1 Den låga tanke man härtills – och icke utan skäl – hyst om eget lands industri börjar efter hand att ge rum för hoppet att en dag, om icke täfla med utlänningen, dock i någon mån fylla de allmännaste behofver med egna tillverkningar. Att uppfinningar och methoder för det mesta lånas från utländsk ort, hör till sakens natur, liksom att mycket af hvad man dock med rätta kallar inhemsk industri till en början i landet tillverkas af utländsk hand eller af utländskt råämne. Handel och industri äro kosmopoliter, som sky en ensidig exclusiv patriotism; de dela häruti lynne med hela kulturen, hvars väsende är att äfven i sin mest nationela egendomlighet bibehålla sin universela karakter.
2 Vi önskade gerna i vår ringa mån bidraga att göra nya inom landet praktiserade uppfinningar och methoder allmännare bekanta medelst korta notiser, och vi göra början dermed i dag. Vi anhålla framgent, att de industri- och slöjdidkare, hvilka anse sin sak vinna på en sådan offentlighet, behagade hedra oss med uppgifter, lämpliga att publiceras i detta blad.
1. Ramstedtska verkstadens potateskokare.
3 Ära den som äras bör! Vi börja den långa – måtte det bli den långa – raden med den anspråkslösaste och nyttigaste af alla kokare, potateskokaren. För att säga sanningen, så uppträder vår hederlige kokare under ett lärdt grekiskt namn, som ingen dödlig köksa kan uttala. Den kallar sig nemligen Anhydrohepseterion; ett af dessa namn, om hvilka salig Porthan brukade säga, att man kan slå ihjäl hundar med dem. Men deraf låta vi oss icke förskräcka. Vi fördrista oss dock att kalla vår kokare med det beskedliga namn som minsta barn begriper.
4 Således, potateskokaren är en ny engelsk uppfinning af Mr Charles Bray, som inom kort tid gjort en fredlig revolution i alla kök i England. Den består af en jerncylinder (kannformig gryta), med dubbla väggar och stenbotten, öfver denna en lös med hål försedd dubbelbotten af jernbleck, som med utvikningar nedåt hålles någon tum höjd öfver stenen, samt öfver det hela ett lock, äfven af jern. Lägg härtill ett handtag med trädfäste, och inrättningen är färdig.
5 Vanligen sättes först kokaren tom på stark eld, tills den blir genomvärmd. Derefter iläggas potäterna, väl torkade, med eller utan skal (det förra är bättre), utan salt samt, hvad som är hufvudsaken, utan vatten, på den lösa öfre botten, hvarefter locket påsättes. Om tre qvart timma försökas potäterna på vanligt sätt. Merändels behöfva de då koka fem minuter till, ty 50 minuter är det vanliga. Hettan kan vara så stark, att det yttre jernet glödas. Derefter är anrättningen färdig, och dess smaklighet skall ingen bestrida. Största och egentliga vinsten af potateskokaren är att potäterna bibehålla den must och den fina behagliga doft som vattnet annars utdrager. Hvar och en som pröfvat smaken af potates stekta på glöd kan intyga skilnaden. Kokaren är icke annat än en bakugn i smått, hvarföre den äfven vid andra anrättningar kan göra tjenst som en sådan. De dubbla väggarnas och den lösa bottnens bestämmelse är endast att hindra potäternas vidbränning.
6 Uppfinningen prakticeras af Ramstedtska verkstaden, om hvars flera förtjenstfulla arbeten denna sednaste tid vi icke längesedan hade nöjet nämna några ord. Att vitsorda arbetets godhet är derföre öfverflödigt. Priset är, för svårigheten att anskaffa den eldfasta stenbottnen, tillsvidare 5 rubel silfver.
2. Löjtnant Pohlmans halmhattar.
7 F. d. Löjtnanten i kongl. svensk tjenst Hr Otto Pohlman samt hans fru äro kända i Finland, den förre genom sina lyckliga lektioner i skönskrifning, den sednare genom undervisning i broderi- och tapisseriarbeten af utmärkt elegans. Sistlidne höst har Hr Pohlman i Helsingfors etablerat en fabrik för halmarbeten och erhållit sju års uteslutande privilegium på sin method att tillverka alla slags hattar flätade af finsk halm.
8 Detta etablissement är det första och enda i sin sort i Finland och, som vi förmoda, äfven i Sverige och Ryssland. Det ges tvenne skäl att förutspå detsamma en lysande framtid, såframt annars fortsättningen håller hvad början lofvar: dessa skäl äro materialets utomordentliga billighet och tillgänglighet samt produktens kuranta åtgång både här och i Petersburg. Man skulle tro att halmhattarne vore mindre lämpliga för somrar med så omvexlande temperatur som våra, men den starka importen af sådana hattar bevisar motsatsen. Man har väl sett grofva halmhattar här flätas som handslöjd, men alla bättre importeras från Tyskland och säljas i bodarna för 3, 4, 5 rubel silfver stycket och deröfver. Hr Pohlman lofvar att tillverka dylika hattar, fullt jemförliga med de utländska, för hälften eller tredjedelen af samma pris; mans-, fruntimmers- och barnhattar af alla färger och dimensioner, från 50 kop. silfver för de simplaste ända till 5 rubel för de finaste genombrutna, med ornamenter af halm prydda fruntimmershattar. Att döma af de smakfulla profver vi sett, skall Hr Pohlman hålla ord.
9 Naturligtvis beror det mesta på halmens beredning. Flätningen är ett enkelt arbete och verkställes af barn. Till en början har Hr Pohlman upptagit 16 eller 18 flickor från Borgå om 10 till 15 års ålder, hvilka hos honom hafva boning, föda, kläder och undervisning af särskild lärare om söndagseftermiddagarna. Detta lilla institut har sina bön- och fristunder, sin inbördes tillsyn och sitt biträdande i hushållet. Flera af barnen hafva redan vunnit en betydlig färdighet. Hr Pohlmans afsigt är att, såsnart en lämplig lokal hinner anskaffas, mångdubbla antalet af sina små arbetare.
10 Flätorna sammansättas af från Petersburg införskrifna sömmerskor, och fru Pohlman har deröfver närmaste inseende. Etablissementet är ännu i sin början; det skall blifva oss ett nöje att framdeles lemna vidare detaljer om dess fortgång och utvidgning.
Notisen/artikeln ingår i HT 3/4 1852:|27 2|
Finsk Industri.
3. Verkstad för småländska tröskverk.
11 När man jemför de stora äldre engelska tröskmachinerna med de s. k. småländska tröskverken, är man färdig att fråga: hvartill tjena alla dessa hjul och bobiner, då ändamålet lika fullkomligt på kortare tid vinnes genom de till sin konstruktion enkla småländska tröskverken? Att förenkla en sammansatt machin, är ofta svårare än sjelfva uppfinningen, och en sådan förtjenst tillkommer Gårdsinspektoren Anders Sträf, född i Nye socken af Jönköpings län. Af naturlig fallenhet för mekaniken, utan att sjelf vara slöjdkunnig, hade Sträf under den tid han innehaft inspektorstjenster hos Brukspatronen Bergsrådet Aschan i Repperda och Alsheda socken samt vår landsman Majoren von Heideman å Östanå i Hvitlanda socken af samma län, varit i tillfälle att bese en mängd från England inkomna tröskmachiner samt andra då redan inom Sverige brukliga tröskverk. Efter flerårigt arbete, sedan en mängd modeller af olika konstruktion blifvit förfärdigade och ändrade, lyckades det Sträf omsider, att år 1837 fullkomna sin uttänkta plan ungefär på samma tid Byggmästaren Sandström uttog i Sverige patent på de bobintröskverk, hvilka förfärdigas på Högfors bruk i Vichtis.
12 Det första tröskverk af den konstruktion vi nu i landet erhållit, skall Sträf hafva förfärdigat åt majoren von Heideman, hvilket vid anställd proftröskning vunnit allmänt bifall, hvarefter Sträf fortsatte med arbete af tröskverk åt jordägare i södra Sverige, intill år 1840, då han anlade egen verkstad å Linghem i Östergöthland, med 16 à 20 arbetare, en verkstad, som snart tillvann sig sådant förtroende, att beställningar i mängd inkommo från flera orter i Sverige, Danmark och Holstein. Ifrån samma verkstad, hvilken ännu fortfar, ehuru i mindre skala, har Byggmästaren Sven Magnus Anderson, som här i landet bygger tröskverk, efter flereårigt vistande utgått
13 Ägaren af Drägsby egendom invid Borgå, Sekreteraren W. Boije, var veterligen den förste Finne, som under en resa i Sverige sommaren 1846 hade tillfälle att öfvertyga sig om de småländska tröskverkens förträffliga, egenskaper. Utgående från den riktiga åsigt, att det finska jordbruket, i stället att hemta sina föredömen på längre håll, borde rikta sitt närmaste ögnamärke på sådana länder, hvilkas nordliga läge gjorde klimat och öfriga naturförhållanden likare våra, – på Sverige, Danmark, Holstein – satte sig Hr Boije kort efter sin resa i skriftlig förbindelse med flera kunnige svenske agronomer, i afsigt att till Finland införa nämnde åkerbruksredskap. Först i Juli månad sistlidet år 1851 lyckades Hr B. att å Drägsby uppställa och försöka oftanämnda tröskverk, hvilket försök utföll till allmän tillfredställelse. I Dec. månad samma år erhöll den på Hr B:s uppmaning hit öfverkomne Gustaf Andersson nådigt patent att i Finland förfärdiga samma slags tröskverk m. m., och sedan numera åtskilliga sådana förfärdigats, samt patentet på Hr Boije öfverflyttats, etableras för dessa arbeten å Tjusterby en verkstad, hvilken torde vara i full gång d. 1 November innevarande år 1852. När och i hvilket omfång verkstaden ser sig i tillfälle att emottaga större beställningar, skall i tidningarna tillkännagifvas. Att verkstadens arbeten, såsom åsyftande icke enskild vinst, utan allmän nytta, lemnas för möjligaste lindriga pris, kan tagas för afgjordt.
14 De småländska tröskverken äro särdeles ändamålsenlige för Finland och visa då först sin rätta nytta, så snart vi kunna tillegna oss dem af olika storlek, såsom fallet är i Sverige, der personer vid tröskverk af tredje storleken gjort det till ett yrke att, försedde med dragare, resa byarne emellan och emot betalning uttröska allmogens säd. En mängd om vintern i de öfre orterne af vårt land syslolöst folk skulle derigenom kunna vinna arbetsförtjenst och eget uppehälle, utan att, som nu ofta sker, falla samhället till last, äfvensom det sädesödande bruket af stackar troligen då komme i en framtid att upphöra. – Ehuru enkla till sin konstruktion, fordrar dessa tröskverks förfärdigande yttersta noggranhet och äro arbetsdryga i anseende till den mängd delar af både trä och jern, hvaraf machinen består. De förfärdigas till storleken af fyra slag, deraf första sorten, i förhållande till den kraft man vill använda och den effekt man åstundar, bygges för 8, à 6 dragare eller deremot svarande naturkraft, matas af tvenne personer och skall kunna uttröska från 7 till 10 tunnor oriad råg i timman.
15 Andra storleken äro de i landet redan kände. Tredje storleken med dubbel utvexling är lätt att flytta och passande för mindre jordbrukare och allmogen.
