Hans Kejserliga Höghet Thronföljarens besök i Finland.
1 Den 14 Mars 1851 var en af dessa betydelsefulla dagar, hvilka med outplånliga drag inristas uti ett folks hågkomster. Finlands hufvudstad hade den lyckan att nämnde dag emottaga ett huldrikt besök af Hans Kejserliga Höghet Cesarewitsch Thronföljaren Alexander Nikolaiewitsch.
2 Hans Kejserliga Höghet, åtföljd af Generaladjutanden Rostoffzoff och Öfversten Grefve Adlerberg, afreste från S:t Petersburg onsdagen den 12 Mars på morgonen och ankom samma dag kl. 3 e. m. till Wiborg, hvarest H. K. H. steg af vid guvernörsresidenset, der länets guvernör var H. K. H. till mötes och några högre embetsmän hade den nåden att blifva föreställde. En talrik folkskara hade samlat sig utanför residenset och helsade den höge gästen med de lifligaste hurrarop. Omedelbart efter intagen dinér kl. ¼ till 5 e. m. afreste H. K. H., åtföljd jemväl af Guvernören Baron von Kothen, till Fredrikshamn, hvarest H. K. H. inträffade följande natt kl. ½ 2, och behagade logera uti särskildt inredda rum i kadettkorpsens lokal. Staden var illuminerad och på façaden af kadettkorpsens lokal glänste ett lysande A. Talrika folkmassor, som alltintill denna sena timma med längtan förbidat H. K. H:s ankomst, omgåfvo äfven här den för alla hjertan dyrbare gästen.
3 Sedan påföljande morgon kadettkorpsens chef och tjenstemän haft nåden blifva H. K. H. föreställde, behagade H. K. H. taga korpsen i ett välvilligt och detaljeradt ögnasigte samt uttrycka sin höga tillfredsställelse med det fullkomliga skick, hvari densamma sig befann. Efter intagen dinér afreste H. K. H. kl. 3 e. m., passerade Lovisa utan att stadna, och ankom vidpass kl. 10 e. m. till Borgå, hvarest H. K. H. behagade dröja en half timma i Hr Astenii lokal, för att intaga thé. Ännu samma natt kl. inemot 2 på morgonen inträffade H. K. H. i Helsingfors och behagade stiga af vid kejserliga palatset, der H. K. H. mottogs af generalguvernören jemte generalitetet.
4 Fredagen den 14 Mars om morgonen spridde sig nyheten om det höga och dyrbara besöket som en löpeld kring Helsingfors. Hela staden kom i en festlig rörelse, alla läroverk inställde sina lektioner för dagen och enhvar som det kunde skyndade ut för att öfvertyga sig om verkligheten af en så kär tilldragelse och personligen hembära den älskade fursten sin hyllning. Sällan har Helsingfors erbjudit en så festlig, så liflig anblick; i allas uppsyn målade sig hoppet och glädjen, som under loppet af dagen steg till ett jubel utan afbrott.
5 Kl. 10 f. m. täcktes H. K. H. låta för sig presentera Kejs. Senatens vice ordförande och ledamöter, jemte flera högre civila och militära embetsmän, auktoriteternes chefer, borgerskapets äldste m. fl. Derefter behagade H. K. H. kl. 11 f. m. besöka universitetet, hvars lärare blefvo i Consistorii sessionsrum H. K. H. föreställde och vid hvilket tillfälle H. K. H. behagade huldrikt öfverräcka till Doktor M. A. Castrén samma dag undertecknadt konstitutorial såsom den förste professor i finska språket vid Finlands universitet. Studerande ungdomen var samlad i solennitetssalen, der H. K. H. vid sitt inträde helsades med Hr Pacii för den 11 Jan. komponerade festsång, afsjungen med biträde af unga damer. H. K. H., universitetets höge kansler, höll derpå till studenterne ett förmanande och tillika om den nådigaste välvilja vitnande tal på ryska språket, hvilket, på H. K. H:s befallning, omedelbart derpå öfversattes af Guvernören Baron von Kothen på svenska. H. K. H. helsades vid sin bortgång med folksången och omedelbart derpå af studenternes enthusiastiska hurrarop, som följde H. K. H. under oafbrutet jubel ut till trappan och der fann det lifligaste eko bland den på senatstorget till tusendetal församlade folkmassan af alla stånd.
