1 Tidn. »Wiborg» meddelar i n:ris 36, 37, under rubriken »Kanal eller jernväg», en artikel-serie, hvilken med Storkyro åker och Limingo äng delar egenskapen att ej hafva sin like i bredd eller längd. Oaktadt dessa svårsmälta dimensioner, skall uppsatsen utan tvifvel läsas med intresse för ämnets skull, och det är med hopp om ett lika undseende vi nedskrifva dessa rader, hänvisande till Wbgs i flera afseenden upplysande bidrag för sakens utredning.
2 I frågan om »Päjänes vägar till hafvet» ha vi från början hänvisat på nödvändigheten af lokala undersökningar, förutan hvilka väl hvarjehanda hypotheser kunna på papperet framkastas, hvarjehanda allmänna synpunkter resonemangsvis uppställas, men intet praktiskt och afgörande resultat i frågan vinnas. Vi sökte fördenskull inhämta sådana detaljer, som ämnet fordrade, och lyckades till en del, och för Päjänetrakten, göra bekantskap med undersökningar, hvilkas tillvaro Wbg ej ens synes ana; åter för de gjorda undersökningarne rörande en kanal mellan Päjäne och Saima inbegärde vi upplysningar, der desamma stodo att fås, och hoppades, på grund af dem, kunna för denna del af frågan redogöra i en fjerde artikel. Dessa upplysningar ha vi till dato icke erhållit; de ha i stället vandrat den närmare och kanske angenämare vägen till tidn. Wbg, som ställer denna kanal i första, om icke i enda rummet, medan vi ställt den uti det andra. För oss hade det visst varit ett nöje att införa dessa ganska intressanta detaljer, men vi känna ingen afund, när vi deri förekommits. Ty för saken är det likgiltigt hvar de publiceras, allenast de komma till allmän kännedom.
3 Att nu, med dessa färdiga detaljer i ena och den i alla boklådor tillgängliga Rydqvist i andra handen »föra diskussionen på en fastare botten», hade väl också för oss varit en temligen lätt sak, likasom det varit för Wbg. Men sistn. blad och vi ha från början behandlat saken olika. När Wbg först framkastade sin sats om staden Wiborg såsom Päjänes naturliga hamn, var detta påtagligen ett löst hugskott, framkalladt, under många andra bestyr, af tycket att det borde ungefär på det sättet vara. Angripen och det rätt allvarsamt, i denna haltande sats och tvungen att försvara den med skäl, nödgades tidn. Wbg skaffa sig fakta och lyckades verkligen få de vigtiga upplysningarna om kanalen. Men dessa voro ock de enda. För Päjänetrakterna och jernvägsplanerna har Wbg icke något annat än allmänt tillgängliga kartor att stöda sig på, hugger derföre åt det hållet understundom i sten och ersätter bristen med resonnemanger af mer eller mindre värde.
4 Medan således Wbg gått till frågan med svaret färdigt på förhand och nödvändigheten att på allt sätt genomdrifva det samt icke erkänna hvarken natur- eller förnuftskäl, om dessa händelsevis tala för en motsatt åsigt, gingo vi till samma fråga utan förutfattad öfvertygelse, under bemödande att söka bilda oss en sådan. Deraf den skenbara inkonseqvens, med hvilken vi framhållit äfven jernvägarnas olägenheter och hinder, ehuru vi slutligen gifvit dem företrädet, och för öfrigt den ovisshet i början, hvari Wbg utan möda hos oss funnit blottade sidor. Vi tro nemligen, att, der enskild åsigt är af så ringa och saken sjelf af så stor vigt, den sednare vinner mera uppå att skärskådas ur flera synpunkter, än att ensidigt intvingas i den ena eller andra på förband uppgjorda planen. Kanske måste vi ännu engång säga Wbg, att Päjänekanalen och staden Wiborgs framtid också af oss fullt uppskattas, ehuru vi fortfarande tro, att tidn. Wbg, icke nöjd med Saima, utan ännu dertill lysten efter Päjäne, bokstafligen tagit sig vatten öfver hufvudet.
5 Den der stundom märkbara öfverlägsna tonen kan Wbg lägga bort; den förvillar ingen klok läsare och anstår minst den, som talar på andras conto i ett främmande ämne, deri talarens kunskap daterar sig från i går. Det är lätt nog att yrka på diskussion, men svårare att lugnt möta åsigter, som vända sig mot ens egna. Man motsäger sig sjelf, när man ger sig min af att ringa uppskatta en motståndares framställningar på samma gång man gör sig den mödan att på 21 långa spalter dels vederlägga, dels – underskrifva dem.