16 Fjerde storleken med enkel utvexling, men större drifhjul är i effekt lika med tredje.
17 Att både kastmachin, halmskakare och matare valsar kunna, anbringas till tröskverket, är en förmån som dock fordrar större drifkraft. Af mera vigt torde det vara, att kunna, sedan tröskverken (stolen) blifvit draget undan stjernhjulet, anbringa en dertill inrättad sörpmachin till samma hjul, som är i beröring med drifhjulet, hvilket med två dragare sättes i rörelse och som både dubbelt fortare och bättre än|27 3| de hitintills bruklige skärmachiner sönderskär halmen efter åstundan gröfre eller finare.
18 Här må efter Borgå Tidn. tilläggas följande meddelande om den s. k. Fryksdalsplogen. Vi hafva, säger B. T., här i landet vid odlingsarbetet å skogbevuxen, tufvig och ojemn mark varit tvungne att begagna gräftan, hvilken medtager mycken arbetskraft, den Vermlänningen med sin förträffliga plog förstår att spara. Också har mången jordbrukare varit sinnad att förskaffa sig en vermlandsplog af den förbättrade konstruktion, som är känd under namn af Fryksdalsplogen, men svårigheten att tillika erhålla personer, hvilka kunna begagna detta starka redskap, som kan användas ej endast vid odlingsarbete, utan med samma fördel till både skum- och djupplöjning i den hårdaste lera, har gjort, att plogen ej blifvit införskrifven, ehuru fördelaktig den än är. Med glädje få vi derföre underätta landets jordbrukare, att brukspatronen Baron F. Hisinger till Fagervik inreqvirerat tvenne kunnige plogkarlar från Fryksdals härad i Vermlands län, hvilka, försedda med plogar, skola nästa sommar hit öfverkomma, för att på Baron H:s vidsträckta egendomar företaga odlingsarbeten.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/5 1852:|35 2|
Finsk Industri.*)Vi upprepa vår anhållan att vänner af den inhemska industrin ville hedra vårt blad med korta upplysningar i dithörande ämnen.
4. Nytt sätt att spränga under vatten.
19 Byggmästaren Anders Sandell, född i Sandsunds by af Pedersöre socken i det händiga Österbotten, arbetade en längre tid vid Väg- och vattenkomunikationskorpsens ritkontor under inseende af korpsens dåvarande chef, den så allmänt och högt aktade friherre von Rosenkampff. Sandell, som derunder utmärkte sig genom berömvärd flit och sålunda vann en för vattenbyggnader erforderlig skicklighet, antogs år 1845 såsom qvartersman vid den då beslutade Saima kanal, der han år 1850, bland annat, användes vid uppmuddringen af sundet mellan Wiborgs slott och fästningen.
20 Under detta arbete påträffade Sandell i samma sund en sten, för stor att utan sprängning uppfordras. För att således spränga stenen, användes till en början den härtills vanliga methoden, som likväl gång efter annan, i följd af de dermed förenade olägenheter, misslyckades. Derefter anskaffades från Saima kanals förråder det efter sin skicklige uppfinnare – numera Länearkitekten i UleåborgMajor Oldenburg – såkallade Oldenburgska patenterade antändningsröret med tillbehör; men då röret befanns skadadt och ej kunde för ändamålet användas, trotsade stenen fortfarande alla ansträngningar till dess bortskaffande. Detta föranledde Sandell att uttänka ett nytt medel till stenens undanrödjande, och han lyckades förfärdiga ett härtill ämnadt nytt sprängningsinstrument af annan konstruktion än de dittills brukliga.
21 Detta instrument består af smidt jern, är sammansatt af skilda stycken och kan efter behof förlängas eller förkortas medelst påskrufvade delar i förhållande till vattnets djup. Om dess vid första påseendet komplicerade, men likväl enkla konstruktion må endast nämnas att det med kilar befästas samt är försedt med ett cylindriskt rör, för att nedleda svafveltråden till patronen, som består af en torkad kreatursstrupe fylld med krut efter behof. Sandell har utförligt beskrifvit sammanfattningen och användandet af sitt instrument, hvaröfver han ock förfärdigat en modell i miniatyr.
22 När det nya instrumentet var färdigt, anställdes September 1850 profsprängning i flera sakkunnige personers närvaro. Försöket gällde just samma sten, som så länge trotsat alla bemödanden, och lyckades så fullkomligt, att stenen vid första skottet sprang i tre större stycken, hvilka sedan hvart för sig med lätthet uppfordrades. Alla närvarande insågo och erkände instrumentets ändamålsenlighet.
23 För närvarande leder Sandell, i egenskap af byggmästare, nybyggnaden af Mohla sockens stenkyrka samt flera broarbeten i Wiborgs län.
5. Kankonens slupar.
24 Hemmansägaren i Gamla Carleby sockenCarl Gustafson Kankonen har främst bland det medlersta Österbottens många skicklige byggmästare vunnit namn och ryckte genom att förfärdiga de vackraste, bäst seglande slupar och båtar. Hans arbeten utmärka sig icke blott genom deras för ögat behagliga form och öfriga goda egenskaper; han visar derjemte en urskiljning i valet af virke och en noggrannhet i utförandet, som garantera arbetets soliditet och lemna intet öfrigt att önska. År 1849 byggde han en slup – prydd med förgyllda örnar på sidorna, ett arbete af det i hans hembygd långt drifna trädsnideriet – på hvilken han seglade till Helsingfors, i afsigt att här föryttra densamma. Man bjöd honom 300 rubel silfver, men obelåten med anbudet, seglade han till Petersburg, der han försålde sitt mästerstycke för 550 rubel sagde mynt. Både före och efter nämnde år har han förfärdigat flera slupar af utmärkt konstruktion, bland hvilka en förliden sommar inköptes af en härvarande vän af seglingskonsten. Under nyss förlidne vinter har Kankonen haft under byggnad en kajut-segelbåt på klink af 36 fots längd samt en annan inventiös slup på kravel af 30 fots längd, så konstruerad, att den efter behag kan gå med vefhjul eller segel, emedan hjulen kunna med lätthet borttagas. Båda dessa slupar äro till salu.
25 Kankonen är icke allenast en skicklig slupbyggmästare, han är derjemte äfven navigatör. Hans fader, Gustaf Kankonen, var i lifstiden Östersjöskeppare; sonen följde fadren åt under dess resor på Lübeck, Riga och Petersburg samt lärde sig derunder navigation och praktisk vana i sjöyrket. Efter fadrens död förde Kankonen i flera år sin egen skonert på resor till Petersburg, Riga och Stockholm, men sedan det under en af dessa resor hände att mesanbomen hardt när slagit honom öfver bord, öfvergaf han sjön och arbetar nu uteslutande på sina båtar, för hvilka han har stor naturlig fallenhet. Han gör äfven slupritningar och mallar af flera slag.
6. Notsjö glasbruk*)Detaljerna lånade ur Åbo underrättelser..
26 Notsjö glasbruk, anlagdt på 1700-talet i Urdiala socken af Tavastland, har ymnig tillgång på qvarts och fin hvit sand samt ved. Länge tillverkades här endast buteljer|35 3| och fönsterglas, till dess nuvarande ägaren, Vicehäradshöfdingen A. Törngren, begynte med berömlig energi uppdrifva brukets tillverkning. Hr T. företog sistliden sommar en utlandsresa i det speciela syfte att vinna nödig kännedom om glasproduktionen, på dess mest utvecklade ståndpunkt samt antog på försök flera kunnige utländske arbetare. Ensamt på 40 olika messingsformer för machinpressadt glas, det första i Finland, har Hr T. användt 12 000konsekvensändrat/normaliserat rubel (silfver?). Bruket, som fortfarande utvidgas, tillverkar nu, förutom sistnämnde glassort, en mängd artiklar för husliga, kemiska och medicinska behofver samt slipade glas med hvad dertill bör. Tvenne slipare från Gernheim i Westphalen inslipa lufttäta korkar, rita, slipa och polera fönsterskifvor, kristallglasskifvor till kyrkor, butiker m. m. samt facetter på vinglas, karasiner m. m. Åbo domkyrka har för sitt chor beställt slipade fönsterskifvor från Notsjö. Tillsvidare finnas blott tvenne kommissionslager af brukets tillverkning, ett i Åbo och ett i Tavastehus. Att rörelsen snart skall betydligt utvidgas kan antagas som säkert och utgör ett glädjande bevis på vaknad företagsamhet i en för det allmänna lifvet så oumbärlig produktionsgren.
Notisen/artikeln ingår i HT 14/7 1852:|56 2|
Finsk Industri.
7. Herr Granholms Pianino’s.
27 Den tid är ej alltför långt aflägsen, då ett pianoinstrument kunde anses för en sällsynthet mångestädes i Finland. Det numer totalt förgätna klaveret var dåförtiden mer än ofta tillräckligt att i stadens salonger såväl som i långt aflägsna landsbygder sprida nöje och trefnad, att med ett potpourri ur Kalifen i Bagdad t. ex., eller med »Bataille d’Austerlitz», eller »Rouseaus Dröm med variationer» tillfredställa mångens anspråk på en högre musikalisk njutning.
28 Men den musikaliska bildningen har stigit och med den behofvet af ett värdigare uttrycksmedel än det bristfälliga klaveret. En lifligare kommunikation med utlandet har befrämjat den förra och längesedan tillfredsställt det sednare. Mångestädes i landet bevittna dessutom gamla uthamrade inhemska pianoinstrumenter, som redan öfverlefvat sig sjelfva, och isynnerhet exemplar af den på sin tid beryktade Blomqvistska piano-fabriken i Borgå, att den inhemska idogheten icke heller försummat att redan länge sig sjelf till fromma understöda den musikaliska bildningens framsteg. Pianot, och mångestädes äfven flygeln, hafva sålunda under sednaste decennier småningom eröfrat en numera obestridd plats i hvarje bildadt hus.
29 Ganska goda pianoinstrumenter hafva på sednare tider blifvit förfärdigade inom landet. Herr E. G. Granholm har i detta afseende uträttat mer än någon annan hos oss. Herr Granholms verkstad, etablerad härstädes år 1834 och sedan en längre tid den största i landet, har under 18 år tillverkat och försålt något öfver 200 tafel- och flygel-instrumenter, hvaraf en del utgått till de aflägsnaste landsorter. – Hr Granholm har i synnerhet under sednare år haft förtjensten att fortfarande tillegna sig nya i utlandet praktiserande methoder och uppfinningar i pianomekanik; hr Granholms nyaste instrumenter hafva härigenom vunnit mycket i duglighet.
30 Sednast har å hr Granholms verkstad förfärdigats, efter modell ur den berömda Lichtenthalska fabriken i St. Petersburg, s. k. Pianino’s, instrumenter af en högst egen och behändig form och med en särdeles förträfflig musikalisk ton.
31 Pianinot kan anses såsom ett mellanting af flygel och tafel-piano. Det har skapnaden af en elegant liten byrå, intager obetydligt rum och transporteras med lätthet. Häraf dess benämning kabinettsflygel. – Den inre konstruktionen är alldeles olik vanliga instrumenters. Strängarna och resonnansbottnen äro anbragte i vertikal ställning å instrumentets bakre sida; hamrarnes mekanik är till följe af det korta afståndet från klaviaturen, ganska invecklad och de anslå strängarna från främre sidan, i stående ställning. Denna egna konstruktion skänker pianinot en ovanligt fyllig, melodisk och klangfull ton, som vida öfverträffar det vanliga pianots. Hr Granholms pianinos hafva i detta afseende blifvit på det mest fördelaktiga sätt lofordade af flera härvarande kännare och musici, bland dem af hrr Pacius och Lagi.
32 I sammanhang härmed förtjena att nämnas hr Granholms nya s. k. Royal-Piano’s, hvilka ega en efter fransysk uppfinning konstruerad stränguppsättning af den egna beskaffenhet, att strängarna ligga i kors öfver hvarandra, diskanten öfver basen. Instrumentet erhåller härigenom en starkare och bestämdare ton. Dessutom är denna konstruktion, i förening med tvenne jernskifvor, särdeles egnad att konservera stämningen. För öfrigt ega Royalinstrumenterne konstruktionen af vanliga tafelpianos. – Vi hafva vid sednaste konserter i brunnssalongen haft tillfälle att höra ett af hr Granholms Royal-Pianos, som eger ett starkt och klangfullt ljud och mycket godt anslag
8. Herr Grönlunds Tennarbeten.
33 Tenngjutaren herr J. G. Grönlund har för trenne år tillbaka härstädes nära Esbo tull etablerat en anspråkslös verkstad, som i vår stad är den enda i sitt slag. Hr Grönlund har under en sexårig vistelse i S:t Petersburg inhemtat några i Finland förut icke använda methoder i formgjutning, och tillverkar ganska smakfulla, fina och vällyckade gjutarbeten, bland dem armstakar, kandelabrar, klockställare m. m. i svart lackeradt och bronseradt arbete, hvilka uthärda jemförelse med mången utländsk vara.
34 Vi föranledes till dessa notiser af ett ganska eget industrielt försök af hr Grönlund, hvilket förtjenar all uppmärksamhet. På uppmaning af en i saken intresserad har hr G. efter en från Åbo erhållen ritning företagit sig att gjuta modeller af det under byggnad varande S:t Henriks monumentet i Kumo socken, hvilket omtalats i alla våra tidningar, äfven i detta blad. Arbetet utgör ett litet 10 tum högt göthiskt tempel, måladt ljusrödt, liksom originalet, och försedt med pelare, hvälfda fönsterbågar samt gyllene tinnar. Taket, prydt med ett kors, är anbragfdt såsom lock. Öfver dörren läses: »Pyhä Henrikkin Muistopatsas Kokemäellä».konsekvensändrat/normaliserat Arbetet är ganska väl gjordt.
35 Pjeserna låta begagna sig till hvarjehanda ändamål såsom tobaksaskar, cigarrhållare, blomurnor, skriftyg, brefgömmor, till och med sydynor. Hr Grönlund har för närvarande 10 exemplar nästan fullfärdiga. Priset är, till följe af svårigheterna vid de första försöken, till en början 3 Rb. 50 kop. silfver.
Notisen/artikeln ingår i HT 3/11 1852:|88 2|
Finsk Industri.
9. Marknadsartiklar. Rakstriglar.
36 Förliden höstmarknad i Helsingfors hade, som vanligt, ganska litet nytt att erbjuda. Saluståndens lilla exposition, guldsmedernes, bokbindarnes, bleckslagarnes, bundtmakarnes, sadelmakarnes, sockerbagarnes m. fl. butiker, att icke tala om kringlorna, voro så chinesiskt stationära som möjligt. Tjugu år ha icke förmått drifva denna marknadsindustri ett steg framåt, om icke möjligen qvantitativt, så att man nu ser flera konkurrenter och en större mängd varor. Det ligger något enformigt i detta eviga enahanda, som dock i sin mån skall representera industrin i landets hufvudstad. Det är sannt, att den icke bör sökas ensamt på torget och att man hemma hos producenterna finner verkliga framsteg, om hvilka vi lemnat och än framdeles hoppas kunna lemna några meddelanden.
37 Vi ha ofta upprepat, att visst icke den enda, men en väsendtelig orsak till handtverkeriernas stillastående är att söka i den olyckliga trögheten att vilja med litet arbete förtjena mycket penningar. Sälja litet och sälja dyrt, det är den grundsats, som blytung förhindrar hvarje framåtskridande, och tyvärr är det den, som ännu allmännast följes. Medan många af våra handtverkare endast med svårighet afsätta sina artiklar, öfversvämmar oss utlänningen från öster, vester och söder med en mängd produkter af dålig eller medelmåttig beskaffenhet, endast derföre begärliga, emedan de lemnas till ett ojemförligt billigare pris. Det vore icke svårt att uppräkna en hel litania af dylika saker, som med lätthet kunde förfärdigas inom landet.
38 Bland artiklar i salustånden böra vi likväl nämna Hr Laurents svarfveriarbeten, som äro utmärkta i sitt slag. Hr Lindström utställde några vackra arbeten i messing, hvaribland mindre salongskronor till billigt pris. Ekenäs handskar (Wörman) täflade nu med en konkurrent från Åbo (Winge), hvars handskar, särdeles de svarta, utmärka sig genom särdeles duglighet och billighet (35 kop. s:r) och som skulle vida öfverträffa de mycket konsumerade ryska, hvilka sägas icke sällan vara sköra och opålitliga, derest de finska handskarna vårdade sig om sömmarnas finare utseende.
39 En artikel, som icke varit synlig på marknaden, men förtjenat att vara det, är Hr B. Forstens rakstriglar. Tillverkade efter en amerikansk method, utgöra de egentligen en förening af fyra striglar, en på hvar sida och alla af olika mjukhet. Stenstrigeln N:o 1, som är belagd med crocus Martis, tjenstgör vid slipningen och begagnas tid efter annan utan olja eller vatten, hvarefter bettet gradvis förfinas på de följande i ordning efter numrorna. Striglarna 3 och 4 anlitas dessutom hvarje gång knifven begagnas. Vi nämnde i början af året Hr Forstens thermometrar såsom särdeles tillförlitliga. Vi kunna nu lika sanningsenligt intyga, att Hr Forstens striglar icke allenast äro de yppersta vi här i landet sett tillverkas, utan äfven vida bättre än de flesta tyska, franska, ja engelska striglar, som här hållas till salu i bodarna. Aldrig bergas ett skördefält med lättare möda, än en skäggig haka, som anlitat Hr Forsstens striglar. Deras pris är 1 rub. 20 kop. s:r, och det vore önskligt att de kunde tillverkas i parti samt hållas till salu både här och i landsorten.
Notisen/artikeln ingår i HT 19/1 1853:|5 2|
Finsk Industri.
40 Vi fortsätta de förlidet år påbegynta korta notiserna om produkter af den inhemska industrin samt upprepa vår anhållan, att resp. producenter, såväl handtverkare, som fabriksidkare och andre tekniska arbetare, måtte hedra vårt blad med upplysningar för detta ändamål.
10. Ramstedtska Verkstaden i Helsingfors.
41 I förliden årgång N:o 10 och 17 hade vi nöjet meddela några detaljer om denna i flera afseenden utmärkta verkstad. Med så mycket större tillfredsställelse kunna vi nu nämna, att inrättningen under årets lopp ansenligt utvidgat sin rörelse och tillvunnit sig ett ökadt förtroende. En driftig ledare, som ständigt tillegnar sig utlandets bästa methoder; en duglig arbetspersonal samt ett betydligt förråd af godt material sätta verkstaden i stånd att utföra arbeten af större omfång, mångfald, skyndsamhet och pålitlighet, än man annars varit van att finna i sin närmaste närhet. En svarfstol af 20 fots längd för jernarbeten gör det möjligt att svarfva cylindrar af ända till 4 fots diameter. En ångmachin om 18 hästars kraft är, bland annat, bestämd att såga ämnen för tillverkning af alla slags åkdon, hvilken likväl, i anseende till nödig torkning af virket, ännu ej på en längre tid kan begynna.
42 Vi hafva hos inrättningens föreståndare begärt och erhållit nedanstående förteckning på arbeten efter nya methoder, hvilka, förutom alla vanliga smiden m. m., produceras af Ramstedtska verkstaden, nemligen:
43 1) Ångmachiner till 10 hästars kraft. – 2) Hydrauliska och boktryckarpressar. – 3) Qvarn- och Sågverk. – 4) Domkrafter af alla slag. – 5) Rotskärnings-machiner efter engelsk modell. – 6) Såg-machin för ved (sågar itu 1 famn björkved på|5 3| 15 à 20 min., – 7) Korknings-machiner för buteljer. – 8) Krossmachiner för hafra. – 9) Enkla och ändamålsenliga kassakistor af ny konstruktion samt billigare än förut begagnade. – 10) Closetter med och utan vatten. – 11) Is-sågar för upptagning af reguliera isstycken till iskällare, hvarigenom isen bättre packas och källaren blir varaktigare. – 12) Gungstolar af jern. – 13) Strykugnar. – 14) Jernslädar för vattkar, lätta och starka. – 15) Vatten-cisterner. – 16) Reparatur af ångbåtar ända till 150 hästars kraft. – Dessutom ett slags små pressar med namnstämplar, till stämpling af bref och kuverter, isynnerhet tjenlig för böcker och dokumenter.
44 En annan gång hoppas vi kunna meddela några detaljer om ett med verkstaden i förbindelse stående gjuteri.
11. Pohlmannska fabriken för halmarbeten.
45 I samma nummer (17), der vi förlidet år omnämnde Ramstedtska verkstaden, nämnde vi äfven en annan inrättning, vid hvilken vi, jemte så många andra, då fästade förhoppningar, dem tiden sedan svikit. Det är icke utan sitt intresse, att vid sidan af den redbara, ärligt framåtgående industrin nämna äfven en annan, hvars föraktliga syfte är att, på bekostnad af menniskors lättrogenhet, vedergälla visad välvilja med svek, otack och glömska af alla hederns förbindelser.
46 F. d. Löjtnanten i svensk tjenst Otto von Pohlmann hade förlidet år flyttat sin nya fabrik för halmarbeten till den s. k. Sparbanksvillan och der engagerat en talrik personal af ungdom, hvilken han sysselsatte med halmflätning. Allt syntes lofva den nya inrättningen en lysande framgång. Grundlagd på förädlingen af det billigaste material, fann den i tillverkningens enkelhet och varans kuranta natur fördelar, egnade att rikt löna en derpå nedlagd möda. Den möttes på alla håll af deltagande, välönskningar och kontanta understöd; dess arbeten hade en sådan afsättning, att tillverkningen icke hann motsvara efterfrågan.
47 Denna inrättnings korta historia, hvars detaljer ännu icke äro tillfyllest kända, tog ett oväntadt slut, i det Hr Pohlmann, jemte familj, bittida om julmorgonen befanns hafva afvikit orten, efter att hafva qvarlemnat skulder till ett förmodadt belopp af omkring 12 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver.
48 Vi godtrogne Finnar ha ännu mycket att lära.
12. Årsräkningar och kredit.
49 En i slutet af förra året i tidningarna synlig annons, att Ramstedtska verkstaden icke mera lemnar arbeten på årsräkning, har, för dess ovanlighets skull, väckt någon uppmärksamhet. Såsom ett enstaka fall, ligger derpå ringa vigt, enär producenten utan tvifvel har frihet att i sådana fall förfara efter behag, med risk att möjligen förlora en del af kunderne. Men den princip, som ligger till grund derför, har synts oss äga en allmännare tillämpning. Frågan sammanhänger med det vidlyftiga kapitlet om arbetets organisation och kreditsystemet i allmänhet. Som sådan ingår den i tidens vigtigaste samhällsfrågor. Här blott några korta anmärkningar.
