2 Mitt sednaste afbrutna bref vill jag nu söka att komplettera med det nya och gamla, som möjligen torde intressera en besarabisk publik.
3 Under det dubbla inflytande af kolera och ruskig väderlek kan ni väl föreställa er att sommaren ej var en af de mest gynnande för brunnsnöjen, badkurer och främmande besök. Man trodde i början att besöken från Petersburg, just i följd af farsotens utbrott der, skulle bli talrikare än någonsin. Och verkligenoriginal: verkigen kommo ångbåtarne en tid med fulla laddningar. Men snart blefvo de hitre|94 2|sta Petersburgarne oroliga för sina hemmavarande. Flera sorgeposter inlupo; fruar, som qvarlemnat sina män i Petersburg, återvände härifrån som enkor. De flesta skyndade nu tillbaka, och endast få familjer qvarstadnade här till sommarens slut.
4 Förgäfves inbjödos medelst mer och mindre väl textade skyltar rika hyresgäster; många rum förblefvo toma; spekulationerna slogo fel. Bland de sednare kan man äfven räkna Hr Köhlers tyska theater. Truppen var, om icke utmärkt, dock sådan att den kunnat täfla med fordna tyska sommartheatrar, men hade ständigt glesa hus och torde ha varit nöjd att komma härifrån utan förlust. Äfven brunnsbaler och öfriga tillställningar slogo föga an. Alina Frasas dans gjorde någongång Thölö besökt. Ett enda fenomen på denna mulna sommarhimmel drog likväl oemotståndligt till sig allas beundran. Det var pianisten Sophie Bohrer. Hennes fyra concerter med en rubel silfvers entrée voro alla besökta. Om hennes spel fanns blott ett enda omdöme; det var beundransvärdt.
5 Bland långväga resande, hvilka ej dröjt att i Helsingfors intaga en upphöjd plats, äro de tolf apostlarne af brons, gjutna i Berlin för härvarande Nikolaikyrka. Man säger att arbetet är ett konstverk och bilderna kolossala; betraktade nedifrån, se de ut som tolfåriga piltar. För kyrkan äro de visserligen en prydnad; det är blott skada att flera af dem ej kunna ses rätt väl från omgifningarna.
6 Inredningen af nya kliniska institutet har äfven under sommaren fulländats, hvarefter bygnaden numera begagnas för sin bestämmelse.
7 Och hösten har kommit med sina stormar, sitt mörker och sina gatlyktor, hvilka – oförbätterliga som upplysningen i China – städse fortfara att göra mörkret desto synbarare*)»Sie sind eigentlich da, um das Finsterniss sichtbar zu machen», som någon yttrade om gatlyktorna i Augsburg.. Allt är sig likt, sådant hösten vill ha det: trafiken på torgen, vid hamnarna, i bodarna; – samma Penelopes väf, som oupphörligt väfves och på hvilken man dock aldrig kan se det.
8 Ni vet att universitetet och samtliga publika läroverk här, med afseende på koleran, tills vidare stängdes. Sedan farhågorna lugnats, trädde läroverken åter i verksamhet och fortfara som om ingenting passerat. Endast de tvenne högsta klasserna af lyceum sysselsättas tillsvidare på annat håll.
9 Ingen studentkatalog har utkommit. Härvarande studenters antal torde utgöra icke fullt 300. Föreläsningar och examina vid universitetet fortgå. Öfverfullt auditorium har Mag. Docens Cygnæus, hvilken föredrager början af nyare historien fritt utan concept med en ledighet och en rikedom på faktiska detaljer, som icke påminna om att papperet saknas. För öfrigt äro universitetets flesta resande medlemar, utom Adjunkten Willebrandt och Docenterne Castrén och Wallin, numera återkomna till fäderneslandet. Bland dem äfven Mag. Kellgren, som medfört en betydlig samling af sanskritliteratur. – Alexandersstipendiet är anslaget ledigt samt ansökes af Docenterne Cygnæus och Alcenius.
