Från Helsingfors. 10

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 30/12 1843:|102 1|

Från Helsingfors.

10.

1843 Dec. 29.

1 Min Herre!*)Till Lieutenant Leopold i Grusien.

2 Man har sagt, att den kula, som den 10 sistl. Oktob. hade begärelse att dricka ert hjerteblod, träffat en tum för långt till venster; man har sagt, att er finske dentschick, Saarijärvibon, förr än ni, sett Lesgierns gevärspipa glänsa i bergsklyftan och vid ert fall »ristat blodörn på Frithiofs bane»; man har tillagt, att denne trogne Sancho Pansa kastat er på ryggen af en trosshäst, betäckt er med mattor och fört er ur blodbladet; det försäkras derjemte, att man, vid ankomsten till högquarteret, tagit er för en kuli mjöl, men snart upptäckt den lilla lifshanken i er och fört er på lazarettet, der ni nu haft god tid att anställa höstbetraktelser och vänta på nyheter från Helsingfors. Hufvudsaken är emellertid att ni lefver; hvem skulle annars lyssna på mitt menlösa persiljeprat? Jag ber er, Min Herre, håll agnarna till godo, när hvetet brister eller ej får utskeppas ur magasinerna.

3 Om snö och tö vill jag vara kort. Vi Helsingforsare äro hafsmusslor, uppkrupna på stranden för att sola oss; hos oss är hafvet det som regerar »luft och tid».konsekvensändrat/normaliserat Det kastar sig öfver oss i skepnad af dimma, det frukosterar hvarje morgon af nattens rimfrost och souperar hvarje afton af dagens snö. Så äro vi nu på bara backen och små segelfärder anställas under julhelgen. I förra veckan voro några blåsiga dagar. Jag såg en pojke utspänna en bastmatta på spjälar och kryssa på skridskor med 12 knops fart. Hvad vår tid är uppfinningsrik!... Snöbristen – vår enda brist – är bekymmersam. Ville man likväl stöta sönder det socker, som under året consumerats i Helsingfors, skulle både gator, torg och tak deraf betäckas och man kunde prydligt åka i släde till nyårsbalen i Borgå.

4 Julhelgen har passerat trefligt inom familjerna. Julaftonen inträffade på en söndag och ni kan föreställa er, hvad man då försyndade sig med sabbathsbrott. Hade ej en omtyckt predikant den dagen predikat i vårt gamla trädtempel, så fruktar jag, att knappt en enda sidenhatt, knappt en enda schjuppskinnspels visat sig i högmässan, ja ock att det lägre borgerskapets bänkar förblifvit toma. De som ej arbetade med händer eller hufvud, de som ej händelsevis besökte Guds hus, de som ej tidigt började med Ba|102 2|chus och slutade med Morpheus, de som ej kranka voro till kropp eller själ, de räknades alla till två slag, de köpare och de säljare. I alla vinklar och vrår glimmade quinquetter och ljus ... det var en marknad! Det var ett väljande och ett bråkande i sista stund; de första, som fått nog, voro flickorna; dernäst fruarna; dernäst ungkarlarne och sist familjefäderna, och det höll länge och hårdt i, ty gumman skulle ha det, och tanterna det, och flickorna det, och pojkarna det, och doktorn det, och de bjudna herrarna det, och husmamselln det, och betjenten det, och drängen det, och jungfrun det, och huspigan det, och köksan det, och lycka var, om inte huskatten ännu skulle ha det och bandhunden det och de sexbenta under kokshällen det och det och det. Hade vi nu det lack, som åtgick till alla dessa rariteters instufning, så skulle vi dermed sätta ett stort sigill på nordpolen och trycka Finlands vapen derpå, till ett evärdeligt minne af vår lejonaktighet. Men det dyra lacket användes till bättre; det var en herrlighet, fruarne smålogo, flickorna valsade med en stol, ungherrarna funno verserna orimligt quicka, pojkarna slogo sönder trumskinnen, de små seraf-ämnena lullade sina nya dockor till sömns, blott familjefäderne sågos stundom sucka, vist ej för kostnaden, men ... ändå för depensen.

5 Min Herre kan väl gissa, att malisen ej försofvit sig. En ung fru fick en slef, icke en af silfver att ösa eau de cologne med, utan en af masur med påskrift: »Om du vill bli söt, Koka sjelf din gröt.» Icke sant, det var mycket opassande, mycket oanständigt?

6 En ung och söt flicka fick en vaxdocka, som, genom en liten mekanism, utandades de vanligaste och älskvärdaste franska deviser; men när man knackade på hufvud och hjerta kändes båda mycket ihåliga. Det var oartigt.

7 En mycket omtyckt ungherre, en kungstiger i alla salonger, fick en dyrbar julklapp, ett guldcylinderur af det vackraste arbete. Ingen controll kunde upptäckas, men i stället upplyste en vidhängande devis, att klockan ägde tre af sin nye ägares egenskaper: »den var oäkta, den gick alltid förut och den blef nyss oppdragen.»

8 Då beklagar jag nästan mera den gamle poeten, som julaftonen hos en konditor köpte karameller åt sina barn. Knappt fingo de små struten omhänder, innan den störste ropade: »se pappa, den är märkt med ditt namn!» – Och den glade fadren fann, att struten var gjord af hans samlade dikter.

9 Juldagen aflopp stilla och D:r Schaumans predikan i svenska högmessan berömdes mycket. Ottesång bestods endast militärens finska församlingar och i stadskyrkan gladde sig endast Finnarne åt ljus. Till alla fjäskars och springares förtret, är numera den författning vidtagen, att kyrkodörrarna stängas under predikan och bönerne. Mången afbidar tåligt äfven en snar åtgärd till alla de föga uppbyggliga kungörelsers förvisande från predikstolen, hvilka i så hög grad störa församlingens andakt och i en stad, som denna, kunna på mycket lämpligare vägar publiceras.

