1 »Lykkelige tid, nær man nys er bleven Student!» – utropar Andersen i en af sina romaner. Javäl. Och »lykkelige tid»,konsekvensändrat/normaliserat när man nyss är blifven publicist – när man säger ett ord, och det flyger med vindens fart öfver land och rike ... när man står som en mystisk makt bakom en mur af papper och trycksvärta, beredd att draga till strid mot all verldens mörker... när man, likt majestätet, talar i pluralis om sig sjelf, medan man talar i singularis om detta månghöfdade väsende, som kallas allmänhet ... när man har så stora planer, så vigtiga reformer, så genomgripande förslag att göra ett helt tidehvarf nytt! »Lykkelige tid» – du skall efterföljas af en annan, som ofta vid ordets vingar hänger tyngder af bly, som hårdt profanerar din mystiska makt, som ler åt ditt majestät, dina planer, dina reformer, dina stora förslag, och som kanhända låter dig brista lik en maktlös bubbla på böljan af det tidehvarf, hvilket, med eller utan dig, brusar fram uti mäktiga sjöar!
2 Men hvem ville neka, att ju denne unge Titan, som går ut att eröfra verlden med en fjäder af gås, i all sin förflugenhet har något stort och i alla sina illusioner någon sanning till grund! Kanske skola icke alla dess ord blåsa maktlösa bort, icke alla dess drömmar af tiden straffas med flärd. Det är dock det unga, som för tiden fram.
3 Redan i flera år har, med hvar Januari, en sådan »lykkelig tid» randats för Morgonbladet. I år har der uppträdt en af dessa vingstarka örnar, som gerna betrakta verlden vue d'oiseau, i fågelperspektiv. Ståndpunkten är hög; man öfverser mycket och förbiser ännu mer. Flygten är god, blott der är luft under vingarna; stundom förmäles ett flaxande blott.
4 Detta nya Morgonblad vill, likt många dess föregångare, reformera tidningspressen; – godt. Det vill hafva diskussion; äfven det är godt, med förbehåll att man slipper tidningsgräl. Det vill afskaffa »puffarna»;konsekvensändrat/normaliserat också det är bra. Mot tendensen i allt detta ha vi ingenting att invända. Tvärtom. Det finnes en sak, som är mer än tidningarna, och hvilken de alla tjena. Denna sak är offentligheten. Vi förstå rätt väl, att Mbl. vill höja offentligheten genom att höja tidningarna. Men huru beter sig det käcka bladet dervid? Förlåt vår uppriktighet – mycket bakvändt.
5 Först kastar det, i en artikel om tidningarna, all skuld för deras fattigdom på dem sjelfva. Det är en gammal visa, och allmänheten, som ständigt ser tidningarna förringa sig sjelfva, måste väl slutligen tro dem på deras ord. Derpå, i en annan artikel, gör sig det unga bladet all möda att öfvertyga sina lä|8 3|sare, huruledes tidningarna bedraga, ljuga, »puffa» m. fl. vackra saker, och allt detta i »system».konsekvensändrat/normaliserat Det är och ett sätt att befrämja offentligheten.
6 Låtom oss höra. Får man tro Mbl., så drifves i vissa tidningar – och mest af alla i vår – det lättsinnigaste gyckel med allmänhetens godtrogenhet. »Ett system af puffar berömmer, för vissa ändamål, personer och ting, utan att derföre kunna framte giltiga skäl.» Detta system »narrar mer än en att anlita charlatanen, att understödja bedragaren»;konsekvensändrat/normaliserat det »sönderskjuter sanningen mellan ömsesidiga artigheters kroaserande eld» o. s. v. Och »huru uppkommer en puff?» En resande artist, konstmakare eller charlatan infinner sig hos en redaktion och pratar allehanda grannlåter; strax får han i tidningen en »puff».konsekvensändrat/normaliserat En fabriks- eller industriidkare infinner sig likaså, berömmer sin vara, blir genast trodd och får likaledes »en efter hans talegåfva lämpad puff».konsekvensändrat/normaliserat Stundom »puffas utan begäran».konsekvensändrat/normaliserat
7 Visserligen är detta lika uppmuntrande för läsarnes förtroende, som smickrande för redaktionernas omdömesförmåga! Men icke nog härmed. »H:fors Tidn. ha uppdrifvit puffväsendet till den höjd, att vår tidningsliteratur i denna del nästan kan mäta sig med hvilket annat lands som helst.» – Är Mbl. den enda som ej vet, att vissa tidningar utomlands sälja sitt beröm för kontant betalning? Andra åter, såsom i Sverige, ha ända till sednaste tid till den grad låtit leda sig af partihat, att beröm på ena och tadel på andra sidan städse varit beroende af grumliga motiver. När således Mbl. i sin förra skildring låter redaktionerna framstå som narrar, låter det dem i sin sednare sammanställning figurera som fala bedragare. Också ett eget sätt att befrämja offentligheten och den aktning man är skyldig dem som egna sig deråt.
