2 Jag skrifver till er från karnavalen, och ni väntar måhända ett bref om lustiga upptåg, fastlagsskämt och tusen muntra tillställningar. Nåväl, jag hatar icke löjet, tvärtom, jag anser det för lifvets salt; jag kunde berätta er roliga saker, passerade i sommarnatten, öknen och vinterträdgården. Men vår karnaval här liknar en polichinell i storstöflar, pels och barkade handskar, näsfrusen, tungrustad och otymplig; han är för litet upprymd, för att vara en narr, och för mycket narr ändå, för att vara något annat. En sådan personlighet är föga intressant. Jag vet hvar man detta år firat karnavalen med en galenskap i stort: det är i Rom, der man afsatt påfven. Vi här, vi hafva ochså afsatt – penningar.
3 I Helsingfors finnes ett stort antal menniskor, som vintertiden lefva af att bortköra och bortskåfla snö från gatorna. Alla dessa voro i största förlägenhet: det fanns ingen snö, det fanns intet arbete. Opphörligt hvälfde sig öfver staden en torr och leende himmel; det var en hofmans småleende, så oföränderligt, så enformigt var det. Hvad skulle de arma proletärerne taga sig före? Ställa till ett snöfall? det var någonting svårt.
4 Se här hvad man gjorde!
5 Man räknade ganska lifligt in, att derest man blott kunde få något stort och bullrande nöje i gång, t. ex. ett riktigt briljant slädparti, vore ett yrväder under snö och storm med all säkerhet att påräkna. Genast sattes en mängd hemliga klubbar i rörelse nedifrån uppåt, emissarier bearbetade den allmänna opinionen, hälften af publiciteten blef indragen i komplotten; dess framgång var viss och dagen för utförandet bestämd. Ochså lyckades den i mörkret smidda planen blott alltför väl! Icke ett, utan fyra eller fem slädpartin beramades nästan på engång. Måndagen d. 19 Febr. utbrast det första. Himlen var klädd i klaraste solsken; allt lofvade en ljus framtid. Men knappt hade det långa tåget af lysande ekipager satt sig i rörelse, innan luften tjocknade, dagens ljus förmörkades, och efter några timmar af bister förbidan en så förfärlig storm uppstod och en så oerhörd massa af snö nedstörtade, att Helsingfors under ett dygn liknade Siberiens öknar, der hvarje menskligt spår försvunnit i manshöga drifvor.
6 Detta skedde natten mot fet-tisdagen. Barometern föll, under samma slädpartis inflytande, så utomordentligt lågt, att qvicksilfret stod knappt ett par linier öfver »jordbäfning».
7 Vintern har dock för det mesta varit mild och foglig. Men det oaktadt frysa de lägre klasserna, när arbete tryter. Fruntimmersföreningen har varit betänkt derpå; den vill utvidga sina ressurser, för att kunna utvidga sin verksamhet. Den emottager handarbeten och lyxartiklar af alla slag; den tillställer i Mars ett stort lotteri och en bal; man skall spela hazard af menniskokärlek och polka af medlidande. Derförinnan utställas de inlemnade arbetena till exposition mot entrée. Någon fråga har varit, bland annat, om priserna. Måtte den ärade Föreningen dervid erinra sig den första och sundaste principen för all ekonomisk profit, den att sälja mycket och billigt, icke litet och dyrt! Föreställom oss t. ex. att priset för en lott bestämmes till en rubel silfver; det är icke mycket, tycker man. Må vara; men de flesta köpa då en och två lotter; mången köper kanske ingen*) Man bör besinna, att redan kontributionen till exposition och bal är kännbar för en familj.. Fäll deremot priset till 50 kopek, och det skall bli en stark konkurrens vid försäljningen, hvarochen skall köpa, icke en och två lotter, utan fyra och fem, emedan (välgörenheten i all ära!) man tillika lyckas af ökade utsigter till vinst. I förra fallet skall Föreningen sälja t. ex. 300 lotter, värda 300 rubel, och jemförelsevis få skola ha nöje deraf; i sednare fallet skall För:n sälja 1 000konsekvensändrat/normaliserat lotter, värda 500 rubel, och många skola vara med derom. Hvilkendera principen anser min herre för den riktiga?
8 Fruntimmersföreningens slöjdskola florerar, besökt af vidpass 90 flickor, af hvilka de flesta i annat fall skulle drifvit omkring i lättja och okunnighet.
