1 När Finska Konstföreningens första treåriga oktrojtid var nära att tilländalöpa, kallades till den 19 Januari och 1 Februari innevarande år Föreningens alla delägare att yttra sig, huruvida och under hvilka former Föreningen än vidare borde fortfara efter den 10 Mars 1849. Resultatet af dessa sammanträden var en revision af För:s härtills gällande stadgar, hvilka i vissa delar väsendtligen modifierades, utan att likväl i någon mån frångå För:s ursprungliga syftemål.
2 Att olika meningar rörande formerna för en sådan Föreningens nya verksamhet skulle uppstå, var naturligt, och de läto äfven höra sig vid sammanträdena. Då likväl dessa sednare i god tid förut voro genom tidningarna bekanta för allmänheten och sålunda talan öppen lemnad för hvarje För:s medlem – skriftligen eller genom ombud äfven för de frånvarande – borde med skäl förväntas, att de beslut, som vid sammanträdena fattades, fördes till protokoll och jemväl af samtliga närvarande undertecknades, skulle anses äga fullkomligen laglig och bindande kraft, å alla delägares vägnar. Det var derföre så mycket mera oförmodadt, att någon tid derefter i Borgå Tidning, Åbo Underrättelser och Ilmarinen läsa uppsatser, hvilka, jemte det de underkastade stadgarne en bitter kritik, framställde saken så, som skulle Konstföreningens direktion egenmäktigt och olagligt hafva genom samma nya stadgar trädt|81 2| delägarnes personliga rätt för nära. Så vidt vi kunna erinra oss, har denna lika orimliga som kränkande beskyllning sedermera icke blifvit af uppsatsernas värda författare återtagen. Men detta skall icke hindra enhvar, som om förhållandet tagit den ringaste notis, att erkänna, det direktionen för sin del i dessa frågor handlat – vi vilja icke säga lagenligt, ty derom kan intet tvifvel uppstå, – men jemväl med all den konsideration för delägares olika meningar, hvilken den ansett vara förenlig med Konstföreningens sanna intresse.
3 Sedan man nemligen, dels af bemälde tidningar, dels från andra håll, erfarit, att stridiga åsigter hos en och annan ägt rum angående lämpligheten af vissa stadganden, specielt ang. äldre delägares anspråk att vid afgifters erläggande räkna sin förra inbetalning sig till godo, sammankallades först d. 30 Juni, men då i följd af årstiden alltför få tillstädeskommo, sedermera d. 24 Sept. och 8 Oktober nya allmänna sammanträden, dervid direktionen, efter lemnad resumé af hvad emot de förra besluten blifvit anmärkt, till delägarnes bepröfvande öfverlemnade, huruvida och i hvilken mån de gjorda anmärkningarne borde föranleda till något ytterligare beslut från föreningens sida.
4 Vid den öfverläggning, som nu egde rum angående äldre delägares afgifter, derest de ånyo i Föreningen ingå, saknades icke röster för den mening, att Föreningen ingalunda, af konsideration för någras ogrundade missnöje, borde nedsänka sig till blott materiela synpunkter och vankelmodigt ändra hvad densamma nyss förut funnit skäligt besluta. Å andra sidan gjorde sig den åsigt gällande, hvilken vi utbedja oss att här korteligen få referera.
5 När sammanträdena d. 19 Jan. och 1 Febr. uppgjorde För:s nya stadgar, utgingo de, hvad beskattningen vidkom, från den princip, att Finska Konstföreningen efter d. 10 Mars d. å. vore att betrakta såsom en ny association, till hvilken den gamla sjelfmant och frivilligt öfverlät sin behållning, viss om att denna dock komme att användas till det ursprungliga syftemålet. Enligt denna princip var det fullkomligt billigt och konseqvent, att alla framtida delägare, utan afseende på om de förut deltagit eller icke, ställdes på fullkomligt samma fot, i det att det berodde på dem sjelfva att blifva »grundläggare»,konsekvensändrat/normaliserat beständige eller blott för året betalande ledamöter. Sålunda tillkom i För:s nya stadgar deras sålydande §. 2:
6 »Föreningen utgöres af dess Grundläggare och Ledamöter. Till de förre räknas alla de, som till Föreningens fonder engång för alla erlägga 60 Rubel Silfver eller derutöfver. De sednare inbetala årligen, under en tid af 15 år, 3 Rubel, – hvilken afgift äfven kan för tio år på engång med 30 Rubel afbördas – hvarigenom vidare tillskott för de följande åren upphör.»
7 Till dessa bestämningar lades vid årsdagen d. 10 Mars för likformighets skull det medgifvande, att äfven förre delägare à 5 Rub. S:r, hvilkas tre år ännu icke tilländalupit, skulle erlägga den återstående afgiften med 3 Rub. S:r per aktie årligen.
