1 Ni torde föreställa er, min fröken, att karnavalen i år varit af särdeles märkvärdighet, då fettisdagen inträffat uppå sjelfva skottdagen, hvilken underbara ödets lek händer på sin höjd ett par gånger i hvarje bagareålder. Likväl kan jag försäkra er, att den ödedigra 24 Februari, som förra skottåret tände eld i det sprakande europeiska knallfnösket, denna gång veterligen, och oaktadt sin dubbelt feta betydelse, varit mycket mager, jag vill icke säga på bullor och skinka, men på märkvärdiga tilldragelser egnade att tillfredsställa hungriga kannstöpares aptit. Jag förmodar att ni derborta i Sitka har bättre reda på oceanens hvalfiskar, än på Europas angelägenheter, och vill derföre lugna er med den bekanta vaggvisan
Alles still in süsser Ruh!
Drum mein Kind, so schlaf auch Du!
3 Förgäfves tillverkar den olyckliga Posttidningen i sin hungersnöd små sammansvärjningar o. m. d.och mera dylikt för att reta läsarnes aptit. Ingenting händer, det är fasta i politiken. Förgäfves trakterar Dr Veron i Constitutionel med sedolärande berättelser från Hr Persignys förmak. Läsaren, van vid starka doser, försmår en diplomatisk husmanskost; dagens krönika är, i bredd med den föregående, en roman af grefvinnan Ida Hahn-Hahn efter en roman af Eugene Sue.
4 Februari månads högvinter har blott i början af månaden visat nordiskt allvar. Dess framfart sedermera har varit något pojkaktig, med ständiga yrväder och snö öfver öronen. En sådan månad till, och en ny Münchhausen skall fastbinda sin häst vid Nikolaikyrkans kupol.
5 Den 15 Februari, 21 år och 8 månader efter grundstenens läggande, invigdes kyrkan. Af den officiela uppgiften finner ni, att byggnaden med dess inredning kostat 400 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Ett eget öde är, att de män som först haft|18 3| befattning dermed – biskop Molander, som lade grundstenen, intendenten Engel, som uppgjorde ritningen, handlanden Korastileff, som öfvertog entreprenaden, och inspektoren Kantlin, som hade tillsyn öfver arbetet – allesamman gingo hädan utan att se dess fullbordan. Jag vill icke trötta er med ett upprepande af beskrifningen öfver invigningshögtidligheterna. Engång förut, vid jubelfesten 1840, hade man haft tillfälle att pröfva kyrkans utrymme och akustiska egenskaper. Nu denna gång utdelades 2 100konsekvensändrat/normaliserat inträdeskort, men i detta antal inberäknades icke samtlige staterna och öfriga officianter, hvarföre utan öfverdrift kan antagas, att 3 000konsekvensändrat/normaliserat personer voro vid tillfället närvarande. Det kan äfven antagas, att detta antal godt får rum; ty ehuru gångar och bänkar i kyrkans skepp voro något sammanpackade, voro deremot korsen glest befolkade. Dômens ofantliga höjd invändigt gör att kyrkan ser mindre ut, än den verkligen är, hvilket äfven kan märkas på de i sig sjelfva kolossala kronorna. Liksom i alla korskyrkor, hör man på olika platser mycket olika. Ett ord från predikstolen höres jemnare öfverallt, än ett ord från altaret. 1840, då alla tal höllos från altarets nuvarande plats, gick det mesta deraf förloradt för åhörarne i korsen. Utomordentligt praktfull var anblicken af kyrkan invändigt vid dess illumination om aftonen d. 15 Febr. De höga hvita hvalfven skeno i bländande glans, och orgeln, som vid dagsljus står i skuggan, glimmade i ljusskenet som vore den byggd af silfver och guld. Det hela hade något imponerande ljust, som ej förfelade sitt intryck. – Följande söndag var finsk gudstjenst och Biskop Ottelin predikade. I dag såg man en mängd folk återvända från de stängda dörrarna. Mången har nemligen trott, att kyrkan nu vore öppen för regelbundna gudstjenster, men detta låter sig icke göra, innan prester, organist och kyrkobetjening äro för detta ändamål i ordning.
