1 Den vackra studentseden att med en fest i det gröna fira vårens ankomst är, såvidt vi känne, rent nordisk*)Tyskarne t. ex. anse sin Weinlese i Oktober för den mest värderade naturhögtid.. Ingenstädes är heller våren så skön, så lifvande, så glad, som här, efter den långa vinterdvalan, tillbragt i köld, och mörker. Länge stängd inom studerkamrarna, för det mesta i saknad af familjelifvets sällskapliga resurser, känner studenten ett behof att uttrycka, äfven han på sitt sätt, den mäktiga känsla af ungdom och hopp, som fyller hans bröst, när våren kommer. Majfesterna, ljusets och ungdomens högtider, hafva af ålder varit i bruk i Köpenhamn, i Lund, i Upsala, i Åbo, och allestädes hafva de väckt det lifligaste deltagande ej blott hos studenterne sjelfve, hvilkas uppfinningsgåfva dervid uttömt sig i många sinnrika påhitt, utan hos alla åldrar och klasser af befolkningen.
2 I Helsingfors firades, om vi ej misstage oss, fyra sådana, tillförene, åren 1832, 33, 34 och 36. Omständigheter, hvilka det ej tillhör oss att nämna, hafva gjort att majfesterna under tolf år icke ägt rum. Så mycket större var glädjen, när man erfor, icke blott att Universitetets Rector Magnificus Professor Lagus, välvilligt biföll anställandet af en sådan fest i år, utan äfven att Vice Canceller, General-Major Nordenstam, med förtroende gick studerande ungdomen till mötes i vissa festen rörande frågor, hvaröfver den utbad sig H. Ex:sHans Excellens bestämmande.
3 En annan auktoritet, hvars bifall ej heller fick saknas, såvida ej festen skulle blifva en parodi på sig sjelf, var naturen. Äfven den visade ungdomen utmärkt välvilja. Liksom ville den visa sin makt ändock på lek, tillät den sig ett skrämskott. Länge redan hade man haft solsken och mild luft, då plötsligen, dagen före festen, storm, regn och kyla infunno sig. Allmän var bestörtningen; mången spådde snö. Men se! den utsatta dagen kom, himlen var åter klar, luften mild, hela naturen log emot de unga och fortfor så dygnet om, hvarefter det följande dagen åter begynte regna. Knappt någonsin minnes man vextligheten ha varit så långt hunnen denna tid. Naturen hade, mot sin vana, tagit ett språng och, af vänskap för studenterne, skyndat en månad före sin tid.
4 Alltså lördagen den 13 Maj, sjelfva Floras dag, kl. 3 eft. midd. tågade studenterne mangrannt ut ifrån universitetstrappan. Lyror syntes på hvarje mössa; snart äfven cigarrer i hvarje mun. Sångarne gingo i spetsen; man gick efter den goda takten af »Sitter i högen». Vid långa bron väntade gardets musikkorps, hvilken genast, i förening med kören, uppstämde Runebergs herrliga »Vårt Land», hvartill Hr Pacius satt en ny och hänförande vacker musik. Derefter tågade skaran gladeligen ut under hornmusik och åtföljd af en tallös menniskoskara af alla folkklasser, hvilken betäckte hela den långa sträckan af Unionsgatan från universitetet till bron. En stor mängd droschkor och andra åkdon följde tåget; på många af dem sutto frosspatienter, hvilka, ehuru bleka och krassliga, ej kunnat förmå sig att försumma festen.
