1 Vid fortsatta bolagsstämman den 14 sistl.sistliden September anförde, bland annat, hr landssekreteraren L. Pentzin, å egna och kommittenters vägnar, såsom ombud för största delen af aktieägarne i Österbotten från Torneå till och med Ny-Carleby, följande:
2 »Då största delen bland aktieägarne i Uleåborg och städerne utefter vestkusten, med hvilka jag varit i tillfälle att samtala och rådgöra under min hitkomst, anse St. Petersburg-Rigalinien alltför främmande för vårt lands intressen och således ej heller värd de uppoffringar, som bolaget härtills gjort och framdeles synes förestå, men en god kommunikation långsefter vårt lands vestkust är det ändamål, hvilket hvarje inbyggare å denna kust vore beredvillig att understöda och hjelpa, så får jag hemställa, om ej antingen a) ett af bolagets större fartyg kunde för nästa sommar och framdeles destineras för seglation utefter berörde vestkust, utsträckt turvis till Stockholm och Lybeck, i hvilket fall någon förändring i inredningen, till vinnande af större lastrum, torde blifva af nöden; eller ock b), såsom vid sisthållen bolagsstämma skall blifvit framkastadt, utan att frågan likväl till formelig handläggning upptagits, nuvarande bolaget delas i tvenne separatbolag, sålunda att fartygen Österbotten och Suomi öfvertagas af österbottningarne samt fartygen Alexander II och Grefve Berg af de öfrige delägarne, under vilkor att fartygens värde tages till grund för såväl skuldernes och gravationernes, som den behållna egendomens fördelning.»konsekvensändrat/normaliserat
3 »Skulle denna framställning, som jag hoppas, icke blifva utan vidare omständigheter förkastad, hemställer jag, om ej a) bestyrelsen kunde anmodas att, inom nästa ordinarie bolagsstämma, låta genom sakkunnige personer undersöka, om och hvilket af de större fartygen kunde göras lämpligt för ifrågavarande nya träng, samt upprätta kostnadsförslag till de i sådant afseende nödiga förändringar och b) bestyrelsen anmodas, eller ock oss österbottniske ombud tillåtas att utsända hembjudning till aktieägarne i nyssberörde landsort, om och hvilka bland dem önskade öfvergå till omförmälda separatbolag för Österbotten, hvarefter frågan skall vidare behandlas vid nästa bolagsstämma och, ifall separationen pröfvas skälig och möjlig, Hans Kejserliga Majestäts nådiga tillstånd dertill utverkas.»konsekvensändrat/normaliserat
4 Protokollet tillägger härvid: »Efter en stunds diskussion uppdrog bolagsstämman bestyrelsen att vidtaga de föreslagna förberedande åtgärderna.»konsekvensändrat/normaliserat
5 Med anledning häraf har bolagets bestyrelse den 19 sistl. December afsändt ett cirkulär till delägarne, med anmodan till desse, att inom Januari månads utgång gifva agenten å orten del af deras åsigter om den föreslagna separationen samt derhos yttra sig, till hvilketdera bolaget hvarje delägare vill sluta sig. Cirkuläret innehåller jemväl bestyrelsens förslag till grunder för separationen. Då bolagets fartyg genom olika kursförhållanden kommit att stå till mycket olika värden, ehuru tre af dem äro kontraherade i England till samma pris, eller 11 500konsekvensändrat/normaliserat £. sterling och endast ett, Alexander II, till 16 500konsekvensändrat/normaliserat £., så anser bestyrelsen rättast vara, att samteliga de fartyg, som ursprungligen kostat, enligt byggnadskontrakt, 11 500konsekvensändrat/normaliserat £., vid fråga om separation upptagas till ett medelvärde af 92 000konsekvensändrat/normaliserat rub., men Alexander II som kostat 16 500konsekvensändrat/normaliserat £., till detta värde (92 000konsekvensändrat/normaliserat) med förhöjning af 5 000konsekvensändrat/normaliserat £. enligt medelkurs af 6 rub. 80 kop. per 1 £ sterling.
Således:
Alexander II
£
16 500konsekvensändrat/normaliserat
=
S:r
Rub.
126 000konsekvensändrat/normaliserat.
Grefve Berg
11 500konsekvensändrat/normaliserat
=
〃
92 000konsekvensändrat/normaliserat.
Österbotten
11 500konsekvensändrat/normaliserat
=
〃
92 000konsekvensändrat/normaliserat.
Suomi
11 500konsekvensändrat/normaliserat
=
〃
92 000konsekvensändrat/normaliserat.
402 000konsekvensändrat/normaliserat.
6 Sålunda skulle Österbotten och Suomi, som komma att öfverföras till separatbolaget, upptagas till 184 000konsekvensändrat/normaliserat samt Alexander II och Grefve Berg till 218 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Sedan utestående fordringar blifvit afdragne från bolagets skulder, återstår omkring 100 000konsekvensändrat/normaliserat rub. silfver i sväfvande skuld, förfallen att nu betalas, och i statslån 150 000konsekvensändrat/normaliserat rubel enligt kontrakt med kronan. Af dessa skulder skulle, i proportion af fartygens ofvan antagna värden, belöpa sig på separatbolaget: af statslånet S:r Rub. 68 655konsekvensändrat/normaliserat: 17 k. och af sväfvande, nu betalbara skulder 45 770konsekvensändrat/normaliserat: 71 samt på det sålunda bildade södra bolaget af statslånet 81 344konsekvensändrat/normaliserat: 87 samt af sväfvande skulder 54 229konsekvensändrat/normaliserat: 89.
7 Till följd häraf anser bestyrelsen, att vid den föreslagna separationen 919 aktier borde förklara sig för separatbolaget (med »Österbotten» och »Suomi») samt 1 088konsekvensändrat/normaliserat för södra bolaget (med »Alexander II» och »Grefve Berg»). Härvid anmärkes, att de osålda 243 aktierna icke äro tagna i beräkning, hvarföre således 24 300konsekvensändrat/normaliserat rubel blifvit amorterade å det ursprungliga aktiekapitalet, som nu, om alla aktier vore försålda, skulle stå till 137 rub. 70 kop. per aktie, men, sedan dessa aktier utgå, står till ungefär 149 rub. 80 kop. Äfven anser bestyrelsen, att »pristan» i Petersburg blir begge bolagens gemensama egendom, äfvensom bryggor m. m. i Österbotten blifva separatbolagets samt bryggan i Riga södra bolagets egendom.
8 Man finner af ofvanstående, att den vigtiga frågan om Österbottniska ångfartygsbolagets föreslagna klyfning i tvenne bolag, eller ock åtminstone en föreslagen ändring af turerna, kommer till afgörande på bolagsstämman den 5 nästkommande Mars samt att delägarne redan inom Januari månads utgång böra yttra sig om klyfningen och, derest den beslutes, decidera sig för endera bolaget.
9 Då, som jemväl ofvan synes, ombudet för de nordiska städerna närmast motiverat förslaget om klyfningen med den i Österbotten allmänna obelåtenheten öfver Rigaturerna, förstå vi icke huru Åbo Und:r kunnat kalla ett ämne, som i så hög grad gäller dagens intressen, »utslitet».konsekvensändrat/normaliserat Detta erinrar oss, att frågan om klyfningen förevar redan vid bolagsstämman i Mars 1859, men då »icke upptogs till formelig handläggning»,konsekvensändrat/normaliserat hvaraf ombudet i Sept. fann sig föranlåtet »hoppas» att densamma, jemte turförändringen, nu icke skulle blifva »utan vidare omständigheter förkastad»;konsekvensändrat/normaliserat äfvensom att Åbo Und:r, hvilka ganska utförligt redogjort för bolagets öfriga angelägenheter, endast med några rader och i förbigående omnämnde samma fråga i höstas, efter hvilken tid, oss veterligen, icke knäpp eller kny derom försports uti tidningarna. Då härtill kommer att bestyrelsens ofvannämnda cirkulär utfärdats fulla tre månader efter bolagsstämman, hvarigenom delägarne, med afräkning af postgången fram och åter, knappt erhållit en månads betänketid i en så vigtig sak, synes man berättigad till den slutsats, att frågan icke tagits så på fullt allvar i Åbo, som den varit menad i de nordliga städerna.