10 Vid samma tid som universitetet hoppas tillegna sig Statsrådet Nordmann som professor i botaniken och zoologin, beklagar det förlusten af tvenne andra lärare, Professor Linsén och Lektor Granbom, hvilka båda nyligen med döden afgått. Anteckningslistor äro öppnade inom afdelningarne, för att subskribera till en minnesvård öfver Professor Nervander. Samtliga universitetets lärare och tjenstemän ha redan dessförinnan förenat sig om samma gärd åt den högt värderade bortgångnes minne. Ett porträtt af professor Nervander är skickadt till London, för att derstädes stickas i koppar.
11 En dylik gärd af aktning och tacksamhet har under sommaren blifvit egnad åt minnet af en bland de ädlaste, verksamaste och mest saknade män, hvilka de sednare åren ryckt undan fosterlandets tjenst. Samtliga officerare och tjenstemän vid väg- och vattenkommunikationskorpsen ha nemligen förenat sig om att resa en minnesvård öfver deras fordne chef, framlidne General Majoren Carl von Rosenkampff.
12 Från Finska Literatursällskapet har ett nytt literärt företag utgått. Sedan man nemligen öfvertygat sig, att det finska modersmålet och dess literatur bör draga en väsendtlig fördel deraf att utländska romaner af högre värde och större omfång till finskan öfversattes, men Finska Literatur-Sällskapet dertill ej äger medel; så har man beslutat inbjuda allmänheten till ett bolag för utgifvande af finsk romanliteratur. Aktierna, hvilkas antal är obegränsadt, inlösas med 20 rubel silfver, sålunda att 5 rub. årligen erläggas i 4 års tid. Det derigenom erhållna kapitalet användes helt och hållet till anskaffande af goda romaner i finsk öfversättning. En direktion bestämmer val, tryck etc. Hvarje aktieägare erhåller utan vidare afgift ett exemplar af alla de skrifter bolaget utgifver. Den 7 Febr. 1849 konstitueras bolaget, hvilket för öfrigt betraktar sig som en filial-afdelning af Literatursällskapet. – Jag är långtifrån att förneka vigten af de skäl, som gjort sig gällande vid bestämningen af aktiernas pris, men jag befarar att hela företaget derigenom motverkas. Man må hysa huru stort intresse som helst för finsk literatur, så är dock 5 rubel silfver årligen en summa, hvilken icke alla så lätt kunna umbära, och minst den ungdom, som troligen varmast omfattar företaget. Med 3 eller 2 rubel silfver årligen hade sannolikt ett dubbelt antal subskribenter anmält sig, och kapitalet hade derigenom icke blifvit mindre, men deltagandet och följaktligen framgången större.
13 Akademiska Läseföreningen hade den 24 Nov. sitt årsmöte. Äfven denna gång gjordes motion om beviljande af inträde för icke-akademici; dock uppsköts afgörandet till början af vårterminen, då denna fråga hunnit komma till diskussion inom afdelningarna, hvilka samteliga beslutat för nästa år in corpore deltaga i Läseföreningen. Nya embetsmän valdes, nemligen till ledamöter i komitén: Rektor Magnificus Professor Rein, Ordförande, (enhälligt); Mag. Docens Cygnæus; Theolog. Kandidaten Elmgren, kassör; Mag. Kellgrén, sekreterare; Mag. Rosenborg, bibliothekarie. Till suppleanter i komitén utsågos: Dr Topelius, Mag. Malmborg, Mag. Doc. Alcenius. Till revisorer Mag. Zilliacus och Stud. O. Schauman.
14 Till julen väntas åtskilliga literära alster. »Joukahainen» har efter två och ett halft års hvila utskickat sitt tredje häfte. Under pressen äro »Necken för 1849»|94 3| och andra samlingen af Topelii »Sagor». Men hvad som mest skall glädja den läsande allmänheten och säkert kommer att spela en utmärkt roll öfverallt om julaftonen, är den julklapp Runeberg skänker sitt land i skildringarna från 1808 års krig (titeln är mig obekant), hvilka med det första torde blifva synliga i bokhandeln.