9 I Stockholm har man inrättat en »arbetsanvisningsanstalt». Vore det så omöjligt att här tänka på en dylik? Jag föreställer mig inrättningen ungefär som ett adresskontor, och dertill fordras inga stora kapitaler.
10 Universitetet är nu talrikare besökt än någonsin förut. Till inskriptionen d. 14 Febr. hade 467 studenter infunnit sig; sedermera ha från de aflägsnare orterna icke så få tillkommit, hvarföre man utan öfverdrift torde uppskatta de närvarandes antal till omkring 500.
11 Docenten Doktor Castrén ankom hit i går, efter att åter i fyra år hafva kringirrat bland norra Asiens vildar och utsträckt sina färder ända till China. Så utrustad som han, med mångsidig språkkunskap och ett outtrötteligt intresse för sin sak – hvilken man kunde kalla finska folkets och stammens genealogi – har ännu ingen berest dessa glömda nejder af jorden, och den skörd vetenskapen har att vänta af hans resor är utan tvifvel oskattbar. Redan fruktade man att Dr Castrén skulle duka under för sina oerhörda mödor och försakelser, men Gudilof, han har återsett sitt land, för hvilket han uppoffrat sig, och detta land var ännu aldrig otacksamt. Må Dr Castrén derföre återvända med det medvetande att han mötes af sina landsmäns odelade aktning och kärlek, och må detta medvetande i någon mån ersätta honom hans mångåriga mödor!
12 Vore ni här och passerade händelsevis en onsdags eller lördags e. m. i skymningen förbi det original: det nya kemisktanatomiska huset vid Fabiansgatan, skulle ni der förmärka en ovanlig liflighet. Det eleganta och smakfulla s. k. Etholénska museum är den tiden eckläreradt, och midt ibland fåglar, benrangel och indiankostymer lyssnar ett alltid talrikt auditorium till Professor Bonsdorffs populära föredrag öfver anatomi och physiologi. Med orubbligt lugn presenterar professorn för sina åhörare än en grinande dödskalle, än ett i de finaste partier välbehållet skelett, än en nyss dödad fågel, än en anatomisk planche, än en afbildning i vax; det man i dagliga lifvet varit van att betrakta med fasa eller likgiltighet, får under professorns händer en helt annan betydelse, man studerar nu lifvet der hvarest man förut endast skådat döden, och sjelfva damerna på främsta raden följa med spändt intresse musklernas gång eller de sällsamt markerade organerna i en tretusen år gammal mumieskalle.
13 Akademiska Läseföreningen, som beslutat inköpa ett pianoforte, har äfven dramatiska planer i perspektiv. Frågan om beviljandet af inträde åt icke-akademici har förevarit inom afdelningarne och af 4 afdelningar mot 2 blifvit nekande besvarad.
|17 3|
14 Bolaget för finsk skönliteratur har konstituerat sig under ganska lofvande aspekter att börja med.
15 Finska Konstföreningen bereder sig till sin årsdag, uppköper taflor och trycker stadgar. Expositionen detta år kommer ej att sakna konstverk af värde. En af dess största prydnader blir utan tvifvel den af Hr Ekman målade nya altartaflan för Nikolaikyrkan härstädes. – Ritskolan är synnerligen talrikt besökt.
16 Theatern har varit flitig. Ni känner ju den fabulösa framgången af Hr Pinellos »Sommarnatt». Jag säger Hr Pinellos – recensenterne må säga hvad de behaga om att idén m. m. är Heibergs. Om jag upptagit en främmande pilt, om jag klädt honom i mitt hemlands drägt, lärt honom mitt hemlands seder och språk, så att hvarje landsman säger: han är en af de våra! är icke jag den piltens fosterfader, är icke mitt land hans land? Ja visst, och derföre kallar jag pjesen Hr Pinellos verk, hvars främmande ursprung icke han åtminstone velat fördölja. När man vet att Hr Pinello af alla dem, som här i landet försökt sig i den dramatiska genren, är den ende som äger verklig kännedom af scenen, skall det fägna er att erfara, det samma förf. för närvarande är sysselsatt med utarbetandet af ett nytt stycke, hvars handling spelar kring Nådendals kloster på 1400-konsekvensändrat/normaliserattalet. – Sommarnatten skulle ofelbart ha gifvit två eller tre fulla hus ännu, derest man icke, förvånad öfver tilloppet, misströstat om dess fortfarande. Efter det starka flödet blef sedan nästan lika stark ebb, men småningom kommer strömmen åter i jemnvigt.