8 Nu är det så med beskyllningar af denna art, att, om de aldrig så klart vederläggas, semper aliquid hæret – il en reste toujours quelque chose. Vi skulle derföre icke ansett oss förpligtade att för våra många och blandade läsare reproducera hvad Mbl. i sin lyckliga naivitet yppat för sina, derest vi icke från början erkänt Mbl:s afsigt för god. Dess n. v. redaktions praktik af tre veckor må i sin mån ursäkta den kompletta okunnighet Mbl. röjer i tidningarnes mekanism åt det håll, hvarom fråga är. Håll således följande nyttiga upplysningar till godo och begagna dem sjelf, så skall Mbl. befinna sig väl deraf.
9 För det första säljer aldrig ett finskt blad sitt beröm; det skulle med detsamma sälja sin heder*)Försök, gjorda af utlänningar, ha icke alldeles saknats. Deremot vet Mbl., att man kan emottaga en nyss utkommen bok eller en fri entrée till theatern. Men likaså litet som bok eller theater derföre berömmas, likaså litet tadlas de i motsatt fall.. Likaså litet bestämmas dess omdömen af hat eller nit i partifrågor.
10 För det andra är ingen redaktion, med någon liten vana, nog enfaldig, att låta köpa sitt ord med ett smålöje, en artighet eller andra dylika finare mutor. Vår erfarenhet åt detta håll är rikare än någon annans här i landet, och vi kunde tjena Mbl. med hundrade exempel på misslyckade försök att dermed besticka oss.
11 För det tredje är likaledes ingen redaktion med något omdöme nog narraktig, att lita på en producents beröm öfver egen vara. En red. kan af producenten begära upplysningar, men dessa konstateras antingen genom varan sjelf, eller genom ojäfvige omdömen. Mer än en producent har hos oss förfelat sina loftal. Mbl. tror förmodligen, att vi bordt avertera läsaren också derom.
12 Här några nyare exempel till Mbl:s tjenst.
13 Man säger oss, att en finsk man gör goda thermometrar. Vi uppsöka honom; vi köpa hans arbete; vi pröfva det ett par månader; det befinnes godt; vi göra och ett nöje att nämna detta. Samme man gör rakstriglar; samma pröfning, samma resultat, samma beröm i tidningen. Således, för att nyttja Mbl:s ord, två »puffar».konsekvensändrat/normaliserat
14 En annan gång kommer till oss en producent och berömmer ett nytt slags pianoforten. Vi höra hans arbete pröfvas hos en musikus; vi inhemta tre eller fyra musikkännares omdöme; det utfaller gynnsamt; vi rekommendera arbetet. Åter en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
15 En tredje gång händer, att vi för ett arbete vända oss till en verkstad. Vi finna der en vidsträckt och rask verksamhet; vi begära upplysningar; vi tager personlig notis om många arbeten; vi lita icke derpå; vi pröfva en längre tid några af dessa arbeten; de befinnas goda; vi lita icke ens derpå; vi vända oss till andra, som pröfvat dylika och andra arbeten från samma verkstad; äfven dessa ha hållit profvet. Nu anse vi för en kär pligt att rekommendera verkstaden såsom god. Ytterligare en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
16 En fjerde gång händer, att en landsman, okänd i Helsingfors, etablerar sig här. Sedan femton år känna vi denne man personligen och nära. Vi ha sett honom under många svårigheter med ovanlig fasthet gå fram på sin bana. Vi ha varit vittnen till hans studier, vi känna hans lärare, vi känna deras intyg. Allt ger oss en grundad öfvertygelse om hans skicklighet. Denne man, utan egna medel, har mod att inrätta en ridskola, som erfordrar stora kostnader. Hans företag beror af allmänheten; han vänder sig icke till oss, men vi anse för en pligt, att till hans förmån uttala hvad vi om honom af mångårig erfarenhet känna. Äfven detta kallas en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
17 En femte gång nämna vi några ord om årsräkningar. Dessa ord äro grundade på samstämmande uppgifter af erfarne män. De motiveras kort, men tillfyllest. Och detta kallas af Mbl., som icke har ett enda skäl, ett enda bevis att anföra deremot, en »jättepuff».konsekvensändrat/normaliserat
18 På ett lättsinne, som så litet aktar en förnuftig grund bakom ordet, äro alla skäl förspillda. Mbl. åberopar Pohlmanska fabriken. Hvad vi skrefvo derom för ett år sedan – och det var ej mycket – det skrefvo vi först efter att personligen ha öfvervarit inrättningens arbets- och böntimmar samt likaså ha tagit personlig notis om dess flesta detaljer. Hr P. förde oss, som så många andra, bakom ljuset. Och, utan uppmaning, voro vi de första att offentligen bryta stafven öfver hans bedrägerier.