15 I bildande konst förmäles, att den för Nikolaikyrkan beställda och af Hr Ekman i Åbo målade altartaflan derstädes varit utställd till exposition. Några utmärkta målningar hafva från Italien hemförts af resande landsmän och torde vid Konstföreningens nästa exposition blifva synliga. Ritskolan under Hr Godenhjelms ledning är öppnad. Ett antal nya fransyska lithografier, hos Hrr Frenckel & Son ha tillvunnit sig förtjent uppmärksamhet.
16 Musiken har endast erbjudit en concert af blinde klarinettisten Wohllebe. Symfoniföreningen är stum.
17 Theatern är deremot i flitig verksamhet. Hr Pierre Delands trupp, äger flera resurser. För sorgespelet: Hr och Fru Deland samt Fru Södergren, hvilka talenter man utan orättvisa torde så anse som truppens eminentaste och mångsidigaste. För skådespelet: Hr och Fru Deland; Mad:lle Deland, hvilken, ännu helt ung, med framgång debuterat i flere roller och lofvar att blifva en prydnad för scenen; Hr och Fru Lagerqwist; Hr och Fru Lindström i äldre roller; Hr och Fru Södergren; Hr Åhman, en talent som gått betydligt framåt; Hr Happe, en gammal bekant; Hrr Pousette och Schwartz, båda flitiga, men ännu saknande ledighet och theatervana. I farcen intages första rummet af Hr Södergren – en af dessa lustiga kurrar, hvilkas blotta anblick väcker munterhet – men det finare lustspelet representeras af Hr och Fru Deland med dotter, Fru Södergren, Hr och Fru Lagerqwist samt Hr Åhman. Mot kostymerna och mot rollernas instuderande är ingenting att anmärka. Valet af pjeser hade kunnat vara lyckligare; åtminstone ha icke alla utfallit till den favör för theaterkassan, som fallet kunnat vara. Af det ofvanstående finner ni att skådespelet utgör truppens egentliga force, hvilket äfven besannat sig i »Griselda» och »Mathilde». Men ett och annat bättre lustspel, en och annan tokrolig farce borde af publiken med nöje upptagas. Det är ochså orimligt att fordra ständigt ombyte; Hr Fredrik Deland har bevisat att pjeser som slå an – isynnerhet svenska originaler – kunna gifvas tre, fyra, tillochmed sju gånger under samma vinter i Helsingfors.
18 Apropos af Fredrik Deland, denne publikens gamle gunstling har numera köpt sig en landtegendom nära Upsala och slagit sig i ro. Understundom när hans svåger Hessler, som nu dirigerar truppen, spelar i Upsala, begifver sig F. Deland dit in på ett ryck, uppträder en qväll som rika morbror eller Bautastenius, gör furore, som alltid, och reser dagen derpå tillbaka till sitt Tusculum, för att, plantera kål och potates. Lyckliga och sällsynta lott för en skådespelare, att så der i landtlig ro för ombytes skull få upplefva fordna triumfer!
19 En hemlighet, min herre, en dramatisk hemlighet må jag ännu, under djupaste tysthetslöfte, hviska i edert öra. Man hoppas att här få se Rossinis Barberare i Sevilla, uppförd till förmån för småbarnsskolan. »Fråga mig icke mer, o Horatio!»
20 Vinter ha vi icke, men väl en »vinterträdgård» i brunnssalongen. Gröna löf, blommor, färgade lyktor, hvad kan man mer begära? Första balen i går var litet besökt, men ochså var väderleken den minst dansanta man kan föreställa sig. Vintern skall bli vinterträdgårdens bästa bundsförvandt.
21 Och nu au revoir till årets slut!
*)»Sie sind eigentlich da, um das Finsterniss sichtbar zu machen», som någon yttrade om gatlyktorna i Augsburg.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
8.