6 H. K. H. behagade derpå besöka universitetets särskilda inrättningar äfvensom de finska kasernerna och flera publika anstalter samt förrätta sin gudstjenst i grekiska kyrkan, hvarefter H. K. H., som för dagen bar den finska gardesuniformen, på senatstorget mönstrade lifgardets finska skarpskyttebataljon och finska sjöekipaget samt täcktes yttra sitt välbehag öfver dessa truppers utmärkta skick. H. K. H:s besök på dessa olika punkter af staden var ett fortsatt jubeltåg. Öfverallt väntade skaror af åskådare, öfverallt skallade fröjderopen och utgjorde en ledning för dem som voro i okunnighet om riktningen af H. K. H:s besök. I hög grad vacker var anblicken, när H. K. H. efter paraden besökte nya lutherska kyrkan och begaf sig uppför den af åskådare tätt betäckta trappan direkte från torget. Vördnaden skingrade ett ögonblick massorna der H. K. H. gick fram, men strax derpå slöto de sig än tätare för att följa hans steg, och den hela långsidan af torget intagande trappan presenterade i detta ögonblick det brokigaste skådespel.
7 Till middagstafel kl. 3 e. m. hade H. K. H. låtit kalla flera af ortens högre embetsmän. Studentkorpsen hade man|22 3|grannt församlat sig utanför palatset och uppstämde till sin höge och älskade kanslers ära »Vårt land» och slutligen folksången. H. K. H. behagade dervid tvenne gånger utträda på balkongen och med den utmärktaste välvilja yttra på svenska språket orden »Jag tackar er!» samt »Gud välsigne er!» Obeskriflig var ungdomens enthusiasm vid detta rörande prof på den höge kanslerns huldhet; alla mössor och hattar flögo i luften under outsläckliga hurrarop, hvari folkmassorna instämde, och tårar glänste i månget öga.
8 H. K. H:s besök i Helsingfors var gladt, men kort. Kallad af vigtiga värf, afreste H. K. H. redan samma dag kl. ½ 5 e. m. från staden, sedan studerande ungdomen ännu engång, församlad på långa bron, haft tillfälle att till afsked uttrycka all den kärlek, hvaraf dess varma hjertan brunno på denna oförgätliga dag.
9 H. K. H. passerade på återresan Borgå mellan kl. 8 och 9 fredagsaftonen samt behagade åter dröja vid pass en halftimma i Hr Astenii lokal, för att intaga en lätt måltid. Denna gång var man förberedd på H. K. H:s ankomst; hela staden var illuminerad på ett sätt som väl Borgå sällan varit det sedan landtdagens tid; H. K. H. mottogs på bron af den församlade folkmassan och följdes under hurrarop till sitt logis, der ett antal unga fruntimmer uppvaktade H. K. H. med sång och helsades af den höge gästen med utmärkt välvilja; jublet utanföre ville ingen ända taga. Vid H. K. H:s afresa steg enthusiasmen till sin höjd; den blandade massan af åskådare instörtade i rummen, för att ännu fröjda sig åt hvarje spår af den älskade furstens dervaro, och först sent inpå natten tystnade det glada sorlet på Borgås gator.
10 Men sof man den natten föga i Borgå, så sof man ännu mindre i Lovisa. Äfven här var man nu förberedd på H. K. H:s ankomst. Ända till den minsta koja i staden var illuminerad, befolkningen var H. K. H. till möte, och den uppriktigaste tillgifvenhet visade sig här, som öfverallt, i den sjelfmanta hyllningen af en talrik menighet. Lördagen den 15:de kl. 10 f. m. inträffade H. K. H. i Wiborg, hvarest, efter intagen dejeuner i guvernörsresidenset, stadens auktoriteter och äldste blefvo H. K. H. föreställde. H. K. H. fortsatte derefter s. d. kl. ½ 12 f. m. resan till S:t Petersburg.
11 Sålunda var H. K. H. Thronföljarens besök i Finland ett fortsatt jubeltåg, omgifvet af oskrymtad kärlek, af tacksamhetens fria hyllningsgärd. Hvarje station, hvarje stad, der H. K. H. stadnade, om också blott för ett ögonblick, var derpå ett bevis. Finnens kända trohet och tillgifvenhet för sitt kejsarehus förklara tillräckligt detta mottagande; men dertill kom ännu den omisskänliga välviljan och den alla hjertan intagande mildheten i H. K. H:s personlighet. »Han älskar oss!» sade till hvarandra hög och låg; i hvar mans mun cirkulerade rörande berättelser om sådana drag, som tillvinna furstar folkens kärlek, och det fanns ingen, som icke kände sig i sitt hjertas djup beredd att löna denna utmärkta välvilja med oförgätlig tacksamhet. Snart nio år hafva förgått, sedan Finland, dess hufvudstad och dess universitet sednast hade lyckan emottaga ett besök af H. K. H. Thronföljaren; detta besök i Maj 1842 blef länge ett kärt minne för alla, som voro vitnen dertill; men minnet af Mars 1851 blir för alla finska hjertan outplånligt.
