Philosophiæ Doktors- och Magister-Promotion i Helsingfors den 21 Juni 1844
Lästext
Notisen/artikeln ingår i HT 22/6 1844:|49 1|
Philophiæ Doktors- och Magister-Promotion i Helsingfors den 21 Juni 1844.
1 Fyra år äro förflutna sedan de Juli-dagar 1840, då Finlands Universitet vände om ett nytt blad i sin bildnings enkla och vackra minnesbok. Tvenne sekler hade fullskrifvit detta blad med många ädla namn, glömda utom Finlands gränser, men ännu nämnda med kärlek af folk och land. En ny blank sida ligger oppslagen, och hvad skall skrifvas på den?
2 Ehvad brister ock med skäl må tillskrifvas högskolan och de vetenskapliga studierna i landet, må man rättvisligen erkänna, att det är Universitetet, som höjt landet till den ståndpunkt af bildning, på hvilken det nu står och hvilken måhända äger mera kärna, än en till massan stor och strålande utländsk kultur. Att angripa universitetet, är derföre att angripa landets ögonsten. Reform behöfves; men rättvisa behöfves icke mindre.
3 Landet äger rätt att fråga: Huru lönar nu denna högskola de dryga uppoffringar, som årligen kostas derpå? huru uppfyller den sitt ändamål att bilda män för staten, män för vetenskapen? huru betryggar den samtid och framtid genom en sola, i humanitet och fosterlandskärlek fast rotad bildning? Hvarje jul och midsommar hemskickar Universitetet lefvande, varmblodiga svar på en del af dessa frågor. Alla fakulteter ha förhöjt sina anspråk på studentens flit. Den theologiska har, det erkänne man, länge infört i presterskapet män med ganska ojemnt fördelad bildning. Nu stiga dess fordringar år från år, fakulteten förbehåller sig beredvilligt att komplettera seminarii-studierna och, ehuru åtskilligt ännu återstår att önska, bör man erkänna, att det unga presterskapet numera tillträder sitt vigtiga kall med i allmänhet solidare underbygnad, än förut varit fallet. – Juridiska fakulteten har, alltsedan Calonii tid, stått åtminstone jemngod med de svenska universiteternas, och måhända tidtals framom. Många utmärkta och praktiskt dugliga män i landets civila verk bära vitne derom. – Medicinska fakulteten har icke blott vunnit oskattbara fördelar i sednare tiders kliniska inrättningar, utan äfven åt det theoretiska hållet utvidgat sin verksamhet på ett sätt, som gör det för den unge läkaren både möjligt och nödvändigt att följa med vetenskapens framsteg utomlands.
4 Då dessa tre fakulteter nästan uteslutande arbeta att bilda åt samhället praktiske tjenstemän, har den philosophiska fakulteten det egna, att den endast afser vetenskapen. Såmedelst äger den sitt mål inom sig sjelf och arbetar ej blott i händerna på öfriga fakulteter, utan ock, vida mer än de andra, för den allmänna bildningen. Men i följd af sin stora splittring och större beroende af enskilda förmågor, har denna fakultet endast med ojemna steg kunnat följa de andras framskridande. Här, der inga sidoblickar på en praktisk nödvändighet städse sporra studentens ifver för ämnet, stiger och faller intresset för en vetenskap på samma gång, som lärarens nit eller förmåga.*)Vi skola måhända vid tillfälle meddela en öfversigt af detta stigande och fallande, så vidt man kan sluta härtill af vitsorden till de sednaste fyra magister-promotionerna.konsekvensändrat/normaliserat Något allmänt, hela fakultetens gällande om|49 2|döme kan följaktligen ej om densamma fällas. Till fakultetens heder talar emellertid äfven det faktum, att de philosophiska graderna hos oss längre än annorstädes bibehållit sitt anseende, och att hvarje Doktors- och Magister-promotion på sig drager hela den bildade allmänhetens uppmärksamhet.