5 Efter en vandring af nära 4 virst anlände man till kampanjeplatsen, en under Gumtäckts egendom lydande äng, hvilken ägaren, Stats-Rådet von Bonsdorff, med den mest förekommande välvilja gratis upplåtit för tillfället. Stället var i alla afseenden lyckligt valdt. Skyddat för vinden genom en kulle, bevuxen med redan halflöfvad skog, erbjöd det mot öster en förtjusande utsigt öfver Brändö viken med dess holmar och sund. Tretton rymliga tält voro uppslagna dels nere på ängen, dels uppe på kullen i skogsbrynet, och ungefär i midten stod en lada, på hvilken man placerat den mycken munterhet väckande inskriften Mon Repos. Närmare ingången svajade på en blomsterkransad stång en hvit sidenfana, prunkande med Storfurstendömet Finlands vapen, omgifvet af en lagerkrans. En mängd bord med våtvaror af alla slag i sirliga ankaren samt här och der placerade soffor och bänkar erbjödo öfverallt förfriskning och hvila samt till en början mjöd, som dracks ur tvenne kolossala horn. Gardesmusiken stod vid fanan, sjöeqvipagets deremot nedanför kullen, och båda spelade vexelvis.
6 Förutom universitetets personal, hade studenterne inbjudit H. Ex. Adjointen hos General-Guvernören, Procuratorn och Kejs. Senatens ledamöter, Cheferne för civila och militära korpser samt ett större antal embetsmän, handlande, borgare och andre ståndspersoner. Samtlige inbjudne, med få undantag, hedrade jemväl festen med sin närvaro.
7 Men utom denna samling, som, värdarne inberäknade, torde stigit till öfver 500 personer, hade minst andra 500 infunnit sig för att åskåda festen, och alltintill sena qvällen fortfor på vägen den starka trafiken af kommande och farande, åkande och gående. Bland dem sågos, till värdarnes särdeles nöje, ganska många af stadens resp. damer, hvilka, ehuru i början tvekande om det väl vore lämpligt att inträda på ängen, snart hade tillfälle att öfvertyga sig om huru angenämt deras besök för alla var, och derföre utan fruktan närmade sig.
8 Nu spridde man sig öfver fältet under sång, musik och lekar. De som varit med om fordna majkalas kunde dock lätteligen märka att tolf år förflutit sedan det nästföregående. Man återfann ej alldeles den fordna rörligheten; lekarna ville ej rätt ta fart, sällträ’t förfelade bollen, simning och stöfvelqvadriller kommo ej i fråga. Detta allt kom sig af ovana; man fruktade måhända att öfverskrida det skickligas gräns, och det för studentens öron magiska ordet majkalas var ett begrepp, som behöfde tid för att åter reda sig till full klarhet. Sannolikt kommer det nästa gång att gå bättre med de ridderliga öfningarna.
9 Ungefär i centern af fältet, der 9 tält stodo i rad, blåste fanfarerna samman till skålars tömande. Dessa voro: 1) för H. M. Kejsaren; föreslogs i underdånighet af Theol. Kandidaten Elmgren; 2) för H. K. H. Thronföljaren, universitetets höge Canceller; föreslog af Mag. Docens Cygneus; 3) för H. D. General-Guvernören, H. Ex. Adjointen hos General-Guvernören samt Kejs. Senaten för Finland; föreslogs af Mag. Docens Cleve; 4) för Universitetets Vice Canceller, General Majoren Nordenstam; föreslogs af Mag. Zilliacus; 5) för H. M. univ:s nuvarande Rektor; föreslogs af Theol. Kand. Elmgren; 6)|38 3| för univ:s Hrr Lärare; föreslogs af Mag. Sirelius; 7) för samtlige närvarande Hrr embetsmän och öfrige gäster; föreslogs af Stud. O. Schauman, samt 8) för Finland; föreslogs af Mag. Docens Cygnæus. Samtliga dessa skålar tömdes under lifliga och uthållande hurrarop.
10 Må det tillåtas oss nämna, att, bland härvid förekommande tal, båda Hr Cygnæi utmärkte sig genom det skönaste framställningssätt och den mest lefvande inspiration. När Hr C. lifligt målade den kärlek, hvarmed universitetet och studenterne omfattas af sin högborne Canceller, – en kärlek, som äfven vid H. K. Höghets besök i Helsingfors 1842 på ett så huldrikt sätt uttalade sig och som funnit ett så varmt gensvar i den studerande ungdomens bröst; då klappade hvarje hjerta af stolthet att se upplysningens intressen af så höga och ädla händer vårdas. Och när Hr C. med lågande vältalighet prisade lyckan att vara född i ett land så skönt som Finland – och dervid pekade han på aftonskimret i vikarna och månen som höjde sig i vårnatten öfver grantopparna – och talade om alla Finlands minnen och Finlands hopp, med maning att för detta land lefva och dö, – då tårades månget öga och de svällande känslorna sökte sig luft i outsläckeliga jubelrop, som icke sällan afbröto talet. Till sist blottades alla hufvuden för Finlands namn, musik och sång uppstämde »Vårt land», som begärdes om och åter om; enthusiasmen var obeskriflig.