10 De, hvilka anse besagde frågor höra till bolagets husliga angelägenheter, med hvilka allmänheten icke äger något att skaffa, torde benäget erinra sig: att saken rör ett af landets vigtigaste kommunikationsmedel, hvilket som sådant, men icke som enskild affär, erhållit allmänt understöd och på det närmaste rör allmänna intressen; – att Österbottniska ångfartygsbolaget, med en operationslinie utmed Finlands hela kuststräcka, genom sina resurser äger för närvarande de facto ett monopol på vestfinska liniens ångbåtsfart; – att delägarne äro vida spridda och derföre mindre än andra bolag i tillfälle att oftare sinsemellan samråda; – att i följd af spridningen många intressen korsa hvarandra och lätt kunna bli ensidiga, derest de icke underkastas en allmännare diskussion, samt att denna diskussion för ingen del träder bolagsmännens beslutande rätt för nära, alldenstund endast deras, och ingen annans, åsigt blir på bolagsstämman gällande.
11 Det är af sådan orsak – och kanske med mera oväld, emedan vi för öfrigt stå utom bolaget och icke deraf äga annan risk eller fördel, än hvarje landsman äger – vi utbe oss att, till det afseende förestående bolagsstämma finner för godt att dervid fästa, här få yttra några ord i ofvannämnda frågor.
12 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 24/1 1860:|10 2|
Österbottniska Ångfartygsbolaget.
(Se N:o 9.)konsekvensändrat/normaliserat
13 I hithörande frågor vidhålla vi främst, att den allmänna synpunkten – bästa möjliga befordrande af Finlands kommunikationer – bör i möjligaste måtto förlikas med synpunkten af en affär, hvaraf hvarje delägare har en obestridlig rättighet att skörda den största möjliga direkta eller indirekta vinst. Vi anse den första synpunkten i så måtto öfvervägande, att bolaget har sin egentliga grund i ett stort allmänt behof; hvaraf landets välstånd och utvecklingen af dess naturliga hjelpkällor i hög grad bero, nemligen en regelbunden sjötrafik utmed dess kuster; hvilken patriotiska åsigt otvifvelaktigt har föranledt bolagets uppkomst och samtidigt dess understödande med allmänna medel. Vi anse, i följd häraf, att bolaget har en på förhand gifven verkningskrets, mera begränsad än den vanliga skeppsrederirörelsen, emedan bolaget icke, utan att frångå sitt ändamål, kan lemna de finska farvattnen ur sigte, äfven om utsigt till större vinst skulle yppa sig på andra håll. Ur denna synpunkt följer således konseqvent, att turer utan direkt inverkan på Finlands kommunikationer – de må sedan företagas mellan Riga och Petersburg, mellan Newyork och Liverpool, eller hvilka hamnar som helst utom landet, och dervid lemna hvilken behållning som helst, – äro fullkomligt utom gränserna för österbottniska ångfartygsbolagets ändamål, berättigande och sanna intresse.
14 Men inom denna bestämda verkningskrets, inom omfånget af Finlands direkta kommunikationer, vare sig mellan orter inom landet eller med hamnar utom detsamma, anse vi bolaget äga full frihet att disponera sina fartyg så som konjunktur och fördel närmast påkalla, så att icke ens landets större fördel af en eller annan linie bör kunna åberopas, derest bolaget på denna linie skulle i längden motse förlust och uppoffring. Den risk, som bolaget i alla händelser, och äfven med allmänt understöd, ikläder sig, berättigar detsamma att söka sin fördel på hvilka linier det finner förmånligast, allenast de kunna direkt förlikas med det allmänna ändamålet.
15 Efter att i korthet ha uppställt denna grund och dessa gränser för Österbottniska ångfartygsbolaget, öfvergå vi till de frågor, som närmast för dagen gälla bolagets bestånd och arten af dess verksamhet.
16 1) Skall bolaget delas i tvenne bolag, hvardera med tvenne fartyg?
17 Om det gjorda kunde göras ogjordt och Österbottniska bolaget återföras till tidpunkten för dess stiftelse i början af 1857, samt tre års erfarenhet dervid rådfrågas, så tro vi att flertalet af delägarne obetingadt skulle besvara frågan med ja. Utsigten af en enda stor och omfattande association, med koncentrerade tillgångar och resurser som gjorde en konkurrens omöjlig, blef 1857 – ehuru ej utan protest – till den grad öfvervägande, att man glömde undersöka huruvida denna association äfven var grundad på en sådan gemensamhet i kommerciela intressen, hvarförutan i affärsfrågor ingen endrägt är möjlig. Erfarenheten har visat – klart nog – att man misstagit sig. Fjorton städer,*)Helsingfors inberäknadt, ehuru här endast få aktier äro tecknade, till följd af den första planen att icke gifva denna stad ett inflytande, som ansågs för vådligt. spridda utmed en kust af 120 mil och vana att derförinnan handla enhvar för sig, hade i sjelfva verket alltför olika intressen, för att utan motsträfvighet underordna sig en för alla gemensam association, en affär, der alltid det ena eller andra intresset måste känna sig förfördeladt, af det naturliga skäl att alla omöjligen kunde befordras lika på samma gång. Bolaget bar derföre redan från början söndringens frö inom sig, och dess korta tillvaro har burit derom vittne. Om något härvid kunnat förundra, så är det icke att bolagets förvaltning fått med och utan skäl uppbära ständiga reklamationer och mycken kammarkritik, utan snarare att bolaget allt härintills hållits tillsamman och att dess delägare i månget beslut visat en enhällighet, som, i betraktande af vanor och förhållanden, måste anses berömvärd.
18 Otvifvelaktigt ha Rigaturerne, hvilka med rätta framkallat obelåtenhet hos en stor del af bolagsmännen,**)Det var ångf. Grefve Bergs svåra påstötning och utsigten till än vidare framtida bekantskap med den famösa strandrätten, som bragte missnöjet till utbrott. Men äfven derförinnan, och oaktadt bolagsstämman i Mars 1859 godkände turernas fortsättning, rådde en icke ringa missbelåtenhet med detta besynnerliga sätt att befordra Finlands kommunikationer.|10 3| varit närmaste orsak till den nu föreslagna klyfningen. Men verkliga grunden dertill är dock den alltmera insedda omöjligheten att kunna tillfredsställa alla intressen. Vi må utsäga det öppet, emedan det skulle tjena till intet att dölja det; – der har i de nordliga städerna uppstått en tilltagande opposition emot Åbo-intresset. Om den är befogad eller icke, vilja vi här ej bedöma, men tillvaron af denna opposition lärer ingen förneka. Med icke fullt en tredjedel af de tecknade aktierna (643 af 2 007konsekvensändrat/normaliserat) kan visserligen Åbo ingenting besluta mot de öfrige delägarnes förenade röster, men – oberäknadt svårigheten för desse att, så vidt spridda, samråda och fatta gemensama beslut – uppväger koncentreringen af bolagets styrelse, förvaltning, kassor och fartyg fullkomligt underlägsenheten i aktier;*)Dessutom får ingen – således icke heller ett ombud, om också för hela eller halfva Österbotten – rösta för mer än en sjettedel af de vid bolagsstämman representerade aktierna. Vid sednaste stämma representerades bolaget utom Åbo af tre ombud, hrr Björnberg, Sundström och Pentzin. Desse kunde således ej rösta för mer än tre sjettedelar, hvarigenom Åbo aktionärer kommo att föra talan för halfva bolaget. hvarföre också ombuden från Kristinestad och de nordliga städerna vid sednaste bolagsstämma protesterade emot att, då nya stadgar för bolaget antagas, binda sig vid en viss stationsort för bolagsstyrelsen och yrkade sådan förändring i de föreslagna stadgarne, att uti 2 mom. af § 4 ordalagen »Åbo stad» skulle utbytas emot »den ort, som af bolagsstämman dertill beskämmes».konsekvensändrat/normaliserat**)Dock beslöts att förslaget i oförändradt skick skulle underkastas nästa bolagsstämmas pröfning.