6 Åtskiliga nya företag äro, jag vill icke säga å bane, men samtalsvis ett mål för fromma önskningar. Jag skall strax tala om den nya musikskolan. Man talar om folkundervisning och sockneskolor. Man talar om en förlagsförening, såsom i högsta grad behöflig att underlätta Finlands literära produktion och på samma gång konsumtionen. Man talar om den nya ifvern för jernvägar både i Ryssland och Sverige, och man tänker helt naturligt på egna vägar. Man talar om det stora bolaget för gaslysning i Stockholm, och man kalkylerar möjligheten af egna planer åt samma håll. Man läser om Stockholms blifvande vattenledningar, och man beräknar egna brunnars otillräcklighet. Man talar om en diligens mellan Borgå och Helsingfors eller rättare, det är Borgå Tidning som talar derom, och förslaget är välment, men hvad som för 20 år sedan varit ett framsteg är numera, i jernvägarnas och ångbåtarnas tid, ett steg tillbaka. Slutligen talar man om tullförhöjningars märkvärdiga inflytande, med anledning af de nyss publicerade ziffrorna öfver Sveriges handel på Finland, sedan förstnämnde land belagt Finlands produkter med en hög införseltull.
7 Rörande universitetet läses om tvenne nya docenter och tvenne literära understöd. Dr Lagus befinner sig i sydligaste Ryssland och torde derifrån göra en utflygt till Olympen, Parnassen och Helikon i klassicitetens gamla hembygd Grekland. Dr W. Nylander är i södra Europa. – Närvarande studenters antal, 439, är mindre än i höstas; några ha tillkommit; katalogen uppger 442. – Professor Arppes föreläsningar fortfara för så talrika åhörare, som lokalen kan inrymma; anteckningen måste för denna orsak afbryta redan vid första föreläsningen, och mången har sedan förgäfves derom anhållit. Det är ett godt tecken, när lärdomen nedstiger från sin sublima höjd, för att dela sina skatter äfven åt den oinvigde, och ett ännu bättre tecken är att maningen villigt följes af desse. Man samlas omkring en charlatan, som Hr Carl Bils med sina föregifna magnetiska underverk; bör man icke då med oändeligt högre intresse samlas omkring naturvetenskaperna, som äro vår tids enda och verkliga trollkonster? Ty hvarje, äfven det enklaste fenomen i naturen har något mystiskt underbart, när man tänker uppå det outsägliga, okroppsliga, för all forskning oåtkomliga, som ligger i den innersta grunden af allt och som man, i brist af bättre definitioner, brukat benämna med det mångtydiga uttrycket kraft. Det är ädelt af vetenskapen att vid denna tingens yttersta gräns erkänna det gebit, der vetandet upphör och tron vidtager. Så tillbeder den äfven i sin högsta fullkomlighet, i stället att tillbedja sig sjelf, ett än högre och fullkomligare, och snillets intelligenta lek med naturkrafterna blir en vinning ej blott för tanken, men äfven för hjertat.
8 En annan akademisk lärare har likaså ett ständigt talrikt auditorium af båda könen. Det är Professor Törnegren, som läser om Sveriges sköna literatur, för närvarande om gustavianska tidehvarfvet. Oberäknadt ett lyckligt framställningssätt, är redan ämnet i sig sjelft af ett populärt och näraliggande intresse.