5 Rörande ändamålsenligheten af högtidliga promotioner i massa, uttala sig ganska skiljaktiga meningar, hvilka här ej är stället att närmare skärskåda. I sjelfva verket är likväl en sådan promotionsfest en af de vackraste och betydelsefullaste. Hvarföre hafva de flesta af dessa ynglingar arbetat i långa år, uppoffrat så mången stund af sin skönaste ungdomstid, ofta med en flit, som, använd på praktiska studier, skulle fört till lysande resultater? Icke hafva de arbetat för bröd och bergning; den lärda graden gifver dem ingen utkomst, de stå på parnassen lika timligen fattiga, som förut, och hvartheldst de vända sig, fordras af dem nya prof, nya ansträngningar. Ej heller för ära och anseende; det vinna de väl i någon liten mån, men ringa vore lönen för långa mödor, om den endast bestode i en ljudande titel. Utan mer eller mindre medveten verkar i deras unga sinnen den tidiga aktningen för vetenskap och bildning, det varma sträfvandet för ett rent andligt mål. Låt vara, att hos mången af dem vetenskapen ej ännu hunnit vexa ut öfver lexan, att massan af deras kunskaper hos de flesta ännu ligger chaotisk, hvarftals, utan naturligt samband, ja att de allraflesta uppträda på parnassen utan mognad öfvertygelse – en öfvertygelse, på hvilken man bygger ett helt lifs verksamhet. Det är dock vackert att se ett ungdomligt sträfvande för ett af vanliga jordiska beräkningar ogrumladt mål; att se huru en ringa krans, som vissnar innan aftonen, med glädje mottages som lön för år af mödor, nattvak och försakelser. Och gå de än ut i verlden, dessa ynglingar, med oordnade kunskaper, med vacklande öfvertygelse, så är likväl den humanistiska grunden lagd, på hvilken år och erfarenhet sedan bygga en harmonisk bildning; vetenskapen skall hos mången framvexa, som en sol ur morgonskyarna, och en öfvertygelse småningom stadga sig hos hvar och en, som anser den värd att eftersträfvas. Och ännu ett halft sekel härefter, då timvisaren på tidens urtafla redan pekar på talet 1894, skola de så af dessa nu så lefnadsglada ynglingar, hvilka då ännu med hvita lockar och svala hjertan qvarstå på jorden, säkert med tacksamhet erinra sig den goda grundvalen för deras bildning, den vackra dag, då kransen, bunden af hulda ungmörs händer, syntes dem vara lön nog för arbete och möda.
6 Vi öfvergå till några detaljer om den i går vid Finlands Universitet firade Philosaphiæ Doctors- och Magister-Promotion.
7 Genom ett af Promotor, Professoren och Riddaren af Schultén, den 20 Juni utfärdat program, underrättafes vetenskapens vänner och gynnare, att Universitetets pholosophiska fakultet d. 21 Juni, med nådigt tillstånd, promoverar 5 Doktorer*)Herrar Cannelin, Castrén, Nylander, Törnegren och Woldstedt., hvaribland 2 närvarande 3 Jubel-magistrar**)Hrr Prostar Boucht, Reilin och Tolpo. (en närvarande samt 61 Magistrar*)Hrr Ahlberg, Alcenius, Alfthan, Aschan, Becker, Belæjeff, B. E. och I. E. Bergroth, Bergstadi, Berndtson, Björkman, Boström, De la Chapelle, Cleve, Cygnæus, Ekvall, Enckel, Eurén, Frenckell, Gonander, Gyldén, C. W. och O. E. A. Hjelt, Holméen, Hornborg, Hummelin, A. A., A. G. och G. E. Ingelius, Ingman, Kalm, Kellgren, Kiseleff, Lagus, Laurén, Lilius, Lilienstrand, Lille, Lindberg, Löfström, Melander, Nordlund, Nordström, Norrmén, Nykopp, A. A. och