19 Man måste medge, att det under dessa omständigheter icke är en lätt sak att än vidare sammanhålla bolaget odeladt. En annan fråga är dock, om det såsom sakerna nu stå, med tvenne för finsk trafik föga lämpliga fartyg (Alexander II och Grefve Berg) samt en skuld af inalles omkring 230 000konsekvensändrat/normaliserat rubel utöfver aktiekapitalet, är rådligt att splittra krafterna. Vi vilja ej obetingadt påstå detta, alldenstund grundade skäl kunna anföras för och emot. Men hvad som synes oss alldeles klart, det är att bolaget icke kan odeladt bestå i dess nuvarande skick och med den äfven i de nya stadgarna vidhållna koncentreringen uteslutande i Åbo. Utan att underkänna nämnde stads vigtiga företräden genom dess läge, dess varf, dess driftiga sjömanna- och trafikerande korps samt dess betydliga andel i bolagets aktier, synes det knappast troligt, att dess intressen i längden skola, utan betydande eftergifter – hvaribland stadgandet om direktionens säte – kunna förlikas med de nordliga städernas. Och kan Åbo ens önska, att genom bestämmelser, hvilka alltid måste innebära åtminstone skenet af supremati, än vidare utsätta sig för ett misstroende, som måste motverka äfven dess rättmätiga anspråk på att af bolaget draga en dess aktietal motsvarande fördel?
20 Mot en turvis skeende flyttning af direktionens säte***)Vi taga för afgjordt, att städer med mindre än t. ex. 100 aktier icke göra anspråk på att i detta hänseende komma i fråga. kan åtskilligt invändas; bland annat att städerna från Torneå till och med Kaskö äro mindre lämpliga, i anseende till svårigheten för fartygen att der afbida en sen islossning. Men, som sagdt, utan en sådan flyttning kan bolaget näppeligen länge sammanhållas.
21 Vi antaga tillsvidare att bolaget förblir odeladt och öfvergå till andra frågor rörande fartygens blifvande turer för nästa seglation.
22 2) Bör linien Riga-Petersburg än vidare bibehållas? Härom är tillräckligt ordadt förut. Vi tillägga endast den anmärkning, att om man förut gjort sig illusioner i afseende å fördelarna af denna linie, så böra de numera vara temligen skingrade. »Grefve Bergs» påstötning var visserligen en tillfällighet, som kan inträffa på hvilken linie som helst, men åtminstone har man på andra linier den trygghet att icke, om olycka inträffar, se sig utplundrad i lagarnas namn. Och att med en sådan risk, och med utsigten att slutligen – om samma princip vidhålles att konkurrera med Riga bolagets priser – så frakta gods och passagerare för ingenting mellan Riga och Petersburg, detta lärer bolaget knappast besluta sig till för blotta äran att kraftigt befordra Lifflands kommunikationer. Kunna icke fartygen Alexander II och Grefve Berg bättre användas, så kan bolaget ingenting högre önska, än att bli af med dem ju förr dess hellre till förste köpare, som bjuder ett något så när antagligt pris.
23 Men törhända är det icke omöjligt att använda dessa fartyg på andra linier, der de, jemte hufvudändamålet att befordra Finlands kommunikationer, äga större, eller åtminstone lika stor utsigt att återbära till bolaget en del af dess på dem nedlagda betydliga kostnader.
24 Vi nödgas för denna gång afbryta och be att nästa gång få tillägga några ord om fartygens turer.
Notisen/artikeln ingår i HT 28/1 1860:|12 2|
Österbottniska Ångfartygsbolaget.
(Se N:o 9, 10.)konsekvensändrat/normaliserat
25 Dragas ångfartygen Alexander II och Grefve Berg från Petersburg-Rigalinien, medan Suomi och Österbotten underhålla deras linie Torneå-Petersburg, kunna endast tre linier komma i fråga för de förstnämnde fartygen. Ett eller båda af dem skall då användas: antingen på samma linie som Suomi och Österbotten; eller på Österbotten-Åbo-Lybeck; eller på Stockholm-Petersburg, med anlöpande af Åbo och Helsingfors. Vi be att i korthet få yttra oss om hvardera af dessa tre möjligheter.
26 3) Bör vestfinska linien (Torneå-Petersburg) betjenas af flera fartyg? Det är bekant, att Suomi och Österbotten första vår- och sista höstresorna frånPetersburg varit till den grad upptagna af fraktgods, att mer än engång hvarken alla reqvirenter kunnat få plats för sina varor, eller ens angelägna remisser mellan inländska hamnar kunnat af fartygen mottagas. Lika bekant är äfven, att fartygen sällan haft full last tillPetersburg och att man midti sommaren, då trafiken af passagerare varit något större, icke haft att befara trängsel af fraktgods hvarken för tur eller retur. Skulle således flera fartyg ställas på linien nu, innan trafiken hunnit jemnas och vidare utvecklas, så kunde det komma i fråga endast för vår- eller höstresor. Dervid möter svårigheten att draga något af bolagets fartyg från dess för resten af seglationen bestämda linie; och skulle det dock kunna ske vid en eller annan extra tur, så möter det ännu allvarsamare inkastet, att hvarken »Alexander II» eller »Grefve Berg» äro inredda för dessa turer, der fraktgods är hufvudsak, hvarförutom deras befäl och manskap måste sakna en nödig kännedom af den vestfinska kusten. I följd häraf torde linien Torneå-Petersburg tillsvidare böra nöjas med dess nuvarande tvenne, i allmänhet goda och väl inredda fartyg samt klagomålen afhjelpas dels genom det stadgande, att hvarje fraktgods får plats i den mån det tidigare anmäles, dels genom möjligaste förkortande af tiden för hvarje tur,*)De långa uppehållen i Åbo torde kunna förkortas. restaurationens reglerande på billig fot**)Hvilket i nödfall kunde regleras äfven med någon uppoffring, emedan denna utan tvifvel skulle ersättas af ett ökadt antal passagerare. och i allmänhet det möjligast lika berättigande för alla i gemen och särskildt för alla i bolaget representerade orter.
27 4) Bör en linie öppnas från Österbotten öfver Åbo till Lybeck? Förslaget har varit framkastadt och förordadt äfven i detta blad. Men handeln på Lybeck, särdeles i manufaktur- och kolonialvaror, är icke mera hvad den var för något tiotal år tillbaka och torde än vidare aftaga, i den mån den finska importen lyckas frigöra sig från en lång, i partihandel för dyr kredit och söka sina artiklar ur första hand.***)Mot en större partihandel på Lybeck ligger numera äfven Amsterdam, der våra exportartiklar ha fördelaktigare afsättning. Hvad derifrån reqvireras ena året betalas vanligen andra året med konsignation. Viner, som jemte spirituosa numera utgöra Lybecks förnämsta exportartikel till Finland, tagas vid bättre konjunktur, när priserna ej falla sig så höga som de sista åren, hellre oblandade från Cette. Hvad af denna handel återstår bedrifves från vestra Finland med egna mindre fartyg, hvilka beräkna så låg frakt, att ångfartygen näppeligen kunna täfla med dem. Om således också en eller annan extratur kunde löna sig, synes dock konjunkturen i allmänhet alltför klen, för att regelbundet disponera bolagets större fartyg på denna linie, helst de äfven för densamma äro, såsom hufvudsakligen beräknade för passagerare, mindre lämpliga.