9 Innan Konstföreningen öppnar sin exposition – som detta år torde blifva ganska rik på numror – och medan theatern hvilar, representerar musiken ensam de sköna konsterna. Symfoniföreningen har vid sin nya reorganisation ärft föregående, numera definitivt upplösta musikaliska föreningar. Så ärfdes af tvenne äldre sällskaper, förutom instrumenter och musikaler, silfver rub. 142: 80konsekvensändrat/normaliserat samt af f. d. Sångföreningen 69: 62konsekvensändrat/normaliserat, hvilka medel, sammanlagde med Symfoniföreningens egen lilla tillgång, bilda en fond i reserv. Symfoniföreningen vill gerna visa sig som en värdig arftagare och är derföre betänkt uppå att genom tillräckliga garantier trygga ett blifvande musikaliskt kapell af 12 medlemar under anförande af Hr Ganzauge, hvarmed en likaledes blifvande musikskola för bildande af orkesterspelare och organister står i nära förbindelse. Ledningen af dessa musikaliska företag är anförtrodd åt en direktion, hvari man hoppas se universitetets musikdirektor såsom sjelfskrifven ledamot och hvilken för öfrigt utgöres af tre delegerade från Symfoniföreningen samt tre andra från theaterhus-, societetshus- och brunnsbolagen, hvilka genom vissa garanter medverka till kapellen existens. Det hela träder i verksamhet först nästa höst.
10 I Mad:lle Jaquette Mallén lärde allmänheten känna en ny elev af Hr Dannström, från hvars sångskola fröken Betty Boije, Mad:lle Falkman och Mad:lle Thalin förut gått ut. Mad:lle Mallén gaf två konserter med mycken framgång; rösten är af en genomskinlig klarhet, anlagen rika. Man säger att den unga sångerskan skall fortsätta sina studier i Paris.
11 Mad:lle Hanna Falkman torde möjligen på samma håll söka en högre utbildning af sin vackra sopran, med hvilken man får det nöjet att göra en ny bekantskap i Hr Pacii opera. Stycket inöfvas fortfarande flitigt och torde gå öfver scenen i slutet af Mars.
12 Mad:lle Alina Frasa har tvenne gånger dansat i theaterhuset, båda gångerna under publikens lifliga bifall. Det första vilkoret för en utmärkt dansös – grace – det finnes hos henne i hög grad; i vår tungfotade nord är denna unga flicka en sällsynt företeelse. Hr Gehrmann biträdde med några, som vanligt, utmärkta violoncellnumror.
13 Om vår karnaval är för öfrigt icke mycket att säga. Några maskrader af den vanliga sorten, några slädpartier, en mängd enskilda nöjen och framför allt rätt väl försedda bord med läckra skinkor, det är den gamla nordiska fastlagskrönikan. Inga isbanor ha i år funnits på fästningen. Borgå gymnasister ha om fettisdagen företagit sig muntra upptåg. Tåget bestod af 25 slädar. »Först, säger Borgå Tidn., red en förridare med hvita byxor och lysande hufvudbonad. Derefter kommo spannridare och kuskar på hästar, som drogo en släde, i hvilken sutto en brud och en brudgum samt ett rikt följe af bröllopsgäster.»konsekvensändrat/normaliserat Bland dem voro eleganta herrar och damer i både sommar- och vinterkostym, och i en båt på kälkar sutto flera musikanter som utförde granna musikstycken. – I något större skala var Maslinizan i Peters|18 4|burg, dit en mängd resande begifvit sig äfven från Helsingfors. Oöfverskådligt var folkhvimlet, otaliga de förlustelser, som erbjödos massorna. Bland gamla bekanta återsågos der flöjtisten Friebe, Hr Rappo med sällskap, Hr Bils och dvergarne Green. Hr Rappos framgång beskrifves som utomordentlig. Hans enkom uppförda provisionela theater var bland många medtäflare den största och prydligaste på amiralitetsplatsen. Tio representationer gåfvos om dagen, och nästan alltid för fulla hus, den ena publiken gick, den andra kom, och så fortfor det från morgon till qväll. »Wi ha hvarken tid att äta eller sofva», skref Hr Rappo till en härvarande bekant. Det är Petersburgs silfver som skall ersätta Egyptens guld.
14 Apropos: Borgå Tidning berättar att Hr Stjernström i Wiborg haft en netto behållning af 1 600konsekvensändrat/normaliserat samt, derest Åbosejouren blir lika lysande, inalles under halftannat år i Finland10 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Man känner sådana runda tal ins blaue. Skulle vi verkligen bo i ett sådant Kalifornien?
15 Au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 22.
Hfors 29 Febr. 1852.
