Notisen/artikeln ingår i HT 11/1 1845:|3 2|

Getingar.

I. Lemminkäinens första Äfventyr.

Prolog i Tuonela.

1 Lemminkäinen. Red mig en bastu, moder, och räck hit min pansarskjorta.

2 Akka. Hvarthän min son?

3 Lemmink. Upp ofvan jord. Jag leds erbarmligt här i Tuonela.

4 Akka. Blir du då aldrig vis, o Kaukomieli! Långt bättre vore att du blefve quar och hjelpte Ilmarinen med den nya verld han smider och hvilken Ukko har beställt fullfärdig inom hundra år.

5 Lemmink. Mitt svärd rostar, min strupe törstar. Än engång vill jag dricka honung från lefvande jungfrurs läppar. Moder! jag vill se om blodet torkat i Suomi.

6 Akka! Gå ej, min son! Dig vänta tusen dödar ur jernmunnar, som tala dunder och blixt. Gå ej, min son!

7 Lemmink. Har dock färdats till Pohjas bröllopp fordomdags. Eld, ulf och orm har jag betvingat. Barn må du skrämma, ej starka hjeltar!

8 Akka. Mins du den ljufva tärnan uppå Ahtis holme, den enda du ej kunde blidka der? Tag henne och dröj quar!

9 Lemmink. Har Suomi inga vackra flickor mer?

10 Akka. Niin on maalla piikaisia, kuin merellä siikaisia. Hvad vet jag?

11 Lemmink. Lyster mig att se. Farväl moder!

Ofvan jord.

12 Lemminkäinen. Trångt var att komma genom Hiien hauta. Jag ser att sol och måne skina, trots Louhis onda ränker. Verlden är sig lik, men furorna ha glesnat i Suomi. Här är en källa. (speglar sig) Illa rubbades mitt fina hår i enrisbuskarna.

13 En vallflicka sjunger i skogen:

Pois pitää mennä ja hyvän kylän jättä,

Ei nyt enä tämän kylän tytöt anna kettä ...

15 (Blir varse Lemminkäinen) Hui hirmuia! (hon flyr).

16 Lemmink. Vid Sukkamieli! Mycket har jag upplefvat, men i sanning är det första gången en blåögd flicka springer till skogs för mig. Hvad säger du, min källa, är ej Lietö Lemminkäinen en ståtelig man? Bort i den högsta granens topp, du kopparhjelm! Med åt sidan lutad mössa vill jag än, som fordon, vinna unga jungfruns kärlek. Ett torp framskymtar i skogsbrynet, låtom oss rasta der ett ögonblick.

17 Torparhustrun vid vaggan:

Knipan rodde med sin kulla,

Årtan ledde sina ungar,

Lommen …

19 (blir varse Lemminkäinen) Hui karkuri! ja Pekka pois!

|3 3|

20 Lemmink. Vid Hiisis trolltyg! är jag då ett vidunder, att alla vackra quinnor skygga för mig? God morgon, emäntä! Kekri föröke din ladugård och alla goda maahiset berede trefnad i din stuga!

21 Hustrun. Hvad säger han?

22 Lemmink. Du ser, jag följer den gamla sed att gästen sätter sig oåtspord på bänkens öfra ända. Har du en styrkdryck åt en tröttad vandrare?

23 Hustrun. Jag måste väl ge honom bränvin. Voi om Pekka ville komma!

24 Lemmink. (tar en klunk, men spottar genast ut) Noh saksan pukki! vill du ge mig in förgift?

25 Hustrun. Kantänka, duger ej rena bränvinet?

26 Lemmink. (börjar en lång besvärjelse om bränvinets synty).

27 Hustrun. Den der är ingen kristen menniska.

28 Pekka (i dörren) Noh jumala nähkön, här är en trollkarl! Det lär ej vara rådligt att anfalla honom, ty då sätter han ond sjukdom i ladugården. Jag vill skicka länsman på den lösdrifvaren, så ser der ej ut, som hade jag min hand deri.

29 Lemmink. (sedan han slutat besvärjelsen). Nu kan jag vara trygg; det var påtagligen Louhi, som förvandlat rena vatnet i min mun. Kära, gif mig en skål kärnmjölk.

