1 När man hemma i den lugna kammaren betraktar den lilla fläck, som på kartan afbildar finska viken, tänker man väl sällan uppå, att dessa linier afteckna en stor majestätisk och på dess midt oöfverskådelig vattenspegel, våldsam i sitt uppror och ljuf i sin hvila. Sjömannen, som öfverfarit oceanerna, talar väl stundom med ett tvetydigt småleende om »den finska qvarnrännan»;konsekvensändrat/normaliserat men krossad mot Porkalas klippor, kommer han kanske på andra tankar. Liten är visserligen denna vik såsom arm af verldshafvet, men betydelsefull är den, för det den förenar. Jag har aldrig befarit dessa vatten utan att med en tacksam känsla erinra mig allt hvad hafven bidragit ej mindre till folkens framsteg i välstånd och vetande, än till deras integritet, deras räddning från sammangyttringar, och särskildt har jag tänkt uppå hvad Finnen varit om icke finska viken sagt till tyska ordensriddarne sitt ljudliga halt. Almquist har kring medelhafvet grupperat en hel verld och ett helt stort tidehvarf; alltså grupperar sig nordens historie kring östersjön och dess armar, och äfven denna verld är en verld för sig.
2 Ganska markerad är den gränslinie finska viken, liksom hela östersjön, uppdrager mellan den egentliga norden|49 2| och den börjande centern af Europa. Jag vill ej tala blott om djur- och vextriket; på södra sidan af viken sjunger redan näktergalen och kastanjen trifves förträffligt. Det märkvärdigaste är utan tvifvel bergformationens ombytta art på sydkusten af viken. Större delen af finska kusten hvilar på granit, som i låga klippor framskjuter öfverallt. Estniska kusten sammanhålles af låga skifvade kalkberg och endast stundom påminna strödda enstaka granitblock om granskapet med den finska norden. Häraf förklaras, hvarföre estniska kusten synes så flack, enformig och föga inbjudande, medan den finska med klippa vid klippa, skär vid skär, djupa vikar och långsträckta halfuddar, ger en ofta sorgsen, alltid alfvarlig, men det oaktadt nästan öfverallt storartad och intagande anblick. Man säger att sydkusterna af östersjön under tidernas lopp sänka sig, medan de finska och skandinaviska höja sig; men att Estland gör härifrån ett undantag, är temligen påtagligt vid en blick på de betydliga tillandningar, hvilka allaredan höja sin sand och sitt glesa gräs öfver hafsytan i Revalska bugten.
3 Anblicken af Reval från hafssidan är något öppen, men i det hela ganska vacker. Staden höjer sig som en amfitheater, hvars medelpunkt intages af den höga adeliga »Domen».konsekvensändrat/normaliserat Tornen, särdeles Olai, synas långt ut och höja sina smala spiror öfver horizonten medan man knappt ännu förlorat ur sigte Nikolaitornet i Helsingfors; ja man påstår sig från Ulrikasborg hafva sett Olaitornet hägra.*)Professor Argelander skickade engång vid en dylik hägring bud till närmaste bekanta, att skåda Reval ifrån Observatorium. Så nära hvarandra ligga tvenne städer, hvilka ännu känna hvarandra så litet och hvilka sannolikt, med huru tät kommunikation som helst, alltid skola förblifva främmande för hvarandra, sålänge den ena fortfar att representera femtonde seklet och den andra håller ut att följa det nittonde.