19 Ännu vore åtskilligt att säga t. ex. om »puffarne» för resande musici. Bördan af sådana små synder dela många med oss; vi återfinne dem, bland annat, i 21 årgångar af Morgonbladet. I denna dags nummer har Mbl. en ny »puff» att anmärka – om folkvisan.
20 Men nu kan det vara nog. Vi ha så länge och så ofta tadlat det dåliga, att vi ha någon rätt att berömma det goda. Hade icke det lustiga Mbl. nämnt ett så allvarsamt ord, som »aktning för sig sjelf»,konsekvensändrat/normaliserat så hade vi gerna tagit dess donqvichoteri mot inbillade »puffar» för ett karnavalsskämt.
21 Lyckliga tid, när man ena dagen ser Hr Stjernström vända ut och in på theaterns kulisser och Morgonbladet andra dagen på tidningarnas. Bakom dessa kulisser ser man ena dagen Hr Stjernström härma åskan med en kastrull och blixten med »Nichts»;konsekvensändrat/normaliserat andra dagen ser man Morgonbladet ...
22 Säg oss, hvad bör man tro om tidningarna? Äro de verkligen så stora narrar som Mbl. – icke tror och icke menar och icke är – men i en svag stund råkat säga? Stackars tidningar, de uppäta sin moder offentligheten; derföre skola de väl i sinom tid få sin plats i fattighuset.
*)Försök, gjorda af utlänningar, ha icke alldeles saknats. Deremot vet Mbl., att man kan emottaga en nyss utkommen bok eller en fri entrée till theatern. Men likaså litet som bok eller theater derföre berömmas, likaså litet tadlas de i motsatt fall.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Hvad skall man tro om tidningarna?
1 »Lykkelige tid, nær man nys er bleven Student!» – utropar Andersen i en af sina romaner. Javäl. Och »lykkelige tid»,konsekvensändrat/normaliserat när man nyss är blifven publicist – när man säger ett ord, och det flyger med vindens fart öfver land och rike ... när man står som en mystisk makt bakom en mur af papper och trycksvärta, beredd att draga till strid mot all verldens mörker... när man, likt majestätet, talar i pluralis om sig sjelf, medan man talar i singularis om detta månghöfdade väsende, som kallas allmänhet ... när man har så stora planer, så vigtiga reformer, så genomgripande förslag att göra ett helt tidehvarf nytt! »Lykkelige tid» – du skall efterföljas af en annan, som ofta vid ordets vingar hänger tyngder af bly, som hårdt profanerar din mystiska makt, som ler åt ditt majestät, dina planer, dina reformer, dina stora förslag, och som kanhända låter dig brista lik en maktlös bubbla på böljan af det tidehvarf, hvilket, med eller utan dig, brusar fram uti mäktiga sjöar!
2 Men hvem ville neka, att ju denne unge Titan, som går ut att eröfra verlden med en fjäder af gås, i all sin förflugenhet har något stort och i alla sina illusioner någon sanning till grund! Kanske skola icke alla dess ord blåsa maktlösa bort, icke alla dess drömmar af tiden straffas med flärd. Det är dock det unga, som för tiden fram.
3 Redan i flera år har, med hvar Januari, en sådan »lykkelig tid» randats för Morgonbladet. I år har der uppträdt en af dessa vingstarka örnar, som gerna betrakta verlden vue d'oiseau, i fågelperspektiv. Ståndpunkten är hög; man öfverser mycket och förbiser ännu mer. Flygten är god, blott der är luft under vingarna; stundom förmäles ett flaxande blott.