28 5) Erbjuder linien Stockholm-Petersburg någon utsigt för Österbottniska bolagets fartyg? Denna linie är de finska ångfartygens äldsta och allt härintills förmånligaste täflingsbana. Med fördelen af en jemn och icke ringa godstransport förenar den en ännu större passageraretrafik, hvilken ofelbart skall blifva ännu betydligare, om man lyckas förkorta turerna så, att passagerare från Petersburg kunna komma ungefär lika fort öfver Stockholm till Stettin eller Lybeck, som nu direkt till Stettin*)Stettiner ångbåtarne behöfva nu vanligen fyra dagar för resan till Petersburg. Kunde våra finska båtar den ljusa årstiden gå på 2½ dygn från Petersburg till Stockholm, med några få timmars uppehåll i Helsingfors och Åbo, så är all sannolikhet att en mängd passagerare skulle föredraga denna angenäma tur framför den enformiga färden direkt öfver Östersjön. eller omvändt. Vi kunna ej inse att mot upptagandet af denna linie, för hvilken både »Alexander II» och »Grefve Berg» borde ganska väl lämpa sig, något annat verkligt skäl kan åberopas, än konkurrensen med Åbofartygen Aura och Furst Menschikoff. Af dessa båda är Aura ett erkändt godt fartyg, som fullkomligt motsvarar anspråken på denna linie, men »Furst Menschikoff» är redan ett äldre fartyg, som hvarken numera motsvarar tidens fordringar, eller ens länge torde med säkerhet kunna hålla sjön. När då »Furst Menschikoff» i alla fall måste innan kort ersättas med ett nytt och bättre fartyg, så inse vi icke något rimligt skäl, hvarföre icke Österbottniska bolaget skulle placera ett af sina större fartyg på denna linie, som väl i alla hänseenden måste anses fördelaktigare och vårt lands intressen närmare än Rigalinien. Aura och »Alexander II» eller Aura och »Grefve Berg» kunde ganska väl förlikas derom, och allmänheten vore bättre betjenad med dem, än nu med Aura och »Furst Menschikoff».konsekvensändrat/normaliserat
29 Återstår likväl ett af Österbottniska bolagets större fartyg. Vår oförgripliga mening derom är, såsom vi mer än engång förut yttrat oss, att byggandet af dessa tvenne fartyg (enligt kontraktet med kronan) från början varit ett stort misstag, som förr eller sednare torde sätta bolagets hela bestånd, och dermed ett annars högst gagneligt företag, på spel. Det lyckligaste för bolaget vore derföre, om det till antagligt pris kunde försälja båda, eller åtminstone ett af fartygen Alexander II och Grefve Berg, i hvilket afseende förfrågan ju förr dess hellre borde göras hos Rigabolaget genom kommissionären å denna ort, på det att bolagsstämman blefve i tillfälle att höras om möjligen skeende anbud. Det är icke osannolikt, att Rigabolaget, äfven oberäknadt fördelen af att blifva af med en konkurrent, torde bjuda antagligt pris åtminstone för ett så väl ackrediteradt fartyg som Alexander II. Skulle då »Grefve Berg» icke kunna på lika sätt föryttras, så återstode för detta fartyg den jemförelsevis bästa linien Stockholm-Petersburg, och bolaget skulle med mycket mera lugn kunna gå sin framtid till möte.
30 Kan åter intetdera af fartygen föryttras, så torde äfven »Alexander II» placeras på linien Stockholm-Petersburg, sålunda att det, för möjligaste snabbhet, endast skulle beröra Helsingfors, men icke Åbo.
31 Detta allt i förutsättning att bolaget icke delas. Delas det, blir norra bolagets linie ungefär densamma som förr, med någon inskränkning i anlöpandet af de södra städerna; södra bolaget åter har att välja mellan linierna på Stockholm och Lybeck eller försäljning af fartygen.
32 Bolagsstämman skall afgöra dessa frågor, äfvensom de föreslagna nya stadgarna, mot hvilka åtskilligt torde vara att anmärka, bland annat § 4 om direktionens ständiga säte i Åbo, § 6 om den ena revisorns ständiga väljande af och bland Åbo stads aktionärer, § 9 om rösträttens inskränkning till en sjettedel (torde böra heta en fjerdedel) samt § 11 om ändring och tillägg i stadgarna. Göras dessa beroende af stadgandet att de böra »ordagrannt lika antagas vid tvenne efter hvarandra följande bolagsstämmor»,konsekvensändrat/normaliserat så innebär detta en tvångströja, hvilken hindrar bolagets fria utveckling efter omständigheternas kraf. Diskussion härom är, såsom förut, obehindrad i detta blad, äfven för åsigter som strida mot våra.
33 Slutligen några ord i denna fråga till Åbo Underrättelser. Vi ha hoppats och hoppas ännu, att Å. U. skola mot våra framkastade åsigter äga bättre skäl, än upprepade insinuationer. Vi kunna, den ena eller den andra, ha misstagit oss, men ingen tänkande läsare skall låta inbilla sig att vi i denna sak skulle vara mindre oväldiga, än t. ex. Åbo Und:r. Vill man t. ex. försvaga våra skäl med beskyllningen att ha fört de nordliga städernas talan mot ett öfvervägande Åbo-intresse, så förmoda vi att Åbo Und:r icke anse sig mindre partiska åt motsatta hållet. Stridiga intressen af detta slag äro hvarken ovanliga eller, inom vissa gränser, oberättigade; tvärtom. Men vi göra Å. U. den rättvisan att tro dem kunna höja sig öfver endast lokala synpunkter, och vi begära samma rättvisa för oss sjelfva. Om vi mot Österbottniska ångfartygsbolaget anställt en »hetsjagt», som Å. U. behaga uttrycka sig, så är det emedan det har innerligen bedröfvat oss att se ett företag, vid hvilket hela landet med rätta fäst så stora och glada förhoppningar, från början organiseras och förvaltas på ett sätt, som oundvikligen – och oberoende af de tillfälliga olyckor Å. U. åberopa – måste leda bolaget och företaget till den punkt, der det nu befinner sig, och, derest ej en annan bana inslås, till branten af dess undergång. Läkaren kan, om han så vill, utan möda återfinna i registret till H:fors Tidn., årgångarna 1857–59, de af Å. U. citerade yttranden om Österb. bolaget och deraf inhämta huru vi från början klandrat: 1) att bolaget organiserats till ett enda för hela kuststräckan; 2) att man utan erfarenhet lagt sig för vidt ut och byggt två för den finska trafiken olämpliga fartyg; 3) att man, när misstaget blef i ögonen fallande, icke genast sökte föryttra dessa fartyg, utan använde dem på en linie, som, i stället att gifva behållning, måste gifva förlust och dessutom låg utom området för Finlands direkta kommunikationer; samt 4) att man i följd häraf nödgades fördjupa bolaget i skuld och sålunda undergräfde de bästa utsigter något finskt bolag ännu ägt för framtida lycka och välgång.
34 I stället att hos oss insinuera grumliga bevekelsegrunder, behagade Åbo Und:r först bevisa att detta klander varit obefogadt och att dessa åtgärder icke haft någon andel i företagets nuvarande ställning. Lyckas Å. U. bevisa detta, så skola vi erkänna oss haft orätt; men tills detta sker, skola vi alltid, ur synpunkten af en allmän, för landets kommunikationer högst vigtig fråga, anse oss hafva samma rätt som hvarje landsman att derom uttala vår mening.
*)Helsingfors inberäknadt, ehuru här endast få aktier äro tecknade, till följd af den första planen att icke gifva denna stad ett inflytande, som ansågs för vådligt.
**)Det var ångf. Grefve Bergs svåra påstötning och utsigten till än vidare framtida bekantskap med den famösa strandrätten, som bragte missnöjet till utbrott. Men äfven derförinnan, och oaktadt bolagsstämman i Mars 1859 godkände turernas fortsättning, rådde en icke ringa missbelåtenhet med detta besynnerliga sätt att befordra Finlands kommunikationer.
*)Dessutom får ingen – således icke heller ett ombud, om också för hela eller halfva Österbotten – rösta för mer än en sjettedel af de vid bolagsstämman representerade aktierna. Vid sednaste stämma representerades bolaget utom Åbo af tre ombud, hrr Björnberg, Sundström och Pentzin. Desse kunde således ej rösta för mer än tre sjettedelar, hvarigenom Åbo aktionärer kommo att föra talan för halfva bolaget.