11 Ett annat vackert ögonblick var när Vice Canceller i välvilliga ordalag tackade studenterne för aftonens nöje. Tillgifvenheten för den vördade förmannen yttrade sig från studenternes sida på deras egna, fria, häfdvunna sätt, i det de under skallande hurrarop lyftade Canceller på sina axlar och sedan under månghundrastämmigt fortfarande jubel ledsagade H. Exc. till vagnen.
12 Efter intagen souper af kall mat aflägsnade sig efterhand en del af gästerne, men många qvarstadnade jemte de unga sent inpå den milda, månljusa aftonen, under gladt kringströfvande och fyrverkerisolars afbrännande. Dessa ögonblick utmärktes för öfrigt af ett synnerligt prof på välvilja, i det Stats-Rådet v. Bonsdorff sjelfmant förklarade sig donera denna äng till ett evärdeligt majfält för den studerande ungdomen, en förklaring, som ej förfelade att framkalla stort och tacksamt jubel.
13 Närmare midnatt aftågade största delen af de dittills qvarblefne under vexlande musik af båda korpserne till staden. Att denna återfärd i nattens månsken erbjöd sina komiska partier, är lätt begripligt, och hela majfesten, som, med allt sitt jubel, dock aflopp med en ordning, en måtta, som af alla erkändes, qvarlemnade hos alla ett angenämt och lifvande minne.
14 Måtte den hädanefter återkomma hvarje år!
*)Tyskarne t. ex. anse sin Weinlese i Oktober för den mest värderade naturhögtid.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Studenternes Majfest.
1 Den vackra studentseden att med en fest i det gröna fira vårens ankomst är, såvidt vi känne, rent nordisk*)Tyskarne t. ex. anse sin Weinlese i Oktober för den mest värderade naturhögtid.. Ingenstädes är heller våren så skön, så lifvande, så glad, som här, efter den långa vinterdvalan, tillbragt i köld, och mörker. Länge stängd inom studerkamrarna, för det mesta i saknad af familjelifvets sällskapliga resurser, känner studenten ett behof att uttrycka, äfven han på sitt sätt, den mäktiga känsla af ungdom och hopp, som fyller hans bröst, när våren kommer. Majfesterna, ljusets och ungdomens högtider, hafva af ålder varit i bruk i Köpenhamn, i Lund, i Upsala, i Åbo, och allestädes hafva de väckt det lifligaste deltagande ej blott hos studenterne sjelfve, hvilkas uppfinningsgåfva dervid uttömt sig i många sinnrika påhitt, utan hos alla åldrar och klasser af befolkningen.
2 I Helsingfors firades, om vi ej misstage oss, fyra sådana, tillförene, åren 1832, 33, 34 och 36. Omständigheter, hvilka det ej tillhör oss att nämna, hafva gjort att majfesterna under tolf år icke ägt rum. Så mycket större var glädjen, när man erfor, icke blott att Universitetets Rector Magnificus Professor Lagus, välvilligt biföll anställandet af en sådan fest i år, utan äfven att Vice Canceller, General-Major Nordenstam, med förtroende gick studerande ungdomen till mötes i vissa festen rörande frågor, hvaröfver den utbad sig H. Ex:sHans Excellens bestämmande.