4 Detta nya Morgonblad vill, likt många dess föregångare, reformera tidningspressen; – godt. Det vill hafva diskussion; äfven det är godt, med förbehåll att man slipper tidningsgräl. Det vill afskaffa »puffarna»;konsekvensändrat/normaliserat också det är bra. Mot tendensen i allt detta ha vi ingenting att invända. Tvärtom. Det finnes en sak, som är mer än tidningarna, och hvilken de alla tjena. Denna sak är offentligheten. Vi förstå rätt väl, att Mbl. vill höja offentligheten genom att höja tidningarna. Men huru beter sig det käcka bladet dervid? Förlåt vår uppriktighet – mycket bakvändt.
5 Först kastar det, i en artikel om tidningarna, all skuld för deras fattigdom på dem sjelfva. Det är en gammal visa, och allmänheten, som ständigt ser tidningarna förringa sig sjelfva, måste väl slutligen tro dem på deras ord. Derpå, i en annan artikel, gör sig det unga bladet all möda att öfvertyga sina lä|8 3|sare, huruledes tidningarna bedraga, ljuga, »puffa» m. fl. vackra saker, och allt detta i »system».konsekvensändrat/normaliserat Det är och ett sätt att befrämja offentligheten.
6 Låtom oss höra. Får man tro Mbl., så drifves i vissa tidningar – och mest af alla i vår – det lättsinnigaste gyckel med allmänhetens godtrogenhet. »Ett system af puffar berömmer, för vissa ändamål, personer och ting, utan att derföre kunna framte giltiga skäl.» Detta system »narrar mer än en att anlita charlatanen, att understödja bedragaren»;konsekvensändrat/normaliserat det »sönderskjuter sanningen mellan ömsesidiga artigheters kroaserande eld» o. s. v. Och »huru uppkommer en puff?» En resande artist, konstmakare eller charlatan infinner sig hos en redaktion och pratar allehanda grannlåter; strax får han i tidningen en »puff».konsekvensändrat/normaliserat En fabriks- eller industriidkare infinner sig likaså, berömmer sin vara, blir genast trodd och får likaledes »en efter hans talegåfva lämpad puff».konsekvensändrat/normaliserat Stundom »puffas utan begäran».konsekvensändrat/normaliserat
7 Visserligen är detta lika uppmuntrande för läsarnes förtroende, som smickrande för redaktionernas omdömesförmåga! Men icke nog härmed. »H:fors Tidn. ha uppdrifvit puffväsendet till den höjd, att vår tidningsliteratur i denna del nästan kan mäta sig med hvilket annat lands som helst.» – Är Mbl. den enda som ej vet, att vissa tidningar utomlands sälja sitt beröm för kontant betalning? Andra åter, såsom i Sverige, ha ända till sednaste tid till den grad låtit leda sig af partihat, att beröm på ena och tadel på andra sidan städse varit beroende af grumliga motiver. När således Mbl. i sin förra skildring låter redaktionerna framstå som narrar, låter det dem i sin sednare sammanställning figurera som fala bedragare. Också ett eget sätt att befrämja offentligheten och den aktning man är skyldig dem som egna sig deråt.
8 Nu är det så med beskyllningar af denna art, att, om de aldrig så klart vederläggas, semper aliquid hæret – il en reste toujours quelque chose. Vi skulle derföre icke ansett oss förpligtade att för våra många och blandade läsare reproducera hvad Mbl. i sin lyckliga naivitet yppat för sina, derest vi icke från början erkänt Mbl:s afsigt för god. Dess n. v. redaktions praktik af tre veckor må i sin mån ursäkta den kompletta okunnighet Mbl. röjer i tidningarnes mekanism åt det håll, hvarom fråga är. Håll således följande nyttiga upplysningar till godo och begagna dem sjelf, så skall Mbl. befinna sig väl deraf.
9 För det första säljer aldrig ett finskt blad sitt beröm; det skulle med detsamma sälja sin heder*)Försök, gjorda af utlänningar, ha icke alldeles saknats. Deremot vet Mbl., att man kan emottaga en nyss utkommen bok eller en fri entrée till theatern. Men likaså litet som bok eller theater derföre berömmas, likaså litet tadlas de i motsatt fall.. Likaså litet bestämmas dess omdömen af hat eller nit i partifrågor.
10 För det andra är ingen redaktion, med någon liten vana, nog enfaldig, att låta köpa sitt ord med ett smålöje, en artighet eller andra dylika finare mutor. Vår erfarenhet åt detta håll är rikare än någon annans här i landet, och vi kunde tjena Mbl. med hundrade exempel på misslyckade försök att dermed besticka oss.