6 Vigtigare än detta är att icke gifva åt diskussionen ett lynne af lokal polemik, som blott skulle skada och förbittra. Öppet taladt, har väl ingen rätt att förtänka städerna Wiborg och Helsingfors, om den ena önskar Päjänes kanal, den andra Päjänes jernväg, såsom för sina intressen den mest fördelaktiga. Det är till och med naturligt, att dessa olika intressen uttalas i de båda städernas tidningar. Men frågan står upphöjd öfver dessa blott lokala intressen och kan icke neddragas till deras synpunkt, utan att förlora sin vida viktigare allmänna betydelse. Det gläder oss, att Wbg, likasom vi, på det sättet uppfattat saken och det vore önskvärdt, att polemiken derom icke åt det hållet förlöper sig.
7 Våra spalter äro trånga, våra insigter otillräckliga och tiden knapp. Vi kunna derföre nu blott egna få rader åt ett ämne, som fordrade många; men vi hoppas att icke stadna ensamme i den åsigt vi förfäktat och hvars riktighet framtiden bäst skall bevisa.
8 Tidn. Wbgs resonnemang kan i få ord sammansättas som följer:
9 I. Kartan ensam kan icke afgöra hvar en jernväg, hvar en kanal är fördelaktigare. Icke anade hinder kunna möta. I allmänhet erbjuder vårt lands beskaffenhet ej betydliga hinder, ofta lättnad för båda. Men andra förhållanden måste beräknas. Likformigheten i transportmedel är ett hufvudvilkor. Jernvägstransport blir dyrare och fordrar som vilkor en mera framskriden industri. Exempel från England anföras. Det är varans pris, som bestämmer dess lämplighet för det ena eller andra transportmedlet. Der konkurrens uppstår, gå skrymmande och billiga varor hellre på kanal, de öfriga hellre på jernväg. Den sednare har ej förmått undantränga den förra. Exempel: Belgien, Frankrike. Vårt land är kultur- och folkfattigt. Kanaler är det enda kommunikationsmedel vi behöfva och utan förlust kunna skapa. Jernvägar må vi för vissa landsorter hoppas i framtiden. Nu bära de sig icke. Kanaler först, jernvägar sedan. Inkasten mot de förra bestridas.
10 II. Vidare: Päjäne har ett stort och föga odladt område. Hvar finna dess väg till hafvet? Kanal till Borgå har längd och naturhinder emot sig. Kymmenes kanalisering skulle kosta mera än Saima kanal. Jernväg till österbottniska kusten är ställd på framtiden. Vattenvägarna vesterut äro beroende af Näsijärvis system. Jernväg åt sydvest är, för transportens olikformighet, för lokalens svårigheter och för nejdens produkter, otidsenlig samt skulle ej gagna systemets aflägsnare sjöar. En kanal till Saima är ensam af behofvet påkallad. – H:fors Tidn:s framställning bestrides. Handeln följer väl vanligtvis vissa områdens hufvudsträckning mot kusten, men kan äfven följa en lätt sjökommunikation, »som grenar sig något åt öster eller vester».konsekvensändrat/normaliserat Omvägen från Päjäne till Wiborg är icke betydlig, helst från de östra sjöarna, samt motväges af likformig transport. Helsingfors kan också blokeras. Det är bättre att Wiborg ensam blir en stor handelsort; då regleras priserna af konkurrens på stället. Petersburgs konkurrens kan hota också Helsingfors. Jernvägen, ett palliativ, skall ej sätta lif i Päjänetrakten. Kanalen skall göra det.
11 III. Vidare redogöres för de olika förslagen för kanaler mellan Päjäne och Saima. Sannolikaste sträckan utgör 120 verst, gräfningarne inalles blott 5¹⁄₆ verst, kostnaden på sin höjd 750 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r. Alltså vore denna kanal den ändamålsenligaste, lättaste och billigaste föreningslänken mellan Päjäne och hafvet.
