1 Tidningen Bore, hvars värdiga språk, klara öfversigter och varma intresse för alla ämnen af vigt på bildningens område vi tillförene vid flera tillfällen påpekat, har äfven egnat Finland, och specielt dess få literära företeelser, en uppmärksamhet, den vi med tacksamhet erkänna. Att dess notiser om vårt land, såframt de hämtats ur andra än finska källor, icke varit fria från misstag, bör icke förundra någon, som känner den svenska allmänhetens förvånande okunnighet och oefterrättliga fördomar, så snart det gäller vissa förhållanden på denna sidan om Bottenhafvet. Man är redan länge van dervid, och att härifrån framkomma med rättelser och polemik, blir i de flesta fall fåfängt, af orsak att så högst få finska blad i Sverige läsas.
2 Emellertid kunna vissa anmärkningar icke med tystnad förbigås, och bland dessa är en, hvilken Bore N:o 40 framkastar just i följd af sitt vänskapliga intresse för Finlands literära företeelser. Efter att i en anmälan af Dr Grönblads föredrag om statshvälfningen i Danmark 1772 hafva uttalat några erkännande ord om det literära lif, som rör sig i Finland, tillägger Bore följande anmärkning: »Vi hafva också klagat och måste ännu alltjemt klaga deröfver, att det är i högsta grad svårt, ja nästan omöjligt att här numera följa denna literära verksamhet på ett närmare sätt. En svensk bok från Finland är nemligen i våra boklådor sällsyntare än spanska och portugisiska böcker. Om orsaken härtill är att söka i försumlighet hos vår bokhandel eller likgiltighet hos de finländska förläggarne, veta vi icke. Förhållandet är emellertid högst beklagligt.»konsekvensändrat/normaliserat
3 Vi instämma fullkomligt i Bores sistanförda yttrande. Ett sådant förhållande, om det exsisterar, är illa nog; – och att det exsisterar, derom kunna finska förläggare enhälligt vitna. Men att det skulle härröra af deras, förläggarnes, likgiltighet, är väl föga rimligt. Det är sannt, förlagsrörelsen hos oss är ännu i sin början, och ehuru den sedan tio år gått betydligt framåt, kan man icke säga att den ännu är synnerligen spekulativ. Men så mycken spekulation måste man hos den förutsätta, att den icke skulle försmå att söka afsättning hos den vida talrikare publiken i Sverige, om sådant vore att påräkna. Och likaså litet äro vi böjda att tillskrifva det öfverklagade förhållandet svenska bokhandlares försumlighet. Dessa herrar afsätta nemligen betydliga lager i Finland och stå med finska förläggare i en så oafbruten kommunikation, att man icke med fog kan tvifla på deras beredvillighet till återtjenst*)Vi antaga nemligen, att de fleste förläggare i Sverige, som hos oss, tillika äro bokhandlare. vid försäljningen af i Finland tryckta artiklar. Hvar alltså finna orsaken till dessa artiklars sällsynthet i svenska boklådor?
4 Uppenbarligen måste denna orsak vara att söka i bristande afsättning.
5 Bör man då förmoda, att den läsande allmänheten i Sverige af likgiltighet eller af fördom icke vårdar sig om att köpa böcker från Finland? Eller bör man anse de finska|82 4| förlagerna af ett så underordnadt värde relativt till de svenska, att de förras afsättning i Sverige derigenom blefve omöjlig? För att vara uppriktiga, så anse vi hvarken det ena eller det andra sannolikt. Äfven en bildad allmänhet, som den svenska, kan hafva sina fördomar, men den vägrar icke sitt erkännande åt det dugliga. Och något dugligt produceras väl ock af finska pressar; att förneka detta, äfven under ett lifligt medvetande af vår underlägsenhet i många stycken, det vore att gå för långt i modesti, det vore att förneka Finlands hela samtid.
6 Det måste således finnas en orsak, hvilken Bore förbisett och hvilken hämmande inverkar på finska artiklars afsättning i Sverige. Ja en sådan orsak finnes, och den ligger så nära i öppen dag, att Bores okunnighet derom skulle på det högsta förvåna oss, derest vi icke förut sett prof uppå den naivitet, med hvilken våra ärade grannar bortom hafvet förgäta verkan af deras egna tullbestämmelser.*)Hvad du är dum – hör man stundom en Stockholms hökare säga åt Ålänningen – hvad du är dum, min gubbe, som icke mera hämtar hit ditt smör, liksom förr; du skulle få det så bra betaldt. – Men käre herre, sedan ni satt två riksdalers tull uppå pundet, ... Åh kära du, hvad gör det till saken, du skulle hämta hit det ändå. – De stora svenska bladen resonnera icke sällan som hökaren.
7 Vi behöfva således endast erinra derom, att svenska i Finland tryckta böcker vid deras införsel i Sverigebetalat 33⅓ samt ännu betala 25 procent af värdet i tull – och alla vidare kommentarier äro öfverflödiga.
8 Bore skulle härpå kunna svara oss: svenska böcker betala vid importen till Finland 20 procent. Men Bore är för upplyst och för vänligt sinnad mot bildningen, för att icke inse, att detta svar vore förfeladt. I många år belastades våra förlagsartiklar i Sverige med en tredjedel af värdet i tull, medan svenska artiklar här till stor mängd afsattes tullfria, och när efter denna tid icke blott reciprocitet i detta afseende vägrades, utan de mest restriktiva tullbestämningar afsigtligt tillintetgjorde Finlands förnämsta export på Sverige, då först stadgades dessa 20 procent, hvilka äro långt ifrån att så kännbart drabba svenska artiklar, som de 25 procenten drabba de finska.
9 Man får nemligen icke förbise, att en förlagsartikel i Sverige kan påräkna en tre gånger så stor publik, som en dylik i Finland. Deraf följer att den svenske förläggaren vida förr kan umbära afsättning i Finland, än den finske i Sverige. Och likväl, ja besynnerligt nog, medan knappast någon bok i Sverige utkommer, som icke här får köpare, ser man ganska mången svensk bok här utkomma, som icke afsätter till Sverige ett enda exemplar. Vid ett så abnormt förhållande kunde man lätt komma på den förmodan, att en förlagsrörelse med svenska böcker här vore så godt som omöjlig. Men så är det likväl icke. Bästa beviset härpå är att, medan högsta författarearvodet i Sverige, om vi ej misstage oss, utgör 50 riksdaler banko per ark, men det vanliga vida derunder, här i Finland betalas 10, 15 till 20 rubel Silfver (motsvarande vidpass 19, 28 till 38 r:dr banko) och någongång (för Runebergs arbeten) vida deröfver. Vi vilja icke härmed säga att förlagsrörelsen i Finland gör briljanta affärer, hvilket, med få undantag, blott varit fallet med andeliga skrifter. Tvärtom har denna rörelse att kämpa med stora svårigheter, bland hvilka bokhandelns och kommunikationernas ofullständiga skick ej är den minsta. Dess spekulationer måste ock, relativt till den svenska, förblifva ganska inskränkta och den literära produktiviteten i samma mån hämmad eller hänvisad hufvudsakligen till blott populära ämnen.
10 Emellertid äro vi förvissade att Bore skall anteckna vår erinran till den kraft och verkan den möjligen kan få inom den svenska publiciteten. Vi för vår del kunna icke underkasta den vidare diskussion. Vi vilja icke ens undersöka hvad man stundom hör ifrågasättas, om den literära svenska produktiviteten i Finland, såsom icke nationel, har en framtid eller ej. Vi sluta endast med den allmänna anmärkning, att intelligensen, att bildningen, mer än man ofta synes böjd att förmoda, är beroende af materiela hinder för dess utveckling, dessa hinder må sedan heta procent eller något annat.
*)Vi antaga nemligen, att de fleste förläggare i Sverige, som hos oss, tillika äro bokhandlare.
*)Hvad du är dum – hör man stundom en Stockholms hökare säga åt Ålänningen – hvad du är dum, min gubbe, som icke mera hämtar hit ditt smör, liksom förr; du skulle få det så bra betaldt. – Men käre herre, sedan ni satt två riksdalers tull uppå pundet, ... Åh kära du, hvad gör det till saken, du skulle hämta hit det ändå. – De stora svenska bladen resonnera icke sällan som hökaren.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Om böcker från Finland i svenska bokhandeln.
1 Tidningen Bore, hvars värdiga språk, klara öfversigter och varma intresse för alla ämnen af vigt på bildningens område vi tillförene vid flera tillfällen påpekat, har äfven egnat Finland, och specielt dess få literära företeelser, en uppmärksamhet, den vi med tacksamhet erkänna. Att dess notiser om vårt land, såframt de hämtats ur andra än finska källor, icke varit fria från misstag, bör icke förundra någon, som känner den svenska allmänhetens förvånande okunnighet och oefterrättliga fördomar, så snart det gäller vissa förhållanden på denna sidan om Bottenhafvet. Man är redan länge van dervid, och att härifrån framkomma med rättelser och polemik, blir i de flesta fall fåfängt, af orsak att så högst få finska blad i Sverige läsas.
2 Emellertid kunna vissa anmärkningar icke med tystnad förbigås, och bland dessa är en, hvilken Bore N:o 40 framkastar just i följd af sitt vänskapliga intresse för Finlands literära företeelser. Efter att i en anmälan af Dr Grönblads föredrag om statshvälfningen i Danmark 1772 hafva uttalat några erkännande ord om det literära lif, som rör sig i Finland, tillägger Bore följande anmärkning: »Vi hafva också klagat och måste ännu alltjemt klaga deröfver, att det är i högsta grad svårt, ja nästan omöjligt att här numera följa denna literära verksamhet på ett närmare sätt. En svensk bok från Finland är nemligen i våra boklådor sällsyntare än spanska och portugisiska böcker. Om orsaken härtill är att söka i försumlighet hos vår bokhandel eller likgiltighet hos de finländska förläggarne, veta vi icke. Förhållandet är emellertid högst beklagligt.»konsekvensändrat/normaliserat
3 Vi instämma fullkomligt i Bores sistanförda yttrande. Ett sådant förhållande, om det exsisterar, är illa nog; – och att det exsisterar, derom kunna finska förläggare enhälligt vitna. Men att det skulle härröra af deras, förläggarnes, likgiltighet, är väl föga rimligt. Det är sannt, förlagsrörelsen hos oss är ännu i sin början, och ehuru den sedan tio år gått betydligt framåt, kan man icke säga att den ännu är synnerligen spekulativ. Men så mycken spekulation måste man hos den förutsätta, att den icke skulle försmå att söka afsättning hos den vida talrikare publiken i Sverige, om sådant vore att påräkna. Och likaså litet äro vi böjda att tillskrifva det öfverklagade förhållandet svenska bokhandlares försumlighet. Dessa herrar afsätta nemligen betydliga lager i Finland och stå med finska förläggare i en så oafbruten kommunikation, att man icke med fog kan tvifla på deras beredvillighet till återtjenst*)Vi antaga nemligen, att de fleste förläggare i Sverige, som hos oss, tillika äro bokhandlare. vid försäljningen af i Finland tryckta artiklar. Hvar alltså finna orsaken till dessa artiklars sällsynthet i svenska boklådor?
4 Uppenbarligen måste denna orsak vara att söka i bristande afsättning.
5 Bör man då förmoda, att den läsande allmänheten i Sverige af likgiltighet eller af fördom icke vårdar sig om att köpa böcker från Finland? Eller bör man anse de finska|82 4| förlagerna af ett så underordnadt värde relativt till de svenska, att de förras afsättning i Sverige derigenom blefve omöjlig? För att vara uppriktiga, så anse vi hvarken det ena eller det andra sannolikt. Äfven en bildad allmänhet, som den svenska, kan hafva sina fördomar, men den vägrar icke sitt erkännande åt det dugliga. Och något dugligt produceras väl ock af finska pressar; att förneka detta, äfven under ett lifligt medvetande af vår underlägsenhet i många stycken, det vore att gå för långt i modesti, det vore att förneka Finlands hela samtid.
6 Det måste således finnas en orsak, hvilken Bore förbisett och hvilken hämmande inverkar på finska artiklars afsättning i Sverige. Ja en sådan orsak finnes, och den ligger så nära i öppen dag, att Bores okunnighet derom skulle på det högsta förvåna oss, derest vi icke förut sett prof uppå den naivitet, med hvilken våra ärade grannar bortom hafvet förgäta verkan af deras egna tullbestämmelser.*)Hvad du är dum – hör man stundom en Stockholms hökare säga åt Ålänningen – hvad du är dum, min gubbe, som icke mera hämtar hit ditt smör, liksom förr; du skulle få det så bra betaldt. – Men käre herre, sedan ni satt två riksdalers tull uppå pundet, ... Åh kära du, hvad gör det till saken, du skulle hämta hit det ändå. – De stora svenska bladen resonnera icke sällan som hökaren.
7 Vi behöfva således endast erinra derom, att svenska i Finland tryckta böcker vid deras införsel i Sverige betalat 33⅓ samt ännu betala 25 procent af värdet i tull – och alla vidare kommentarier äro öfverflödiga.
8 Bore skulle härpå kunna svara oss: svenska böcker betala vid importen till Finland 20 procent. Men Bore är för upplyst och för vänligt sinnad mot bildningen, för att icke inse, att detta svar vore förfeladt. I många år belastades våra förlagsartiklar i Sverige med en tredjedel af värdet i tull, medan svenska artiklar här till stor mängd afsattes tullfria, och när efter denna tid icke blott reciprocitet i detta afseende vägrades, utan de mest restriktiva tullbestämningar afsigtligt tillintetgjorde Finlands förnämsta export på Sverige, då först stadgades dessa 20 procent, hvilka äro långt ifrån att så kännbart drabba svenska artiklar, som de 25 procenten drabba de finska.
9 Man får nemligen icke förbise, att en förlagsartikel i Sverige kan påräkna en tre gånger så stor publik, som en dylik i Finland. Deraf följer att den svenske förläggaren vida förr kan umbära afsättning i Finland, än den finske i Sverige. Och likväl, ja besynnerligt nog, medan knappast någon bok i Sverige utkommer, som icke här får köpare, ser man ganska mången svensk bok här utkomma, som icke afsätter till Sverige ett enda exemplar. Vid ett så abnormt förhållande kunde man lätt komma på den förmodan, att en förlagsrörelse med svenska böcker här vore så godt som omöjlig. Men så är det likväl icke. Bästa beviset härpå är att, medan högsta författarearvodet i Sverige, om vi ej misstage oss, utgör 50 riksdaler banko per ark, men det vanliga vida derunder, här i Finland betalas 10, 15 till 20 rubel Silfver (motsvarande vidpass 19, 28 till 38 r:dr banko) och någongång (för Runebergs arbeten) vida deröfver. Vi vilja icke härmed säga att förlagsrörelsen i Finland gör briljanta affärer, hvilket, med få undantag, blott varit fallet med andeliga skrifter. Tvärtom har denna rörelse att kämpa med stora svårigheter, bland hvilka bokhandelns och kommunikationernas ofullständiga skick ej är den minsta. Dess spekulationer måste ock, relativt till den svenska, förblifva ganska inskränkta och den literära produktiviteten i samma mån hämmad eller hänvisad hufvudsakligen till blott populära ämnen.
10 Emellertid äro vi förvissade att Bore skall anteckna vår erinran till den kraft och verkan den möjligen kan få inom den svenska publiciteten. Vi för vår del kunna icke underkasta den vidare diskussion. Vi vilja icke ens undersöka hvad man stundom hör ifrågasättas, om den literära svenska produktiviteten i Finland, såsom icke nationel, har en framtid eller ej. Vi sluta endast med den allmänna anmärkning, att intelligensen, att bildningen, mer än man ofta synes böjd att förmoda, är beroende af materiela hinder för dess utveckling, dessa hinder må sedan heta procent eller något annat.