Notisen/artikeln ingår i HT 25/6 1842:

Knoppar.

4.

»Schon zwei und zwanzig Jahr, und noch
nichts für die Unsterblichkeit gethan!»
Schiller, Don Carlos.

1 Minnen af Ernst Kellander heter en af de intressantaste företeelser inom Sveriges nyaste litteratur. En 23 årig yngling hängifver sig åt menniskoandens djupaste och vigtigaste frågor, uppfattar dem med ett djupsinne och utreder dem med en klarhet, som väcker förvåning. För Sveriges philosophiska litteratur hade han kunnat göra mycket, och det lilla han gjort, rättfärdigar de stora förhoppningar, man på honom byggde. Men intelligensens utbildning, för hastigt uppdrifva, lemnar menniskans timliga varelse efter sig, blir för denna förstörande, dödande; midt under andens herrligaste segrar uttager det mörka jordiska sin rätt, den genomskinliga stoftklädnaden faller och menniskan återsjunker i armarna på den natur, öfver hvilken hon vågade stiga så högt. Kellander dukade under vid 22 ½ år och Sverige gjorde i honom en förlust, som åt det hållet torde blifva svår att ersätta.

2 Boken sönderfaller i tre afdelningar: Dikter, Philosophiska uppsatser och Bref. De förstnämnda röja ingen stor och utmärkt skaldeförmåga. Kellanders starka sida ligger åt speculationen. Men om djup och innerlig subjectivitet, parad med enkelhet, frihet från flärd och glitter i skaldekonsten är en förtjenst, står Kellander högre än mången af Sveriges prisade skalder. Af vida större vigt äro hans philosophiska uppsatser. Öfverallt träffar man här, för att nyttja hans egna ord, »stjernors glimt och blixtrars brutna ljus».konsekvensändrat/normaliserat Om hans philosophie yttrar sig utgifvaren, att den hufvudsakligast gick åt det praktiska. »Begreppen: Vilja, Personlighet, Handling, Skuld, Straff och Försoning betecknade de hufvudfrågor, kring hvilka hans philosopherande hvälfde sig.»tillagt av utgivaren Hans speculation var genomträngd af en djup religiositet. Med synnerlig kärlek tyckes han hafva omfattat Christendomens historiskt gifna innehåll, hvilket han öfverallt söker att i en spekulativ dager framställa. »Undersökningar af denna art, säger Freja, äro genom deras värma, genom deras ofta genombrytande sanning och åter genom det rum, de lemna för tvifvel och motsägelser, synnerligen egnade att lifva hågen för vetandet och drifva läsaren till sjelfständig forskning.» Uttryckets klarhet och stilens korrekthet gifva dessa uppsatser ett ökadt värde.

3 Skarpare och bestämdare framträder K:s personlighet i Brefsamlingen. Äfven denna bär omisskänneliga drag af snille, ehuru spridda, i snabb vexling framskimrande. De fingo dock aldrig samla och fullända sig, aldrig mogna till ett helt. Rastlöst arbetade denna ljusa ande, liksom föresväfvad af Don Carlos' ofvan tecknade suck. Och hvem kan afgöra, hvilken »tankens Napoleon» i honom uppstått, om han fått lefva? – Vi afskrifve från K:s dikter ett litet poem, som lemnar den trognaste bild af hans inre lif och personlighet.

Till en vän, som begärt ett poem.

En dikt begär du? Bed af dunkla natten

En solblicks helsning, ljus och varm och skär!

En dikt begär du? Bed af hafvets vatten,

Att blomsterskördar dig dess sköte bar!

Bed, och du får en månens sorgsna fägring

Bed, och du får en månens sorgsna fägring

Och här – en skumkrans och en svekfull hägring,

För rosengården, med dess doft och sus.

Jag är en natt, som minnets måne lyser

Och tårestjernor och en blixt ibland;

Men solens höga skaparanlet hyser

En annan verld bak horizontens rand.

Ett haf jag är, en flod af evig trånad,

Som vaggar skummande i knot och kif,

Och leker stundom med en skenbild, lånad

Utaf naturens friska fasta lif.

8 X.