Den 14 Mars 1851.
Och vintersolen rinner så klar ur hafvets famn,
Och alla mörka skyar de vika,
Och alla nattens skuggor med hotande hamn
De lägga ned sin spira tillika.
Den unga dagen kommer. Och bygd och land och stad
Som till en fest sig smycka. Hvar uppsyn är så glad
Och nyss så arma hjertan så rika.
Den unge fursten kommer, ett stjernfall lik, så snar,
Att hägna och förlåta och försvinna.
Förrn knappt det någon anat, han midt ibland oss var,
Att alla hjertan tjusa och vinna.
Han älskar oss! ...konsekvensändrat/normaliserat Vår himmel den var af moln betäckt;
En fläkt dem skingrat alla; Han var den hulda fläkt.
Välan, Han skall oss tacksama finna.
Och hör! det går ett jubel kring stad och bygd och land
Och följer Honom hvart han sig vänder.
Det är ej smickrets stämma, ej skrymtans offerbrand,
Som kring den höge fursten sig tänder.
Det är den fria hyllning – en skön, en herrlig syn! –
Ur tusen, tusen hjertan den stiger högt mot skyn
Och varmt sin bön till himlen uppsänder.
Der ljuder månget eko i Finlands skog och skär;
Det lyssnar på de ljud, som här tona;
Det griper dagens jubel och vida kring det bär,
Att alla dagens rykten försona.
Det är Din lön, o Furste! Det gäldar hundrafallt
Din kärlek med vår kärlek; det skall Dig löna allt!
Det blir en diamant i Din krona.
Ett ögonblick, ett enda, vi nyss Dig kallat vår;
Fast fjerran, står Du ständigt oss nära
Sålänge dagen randas, sålänge Finland står,
Dig städs i tacksamt hjerta vi bära.
Du ljusets verk har hägnat ... välan, vi Dig förstå.
Ditt verk skall mästarn prisa, Ditt namn skall ej förgå,
Och skön blir, ALEXANDER, Din ära.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Hans Kejserliga Höghet Thronföljarens besök i Finland.
1 Den 14 Mars 1851 var en af dessa betydelsefulla dagar, hvilka med outplånliga drag inristas uti ett folks hågkomster. Finlands hufvudstad hade den lyckan att nämnde dag emottaga ett huldrikt besök af Hans Kejserliga Höghet Cesarewitsch Thronföljaren Alexander Nikolaiewitsch.
2 Hans Kejserliga Höghet, åtföljd af Generaladjutanden Rostoffzoff och Öfversten Grefve Adlerberg, afreste från S:t Petersburg onsdagen den 12 Mars på morgonen och ankom samma dag kl. 3 e. m. till Wiborg, hvarest H. K. H. steg af vid guvernörsresidenset, der länets guvernör var H. K. H. till mötes och några högre embetsmän hade den nåden att blifva föreställde. En talrik folkskara hade samlat sig utanför residenset och helsade den höge gästen med de lifligaste hurrarop. Omedelbart efter intagen dinér kl. ¼ till 5 e. m. afreste H. K. H., åtföljd jemväl af Guvernören Baron von Kothen, till Fredrikshamn, hvarest H. K. H. inträffade följande natt kl. ½ 2, och behagade logera uti särskildt inredda rum i kadettkorpsens lokal. Staden var illuminerad och på façaden af kadettkorpsens lokal glänste ett lysande A. Talrika folkmassor, som alltintill denna sena timma med längtan förbidat H. K. H:s ankomst, omgåfvo äfven här den för alla hjertan dyrbare gästen.
3 Sedan påföljande morgon kadettkorpsens chef och tjenstemän haft nåden blifva H. K. H. föreställde, behagade H. K. H. taga korpsen i ett välvilligt och detaljeradt ögnasigte samt uttrycka sin höga tillfredsställelse med det fullkomliga skick, hvari densamma sig befann. Efter intagen dinér afreste H. K. H. kl. 3 e. m., passerade Lovisa utan att stadna, och ankom vidpass kl. 10 e. m. till Borgå, hvarest H. K. H. behagade dröja en half timma i Hr Astenii lokal, för att intaga thé. Ännu samma natt kl. inemot 2 på morgonen inträffade H. K. H. i Helsingfors och behagade stiga af vid kejserliga palatset, der H. K. H. mottogs af generalguvernören jemte generalitetet.
4 Fredagen den 14 Mars om morgonen spridde sig nyheten om det höga och dyrbara besöket som en löpeld kring Helsingfors. Hela staden kom i en festlig rörelse, alla läroverk inställde sina lektioner för dagen och enhvar som det kunde skyndade ut för att öfvertyga sig om verkligheten af en så kär tilldragelse och personligen hembära den älskade fursten sin hyllning. Sällan har Helsingfors erbjudit en så festlig, så liflig anblick; i allas uppsyn målade sig hoppet och glädjen, som under loppet af dagen steg till ett jubel utan afbrott.
5 Kl. 10 f. m. täcktes H. K. H. låta för sig presentera Kejs. Senatens vice ordförande och ledamöter, jemte flera högre civila och militära embetsmän, auktoriteternes chefer, borgerskapets äldste m. fl. Derefter behagade H. K. H. kl. 11 f. m. besöka universitetet, hvars lärare blefvo i Consistorii sessionsrum H. K. H. föreställde och vid hvilket tillfälle H. K. H. behagade huldrikt öfverräcka till Doktor M. A. Castrén samma dag undertecknadt konstitutorial såsom den förste professor i finska språket vid Finlands universitet. Studerande ungdomen var samlad i solennitetssalen, der H. K. H. vid sitt inträde helsades med Hr Pacii för den 11 Jan. komponerade festsång, afsjungen med biträde af unga damer. H. K. H., universitetets höge kansler, höll derpå till studenterne ett förmanande och tillika om den nådigaste välvilja vitnande tal på ryska språket, hvilket, på H. K. H:s befallning, omedelbart derpå öfversattes af Guvernören Baron von Kothen på svenska. H. K. H. helsades vid sin bortgång med folksången och omedelbart derpå af studenternes enthusiastiska hurrarop, som följde H. K. H. under oafbrutet jubel ut till trappan och der fann det lifligaste eko bland den på senatstorget till tusendetal församlade folkmassan af alla stånd.
6 H. K. H. behagade derpå besöka universitetets särskilda inrättningar äfvensom de finska kasernerna och flera publika anstalter samt förrätta sin gudstjenst i grekiska kyrkan, hvarefter H. K. H., som för dagen bar den finska gardesuniformen, på senatstorget mönstrade lifgardets finska skarpskyttebataljon och finska sjöekipaget samt täcktes yttra sitt välbehag öfver dessa truppers utmärkta skick. H. K. H:s besök på dessa olika punkter af staden var ett fortsatt jubeltåg. Öfverallt väntade skaror af åskådare, öfverallt skallade fröjderopen och utgjorde en ledning för dem som voro i okunnighet om riktningen af H. K. H:s besök. I hög grad vacker var anblicken, när H. K. H. efter paraden besökte nya lutherska kyrkan och begaf sig uppför den af åskådare tätt betäckta trappan direkte från torget. Vördnaden skingrade ett ögonblick massorna der H. K. H. gick fram, men strax derpå slöto de sig än tätare för att följa hans steg, och den hela långsidan af torget intagande trappan presenterade i detta ögonblick det brokigaste skådespel.
7 Till middagstafel kl. 3 e. m. hade H. K. H. låtit kalla flera af ortens högre embetsmän. Studentkorpsen hade man|22 3|grannt församlat sig utanför palatset och uppstämde till sin höge och älskade kanslers ära »Vårt land» och slutligen folksången. H. K. H. behagade dervid tvenne gånger utträda på balkongen och med den utmärktaste välvilja yttra på svenska språket orden »Jag tackar er!» samt »Gud välsigne er!» Obeskriflig var ungdomens enthusiasm vid detta rörande prof på den höge kanslerns huldhet; alla mössor och hattar flögo i luften under outsläckliga hurrarop, hvari folkmassorna instämde, och tårar glänste i månget öga.
8 H. K. H:s besök i Helsingfors var gladt, men kort. Kallad af vigtiga värf, afreste H. K. H. redan samma dag kl. ½ 5 e. m. från staden, sedan studerande ungdomen ännu engång, församlad på långa bron, haft tillfälle att till afsked uttrycka all den kärlek, hvaraf dess varma hjertan brunno på denna oförgätliga dag.
9 H. K. H. passerade på återresan Borgå mellan kl. 8 och 9 fredagsaftonen samt behagade åter dröja vid pass en halftimma i Hr Astenii lokal, för att intaga en lätt måltid. Denna gång var man förberedd på H. K. H:s ankomst; hela staden var illuminerad på ett sätt som väl Borgå sällan varit det sedan landtdagens tid; H. K. H. mottogs på bron af den församlade folkmassan och följdes under hurrarop till sitt logis, der ett antal unga fruntimmer uppvaktade H. K. H. med sång och helsades af den höge gästen med utmärkt välvilja; jublet utanföre ville ingen ända taga. Vid H. K. H:s afresa steg enthusiasmen till sin höjd; den blandade massan af åskådare instörtade i rummen, för att ännu fröjda sig åt hvarje spår af den älskade furstens dervaro, och först sent inpå natten tystnade det glada sorlet på Borgås gator.
10 Men sof man den natten föga i Borgå, så sof man ännu mindre i Lovisa. Äfven här var man nu förberedd på H. K. H:s ankomst. Ända till den minsta koja i staden var illuminerad, befolkningen var H. K. H. till möte, och den uppriktigaste tillgifvenhet visade sig här, som öfverallt, i den sjelfmanta hyllningen af en talrik menighet. Lördagen den 15:de kl. 10 f. m. inträffade H. K. H. i Wiborg, hvarest, efter intagen dejeuner i guvernörsresidenset, stadens auktoriteter och äldste blefvo H. K. H. föreställde. H. K. H. fortsatte derefter s. d. kl. ½ 12 f. m. resan till S:t Petersburg.
11 Sålunda var H. K. H. Thronföljarens besök i Finland ett fortsatt jubeltåg, omgifvet af oskrymtad kärlek, af tacksamhetens fria hyllningsgärd. Hvarje station, hvarje stad, der H. K. H. stadnade, om också blott för ett ögonblick, var derpå ett bevis. Finnens kända trohet och tillgifvenhet för sitt kejsarehus förklara tillräckligt detta mottagande; men dertill kom ännu den omisskänliga välviljan och den alla hjertan intagande mildheten i H. K. H:s personlighet. »Han älskar oss!» sade till hvarandra hög och låg; i hvar mans mun cirkulerade rörande berättelser om sådana drag, som tillvinna furstar folkens kärlek, och det fanns ingen, som icke kände sig i sitt hjertas djup beredd att löna denna utmärkta välvilja med oförgätlig tacksamhet. Snart nio år hafva förgått, sedan Finland, dess hufvudstad och dess universitet sednast hade lyckan emottaga ett besök af H. K. H. Thronföljaren; detta besök i Maj 1842 blef länge ett kärt minne för alla, som voro vitnen dertill; men minnet af Mars 1851 blir för alla finska hjertan outplånligt.
Den 14 Mars 1851.
Och vintersolen rinner så klar ur hafvets famn,
Och alla mörka skyar de vika,
Och alla nattens skuggor med hotande hamn
De lägga ned sin spira tillika.
Den unga dagen kommer. Och bygd och land och stad
Som till en fest sig smycka. Hvar uppsyn är så glad
Och nyss så arma hjertan så rika.
Den unge fursten kommer, ett stjernfall lik, så snar,
Att hägna och förlåta och försvinna.
Förrn knappt det någon anat, han midt ibland oss var,
Att alla hjertan tjusa och vinna.
Han älskar oss! ...konsekvensändrat/normaliserat Vår himmel den var af moln betäckt;
En fläkt dem skingrat alla; Han var den hulda fläkt.
Välan, Han skall oss tacksama finna.
Och hör! det går ett jubel kring stad och bygd och land
Och följer Honom hvart han sig vänder.
Det är ej smickrets stämma, ej skrymtans offerbrand,
Som kring den höge fursten sig tänder.
Det är den fria hyllning – en skön, en herrlig syn! –
Ur tusen, tusen hjertan den stiger högt mot skyn
Och varmt sin bön till himlen uppsänder.
Der ljuder månget eko i Finlands skog och skär;
Det lyssnar på de ljud, som här tona;
Det griper dagens jubel och vida kring det bär,
Att alla dagens rykten försona.
Det är Din lön, o Furste! Det gäldar hundrafallt
Din kärlek med vår kärlek; det skall Dig löna allt!
Det blir en diamant i Din krona.
Ett ögonblick, ett enda, vi nyss Dig kallat vår;
Fast fjerran, står Du ständigt oss nära
Sålänge dagen randas, sålänge Finland står,
Dig städs i tacksamt hjerta vi bära.
Du ljusets verk har hägnat ... välan, vi Dig förstå.
Ditt verk skall mästarn prisa, Ditt namn skall ej förgå,
Och skön blir, ALEXANDER, Din ära.