3 En annan auktoritet, hvars bifall ej heller fick saknas, såvida ej festen skulle blifva en parodi på sig sjelf, var naturen. Äfven den visade ungdomen utmärkt välvilja. Liksom ville den visa sin makt ändock på lek, tillät den sig ett skrämskott. Länge redan hade man haft solsken och mild luft, då plötsligen, dagen före festen, storm, regn och kyla infunno sig. Allmän var bestörtningen; mången spådde snö. Men se! den utsatta dagen kom, himlen var åter klar, luften mild, hela naturen log emot de unga och fortfor så dygnet om, hvarefter det följande dagen åter begynte regna. Knappt någonsin minnes man vextligheten ha varit så långt hunnen denna tid. Naturen hade, mot sin vana, tagit ett språng och, af vänskap för studenterne, skyndat en månad före sin tid.
4 Alltså lördagen den 13 Maj, sjelfva Floras dag, kl. 3 eft. midd. tågade studenterne mangrannt ut ifrån universitetstrappan. Lyror syntes på hvarje mössa; snart äfven cigarrer i hvarje mun. Sångarne gingo i spetsen; man gick efter den goda takten af »Sitter i högen». Vid långa bron väntade gardets musikkorps, hvilken genast, i förening med kören, uppstämde Runebergs herrliga »Vårt Land», hvartill Hr Pacius satt en ny och hänförande vacker musik. Derefter tågade skaran gladeligen ut under hornmusik och åtföljd af en tallös menniskoskara af alla folkklasser, hvilken betäckte hela den långa sträckan af Unionsgatan från universitetet till bron. En stor mängd droschkor och andra åkdon följde tåget; på många af dem sutto frosspatienter, hvilka, ehuru bleka och krassliga, ej kunnat förmå sig att försumma festen.
5 Efter en vandring af nära 4 virst anlände man till kampanjeplatsen, en under Gumtäckts egendom lydande äng, hvilken ägaren, Stats-Rådet von Bonsdorff, med den mest förekommande välvilja gratis upplåtit för tillfället. Stället var i alla afseenden lyckligt valdt. Skyddat för vinden genom en kulle, bevuxen med redan halflöfvad skog, erbjöd det mot öster en förtjusande utsigt öfver Brändö viken med dess holmar och sund. Tretton rymliga tält voro uppslagna dels nere på ängen, dels uppe på kullen i skogsbrynet, och ungefär i midten stod en lada, på hvilken man placerat den mycken munterhet väckande inskriften Mon Repos. Närmare ingången svajade på en blomsterkransad stång en hvit sidenfana, prunkande med Storfurstendömet Finlands vapen, omgifvet af en lagerkrans. En mängd bord med våtvaror af alla slag i sirliga ankaren samt här och der placerade soffor och bänkar erbjödo öfverallt förfriskning och hvila samt till en början mjöd, som dracks ur tvenne kolossala horn. Gardesmusiken stod vid fanan, sjöeqvipagets deremot nedanför kullen, och båda spelade vexelvis.
6 Förutom universitetets personal, hade studenterne inbjudit H. Ex. Adjointen hos General-Guvernören, Procuratorn och Kejs. Senatens ledamöter, Cheferne för civila och militära korpser samt ett större antal embetsmän, handlande, borgare och andre ståndspersoner. Samtlige inbjudne, med få undantag, hedrade jemväl festen med sin närvaro.
7 Men utom denna samling, som, värdarne inberäknade, torde stigit till öfver 500 personer, hade minst andra 500 infunnit sig för att åskåda festen, och alltintill sena qvällen fortfor på vägen den starka trafiken af kommande och farande, åkande och gående. Bland dem sågos, till värdarnes särdeles nöje, ganska många af stadens resp. damer, hvilka, ehuru i början tvekande om det väl vore lämpligt att inträda på ängen, snart hade tillfälle att öfvertyga sig om huru angenämt deras besök för alla var, och derföre utan fruktan närmade sig.
8 Nu spridde man sig öfver fältet under sång, musik och lekar. De som varit med om fordna majkalas kunde dock lätteligen märka att tolf år förflutit sedan det nästföregående. Man återfann ej alldeles den fordna rörligheten; lekarna ville ej rätt ta fart, sällträ’t förfelade bollen, simning och stöfvelqvadriller kommo ej i fråga. Detta allt kom sig af ovana; man fruktade måhända att öfverskrida det skickligas gräns, och det för studentens öron magiska ordet majkalas var ett begrepp, som behöfde tid för att åter reda sig till full klarhet. Sannolikt kommer det nästa gång att gå bättre med de ridderliga öfningarna.