1848 December 1.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Mitt sednaste afbrutna bref vill jag nu söka att komplettera med det nya och gamla, som möjligen torde intressera en besarabisk publik.
3 Under det dubbla inflytande af kolera och ruskig väderlek kan ni väl föreställa er att sommaren ej var en af de mest gynnande för brunnsnöjen, badkurer och främmande besök. Man trodde i början att besöken från Petersburg, just i följd af farsotens utbrott der, skulle bli talrikare än någonsin. Och verkligenoriginal: verkigen kommo ångbåtarne en tid med fulla laddningar. Men snart blefvo de hitre|94 2|sta Petersburgarne oroliga för sina hemmavarande. Flera sorgeposter inlupo; fruar, som qvarlemnat sina män i Petersburg, återvände härifrån som enkor. De flesta skyndade nu tillbaka, och endast få familjer qvarstadnade här till sommarens slut.
4 Förgäfves inbjödos medelst mer och mindre väl textade skyltar rika hyresgäster; många rum förblefvo toma; spekulationerna slogo fel. Bland de sednare kan man äfven räkna Hr Köhlers tyska theater. Truppen var, om icke utmärkt, dock sådan att den kunnat täfla med fordna tyska sommartheatrar, men hade ständigt glesa hus och torde ha varit nöjd att komma härifrån utan förlust. Äfven brunnsbaler och öfriga tillställningar slogo föga an. Alina Frasas dans gjorde någongång Thölö besökt. Ett enda fenomen på denna mulna sommarhimmel drog likväl oemotståndligt till sig allas beundran. Det var pianisten Sophie Bohrer. Hennes fyra concerter med en rubel silfvers entrée voro alla besökta. Om hennes spel fanns blott ett enda omdöme; det var beundransvärdt.
5 Bland långväga resande, hvilka ej dröjt att i Helsingfors intaga en upphöjd plats, äro de tolf apostlarne af brons, gjutna i Berlin för härvarande Nikolaikyrka. Man säger att arbetet är ett konstverk och bilderna kolossala; betraktade nedifrån, se de ut som tolfåriga piltar. För kyrkan äro de visserligen en prydnad; det är blott skada att flera af dem ej kunna ses rätt väl från omgifningarna.
6 Inredningen af nya kliniska institutet har äfven under sommaren fulländats, hvarefter bygnaden numera begagnas för sin bestämmelse.
7 Och hösten har kommit med sina stormar, sitt mörker och sina gatlyktor, hvilka – oförbätterliga som upplysningen i China – städse fortfara att göra mörkret desto synbarare*)»Sie sind eigentlich da, um das Finsterniss sichtbar zu machen», som någon yttrade om gatlyktorna i Augsburg.. Allt är sig likt, sådant hösten vill ha det: trafiken på torgen, vid hamnarna, i bodarna; – samma Penelopes väf, som oupphörligt väfves och på hvilken man dock aldrig kan se det.
8 Ni vet att universitetet och samtliga publika läroverk här, med afseende på koleran, tills vidare stängdes. Sedan farhågorna lugnats, trädde läroverken åter i verksamhet och fortfara som om ingenting passerat. Endast de tvenne högsta klasserna af lyceum sysselsättas tillsvidare på annat håll.
9 Ingen studentkatalog har utkommit. Härvarande studenters antal torde utgöra icke fullt 300. Föreläsningar och examina vid universitetet fortgå. Öfverfullt auditorium har Mag. Docens Cygnæus, hvilken föredrager början af nyare historien fritt utan concept med en ledighet och en rikedom på faktiska detaljer, som icke påminna om att papperet saknas. För öfrigt äro universitetets flesta resande medlemar, utom Adjunkten Willebrandt och Docenterne Castrén och Wallin, numera återkomna till fäderneslandet. Bland dem äfven Mag. Kellgren, som medfört en betydlig samling af sanskritliteratur. – Alexandersstipendiet är anslaget ledigt samt ansökes af Docenterne Cygnæus och Alcenius.