30 Hustrun. Se här. Han ser ej illa ut, för att vara en tietäjä.

31 Lemmink. Tack, det styrkte. Må Suvetar mata dina kor med guldgräs och fylla deras jufrar med ljufva honungssaften!

32 Hustrun. Han talar hedniskt, men ganska mildt.

33 Lemmink. Vill du jag skall besvärja Tapios jungfrur med det lena linnet och de gyllne lockarna, att de vakta din boskap uti Metsola, och Kuippana med det gråa skägget, att han drifver dina kor till hemmet? Många ord har jag för Ohto, björnen, att han må söka Kalmas moar långt från dina boskapsgårdar.

34 Hustrun. Ja gör det, käre! Du talar som en prest. Vill du ha mera kärnmjölk? Se här är Pekkas tobakspipa.

35 Lemmink. Nu blifva dina ögon milda, emäntä! Tobak, hvad är det? Är det ock ett Louhis trolltyg?

36 Hustrun. Aldrig såg jag förr en trollkarl, som spottade åt bränvin och kallade tobak ett otyg.

37 Lemmink. Ser jag då ut som en Kullervo, efter du är rädd för mig? Visste du hur jag på Ahtisoriginal: Athis holme blidkade väl hundra dina likar ...

38 Hustrun. I mina bandomsår var här en runoniekka, som sjöng om Lietö Lemminkäinen nästan detsama.

39 Lemmink. Denne Lemminkäinen är jag, varpuiseni!

40 Hustrun. Det är ej möjligt, du som är så ung! Stilla, min man kommer.

41 Pekka (i dörren) Perkälä viekön, han ställer sig in hos min hustru. Befallningsman är god och griper den kanaljen.

42 Länsman. Hm, hm, hvarifrån är han, min vän? Har han pass?

43 Lemmink. Pass, hvad är det?

44 Länsman. Jaså, munsjör, han är af den ullen. Han gör hemgång här i enstaka torp. Han skall till häktet.

45 Lemmink. Häktet, hvad är det?

46 Länsman. Allt bättre och bättre, han ställer sig fånig. Vill han följa mig godvilligt? I annat fall har jag ett par handfasta karlar här på trappan.

47 Lemmink. Hvad skulle du ungefär vara för en karl?

48 Länsman. Vet hut, lymmel, jag är ingen karl, jag är Befallningsman.

49 Lemmink. Jaså. Hvad brukar du då befalla?

50 Länsman. Jag brukar befalla landstrykare, lösdrifvare och dylikt folk att förfoga sig i häkte. Förstår han?

51 Lemmink. Jaså. Befall då din fars son att förfoga sig.

52 Länsman. Nej det går för långt. Hit in, karlar!

53 Hustrun. (sakta till Lemminkäinen) Gif med dig, det är kronans folk och Karhu-Tapani är stark som en björn.

54 Lemmink. (räcker henne sitt svärd) Håll den lilla knifven så länge, att jag ej afskalar rofstjelkarna till mat för de fyrfota.

55 Länsm. Gripen kanaljen! (de anfalla Lemminkäinen).

56 Lemmink. (tager två i hvar hand, bär dem helt varligt ut på gården och nedsätter dem på badstugutaket). Fyra gökar sitta på samma quist, nu blir det säkert godt år.

57 Länsm. (på taket) Det var blanka Belsebub. Lefver du, Karhu?

58 Karhu-Tapani (äfven på taket) Stendöd! Piru vei.

59 Lemmink. Andra voro fordomdags de män i Suomi, för hvilkas hvässta klingor Lemminkäinen flydde öfver nio haf, till hälften öfver tio, bort till ej benämnda udden, holmen den ej ord beteckna. Äro mandom och visdom flydda ifrån Suomi, fritt må då Pohjolas värdinna stänga sol och måne i berget.

60 Hustrun. Nu känner jag dig, Kaukomieli, det är dock du, om hvilken många runor smiddes. Gack bort till tinget der i byn, der träffar du väl hundra män; kanske bland dem finns en, som är din mästare.

61 Lemmink. Icke träder jag som ovän på min egen hembygds tegar; vålnad ifrån Kalmas moar, vill min egen ätt jag skåda. Stammar dock den bistre Karhu uti trettionde leden från en mö på Ahtisoriginal: Athtis holme; trettio förgångna leder tärt hans ättefaders styrka och som brosk hans ben jag bräcker. Hvad ock nya tider vunnit, onde trollmän ännu lefva, hvilka uppå örnavingar Louhi bär från midnattsnejder, för att sänka Väinös farkost. Kraft och visdom båda kräfvas; mana ej de män, som lefva, mane då de döde hjeltar, skuggor ifrån Tuonela, Manalas blodlösa hamnar!