12 IV. Slutligen: Det öfriga landets kommunikationer böra efter dess behof utvexlas. Åbo, centralpunkt på sitt håll, bör ha en jernväg från de tavastländska sjöarna. Helsingfors ligger åt sidan och är ej någon naturlig handelsplats; har ej heller, som Åbo, en industriel framtid. H:fors Tidn:s nämnda stambana (P:burg–Åbo) kallas »vidunderlig».konsekvensändrat/normaliseratÖsterbottens kust, isynnerhet Vasa, bör närmare förenas med de inre trakterna. Huru? Intet svar. Men här bör den rätta motvigten sökas mot dragningen åt öster. Tillgodogörandet af ett lands alla kommunikationsmedel är ett verk för evighet; men alla här förordade kommunikationer äro i det närvarande både behöfliga och utförbara.
13 Så långt Wbg. Att denna framställning, delvis utförd i detalj och med geografiska öfverblickar, på ett förtjenstfullt sätt belyser flera sidor af ämnet, vore orätt att misskänna. Dess hufvudfel består, som vi redan anmärkt, deruti, att den gått till saken med en redan på förhand uppgjord mening, hvari sedan alla förhållanden måste intvingas, antingen de passa dit eller ej. Härigenom har Wbg ej kunnat undgå att göra misstag och någongång råka i motsägelser, uppkomna af bemödandet att ena gången till hälften medgifva, andra gången alldeles förneka det som kunde tala för den motsatta åsigten.
14 Sålunda uttalar Wbg redan i 1:sta art. följande sanna ord, hvilka vi till alla delar underskrifva: »Det är icke den i de flesta fall jemförelsevis obetydliga beväringen i transportkostnad, icke ens den besparade tiden, som utgör den egentliga vinnig de stora kommunikationsförbättringarne tillskynda nationen; denna vinning ligger mycket mera uti allt det nya, hvartill de lättade förbindelserna ge upphof; uti den utvidgade handel, som de skapa; uti den in|43 3|dustri, till hvars uppkomst de ge anledning; uti de åkerbruksförbättringar, hvilka de medelbart eller omedelbart frambringa; uti det vetande och den upplysning, för hvilka de öppna vägen; med ett ord, uti väckandet af slumrande krafter, som dem förutan behöft lång tid för att komma till lifs».
15 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 31/5 1856:|44 2|
Kanal eller jernväg från Päjäne.
(Slut från föreg. n:o.)
16 Så är det verkligen, och om Wbg vidhållit denna så riktiga sats, så skulle Wbg icke redan i nästföljande art. begått den inkonseqvensen att absolut bestrida Päjäne jernvägens gagn, på den grund att jordbruk och industri i den trakten äro så föga utvecklade, och ställa jernvägen på framtiden, »sedan näringarne förmedelst kanaler vunnit en viss förkofran, välstånd och folkmängd stigit» o. s. v. Wbg erinrar verkligen, i samklang med sin ingress, att t. ex. Förenta Staterna bygga sina nya jernvägar så godt som i vilda ödemarken, såsnart der ett hopp till odling finnes; men glömmer härvid slutföljden, att det icke är vägen, som skall vänta på odlingen, utan odlingen, som ofelbart blir en följd utaf vägen. Likaså skulle Wbg ej, lika motsägande sig sjelf, ha såsom skäl emot en jernväg till Helsingfors anfört denna orts nuvarande ringa industriela betydenhet och härtills underlägsna handel*)Wbg är så nitisk i uppfinnandet af hinder för jernvägen hitåt, att tidn., bland annat, ej anser det på tre sidor kringflutna Helsingfors ha plats för en bangård, der skepp kunna lasta omedelbart det kommande godset. Verkligen? – (att H:fors, rakt i söder mellan de stora vest- och medelfinska systemerna, skulle »ligga åt sidan», är ett kuriöst påstående) – då Wbg likväl i sin egen stad har ett så nära exempel uppå hvad en ort kan vara och blifva med eller utan kommunikationer. Med skäl hade den blifvit utskrattad, som för 12 eller 14 år sedan påstått, att Wiborg »låge åt sidan» och ej kunde draga nytta af en blifvande kanal, för det att staden dåförtiden hade ingen, eller en högst obetydlig egen handelsflotta. Men så illa passar det hop, när det icke är skälen som bestämma den sats man drifver, utan tvärtom.