10 Annan dag jul på aftonen delade sig nöjets vänner på assemblén i societetshuset, på borgerliga klubben i Hr Staudingers nya stenhus och på Hr Delands spektakel, alla mycket besöka och lifliga. Räknar man härtill ett antal större enskilda bjudningar, så finner Min Herre, att vår societé har tillgångar. En sak önskar jag hjertligt: att alla vore glada, som vilja eller synas vara det. Men i de tysta tankars hem, i de klappande hjertans djup, hvad dväljes icke der för en dödande tomhet, hvad gömmes icke der för en enslig oro, som ingen vet af, när läpparna leende tala vackra ord! Från 14 till 18 år dansar flickan af hjertlig glädje och sedan för att det så skall vara. Från 16 till 20 år har det unga lejonet stundom roligt, sen dansar han så till sinnes, som den mätte förtär sin desert. Sol glimmar öfver de grunda vattenspeglar och allt är som ett guld; men 6 tum under ytan är famnsdjup äfja, man kan se den i halfklar luft, när solen icke skiner; det är i denna afgrund lifvets skönhet fläckas. Men det slår väl icke in på alla och ... kapitlet är ömtåligt.

11 Nicolaibalen hos General Thesleff var, som vanligt, glänsande af siden och guld, och man fann här en elite af allt hvad Finland äger mest lysande i rang, titlar och börd. Baler och soiréer omvexla dagligen inom la haute volée, ingen lyx saknas och ingen kostnad sparas.

12 Under December har musiken blott engång offentligen kallat den vida kretsen af sina titulärvänner och det lilla antalet af sina verkliga tillsamman. Madame Julie Schäffer skänkte oss en vacker, men ej mycket besökt concert; julbrådskan hade gjort stadens damer omusikaliska. Gode Hr Pacius, gif oss ett oratorium i vår! Vore väl Mendelsohn Bartholdys »Paulus», det högt berömda, af hela nyhetens behag ännu omstrålade, för svårt för våra tillgångar? I sådant fall gif oss åter »Messias» eller »Die Lezten Dinge»;konsekvensändrat/normaliserat huru mången vore icke tacksam för denna gåfva!

13 Theatern har gifvit oss några goda stycken, hvaribland »Gustaf Vasa.» Hr Deland står sig bra, och det fägnar oss. Hr Hornicke lofvar oss operor i Februari, och hvem mins väl denne Massaniello, denne Don Juan, denne Fra Diavolo, utan att rätt lifligt önska, det företaget måtte bära sig?

14 Studenterna i Helsingfors hafva ej, likt sina bröder i Upsala och i Dorpat, uppfört några komedier. De hafva i stället rest hem, för att »som en julklapp bland syskonen hamna»,konsekvensändrat/normaliserat lägga på hullet, spela lejon på julbalerna, inbilla de söta landsflickorna hvarjehanda, samt för fäder och målsmän rätt utlägga sina akademiska segrar och det dyra lifvet i Helsingfors. – Som nyhet kan jag berätta, att det ena af framl. Grefve Rehbinders Stipendier (à 1 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. B. A.Rubel Banco) nu första gången varit till ansökning anslaget och bortgifvits åt Mag. A. E. Arppe.

15 Finska Vetenskaps Societeten har börjat andra tomen af sina akter med ett ganska rikhaltigt häfte, innehållande 15 afhandlingar af 10 författare, bland hvilka två Studenter. Vår Helsingforser press har, utom förenämnde digra och lärda volum, inom ett par veckor ännu dertill producerat tvenne vigtiga medicinska skrifter samt »Ett skoltal»,konsekvensändrat/normaliserat af F. Cygnæus, och »Ännu några Ord om Pietismen»,konsekvensändrat/normaliserat af A. W. Ingman. Om vår ädla och dyra tidningsliteratur vill jag nu ej tala, sedan Saima så riktigt förklarat dess innehåll för »just ingenting» och Morgonbladet firat sin namnsdag på de menlösa barns dag. Efter så raska ansträngningar kan vår Finska press åter med godt samvete taga sig en liten blund; man fruktar endast, att Saima öfvertager kyrkoväktarnes fordna skyldighet att puffa de sofvande i sidan, och när det gäller puffning, äro H:fors Tidningar säkert med. Saima har små tankar om Svenska böckers afsättning i vårt land, men att det gifves märkeliga undantag, inses deraf, att 100 exx. af »Torparen och hans|102 3| Omgifning» samt af vår söta Bremers »Dagbok» här i Helsingfors utsåldes inom tre dagar.

16 Ett godt nytt år! Mins ni allt det fjäsk, allt det bråk och besvär, som denna fromma önskan åstadkommit? Mins ni huru det sprang i trapporna, huru det rasslade i den lik en mössfälla utgillrade visitlådan, huru stolta betjenter och vaktmästare kände sig att vara sina resp. principalers andra jag om nyårsmorgonen? Skulle man icke tänka, att rangskilnaden härvid upphört, likasom vid de gamles Saturnalier? Nu vill man icke mer tillåta de fromma önskningarne resa kring staden med kort och livré, man svär ett evigt hat mot nyårsvisiterna, likasom Engelsmännen mot spannmålslagarne och Svenskarne mot bränvinet. På dagens Hfors Tidn. får ni läsa något. Ni, för er del, kan antaga detta tionde bref som ett visitkort, viket i hörnet. Jag hoppas vi träffas nästa år, ... likväl icke i Grusien!

 

 

  1. *)Till Lieutenant Leopold i Grusien.

Kommentar

Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

Faksimil