50 Ansökningen är ett förskott af tillverkaren åt köparen. Tillverkaren förlorar derpå dubbelt, nemligen 1) räntan på materialet och 2) räntan på arbetet. Köparen å sin sida vinner visserligen räntan på varans värde, derest han ej får betala ett motsvarande högre pris, men förlorar i de flesta fall hvad som är mer, nemligen den omedelbara kontrollen att varan motsvarar dess pris. Vid årets slut är det sällan mera möjligt att kontrollera detaljerna af en längre räkning. En större utbetalning är dessutom kännbarare, än flera små.
51 Således är å ena sidan en säker, å andra sidan en möjlig förlust samt å båda sidor en fördel att, om icke alldeles afskaffa, dock mycket inskränka den allmänna seden att taga handtverkares och fabrikanters arbeten på årsräkning.
52 Men de stora producenterne, hvilka antingen grunda sin rörelse på kapital eller för sina förlager åtnjuta längre kredit, kunna utan svårighet bära ett sådant system. De små producenterne deremot – och till dem räkna vi de flesta handtverkare – måste ofelbart lida derpå och icke sällan ruineras deraf. De nödgas köpa sitt material underhand, vanligen på kort kredit, således betala i förskott: första förlusten. Detta material blir dem dyrare, än om de köpte det kontant med den genast erhållna inkomsten för deras tillverkning: andra förlusten. Skuldsättning blir ofta häraf en följd: tredje förlusten. De aflöna och underhålla sina arbetare för dagen; betala således äfven detta i förskott: fjerde förlusten. För att hålla sig uppe, nödgas de höja sina priser, hvilket är detsamma som att minska afsättningen: femte förlusten. Slutligen nödgas de, af brist på tillgångar, material och arbetsstyrka, afsäga sig månget lönande arbete, hvilket de, med genast erhållen liqvid, kunnat åtaga sig: – sjette förlusten.
53 Den som opartiskt betraktar dessa omständigheter kan icke annat än instämma i den mening vi af erfarne män hört uttalas, att många handtverkeriers lägervall – särdeles de som fordra förlag – samt i allmänhet den lilla och kapitaler saknande industrins klena tillstånd i landet till icke ringa del bör tillskrifvas det omåttligt utsträckta kreditsystemet med årsräkningar.
54 Att afskaffa alla räkningar torde vara, om icke omöjligt, dock olämpligt för en talrik klass af konsumenter, nemligen tjenstemän, hvilka uppbära sina inkomster qvartalvis, följaktligen gerna åtnjuta anstånd till dess qvartalet utfaller. Men vi inse icke hvad som skulle hindra att inskränka de härtills brukliga årsräkningarne till qvartalsräkningar. Tre månaders kredit väger betydligt mindre i vågskålen till handtverkarens nackdel, än tolf månaders, och så lång kredit bör han äfven kunna påräkna vid inköpet af sitt material. Oss synes, som vore detta qvartalsystem både för tillverkare och köpare vida förmånligare.
Notisen/artikeln ingår i HT 16/2 1853:|13 2|
Finsk Industri.
13. Trikotfabriken i Åbo*)Härom finnes en
läsvärd artikel i N:o 48 af Åbo Und:r 1852..
55 Trikoten eller sticktyget är för sin mjukhet, sin smidighet och förmåga att tätt (men icke lufttätt) ansluta sig kroppen, ett af de mest omtyckta beklädnadsämnen. Den nyttjas redan allmänt, börjande från strumpans låga regioner ända upp till höjden af nattmössan. Dess bruk tar årligen till, det utbreder sig bland alla samhällsklasser och börjar att inkasta allt större artiklar i marknaden. Ännu för kort tid sedan yfdes endast matroser i dessa stickade tröjor, med hvilka de försett sig i Helsingör eller i Liverpool; nu ser man snart hvarannan bonde eller dagakarl klädd i en dylik. Vissa underplagg, täcken, barntossor, hängslen m. m., om hvilka man förr högst sällan hörde, säljas nu redan i mängd i bodarna. Allt utvisar, att sticktyget sticker ut månget annat tyg, ja att det blifvit en af vår tids mest kuranta förnödenheter. Med undantag af de vanligaste handarbeten, har man tagit sådant, som så mycket annat, från utlänningen, till dess fabriksägaren, Generalkonsuln W. J. af Forselles d. 27 Juli 1851 erhöll sjuårigt patent att i Finland begagna s. k. rundväfstol för tillverkning af trikot och dithörande. Denna machin är så ny, att den år 1849 förevisades på industri-expositionen i Paris; den sättes i gång med handkraft och vef samt tillverkar flera gånger mera tyg, än den förut vanliga s. k. raka strumpväfstolen. Väfnaden glider här fram i form af en på hvardera ändan öppen säck, och tyget har ingen s. k. stad, som på härtills vanliga trikoter. Det göres af allt slags garn, bomull, ull, silke, lin, färgadt eller ofärgadt, och kan med utmärkt fördel användas till de mångfaldigaste plagg, helst sådana som fordra obehindrad ledighet för kroppens rörelser.
56 Hr af Forselles sysselsätter för närvarande, under ledning af en från Paris införskrifven verkmästare, tre väfstolar och inalles 60 à 70 arbetare, alla qvinnor af arbetsklassen i Åbo. All ull som begagnas är inhemsk. Om beskaffenheten af dessa tillverkningar har allmänheten ett halft år bortåt kunnat öfvertyga sig genom varorna sjelfva. Men då här, mer än annorstädes, det allmänna omdömet behöfver tid till att stadga sig för eller emot en vara har det utan tvifvel varit välbetänkt, att på ett ställe sammanföra dessa fabrikater vid den lilla exposition Hr af Forselles dessa dagar anställt i Helsingfors och som gifvit närmaste anledning till dessa rader.
57 Icke utan en känsla af intresse och tillfredsställelse har man nyss i Baranoffska huset betraktat dessa tillverkningar af en gryende industri, som på sitt håll säkerligen är den mångfaldigaste och längst drifna man ännu sett eget land frambringa. Dessa bord, som för oss utbreda en hel liten förrådskammare af enkla förnödenheter – just derföre värda vår uppmärksamhet, emedan de höra till lifvets första hvardagsbehofver – och som bjuda oss dessa saker så mjuka för handen och behagliga för ögat – säga de icke till oss: allt detta kunna vi sjelfva göra, vi som härtills köpt utlänningens stundom dåliga vara för dyra priser? Väl säga de också: farväl, o stickstrumpa, gummornas trefnad och tröst! farväl, o virknål, flickornas sällskap, som icke förbjuder tankarnas flygt till kära föremål! Eder tid är rätt snart förbi; flitigare än nålen och stickan, arbetar den trägna väfstolen på en enda dag mer än ni förmått hela året om; men genom att mångfaldiga produkten, mångfaldigas äfven behofvet, och den dag skall komma, när bonden plöjer sitt fält och hans dotter stickar sitt brudtäcke, klädda i tröjor från denna pariser väfstol, som nu blifvit vår.
58 När denna tid skall komma, beror hufvudsakligen på de priser, med hvilka fabriken kan äga bestånd. Vi sakna ännu tillfälle att bedöma, i hvad mån fabriken i detta afseende kan täfla med eller underbjuda de utländska; vi ha blott anledning att tro, det varans godhet i de flesta fall motsvarar dess åsatta värde. Men i det vi af hjertat önska denna unga industri den bästa trefnad och afsättning, taga vi oss friheten ännu engång erinra om den gyllene regel, som vi så ofta lagt den lilla inhemska produktionen på samvetet och som den så ofta förbisett till eget förderf: sälj icke litet och dyrt, utan mycket och billigt! Så skall varan, engång blifven behof, genom mängden af sin afsättning rikligen ersätta den mindre procent, som arbetet lemnar i ren behållning.
Notisen/artikeln ingår i HT 10/9 1853:|71 2|
Finsk Industri.
14. Arbeten från Fiskars.
59 Uti Finlands Allmänna Tidning lästes nyligen bland strödda underrättelser äfven följande: »På Harmsens maschin-fabrik i staden Libau uti Kurland förfärdigas såkallade hermetiska kakelugnsdörrar, hvilka äro särdeles lämpliga och ändamålsenliga, emedan de sluta till på alla sidor och följaktligen bespara bränsle. De utestänga fullkomligt allt os, så att spjellen genast efter det veden utbrunnit kunna tillstängas, samt släcka äfven skorstenseld, ty såsnart kakelugnsdörrarne tillslutas, kan något luftdrag icke|71 3| passera genom dem. Priset på dylika kakelugnsdörrar varierar ifrån 5 till 15½ rub. silfver.»
60 Med anledning af denna notis kan det vara intressant att erfara, att dylika kakelugnsdörrar redan någon längre tid förfärdigats äfven på Fiskars mekaniska verkstad samt med stor framgång afsatts till orter utom Finland, isynnerhet till Riga. Enligt annons uti tidningarna finnas de numera äfven härstädes till salu och stå att fås för det jemförelsevis billiga priset af 4½ rub. s:r för stycket. Att sluta af dörrarnes yttre utseende borde de emotsvara ändamålet, hvilket vi ock hört försäkras af personer, som varit i tillfälle att försöka desamma.
61 Jemte dessa arbeten ifrån Fiskars hafva vi äfven varit i tillfälle att taga kännedom af några andra ifrån samma verkstad, som synas förtjenta af uppmärksamhet.
62 Sedan någon tid förfärdigas derstädes såkallade vedbesparande köks-spislar, som hafva egenskapen att lätteligen kunna anbringas i hvilket rum som helst. De äro af gjutet jern och variera i storlek från 2½ alns till 1 alns längd, från 1⅙ alns till ¹¹⁄₁₂ alns bredd samt från 31 tums till 13½ tums höjd, och intaga således knappast så stor plats som ett vanligt köksbord. Efter storleken äro hällarne å desamma försedda med 4 till 7 öppningar för kokning samt en särskild apparat för uppvärmning af vatten, hvarutom å framsidan af spislarna finnas anbragta icke allenast stekugnar, utan ock såkallade varmugnar, eller reservoirer för sådant, som någonoriginal: ågonn längre tid behofver hållas varmt. Sjelfva eldstäderna, som uti längd motsvara spislarnes bredd, upptaga i höjd och bredd ungefär 6 tum, så att knappast mera än en vanlig vedklabb i sönder åtgår till eldningen; ett förhållande, som bör vecka till en högst ringa åtgång af ved. Priset för spislarne varierar från 25 till 100 rub. s:r för stycket.
63 Ett slags mindre spislar, som än lättare kunna transporteras från ställe till ställe, och isynnerhet lämpa sig att användas å smärre farkoster, förfärdigar verkstaden äfven. De benämnas derstädes jagtspislar och fås till 7 rub. s:r stycket.
64 Verkstadens strykugnar, af enahanda konstruktion som de å Ramstedtska verkstaden tillverkade, torde vara af gammalt kända.
*)Vi upprepa vår anhållan att vänner af den inhemska industrin ville hedra vårt blad med korta upplysningar i dithörande ämnen.
Finsk Industri.
1 Den låga tanke man härtills – och icke utan skäl – hyst om eget lands industri börjar efter hand att ge rum för hoppet att en dag, om icke täfla med utlänningen, dock i någon mån fylla de allmännaste behofver med egna tillverkningar. Att uppfinningar och methoder för det mesta lånas från utländsk ort, hör till sakens natur, liksom att mycket af hvad man dock med rätta kallar inhemsk industri till en början i landet tillverkas af utländsk hand eller af utländskt råämne. Handel och industri äro kosmopoliter, som sky en ensidig exclusiv patriotism; de dela häruti lynne med hela kulturen, hvars väsende är att äfven i sin mest nationela egendomlighet bibehålla sin universela karakter.
2 Vi önskade gerna i vår ringa mån bidraga att göra nya inom landet praktiserade uppfinningar och methoder allmännare bekanta medelst korta notiser, och vi göra början dermed i dag. Vi anhålla framgent, att de industri- och slöjdidkare, hvilka anse sin sak vinna på en sådan offentlighet, behagade hedra oss med uppgifter, lämpliga att publiceras i detta blad.
1. Ramstedtska verkstadens potateskokare.
3 Ära den som äras bör! Vi börja den långa – måtte det bli den långa – raden med den anspråkslösaste och nyttigaste af alla kokare, potateskokaren. För att säga sanningen, så uppträder vår hederlige kokare under ett lärdt grekiskt namn, som ingen dödlig köksa kan uttala. Den kallar sig nemligen Anhydrohepseterion; ett af dessa namn, om hvilka salig Porthan brukade säga, att man kan slå ihjäl hundar med dem. Men deraf låta vi oss icke förskräcka. Vi fördrista oss dock att kalla vår kokare med det beskedliga namn som minsta barn begriper.
4 Således, potateskokaren är en ny engelsk uppfinning af Mr Charles Bray, som inom kort tid gjort en fredlig revolution i alla kök i England. Den består af en jerncylinder (kannformig gryta), med dubbla väggar och stenbotten, öfver denna en lös med hål försedd dubbelbotten af jernbleck, som med utvikningar nedåt hålles någon tum höjd öfver stenen, samt öfver det hela ett lock, äfven af jern. Lägg härtill ett handtag med trädfäste, och inrättningen är färdig.
5 Vanligen sättes först kokaren tom på stark eld, tills den blir genomvärmd. Derefter iläggas potäterna, väl torkade, med eller utan skal (det förra är bättre), utan salt samt, hvad som är hufvudsaken, utan vatten, på den lösa öfre botten, hvarefter locket påsättes. Om tre qvart timma försökas potäterna på vanligt sätt. Merändels behöfva de då koka fem minuter till, ty 50 minuter är det vanliga. Hettan kan vara så stark, att det yttre jernet glödas. Derefter är anrättningen färdig, och dess smaklighet skall ingen bestrida. Största och egentliga vinsten af potateskokaren är att potäterna bibehålla den must och den fina behagliga doft som vattnet annars utdrager. Hvar och en som pröfvat smaken af potates stekta på glöd kan intyga skilnaden. Kokaren är icke annat än en bakugn i smått, hvarföre den äfven vid andra anrättningar kan göra tjenst som en sådan. De dubbla väggarnas och den lösa bottnens bestämmelse är endast att hindra potäternas vidbränning.
6 Uppfinningen prakticeras af Ramstedtska verkstaden, om hvars flera förtjenstfulla arbeten denna sednaste tid vi icke längesedan hade nöjet nämna några ord. Att vitsorda arbetets godhet är derföre öfverflödigt. Priset är, för svårigheten att anskaffa den eldfasta stenbottnen, tillsvidare 5 rubel silfver.
2. Löjtnant Pohlmans halmhattar.
7 F. d. Löjtnanten i kongl. svensk tjenst Hr Otto Pohlman samt hans fru äro kända i Finland, den förre genom sina lyckliga lektioner i skönskrifning, den sednare genom undervisning i broderi- och tapisseriarbeten af utmärkt elegans. Sistlidne höst har Hr Pohlman i Helsingfors etablerat en fabrik för halmarbeten och erhållit sju års uteslutande privilegium på sin method att tillverka alla slags hattar flätade af finsk halm.
8 Detta etablissement är det första och enda i sin sort i Finland och, som vi förmoda, äfven i Sverige och Ryssland. Det ges tvenne skäl att förutspå detsamma en lysande framtid, såframt annars fortsättningen håller hvad början lofvar: dessa skäl äro materialets utomordentliga billighet och tillgänglighet samt produktens kuranta åtgång både här och i Petersburg. Man skulle tro att halmhattarne vore mindre lämpliga för somrar med så omvexlande temperatur som våra, men den starka importen af sådana hattar bevisar motsatsen. Man har väl sett grofva halmhattar här flätas som handslöjd, men alla bättre importeras från Tyskland och säljas i bodarna för 3, 4, 5 rubel silfver stycket och deröfver. Hr Pohlman lofvar att tillverka dylika hattar, fullt jemförliga med de utländska, för hälften eller tredjedelen af samma pris; mans-, fruntimmers- och barnhattar af alla färger och dimensioner, från 50 kop. silfver för de simplaste ända till 5 rubel för de finaste genombrutna, med ornamenter af halm prydda fruntimmershattar. Att döma af de smakfulla profver vi sett, skall Hr Pohlman hålla ord.
9 Naturligtvis beror det mesta på halmens beredning. Flätningen är ett enkelt arbete och verkställes af barn. Till en början har Hr Pohlman upptagit 16 eller 18 flickor från Borgå om 10 till 15 års ålder, hvilka hos honom hafva boning, föda, kläder och undervisning af särskild lärare om söndagseftermiddagarna. Detta lilla institut har sina bön- och fristunder, sin inbördes tillsyn och sitt biträdande i hushållet. Flera af barnen hafva redan vunnit en betydlig färdighet. Hr Pohlmans afsigt är att, såsnart en lämplig lokal hinner anskaffas, mångdubbla antalet af sina små arbetare.
10 Flätorna sammansättas af från Petersburg införskrifna sömmerskor, och fru Pohlman har deröfver närmaste inseende. Etablissementet är ännu i sin början; det skall blifva oss ett nöje att framdeles lemna vidare detaljer om dess fortgång och utvidgning.
Notisen/artikeln ingår i HT 3/4 1852:|27 2|Finsk Industri.
3. Verkstad för småländska tröskverk.
11 När man jemför de stora äldre engelska tröskmachinerna med de s. k. småländska tröskverken, är man färdig att fråga: hvartill tjena alla dessa hjul och bobiner, då ändamålet lika fullkomligt på kortare tid vinnes genom de till sin konstruktion enkla småländska tröskverken? Att förenkla en sammansatt machin, är ofta svårare än sjelfva uppfinningen, och en sådan förtjenst tillkommer Gårdsinspektoren Anders Sträf, född i Nye socken af Jönköpings län. Af naturlig fallenhet för mekaniken, utan att sjelf vara slöjdkunnig, hade Sträf under den tid han innehaft inspektorstjenster hos Brukspatronen Bergsrådet Aschan i Repperda och Alsheda socken samt vår landsman Majoren von Heideman å Östanå i Hvitlanda socken af samma län, varit i tillfälle att bese en mängd från England inkomna tröskmachiner samt andra då redan inom Sverige brukliga tröskverk. Efter flerårigt arbete, sedan en mängd modeller af olika konstruktion blifvit förfärdigade och ändrade, lyckades det Sträf omsider, att år 1837 fullkomna sin uttänkta plan ungefär på samma tid Byggmästaren Sandström uttog i Sverige patent på de bobintröskverk, hvilka förfärdigas på Högfors bruk i Vichtis.
12 Det första tröskverk af den konstruktion vi nu i landet erhållit, skall Sträf hafva förfärdigat åt majoren von Heideman, hvilket vid anställd proftröskning vunnit allmänt bifall, hvarefter Sträf fortsatte med arbete af tröskverk åt jordägare i södra Sverige, intill år 1840, då han anlade egen verkstad å Linghem i Östergöthland, med 16 à 20 arbetare, en verkstad, som snart tillvann sig sådant förtroende, att beställningar i mängd inkommo från flera orter i Sverige, Danmark och Holstein. Ifrån samma verkstad, hvilken ännu fortfar, ehuru i mindre skala, har Byggmästaren Sven Magnus Anderson, som här i landet bygger tröskverk, efter flereårigt vistande utgått
13 Ägaren af Drägsby egendom invid Borgå, Sekreteraren W. Boije, var veterligen den förste Finne, som under en resa i Sverige sommaren 1846 hade tillfälle att öfvertyga sig om de småländska tröskverkens förträffliga, egenskaper. Utgående från den riktiga åsigt, att det finska jordbruket, i stället att hemta sina föredömen på längre håll, borde rikta sitt närmaste ögnamärke på sådana länder, hvilkas nordliga läge gjorde klimat och öfriga naturförhållanden likare våra, – på Sverige, Danmark, Holstein – satte sig Hr Boije kort efter sin resa i skriftlig förbindelse med flera kunnige svenske agronomer, i afsigt att till Finland införa nämnde åkerbruksredskap. Först i Juli månad sistlidet år 1851 lyckades Hr B. att å Drägsby uppställa och försöka oftanämnda tröskverk, hvilket försök utföll till allmän tillfredställelse. I Dec. månad samma år erhöll den på Hr B:s uppmaning hit öfverkomne Gustaf Andersson nådigt patent att i Finland förfärdiga samma slags tröskverk m. m., och sedan numera åtskilliga sådana förfärdigats, samt patentet på Hr Boije öfverflyttats, etableras för dessa arbeten å Tjusterby en verkstad, hvilken torde vara i full gång d. 1 November innevarande år 1852. När och i hvilket omfång verkstaden ser sig i tillfälle att emottaga större beställningar, skall i tidningarna tillkännagifvas. Att verkstadens arbeten, såsom åsyftande icke enskild vinst, utan allmän nytta, lemnas för möjligaste lindriga pris, kan tagas för afgjordt.
14 De småländska tröskverken äro särdeles ändamålsenlige för Finland och visa då först sin rätta nytta, så snart vi kunna tillegna oss dem af olika storlek, såsom fallet är i Sverige, der personer vid tröskverk af tredje storleken gjort det till ett yrke att, försedde med dragare, resa byarne emellan och emot betalning uttröska allmogens säd. En mängd om vintern i de öfre orterne af vårt land syslolöst folk skulle derigenom kunna vinna arbetsförtjenst och eget uppehälle, utan att, som nu ofta sker, falla samhället till last, äfvensom det sädesödande bruket af stackar troligen då komme i en framtid att upphöra. – Ehuru enkla till sin konstruktion, fordrar dessa tröskverks förfärdigande yttersta noggranhet och äro arbetsdryga i anseende till den mängd delar af både trä och jern, hvaraf machinen består. De förfärdigas till storleken af fyra slag, deraf första sorten, i förhållande till den kraft man vill använda och den effekt man åstundar, bygges för 8, à 6 dragare eller deremot svarande naturkraft, matas af tvenne personer och skall kunna uttröska från 7 till 10 tunnor oriad råg i timman.
15 Andra storleken äro de i landet redan kände. Tredje storleken med dubbel utvexling är lätt att flytta och passande för mindre jordbrukare och allmogen.