17 På andra ställen har Wbg drifvit sin i allmänhet riktiga sats om fördelen af en likformig transport ända derhän, att »föreningen af landtransport och sjötransport» behandlas som en orimlighet och H:fors Tidn. upplexas för det att de tillskrifvit en stor del af Åbos och Wiborgs förra välstånd en klok förening af dessa båda transportmedel.**)Denna vår framställning förtydes af Wbg på ett sätt som är öfverflödigt att vederlägga. »Om möjligt, säger Wbg, ett enda slags väg från produktionsorten till hamnen!» Ja visst, hvem har någonsin bestridt en så inventiös lära! Men tyvärr är möjligheternas rike ofanteligt stort och gränsar ofta nog till omöjligheternas. För det att Åboboerne ej kunnat segla till Näsijärvi och Wiborgarne (härförinnan) ej till Saima, skulle kanske de resp. städerna underlåtit att draga nytta af dessa stora sjöar? Vår mening var: när den ofullkomliga landtransporten med häst så vinstgifvande kunnat förbinda kust-städerna med insjöarna, är det väl långt mera utsigt, att det fullkomligare transportmedlet jernvägar böra göra det mångdubbelt. Och så beskaffadt är vårt land, att båda transportmedlen på mer än ett håll blifva oundvikliga. Wbg sjelf kommer ändteligen, ehuru motsträfvigt, till samma resultat för vestra Finland, der samma jernvägar, som nyss förut sades icke bära sig och hvilka man endast kunde hoppas i framtiden, ändock erkännas som behöfliga, t. o. m. utförbara i den närvarande tiden. Sålunda kommer Wbg, ehuru i inskränktare mening, till samma resultat som vi om nödvändigheten af de båda transportmedlens förening. Och efter det så är, är det då så orimligt, som Wbg menar, att denna förening göres »välberäknad»?konsekvensändrat/normaliserat
18 Uppställandet af kanal eller jernväg från Päjäne som alternativer, det ena uteslutande det andra, är riktigt endast såvida det blir en tidsfråga, emedan det väl icke är tänkbart, att båda ske samtidigt. För öfrigt kommer väl aldrig i fråga, att det ena gör det andra omöjligt. Häri ligger en markerad skilnad mellan Wbgs uppfattning och vår. Vi bestrida alldeles icke Päjänekanalens stora, mycket stora betydelse, isynnerhet som inre kommunikationslinie, med fritt val af stapelort, vare sig i Wiborg eller en ännu icke bestämd punkt längre i vester***)Att denna punkt blir Helsingfors, är möjligt, men icke afgjordt. För H:fors talar, bland annat, det skäl, att det ligger längst ute i hafvet och af alla finska städer vanligen har den längsta sjöfart om året: April–December.. Vi våga blott tro, att jernvägen bör gå förut. Wbg deremot är ogunstigt stämd mot hela det sednare företaget och går nog långt, att kalla sammanbindningen af ett högst betydligt, efter lif och ljus suckande område med landets ungdomligt vexande hufvudstad »ett maktlöst palliativ».konsekvensändrat/normaliserat
19 Ånyo en följd af alla förhållandens intvingande i ett schema uppgjordt på förhand!
20 När ha H:fors Tidn. påyrkat »många och små handelsstäder»?konsekvensändrat/normaliserat Så kan man väl ej billigtvis tyda vår ödmjuka begäran, att en enda stad, som redan spisar Saima till frukost, ej ännu dertill må förledas af sin matfriska tidningsappetit efter hela Päjäne. Två större handelsplatser vid Finska vikens norra kust borde väl den afgjordaste vän af »konkurrensen på sjelfva orten» ej anse för mycket. »Med skäl, säger Wbg ganska riktigt, kan man uppställa den fråga, om en stor landsträckas framskridande och välgång icke väger mera, än tillvaron af en inhemsk handelsstad.»
21 Wbg har från andra länders erfarenhet åtskilliga exempel för kanalernas företräde, hvilka otvifvelaktigt vore ganska bevisande, om vi först kunde hit importera dessa länders klimat. Nu är tyvärr det betänkliga inkastet om kanalernas obrukbarhet 5 eller 6 månader om året omöjligt att vederlägga, och Wbg försöker det ej heller, om icke med ett kontrainkast mot jernvägarne vintertid. Wbg citerar Moskovska vägens varuklassifikation, men glömmer att anföra dess erfarenhet under de värsta vintermånaderna. Att denna äger i vårt land sin fulla tillämplighet, vilja vi ej påstå. För Finland gifves åt detta håll veterligen blott en enda pålitlig erfarenhet att rådfråga, grundad på lika klimat, i det närmaste lika anläggnings- och transportkostnad, produktion, folkmängd och andra förhållanden, med undantag af förut befintlig rörelse, och denna erfarenhet är Sveriges. Den är ännu ung, knappt börjad; men den första kostnaden är gifven, och redan om något år skola resultaterna deraf begynna att visa sig.