4 Reval anlades 1219 af danske konungen Valdemar II, hjelten i Ingemans vältecknade roman Valdemar Seier. År 1433 nedbrann en stor del af staden; men så tillhör ock en stor, ja större delen af det nuvarande Reval sednare hälften af 1400-taletkonsekvensändrat/normaliserat. För den som ej i Lübeck och andra städer af den gamla Hansan sett något motsvarande, är denna bjerta medeltid i sanning förunderlig att skåda år 1845. Ödsliga, förfallna och ofta bebodda blott i nedersta våningen, stå de höga husen med gaflarna åt gatan, med stora, starka, vapenprydda portar, små fönster, branta tak, besynnerliga skorstenar, små gårdar, stundom murar och jernkedjor, sällsama gångar och fördjupningar, befolkade med kajor, spindlar och läderlappar, gatorna trånga och krokiga, stenläggningen lik den i våra finska småstäder, här och der en skymt af den gråa stadsmuren, med de åldriga tornen, här och der ett betäckt hvalf, en brant vall, en uttorkad graf ... korteligen, i Reval kan man bli mörkrädd på ljusa dagen. Man föreställe sig då en mörk höstafton när stormen tjuter genom de obetäckta fönsterlufterna och hamnarna af hängångna seklers blodige riddare eller myndige rådsherrar suckande besöka valplatsen för deras strider, mödor, passioner och kanske hemska brott...
5 Om Reval genom allt detta stundom förekommer främlingen nog dystert, äger staden likväl mången vacker, vidsträckt och leende utsigt utåt hafvet, särdeles från domen och vallarna. Här och der, isynnerhet inom den adeliga domstaden, ser man nyare tiders beqvämare och elegantare boningar. För att skaffa dessa rum, måste ej blott de åldriga stenhusen, utan äfven de af kalksten byggda murarna lemna plats, och det sker temligen motsträfvigt. Jag såg tvenne arbetare med tunga släggor sönderslå muren, och ehuru slagen föllo med mannakraft, lossnade för hvarje gång ett stycke icke större än handen af ett barn.
6 Man skulle mycket misstaga sig, om man ansåge husen allena representera medeltiden i Reval. Stadens municipalförfattning, det celebra Schwartzenhäupter-gillet och framförallt den estländska adelns privilegier, dess oberoende af stadens domsrätt, dess uteslutande besittning af jordegendom m. m. förflytta betraktaren tre till fyra sekler tillbaka från den öfriga civiliserade verlden. Jag har betraktat den estniske bonden, – eller rättare Estlänningen par préference, ty man kan ej gerna glömma att adeln består af tyska främlingar, ej heller torde adeln sjelf vilja vidkännas någon slägtskap med infödingen – han påminner om vår Hämäläinen, kanske än oftare om Wiborgska Finnen, hans gestalt är smärt och lång, hår och ögon bruna, likasom den nationela långa rocken, hans utseende för öfrigt fattigt och betryckt. Sällan, man måste vara oartig nog att tillstå det, ser man ett vackert qvinnoansigte bland folket, men deremot ofta bland stadens invånare. Främlingarne, adeln, äro öfverhufvud ett vackert och resligt folk. Estniskan är, om möjligt, mera föraktad i Estland, än finskan ännu till sednare tider varit det i Finland. Åtskilliga tecken fyllas dock förebåda en ny framtid äfven för detta vårt systerspråk och äfven Estland äger sitt literatursällskap. Men om man i Finland påräknar mången svenskt talandes redliga medverkan för landets språk, så vore det en löjlighet att vänta något sådant af de tyske främlingarne i Estland. Estlands historie och Tyskarnes förfarande mot folket under medeltiden äro kända saker. Svenskarne följde i hela sitt civilisationsarbete en annan method.