9 Ungefär i centern af fältet, der 9 tält stodo i rad, blåste fanfarerna samman till skålars tömande. Dessa voro: 1) för H. M. Kejsaren; föreslogs i underdånighet af Theol. Kandidaten Elmgren; 2) för H. K. H. Thronföljaren, universitetets höge Canceller; föreslog af Mag. Docens Cygneus; 3) för H. D. General-Guvernören, H. Ex. Adjointen hos General-Guvernören samt Kejs. Senaten för Finland; föreslogs af Mag. Docens Cleve; 4) för Universitetets Vice Canceller, General Majoren Nordenstam; föreslogs af Mag. Zilliacus; 5) för H. M. univ:s nuvarande Rektor; föreslogs af Theol. Kand. Elmgren; 6)|38 3| för univ:s Hrr Lärare; föreslogs af Mag. Sirelius; 7) för samtlige närvarande Hrr embetsmän och öfrige gäster; föreslogs af Stud. O. Schauman, samt 8) för Finland; föreslogs af Mag. Docens Cygnæus. Samtliga dessa skålar tömdes under lifliga och uthållande hurrarop.
10 Må det tillåtas oss nämna, att, bland härvid förekommande tal, båda Hr Cygnæi utmärkte sig genom det skönaste framställningssätt och den mest lefvande inspiration. När Hr C. lifligt målade den kärlek, hvarmed universitetet och studenterne omfattas af sin högborne Canceller, – en kärlek, som äfven vid H. K. Höghets besök i Helsingfors 1842 på ett så huldrikt sätt uttalade sig och som funnit ett så varmt gensvar i den studerande ungdomens bröst; då klappade hvarje hjerta af stolthet att se upplysningens intressen af så höga och ädla händer vårdas. Och när Hr C. med lågande vältalighet prisade lyckan att vara född i ett land så skönt som Finland – och dervid pekade han på aftonskimret i vikarna och månen som höjde sig i vårnatten öfver grantopparna – och talade om alla Finlands minnen och Finlands hopp, med maning att för detta land lefva och dö, – då tårades månget öga och de svällande känslorna sökte sig luft i outsläckeliga jubelrop, som icke sällan afbröto talet. Till sist blottades alla hufvuden för Finlands namn, musik och sång uppstämde »Vårt land», som begärdes om och åter om; enthusiasmen var obeskriflig.
11 Ett annat vackert ögonblick var när Vice Canceller i välvilliga ordalag tackade studenterne för aftonens nöje. Tillgifvenheten för den vördade förmannen yttrade sig från studenternes sida på deras egna, fria, häfdvunna sätt, i det de under skallande hurrarop lyftade Canceller på sina axlar och sedan under månghundrastämmigt fortfarande jubel ledsagade H. Exc. till vagnen.
12 Efter intagen souper af kall mat aflägsnade sig efterhand en del af gästerne, men många qvarstadnade jemte de unga sent inpå den milda, månljusa aftonen, under gladt kringströfvande och fyrverkerisolars afbrännande. Dessa ögonblick utmärktes för öfrigt af ett synnerligt prof på välvilja, i det Stats-Rådet v. Bonsdorff sjelfmant förklarade sig donera denna äng till ett evärdeligt majfält för den studerande ungdomen, en förklaring, som ej förfelade att framkalla stort och tacksamt jubel.
13 Närmare midnatt aftågade största delen af de dittills qvarblefne under vexlande musik af båda korpserne till staden. Att denna återfärd i nattens månsken erbjöd sina komiska partier, är lätt begripligt, och hela majfesten, som, med allt sitt jubel, dock aflopp med en ordning, en måtta, som af alla erkändes, qvarlemnade hos alla ett angenämt och lifvande minne.
14 Måtte den hädanefter återkomma hvarje år!