**)Dock beslöts att förslaget i oförändradt skick skulle underkastas nästa bolagsstämmas pröfning.
***)Vi taga för afgjordt, att städer med mindre än t. ex. 100 aktier icke göra anspråk på att i detta hänseende komma i fråga.
*)De långa uppehållen i Åbo torde kunna förkortas.
**)Hvilket i nödfall kunde regleras äfven med någon uppoffring, emedan denna utan tvifvel skulle ersättas af ett ökadt antal passagerare.
***)Mot en större partihandel på Lybeck ligger numera äfven Amsterdam, der våra exportartiklar ha fördelaktigare afsättning. Hvad derifrån reqvireras ena året betalas vanligen andra året med konsignation. Viner, som jemte spirituosa numera utgöra Lybecks förnämsta exportartikel till Finland, tagas vid bättre konjunktur, när priserna ej falla sig så höga som de sista åren, hellre oblandade från Cette.
*)Stettiner ångbåtarne behöfva nu vanligen fyra dagar för resan till Petersburg. Kunde våra finska båtar den ljusa årstiden gå på 2½ dygn från Petersburg till Stockholm, med några få timmars uppehåll i Helsingfors och Åbo, så är all sannolikhet att en mängd passagerare skulle föredraga denna angenäma tur framför den enformiga färden direkt öfver Östersjön.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Österbottniska Ångfartygsbolaget.
1 Vid fortsatta bolagsstämman den 14 sistl.sistliden September anförde, bland annat, hr landssekreteraren L. Pentzin, å egna och kommittenters vägnar, såsom ombud för största delen af aktieägarne i Österbotten från Torneå till och med Ny-Carleby, följande:
2 »Då största delen bland aktieägarne i Uleåborg och städerne utefter vestkusten, med hvilka jag varit i tillfälle att samtala och rådgöra under min hitkomst, anse St. Petersburg-Rigalinien alltför främmande för vårt lands intressen och således ej heller värd de uppoffringar, som bolaget härtills gjort och framdeles synes förestå, men en god kommunikation långsefter vårt lands vestkust är det ändamål, hvilket hvarje inbyggare å denna kust vore beredvillig att understöda och hjelpa, så får jag hemställa, om ej antingen a) ett af bolagets större fartyg kunde för nästa sommar och framdeles destineras för seglation utefter berörde vestkust, utsträckt turvis till Stockholm och Lybeck, i hvilket fall någon förändring i inredningen, till vinnande af större lastrum, torde blifva af nöden; eller ock b), såsom vid sisthållen bolagsstämma skall blifvit framkastadt, utan att frågan likväl till formelig handläggning upptagits, nuvarande bolaget delas i tvenne separatbolag, sålunda att fartygen Österbotten och Suomi öfvertagas af österbottningarne samt fartygen Alexander II och Grefve Berg af de öfrige delägarne, under vilkor att fartygens värde tages till grund för såväl skuldernes och gravationernes, som den behållna egendomens fördelning.»konsekvensändrat/normaliserat
3 »Skulle denna framställning, som jag hoppas, icke blifva utan vidare omständigheter förkastad, hemställer jag, om ej a) bestyrelsen kunde anmodas att, inom nästa ordinarie bolagsstämma, låta genom sakkunnige personer undersöka, om och hvilket af de större fartygen kunde göras lämpligt för ifrågavarande nya träng, samt upprätta kostnadsförslag till de i sådant afseende nödiga förändringar och b) bestyrelsen anmodas, eller ock oss österbottniske ombud tillåtas att utsända hembjudning till aktieägarne i nyssberörde landsort, om och hvilka bland dem önskade öfvergå till omförmälda separatbolag för Österbotten, hvarefter frågan skall vidare behandlas vid nästa bolagsstämma och, ifall separationen pröfvas skälig och möjlig, Hans Kejserliga Majestäts nådiga tillstånd dertill utverkas.»konsekvensändrat/normaliserat
4 Protokollet tillägger härvid: »Efter en stunds diskussion uppdrog bolagsstämman bestyrelsen att vidtaga de föreslagna förberedande åtgärderna.»konsekvensändrat/normaliserat
5 Med anledning häraf har bolagets bestyrelse den 19 sistl. December afsändt ett cirkulär till delägarne, med anmodan till desse, att inom Januari månads utgång gifva agenten å orten del af deras åsigter om den föreslagna separationen samt derhos yttra sig, till hvilketdera bolaget hvarje delägare vill sluta sig. Cirkuläret innehåller jemväl bestyrelsens förslag till grunder för separationen. Då bolagets fartyg genom olika kursförhållanden kommit att stå till mycket olika värden, ehuru tre af dem äro kontraherade i England till samma pris, eller 11 500konsekvensändrat/normaliserat £. sterling och endast ett, Alexander II, till 16 500konsekvensändrat/normaliserat £., så anser bestyrelsen rättast vara, att samteliga de fartyg, som ursprungligen kostat, enligt byggnadskontrakt, 11 500konsekvensändrat/normaliserat £., vid fråga om separation upptagas till ett medelvärde af 92 000konsekvensändrat/normaliserat rub., men Alexander II som kostat 16 500konsekvensändrat/normaliserat £., till detta värde (92 000konsekvensändrat/normaliserat) med förhöjning af 5 000konsekvensändrat/normaliserat £. enligt medelkurs af 6 rub. 80 kop. per 1 £ sterling.
6 Sålunda skulle Österbotten och Suomi, som komma att öfverföras till separatbolaget, upptagas till 184 000konsekvensändrat/normaliserat samt Alexander II och Grefve Berg till 218 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Sedan utestående fordringar blifvit afdragne från bolagets skulder, återstår omkring 100 000konsekvensändrat/normaliserat rub. silfver i sväfvande skuld, förfallen att nu betalas, och i statslån 150 000konsekvensändrat/normaliserat rubel enligt kontrakt med kronan. Af dessa skulder skulle, i proportion af fartygens ofvan antagna värden, belöpa sig på separatbolaget: af statslånet S:r Rub. 68 655konsekvensändrat/normaliserat: 17 k. och af sväfvande, nu betalbara skulder 45 770konsekvensändrat/normaliserat: 71 samt på det sålunda bildade södra bolaget af statslånet 81 344konsekvensändrat/normaliserat: 87 samt af sväfvande skulder 54 229konsekvensändrat/normaliserat: 89.
7 Till följd häraf anser bestyrelsen, att vid den föreslagna separationen 919 aktier borde förklara sig för separatbolaget (med »Österbotten» och »Suomi») samt 1 088konsekvensändrat/normaliserat för södra bolaget (med »Alexander II» och »Grefve Berg»). Härvid anmärkes, att de osålda 243 aktierna icke äro tagna i beräkning, hvarföre således 24 300konsekvensändrat/normaliserat rubel blifvit amorterade å det ursprungliga aktiekapitalet, som nu, om alla aktier vore försålda, skulle stå till 137 rub. 70 kop. per aktie, men, sedan dessa aktier utgå, står till ungefär 149 rub. 80 kop. Äfven anser bestyrelsen, att »pristan» i Petersburg blir begge bolagens gemensama egendom, äfvensom bryggor m. m. i Österbotten blifva separatbolagets samt bryggan i Riga södra bolagets egendom.
8 Man finner af ofvanstående, att den vigtiga frågan om Österbottniska ångfartygsbolagets föreslagna klyfning i tvenne bolag, eller ock åtminstone en föreslagen ändring af turerna, kommer till afgörande på bolagsstämman den 5 nästkommande Mars samt att delägarne redan inom Januari månads utgång böra yttra sig om klyfningen och, derest den beslutes, decidera sig för endera bolaget.
