Från Helsingfors. 9. Major Leopold i Moskva

Lästext

Notisen/artikeln ingår i HT 5/12 1849:|96 5|

Från Helsingfors.

9.

1849, Dec. 3.

1 Major Leopold i Moskva.

2 Med sednaste post erhöll jag underrättelse om er snara ankomst till Moskva, der ni under hemresan ämnar hvila några veckor. Ert afsked, min major, väntas hvarje ögonblick; allt närmare nalkas återseendets stund, och mitt nästa bref torde redan träffa er i Petersburg.

3 Börjar den ryska vintern lika ärligt och hårdhändt som den finska, så lider ni ingen brist på slädföre. Hos oss var November länge fuktig och blid, men slog på slutet om, gaf massor med snö och en köld, som i det inre och nordliga landet gått till 20 à 25, men här icke öfver 12 grader. Utomordentligt vackra frostdagar ha lockat hela Helsingfors på gatorna; Gloet hvimlade af skridskolöpare och kaffepannan rykte ständigt på Kajsaniemi. Naturligtvis räcker denna granlåtsvinter icke länge (»Anders braskar» o. s. v.), och alla skomakare motse med glada förhoppningar det vanliga bottenlösa snöslasket i December. Helsotillståndet har varit temligen godt. Spridda kolerafall af lindrig karakter föreföllo ännu i början och medlet af månaden, såsom efterslängar af farsoten, men hafva numera upphört, äfven de.

4 I det allmänna har man den nya förordning, som ålägger alla privata läroanstalter att söka öfverhetlig auktorisation. Till åtlydnad af förordningen af d. 4 Juni hafva samtliga härvarande föreningar och offentliga sällskaper ansökt, och en del redan erhållit, vederbörlig sanktion. Underdånigt förslag har jemväl ingått angående landets fördelning i tre biskopsstift.

5 Ett i omlopp varande rykte, att nya lutherska (Nikolai-) kyrkan skulle adventstiden upplåtas till allmänt begagnande, har visat sig grundlöst. Att det snart måtte kunna ske, önskas, under den stora trängseln i gamla kyrkan, allmänt. För kyrkans behof hafva tre nya i Stockholm gjutna klockor anländt och blifvit uppsatta på sina blifvande platser i sydvestra sidotornet af kyrkplanen, der de likväl torde göra de blott så steg derifrån belägna auditorierna i universitetshuset icke ringa bryderi.

6 Apropos af kyrkan: adventssöndagen i högmessan upptogo kungörelserna inemot lika stor del af gudstjensten som predikan. Mer än halfva församlingen gick, som vanligt, sin väg, men nattvardsgästerna måste höra mantalsförteckningar, auktioner etc. till slut.

7 Vid universitetet har man tvenne nya utnämningar: Professor Geitlin till professor i exegetiken (efter J. A. Gadolin) samt Adjunkten Moberg till professor i physiken (efter J. J. Nervander). För nästa sommars tillämnade magisterpromotion ske redan öfverläggningar bland de blifvande lagerkrönte. Omkring 15 kandidater äro färdiga, men de som ämna blifva det, uppgå till vidpass 70. Vid ett så stort antal lärer intet afseende göras på någras yttrade önskan att få promotionen uppskjuten.

8 Finska Literatursällskapet är i icke ringa trångmål med sina små inkomster och stora utgifter (Kalevala etc.). Till dess förmån säljes den utkommande serien af literära föredrag. Å bane är äfven ett förslag att skaffa S:pt inkomst genom enskilda bidrag. Flera dess ledamöter hafva nemligen sammanskjutit böcker, dem de trott sig kunna umbära, och dessa, som redan uppgå till ett betydligt antal volymer, komma att till S:pets förmån på auktion försäljas.

9 Två literära soiréer ha under November ägt rum, båda så talrikt besökta, att solennitetssalen knappt kunnat inrymma åhörarne af båda könen.

10 Finska Konstföreningen har den 12 Nov. till ordförande valt Guvernören Cronstedt, som, derom underrättad, åtagit sig det erbjudna förtroendet. Ett större antal kommissionärer är utsedt att i landsorterne befordra Föreningens intressen, och i Helsingfors fortfar teckningen af nya ledamöter med all önskvärd framgång.

11 »Orpolaisten Ystävät» hafva haft en auktion på fruntimmersarbeten. Flera af dessa voro vackra och eleganta; priserna ojemna, det kan ni tänka er; der var både inclination, conjugation och declination. Men föreningen fick pengar, och det var hufvudsaken.

|96 6|

12 Literära småsaker för julen finner ni redan i mängd på boklådorna: tyska kalendrar legio, fransyska barnaböcker, engelska keepsakes, alla med stentryck, trädsnitt och sina stålstick. Dernäst i ordningen komma Stockholms fabrikater, af hvilka man ännu har ganska få, och slutligen de beskedliga finska i sista rummet, dels utkomna, dels väntade, såsom Jacopo, Heines dikter, Topelii sagor, tredje samlingen, och Reinholms finska folkmelodier med vignett föreställande en Jääskis flicka i sin orts kostym kopierad efter naturen. Mag. Reinholm har nemligen från dessa trakter medfört tvenne half alns höga dockor i kostym, en gift och en ogift Jääskis skönhet, och det behändiga i dessa modeller är att hvarje plagg är med yttersta noggrannhet kopieradt efter verkligheten och sjelfva det randiga ylletyget i klädningar och förklän väfdt enkom för dockornas proportioner. – Någon Necken hörs icke af i år.

