Veckan: 16 Mars

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 17/3 1860:|33 1|

1 Veckan: 16 Mars. Högvintern fortfar utan minsta afbrott och utan märkbar dagsmeja. Det fortfar att snöga; i Gloet torna sig höga snöberg, ditkörda från gårdarna; från midten af gatorna, som bestå af en ansenlig vall, har man huggit tre och fyra trappsteg ned till trottoarerna. Då och då öfverraskas vandraren af ett åsklikt dån; det är snömassor, som vältas ned ifrån taken och öfverhölja trottoarerna med laviner. Polisen föreskrifver med rätta att dessa laviner i tid må urladdas, ty vid första blida gäller det akta hufvud, sad’ mästerman.

2 Naturen skämtar ibland besynnerligt. Denna vinter regerar friskt på och vet icke att han redan står med ena foten inne uti vårmånaden. Mången anhängare af det gamla systemet gör som han och märker icke den blida vår, som utbreder sig kring Alexander II:s thron, innan plötsligt drifvorna smälta och det frusna systemet bortrinner i en brusande flod, som vattnar en ny grönska vidt öfver bygderna.

3 I dag är 54:de årsdagen af Porthans död. Literatursällskapet har, som vanligt, årsmöte, och musiken i förbund med poesin anställer en storartad fest, hvaraf inkomsten tillfaller det blifvande monumentet. Bidragen dertill ha härtills icke varit talrika, och orsaken torde få sökas i obekantskapen dels med ämnet, dels med kostnaden. Hvad en skald är och hvad en krigare varit, det vet en hvar utan vidare förklaring. Men för att fatta resultaterna af en vetenskapsmans lif och hvad han verkat för att lyfta sitt folk, dertill behöfves redan mera insigt i ämnen som ligga utöfver den vanliga synkretsen. En folkets man lärer väl knappt Porthan kunna blifva; hans minne imponerar icke heller med återglansen af ett europeiskt rykte. Må vi dock hoppas att han engång skall förstås mera allmänt än nu. Det finska folket behöfver, som hvarje annat, lära att akta och ära sig sjelf i sina store män; och mäta vi storheten med vårt lands måttstock, vexer Porthan, eller rättare hans lefnadsmål, till jättehöjd. – Hvad kostnaden angår för en staty af bronz, finner man deri någon ledning i de svenska tidningarnas redogörelse för Berzelii staty i Stockholm, gjuten af bronz i München. Färdig på sin plats med dithörande piedestal, kostade denna staty omkring 41 000konsekvensändrat/normaliserat riksdaler riksmynt, hvilket i vårt mynt gör inemot 16 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. En zinkstaty skulle blifva något billigare, men också i samma förhållande mindre varaktig.

4 Vidoriginal: Vi universitetet studeras flitigt och fredligt. Föreläsningarna i modern literatur besökas äfven nu af talrika åhörarinnor. Man reder sig till promotion. Ett allmänt studentmöte lärer snart komma att äga rum för att närmare bestämma om den blifvande studentbyggnaden. Vestigia terrent. De nyaste kostnadsförslagen för publika byggnader ha förhållit sig till den verkliga kostnaden ungefär som en students inkomster i förhållande till hans utgifter. I våra dagar bli poeterne arkitekter: de bygga studenthus; men så bli i stället arkitekterne poeter: de skrifva lyrisk poesi i kolumnerna på sina kostnadsförslag.

5 Riddarhuskomitén torde i dag installera den nya direktionen i embetet, hvarefter komiténs förhandlingar lära afslutas i morgon. Resultatet läses här nedan och utvisar att landets första stånd för ingen del är så insnögadt i de gamla vinterdrifvorna, som mången törhända föreställt sig. Komiterade kunna åtskiljas med den öfvertygelsen att ha beträdt en bana, som mer än ensidiga ståndsintressen tillförsäkrar adeln landets aktning och erkännande.

6 Man omtalar en blifvande ny komité för ordnandet af militieboställena. Likaså lärer en industriförening vara i görningen. Folkskolefrågan är under utarbetande af den dertill kompetentaste man i landet. Det är en rörlig tid vi lefva uti. Efter ett halftoriginal: half århundrade, som framskridit med snäckans gång, medan den öfriga verlden ilat med stormsteg förbi oss, vill man nu på alla håll göra sitt bästa för att springa fatt tiden. Ett sådant språng kan väl för mången synas som fjäsk, och kan väl stundom äfven så vara; men hvarföre var också vintern så lång, och hvarföre gick den finska klockan en timma efter?

7 I förra veckorevyn omtalades en onaturlig mor, som skulle inslängt sin femårige son i en källare. Polisen har i följd häraf anställt en undersökning och öfvertygat sig att hvarken kämnersrätten eller allmänna åklagaren kännt någon sådan angifvelse. På vårt håll ha vi sökt följa ryktet härom på spåren och till vår fägnad funnit det vara åtminstone mycket öfverdrifvet. Det är icke sannt, som allmänt berättades, att något till hälften ihjälfruset barn blifvit fördt till kliniska institutet eller länehospitalet. För öfrigt hvilar ännu en slöja öfver ryktets verkliga grund. Det sannolika är, att en onaturlig behandling ägt rum, men icke af den grofva|33 2| art, att lagarnas mellankomst skulle varit af nöden, utan snarare af denna beklagansvärda vårdslöshet och råhet, som tyvärr så ofta anträffas hos de fattigare folkklasserna. Vi känna alltför månget bevis derpå, för att kunna tvifla på möjligheten. Den af ryktet uppgifna bostaden var dessutom en af dessa usla jordvåningar, der isynnerhet barnen, som vintertid icke få andas frisk luft, äro utsatta för allt slags elände. Innan de afskaffas, eller åtminstone behörigen öfvervakas af en verksam sundhetspolis, kunna lagarna aldrig förekomma en vanvård och ett elände, som uppröra menskligheten.

8 De, som i sina ljusa, varma boningar njuta af välståndets och bildningens alla fördelar, ana sällan det verkliga tillståndet i de fattigas boningar. De tro att hungern och kölden äro de enda bedröfliga gästerna der och anse sig ha gjort nog, när de räcka armodet en allmosa till bröd eller kläder. Men långt dystrare än den kroppsliga nöden fresta lasten och okunnigheten dessa boningars olyckliga invånare; och hvarje fattigvård öser sina gåfvor i ett bottenlöst djup, sålänge icke samhället på allvar gör hvad det kan, för att förbättra, förädla och upplysa sina ringare och sämre lottade medlemar.

9 P. S. Förliden tisdag den 13 Mars valde ridderskapets och adelns herrar komiterade, medelst slutna sedlar, ledamöter och suppleanter i riddarhusdirektionen för nästföljande fem år. Det förmäles att flesta rösterna härvid tillfallit ståndets följande medlemar:

10 I första eller herreklassen: direktörer: forstmästareadjointen friherre Rabbe Wrede och protokollssekreteraren friherre Richard De la Chapelle; suppleanter: tullförvaltaren friherre Berndt Gustaf Mellin och referendariesekreteraren friherre Carl Johan Carpelan.

11 I andra eller riddareklassen: direktörer: öfverauditören Emil Blåfield och öfverstelöjtnanten Ivar Albin Stjerncreutz; suppleanter: professoren Franz Josef von Becker och kammarrådet Olof Prytz.

12 I tredje eller svenneklassen: direktörer: universitetssekreteraren Adolf Grotenfelt och protokollssekreteraren Fredrik Pipping; suppleanter: filosofie magistern August Schauman och kammarförvandten Edvin Gideon Wasastjerna.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil