1 Om det finska fosterlandet redan åter skulle ha glömt att det äger åtminstone en utmärkt målare – och här hör en sådan glömska icke till det otroliga – så är det glädjande att se Hr Ekman sjelf göra sig påmint på ett sätt, som i alla fall är det mest hedrande: genom sina verk. Att döma af flera detta år fulländade taflor, måtte Hr Ekman arbeta med raskhet och flit. Man målar ej taflor som man målar rullgardiner. Den rätte konstnärn nedlägger alltid i sina arbeten en bit af sitt hjerta: målaren likasåväl som diktaren. Sådant drifs icke fabriksmessigt. Det behöfs något mer än flit, för att skapa konstverk. Uppfinningsförmåga, fantasi, artistisk sjelfbeherrskning och ännu dertill detta outsägeliga, som man, i brist på bättre uttryck, kallar snille, se der hvad talenten behöfver för att blifva konst. Sjelfva kopian kan ej umbära detta, om den vill äga något värde. En skön kopia utger samma intresse, som åsynen af en stor skådespelare; båda måste lefva in sig i sitt original, om de vilja att originalet skall framträda i lif hos dem. Hvarje lyckadt arbete af en konstnärshand är derföre en lifsyttring: ju rikare sådana framträda, desto mer är man berättigad att af dem sluta till en verksam andes sträfvanden att gifva sina sköna drömmar form.
2 Hr Ekman har hitsändt tre oljemålningar i original och derjemte en eskisse till den altartafla, om hvars utförande han anmodats för nya Nikolaikyrkans behof. Vi utbe oss att få meddela några detaljer om dessa taflor – välförstående utan konstkritik, ty dertill känne vi oss ej vuxne.
3 Taflan N:o 1 är ett sydländskt nattstycke. Den uppgående fullmånen, till hälften dold af moln, belyser svagt ett klippigt landskap. Till venster (för betraktaren) synes i bakgrunden en slätt, genomslingrad af en bäck, hvars blåa bugter matt framskimra ur de nattliga skuggorna. Till höger i en hålväg framtågar en likprocession. Munkar i kapuchonger bära och ledsaga en med korsprydd bårtäcke omhöljd likkista, medan andra gå förut med facklor, hvilkas sken kastar ett sällsamt skimmer öfver de dystra kåporna. Ridande och åkande synas på vägen. På klipporna till höger synes ett kloster och himlen förmörkas af en skarpt randad blåsvart sky. Taflan säljes för 100 Rub. S:rRubel Silfver.
4 N:o 2 har ett gladare tycke och föreställer en italiensk »osteria con cucina»,konsekvensändrat/normaliserat ett landtligt värdshus af tegel. Här och der hänga kläder att torka, ty nära intill är en täck vik, vid hvilken quinnor förrätta byke, medan andra bortföra i korgar det redan tvättade. Uppe i huset framtittar ur ett öppet fönster en gumma med tvenne barn, af hvilka det ena roar sig att med ett strå sticka en nedanföre stående quinna i nacken. Vid ett bord under detta fönster sitta flera karlar, som tyckas hafva slutat sin måltid, en annan nyss anländ utsträcker sin hand för att begära något af välfägnaden, äfven han. Ett stycke längre åt höger rider på en åsna en ung hustru med ett det täckaste lilla barn på armen och mottages af en medelålders man, som välvilligt häller rödt vin i det glas hon håller i handen. Längre bort ses en ung flicka bärande i den gratiösaste ställning en fruktkorg på hufvudet, medan i den lilla viken änder simma och dyka och en hund ställer sig med komisk vrede i försvar mot en annan, som på afstånd synes lura på änderna. Taflan, ett varmt middagsstycke, kostar 120 Rub. S:r.