8 Sedermera har det yppat sig, att ordalydelsen i §. 2 blifvit sålunda missförstådd, att nye tecknare skulle ovilkorligen förbinda sig att betala sin afgift i 15 år. Detta har icke varit meningen. Hvarochen betalar sålänge han för godt finner, och stadgarne afse blott den förmån, att enhvar, som sålunda utan afbrott erlagt sina bidrag i 15 år, derefter qvarstår som beständig och skattefri ledamot i Föreningen.
9 Att nämnde §. icke gör någon skilnad mellan förre och sednare delägare, är naturligt. Men dess tolkning beror helt och hållet uppå om man anser Konstföreningen efter d. 10 Mars d. å.detta år såsom en ny association eller såsom en fortsättning af den förra. Är föreningen ny, så inträda äfven de förre delägarne deri som nya ledamöter utan några företräden; är den åter en fortsättningoriginal: forsättning, så är klart, att de äldre delägarne räkna sitt inträde och sin betalningsskyldighet från den dag de i Föreningen ingingo. De kunna i sednare fallet icke åläggas att betala 20 års afgifter (15 Rub. = 5 års afgift + 15 år ytterligare) då nya tecknare endast behöfva betala i 15 år, för att blifva ständiga ledamöter.
10 Sammanträdena d. 19 Jan. och 1 Febr. anslöto sig till den förra åsigten, den att anse För. såsom ny*)Äfven vi för vår enskilda del hyllade samma mening och utvecklade den förl.förliden vår i N:o 29., och tolkade paragrafen derefter. Sedan denna tid hafva likväl betänkligheter hos mången uppstått i detta afseende. Man har frågat sig sjelf, huruvida icke föreningen, såsom bibehållande fullkomligt samma syften, ehuru under delvis ändrade former, dock vore att anse som en modifierad fortsättning af den före sednaste årsdag exsisterande. Det är denna sednare åsigt, hvilken vid sammanträdena den 24 Sept. och 8 Okt. gjort sig gällande hos flertalet af de närvarande, och jemväl en del af dem, som icke delat samma öfvertygelse, har dock ansett för Föreningens framgång gagneligt, att tolka stadgarne enligt den sistnämnda meningen.
11 Någon ändring af Finska Konstföreningens nya stadgar har således icke kommit i fråga. Men väl hafva sednaste sammanträden – och vi äro befullmäktigade att bringa detta till allmänhetens kännedom – stadnat vid det beslut, att tolka stadgarnes §. 2 såsom vore den nuvarande Finska Konstföreningen en oafbruten fortsättning af den förra.
12 I enlighet härmed komma äldre delägare, som till Föreningen inbetalt 15 Rubel Silfver, att, derest de genast ånyo inträda, efter endast tio års oafbrutet erlagda årsafgifter i Föreningen qvarstå såsom ständige och skattefrie ledamöter för lifstid. Hafva de erlagt 10 Rub., så äro de efter 12, och hafva de erlagt 5 Rub., efter 14 år från vidare beskattning fritagne ständige ledamöter.
13 I betraktande deraf, att det öfverskott, som den 10 sistl.sistlidna Mars i Föreningens kassa förefanns, fördeladt på samtliga aktier, skulle utgöra något öfver två femtedelar af de inbetalda afgifterna, ha sammanträdena pröfvat skäligt medgifva, att äldre delägare, som önska erlägga ledamotsafgift engång för alla, må dervid sig till godo beräkna 2 Rubel för hvarje år de derförinnan inbetalt 5 Rub. S:r. Den hvilken således förut erlagt 15 Rub., erlägger nu för ständigt ledamotskap 24 Rub.; har han förut inbetalt 10 Rub., blir han för 20 Rub. ständig ledamot o. s. v. Härvid observeras, att den som tillförene ägt flera aktier, men antecknar sig för en enda beständig, icke heller tillgodonjuter afdrag annorlunda än om han ägt en aktie.
14 Genom dessa beslut har Finska Konstföreningen hvarken förändrat sina syften, sina stadgar eller specielt sin be|81 3|skattning. Den har endast tolkat den sistnämnda så, som hade Föreningen med dess nu gällande årsafgifter exsisterat sedan den 10 Mars 1846, och vi önska uppriktigt, att denna tolkning må förena alla stridiga meningar till ett enda stort gemensamt intresse, det för de sköna konsternas kraftiga befordran inom fäderneslandet. Vi önska det mera än vi det hoppas, ty ekonomiska stadganden uträtta intet, derest icke ädlare motiver medverka till ett ädelt ändamål.