9 Då, som jemväl ofvan synes, ombudet för de nordiska städerna närmast motiverat förslaget om klyfningen med den i Österbotten allmänna obelåtenheten öfver Rigaturerna, förstå vi icke huru Åbo Und:r kunnat kalla ett ämne, som i så hög grad gäller dagens intressen, »utslitet».konsekvensändrat/normaliserat Detta erinrar oss, att frågan om klyfningen förevar redan vid bolagsstämman i Mars 1859, men då »icke upptogs till formelig handläggning»,konsekvensändrat/normaliserat hvaraf ombudet i Sept. fann sig föranlåtet »hoppas» att densamma, jemte turförändringen, nu icke skulle blifva »utan vidare omständigheter förkastad»;konsekvensändrat/normaliserat äfvensom att Åbo Und:r, hvilka ganska utförligt redogjort för bolagets öfriga angelägenheter, endast med några rader och i förbigående omnämnde samma fråga i höstas, efter hvilken tid, oss veterligen, icke knäpp eller kny derom försports uti tidningarna. Då härtill kommer att bestyrelsens ofvannämnda cirkulär utfärdats fulla tre månader efter bolagsstämman, hvarigenom delägarne, med afräkning af postgången fram och åter, knappt erhållit en månads betänketid i en så vigtig sak, synes man berättigad till den slutsats, att frågan icke tagits så på fullt allvar i Åbo, som den varit menad i de nordliga städerna.
10 De, hvilka anse besagde frågor höra till bolagets husliga angelägenheter, med hvilka allmänheten icke äger något att skaffa, torde benäget erinra sig: att saken rör ett af landets vigtigaste kommunikationsmedel, hvilket som sådant, men icke som enskild affär, erhållit allmänt understöd och på det närmaste rör allmänna intressen; – att Österbottniska ångfartygsbolaget, med en operationslinie utmed Finlands hela kuststräcka, genom sina resurser äger för närvarande de facto ett monopol på vestfinska liniens ångbåtsfart; – att delägarne äro vida spridda och derföre mindre än andra bolag i tillfälle att oftare sinsemellan samråda; – att i följd af spridningen många intressen korsa hvarandra och lätt kunna bli ensidiga, derest de icke underkastas en allmännare diskussion, samt att denna diskussion för ingen del träder bolagsmännens beslutande rätt för nära, alldenstund endast deras, och ingen annans, åsigt blir på bolagsstämman gällande.
11 Det är af sådan orsak – och kanske med mera oväld, emedan vi för öfrigt stå utom bolaget och icke deraf äga annan risk eller fördel, än hvarje landsman äger – vi utbe oss att, till det afseende förestående bolagsstämma finner för godt att dervid fästa, här få yttra några ord i ofvannämnda frågor.
12 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 24/1 1860:|10 2|Österbottniska Ångfartygsbolaget.
(Se N:o 9.)konsekvensändrat/normaliserat
13 I hithörande frågor vidhålla vi främst, att den allmänna synpunkten – bästa möjliga befordrande af Finlands kommunikationer – bör i möjligaste måtto förlikas med synpunkten af en affär, hvaraf hvarje delägare har en obestridlig rättighet att skörda den största möjliga direkta eller indirekta vinst. Vi anse den första synpunkten i så måtto öfvervägande, att bolaget har sin egentliga grund i ett stort allmänt behof; hvaraf landets välstånd och utvecklingen af dess naturliga hjelpkällor i hög grad bero, nemligen en regelbunden sjötrafik utmed dess kuster; hvilken patriotiska åsigt otvifvelaktigt har föranledt bolagets uppkomst och samtidigt dess understödande med allmänna medel. Vi anse, i följd häraf, att bolaget har en på förhand gifven verkningskrets, mera begränsad än den vanliga skeppsrederirörelsen, emedan bolaget icke, utan att frångå sitt ändamål, kan lemna de finska farvattnen ur sigte, äfven om utsigt till större vinst skulle yppa sig på andra håll. Ur denna synpunkt följer således konseqvent, att turer utan direkt inverkan på Finlands kommunikationer – de må sedan företagas mellan Riga och Petersburg, mellan Newyork och Liverpool, eller hvilka hamnar som helst utom landet, och dervid lemna hvilken behållning som helst, – äro fullkomligt utom gränserna för österbottniska ångfartygsbolagets ändamål, berättigande och sanna intresse.
14 Men inom denna bestämda verkningskrets, inom omfånget af Finlands direkta kommunikationer, vare sig mellan orter inom landet eller med hamnar utom detsamma, anse vi bolaget äga full frihet att disponera sina fartyg så som konjunktur och fördel närmast påkalla, så att icke ens landets större fördel af en eller annan linie bör kunna åberopas, derest bolaget på denna linie skulle i längden motse förlust och uppoffring. Den risk, som bolaget i alla händelser, och äfven med allmänt understöd, ikläder sig, berättigar detsamma att söka sin fördel på hvilka linier det finner förmånligast, allenast de kunna direkt förlikas med det allmänna ändamålet.
15 Efter att i korthet ha uppställt denna grund och dessa gränser för Österbottniska ångfartygsbolaget, öfvergå vi till de frågor, som närmast för dagen gälla bolagets bestånd och arten af dess verksamhet.
16 1) Skall bolaget delas i tvenne bolag, hvardera med tvenne fartyg?
17 Om det gjorda kunde göras ogjordt och Österbottniska bolaget återföras till tidpunkten för dess stiftelse i början af 1857, samt tre års erfarenhet dervid rådfrågas, så tro vi att flertalet af delägarne obetingadt skulle besvara frågan med ja. Utsigten af en enda stor och omfattande association, med koncentrerade tillgångar och resurser som gjorde en konkurrens omöjlig, blef 1857 – ehuru ej utan protest – till den grad öfvervägande, att man glömde undersöka huruvida denna association äfven var grundad på en sådan gemensamhet i kommerciela intressen, hvarförutan i affärsfrågor ingen endrägt är möjlig. Erfarenheten har visat – klart nog – att man misstagit sig. Fjorton städer,*)Helsingfors inberäknadt, ehuru här endast få aktier äro tecknade, till följd af den första planen att icke gifva denna stad ett inflytande, som ansågs för vådligt. spridda utmed en kust af 120 mil och vana att derförinnan handla enhvar för sig, hade i sjelfva verket alltför olika intressen, för att utan motsträfvighet underordna sig en för alla gemensam association, en affär, der alltid det ena eller andra intresset måste känna sig förfördeladt, af det naturliga skäl att alla omöjligen kunde befordras lika på samma gång. Bolaget bar derföre redan från början söndringens frö inom sig, och dess korta tillvaro har burit derom vittne. Om något härvid kunnat förundra, så är det icke att bolagets förvaltning fått med och utan skäl uppbära ständiga reklamationer och mycken kammarkritik, utan snarare att bolaget allt härintills hållits tillsamman och att dess delägare i månget beslut visat en enhällighet, som, i betraktande af vanor och förhållanden, måste anses berömvärd.
18 Otvifvelaktigt ha Rigaturerne, hvilka med rätta framkallat obelåtenhet hos en stor del af bolagsmännen,**)Det var ångf. Grefve Bergs svåra påstötning och utsigten till än vidare framtida bekantskap med den famösa strandrätten, som bragte missnöjet till utbrott. Men äfven derförinnan, och oaktadt bolagsstämman i Mars 1859 godkände turernas fortsättning, rådde en icke ringa missbelåtenhet med detta besynnerliga sätt att befordra Finlands kommunikationer.|10 3| varit närmaste orsak till den nu föreslagna klyfningen. Men verkliga grunden dertill är dock den alltmera insedda omöjligheten att kunna tillfredsställa alla intressen. Vi må utsäga det öppet, emedan det skulle tjena till intet att dölja det; – der har i de nordliga städerna uppstått en tilltagande opposition emot Åbo-intresset. Om den är befogad eller icke, vilja vi här ej bedöma, men tillvaron af denna opposition lärer ingen förneka. Med icke fullt en tredjedel af de tecknade aktierna (643 af 2 007konsekvensändrat/normaliserat) kan visserligen Åbo ingenting besluta mot de öfrige delägarnes förenade röster, men – oberäknadt svårigheten för desse att, så vidt spridda, samråda och fatta gemensama beslut – uppväger koncentreringen af bolagets styrelse, förvaltning, kassor och fartyg fullkomligt underlägsenheten i aktier;*)Dessutom får ingen – således icke heller ett ombud, om också för hela eller halfva Österbotten – rösta för mer än en sjettedel af de vid bolagsstämman representerade aktierna. Vid sednaste stämma representerades bolaget utom Åbo af tre ombud, hrr Björnberg, Sundström och Pentzin. Desse kunde således ej rösta för mer än tre sjettedelar, hvarigenom Åbo aktionärer kommo att föra talan för halfva bolaget. hvarföre också ombuden från Kristinestad och de nordliga städerna vid sednaste bolagsstämma protesterade emot att, då nya stadgar för bolaget antagas, binda sig vid en viss stationsort för bolagsstyrelsen och yrkade sådan förändring i de föreslagna stadgarne, att uti 2 mom. af § 4 ordalagen »Åbo stad» skulle utbytas emot »den ort, som af bolagsstämman dertill beskämmes».konsekvensändrat/normaliserat**)Dock beslöts att förslaget i oförändradt skick skulle underkastas nästa bolagsstämmas pröfning.