5 Vid N:o 3 lockar oss taflans bländande skönhet att dröja längre. Det är en afton i solgången. Luften är ännu varm, men mild och genomskinlig. Från den af aftonrodnaden purprade himlen, på hvilken lätta skyar sväfva, faller ett ljusrödt förklaradt skimmer öfver alla föremål. Från en mörkgrön kulle nedblickar man öfver ett vidsträckt landskap, begränsadt af svagt blånande berg och beströdt med byar, hvilkas låga hus och kyrkor förgyllas af aftonglansen. Tätt bakom kullen synes en liten sjö, spegellugn och ljust förklarad, äfven den, af himlens återsken. Till höger på klipporna ligga de vidlyftiga bygnaderna af ett kloster och på gångstigen ditupp synas ett par vandrare gå i den svaga skugga, som redan börjar skymma der. Öfverst på kullen reser sig ett högt trädkors, jemte pinoverktygen, öfverst tecknadt med de vanliga initialerna samt bekransadt af en slingrande murgrönsranka. Det är vespern, timman för aftonbönen. Närmast korset till venster står en bedjande mor, hvars täcka barn kysser korsets stam, medan till höger en annan quinna knäfaller och tvenne sköna ungdomliga quinnogestalter med pittoreska italienska hufvudbonader stilla betrakta korset. Ett stycke från dem sitta tvenne lazaroner och spela, medan en tolfårig gosse med den allraheligaste dagdrifvarephysionomi ligger i gräset och med handen lutad mot kindbenet betraktar de spelande. Till venster ett stycke längre bort rider en munk på en åsna. Den ärevördige patern vänder betraktaren ryggen, man ser den kala tonsuren på hans böjda hjessa och hans uppvikta kapuchon belyses af färgspelet i skyn, medan han räcker högra handen åt en vid vägen stående ung quinna, som kysser den med from vördnad. Längre framåt förgrunden står en herde med solbrändt och gladlynt ansigte; han har blottat sitt hufvud vid bönklockans ljud och tyckes med godt mod bära på ryggen sin ansenliga risbörda. Hans hjord betar i gräset nära intill och på kullens mjuka gräsmatta ser man främst en korg med frukter och blommor, troget bevakade af en modig hund. – Denna älskeliga tafla kostar 150 Rub. S:r.
6 Eskissen till altartaflan föreställer Jesus, som välsignar barnen. I midten ser man Frälsaren med det förklarade anletet nedstiga utför trapporna af templet, hållande på högra armen ett barn, som förtroligt lutar sitt lilla guldlockiga hufvud mot hans bröst, medan ett annat äldre blygt, men förtroendefullt står vid hans fötter. Flera mödrar bilda grupperna i förgrunden; en står med händerna korslagda öfver bröstet, likasom hänryckt af denna himmelska godhet; en annan med orientalisk hufvudbonad knäböjer vid Frälsarens fot; en tredje stiger honom till mötes uppför trapporna och räcker honom sitt barn; en fjerde, af trängseln hindrad att nalkas, står ett stycke åt|42 3| sidan och bär sitt barn på armen. Bakom Frälsaren stå de skriftlärde med skelande ögonkast och apostlarne med sina ärevördiga hufvuden, Petrus främst, längre bort den rödhårige Judas Iskarioth och folkmassan. Från portiken af templet ser man i bakgrunden en nejd i söderns varmaste färgton, luften genomandas af en fin blåaktig dimma, i hvilken tvenne vandrares gestalter på afstånd nästan förlora sig. Taflan, som upptager 26 figurer, förutom de tvenne sistnämnda, lärer vara bestämd att kosta 2 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r och förevarande eskisse är hitsänd för att granskas af vederbörande kyrkokommitté.
7 Mot denna sist beskrifna altareskiss hafva flera anmärkningar blifvit framkastade och, som det synes, med skäl. I förmodan att kännare ej skola underlåta att gifva Hr Ekman del deraf, sluta vi med den ömkan, att en mästarehand sådan som Hr Ekmans, måtte inom fosterlandet finna all förtjent uppmuntran och att hans landsmän ännu må glädjas åt många målningar af hans hand, så sköna som dessa – isynnerhet N:o 3, vespern, en tafla, vid hvars anblick betraktaren känner sig så varm i hågen, att det väl må förlåtas honom, om han ett ögonblick förgäter mästaren för hans verk och sin nordiska hembygd för en sydländsk himmels förtjusande färgspel.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Herr Ekmans Taflor.