*)Äfven vi för vår enskilda del hyllade samma mening och utvecklade den förl.förliden vår i N:o 29.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Beskattningsfrågan i Finska Konstföreningen.
1 När Finska Konstföreningens första treåriga oktrojtid var nära att tilländalöpa, kallades till den 19 Januari och 1 Februari innevarande år Föreningens alla delägare att yttra sig, huruvida och under hvilka former Föreningen än vidare borde fortfara efter den 10 Mars 1849. Resultatet af dessa sammanträden var en revision af För:s härtills gällande stadgar, hvilka i vissa delar väsendtligen modifierades, utan att likväl i någon mån frångå För:s ursprungliga syftemål.
2 Att olika meningar rörande formerna för en sådan Föreningens nya verksamhet skulle uppstå, var naturligt, och de läto äfven höra sig vid sammanträdena. Då likväl dessa sednare i god tid förut voro genom tidningarna bekanta för allmänheten och sålunda talan öppen lemnad för hvarje För:s medlem – skriftligen eller genom ombud äfven för de frånvarande – borde med skäl förväntas, att de beslut, som vid sammanträdena fattades, fördes till protokoll och jemväl af samtliga närvarande undertecknades, skulle anses äga fullkomligen laglig och bindande kraft, å alla delägares vägnar. Det var derföre så mycket mera oförmodadt, att någon tid derefter i Borgå Tidning, Åbo Underrättelser och Ilmarinen läsa uppsatser, hvilka, jemte det de underkastade stadgarne en bitter kritik, framställde saken så, som skulle Konstföreningens direktion egenmäktigt och olagligt hafva genom samma nya stadgar trädt|81 2| delägarnes personliga rätt för nära. Så vidt vi kunna erinra oss, har denna lika orimliga som kränkande beskyllning sedermera icke blifvit af uppsatsernas värda författare återtagen. Men detta skall icke hindra enhvar, som om förhållandet tagit den ringaste notis, att erkänna, det direktionen för sin del i dessa frågor handlat – vi vilja icke säga lagenligt, ty derom kan intet tvifvel uppstå, – men jemväl med all den konsideration för delägares olika meningar, hvilken den ansett vara förenlig med Konstföreningens sanna intresse.
3 Sedan man nemligen, dels af bemälde tidningar, dels från andra håll, erfarit, att stridiga åsigter hos en och annan ägt rum angående lämpligheten af vissa stadganden, specielt ang. äldre delägares anspråk att vid afgifters erläggande räkna sin förra inbetalning sig till godo, sammankallades först d. 30 Juni, men då i följd af årstiden alltför få tillstädeskommo, sedermera d. 24 Sept. och 8 Oktober nya allmänna sammanträden, dervid direktionen, efter lemnad resumé af hvad emot de förra besluten blifvit anmärkt, till delägarnes bepröfvande öfverlemnade, huruvida och i hvilken mån de gjorda anmärkningarne borde föranleda till något ytterligare beslut från föreningens sida.
4 Vid den öfverläggning, som nu egde rum angående äldre delägares afgifter, derest de ånyo i Föreningen ingå, saknades icke röster för den mening, att Föreningen ingalunda, af konsideration för någras ogrundade missnöje, borde nedsänka sig till blott materiela synpunkter och vankelmodigt ändra hvad densamma nyss förut funnit skäligt besluta. Å andra sidan gjorde sig den åsigt gällande, hvilken vi utbedja oss att här korteligen få referera.
5 När sammanträdena d. 19 Jan. och 1 Febr. uppgjorde För:s nya stadgar, utgingo de, hvad beskattningen vidkom, från den princip, att Finska Konstföreningen efter d. 10 Mars d. å. vore att betrakta såsom en ny association, till hvilken den gamla sjelfmant och frivilligt öfverlät sin behållning, viss om att denna dock komme att användas till det ursprungliga syftemålet. Enligt denna princip var det fullkomligt billigt och konseqvent, att alla framtida delägare, utan afseende på om de förut deltagit eller icke, ställdes på fullkomligt samma fot, i det att det berodde på dem sjelfva att blifva »grundläggare»,konsekvensändrat/normaliserat beständige eller blott för året betalande ledamöter. Sålunda tillkom i För:s nya stadgar deras sålydande §. 2:
6 »Föreningen utgöres af dess Grundläggare och Ledamöter. Till de förre räknas alla de, som till Föreningens fonder engång för alla erlägga 60 Rubel Silfver eller derutöfver. De sednare inbetala årligen, under en tid af 15 år, 3 Rubel, – hvilken afgift äfven kan för tio år på engång med 30 Rubel afbördas – hvarigenom vidare tillskott för de följande åren upphör.»