17 I musikaliskt hänseende var Sommarnatten en högt värderad njutning. Annas ballad i andra akten har plötsligen blifvit så populär, att den genljuder öfverallt. Dess minne har dock nu förbleknat för »Öknen». Aldrig gafs i Helsingfors en skönare musik och aldrig en så populär. Icke alla ha uppfattat Öknen för hvad den i botten är, en stor hymn till friheten, inspirerad i Arabens tält, vid anblicken af naturmenniskan lif i en rymd utan gräns; men knappast någon har hört denna komposition, utan att anslås af det originela i kompositionen, det sköna harmonin, det mästerliga i instrumenteringen. Öknen utfördes af en ganska talrik personal: 42 fruntimmer och 40 karlar i sången samt vidpass 30 i orkestern, inalles omkring 110 personer. Var ochså chören icke så mäktig, som den kunde ha varit under medverkan af 80 starka och öfvade röster, – något som här hade varit obilligt att vänta, – så utmärkte den sig i de flesta partier genom en berömvärd precision, och i vissa partier var den dock af imponerande styrka. Hvad som mycket bidrog att relevera chören, var orkesterns modererade ackompagnement: mellan båda var denna gång en jemnvigt, som höjde stycket ofantligt. Sångföreningen och dess ledare ha genom utförandet af detta mästarverk förvärfvat rättvisa anspråk på allmän tacksamhet och välvilja.
18 Har min herre sett af tidningarna, att Napoleons stoft kommer att hvila under finsk granit? Derom vore kanske ett och annat att tillägga; jag vill endast nämna, att den man som gifvit anvisning på stenen var Hr Le Duc, författare till det bekanta fransyska arbetet om Finland. Tänkte väl någonsin den store kejsaren, att detta land skulle gifva en stenkoloss, som en dag med centnertyngd skulle hvila öfver hans förlamade arm?
19 Au revoir, herr major! En angenäm karnaval!
*) Man bör besinna, att redan kontributionen till exposition och bal är kännbar för en familj.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
2.
1849 Februari 28.
1 Major Leopold i Bender
2 Jag skrifver till er från karnavalen, och ni väntar måhända ett bref om lustiga upptåg, fastlagsskämt och tusen muntra tillställningar. Nåväl, jag hatar icke löjet, tvärtom, jag anser det för lifvets salt; jag kunde berätta er roliga saker, passerade i sommarnatten, öknen och vinterträdgården. Men vår karnaval här liknar en polichinell i storstöflar, pels och barkade handskar, näsfrusen, tungrustad och otymplig; han är för litet upprymd, för att vara en narr, och för mycket narr ändå, för att vara något annat. En sådan personlighet är föga intressant. Jag vet hvar man detta år firat karnavalen med en galenskap i stort: det är i Rom, der man afsatt påfven. Vi här, vi hafva ochså afsatt – penningar.
3 I Helsingfors finnes ett stort antal menniskor, som vintertiden lefva af att bortköra och bortskåfla snö från gatorna. Alla dessa voro i största förlägenhet: det fanns ingen snö, det fanns intet arbete. Opphörligt hvälfde sig öfver staden en torr och leende himmel; det var en hofmans småleende, så oföränderligt, så enformigt var det. Hvad skulle de arma proletärerne taga sig före? Ställa till ett snöfall? det var någonting svårt.
4 Se här hvad man gjorde!
5 Man räknade ganska lifligt in, att derest man blott kunde få något stort och bullrande nöje i gång, t. ex. ett riktigt briljant slädparti, vore ett yrväder under snö och storm med all säkerhet att påräkna. Genast sattes en mängd hemliga klubbar i rörelse nedifrån uppåt, emissarier bearbetade den allmänna opinionen, hälften af publiciteten blef indragen i komplotten; dess framgång var viss och dagen för utförandet bestämd. Ochså lyckades den i mörkret smidda planen blott alltför väl! Icke ett, utan fyra eller fem slädpartin beramades nästan på engång. Måndagen d. 19 Febr. utbrast det första. Himlen var klädd i klaraste solsken; allt lofvade en ljus framtid. Men knappt hade det långa tåget af lysande ekipager satt sig i rörelse, innan luften tjocknade, dagens ljus förmörkades, och efter några timmar af bister förbidan en så förfärlig storm uppstod och en så oerhörd massa af snö nedstörtade, att Helsingfors under ett dygn liknade Siberiens öknar, der hvarje menskligt spår försvunnit i manshöga drifvor.
