Notisen/artikeln ingår i HT 9/1 1850:|3 2|

Anslag för värnlösa barns vård. Reform af fängelseväsendet.

1 Fattigdom och brott! När man nämner dessa ord, har man nämnt de olyckor som mer än fienders svärd, mer än farsoters härjningar sätta samhällets lycka och slutligen dess bestånd på spel. Ett krig har sitt slut, en pest har sin öfvergång, men fattigdom och brott äro inga tillfälliga lidanden, som i dag oroa samhället och i morgon icke mera finnas till; deras grund ligger djupare, än att den kunde sökas i missvextår och uppbrusande passioner. Deraf den allmänna farhåga, hvarmed man betraktar dessa vexande jätteskuggor i en annars upplyst tid; deraf de ansträngningar regeringar och folk i mensklighetens namn ha gjort, för att motverka deras tillvext och afskära dem i deras rot. Skall man någonsin lyckas fullkomligt? Nej, men det onda skall minskas i samma mån man funnit upphof; likt den finska trollsångens betydelsefulla »synty»,konsekvensändrat/normaliserat som, engång funnen, ger besvärjaren makt öfver det onda väsendet, skola äfven fattigdom och brott afböjas då först, när man blifvit ense om deras orsaker och ense derom att tillfälliga palliativer till intet båta.

2 Förgäfves utdelar man åt nöden spanmål och guld, derest icke samhällets ekonomiska lagstiftning fotar dess välstånd på säkrare grund; förgäfves fyller man fängelser och galgar med missdådare, derest icke brottmålslagar och fångvård gå hand i hand med religionens lofvande kraft och upplysningens befordrande. Och högst och främst af alla samhällets pligter mot sig sjelft står dervid det vetande slägtets uppfostran, hvarpå i det yttersta all dess framtid beror. All verklig förbättring måste börja vid roten. Det vuxna slägtet är i viss mening oförbätterligt; det lägger ej af sina vanor och begrepp såsom man aflägger en klädnad. Framtiden måste fås om den skall skördas, och detta utsäde är uppfostran.

3 Finlands styrelse, som under ett årtionde gjort så mycket för den ekonomiska lagstiftningen, som förehar en revision jemväl af den kriminala, som likaledes förbereder en genomgripande reform af fattigvården och på ett så omfattande sätt ökat och reformerat läroverken, har, under erkännande af ofvanantydda sanningar, värdigt begynt detta nyss ingångna år – århundradets midt! – genom publicerandet af tvenne de mest vigtiga och för framtiden mest välgörande reformer i uppfostrings- och fängelseväsendet. Dessa åtgärder, här resumerade enligt det officiela bladets tillkännagifvanden, skola utan allt tvifvel mötas med det allmänna intresse och den erkänsla de i så hög grad förtjena.

4 Oberoende af det ännu oafgjorda förslaget till allmänna fattigvårdens i Finland reorganisation har Hans Kejserliga Majestät, på underdånig framställning af Generalguvernören, genom nådigt förordnande af d. 15 Maj, 1849, funnit godt anbefalla ett anslag af 10 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver att årligen utgå af finska statsmedlen till att bestrida kostnaderna för sådana barns vård, som sakna föräldrars tillsyn. Denna summa fördelas mellan länen i förhållande till folkmängden sålunda, att för Nylands län årligen utgår 1 000konsekvensändrat/normaliserat, för Åbo och Björneborgs l. 1 600konsekvensändrat/normaliserat, Tavastehus l. 1 000konsekvensändrat/normaliserat, Wiborgs l. 1 500konsekvensändrat/normaliserat, S:t Mickels l. 1 100konsekvensändrat/normaliserat, Kuopio l. 1 200konsekvensändrat/normaliserat, Vasa l. 1 500konsekvensändrat/normaliserat, samt Uleåborgs och Kajana l. 1 100konsekvensändrat/normaliserat rubel, att disponeras af guvernörerne. Värnlösa barn, som komma i åtnjutande häraf, skola förträdesvis inackorderas hos jordbrukare, men i vissa fall äfven åt handtverkare i städerna; och skola uppfostrarne, som för barnets vård få ersättning tills detta uppnått 14 år, sedermera till dess myndiga år utan betalning tillgodonjuta dess arbete. Denna skyldighet kan dock af barnet friköpas. Fattigvårdsdirektionen å hvarje ort, eller i brist deraf pastor, är den som utser de barn, hvilka komma i åtanke; pastor är ock den som har tillsyn öfver deras samvetsgranna vård.

5 Angående fängelseväsendet, såväl i ekonomiskt afseende, som med hänsigt till fångarnes moraliska förbättring, stadgar H. K. M:s nådiga kungörelse af den 30 Aug. 1848 hufvudsakligen följande: Städernas fängelser skola utvidgas och väl förses. I länens allmänna häkten skall genom tillbygnad eller ny inredning tillfälle beredas till fångars klassifikation efter lynne och brottslighet. Fångar sysselsättas enl. reglementet af d. 24 Okt. 1824; ransakningsfångar och till brott förvunne skola arbeta, men blott för kronans räkning; de öfriga äro dertill ej skyldige, men få det, om de så önska. En arbets- och korrektions anstalt skall uppföras i Kuopio stad. Deremot skola i Nyslotts fästning alla de fångar förvaras, som äro på bekännelse; lifstidsfångar uteslutande på Sveaborg; till fästningsarbete för viss tid dömde förvaras i ett särskildt straffängelse invid Helsingfors. Kroppsstraff för lifstidsfångar sker på den ort, der de hållas häktade. Tiggare och lösdrifvare, gripna såsom blott oförpassade, skola till hemorten återsändas, hvarest på vederbörande ankommer att antingen ställa dem på fri fot eller dem till guvernörens i länet behandling försända. Fångförpassningar utfärdas både på finska och svenska språken o. s. v. Det närmare inhemtas af Finl. Allm. Tidning N:o 5.

6 Verkställandet af dessa vigtiga förordningar beror ännu af särskilda, lokalauktoriteternaoriginal: lokalauktoriterna meddelade föreskrifter. I sammanhang härmed nämnes den glädjande underrättelse, att äfven den i Sverige nyss så utförligt behandlade vigtiga frågan om behandlingen af personer som sakna laga försvar är vederbörandes beredning underkastad.