7 Till dessa bestämningar lades vid årsdagen d. 10 Mars för likformighets skull det medgifvande, att äfven förre delägare à 5 Rub. S:r, hvilkas tre år ännu icke tilländalupit, skulle erlägga den återstående afgiften med 3 Rub. S:r per aktie årligen.
8 Sedermera har det yppat sig, att ordalydelsen i §. 2 blifvit sålunda missförstådd, att nye tecknare skulle ovilkorligen förbinda sig att betala sin afgift i 15 år. Detta har icke varit meningen. Hvarochen betalar sålänge han för godt finner, och stadgarne afse blott den förmån, att enhvar, som sålunda utan afbrott erlagt sina bidrag i 15 år, derefter qvarstår som beständig och skattefri ledamot i Föreningen.
9 Att nämnde §. icke gör någon skilnad mellan förre och sednare delägare, är naturligt. Men dess tolkning beror helt och hållet uppå om man anser Konstföreningen efter d. 10 Mars d. å.detta år såsom en ny association eller såsom en fortsättning af den förra. Är föreningen ny, så inträda äfven de förre delägarne deri som nya ledamöter utan några företräden; är den åter en fortsättningoriginal: forsättning, så är klart, att de äldre delägarne räkna sitt inträde och sin betalningsskyldighet från den dag de i Föreningen ingingo. De kunna i sednare fallet icke åläggas att betala 20 års afgifter (15 Rub. = 5 års afgift + 15 år ytterligare) då nya tecknare endast behöfva betala i 15 år, för att blifva ständiga ledamöter.
10 Sammanträdena d. 19 Jan. och 1 Febr. anslöto sig till den förra åsigten, den att anse För. såsom ny*)Äfven vi för vår enskilda del hyllade samma mening och utvecklade den förl.förliden vår i N:o 29., och tolkade paragrafen derefter. Sedan denna tid hafva likväl betänkligheter hos mången uppstått i detta afseende. Man har frågat sig sjelf, huruvida icke föreningen, såsom bibehållande fullkomligt samma syften, ehuru under delvis ändrade former, dock vore att anse som en modifierad fortsättning af den före sednaste årsdag exsisterande. Det är denna sednare åsigt, hvilken vid sammanträdena den 24 Sept. och 8 Okt. gjort sig gällande hos flertalet af de närvarande, och jemväl en del af dem, som icke delat samma öfvertygelse, har dock ansett för Föreningens framgång gagneligt, att tolka stadgarne enligt den sistnämnda meningen.
11 Någon ändring af Finska Konstföreningens nya stadgar har således icke kommit i fråga. Men väl hafva sednaste sammanträden – och vi äro befullmäktigade att bringa detta till allmänhetens kännedom – stadnat vid det beslut, att tolka stadgarnes §. 2 såsom vore den nuvarande Finska Konstföreningen en oafbruten fortsättning af den förra.
12 I enlighet härmed komma äldre delägare, som till Föreningen inbetalt 15 Rubel Silfver, att, derest de genast ånyo inträda, efter endast tio års oafbrutet erlagda årsafgifter i Föreningen qvarstå såsom ständige och skattefrie ledamöter för lifstid. Hafva de erlagt 10 Rub., så äro de efter 12, och hafva de erlagt 5 Rub., efter 14 år från vidare beskattning fritagne ständige ledamöter.
13 I betraktande deraf, att det öfverskott, som den 10 sistl.sistlidna Mars i Föreningens kassa förefanns, fördeladt på samtliga aktier, skulle utgöra något öfver två femtedelar af de inbetalda afgifterna, ha sammanträdena pröfvat skäligt medgifva, att äldre delägare, som önska erlägga ledamotsafgift engång för alla, må dervid sig till godo beräkna 2 Rubel för hvarje år de derförinnan inbetalt 5 Rub. S:r. Den hvilken således förut erlagt 15 Rub., erlägger nu för ständigt ledamotskap 24 Rub.; har han förut inbetalt 10 Rub., blir han för 20 Rub. ständig ledamot o. s. v. Härvid observeras, att den som tillförene ägt flera aktier, men antecknar sig för en enda beständig, icke heller tillgodonjuter afdrag annorlunda än om han ägt en aktie.
14 Genom dessa beslut har Finska Konstföreningen hvarken förändrat sina syften, sina stadgar eller specielt sin be|81 3|skattning. Den har endast tolkat den sistnämnda så, som hade Föreningen med dess nu gällande årsafgifter exsisterat sedan den 10 Mars 1846, och vi önska uppriktigt, att denna tolkning må förena alla stridiga meningar till ett enda stort gemensamt intresse, det för de sköna konsternas kraftiga befordran inom fäderneslandet. Vi önska det mera än vi det hoppas, ty ekonomiska stadganden uträtta intet, derest icke ädlare motiver medverka till ett ädelt ändamål.