Notisen/artikeln ingår i Finland 27/9 1892:|224 1|

10 penni till en skola!

1 Det är snart ett år sedan missväxten i norra och östra Finland påkallade landsmäns understöd. Många tårar ha blifvit aftorkade, många munnar mättade, och likväl förestår åter samma nöd och samma eller större behof af hjälp i dessa aflägsna bygder. Det sorgliga är icke så mycket en tillfällig nöd, som icke mer den hopplösa framtiden för ett folk, som vänjes att lefva af andras nådebröd.

2 Detta folk måste läras att hjälpa sig själf.

3 Detta folk har sin Gud, sin prest och sin kyrka. Det är mycket: det är lifvets grundfäste, det lär den fattige att tåligt försaka, och den lyckligare att villigt dela sitt öfverflödoriginal: öfve flöd. Men det lär dem icke att i kampen för tillvaron använda återstoden af sin kraft och de hjälpmedel kunskapen erbjuder. Detta folk behöfver bredvid kyrkan en skola, såsom plantan behöfver för sin tillväxt himmel och jord. Det ena släktet efter det andra får icke stå likgiltigt, modlöst, obeväpnadt mot nöden, redlöst inväntande andras bistånd.

4 Folkskolan tränger år efter år ända till gränsen af ödemarkerna. Men här möter hon ett hinder, som är svårt att besegra. Byar och gårdar äro belägna så långt från hvarandra, att hvar än skolan placeras, hindra afstånden hennes elever att dagligen infinna sig. Den ambulatoriska skolan är ju en utväg, som ej bör ringaktas. Hon går, som arkangeliten, från gård till gård, och lemnar alltid någonting kvar. Hon kan börja, men icke fortsätta, – grundlägga, men icke genomföra. Den fasta skolan är bättre. Hon nöter in läxan, hon ser någon frukt.

5 Det fattiga, okunniga, af nöden förslöade folket i de glest befolkade bygderna behöfva fasta skolor. Men där kunna sådana grundas endast på internat. Eleverna från långt aflägsna hem måste en längre tid underhållas i skolan. Och detta blir kostsamt.

6 Man har tänkt sig en början. Kommunen är utblottad, men kronan ger virke från sina skogar, möjligen äfven arbetskostnad, till att bygga ett skolhus med internat. Lärare eller lärarinna får det vanliga bidraget af allmänna medel och därtill så mycket af kommunens jord, som de kunna bruka. Internernas underhåll bekostas genom frivilliga insamlingar.

7 En af de människovänner, som förliden vinter oförtröttadtoriginal: oförtröttade vårdat sig om den nödlidande befolkningen i våra nordöstraoriginal: nordösta gränsbygder, föreslår inrättandet af en sådan fast skola med internat, en lägre folkskola i Suomussalmi, i Ruhtinasalmi by invid stranden af Juntusjärvi. Socknen är känd. Dess befolkning skildras som redlig, ödmjuk, tålig, villig att arbeta, men ytterst fattig och djupt okunnig, – en af dem, som glömt att hoppas en framtid och endast känna dagens behof. Skolan skulle till en början underhålla endast 20|224 2| interner, gossar och flickor, – en ringa början, men en början som kan få efterföljd, en början till framtid!

8 Några fruntimmer i Helsingfors hafva åtagit sig en insamling för detta ändamål, i hopp att finna medverkan af lika intresserade i andra delar af landet. Bidrag för viss tid antecknas till ett belopp af 10 penni i veckan eller 10 penni i månaden, efter godtfinnande, att användas till underhåll af 20 interner i en blifvande lägre folkskola i Suomussalmi. Influtna medel sändas till fröken Jaquette af Schultén, Helsingfors, Skilnadsgatan n:o 9. För dessa medel redovisas i tidningarna.

9 Till landets styrelse har ingått en anhållan om bidrag af virke m. m. för skolbyggnaden, hvars uppförande jämte öfriga åtgärder för skolans inrättning öfverlemnas åt en på orten bildad komité.

10 I dag bröd, i morgon mod och insikt att försörja sig själf! 10 penni för de aflägsna, fattiga bygdernas skola!

11 Z. T.