1 Om det finska fosterlandet redan åter skulle ha glömt att det äger åtminstone en utmärkt målare – och här hör en sådan glömska icke till det otroliga – så är det glädjande att se Hr Ekman sjelf göra sig påmint på ett sätt, som i alla fall är det mest hedrande: genom sina verk. Att döma af flera detta år fulländade taflor, måtte Hr Ekman arbeta med raskhet och flit. Man målar ej taflor som man målar rullgardiner. Den rätte konstnärn nedlägger alltid i sina arbeten en bit af sitt hjerta: målaren likasåväl som diktaren. Sådant drifs icke fabriksmessigt. Det behöfs något mer än flit, för att skapa konstverk. Uppfinningsförmåga, fantasi, artistisk sjelfbeherrskning och ännu dertill detta outsägeliga, som man, i brist på bättre uttryck, kallar snille, se der hvad talenten behöfver för att blifva konst. Sjelfva kopian kan ej umbära detta, om den vill äga något värde. En skön kopia utger samma intresse, som åsynen af en stor skådespelare; båda måste lefva in sig i sitt original, om de vilja att originalet skall framträda i lif hos dem. Hvarje lyckadt arbete af en konstnärshand är derföre en lifsyttring: ju rikare sådana framträda, desto mer är man berättigad att af dem sluta till en verksam andes sträfvanden att gifva sina sköna drömmar form.
2 Hr Ekman har hitsändt tre oljemålningar i original och derjemte en eskisse till den altartafla, om hvars utförande han anmodats för nya Nikolaikyrkans behof. Vi utbe oss att få meddela några detaljer om dessa taflor – välförstående utan konstkritik, ty dertill känne vi oss ej vuxne.
3 Taflan N:o 1 är ett sydländskt nattstycke. Den uppgående fullmånen, till hälften dold af moln, belyser svagt ett klippigt landskap. Till venster (för betraktaren) synes i bakgrunden en slätt, genomslingrad af en bäck, hvars blåa bugter matt framskimra ur de nattliga skuggorna. Till höger i en hålväg framtågar en likprocession. Munkar i kapuchonger bära och ledsaga en med korsprydd bårtäcke omhöljd likkista, medan andra gå förut med facklor, hvilkas sken kastar ett sällsamt skimmer öfver de dystra kåporna. Ridande och åkande synas på vägen. På klipporna till höger synes ett kloster och himlen förmörkas af en skarpt randad blåsvart sky. Taflan säljes för 100 Rub. S:rRubel Silfver.
4 N:o 2 har ett gladare tycke och föreställer en italiensk »osteria con cucina»,konsekvensändrat/normaliserat ett landtligt värdshus af tegel. Här och der hänga kläder att torka, ty nära intill är en täck vik, vid hvilken quinnor förrätta byke, medan andra bortföra i korgar det redan tvättade. Uppe i huset framtittar ur ett öppet fönster en gumma med tvenne barn, af hvilka det ena roar sig att med ett strå sticka en nedanföre stående quinna i nacken. Vid ett bord under detta fönster sitta flera karlar, som tyckas hafva slutat sin måltid, en annan nyss anländ utsträcker sin hand för att begära något af välfägnaden, äfven han. Ett stycke längre åt höger rider på en åsna en ung hustru med ett det täckaste lilla barn på armen och mottages af en medelålders man, som välvilligt häller rödt vin i det glas hon håller i handen. Längre bort ses en ung flicka bärande i den gratiösaste ställning en fruktkorg på hufvudet, medan i den lilla viken änder simma och dyka och en hund ställer sig med komisk vrede i försvar mot en annan, som på afstånd synes lura på änderna. Taflan, ett varmt middagsstycke, kostar 120 Rub. S:r.