1 Ni torde föreställa er, min fröken, att karnavalen i år varit af särdeles märkvärdighet, då fettisdagen inträffat uppå sjelfva skottdagen, hvilken underbara ödets lek händer på sin höjd ett par gånger i hvarje bagareålder. Likväl kan jag försäkra er, att den ödedigra 24 Februari, som förra skottåret tände eld i det sprakande europeiska knallfnösket, denna gång veterligen, och oaktadt sin dubbelt feta betydelse, varit mycket mager, jag vill icke säga på bullor och skinka, men på märkvärdiga tilldragelser egnade att tillfredsställa hungriga kannstöpares aptit. Jag förmodar att ni derborta i Sitka har bättre reda på oceanens hvalfiskar, än på Europas angelägenheter, och vill derföre lugna er med den bekanta vaggvisan
Alles still in süsser Ruh!
Drum mein Kind, so schlaf auch Du!
3 Förgäfves tillverkar den olyckliga Posttidningen i sin hungersnöd små sammansvärjningar o. m. d.och mera dylikt för att reta läsarnes aptit. Ingenting händer, det är fasta i politiken. Förgäfves trakterar Dr Veron i Constitutionel med sedolärande berättelser från Hr Persignys förmak. Läsaren, van vid starka doser, försmår en diplomatisk husmanskost; dagens krönika är, i bredd med den föregående, en roman af grefvinnan Ida Hahn-Hahn efter en roman af Eugene Sue.
4 Februari månads högvinter har blott i början af månaden visat nordiskt allvar. Dess framfart sedermera har varit något pojkaktig, med ständiga yrväder och snö öfver öronen. En sådan månad till, och en ny Münchhausen skall fastbinda sin häst vid Nikolaikyrkans kupol.
5 Den 15 Februari, 21 år och 8 månader efter grundstenens läggande, invigdes kyrkan. Af den officiela uppgiften finner ni, att byggnaden med dess inredning kostat 400 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Ett eget öde är, att de män som först haft|18 3| befattning dermed – biskop Molander, som lade grundstenen, intendenten Engel, som uppgjorde ritningen, handlanden Korastileff, som öfvertog entreprenaden, och inspektoren Kantlin, som hade tillsyn öfver arbetet – allesamman gingo hädan utan att se dess fullbordan. Jag vill icke trötta er med ett upprepande af beskrifningen öfver invigningshögtidligheterna. Engång förut, vid jubelfesten 1840, hade man haft tillfälle att pröfva kyrkans utrymme och akustiska egenskaper. Nu denna gång utdelades 2 100konsekvensändrat/normaliserat inträdeskort, men i detta antal inberäknades icke samtlige staterna och öfriga officianter, hvarföre utan öfverdrift kan antagas, att 3 000konsekvensändrat/normaliserat personer voro vid tillfället närvarande. Det kan äfven antagas, att detta antal godt får rum; ty ehuru gångar och bänkar i kyrkans skepp voro något sammanpackade, voro deremot korsen glest befolkade. Dômens ofantliga höjd invändigt gör att kyrkan ser mindre ut, än den verkligen är, hvilket äfven kan märkas på de i sig sjelfva kolossala kronorna. Liksom i alla korskyrkor, hör man på olika platser mycket olika. Ett ord från predikstolen höres jemnare öfverallt, än ett ord från altaret. 1840, då alla tal höllos från altarets nuvarande plats, gick det mesta deraf förloradt för åhörarne i korsen. Utomordentligt praktfull var anblicken af kyrkan invändigt vid dess illumination om aftonen d. 15 Febr. De höga hvita hvalfven skeno i bländande glans, och orgeln, som vid dagsljus står i skuggan, glimmade i ljusskenet som vore den byggd af silfver och guld. Det hela hade något imponerande ljust, som ej förfelade sitt intryck. – Följande söndag var finsk gudstjenst och Biskop Ottelin predikade. I dag såg man en mängd folk återvända från de stängda dörrarna. Mången har nemligen trott, att kyrkan nu vore öppen för regelbundna gudstjenster, men detta låter sig icke göra, innan prester, organist och kyrkobetjening äro för detta ändamål i ordning.
6 Åtskiliga nya företag äro, jag vill icke säga å bane, men samtalsvis ett mål för fromma önskningar. Jag skall strax tala om den nya musikskolan. Man talar om folkundervisning och sockneskolor. Man talar om en förlagsförening, såsom i högsta grad behöflig att underlätta Finlands literära produktion och på samma gång konsumtionen. Man talar om den nya ifvern för jernvägar både i Ryssland och Sverige, och man tänker helt naturligt på egna vägar. Man talar om det stora bolaget för gaslysning i Stockholm, och man kalkylerar möjligheten af egna planer åt samma håll. Man läser om Stockholms blifvande vattenledningar, och man beräknar egna brunnars otillräcklighet. Man talar om en diligens mellan Borgå och Helsingfors eller rättare, det är Borgå Tidning som talar derom, och förslaget är välment, men hvad som för 20 år sedan varit ett framsteg är numera, i jernvägarnas och ångbåtarnas tid, ett steg tillbaka. Slutligen talar man om tullförhöjningars märkvärdiga inflytande, med anledning af de nyss publicerade ziffrorna öfver Sveriges handel på Finland, sedan förstnämnde land belagt Finlands produkter med en hög införseltull.
7 Rörande universitetet läses om tvenne nya docenter och tvenne literära understöd. Dr Lagus befinner sig i sydligaste Ryssland och torde derifrån göra en utflygt till Olympen, Parnassen och Helikon i klassicitetens gamla hembygd Grekland. Dr W. Nylander är i södra Europa. – Närvarande studenters antal, 439, är mindre än i höstas; några ha tillkommit; katalogen uppger 442. – Professor Arppes föreläsningar fortfara för så talrika åhörare, som lokalen kan inrymma; anteckningen måste för denna orsak afbryta redan vid första föreläsningen, och mången har sedan förgäfves derom anhållit. Det är ett godt tecken, när lärdomen nedstiger från sin sublima höjd, för att dela sina skatter äfven åt den oinvigde, och ett ännu bättre tecken är att maningen villigt följes af desse. Man samlas omkring en charlatan, som Hr Carl Bils med sina föregifna magnetiska underverk; bör man icke då med oändeligt högre intresse samlas omkring naturvetenskaperna, som äro vår tids enda och verkliga trollkonster? Ty hvarje, äfven det enklaste fenomen i naturen har något mystiskt underbart, när man tänker uppå det outsägliga, okroppsliga, för all forskning oåtkomliga, som ligger i den innersta grunden af allt och som man, i brist af bättre definitioner, brukat benämna med det mångtydiga uttrycket kraft. Det är ädelt af vetenskapen att vid denna tingens yttersta gräns erkänna det gebit, der vetandet upphör och tron vidtager. Så tillbeder den äfven i sin högsta fullkomlighet, i stället att tillbedja sig sjelf, ett än högre och fullkomligare, och snillets intelligenta lek med naturkrafterna blir en vinning ej blott för tanken, men äfven för hjertat.
8 En annan akademisk lärare har likaså ett ständigt talrikt auditorium af båda könen. Det är Professor Törnegren, som läser om Sveriges sköna literatur, för närvarande om gustavianska tidehvarfvet. Oberäknadt ett lyckligt framställningssätt, är redan ämnet i sig sjelft af ett populärt och näraliggande intresse.
