Veckan: 26 Mars

Notisen/artikeln ingår i HT 27/3 1858:|24 1|

1 – Veckan: 26 Mars. Denna vecka har mördat vintern, eller – om det klingar för mordiskt – denna veckas sol har kysst drifvan ihjäl. På ren prosa: med slädföret är det i rappet slut. Nattfrosterna hålla det ännu litet vid lif; det föll snö ännu i natt; men »evigt kan ej bli det gamla». I onsdags var åter luftbäfning: än stilla lugn, än hetsiga stormilar, än solsken, än smattrande hagel. Parkano skidor begagnas alla morgnar mycket flitigt i Kajsaniemi park; ödemarken har kommit på modet; den ädla skidlöparekonsten har med ens blifvit ett hufvudstadsnöje. Från Kaisaniemis sjösalong betraktar man jernvägslinien, som utan krumbugter går snörrakt öfver viken fram till sitt mål. Stenmassor och pålverk utmärka dess sträckning på isen. Det kallar man rakt på saken. För den kraftiga viljan finns intet hinder: bergen sprängas, vågorna kufvas. Dammen blir så bred, att tre vagnar kunna löpa i bredd, och så hög, att de små ångbåtarna (likväl utan skorsten) kunna gå under hvalfven. För öfrigt bygger man luftslott och arbetar för upplysningen både med gas och trycksvärta. Tre nya tryckerier omtalas: ju flera man, dess bättre lycka. Komitén för det nya förslaget till reglemente för allmänna brandstodsbolaget har haft förberedande sammanträden. De literära fejderna fortfara. Nya theatern afbidar sitt öde, den gamla fortfar att praktiskt visa behofvet, och hr Kühns eminenta talent har två gånger funnit 400 åhörare, som ansett Shakespeare och Göthe förtjena en bekantskap framför klöfverkung och Strauss.