16 Fjerde storleken med enkel utvexling, men större drifhjul är i effekt lika med tredje.
17 Att både kastmachin, halmskakare och matare valsar kunna, anbringas till tröskverket, är en förmån som dock fordrar större drifkraft. Af mera vigt torde det vara, att kunna, sedan tröskverken (stolen) blifvit draget undan stjernhjulet, anbringa en dertill inrättad sörpmachin till samma hjul, som är i beröring med drifhjulet, hvilket med två dragare sättes i rörelse och som både dubbelt fortare och bättre än|27 3| de hitintills bruklige skärmachiner sönderskär halmen efter åstundan gröfre eller finare.
18 Här må efter Borgå Tidn. tilläggas följande meddelande om den s. k. Fryksdalsplogen. Vi hafva, säger B. T., här i landet vid odlingsarbetet å skogbevuxen, tufvig och ojemn mark varit tvungne att begagna gräftan, hvilken medtager mycken arbetskraft, den Vermlänningen med sin förträffliga plog förstår att spara. Också har mången jordbrukare varit sinnad att förskaffa sig en vermlandsplog af den förbättrade konstruktion, som är känd under namn af Fryksdalsplogen, men svårigheten att tillika erhålla personer, hvilka kunna begagna detta starka redskap, som kan användas ej endast vid odlingsarbete, utan med samma fördel till både skum- och djupplöjning i den hårdaste lera, har gjort, att plogen ej blifvit införskrifven, ehuru fördelaktig den än är. Med glädje få vi derföre underätta landets jordbrukare, att brukspatronen Baron F. Hisinger till Fagervik inreqvirerat tvenne kunnige plogkarlar från Fryksdals härad i Vermlands län, hvilka, försedda med plogar, skola nästa sommar hit öfverkomma, för att på Baron H:s vidsträckta egendomar företaga odlingsarbeten.
Notisen/artikeln ingår i HT 1/5 1852:|35 2|Finsk Industri.*)Vi upprepa vår anhållan att vänner af den inhemska industrin ville hedra vårt blad med korta upplysningar i dithörande ämnen.
4. Nytt sätt att spränga under vatten.
19 Byggmästaren Anders Sandell, född i Sandsunds by af Pedersöre socken i det händiga Österbotten, arbetade en längre tid vid Väg- och vattenkomunikationskorpsens ritkontor under inseende af korpsens dåvarande chef, den så allmänt och högt aktade friherre von Rosenkampff. Sandell, som derunder utmärkte sig genom berömvärd flit och sålunda vann en för vattenbyggnader erforderlig skicklighet, antogs år 1845 såsom qvartersman vid den då beslutade Saima kanal, der han år 1850, bland annat, användes vid uppmuddringen af sundet mellan Wiborgs slott och fästningen.
20 Under detta arbete påträffade Sandell i samma sund en sten, för stor att utan sprängning uppfordras. För att således spränga stenen, användes till en början den härtills vanliga methoden, som likväl gång efter annan, i följd af de dermed förenade olägenheter, misslyckades. Derefter anskaffades från Saima kanals förråder det efter sin skicklige uppfinnare – numera Länearkitekten i Uleåborg Major Oldenburg – såkallade Oldenburgska patenterade antändningsröret med tillbehör; men då röret befanns skadadt och ej kunde för ändamålet användas, trotsade stenen fortfarande alla ansträngningar till dess bortskaffande. Detta föranledde Sandell att uttänka ett nytt medel till stenens undanrödjande, och han lyckades förfärdiga ett härtill ämnadt nytt sprängningsinstrument af annan konstruktion än de dittills brukliga.
21 Detta instrument består af smidt jern, är sammansatt af skilda stycken och kan efter behof förlängas eller förkortas medelst påskrufvade delar i förhållande till vattnets djup. Om dess vid första påseendet komplicerade, men likväl enkla konstruktion må endast nämnas att det med kilar befästas samt är försedt med ett cylindriskt rör, för att nedleda svafveltråden till patronen, som består af en torkad kreatursstrupe fylld med krut efter behof. Sandell har utförligt beskrifvit sammanfattningen och användandet af sitt instrument, hvaröfver han ock förfärdigat en modell i miniatyr.
22 När det nya instrumentet var färdigt, anställdes September 1850 profsprängning i flera sakkunnige personers närvaro. Försöket gällde just samma sten, som så länge trotsat alla bemödanden, och lyckades så fullkomligt, att stenen vid första skottet sprang i tre större stycken, hvilka sedan hvart för sig med lätthet uppfordrades. Alla närvarande insågo och erkände instrumentets ändamålsenlighet.
23 För närvarande leder Sandell, i egenskap af byggmästare, nybyggnaden af Mohla sockens stenkyrka samt flera broarbeten i Wiborgs län.
5. Kankonens slupar.
24 Hemmansägaren i Gamla Carleby socken Carl Gustafson Kankonen har främst bland det medlersta Österbottens många skicklige byggmästare vunnit namn och ryckte genom att förfärdiga de vackraste, bäst seglande slupar och båtar. Hans arbeten utmärka sig icke blott genom deras för ögat behagliga form och öfriga goda egenskaper; han visar derjemte en urskiljning i valet af virke och en noggrannhet i utförandet, som garantera arbetets soliditet och lemna intet öfrigt att önska. År 1849 byggde han en slup – prydd med förgyllda örnar på sidorna, ett arbete af det i hans hembygd långt drifna trädsnideriet – på hvilken han seglade till Helsingfors, i afsigt att här föryttra densamma. Man bjöd honom 300 rubel silfver, men obelåten med anbudet, seglade han till Petersburg, der han försålde sitt mästerstycke för 550 rubel sagde mynt. Både före och efter nämnde år har han förfärdigat flera slupar af utmärkt konstruktion, bland hvilka en förliden sommar inköptes af en härvarande vän af seglingskonsten. Under nyss förlidne vinter har Kankonen haft under byggnad en kajut-segelbåt på klink af 36 fots längd samt en annan inventiös slup på kravel af 30 fots längd, så konstruerad, att den efter behag kan gå med vefhjul eller segel, emedan hjulen kunna med lätthet borttagas. Båda dessa slupar äro till salu.
25 Kankonen är icke allenast en skicklig slupbyggmästare, han är derjemte äfven navigatör. Hans fader, Gustaf Kankonen, var i lifstiden Östersjöskeppare; sonen följde fadren åt under dess resor på Lübeck, Riga och Petersburg samt lärde sig derunder navigation och praktisk vana i sjöyrket. Efter fadrens död förde Kankonen i flera år sin egen skonert på resor till Petersburg, Riga och Stockholm, men sedan det under en af dessa resor hände att mesanbomen hardt när slagit honom öfver bord, öfvergaf han sjön och arbetar nu uteslutande på sina båtar, för hvilka han har stor naturlig fallenhet. Han gör äfven slupritningar och mallar af flera slag.
6. Notsjö glasbruk*)Detaljerna lånade ur Åbo underrättelser..
26 Notsjö glasbruk, anlagdt på 1700-talet i Urdiala socken af Tavastland, har ymnig tillgång på qvarts och fin hvit sand samt ved. Länge tillverkades här endast buteljer|35 3| och fönsterglas, till dess nuvarande ägaren, Vicehäradshöfdingen A. Törngren, begynte med berömlig energi uppdrifva brukets tillverkning. Hr T. företog sistliden sommar en utlandsresa i det speciela syfte att vinna nödig kännedom om glasproduktionen, på dess mest utvecklade ståndpunkt samt antog på försök flera kunnige utländske arbetare. Ensamt på 40 olika messingsformer för machinpressadt glas, det första i Finland, har Hr T. användt 12 000konsekvensändrat/normaliserat rubel (silfver?). Bruket, som fortfarande utvidgas, tillverkar nu, förutom sistnämnde glassort, en mängd artiklar för husliga, kemiska och medicinska behofver samt slipade glas med hvad dertill bör. Tvenne slipare från Gernheim i Westphalen inslipa lufttäta korkar, rita, slipa och polera fönsterskifvor, kristallglasskifvor till kyrkor, butiker m. m. samt facetter på vinglas, karasiner m. m. Åbo domkyrka har för sitt chor beställt slipade fönsterskifvor från Notsjö. Tillsvidare finnas blott tvenne kommissionslager af brukets tillverkning, ett i Åbo och ett i Tavastehus. Att rörelsen snart skall betydligt utvidgas kan antagas som säkert och utgör ett glädjande bevis på vaknad företagsamhet i en för det allmänna lifvet så oumbärlig produktionsgren.
Notisen/artikeln ingår i HT 14/7 1852:|56 2|Finsk Industri.
7. Herr Granholms Pianino’s.
27 Den tid är ej alltför långt aflägsen, då ett pianoinstrument kunde anses för en sällsynthet mångestädes i Finland. Det numer totalt förgätna klaveret var dåförtiden mer än ofta tillräckligt att i stadens salonger såväl som i långt aflägsna landsbygder sprida nöje och trefnad, att med ett potpourri ur Kalifen i Bagdad t. ex., eller med »Bataille d’Austerlitz», eller »Rouseaus Dröm med variationer» tillfredställa mångens anspråk på en högre musikalisk njutning.
28 Men den musikaliska bildningen har stigit och med den behofvet af ett värdigare uttrycksmedel än det bristfälliga klaveret. En lifligare kommunikation med utlandet har befrämjat den förra och längesedan tillfredsställt det sednare. Mångestädes i landet bevittna dessutom gamla uthamrade inhemska pianoinstrumenter, som redan öfverlefvat sig sjelfva, och isynnerhet exemplar af den på sin tid beryktade Blomqvistska piano-fabriken i Borgå, att den inhemska idogheten icke heller försummat att redan länge sig sjelf till fromma understöda den musikaliska bildningens framsteg. Pianot, och mångestädes äfven flygeln, hafva sålunda under sednaste decennier småningom eröfrat en numera obestridd plats i hvarje bildadt hus.
29 Ganska goda pianoinstrumenter hafva på sednare tider blifvit förfärdigade inom landet. Herr E. G. Granholm har i detta afseende uträttat mer än någon annan hos oss. Herr Granholms verkstad, etablerad härstädes år 1834 och sedan en längre tid den största i landet, har under 18 år tillverkat och försålt något öfver 200 tafel- och flygel-instrumenter, hvaraf en del utgått till de aflägsnaste landsorter. – Hr Granholm har i synnerhet under sednare år haft förtjensten att fortfarande tillegna sig nya i utlandet praktiserande methoder och uppfinningar i pianomekanik; hr Granholms nyaste instrumenter hafva härigenom vunnit mycket i duglighet.
30 Sednast har å hr Granholms verkstad förfärdigats, efter modell ur den berömda Lichtenthalska fabriken i St. Petersburg, s. k. Pianino’s, instrumenter af en högst egen och behändig form och med en särdeles förträfflig musikalisk ton.
31 Pianinot kan anses såsom ett mellanting af flygel och tafel-piano. Det har skapnaden af en elegant liten byrå, intager obetydligt rum och transporteras med lätthet. Häraf dess benämning kabinettsflygel. – Den inre konstruktionen är alldeles olik vanliga instrumenters. Strängarna och resonnansbottnen äro anbragte i vertikal ställning å instrumentets bakre sida; hamrarnes mekanik är till följe af det korta afståndet från klaviaturen, ganska invecklad och de anslå strängarna från främre sidan, i stående ställning. Denna egna konstruktion skänker pianinot en ovanligt fyllig, melodisk och klangfull ton, som vida öfverträffar det vanliga pianots. Hr Granholms pianinos hafva i detta afseende blifvit på det mest fördelaktiga sätt lofordade af flera härvarande kännare och musici, bland dem af hrr Pacius och Lagi.
32 I sammanhang härmed förtjena att nämnas hr Granholms nya s. k. Royal-Piano’s, hvilka ega en efter fransysk uppfinning konstruerad stränguppsättning af den egna beskaffenhet, att strängarna ligga i kors öfver hvarandra, diskanten öfver basen. Instrumentet erhåller härigenom en starkare och bestämdare ton. Dessutom är denna konstruktion, i förening med tvenne jernskifvor, särdeles egnad att konservera stämningen. För öfrigt ega Royalinstrumenterne konstruktionen af vanliga tafelpianos. – Vi hafva vid sednaste konserter i brunnssalongen haft tillfälle att höra ett af hr Granholms Royal-Pianos, som eger ett starkt och klangfullt ljud och mycket godt anslag
8. Herr Grönlunds Tennarbeten.
33 Tenngjutaren herr J. G. Grönlund har för trenne år tillbaka härstädes nära Esbo tull etablerat en anspråkslös verkstad, som i vår stad är den enda i sitt slag. Hr Grönlund har under en sexårig vistelse i S:t Petersburg inhemtat några i Finland förut icke använda methoder i formgjutning, och tillverkar ganska smakfulla, fina och vällyckade gjutarbeten, bland dem armstakar, kandelabrar, klockställare m. m. i svart lackeradt och bronseradt arbete, hvilka uthärda jemförelse med mången utländsk vara.
34 Vi föranledes till dessa notiser af ett ganska eget industrielt försök af hr Grönlund, hvilket förtjenar all uppmärksamhet. På uppmaning af en i saken intresserad har hr G. efter en från Åbo erhållen ritning företagit sig att gjuta modeller af det under byggnad varande S:t Henriks monumentet i Kumo socken, hvilket omtalats i alla våra tidningar, äfven i detta blad. Arbetet utgör ett litet 10 tum högt göthiskt tempel, måladt ljusrödt, liksom originalet, och försedt med pelare, hvälfda fönsterbågar samt gyllene tinnar. Taket, prydt med ett kors, är anbragfdt såsom lock. Öfver dörren läses: »Pyhä Henrikkin Muistopatsas Kokemäellä».konsekvensändrat/normaliserat Arbetet är ganska väl gjordt.
35 Pjeserna låta begagna sig till hvarjehanda ändamål såsom tobaksaskar, cigarrhållare, blomurnor, skriftyg, brefgömmor, till och med sydynor. Hr Grönlund har för närvarande 10 exemplar nästan fullfärdiga. Priset är, till följe af svårigheterna vid de första försöken, till en början 3 Rb. 50 kop. silfver.
Notisen/artikeln ingår i HT 3/11 1852:|88 2|Finsk Industri.
9. Marknadsartiklar. Rakstriglar.
36 Förliden höstmarknad i Helsingfors hade, som vanligt, ganska litet nytt att erbjuda. Saluståndens lilla exposition, guldsmedernes, bokbindarnes, bleckslagarnes, bundtmakarnes, sadelmakarnes, sockerbagarnes m. fl. butiker, att icke tala om kringlorna, voro så chinesiskt stationära som möjligt. Tjugu år ha icke förmått drifva denna marknadsindustri ett steg framåt, om icke möjligen qvantitativt, så att man nu ser flera konkurrenter och en större mängd varor. Det ligger något enformigt i detta eviga enahanda, som dock i sin mån skall representera industrin i landets hufvudstad. Det är sannt, att den icke bör sökas ensamt på torget och att man hemma hos producenterna finner verkliga framsteg, om hvilka vi lemnat och än framdeles hoppas kunna lemna några meddelanden.
37 Vi ha ofta upprepat, att visst icke den enda, men en väsendtelig orsak till handtverkeriernas stillastående är att söka i den olyckliga trögheten att vilja med litet arbete förtjena mycket penningar. Sälja litet och sälja dyrt, det är den grundsats, som blytung förhindrar hvarje framåtskridande, och tyvärr är det den, som ännu allmännast följes. Medan många af våra handtverkare endast med svårighet afsätta sina artiklar, öfversvämmar oss utlänningen från öster, vester och söder med en mängd produkter af dålig eller medelmåttig beskaffenhet, endast derföre begärliga, emedan de lemnas till ett ojemförligt billigare pris. Det vore icke svårt att uppräkna en hel litania af dylika saker, som med lätthet kunde förfärdigas inom landet.
38 Bland artiklar i salustånden böra vi likväl nämna Hr Laurents svarfveriarbeten, som äro utmärkta i sitt slag. Hr Lindström utställde några vackra arbeten i messing, hvaribland mindre salongskronor till billigt pris. Ekenäs handskar (Wörman) täflade nu med en konkurrent från Åbo (Winge), hvars handskar, särdeles de svarta, utmärka sig genom särdeles duglighet och billighet (35 kop. s:r) och som skulle vida öfverträffa de mycket konsumerade ryska, hvilka sägas icke sällan vara sköra och opålitliga, derest de finska handskarna vårdade sig om sömmarnas finare utseende.
39 En artikel, som icke varit synlig på marknaden, men förtjenat att vara det, är Hr B. Forstens rakstriglar. Tillverkade efter en amerikansk method, utgöra de egentligen en förening af fyra striglar, en på hvar sida och alla af olika mjukhet. Stenstrigeln N:o 1, som är belagd med crocus Martis, tjenstgör vid slipningen och begagnas tid efter annan utan olja eller vatten, hvarefter bettet gradvis förfinas på de följande i ordning efter numrorna. Striglarna 3 och 4 anlitas dessutom hvarje gång knifven begagnas. Vi nämnde i början af året Hr Forstens thermometrar såsom särdeles tillförlitliga. Vi kunna nu lika sanningsenligt intyga, att Hr Forstens striglar icke allenast äro de yppersta vi här i landet sett tillverkas, utan äfven vida bättre än de flesta tyska, franska, ja engelska striglar, som här hållas till salu i bodarna. Aldrig bergas ett skördefält med lättare möda, än en skäggig haka, som anlitat Hr Forsstens striglar. Deras pris är 1 rub. 20 kop. s:r, och det vore önskligt att de kunde tillverkas i parti samt hållas till salu både här och i landsorten.
Notisen/artikeln ingår i HT 19/1 1853:|5 2|Finsk Industri.
40 Vi fortsätta de förlidet år påbegynta korta notiserna om produkter af den inhemska industrin samt upprepa vår anhållan, att resp. producenter, såväl handtverkare, som fabriksidkare och andre tekniska arbetare, måtte hedra vårt blad med upplysningar för detta ändamål.
10. Ramstedtska Verkstaden i Helsingfors.
41 I förliden årgång N:o 10 och 17 hade vi nöjet meddela några detaljer om denna i flera afseenden utmärkta verkstad. Med så mycket större tillfredsställelse kunna vi nu nämna, att inrättningen under årets lopp ansenligt utvidgat sin rörelse och tillvunnit sig ett ökadt förtroende. En driftig ledare, som ständigt tillegnar sig utlandets bästa methoder; en duglig arbetspersonal samt ett betydligt förråd af godt material sätta verkstaden i stånd att utföra arbeten af större omfång, mångfald, skyndsamhet och pålitlighet, än man annars varit van att finna i sin närmaste närhet. En svarfstol af 20 fots längd för jernarbeten gör det möjligt att svarfva cylindrar af ända till 4 fots diameter. En ångmachin om 18 hästars kraft är, bland annat, bestämd att såga ämnen för tillverkning af alla slags åkdon, hvilken likväl, i anseende till nödig torkning af virket, ännu ej på en längre tid kan begynna.
42 Vi hafva hos inrättningens föreståndare begärt och erhållit nedanstående förteckning på arbeten efter nya methoder, hvilka, förutom alla vanliga smiden m. m., produceras af Ramstedtska verkstaden, nemligen:
43 1) Ångmachiner till 10 hästars kraft. – 2) Hydrauliska och boktryckarpressar. – 3) Qvarn- och Sågverk. – 4) Domkrafter af alla slag. – 5) Rotskärnings-machiner efter engelsk modell. – 6) Såg-machin för ved (sågar itu 1 famn björkved på|5 3| 15 à 20 min., – 7) Korknings-machiner för buteljer. – 8) Krossmachiner för hafra. – 9) Enkla och ändamålsenliga kassakistor af ny konstruktion samt billigare än förut begagnade. – 10) Closetter med och utan vatten. – 11) Is-sågar för upptagning af reguliera isstycken till iskällare, hvarigenom isen bättre packas och källaren blir varaktigare. – 12) Gungstolar af jern. – 13) Strykugnar. – 14) Jernslädar för vattkar, lätta och starka. – 15) Vatten-cisterner. – 16) Reparatur af ångbåtar ända till 150 hästars kraft. – Dessutom ett slags små pressar med namnstämplar, till stämpling af bref och kuverter, isynnerhet tjenlig för böcker och dokumenter.
44 En annan gång hoppas vi kunna meddela några detaljer om ett med verkstaden i förbindelse stående gjuteri.
11. Pohlmannska fabriken för halmarbeten.
45 I samma nummer (17), der vi förlidet år omnämnde Ramstedtska verkstaden, nämnde vi äfven en annan inrättning, vid hvilken vi, jemte så många andra, då fästade förhoppningar, dem tiden sedan svikit. Det är icke utan sitt intresse, att vid sidan af den redbara, ärligt framåtgående industrin nämna äfven en annan, hvars föraktliga syfte är att, på bekostnad af menniskors lättrogenhet, vedergälla visad välvilja med svek, otack och glömska af alla hederns förbindelser.
46 F. d. Löjtnanten i svensk tjenst Otto von Pohlmann hade förlidet år flyttat sin nya fabrik för halmarbeten till den s. k. Sparbanksvillan och der engagerat en talrik personal af ungdom, hvilken han sysselsatte med halmflätning. Allt syntes lofva den nya inrättningen en lysande framgång. Grundlagd på förädlingen af det billigaste material, fann den i tillverkningens enkelhet och varans kuranta natur fördelar, egnade att rikt löna en derpå nedlagd möda. Den möttes på alla håll af deltagande, välönskningar och kontanta understöd; dess arbeten hade en sådan afsättning, att tillverkningen icke hann motsvara efterfrågan.
47 Denna inrättnings korta historia, hvars detaljer ännu icke äro tillfyllest kända, tog ett oväntadt slut, i det Hr Pohlmann, jemte familj, bittida om julmorgonen befanns hafva afvikit orten, efter att hafva qvarlemnat skulder till ett förmodadt belopp af omkring 12 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver.
48 Vi godtrogne Finnar ha ännu mycket att lära.
12. Årsräkningar och kredit.