W. Nylander, Olsoni, Perdén, Pesonius, v. Pfaler, Polviander, Rancken, Reinholm, Rosendal, Sandbäck, E A. och I. Simelius, Tengström, Thoreld och Tigerstedt., hvaribland 43 närvarande. Sistnämnde dag kl. 6 på morgonen tillkännagåfvo 67 kanonskott från södra quain för den större allmänheten dagens festliga betydelse. Kl. 10 f. fylldes Universitetets Solennitetssal af en talrik och lysande samling, hvaribland befunno sig Kejs. Senatens Ledamöter, Universitetspersonalen, ett stort antal tjenstemän, studerande, samt herrar och damer af stadens bildade kretsar, äfvensom många resande. Kl. 10 och 20 min. inträdde de unga promovenderne med sin promotor och jubelmagister i spetsen, dervid en vald chör af unga damer och sångare öppnade högtidligheten medelst afsjungande af en choral. Promotor uppträdde på cathedern och påsatte sig Doktorshatten, hvarefter doktorspromotion enligt gammal sed och ordning för sig gick. Härvid framställde Adjunkten Professor Gyldén doktorsfrågan: Num genus quoddam literarum habendum est genti vere proprium, quod von idem sit vere populare? (Kan en literatur anses vara egendomlig för ett folk, utan att vara verkligt nationel?), som besvarades af Primus, Philos. Doktor Törnegren. Derpå följde Philosophiæ Magisterpromotion, äfven efter gammal häfdvunnen ordning, dervid Adjunkten Professor Nervander framställde magisterfrågan: Insignis analyseos in geometriam usus notissimus est; numne autem analysi vicissim utilis sit geometria? (Analysens utmärkt fördelaktiga användande i geometrin är bekant; är likväl geometrin vexelvis lika användbar för analysen?), som besvarades af Primus, Mag. Bergroth. Öfriga officianter vid promotionen voro Universitets-Sekreteraren Uhlenius, som läste den nådiga tillstädjelsen till allmän promotion samt affordrade eden; Philos Doktor Cannelin, som vid slutet af akten höll tacksägelse-tal; Ultimus bland Magistrarna, Mag. Lagus, som likaledes aflade tacksägelser, – äfven på svenska vers till damerna, – samt Lektorn Mag. Wænerberg, som predikade vid den derpå följande gudstjensten. Klockan 1 ¼ slutades ceremonin i solennitetssalen, hvarefter samteliga magistrar, åtföljda af resp. civila och universitets-stater aftågade till stadens lutherska kyrka. Gudstjensten varade till kl. ½ 4, hvarefter de nyss promoverade intogo en middagsmåltid i brunnssalongen, medan samteliga i staden varande magistrar från föregående promotioner på Cajsaniemi intogo en subscriberad middag. Om aftonen var stol bal arrangerad i societetshusets salon för omkr. 800 personer, dervid soupern under kanondunder och hurrarop skålar druckos för H. M.Hans Majestät Kejsaren, H. K. H.Hans Kejserliga Höghet Storfursten Thronföljaren, Universitetets Höge Canceller, samt den Kejserliga Familjen. Dansen fortfor med mycken liflighet till kl. ½ 5 på morgonen. Den festliga dagen gynnades af en utmärkt vacker väderlek och quarlemnade i alla närvarande sinnen ett gladt och oförgätligt intryck.
*)Vi skola måhända vid tillfälle meddela en öfversigt af detta stigande och fallande, så vidt man kan sluta härtill af vitsorden till de sednaste fyra magister-promotionerna.
*)Herrar Cannelin, Castrén, Nylander, Törnegren och Woldstedt.