10 Vid samma tid som universitetet hoppas tillegna sig Statsrådet Nordmann som professor i botaniken och zoologin, beklagar det förlusten af tvenne andra lärare, Professor Linsén och Lektor Granbom, hvilka båda nyligen med döden afgått. Anteckningslistor äro öppnade inom afdelningarne, för att subskribera till en minnesvård öfver Professor Nervander. Samtliga universitetets lärare och tjenstemän ha redan dessförinnan förenat sig om samma gärd åt den högt värderade bortgångnes minne. Ett porträtt af professor Nervander är skickadt till London, för att derstädes stickas i koppar.
11 En dylik gärd af aktning och tacksamhet har under sommaren blifvit egnad åt minnet af en bland de ädlaste, verksamaste och mest saknade män, hvilka de sednare åren ryckt undan fosterlandets tjenst. Samtliga officerare och tjenstemän vid väg- och vattenkommunikationskorpsen ha nemligen förenat sig om att resa en minnesvård öfver deras fordne chef, framlidne General Majoren Carl von Rosenkampff.
12 Från Finska Literatursällskapet har ett nytt literärt företag utgått. Sedan man nemligen öfvertygat sig, att det finska modersmålet och dess literatur bör draga en väsendtlig fördel deraf att utländska romaner af högre värde och större omfång till finskan öfversattes, men Finska Literatur-Sällskapet dertill ej äger medel; så har man beslutat inbjuda allmänheten till ett bolag för utgifvande af finsk romanliteratur. Aktierna, hvilkas antal är obegränsadt, inlösas med 20 rubel silfver, sålunda att 5 rub. årligen erläggas i 4 års tid. Det derigenom erhållna kapitalet användes helt och hållet till anskaffande af goda romaner i finsk öfversättning. En direktion bestämmer val, tryck etc. Hvarje aktieägare erhåller utan vidare afgift ett exemplar af alla de skrifter bolaget utgifver. Den 7 Febr. 1849 konstitueras bolaget, hvilket för öfrigt betraktar sig som en filial-afdelning af Literatursällskapet. – Jag är långtifrån att förneka vigten af de skäl, som gjort sig gällande vid bestämningen af aktiernas pris, men jag befarar att hela företaget derigenom motverkas. Man må hysa huru stort intresse som helst för finsk literatur, så är dock 5 rubel silfver årligen en summa, hvilken icke alla så lätt kunna umbära, och minst den ungdom, som troligen varmast omfattar företaget. Med 3 eller 2 rubel silfver årligen hade sannolikt ett dubbelt antal subskribenter anmält sig, och kapitalet hade derigenom icke blifvit mindre, men deltagandet och följaktligen framgången större.
13 Akademiska Läseföreningen hade den 24 Nov. sitt årsmöte. Äfven denna gång gjordes motion om beviljande af inträde för icke-akademici; dock uppsköts afgörandet till början af vårterminen, då denna fråga hunnit komma till diskussion inom afdelningarna, hvilka samteliga beslutat för nästa år in corpore deltaga i Läseföreningen. Nya embetsmän valdes, nemligen till ledamöter i komitén: Rektor Magnificus Professor Rein, Ordförande, (enhälligt); Mag. Docens Cygnæus; Theolog. Kandidaten Elmgren, kassör; Mag. Kellgrén, sekreterare; Mag. Rosenborg, bibliothekarie. Till suppleanter i komitén utsågos: Dr Topelius, Mag. Malmborg, Mag. Doc. Alcenius. Till revisorer Mag. Zilliacus och Stud. O. Schauman.