7 Priserna i Reval stå till en del (såsom hushyror) lika, till en del (såsom specerier) högre än i Helsingfors. Deremot fås sannolikt de flesta lifsmedel billigare och det allrakäraste bränvinet har någongång sålts till 5 Rub. S:rRubel Silfver oxhufvudet. Men så förmäler ock ryktet, att stora qvantiteter af sistnämnda vara afsättas både inom-konsekvensändrat/normaliserat och utomlands. Måste man äfven tillstå, att nykterhetsföreningarna hvarken från kristendomens eller moralitetens sida dokumenterat sig som något annat än palliativer, så vore man likväl böjd att uppriktigt önska deras införande i Estland – och äfven Finland torde i det afseende behöfva en vattenkur. – Reval äger många intressanta minnen och märkvärdigheter, hvaröfver läsaren finner en underhållande beskrifning i ett litet häfte, benämndt »Hvarjehanda Anteckningar under en utflygt från Helsingfors till Reval; H:fors 1837».konsekvensändrat/normaliserat Sedan denna tid är åtskilligt förändradt, badinrättningarna utvidgade m. m. Den nya salongen för badgäster är rymlig, ljus och behaglig, husets inredning elegant och beqväm, utsigten öfver bugten och hafvet vacker. Nu – i medlet af Juni – beräknades likväl badgästerna till endast omkring 30; de flesta sägas föredraga Hapsal, som är billigare. Cathrinenthal är berömdt och förtjenar att vara det; parken är med särdeles omsorg underhållen. Det oss välbekanta Reumannska kapellet spelar nu här, men har söndrat sig i tvenne fraktioner, af|49 3| hvilka ingendera kan mäta sig med Löwes kapell. Ej heller kan Andersecks restauration i Revals badlokal täfla hvarken med den i vår brunnssalon eller den på Cajsaniemi. Det förekommer mig vid vissa restaurationer, som vore liqviden hufvudsak och anrättningarna bisak; så i Reval och så här och der äfven hos oss.
8 Reval och Estland ha, likasom vi, haft en torr och kall vår, som gjort vextligheten mycken skada och beredt mörka utsigter för skörden. Måtte dessa utsigter åter ljusna genom midsommarregnen!
9 En lustfärd till Reval är dock ganska angenäm. Revals gästfrihet är med rätta beprisad och Consul v. Böninghs utomordentliga humanitet mot alla Finnar bereder landsmän, som besöka orten, gagn och nöje. Särskildt stå lustfärdarne med ångfartyget Unionen den 17–19 Juni i stor förbindelse till Consul v. Böningh för den mest förekommande artighet och välvilja.
*)Professor Argelander skickade engång vid en dylik hägring bud till närmaste bekanta, att skåda Reval ifrån Observatorium.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Reval.
(Strödda anmärkningar.)
1 När man hemma i den lugna kammaren betraktar den lilla fläck, som på kartan afbildar finska viken, tänker man väl sällan uppå, att dessa linier afteckna en stor majestätisk och på dess midt oöfverskådelig vattenspegel, våldsam i sitt uppror och ljuf i sin hvila. Sjömannen, som öfverfarit oceanerna, talar väl stundom med ett tvetydigt småleende om »den finska qvarnrännan»;konsekvensändrat/normaliserat men krossad mot Porkalas klippor, kommer han kanske på andra tankar. Liten är visserligen denna vik såsom arm af verldshafvet, men betydelsefull är den, för det den förenar. Jag har aldrig befarit dessa vatten utan att med en tacksam känsla erinra mig allt hvad hafven bidragit ej mindre till folkens framsteg i välstånd och vetande, än till deras integritet, deras räddning från sammangyttringar, och särskildt har jag tänkt uppå hvad Finnen varit om icke finska viken sagt till tyska ordensriddarne sitt ljudliga halt. Almquist har kring medelhafvet grupperat en hel verld och ett helt stort tidehvarf; alltså grupperar sig nordens historie kring östersjön och dess armar, och äfven denna verld är en verld för sig.
2 Ganska markerad är den gränslinie finska viken, liksom hela östersjön, uppdrager mellan den egentliga norden|49 2| och den börjande centern af Europa. Jag vill ej tala blott om djur- och vextriket; på södra sidan af viken sjunger redan näktergalen och kastanjen trifves förträffligt. Det märkvärdigaste är utan tvifvel bergformationens ombytta art på sydkusten af viken. Större delen af finska kusten hvilar på granit, som i låga klippor framskjuter öfverallt. Estniska kusten sammanhålles af låga skifvade kalkberg och endast stundom påminna strödda enstaka granitblock om granskapet med den finska norden. Häraf förklaras, hvarföre estniska kusten synes så flack, enformig och föga inbjudande, medan den finska med klippa vid klippa, skär vid skär, djupa vikar och långsträckta halfuddar, ger en ofta sorgsen, alltid alfvarlig, men det oaktadt nästan öfverallt storartad och intagande anblick. Man säger att sydkusterna af östersjön under tidernas lopp sänka sig, medan de finska och skandinaviska höja sig; men att Estland gör härifrån ett undantag, är temligen påtagligt vid en blick på de betydliga tillandningar, hvilka allaredan höja sin sand och sitt glesa gräs öfver hafsytan i Revalska bugten.
