Musiken och Borgå Tidning

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 27/12 1848:|101 2|

Musiken och Borgå Tidning.

1 Vår artikel i N:o 93 om musiken i landet har blifvit dels bestridd, dels besannad af Borgå Tidning, hvilket åter föranledt en liten skärmytsling mellan denna och Morgonbladet. Så kärt det är oss att se intresset för musikens framsteg delas af en medsyster i publiciteten, nödgas vi tillstå att Borgå Tidnings anföranden, så vidt de röra Helsingfors, röja en total obekantskap med musikaliska förhållanden.

2 Borgå T. uppställer skilnaden mellan amatörer och virtuoser, men har ingen aning om skilnaden mellan dilettanteri och konst. Den tror på fullt allvar att amatörer, som då och då på lediga stunder idka musiken för nöjes skull, kunna i en orkester ersätta musici, hvilka – som fallet var med Hr Ganzauges kapell – genomgått en grundelig sexårig skola i Dresden, hvilka från barndomen hört en fulländad och stor orkestermusik, hvilka gjort musiken till sitt yrke och derpå arbeta från morgon till qväll. Än mer, den vill i dessas ställe sätta oerfarna studenter och lifgardets musikanter, hvilka sednare, med all aktning för deras relativt vackra färdighet, gjort till sitt yrke att spela marcher och dansmusik. Och på grund af dessa förutsättningar förundrar sig B. T. att Symfoniföreningen ej kan äga bestånd utan ett musikaliskt kapell?

3 Vidare rekommenderar B. T. sammanspelning under ledning af en »kraftfull, outtröttlig och lifvande ande» samt anför de musikaliska öfningar som vid universitetet i Åbo anställdes engång i veckan. Man måste ha en underbar tanke om de musikaliska studierna vid universitetet i Helsingfors, för att ens kunna förutsätta det en sådan sammanspelning här saknas. Hvarje student hade kunnat upplysa B. T. om att här spelas lika ofta och oftare än i Åbo samt att den outtröttliga ledningen för ingen del brister. Hvarföre man, det oaktadt, ej här kan utbilda goda musici – icke virtuoser, men sådana som med teknisk säkerhet förena smak och begrepp om konst – är i vår artikel tillräckligt antydt. B. T. uppgifver den akademiske musiklärarens pligt vara att »fullkomliga det tekniska hos dem, som redan gått framåt på konstens väg».konsekvensändrat/normaliserat Alldeles så. Men om nu få eller ingen af hans elever »framgått på konstens väg»,konsekvensändrat/normaliserat hvad skall han då fullkomliga? Och sådant är verkligen fallet, det är ledsamt att nödgas medgifva detta.

4 För öfrigt tro vi musiklärarens kall sträcka sig till något högre än det blott tekniska. Det är icke blott handen, det är lika mycket örat och själen, som han hos sin omgifning skall utbilda. Men detta kan endast ske genom att höra stor musik på ett fulländadt sätt föredragas, och så komma vi åter till frågan huru detta skall ske. I evighet icke med amatörer, studenter och gardesmusikanter. Dertill fordras en korps af musici, uppfostrade och bildade under helt andra musikaliska förhållanden än vårt land nu kan erbjuda, och se der orsaken hvarföre vi tagit oss friheten föreslå anskaffandet af ett nytt musikaliskt kapell som oundgängligen nödvändigt för musikens förkofran i Helsingfors och hela landet.

5 B. T. har förblandat musikalisk bildning och virtuositet. Och likväl är den förra så oumbärlig för hvarje musikidkare, att all möjlig teknisk färdighet förutan den blir ett dödt machineri. Men att vi derjemte anvisat det tekniska dess tillbörliga vigt, är klart af vår anmärkning om de musikaliska elementarstudiernas vårdslösande och af förslaget att det främmande kapellet borde åläggas att handleda i dessa studier.

6 Hvad kyrkomusiken angår, har B. T. instämt i vårt förslag att gymnasiernas musiklärare borde anlägga skolor för organister och klockare, samt att ingen af dessa sednare borde anses kompetent till tjenst, utan att prestera intyg öfver inhämtad underbygnad i sin sak.

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil