Det förnämsta gagnet af inhemska Sjöassuransföreningar
Lästext
Notisen/artikeln ingår i HT 23/2 1850:|16 2|
Det förnämsta gagnet af inhemska Sjöassuransföreningar.
1 I de tidningsartiklar, som angått de inhemska sjöassuransföreningarnes bildande, har en hufvudsaklig sida af deras gagnelighet blifvit mer eller mindre förbisedd, nemligen den inverkan, man kan hoppas att de skola utöfva till den inhemska sjöfartens höjande.
2 Må man tänka huru som helst om möjligheten, att genom prohibitiva och kontroller hindra skogarnes utödande, och göra sig hvilka förhoppningar som helst om deras återersättande genom skogsodling, så skall dock hvar och en lätt inse, att exporten af trädvaror måste år från år aftaga. Väl bör man antaga, att jordbrukets öfriga produkter och några industrialster skola med tiden lemna en ökad export. Men i hvarje fall torde exporten och importen lika litet i en framtid, som för det närvarande, kunna åstadkomma en skeppsfart, som svarar mot landets för denna rörelse gynnsama läge och öfriga naturförhållanden. Frakthandeln skall derföre alltid komma att sysselsätta en betydlig del af landets handelsflotta. Denna handels utvidgande beror också nästan endast af de skeppsfart idkandes insigt och företagsenhet. Med den kan derföre den inhemska skeppsfarten utvidgas till en ännu föga anad betydenhet.
3 De för skeppsbyggnad nödiga materialernas pris, arbetslönerna, månadshyrorna äro i vårt land jemförelsevis så låga, att de inhemska fartygen synas böra kunna med lätthet täfla om frakter med de utländska. Förhållandet är dock icke sådant. – Utländska fartyg äga både hos de fraktsökande och hos assuradörerna vanligen större förtroende än de finska.
4 Likväl äro flera förhållanden i närvarande tidpunkt så gynnsama för frakthandel med finska fartyg, att det vore dubbel förlust, om det icke skulle lyckas dem vinna ökadt förtroende hos utlänningen. – Genom diplomatiska kombinationer äro numera i de flesta länders hamnar afgifterna äfven för finska fartyg nedsatta; och man bör hoppas, att samma förmån snart skall vinnas i de ännu återstående. Engelska navigationslagarnes reform har öppnat ett nytt fält för frakthandeln till och från de engelska hamnarne då andra utrikes hamnar och engelska kolonierna. I en lycklig stund, synes det således, hafva de inhemska sjöassuransföreningarne uppträdt, om det lyckas dem att på utländsk ort höja förtroendet för finska fartyg. Och att detta skall blifva följden af deras stiftande är icke svårt att inse.
5 Den utländska assuradören försäkrar t. ex. finska fartyg efter den erfarenhet han haft om deras turer öfverhufvud, och denna erfarenhet bestämmer hans större eller mindre förtroende till desamma. Har han på dem lidit betydligare förluster, så fordrar han en högre premie för alla finska fartyg, goda och dåliga utan åtskilnad. – Likaså låter han den lastägare, som befraktar dessa fartyg, betala en högre premie för sin last. – Redan häri ligger då ett stort skäl för den fraktsökande att välja andra länders fartyg, som hos assuradörerna åtnjuta större förtroende. Men han vill också icke riskera den för lasten påräknade vinsten, och han väljer derföre naturligtvis ett fartyg, som ger honom bästa hopp att se lasten anländ till ort och ställe. Härtill kommer ännu, att vår tids starka konkurrens kan göra det till en stor fördel för befraktaren, om lasten framkommer några dagar tidigare. Starka snabbseglande fartyg måste han derföre gifva företrädet.
6 I en inhemsk sjöassuransförening kunna deremot endast sådana fartyg försäkras, som genom besigtning pröfvats uppfylla vissa föreskrifna vilkor i afseende å beskaffenhet, utrustning och bemanning. – Detta förhållande är utlänningen nogsamt bekant. Den utländske assuradören kan derföre till lägre premie försäkra lasten i ett hos inhemsk sjöassuransförening försäkradt fartyg. Äfven skeppsägaren kan|16 3| då hos utländsk assuradör försäkra frakten mot lägre premie och sålunda öka fraktvinsten. Detta förhållande blir allt förmånligare till ju lägre premie fartyget är försäkradt i den inhemska sjöassuransföreningen. Att han, då han sjelf lastar fartyget, har samma fördel, som i annan händelse befraktaren, och kan till lägre premie assurera sin last, är klart. Tvärtom skall ett fartyg, som icke kunnat i den inhemska föreningen försäkras, knappt nog erhålla någon assurans i utlandet. Ty den utländske assuradörer hvilken, då han försäkrat finska fartyg, de dåliga med de goda, kunnat balancera risken mot vinsten, skall visst icke nu gå in på att assurera endast de sämsta, af de inhemska föreningarne tillbakavisade fartygen. – Att äfven fraktsökande skola undvika att befrakta ett sådant fartyg är häraf en gifven följd.
7 När sålunda den utöfvade kontrollen och egen största fördel måste förmå landets skeppsredare, att använda omsorg på sina fartygs byggnad utrustning och bemanning, så kan man med full visshet vänta, att till följd af de inhemska sjöassuransföreningarnes bildande den finska handelsflottan inom några år skall antaga ett förändradt skick. Omedelbart skall förtroendet för finska i inhemsk förening försäkrade fartyg hos utlänningen stiga; och hvarje kommande år skall ytterligare höja detta förtroende. Premierna i de inhemska föreningarne skola äfven kunna nedsättas i mån af fartygens och befälets tilltagande duglighet. Och, såsom vi nämnt, ju lägre assuranspremien för ett fartyg är, desto bättre rekommenderar sig detsamma hos utländska assuradörer och befraktare.
8 Täflan med utlänningen är likväl i sanning icke lätt, och ansträngningar behöfvas å den finska skeppsredarens sida, för att hinna till fullt åtnjutande af de fördelar, frakthandeln erbjuder. De utländska fartygen äro bygda af ek och andra fastare trädslag, vanligen äfven kopparfasta och kopparförhydda; isynnerhet de på sednaste tid bygda äro väl konstruerade för segling; skepparena hafva gemenligen större allmän bildning och affärsvana, äga bättre språkkunskap, äro mera hemmastadda i de ifrågakommande farvattnen och hamnarne. Allt detta i förening gör täflan svår. Den hotar att försvaras af ännu en hittills opåräknad omständighet.
9 På sednaste tid hafva nemligen jernfartyg vunnit ett ökadt förtroende. En ur Daily News lånad beräkning, införd i Petersburgische Handels Zeitung, söker förklara orsaken härtill. I densamma jemföras ett ekfartyg och ett jernfartyg, à 500 tons hvardera. Bådas ursprungliga pris antages lika. Men ekfartygets underhåll kostar mera; dess reparerande fordrar längre tid; det säljes såsom uttjenadt till ⅓ af det pris, som betalas för ett obrukbart jernfartyg. Sålunda kommer omkostnaden för ekfartyget att blifva vida drygare. Nu håller ekfartyget 15 år, men jernfartyget 20 år. Den mindre kostnaden för ett jernfartyg kommer sålunda att fördelas på en längre tid. Häraf kommer, att, då kostnaden för ett ekfartyg, fördelad på år, gör 483 Pund St.sterling årligen, densamma för ett jernfartyg uppgår endast till 320 Pund St. – Det är klart, att redan häraf följer, att jernfartyget seglar och kan befraktas för lägre pris. Men ett jernfartyg är också lättare än ett ekfartyg. Det kan således bära en tyngre last. Det seglar också öfverhufvud bättre än ett trädfartyg, medhinner således flere resor. Alltså blir äfven redarens inkomst af ett jernfartyg större. Resultatet af denna beräkning är, att jernfartyget kan för 22½ skilling Eng. transportera samma last samma väg, som ekfartyget för 40 skilling.
10 Det inses lätt, att ett så förmånligt förhållande till fördel för jernfartygen, om det bekräftas af ytterligare erfarenhet, skall göra deras användande allmänt. Derigenom skola frakterna nedsättas till nära 50 P. C.Pro Cent af deras nuvarande belopp. Furufartygens lägre pris skall väl göra deras täflan med jernfartygen förmånligare än ekfartygens. Men deras mindre varaktighet afprutar åter något af denna fördel. Endast god konstruktion, duglig byggnad och utrustning, dugligt befäl och manskap kan gifva någon säkrare utsigt att uthålla täflan. Omkostnaden höjes derigenom obetydligt, men fartygets härdighet säkerhet och snabbsegling ger mångdubblade inkomster.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Det förnämsta gagnet af inhemska Sjöassuransföreningar.
1 I de tidningsartiklar, som angått de inhemska sjöassuransföreningarnes bildande, har en hufvudsaklig sida af deras gagnelighet blifvit mer eller mindre förbisedd, nemligen den inverkan, man kan hoppas att de skola utöfva till den inhemska sjöfartens höjande.
2 Må man tänka huru som helst om möjligheten, att genom prohibitiva och kontroller hindra skogarnes utödande, och göra sig hvilka förhoppningar som helst om deras återersättande genom skogsodling, så skall dock hvar och en lätt inse, att exporten af trädvaror måste år från år aftaga. Väl bör man antaga, att jordbrukets öfriga produkter och några industrialster skola med tiden lemna en ökad export. Men i hvarje fall torde exporten och importen lika litet i en framtid, som för det närvarande, kunna åstadkomma en skeppsfart, som svarar mot landets för denna rörelse gynnsama läge och öfriga naturförhållanden. Frakthandeln skall derföre alltid komma att sysselsätta en betydlig del af landets handelsflotta. Denna handels utvidgande beror också nästan endast af de skeppsfart idkandes insigt och företagsenhet. Med den kan derföre den inhemska skeppsfarten utvidgas till en ännu föga anad betydenhet.
3 De för skeppsbyggnad nödiga materialernas pris, arbetslönerna, månadshyrorna äro i vårt land jemförelsevis så låga, att de inhemska fartygen synas böra kunna med lätthet täfla om frakter med de utländska. Förhållandet är dock icke sådant. – Utländska fartyg äga både hos de fraktsökande och hos assuradörerna vanligen större förtroende än de finska.
4 Likväl äro flera förhållanden i närvarande tidpunkt så gynnsama för frakthandel med finska fartyg, att det vore dubbel förlust, om det icke skulle lyckas dem vinna ökadt förtroende hos utlänningen. – Genom diplomatiska kombinationer äro numera i de flesta länders hamnar afgifterna äfven för finska fartyg nedsatta; och man bör hoppas, att samma förmån snart skall vinnas i de ännu återstående. Engelska navigationslagarnes reform har öppnat ett nytt fält för frakthandeln till och från de engelska hamnarne då andra utrikes hamnar och engelska kolonierna. I en lycklig stund, synes det således, hafva de inhemska sjöassuransföreningarne uppträdt, om det lyckas dem att på utländsk ort höja förtroendet för finska fartyg. Och att detta skall blifva följden af deras stiftande är icke svårt att inse.
5 Den utländska assuradören försäkrar t. ex. finska fartyg efter den erfarenhet han haft om deras turer öfverhufvud, och denna erfarenhet bestämmer hans större eller mindre förtroende till desamma. Har han på dem lidit betydligare förluster, så fordrar han en högre premie för alla finska fartyg, goda och dåliga utan åtskilnad. – Likaså låter han den lastägare, som befraktar dessa fartyg, betala en högre premie för sin last. – Redan häri ligger då ett stort skäl för den fraktsökande att välja andra länders fartyg, som hos assuradörerna åtnjuta större förtroende. Men han vill också icke riskera den för lasten påräknade vinsten, och han väljer derföre naturligtvis ett fartyg, som ger honom bästa hopp att se lasten anländ till ort och ställe. Härtill kommer ännu, att vår tids starka konkurrens kan göra det till en stor fördel för befraktaren, om lasten framkommer några dagar tidigare. Starka snabbseglande fartyg måste han derföre gifva företrädet.
6 I en inhemsk sjöassuransförening kunna deremot endast sådana fartyg försäkras, som genom besigtning pröfvats uppfylla vissa föreskrifna vilkor i afseende å beskaffenhet, utrustning och bemanning. – Detta förhållande är utlänningen nogsamt bekant. Den utländske assuradören kan derföre till lägre premie försäkra lasten i ett hos inhemsk sjöassuransförening försäkradt fartyg. Äfven skeppsägaren kan|16 3| då hos utländsk assuradör försäkra frakten mot lägre premie och sålunda öka fraktvinsten. Detta förhållande blir allt förmånligare till ju lägre premie fartyget är försäkradt i den inhemska sjöassuransföreningen. Att han, då han sjelf lastar fartyget, har samma fördel, som i annan händelse befraktaren, och kan till lägre premie assurera sin last, är klart. Tvärtom skall ett fartyg, som icke kunnat i den inhemska föreningen försäkras, knappt nog erhålla någon assurans i utlandet. Ty den utländske assuradörer hvilken, då han försäkrat finska fartyg, de dåliga med de goda, kunnat balancera risken mot vinsten, skall visst icke nu gå in på att assurera endast de sämsta, af de inhemska föreningarne tillbakavisade fartygen. – Att äfven fraktsökande skola undvika att befrakta ett sådant fartyg är häraf en gifven följd.