3 Anblicken af Reval från hafssidan är något öppen, men i det hela ganska vacker. Staden höjer sig som en amfitheater, hvars medelpunkt intages af den höga adeliga »Domen».konsekvensändrat/normaliserat Tornen, särdeles Olai, synas långt ut och höja sina smala spiror öfver horizonten medan man knappt ännu förlorat ur sigte Nikolaitornet i Helsingfors; ja man påstår sig från Ulrikasborg hafva sett Olaitornet hägra.*)Professor Argelander skickade engång vid en dylik hägring bud till närmaste bekanta, att skåda Reval ifrån Observatorium. Så nära hvarandra ligga tvenne städer, hvilka ännu känna hvarandra så litet och hvilka sannolikt, med huru tät kommunikation som helst, alltid skola förblifva främmande för hvarandra, sålänge den ena fortfar att representera femtonde seklet och den andra håller ut att följa det nittonde.
4 Reval anlades 1219 af danske konungen Valdemar II, hjelten i Ingemans vältecknade roman Valdemar Seier. År 1433 nedbrann en stor del af staden; men så tillhör ock en stor, ja större delen af det nuvarande Reval sednare hälften af 1400-taletkonsekvensändrat/normaliserat. För den som ej i Lübeck och andra städer af den gamla Hansan sett något motsvarande, är denna bjerta medeltid i sanning förunderlig att skåda år 1845. Ödsliga, förfallna och ofta bebodda blott i nedersta våningen, stå de höga husen med gaflarna åt gatan, med stora, starka, vapenprydda portar, små fönster, branta tak, besynnerliga skorstenar, små gårdar, stundom murar och jernkedjor, sällsama gångar och fördjupningar, befolkade med kajor, spindlar och läderlappar, gatorna trånga och krokiga, stenläggningen lik den i våra finska småstäder, här och der en skymt af den gråa stadsmuren, med de åldriga tornen, här och der ett betäckt hvalf, en brant vall, en uttorkad graf ... korteligen, i Reval kan man bli mörkrädd på ljusa dagen. Man föreställe sig då en mörk höstafton när stormen tjuter genom de obetäckta fönsterlufterna och hamnarna af hängångna seklers blodige riddare eller myndige rådsherrar suckande besöka valplatsen för deras strider, mödor, passioner och kanske hemska brott...
5 Om Reval genom allt detta stundom förekommer främlingen nog dystert, äger staden likväl mången vacker, vidsträckt och leende utsigt utåt hafvet, särdeles från domen och vallarna. Här och der, isynnerhet inom den adeliga domstaden, ser man nyare tiders beqvämare och elegantare boningar. För att skaffa dessa rum, måste ej blott de åldriga stenhusen, utan äfven de af kalksten byggda murarna lemna plats, och det sker temligen motsträfvigt. Jag såg tvenne arbetare med tunga släggor sönderslå muren, och ehuru slagen föllo med mannakraft, lossnade för hvarje gång ett stycke icke större än handen af ett barn.