49 En i slutet af förra året i tidningarna synlig annons, att Ramstedtska verkstaden icke mera lemnar arbeten på årsräkning, har, för dess ovanlighets skull, väckt någon uppmärksamhet. Såsom ett enstaka fall, ligger derpå ringa vigt, enär producenten utan tvifvel har frihet att i sådana fall förfara efter behag, med risk att möjligen förlora en del af kunderne. Men den princip, som ligger till grund derför, har synts oss äga en allmännare tillämpning. Frågan sammanhänger med det vidlyftiga kapitlet om arbetets organisation och kreditsystemet i allmänhet. Som sådan ingår den i tidens vigtigaste samhällsfrågor. Här blott några korta anmärkningar.
50 Ansökningen är ett förskott af tillverkaren åt köparen. Tillverkaren förlorar derpå dubbelt, nemligen 1) räntan på materialet och 2) räntan på arbetet. Köparen å sin sida vinner visserligen räntan på varans värde, derest han ej får betala ett motsvarande högre pris, men förlorar i de flesta fall hvad som är mer, nemligen den omedelbara kontrollen att varan motsvarar dess pris. Vid årets slut är det sällan mera möjligt att kontrollera detaljerna af en längre räkning. En större utbetalning är dessutom kännbarare, än flera små.
51 Således är å ena sidan en säker, å andra sidan en möjlig förlust samt å båda sidor en fördel att, om icke alldeles afskaffa, dock mycket inskränka den allmänna seden att taga handtverkares och fabrikanters arbeten på årsräkning.
52 Men de stora producenterne, hvilka antingen grunda sin rörelse på kapital eller för sina förlager åtnjuta längre kredit, kunna utan svårighet bära ett sådant system. De små producenterne deremot – och till dem räkna vi de flesta handtverkare – måste ofelbart lida derpå och icke sällan ruineras deraf. De nödgas köpa sitt material underhand, vanligen på kort kredit, således betala i förskott: första förlusten. Detta material blir dem dyrare, än om de köpte det kontant med den genast erhållna inkomsten för deras tillverkning: andra förlusten. Skuldsättning blir ofta häraf en följd: tredje förlusten. De aflöna och underhålla sina arbetare för dagen; betala således äfven detta i förskott: fjerde förlusten. För att hålla sig uppe, nödgas de höja sina priser, hvilket är detsamma som att minska afsättningen: femte förlusten. Slutligen nödgas de, af brist på tillgångar, material och arbetsstyrka, afsäga sig månget lönande arbete, hvilket de, med genast erhållen liqvid, kunnat åtaga sig: – sjette förlusten.
53 Den som opartiskt betraktar dessa omständigheter kan icke annat än instämma i den mening vi af erfarne män hört uttalas, att många handtverkeriers lägervall – särdeles de som fordra förlag – samt i allmänhet den lilla och kapitaler saknande industrins klena tillstånd i landet till icke ringa del bör tillskrifvas det omåttligt utsträckta kreditsystemet med årsräkningar.
54 Att afskaffa alla räkningar torde vara, om icke omöjligt, dock olämpligt för en talrik klass af konsumenter, nemligen tjenstemän, hvilka uppbära sina inkomster qvartalvis, följaktligen gerna åtnjuta anstånd till dess qvartalet utfaller. Men vi inse icke hvad som skulle hindra att inskränka de härtills brukliga årsräkningarne till qvartalsräkningar. Tre månaders kredit väger betydligt mindre i vågskålen till handtverkarens nackdel, än tolf månaders, och så lång kredit bör han äfven kunna påräkna vid inköpet af sitt material. Oss synes, som vore detta qvartalsystem både för tillverkare och köpare vida förmånligare.
Notisen/artikeln ingår i HT 16/2 1853:|13 2|Finsk Industri.
13. Trikotfabriken i Åbo*)Härom finnes en läsvärd artikel i N:o 48 af Åbo Und:r 1852..
55 Trikoten eller sticktyget är för sin mjukhet, sin smidighet och förmåga att tätt (men icke lufttätt) ansluta sig kroppen, ett af de mest omtyckta beklädnadsämnen. Den nyttjas redan allmänt, börjande från strumpans låga regioner ända upp till höjden af nattmössan. Dess bruk tar årligen till, det utbreder sig bland alla samhällsklasser och börjar att inkasta allt större artiklar i marknaden. Ännu för kort tid sedan yfdes endast matroser i dessa stickade tröjor, med hvilka de försett sig i Helsingör eller i Liverpool; nu ser man snart hvarannan bonde eller dagakarl klädd i en dylik. Vissa underplagg, täcken, barntossor, hängslen m. m., om hvilka man förr högst sällan hörde, säljas nu redan i mängd i bodarna. Allt utvisar, att sticktyget sticker ut månget annat tyg, ja att det blifvit en af vår tids mest kuranta förnödenheter. Med undantag af de vanligaste handarbeten, har man tagit sådant, som så mycket annat, från utlänningen, till dess fabriksägaren, Generalkonsuln W. J. af Forselles d. 27 Juli 1851 erhöll sjuårigt patent att i Finland begagna s. k. rundväfstol för tillverkning af trikot och dithörande. Denna machin är så ny, att den år 1849 förevisades på industri-expositionen i Paris; den sättes i gång med handkraft och vef samt tillverkar flera gånger mera tyg, än den förut vanliga s. k. raka strumpväfstolen. Väfnaden glider här fram i form af en på hvardera ändan öppen säck, och tyget har ingen s. k. stad, som på härtills vanliga trikoter. Det göres af allt slags garn, bomull, ull, silke, lin, färgadt eller ofärgadt, och kan med utmärkt fördel användas till de mångfaldigaste plagg, helst sådana som fordra obehindrad ledighet för kroppens rörelser.
56 Hr af Forselles sysselsätter för närvarande, under ledning af en från Paris införskrifven verkmästare, tre väfstolar och inalles 60 à 70 arbetare, alla qvinnor af arbetsklassen i Åbo. All ull som begagnas är inhemsk. Om beskaffenheten af dessa tillverkningar har allmänheten ett halft år bortåt kunnat öfvertyga sig genom varorna sjelfva. Men då här, mer än annorstädes, det allmänna omdömet behöfver tid till att stadga sig för eller emot en vara har det utan tvifvel varit välbetänkt, att på ett ställe sammanföra dessa fabrikater vid den lilla exposition Hr af Forselles dessa dagar anställt i Helsingfors och som gifvit närmaste anledning till dessa rader.
57 Icke utan en känsla af intresse och tillfredsställelse har man nyss i Baranoffska huset betraktat dessa tillverkningar af en gryende industri, som på sitt håll säkerligen är den mångfaldigaste och längst drifna man ännu sett eget land frambringa. Dessa bord, som för oss utbreda en hel liten förrådskammare af enkla förnödenheter – just derföre värda vår uppmärksamhet, emedan de höra till lifvets första hvardagsbehofver – och som bjuda oss dessa saker så mjuka för handen och behagliga för ögat – säga de icke till oss: allt detta kunna vi sjelfva göra, vi som härtills köpt utlänningens stundom dåliga vara för dyra priser? Väl säga de också: farväl, o stickstrumpa, gummornas trefnad och tröst! farväl, o virknål, flickornas sällskap, som icke förbjuder tankarnas flygt till kära föremål! Eder tid är rätt snart förbi; flitigare än nålen och stickan, arbetar den trägna väfstolen på en enda dag mer än ni förmått hela året om; men genom att mångfaldiga produkten, mångfaldigas äfven behofvet, och den dag skall komma, när bonden plöjer sitt fält och hans dotter stickar sitt brudtäcke, klädda i tröjor från denna pariser väfstol, som nu blifvit vår.
58 När denna tid skall komma, beror hufvudsakligen på de priser, med hvilka fabriken kan äga bestånd. Vi sakna ännu tillfälle att bedöma, i hvad mån fabriken i detta afseende kan täfla med eller underbjuda de utländska; vi ha blott anledning att tro, det varans godhet i de flesta fall motsvarar dess åsatta värde. Men i det vi af hjertat önska denna unga industri den bästa trefnad och afsättning, taga vi oss friheten ännu engång erinra om den gyllene regel, som vi så ofta lagt den lilla inhemska produktionen på samvetet och som den så ofta förbisett till eget förderf: sälj icke litet och dyrt, utan mycket och billigt! Så skall varan, engång blifven behof, genom mängden af sin afsättning rikligen ersätta den mindre procent, som arbetet lemnar i ren behållning.
Notisen/artikeln ingår i HT 10/9 1853:|71 2|Finsk Industri.
14. Arbeten från Fiskars.
59 Uti Finlands Allmänna Tidning lästes nyligen bland strödda underrättelser äfven följande: »På Harmsens maschin-fabrik i staden Libau uti Kurland förfärdigas såkallade hermetiska kakelugnsdörrar, hvilka äro särdeles lämpliga och ändamålsenliga, emedan de sluta till på alla sidor och följaktligen bespara bränsle. De utestänga fullkomligt allt os, så att spjellen genast efter det veden utbrunnit kunna tillstängas, samt släcka äfven skorstenseld, ty såsnart kakelugnsdörrarne tillslutas, kan något luftdrag icke|71 3| passera genom dem. Priset på dylika kakelugnsdörrar varierar ifrån 5 till 15½ rub. silfver.»
60 Med anledning af denna notis kan det vara intressant att erfara, att dylika kakelugnsdörrar redan någon längre tid förfärdigats äfven på Fiskars mekaniska verkstad samt med stor framgång afsatts till orter utom Finland, isynnerhet till Riga. Enligt annons uti tidningarna finnas de numera äfven härstädes till salu och stå att fås för det jemförelsevis billiga priset af 4½ rub. s:r för stycket. Att sluta af dörrarnes yttre utseende borde de emotsvara ändamålet, hvilket vi ock hört försäkras af personer, som varit i tillfälle att försöka desamma.
61 Jemte dessa arbeten ifrån Fiskars hafva vi äfven varit i tillfälle att taga kännedom af några andra ifrån samma verkstad, som synas förtjenta af uppmärksamhet.
62 Sedan någon tid förfärdigas derstädes såkallade vedbesparande köks-spislar, som hafva egenskapen att lätteligen kunna anbringas i hvilket rum som helst. De äro af gjutet jern och variera i storlek från 2½ alns till 1 alns längd, från 1⅙ alns till ¹¹⁄₁₂ alns bredd samt från 31 tums till 13½ tums höjd, och intaga således knappast så stor plats som ett vanligt köksbord. Efter storleken äro hällarne å desamma försedda med 4 till 7 öppningar för kokning samt en särskild apparat för uppvärmning af vatten, hvarutom å framsidan af spislarna finnas anbragta icke allenast stekugnar, utan ock såkallade varmugnar, eller reservoirer för sådant, som någonoriginal: ågonn längre tid behofver hållas varmt. Sjelfva eldstäderna, som uti längd motsvara spislarnes bredd, upptaga i höjd och bredd ungefär 6 tum, så att knappast mera än en vanlig vedklabb i sönder åtgår till eldningen; ett förhållande, som bör vecka till en högst ringa åtgång af ved. Priset för spislarne varierar från 25 till 100 rub. s:r för stycket.
63 Ett slags mindre spislar, som än lättare kunna transporteras från ställe till ställe, och isynnerhet lämpa sig att användas å smärre farkoster, förfärdigar verkstaden äfven. De benämnas derstädes jagtspislar och fås till 7 rub. s:r stycket.
64 Verkstadens strykugnar, af enahanda konstruktion som de å Ramstedtska verkstaden tillverkade, torde vara af gammalt kända.