5 Vid N:o 3 lockar oss taflans bländande skönhet att dröja längre. Det är en afton i solgången. Luften är ännu varm, men mild och genomskinlig. Från den af aftonrodnaden purprade himlen, på hvilken lätta skyar sväfva, faller ett ljusrödt förklaradt skimmer öfver alla föremål. Från en mörkgrön kulle nedblickar man öfver ett vidsträckt landskap, begränsadt af svagt blånande berg och beströdt med byar, hvilkas låga hus och kyrkor förgyllas af aftonglansen. Tätt bakom kullen synes en liten sjö, spegellugn och ljust förklarad, äfven den, af himlens återsken. Till höger på klipporna ligga de vidlyftiga bygnaderna af ett kloster och på gångstigen ditupp synas ett par vandrare gå i den svaga skugga, som redan börjar skymma der. Öfverst på kullen reser sig ett högt trädkors, jemte pinoverktygen, öfverst tecknadt med de vanliga initialerna samt bekransadt af en slingrande murgrönsranka. Det är vespern, timman för aftonbönen. Närmast korset till venster står en bedjande mor, hvars täcka barn kysser korsets stam, medan till höger en annan quinna knäfaller och tvenne sköna ungdomliga quinnogestalter med pittoreska italienska hufvudbonader stilla betrakta korset. Ett stycke från dem sitta tvenne lazaroner och spela, medan en tolfårig gosse med den allraheligaste dagdrifvarephysionomi ligger i gräset och med handen lutad mot kindbenet betraktar de spelande. Till venster ett stycke längre bort rider en munk på en åsna. Den ärevördige patern vänder betraktaren ryggen, man ser den kala tonsuren på hans böjda hjessa och hans uppvikta kapuchon belyses af färgspelet i skyn, medan han räcker högra handen åt en vid vägen stående ung quinna, som kysser den med from vördnad. Längre framåt förgrunden står en herde med solbrändt och gladlynt ansigte; han har blottat sitt hufvud vid bönklockans ljud och tyckes med godt mod bära på ryggen sin ansenliga risbörda. Hans hjord betar i gräset nära intill och på kullens mjuka gräsmatta ser man främst en korg med frukter och blommor, troget bevakade af en modig hund. – Denna älskeliga tafla kostar 150 Rub. S:r.
6 Eskissen till altartaflan föreställer Jesus, som välsignar barnen. I midten ser man Frälsaren med det förklarade anletet nedstiga utför trapporna af templet, hållande på högra armen ett barn, som förtroligt lutar sitt lilla guldlockiga hufvud mot hans bröst, medan ett annat äldre blygt, men förtroendefullt står vid hans fötter. Flera mödrar bilda grupperna i förgrunden; en står med händerna korslagda öfver bröstet, likasom hänryckt af denna himmelska godhet; en annan med orientalisk hufvudbonad knäböjer vid Frälsarens fot; en tredje stiger honom till mötes uppför trapporna och räcker honom sitt barn; en fjerde, af trängseln hindrad att nalkas, står ett stycke åt|42 3| sidan och bär sitt barn på armen. Bakom Frälsaren stå de skriftlärde med skelande ögonkast och apostlarne med sina ärevördiga hufvuden, Petrus främst, längre bort den rödhårige Judas Iskarioth och folkmassan. Från portiken af templet ser man i bakgrunden en nejd i söderns varmaste färgton, luften genomandas af en fin blåaktig dimma, i hvilken tvenne vandrares gestalter på afstånd nästan förlora sig. Taflan, som upptager 26 figurer, förutom de tvenne sistnämnda, lärer vara bestämd att kosta 2 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r och förevarande eskisse är hitsänd för att granskas af vederbörande kyrkokommitté.
7 Mot denna sist beskrifna altareskiss hafva flera anmärkningar blifvit framkastade och, som det synes, med skäl. I förmodan att kännare ej skola underlåta att gifva Hr Ekman del deraf, sluta vi med den ömkan, att en mästarehand sådan som Hr Ekmans, måtte inom fosterlandet finna all förtjent uppmuntran och att hans landsmän ännu må glädjas åt många målningar af hans hand, så sköna som dessa – isynnerhet N:o 3, vespern, en tafla, vid hvars anblick betraktaren känner sig så varm i hågen, att det väl må förlåtas honom, om han ett ögonblick förgäter mästaren för hans verk och sin nordiska hembygd för en sydländsk himmels förtjusande färgspel.