6 Man skulle mycket misstaga sig, om man ansåge husen allena representera medeltiden i Reval. Stadens municipalförfattning, det celebra Schwartzenhäupter-gillet och framförallt den estländska adelns privilegier, dess oberoende af stadens domsrätt, dess uteslutande besittning af jordegendom m. m. förflytta betraktaren tre till fyra sekler tillbaka från den öfriga civiliserade verlden. Jag har betraktat den estniske bonden, – eller rättare Estlänningen par préference, ty man kan ej gerna glömma att adeln består af tyska främlingar, ej heller torde adeln sjelf vilja vidkännas någon slägtskap med infödingen – han påminner om vår Hämäläinen, kanske än oftare om Wiborgska Finnen, hans gestalt är smärt och lång, hår och ögon bruna, likasom den nationela långa rocken, hans utseende för öfrigt fattigt och betryckt. Sällan, man måste vara oartig nog att tillstå det, ser man ett vackert qvinnoansigte bland folket, men deremot ofta bland stadens invånare. Främlingarne, adeln, äro öfverhufvud ett vackert och resligt folk. Estniskan är, om möjligt, mera föraktad i Estland, än finskan ännu till sednare tider varit det i Finland. Åtskilliga tecken fyllas dock förebåda en ny framtid äfven för detta vårt systerspråk och äfven Estland äger sitt literatursällskap. Men om man i Finland påräknar mången svenskt talandes redliga medverkan för landets språk, så vore det en löjlighet att vänta något sådant af de tyske främlingarne i Estland. Estlands historie och Tyskarnes förfarande mot folket under medeltiden äro kända saker. Svenskarne följde i hela sitt civilisationsarbete en annan method.
7 Priserna i Reval stå till en del (såsom hushyror) lika, till en del (såsom specerier) högre än i Helsingfors. Deremot fås sannolikt de flesta lifsmedel billigare och det allrakäraste bränvinet har någongång sålts till 5 Rub. S:rRubel Silfver oxhufvudet. Men så förmäler ock ryktet, att stora qvantiteter af sistnämnda vara afsättas både inom-konsekvensändrat/normaliserat och utomlands. Måste man äfven tillstå, att nykterhetsföreningarna hvarken från kristendomens eller moralitetens sida dokumenterat sig som något annat än palliativer, så vore man likväl böjd att uppriktigt önska deras införande i Estland – och äfven Finland torde i det afseende behöfva en vattenkur. – Reval äger många intressanta minnen och märkvärdigheter, hvaröfver läsaren finner en underhållande beskrifning i ett litet häfte, benämndt »Hvarjehanda Anteckningar under en utflygt från Helsingfors till Reval; H:fors 1837».konsekvensändrat/normaliserat Sedan denna tid är åtskilligt förändradt, badinrättningarna utvidgade m. m. Den nya salongen för badgäster är rymlig, ljus och behaglig, husets inredning elegant och beqväm, utsigten öfver bugten och hafvet vacker. Nu – i medlet af Juni – beräknades likväl badgästerna till endast omkring 30; de flesta sägas föredraga Hapsal, som är billigare. Cathrinenthal är berömdt och förtjenar att vara det; parken är med särdeles omsorg underhållen. Det oss välbekanta Reumannska kapellet spelar nu här, men har söndrat sig i tvenne fraktioner, af|49 3| hvilka ingendera kan mäta sig med Löwes kapell. Ej heller kan Andersecks restauration i Revals badlokal täfla hvarken med den i vår brunnssalon eller den på Cajsaniemi. Det förekommer mig vid vissa restaurationer, som vore liqviden hufvudsak och anrättningarna bisak; så i Reval och så här och der äfven hos oss.
8 Reval och Estland ha, likasom vi, haft en torr och kall vår, som gjort vextligheten mycken skada och beredt mörka utsigter för skörden. Måtte dessa utsigter åter ljusna genom midsommarregnen!
9 En lustfärd till Reval är dock ganska angenäm. Revals gästfrihet är med rätta beprisad och Consul v. Böninghs utomordentliga humanitet mot alla Finnar bereder landsmän, som besöka orten, gagn och nöje. Särskildt stå lustfärdarne med ångfartyget Unionen den 17–19 Juni i stor förbindelse till Consul v. Böningh för den mest förekommande artighet och välvilja.