6 Detta skedde natten mot fet-tisdagen. Barometern föll, under samma slädpartis inflytande, så utomordentligt lågt, att qvicksilfret stod knappt ett par linier öfver »jordbäfning».
7 Vintern har dock för det mesta varit mild och foglig. Men det oaktadt frysa de lägre klasserna, när arbete tryter. Fruntimmersföreningen har varit betänkt derpå; den vill utvidga sina ressurser, för att kunna utvidga sin verksamhet. Den emottager handarbeten och lyxartiklar af alla slag; den tillställer i Mars ett stort lotteri och en bal; man skall spela hazard af menniskokärlek och polka af medlidande. Derförinnan utställas de inlemnade arbetena till exposition mot entrée. Någon fråga har varit, bland annat, om priserna. Måtte den ärade Föreningen dervid erinra sig den första och sundaste principen för all ekonomisk profit, den att sälja mycket och billigt, icke litet och dyrt! Föreställom oss t. ex. att priset för en lott bestämmes till en rubel silfver; det är icke mycket, tycker man. Må vara; men de flesta köpa då en och två lotter; mången köper kanske ingen*) Man bör besinna, att redan kontributionen till exposition och bal är kännbar för en familj.. Fäll deremot priset till 50 kopek, och det skall bli en stark konkurrens vid försäljningen, hvarochen skall köpa, icke en och två lotter, utan fyra och fem, emedan (välgörenheten i all ära!) man tillika lyckas af ökade utsigter till vinst. I förra fallet skall Föreningen sälja t. ex. 300 lotter, värda 300 rubel, och jemförelsevis få skola ha nöje deraf; i sednare fallet skall För:n sälja 1 000konsekvensändrat/normaliserat lotter, värda 500 rubel, och många skola vara med derom. Hvilkendera principen anser min herre för den riktiga?
8 Fruntimmersföreningens slöjdskola florerar, besökt af vidpass 90 flickor, af hvilka de flesta i annat fall skulle drifvit omkring i lättja och okunnighet.
9 I Stockholm har man inrättat en »arbetsanvisningsanstalt». Vore det så omöjligt att här tänka på en dylik? Jag föreställer mig inrättningen ungefär som ett adresskontor, och dertill fordras inga stora kapitaler.
10 Universitetet är nu talrikare besökt än någonsin förut. Till inskriptionen d. 14 Febr. hade 467 studenter infunnit sig; sedermera ha från de aflägsnare orterna icke så få tillkommit, hvarföre man utan öfverdrift torde uppskatta de närvarandes antal till omkring 500.
11 Docenten Doktor Castrén ankom hit i går, efter att åter i fyra år hafva kringirrat bland norra Asiens vildar och utsträckt sina färder ända till China. Så utrustad som han, med mångsidig språkkunskap och ett outtrötteligt intresse för sin sak – hvilken man kunde kalla finska folkets och stammens genealogi – har ännu ingen berest dessa glömda nejder af jorden, och den skörd vetenskapen har att vänta af hans resor är utan tvifvel oskattbar. Redan fruktade man att Dr Castrén skulle duka under för sina oerhörda mödor och försakelser, men Gudilof, han har återsett sitt land, för hvilket han uppoffrat sig, och detta land var ännu aldrig otacksamt. Må Dr Castrén derföre återvända med det medvetande att han mötes af sina landsmäns odelade aktning och kärlek, och må detta medvetande i någon mån ersätta honom hans mångåriga mödor!
12 Vore ni här och passerade händelsevis en onsdags eller lördags e. m. i skymningen förbi det original: det nya kemisktanatomiska huset vid Fabiansgatan, skulle ni der förmärka en ovanlig liflighet. Det eleganta och smakfulla s. k. Etholénska museum är den tiden eckläreradt, och midt ibland fåglar, benrangel och indiankostymer lyssnar ett alltid talrikt auditorium till Professor Bonsdorffs populära föredrag öfver anatomi och physiologi. Med orubbligt lugn presenterar professorn för sina åhörare än en grinande dödskalle, än ett i de finaste partier välbehållet skelett, än en nyss dödad fågel, än en anatomisk planche, än en afbildning i vax; det man i dagliga lifvet varit van att betrakta med fasa eller likgiltighet, får under professorns händer en helt annan betydelse, man studerar nu lifvet der hvarest man förut endast skådat döden, och sjelfva damerna på främsta raden följa med spändt intresse musklernas gång eller de sällsamt markerade organerna i en tretusen år gammal mumieskalle.