13 Tidningarna ha nu för det mesta annonserat sin lofliga föresats att fortfarande sörja för nyttiga och nöjsamma nyheters spridande kring Suomis landamären. Morgonbladet fortfar under förändrad redaktion; den lofvande unga penna, som kommer att redigera bladet, har förut varit synlig i Helsingfors Tidningar sommaren 1846. Literaturbladet utgifves framdeles (såsom nu redan) i Helsingfors och redigeras af Theologie Kandidaten Mag. Elmgrén. Nuvarande årgången lärer icke hinna afslutas före årets slut, men den blifvande kommer, det oaktadt, att regelbundet begynna i Januari. Helsingfors Tidningar öka något litet sina spalter och hade haft för afsigt att göra det mera, om de det kunnat. Rörande landets öfriga tidningar har jag mig icke någon annan märkelig förändring bekant, än att Åbo åter fått en finsk firma på detta gebit, »Kristillisiä Sanomia» utgifne af Hr Lillja.

14 Hvad nytt i musiken? En briljant konsert till förmån för Herr Allner och en med största ifver omfattad Symfoniförening. Öfver 100 familjer och 300 ungkarlar, studenter inberäknade, ha antecknat sig. Den vanliga publiken vid en symfonikonsert kan således utan öfverdrift beräknas till inemot 600 personer. Det är en glädje att se ett godt företag omfattas med så mycken värma; de som icke spinna silke derpå, äro öfrige herrar konsertgifvare under vintersäsongen, ty när det heter: skall jag höra den? eller den? eller den? svaras vanligen: vi ha ju symfoniföreningen! Ja väl, vi ha symfoniföreningen, och heder åt dem som satt den i verket, bidraga till den och leda den, ty den verkar oändligt godt både för smakens utbildande och för den tekniska förmågan.

15 Äfven theatern inbjuder nu tre qvällar i veckan till sina förgyllda loger, och med ett eller par undantag har man haft den lifliga anblicken af en talrik publik. Ni vet att denna publik icke är så alldeles lätt att tillfredsställa, om den ock skulle så synas, när den stundom skriker sig hes der det icke behöfs. Jemförd med Fredrik Delands trupp, har den Hesslerska förlorat mycket, jag skulle fåfängt neka dertill; men ni vet också, att jag icke är någon älskare af jemförelser; hvarje talent bör bedömas för sig och sjelf vara måttstocken för sitt värde. Jag tror att Hesslerska truppen måste uppbjuda all sin omsorg, söka att utveckla alla sina resurser, för att i längden hålla sig uppe; den är för liten till antal. Men jag tror äfven, att den har förmågor, hvilka, rätt använda, skola försäkra den om publikens välvilja. Hr Hessler sjelf är en skådespelare med utbildad smak; lika varm, som sin föregångare Hr Andersson, vet han bättre än denne att beherska sin värma; att han kan skapa en roll, visar hans uppfattning af den annars så sentimentale Hillman i »Läkaren».konsekvensändrat/normaliserat Hr Broman är en truppens pelare, nu som förr, energisk och kraftfull, höflig och mjuk efter behof, alltid hängifven åt sin roll: en viss embonpoint som fordom icke märktes, kommer väl till pass i de komiska partier, deri Hr Broman nu uppträder oftare än förr, och icke utan framgång, ehuru hans talent egentligen tillhör skådespelet. Hr Thorell, är en ny bekantskap, om hvilken det ännu tör vara för tidigt att fälla något omdöme, men om jag får tro damerna, kommer han att göra lycka; hans spel är raskt, ledigt; i komiska roller (Silberkuhl) får han taga sig tillvara för en alltför stark imitation af F. Deland. Hrr Sjöberg och Caspér äro kända; båda stadnade i manér, men båda användbare, den förre som omtyckt komiker, (i »Läkaren» m. fl.) den sednare i skådespelet (»Arfvet» m. fl.). Hr Bäckgrén synes ha god vilja att arbeta sig upp, och denna vilja bör respekteras, äfven om förmågan ej skulle svara deremot; som lejon, har Hr B. ännu mycket att lära i salongerna och för Lagerqvists genre har han ännu för litet studier, ty äfven en sprätts grunda själ (om han har någon) kopieras icke utan observationsförmåga. Hr Bonnivier är i den lägre komiken bra på sin plats. Hr Rohde har härtills blott haft en roll, Schaléns i Läkaren, och icke just med framgång. – På den vackra sidan har man Fru Hessler, naiv och älskvärd i roller som äro i hennes genre, för god som kokett, för svag som passionerad älskarinna, men alltid varm, intagande och uttrycksfull. Vidare Fru Södergren, en talent för den högre genren af skådespelet (»Mathilde» förliden vinter), äfven hemma i lustspelet; Fru Broman, i vissa roller (»Symamsellerna») väl på sin plats och med mycken theatervana; likaså Fru Sjöberg, som en längre tid varit osynlig på scenen. Mamsell Uddman är måhända icke så nybegynnerska, som man kunde förmoda; icke behag, men ledighet felas henne, och hon torde väl kunna arbeta sig upp. Tillägg ännu några sujetter i små roller, och ni har den nuvarande truppen, om hvilken jag framdeles förbehåller mig några ord. Härtills har man gifvit mest svenska originaler, och theaterkassan har deraf mått väl.

16 Au revoir, min bästa major!

 

 

    Kommentar

    Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.

    Faksimil