19 Man måste medge, att det under dessa omständigheter icke är en lätt sak att än vidare sammanhålla bolaget odeladt. En annan fråga är dock, om det såsom sakerna nu stå, med tvenne för finsk trafik föga lämpliga fartyg (Alexander II och Grefve Berg) samt en skuld af inalles omkring 230 000konsekvensändrat/normaliserat rubel utöfver aktiekapitalet, är rådligt att splittra krafterna. Vi vilja ej obetingadt påstå detta, alldenstund grundade skäl kunna anföras för och emot. Men hvad som synes oss alldeles klart, det är att bolaget icke kan odeladt bestå i dess nuvarande skick och med den äfven i de nya stadgarna vidhållna koncentreringen uteslutande i Åbo. Utan att underkänna nämnde stads vigtiga företräden genom dess läge, dess varf, dess driftiga sjömanna- och trafikerande korps samt dess betydliga andel i bolagets aktier, synes det knappast troligt, att dess intressen i längden skola, utan betydande eftergifter – hvaribland stadgandet om direktionens säte – kunna förlikas med de nordliga städernas. Och kan Åbo ens önska, att genom bestämmelser, hvilka alltid måste innebära åtminstone skenet af supremati, än vidare utsätta sig för ett misstroende, som måste motverka äfven dess rättmätiga anspråk på att af bolaget draga en dess aktietal motsvarande fördel?
20 Mot en turvis skeende flyttning af direktionens säte***)Vi taga för afgjordt, att städer med mindre än t. ex. 100 aktier icke göra anspråk på att i detta hänseende komma i fråga. kan åtskilligt invändas; bland annat att städerna från Torneå till och med Kaskö äro mindre lämpliga, i anseende till svårigheten för fartygen att der afbida en sen islossning. Men, som sagdt, utan en sådan flyttning kan bolaget näppeligen länge sammanhållas.
21 Vi antaga tillsvidare att bolaget förblir odeladt och öfvergå till andra frågor rörande fartygens blifvande turer för nästa seglation.
22 2) Bör linien Riga-Petersburg än vidare bibehållas? Härom är tillräckligt ordadt förut. Vi tillägga endast den anmärkning, att om man förut gjort sig illusioner i afseende å fördelarna af denna linie, så böra de numera vara temligen skingrade. »Grefve Bergs» påstötning var visserligen en tillfällighet, som kan inträffa på hvilken linie som helst, men åtminstone har man på andra linier den trygghet att icke, om olycka inträffar, se sig utplundrad i lagarnas namn. Och att med en sådan risk, och med utsigten att slutligen – om samma princip vidhålles att konkurrera med Riga bolagets priser – så frakta gods och passagerare för ingenting mellan Riga och Petersburg, detta lärer bolaget knappast besluta sig till för blotta äran att kraftigt befordra Lifflands kommunikationer. Kunna icke fartygen Alexander II och Grefve Berg bättre användas, så kan bolaget ingenting högre önska, än att bli af med dem ju förr dess hellre till förste köpare, som bjuder ett något så när antagligt pris.
23 Men törhända är det icke omöjligt att använda dessa fartyg på andra linier, der de, jemte hufvudändamålet att befordra Finlands kommunikationer, äga större, eller åtminstone lika stor utsigt att återbära till bolaget en del af dess på dem nedlagda betydliga kostnader.
24 Vi nödgas för denna gång afbryta och be att nästa gång få tillägga några ord om fartygens turer.
Notisen/artikeln ingår i HT 28/1 1860:|12 2|Österbottniska Ångfartygsbolaget.
(Se N:o 9, 10.)konsekvensändrat/normaliserat
25 Dragas ångfartygen Alexander II och Grefve Berg från Petersburg-Rigalinien, medan Suomi och Österbotten underhålla deras linie Torneå-Petersburg, kunna endast tre linier komma i fråga för de förstnämnde fartygen. Ett eller båda af dem skall då användas: antingen på samma linie som Suomi och Österbotten; eller på Österbotten-Åbo-Lybeck; eller på Stockholm-Petersburg, med anlöpande af Åbo och Helsingfors. Vi be att i korthet få yttra oss om hvardera af dessa tre möjligheter.
26 3) Bör vestfinska linien (Torneå-Petersburg) betjenas af flera fartyg? Det är bekant, att Suomi och Österbotten första vår- och sista höstresorna från Petersburg varit till den grad upptagna af fraktgods, att mer än engång hvarken alla reqvirenter kunnat få plats för sina varor, eller ens angelägna remisser mellan inländska hamnar kunnat af fartygen mottagas. Lika bekant är äfven, att fartygen sällan haft full last till Petersburg och att man midti sommaren, då trafiken af passagerare varit något större, icke haft att befara trängsel af fraktgods hvarken för tur eller retur. Skulle således flera fartyg ställas på linien nu, innan trafiken hunnit jemnas och vidare utvecklas, så kunde det komma i fråga endast för vår- eller höstresor. Dervid möter svårigheten att draga något af bolagets fartyg från dess för resten af seglationen bestämda linie; och skulle det dock kunna ske vid en eller annan extra tur, så möter det ännu allvarsamare inkastet, att hvarken »Alexander II» eller »Grefve Berg» äro inredda för dessa turer, der fraktgods är hufvudsak, hvarförutom deras befäl och manskap måste sakna en nödig kännedom af den vestfinska kusten. I följd häraf torde linien Torneå-Petersburg tillsvidare böra nöjas med dess nuvarande tvenne, i allmänhet goda och väl inredda fartyg samt klagomålen afhjelpas dels genom det stadgande, att hvarje fraktgods får plats i den mån det tidigare anmäles, dels genom möjligaste förkortande af tiden för hvarje tur,*)De långa uppehållen i Åbo torde kunna förkortas. restaurationens reglerande på billig fot**)Hvilket i nödfall kunde regleras äfven med någon uppoffring, emedan denna utan tvifvel skulle ersättas af ett ökadt antal passagerare. och i allmänhet det möjligast lika berättigande för alla i gemen och särskildt för alla i bolaget representerade orter.
27 4) Bör en linie öppnas från Österbotten öfver Åbo till Lybeck? Förslaget har varit framkastadt och förordadt äfven i detta blad. Men handeln på Lybeck, särdeles i manufaktur- och kolonialvaror, är icke mera hvad den var för något tiotal år tillbaka och torde än vidare aftaga, i den mån den finska importen lyckas frigöra sig från en lång, i partihandel för dyr kredit och söka sina artiklar ur första hand.***)Mot en större partihandel på Lybeck ligger numera äfven Amsterdam, der våra exportartiklar ha fördelaktigare afsättning. Hvad derifrån reqvireras ena året betalas vanligen andra året med konsignation. Viner, som jemte spirituosa numera utgöra Lybecks förnämsta exportartikel till Finland, tagas vid bättre konjunktur, när priserna ej falla sig så höga som de sista åren, hellre oblandade från Cette. Hvad af denna handel återstår bedrifves från vestra Finland med egna mindre fartyg, hvilka beräkna så låg frakt, att ångfartygen näppeligen kunna täfla med dem. Om således också en eller annan extratur kunde löna sig, synes dock konjunkturen i allmänhet alltför klen, för att regelbundet disponera bolagets större fartyg på denna linie, helst de äfven för densamma äro, såsom hufvudsakligen beräknade för passagerare, mindre lämpliga.