13 Akademiska Läseföreningen, som beslutat inköpa ett pianoforte, har äfven dramatiska planer i perspektiv. Frågan om beviljandet af inträde åt icke-akademici har förevarit inom afdelningarne och af 4 afdelningar mot 2 blifvit nekande besvarad.
|17 3|14 Bolaget för finsk skönliteratur har konstituerat sig under ganska lofvande aspekter att börja med.
15 Finska Konstföreningen bereder sig till sin årsdag, uppköper taflor och trycker stadgar. Expositionen detta år kommer ej att sakna konstverk af värde. En af dess största prydnader blir utan tvifvel den af Hr Ekman målade nya altartaflan för Nikolaikyrkan härstädes. – Ritskolan är synnerligen talrikt besökt.
16 Theatern har varit flitig. Ni känner ju den fabulösa framgången af Hr Pinellos »Sommarnatt». Jag säger Hr Pinellos – recensenterne må säga hvad de behaga om att idén m. m. är Heibergs. Om jag upptagit en främmande pilt, om jag klädt honom i mitt hemlands drägt, lärt honom mitt hemlands seder och språk, så att hvarje landsman säger: han är en af de våra! är icke jag den piltens fosterfader, är icke mitt land hans land? Ja visst, och derföre kallar jag pjesen Hr Pinellos verk, hvars främmande ursprung icke han åtminstone velat fördölja. När man vet att Hr Pinello af alla dem, som här i landet försökt sig i den dramatiska genren, är den ende som äger verklig kännedom af scenen, skall det fägna er att erfara, det samma förf. för närvarande är sysselsatt med utarbetandet af ett nytt stycke, hvars handling spelar kring Nådendals kloster på 1400-konsekvensändrat/normaliserattalet. – Sommarnatten skulle ofelbart ha gifvit två eller tre fulla hus ännu, derest man icke, förvånad öfver tilloppet, misströstat om dess fortfarande. Efter det starka flödet blef sedan nästan lika stark ebb, men småningom kommer strömmen åter i jemnvigt.
17 I musikaliskt hänseende var Sommarnatten en högt värderad njutning. Annas ballad i andra akten har plötsligen blifvit så populär, att den genljuder öfverallt. Dess minne har dock nu förbleknat för »Öknen». Aldrig gafs i Helsingfors en skönare musik och aldrig en så populär. Icke alla ha uppfattat Öknen för hvad den i botten är, en stor hymn till friheten, inspirerad i Arabens tält, vid anblicken af naturmenniskan lif i en rymd utan gräns; men knappast någon har hört denna komposition, utan att anslås af det originela i kompositionen, det sköna harmonin, det mästerliga i instrumenteringen. Öknen utfördes af en ganska talrik personal: 42 fruntimmer och 40 karlar i sången samt vidpass 30 i orkestern, inalles omkring 110 personer. Var ochså chören icke så mäktig, som den kunde ha varit under medverkan af 80 starka och öfvade röster, – något som här hade varit obilligt att vänta, – så utmärkte den sig i de flesta partier genom en berömvärd precision, och i vissa partier var den dock af imponerande styrka. Hvad som mycket bidrog att relevera chören, var orkesterns modererade ackompagnement: mellan båda var denna gång en jemnvigt, som höjde stycket ofantligt. Sångföreningen och dess ledare ha genom utförandet af detta mästarverk förvärfvat rättvisa anspråk på allmän tacksamhet och välvilja.
18 Har min herre sett af tidningarna, att Napoleons stoft kommer att hvila under finsk granit? Derom vore kanske ett och annat att tillägga; jag vill endast nämna, att den man som gifvit anvisning på stenen var Hr Le Duc, författare till det bekanta fransyska arbetet om Finland. Tänkte väl någonsin den store kejsaren, att detta land skulle gifva en stenkoloss, som en dag med centnertyngd skulle hvila öfver hans förlamade arm?
19 Au revoir, herr major! En angenäm karnaval!