14 Till julen väntas åtskilliga literära alster. »Joukahainen» har efter två och ett halft års hvila utskickat sitt tredje häfte. Under pressen äro »Necken för 1849»|94 3| och andra samlingen af Topelii »Sagor». Men hvad som mest skall glädja den läsande allmänheten och säkert kommer att spela en utmärkt roll öfverallt om julaftonen, är den julklapp Runeberg skänker sitt land i skildringarna från 1808 års krig (titeln är mig obekant), hvilka med det första torde blifva synliga i bokhandeln.
15 I bildande konst förmäles, att den för Nikolaikyrkan beställda och af Hr Ekman i Åbo målade altartaflan derstädes varit utställd till exposition. Några utmärkta målningar hafva från Italien hemförts af resande landsmän och torde vid Konstföreningens nästa exposition blifva synliga. Ritskolan under Hr Godenhjelms ledning är öppnad. Ett antal nya fransyska lithografier, hos Hrr Frenckel & Son ha tillvunnit sig förtjent uppmärksamhet.
16 Musiken har endast erbjudit en concert af blinde klarinettisten Wohllebe. Symfoniföreningen är stum.
17 Theatern är deremot i flitig verksamhet. Hr Pierre Delands trupp, äger flera resurser. För sorgespelet: Hr och Fru Deland samt Fru Södergren, hvilka talenter man utan orättvisa torde så anse som truppens eminentaste och mångsidigaste. För skådespelet: Hr och Fru Deland; Mad:lle Deland, hvilken, ännu helt ung, med framgång debuterat i flere roller och lofvar att blifva en prydnad för scenen; Hr och Fru Lagerqwist; Hr och Fru Lindström i äldre roller; Hr och Fru Södergren; Hr Åhman, en talent som gått betydligt framåt; Hr Happe, en gammal bekant; Hrr Pousette och Schwartz, båda flitiga, men ännu saknande ledighet och theatervana. I farcen intages första rummet af Hr Södergren – en af dessa lustiga kurrar, hvilkas blotta anblick väcker munterhet – men det finare lustspelet representeras af Hr och Fru Deland med dotter, Fru Södergren, Hr och Fru Lagerqwist samt Hr Åhman. Mot kostymerna och mot rollernas instuderande är ingenting att anmärka. Valet af pjeser hade kunnat vara lyckligare; åtminstone ha icke alla utfallit till den favör för theaterkassan, som fallet kunnat vara. Af det ofvanstående finner ni att skådespelet utgör truppens egentliga force, hvilket äfven besannat sig i »Griselda» och »Mathilde». Men ett och annat bättre lustspel, en och annan tokrolig farce borde af publiken med nöje upptagas. Det är ochså orimligt att fordra ständigt ombyte; Hr Fredrik Deland har bevisat att pjeser som slå an – isynnerhet svenska originaler – kunna gifvas tre, fyra, tillochmed sju gånger under samma vinter i Helsingfors.
18 Apropos af Fredrik Deland, denne publikens gamle gunstling har numera köpt sig en landtegendom nära Upsala och slagit sig i ro. Understundom när hans svåger Hessler, som nu dirigerar truppen, spelar i Upsala, begifver sig F. Deland dit in på ett ryck, uppträder en qväll som rika morbror eller Bautastenius, gör furore, som alltid, och reser dagen derpå tillbaka till sitt Tusculum, för att, plantera kål och potates. Lyckliga och sällsynta lott för en skådespelare, att så der i landtlig ro för ombytes skull få upplefva fordna triumfer!
19 En hemlighet, min herre, en dramatisk hemlighet må jag ännu, under djupaste tysthetslöfte, hviska i edert öra. Man hoppas att här få se Rossinis Barberare i Sevilla, uppförd till förmån för småbarnsskolan. »Fråga mig icke mer, o Horatio!»
20 Vinter ha vi icke, men väl en »vinterträdgård» i brunnssalongen. Gröna löf, blommor, färgade lyktor, hvad kan man mer begära? Första balen i går var litet besökt, men ochså var väderleken den minst dansanta man kan föreställa sig. Vintern skall bli vinterträdgårdens bästa bundsförvandt.
21 Och nu au revoir till årets slut!