7 När sålunda den utöfvade kontrollen och egen största fördel måste förmå landets skeppsredare, att använda omsorg på sina fartygs byggnad utrustning och bemanning, så kan man med full visshet vänta, att till följd af de inhemska sjöassuransföreningarnes bildande den finska handelsflottan inom några år skall antaga ett förändradt skick. Omedelbart skall förtroendet för finska i inhemsk förening försäkrade fartyg hos utlänningen stiga; och hvarje kommande år skall ytterligare höja detta förtroende. Premierna i de inhemska föreningarne skola äfven kunna nedsättas i mån af fartygens och befälets tilltagande duglighet. Och, såsom vi nämnt, ju lägre assuranspremien för ett fartyg är, desto bättre rekommenderar sig detsamma hos utländska assuradörer och befraktare.
8 Täflan med utlänningen är likväl i sanning icke lätt, och ansträngningar behöfvas å den finska skeppsredarens sida, för att hinna till fullt åtnjutande af de fördelar, frakthandeln erbjuder. De utländska fartygen äro bygda af ek och andra fastare trädslag, vanligen äfven kopparfasta och kopparförhydda; isynnerhet de på sednaste tid bygda äro väl konstruerade för segling; skepparena hafva gemenligen större allmän bildning och affärsvana, äga bättre språkkunskap, äro mera hemmastadda i de ifrågakommande farvattnen och hamnarne. Allt detta i förening gör täflan svår. Den hotar att försvaras af ännu en hittills opåräknad omständighet.
9 På sednaste tid hafva nemligen jernfartyg vunnit ett ökadt förtroende. En ur Daily News lånad beräkning, införd i Petersburgische Handels Zeitung, söker förklara orsaken härtill. I densamma jemföras ett ekfartyg och ett jernfartyg, à 500 tons hvardera. Bådas ursprungliga pris antages lika. Men ekfartygets underhåll kostar mera; dess reparerande fordrar längre tid; det säljes såsom uttjenadt till ⅓ af det pris, som betalas för ett obrukbart jernfartyg. Sålunda kommer omkostnaden för ekfartyget att blifva vida drygare. Nu håller ekfartyget 15 år, men jernfartyget 20 år. Den mindre kostnaden för ett jernfartyg kommer sålunda att fördelas på en längre tid. Häraf kommer, att, då kostnaden för ett ekfartyg, fördelad på år, gör 483 Pund St.sterling årligen, densamma för ett jernfartyg uppgår endast till 320 Pund St. – Det är klart, att redan häraf följer, att jernfartyget seglar och kan befraktas för lägre pris. Men ett jernfartyg är också lättare än ett ekfartyg. Det kan således bära en tyngre last. Det seglar också öfverhufvud bättre än ett trädfartyg, medhinner således flere resor. Alltså blir äfven redarens inkomst af ett jernfartyg större. Resultatet af denna beräkning är, att jernfartyget kan för 22½ skilling Eng. transportera samma last samma väg, som ekfartyget för 40 skilling.
10 Det inses lätt, att ett så förmånligt förhållande till fördel för jernfartygen, om det bekräftas af ytterligare erfarenhet, skall göra deras användande allmänt. Derigenom skola frakterna nedsättas till nära 50 P. C.Pro Cent af deras nuvarande belopp. Furufartygens lägre pris skall väl göra deras täflan med jernfartygen förmånligare än ekfartygens. Men deras mindre varaktighet afprutar åter något af denna fördel. Endast god konstruktion, duglig byggnad och utrustning, dugligt befäl och manskap kan gifva någon säkrare utsigt att uthålla täflan. Omkostnaden höjes derigenom obetydligt, men fartygets härdighet säkerhet och snabbsegling ger mångdubblade inkomster.