11 För det tredje är likaledes ingen redaktion med något omdöme nog narraktig, att lita på en producents beröm öfver egen vara. En red. kan af producenten begära upplysningar, men dessa konstateras antingen genom varan sjelf, eller genom ojäfvige omdömen. Mer än en producent har hos oss förfelat sina loftal. Mbl. tror förmodligen, att vi bordt avertera läsaren också derom.
12 Här några nyare exempel till Mbl:s tjenst.
13 Man säger oss, att en finsk man gör goda thermometrar. Vi uppsöka honom; vi köpa hans arbete; vi pröfva det ett par månader; det befinnes godt; vi göra och ett nöje att nämna detta. Samme man gör rakstriglar; samma pröfning, samma resultat, samma beröm i tidningen. Således, för att nyttja Mbl:s ord, två »puffar».konsekvensändrat/normaliserat
14 En annan gång kommer till oss en producent och berömmer ett nytt slags pianoforten. Vi höra hans arbete pröfvas hos en musikus; vi inhemta tre eller fyra musikkännares omdöme; det utfaller gynnsamt; vi rekommendera arbetet. Åter en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
15 En tredje gång händer, att vi för ett arbete vända oss till en verkstad. Vi finna der en vidsträckt och rask verksamhet; vi begära upplysningar; vi tager personlig notis om många arbeten; vi lita icke derpå; vi pröfva en längre tid några af dessa arbeten; de befinnas goda; vi lita icke ens derpå; vi vända oss till andra, som pröfvat dylika och andra arbeten från samma verkstad; äfven dessa ha hållit profvet. Nu anse vi för en kär pligt att rekommendera verkstaden såsom god. Ytterligare en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
16 En fjerde gång händer, att en landsman, okänd i Helsingfors, etablerar sig här. Sedan femton år känna vi denne man personligen och nära. Vi ha sett honom under många svårigheter med ovanlig fasthet gå fram på sin bana. Vi ha varit vittnen till hans studier, vi känna hans lärare, vi känna deras intyg. Allt ger oss en grundad öfvertygelse om hans skicklighet. Denne man, utan egna medel, har mod att inrätta en ridskola, som erfordrar stora kostnader. Hans företag beror af allmänheten; han vänder sig icke till oss, men vi anse för en pligt, att till hans förmån uttala hvad vi om honom af mångårig erfarenhet känna. Äfven detta kallas en »puff».konsekvensändrat/normaliserat
17 En femte gång nämna vi några ord om årsräkningar. Dessa ord äro grundade på samstämmande uppgifter af erfarne män. De motiveras kort, men tillfyllest. Och detta kallas af Mbl., som icke har ett enda skäl, ett enda bevis att anföra deremot, en »jättepuff».konsekvensändrat/normaliserat
18 På ett lättsinne, som så litet aktar en förnuftig grund bakom ordet, äro alla skäl förspillda. Mbl. åberopar Pohlmanska fabriken. Hvad vi skrefvo derom för ett år sedan – och det var ej mycket – det skrefvo vi först efter att personligen ha öfvervarit inrättningens arbets- och böntimmar samt likaså ha tagit personlig notis om dess flesta detaljer. Hr P. förde oss, som så många andra, bakom ljuset. Och, utan uppmaning, voro vi de första att offentligen bryta stafven öfver hans bedrägerier.
19 Ännu vore åtskilligt att säga t. ex. om »puffarne» för resande musici. Bördan af sådana små synder dela många med oss; vi återfinne dem, bland annat, i 21 årgångar af Morgonbladet. I denna dags nummer har Mbl. en ny »puff» att anmärka – om folkvisan.
20 Men nu kan det vara nog. Vi ha så länge och så ofta tadlat det dåliga, att vi ha någon rätt att berömma det goda. Hade icke det lustiga Mbl. nämnt ett så allvarsamt ord, som »aktning för sig sjelf»,konsekvensändrat/normaliserat så hade vi gerna tagit dess donqvichoteri mot inbillade »puffar» för ett karnavalsskämt.
21 Lyckliga tid, när man ena dagen ser Hr Stjernström vända ut och in på theaterns kulisser och Morgonbladet andra dagen på tidningarnas. Bakom dessa kulisser ser man ena dagen Hr Stjernström härma åskan med en kastrull och blixten med »Nichts»;konsekvensändrat/normaliserat andra dagen ser man Morgonbladet ...
22 Säg oss, hvad bör man tro om tidningarna? Äro de verkligen så stora narrar som Mbl. – icke tror och icke menar och icke är – men i en svag stund råkat säga? Stackars tidningar, de uppäta sin moder offentligheten; derföre skola de väl i sinom tid få sin plats i fattighuset.