28 5) Erbjuder linien Stockholm-Petersburg någon utsigt för Österbottniska bolagets fartyg? Denna linie är de finska ångfartygens äldsta och allt härintills förmånligaste täflingsbana. Med fördelen af en jemn och icke ringa godstransport förenar den en ännu större passageraretrafik, hvilken ofelbart skall blifva ännu betydligare, om man lyckas förkorta turerna så, att passagerare från Petersburg kunna komma ungefär lika fort öfver Stockholm till Stettin eller Lybeck, som nu direkt till Stettin*)Stettiner ångbåtarne behöfva nu vanligen fyra dagar för resan till Petersburg. Kunde våra finska båtar den ljusa årstiden gå på 2½ dygn från Petersburg till Stockholm, med några få timmars uppehåll i Helsingfors och Åbo, så är all sannolikhet att en mängd passagerare skulle föredraga denna angenäma tur framför den enformiga färden direkt öfver Östersjön. eller omvändt. Vi kunna ej inse att mot upptagandet af denna linie, för hvilken både »Alexander II» och »Grefve Berg» borde ganska väl lämpa sig, något annat verkligt skäl kan åberopas, än konkurrensen med Åbofartygen Aura och Furst Menschikoff. Af dessa båda är Aura ett erkändt godt fartyg, som fullkomligt motsvarar anspråken på denna linie, men »Furst Menschikoff» är redan ett äldre fartyg, som hvarken numera motsvarar tidens fordringar, eller ens länge torde med säkerhet kunna hålla sjön. När då »Furst Menschikoff» i alla fall måste innan kort ersättas med ett nytt och bättre fartyg, så inse vi icke något rimligt skäl, hvarföre icke Österbottniska bolaget skulle placera ett af sina större fartyg på denna linie, som väl i alla hänseenden måste anses fördelaktigare och vårt lands intressen närmare än Rigalinien. Aura och »Alexander II» eller Aura och »Grefve Berg» kunde ganska väl förlikas derom, och allmänheten vore bättre betjenad med dem, än nu med Aura och »Furst Menschikoff».konsekvensändrat/normaliserat
29 Återstår likväl ett af Österbottniska bolagets större fartyg. Vår oförgripliga mening derom är, såsom vi mer än engång förut yttrat oss, att byggandet af dessa tvenne fartyg (enligt kontraktet med kronan) från början varit ett stort misstag, som förr eller sednare torde sätta bolagets hela bestånd, och dermed ett annars högst gagneligt företag, på spel. Det lyckligaste för bolaget vore derföre, om det till antagligt pris kunde försälja båda, eller åtminstone ett af fartygen Alexander II och Grefve Berg, i hvilket afseende förfrågan ju förr dess hellre borde göras hos Rigabolaget genom kommissionären å denna ort, på det att bolagsstämman blefve i tillfälle att höras om möjligen skeende anbud. Det är icke osannolikt, att Rigabolaget, äfven oberäknadt fördelen af att blifva af med en konkurrent, torde bjuda antagligt pris åtminstone för ett så väl ackrediteradt fartyg som Alexander II. Skulle då »Grefve Berg» icke kunna på lika sätt föryttras, så återstode för detta fartyg den jemförelsevis bästa linien Stockholm-Petersburg, och bolaget skulle med mycket mera lugn kunna gå sin framtid till möte.
30 Kan åter intetdera af fartygen föryttras, så torde äfven »Alexander II» placeras på linien Stockholm-Petersburg, sålunda att det, för möjligaste snabbhet, endast skulle beröra Helsingfors, men icke Åbo.
31 Detta allt i förutsättning att bolaget icke delas. Delas det, blir norra bolagets linie ungefär densamma som förr, med någon inskränkning i anlöpandet af de södra städerna; södra bolaget åter har att välja mellan linierna på Stockholm och Lybeck eller försäljning af fartygen.
32 Bolagsstämman skall afgöra dessa frågor, äfvensom de föreslagna nya stadgarna, mot hvilka åtskilligt torde vara att anmärka, bland annat § 4 om direktionens ständiga säte i Åbo, § 6 om den ena revisorns ständiga väljande af och bland Åbo stads aktionärer, § 9 om rösträttens inskränkning till en sjettedel (torde böra heta en fjerdedel) samt § 11 om ändring och tillägg i stadgarna. Göras dessa beroende af stadgandet att de böra »ordagrannt lika antagas vid tvenne efter hvarandra följande bolagsstämmor»,konsekvensändrat/normaliserat så innebär detta en tvångströja, hvilken hindrar bolagets fria utveckling efter omständigheternas kraf. Diskussion härom är, såsom förut, obehindrad i detta blad, äfven för åsigter som strida mot våra.
33 Slutligen några ord i denna fråga till Åbo Underrättelser. Vi ha hoppats och hoppas ännu, att Å. U. skola mot våra framkastade åsigter äga bättre skäl, än upprepade insinuationer. Vi kunna, den ena eller den andra, ha misstagit oss, men ingen tänkande läsare skall låta inbilla sig att vi i denna sak skulle vara mindre oväldiga, än t. ex. Åbo Und:r. Vill man t. ex. försvaga våra skäl med beskyllningen att ha fört de nordliga städernas talan mot ett öfvervägande Åbo-intresse, så förmoda vi att Åbo Und:r icke anse sig mindre partiska åt motsatta hållet. Stridiga intressen af detta slag äro hvarken ovanliga eller, inom vissa gränser, oberättigade; tvärtom. Men vi göra Å. U. den rättvisan att tro dem kunna höja sig öfver endast lokala synpunkter, och vi begära samma rättvisa för oss sjelfva. Om vi mot Österbottniska ångfartygsbolaget anställt en »hetsjagt», som Å. U. behaga uttrycka sig, så är det emedan det har innerligen bedröfvat oss att se ett företag, vid hvilket hela landet med rätta fäst så stora och glada förhoppningar, från början organiseras och förvaltas på ett sätt, som oundvikligen – och oberoende af de tillfälliga olyckor Å. U. åberopa – måste leda bolaget och företaget till den punkt, der det nu befinner sig, och, derest ej en annan bana inslås, till branten af dess undergång. Läkaren kan, om han så vill, utan möda återfinna i registret till H:fors Tidn., årgångarna 1857–59, de af Å. U. citerade yttranden om Österb. bolaget och deraf inhämta huru vi från början klandrat: 1) att bolaget organiserats till ett enda för hela kuststräckan; 2) att man utan erfarenhet lagt sig för vidt ut och byggt två för den finska trafiken olämpliga fartyg; 3) att man, när misstaget blef i ögonen fallande, icke genast sökte föryttra dessa fartyg, utan använde dem på en linie, som, i stället att gifva behållning, måste gifva förlust och dessutom låg utom området för Finlands direkta kommunikationer; samt 4) att man i följd häraf nödgades fördjupa bolaget i skuld och sålunda undergräfde de bästa utsigter något finskt bolag ännu ägt för framtida lycka och välgång.
34 I stället att hos oss insinuera grumliga bevekelsegrunder, behagade Åbo Und:r först bevisa att detta klander varit obefogadt och att dessa åtgärder icke haft någon andel i företagets nuvarande ställning. Lyckas Å. U. bevisa detta, så skola vi erkänna oss haft orätt; men tills detta sker, skola vi alltid, ur synpunkten af en allmän, för landets kommunikationer högst vigtig fråga, anse oss hafva samma rätt som hvarje landsman att derom uttala vår mening.