*)Hrr Ahlberg, Alcenius, Alfthan, Aschan, Becker, Belæjeff, B. E. och I. E. Bergroth, Bergstadi, Berndtson, Björkman, Boström, De la Chapelle, Cleve, Cygnæus, Ekvall, Enckel, Eurén, Frenckell, Gonander, Gyldén, C. W. och O. E. A. Hjelt, Holméen, Hornborg, Hummelin, A. A., A. G. och G. E. Ingelius, Ingman, Kalm, Kellgren, Kiseleff, Lagus, Laurén, Lilius, Lilienstrand, Lille, Lindberg, Löfström, Melander, Nordlund, Nordström, Norrmén, Nykopp, A. A. och W. Nylander, Olsoni, Perdén, Pesonius, v. Pfaler, Polviander, Rancken, Reinholm, Rosendal, Sandbäck, E A. och I. Simelius, Tengström, Thoreld och Tigerstedt.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Philophiæ Doktors- och Magister-Promotion i Helsingfors den 21 Juni 1844.
1 Fyra år äro förflutna sedan de Juli-dagar 1840, då Finlands Universitet vände om ett nytt blad i sin bildnings enkla och vackra minnesbok. Tvenne sekler hade fullskrifvit detta blad med många ädla namn, glömda utom Finlands gränser, men ännu nämnda med kärlek af folk och land. En ny blank sida ligger oppslagen, och hvad skall skrifvas på den?
2 Ehvad brister ock med skäl må tillskrifvas högskolan och de vetenskapliga studierna i landet, må man rättvisligen erkänna, att det är Universitetet, som höjt landet till den ståndpunkt af bildning, på hvilken det nu står och hvilken måhända äger mera kärna, än en till massan stor och strålande utländsk kultur. Att angripa universitetet, är derföre att angripa landets ögonsten. Reform behöfves; men rättvisa behöfves icke mindre.
3 Landet äger rätt att fråga: Huru lönar nu denna högskola de dryga uppoffringar, som årligen kostas derpå? huru uppfyller den sitt ändamål att bilda män för staten, män för vetenskapen? huru betryggar den samtid och framtid genom en sola, i humanitet och fosterlandskärlek fast rotad bildning? Hvarje jul och midsommar hemskickar Universitetet lefvande, varmblodiga svar på en del af dessa frågor. Alla fakulteter ha förhöjt sina anspråk på studentens flit. Den theologiska har, det erkänne man, länge infört i presterskapet män med ganska ojemnt fördelad bildning. Nu stiga dess fordringar år från år, fakulteten förbehåller sig beredvilligt att komplettera seminarii-studierna och, ehuru åtskilligt ännu återstår att önska, bör man erkänna, att det unga presterskapet numera tillträder sitt vigtiga kall med i allmänhet solidare underbygnad, än förut varit fallet. – Juridiska fakulteten har, alltsedan Calonii tid, stått åtminstone jemngod med de svenska universiteternas, och måhända tidtals framom. Många utmärkta och praktiskt dugliga män i landets civila verk bära vitne derom. – Medicinska fakulteten har icke blott vunnit oskattbara fördelar i sednare tiders kliniska inrättningar, utan äfven åt det theoretiska hållet utvidgat sin verksamhet på ett sätt, som gör det för den unge läkaren både möjligt och nödvändigt att följa med vetenskapens framsteg utomlands.
4 Då dessa tre fakulteter nästan uteslutande arbeta att bilda åt samhället praktiske tjenstemän, har den philosophiska fakulteten det egna, att den endast afser vetenskapen. Såmedelst äger den sitt mål inom sig sjelf och arbetar ej blott i händerna på öfriga fakulteter, utan ock, vida mer än de andra, för den allmänna bildningen. Men i följd af sin stora splittring och större beroende af enskilda förmågor, har denna fakultet endast med ojemna steg kunnat följa de andras framskridande. Här, der inga sidoblickar på en praktisk nödvändighet städse sporra studentens ifver för ämnet, stiger och faller intresset för en vetenskap på samma gång, som lärarens nit eller förmåga.*)Vi skola måhända vid tillfälle meddela en öfversigt af detta stigande och fallande, så vidt man kan sluta härtill af vitsorden till de sednaste fyra magister-promotionerna.konsekvensändrat/normaliserat Något allmänt, hela fakultetens gällande om|49 2|döme kan följaktligen ej om densamma fällas. Till fakultetens heder talar emellertid äfven det faktum, att de philosophiska graderna hos oss längre än annorstädes bibehållit sitt anseende, och att hvarje Doktors- och Magister-promotion på sig drager hela den bildade allmänhetens uppmärksamhet.