9 Innan Konstföreningen öppnar sin exposition – som detta år torde blifva ganska rik på numror – och medan theatern hvilar, representerar musiken ensam de sköna konsterna. Symfoniföreningen har vid sin nya reorganisation ärft föregående, numera definitivt upplösta musikaliska föreningar. Så ärfdes af tvenne äldre sällskaper, förutom instrumenter och musikaler, silfver rub. 142: 80konsekvensändrat/normaliserat samt af f. d. Sångföreningen 69: 62konsekvensändrat/normaliserat, hvilka medel, sammanlagde med Symfoniföreningens egen lilla tillgång, bilda en fond i reserv. Symfoniföreningen vill gerna visa sig som en värdig arftagare och är derföre betänkt uppå att genom tillräckliga garantier trygga ett blifvande musikaliskt kapell af 12 medlemar under anförande af Hr Ganzauge, hvarmed en likaledes blifvande musikskola för bildande af orkesterspelare och organister står i nära förbindelse. Ledningen af dessa musikaliska företag är anförtrodd åt en direktion, hvari man hoppas se universitetets musikdirektor såsom sjelfskrifven ledamot och hvilken för öfrigt utgöres af tre delegerade från Symfoniföreningen samt tre andra från theaterhus-, societetshus- och brunnsbolagen, hvilka genom vissa garanter medverka till kapellen existens. Det hela träder i verksamhet först nästa höst.
10 I Mad:lle Jaquette Mallén lärde allmänheten känna en ny elev af Hr Dannström, från hvars sångskola fröken Betty Boije, Mad:lle Falkman och Mad:lle Thalin förut gått ut. Mad:lle Mallén gaf två konserter med mycken framgång; rösten är af en genomskinlig klarhet, anlagen rika. Man säger att den unga sångerskan skall fortsätta sina studier i Paris.
11 Mad:lle Hanna Falkman torde möjligen på samma håll söka en högre utbildning af sin vackra sopran, med hvilken man får det nöjet att göra en ny bekantskap i Hr Pacii opera. Stycket inöfvas fortfarande flitigt och torde gå öfver scenen i slutet af Mars.
12 Mad:lle Alina Frasa har tvenne gånger dansat i theaterhuset, båda gångerna under publikens lifliga bifall. Det första vilkoret för en utmärkt dansös – grace – det finnes hos henne i hög grad; i vår tungfotade nord är denna unga flicka en sällsynt företeelse. Hr Gehrmann biträdde med några, som vanligt, utmärkta violoncellnumror.
13 Om vår karnaval är för öfrigt icke mycket att säga. Några maskrader af den vanliga sorten, några slädpartier, en mängd enskilda nöjen och framför allt rätt väl försedda bord med läckra skinkor, det är den gamla nordiska fastlagskrönikan. Inga isbanor ha i år funnits på fästningen. Borgå gymnasister ha om fettisdagen företagit sig muntra upptåg. Tåget bestod af 25 slädar. »Först, säger Borgå Tidn., red en förridare med hvita byxor och lysande hufvudbonad. Derefter kommo spannridare och kuskar på hästar, som drogo en släde, i hvilken sutto en brud och en brudgum samt ett rikt följe af bröllopsgäster.»konsekvensändrat/normaliserat Bland dem voro eleganta herrar och damer i både sommar- och vinterkostym, och i en båt på kälkar sutto flera musikanter som utförde granna musikstycken. – I något större skala var Maslinizan i Peters|18 4|burg, dit en mängd resande begifvit sig äfven från Helsingfors. Oöfverskådligt var folkhvimlet, otaliga de förlustelser, som erbjödos massorna. Bland gamla bekanta återsågos der flöjtisten Friebe, Hr Rappo med sällskap, Hr Bils och dvergarne Green. Hr Rappos framgång beskrifves som utomordentlig. Hans enkom uppförda provisionela theater var bland många medtäflare den största och prydligaste på amiralitetsplatsen. Tio representationer gåfvos om dagen, och nästan alltid för fulla hus, den ena publiken gick, den andra kom, och så fortfor det från morgon till qväll. »Wi ha hvarken tid att äta eller sofva», skref Hr Rappo till en härvarande bekant. Det är Petersburgs silfver som skall ersätta Egyptens guld.
14 Apropos: Borgå Tidning berättar att Hr Stjernström i Wiborg haft en netto behållning af 1 600konsekvensändrat/normaliserat samt, derest Åbosejouren blir lika lysande, inalles under halftannat år i Finland 10 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Man känner sådana runda tal ins blaue. Skulle vi verkligen bo i ett sådant Kalifornien?
15 Au revoir.