5 Rörande ändamålsenligheten af högtidliga promotioner i massa, uttala sig ganska skiljaktiga meningar, hvilka här ej är stället att närmare skärskåda. I sjelfva verket är likväl en sådan promotionsfest en af de vackraste och betydelsefullaste. Hvarföre hafva de flesta af dessa ynglingar arbetat i långa år, uppoffrat så mången stund af sin skönaste ungdomstid, ofta med en flit, som, använd på praktiska studier, skulle fört till lysande resultater? Icke hafva de arbetat för bröd och bergning; den lärda graden gifver dem ingen utkomst, de stå på parnassen lika timligen fattiga, som förut, och hvartheldst de vända sig, fordras af dem nya prof, nya ansträngningar. Ej heller för ära och anseende; det vinna de väl i någon liten mån, men ringa vore lönen för långa mödor, om den endast bestode i en ljudande titel. Utan mer eller mindre medveten verkar i deras unga sinnen den tidiga aktningen för vetenskap och bildning, det varma sträfvandet för ett rent andligt mål. Låt vara, att hos mången af dem vetenskapen ej ännu hunnit vexa ut öfver lexan, att massan af deras kunskaper hos de flesta ännu ligger chaotisk, hvarftals, utan naturligt samband, ja att de allraflesta uppträda på parnassen utan mognad öfvertygelse – en öfvertygelse, på hvilken man bygger ett helt lifs verksamhet. Det är dock vackert att se ett ungdomligt sträfvande för ett af vanliga jordiska beräkningar ogrumladt mål; att se huru en ringa krans, som vissnar innan aftonen, med glädje mottages som lön för år af mödor, nattvak och försakelser. Och gå de än ut i verlden, dessa ynglingar, med oordnade kunskaper, med vacklande öfvertygelse, så är likväl den humanistiska grunden lagd, på hvilken år och erfarenhet sedan bygga en harmonisk bildning; vetenskapen skall hos mången framvexa, som en sol ur morgonskyarna, och en öfvertygelse småningom stadga sig hos hvar och en, som anser den värd att eftersträfvas. Och ännu ett halft sekel härefter, då timvisaren på tidens urtafla redan pekar på talet 1894, skola de så af dessa nu så lefnadsglada ynglingar, hvilka då ännu med hvita lockar och svala hjertan qvarstå på jorden, säkert med tacksamhet erinra sig den goda grundvalen för deras bildning, den vackra dag, då kransen, bunden af hulda ungmörs händer, syntes dem vara lön nog för arbete och möda.
6 Vi öfvergå till några detaljer om den i går vid Finlands Universitet firade Philosaphiæ Doctors- och Magister-Promotion.
7 Genom ett af Promotor, Professoren och Riddaren af Schultén, den 20 Juni utfärdat program, underrättafes vetenskapens vänner och gynnare, att Universitetets pholosophiska fakultet d. 21 Juni, med nådigt tillstånd, promoverar 5 Doktorer*)Herrar Cannelin, Castrén, Nylander, Törnegren och Woldstedt., hvaribland 2 närvarande 3 Jubel-magistrar**)Hrr Prostar Boucht, Reilin och Tolpo. (en närvarande samt 61 Magistrar*)Hrr Ahlberg, Alcenius, Alfthan, Aschan, Becker, Belæjeff, B. E. och I. E. Bergroth, Bergstadi, Berndtson, Björkman, Boström, De la Chapelle, Cleve, Cygnæus, Ekvall, Enckel, Eurén, Frenckell, Gonander, Gyldén, C. W. och O. E. A. Hjelt, Holméen, Hornborg, Hummelin, A. A., A. G. och G. E. Ingelius, Ingman, Kalm, Kellgren, Kiseleff, Lagus, Laurén, Lilius, Lilienstrand, Lille, Lindberg, Löfström, Melander, Nordlund, Nordström, Norrmén, Nykopp, A. A. och W. Nylander, Olsoni, Perdén, Pesonius, v. Pfaler, Polviander, Rancken, Reinholm, Rosendal, Sandbäck, E A. och I. Simelius, Tengström, Thoreld och Tigerstedt., hvaribland 43 närvarande. Sistnämnde dag kl. 6 på morgonen tillkännagåfvo 67 kanonskott från södra quain för den större allmänheten dagens festliga betydelse. Kl. 10 f. fylldes Universitetets Solennitetssal af en talrik och lysande samling, hvaribland befunno sig Kejs. Senatens Ledamöter, Universitetspersonalen, ett stort antal tjenstemän, studerande, samt herrar och damer af stadens bildade kretsar, äfvensom många resande. Kl. 10 och 20 min. inträdde de unga promovenderne med sin promotor och jubelmagister i spetsen, dervid en vald chör af unga damer och sångare öppnade högtidligheten medelst afsjungande af en choral. Promotor uppträdde på cathedern och påsatte sig Doktorshatten, hvarefter doktorspromotion enligt gammal sed och ordning för sig gick. Härvid framställde Adjunkten Professor Gyldén doktorsfrågan: Num genus quoddam literarum habendum est genti vere proprium, quod von idem sit vere populare? (Kan en literatur anses vara egendomlig för ett folk, utan att vara verkligt nationel?), som besvarades af Primus, Philos. Doktor Törnegren. Derpå följde Philosophiæ Magisterpromotion, äfven efter gammal häfdvunnen ordning, dervid Adjunkten Professor Nervander framställde magisterfrågan: Insignis analyseos in geometriam usus notissimus est; numne autem analysi vicissim utilis sit geometria? (Analysens utmärkt fördelaktiga användande i geometrin är bekant; är likväl geometrin vexelvis lika användbar för analysen?), som besvarades af Primus, Mag. Bergroth. Öfriga officianter vid promotionen voro Universitets-Sekreteraren Uhlenius, som läste den nådiga tillstädjelsen till allmän promotion samt affordrade eden; Philos Doktor Cannelin, som vid slutet af akten höll tacksägelse-tal; Ultimus bland Magistrarna, Mag. Lagus, som likaledes aflade tacksägelser, – äfven på svenska vers till damerna, – samt Lektorn Mag. Wænerberg, som predikade vid den derpå följande gudstjensten. Klockan 1 ¼ slutades ceremonin i solennitetssalen, hvarefter samteliga magistrar, åtföljda af resp. civila och universitets-stater aftågade till stadens lutherska kyrka. Gudstjensten varade till kl. ½ 4, hvarefter de nyss promoverade intogo en middagsmåltid i brunnssalongen, medan samteliga i staden varande magistrar från föregående promotioner på Cajsaniemi intogo en subscriberad middag. Om aftonen var stol bal arrangerad i societetshusets salon för omkr. 800 personer, dervid soupern under kanondunder och hurrarop skålar druckos för H. M.Hans Majestät Kejsaren, H. K. H.Hans Kejserliga Höghet Storfursten Thronföljaren, Universitetets Höge Canceller, samt den Kejserliga Familjen. Dansen fortfor med mycken liflighet till kl. ½ 5 på morgonen. Den festliga dagen gynnades af en utmärkt vacker väderlek och quarlemnade i alla närvarande sinnen ett gladt och oförgätligt intryck.