22 Vi ha anledning hoppas, att denna erfarenhet äfven blir rådfrågad.
23 Icke nog kan man fästa uppmärksamheten derpå, att skogsprodukterna icke böra uteslutande, eller ens i främsta rummet tagas i betraktande vid konstruerandet af en allmän plan för landets kommunikationer. Skogsprodukterna äro ännu och sannolikt en lång till framåt af högsta vigt, det erkännes; men det ligger i deras natur, att de förr eller senare måste komma att stå tillbaka för sädesproduktionen och i allmänhet för landtmannaprodukter. Att så sker, är en oundviklig följd af odlingens framsteg och måste derföre vara önskvärdt; den råare produkten måste vika för den mera förädlade. Men i samma mån som detta sker, vinna äfven jernvägarnes betydelse ett öfvertag framför kanalerna, och det af flera skäl, bland hvilka vi här må nämna endast det, att tröskningen i de flesta delar af landet fortfar så långt inpå hösten, att spanmålen icke mera det året hinner transporteras på kanaler, innan dessa frysa till. Varan måste då vänta sex månader på transport; men denna olägenhet afhjelpes af jernvägen, för hvilken äfven dessa slags produkter synnerligen väl äro egnade.
24 En täflan mellan dessa båda, kanal och jernväg, har, som sagdt, ett särskildt intresse i samma stund som Sverige, vårt naturligaste föredöme derutinnan, med förr okänd ifver öfvervinner sig med ett nät af jernvägar från haf till haf. Att denna här i landet nya täflan sammanfaller med den efterlängtade fulländningen af Saima kanal, är visst icke en tillfällighet. Åt hvilket håll frågan än må besvaras, skall den evärdeliga ära alldrig bestridas Saima kanal, att först rätt i ögonen fallande hafva lärt det finska folket hvad det förmår. Framtiden må nu bära kanaler eller jernvägar i sitt sköte: från Saima kanal datera sig i alla fall de första stora kommunikationsanstalterna uti vårt land, och redan detta ensamt är nog att tillförsäkra detta ädla storverk en evärdelig ära.
25 I förväntan på andra pennors uppträdande, stödda på fakta och undersökningar, hvilka finnas, och med en för Wbg okänd framgång verkställts de sednare åren, men ej af oss nu kunna offentliggöras, sluta vi för denna gång polemiken. Vi kunna likväl – med anledning af vår s. k. »vidunderliga» stambana från Åbo till Petersburg – ej neka oss nöjet att dessa tider, kanhända redan denna sommar bedja vår värde kollega Wbg titta ut ett stycke utom staden Wiborgs vallar och tullar åt Petersburgska sidan. Törhända kunna der snart nog allehanda misstänkeliga tecken förspörjas, som alldeles icke likna en kanal, utan snarare ha ett märkvärdigt tycke af – jernväg. Det skall bli muntert att se vår kollegas min, ifall den der vidunderliga stambanan händelsevis redan skulle vara begynt.
*)Wbg är så nitisk i uppfinnandet af hinder för jernvägen hitåt, att tidn., bland annat, ej anser det på tre sidor kringflutna Helsingfors ha plats för en bangård, der skepp kunna lasta omedelbart det kommande godset. Verkligen?
**)Denna vår framställning förtydes af Wbg på ett sätt som är öfverflödigt att vederlägga.
***)Att denna punkt blir Helsingfors, är möjligt, men icke afgjordt. För H:fors talar, bland annat, det skäl, att det ligger längst ute i hafvet och af alla finska städer vanligen har den längsta sjöfart om året: April–December.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Kanal eller jernväg från Päjäne.
1 Tidn. »Wiborg» meddelar i n:ris 36, 37, under rubriken »Kanal eller jernväg», en artikel-serie, hvilken med Storkyro åker och Limingo äng delar egenskapen att ej hafva sin like i bredd eller längd. Oaktadt dessa svårsmälta dimensioner, skall uppsatsen utan tvifvel läsas med intresse för ämnets skull, och det är med hopp om ett lika undseende vi nedskrifva dessa rader, hänvisande till Wbgs i flera afseenden upplysande bidrag för sakens utredning.
2 I frågan om »Päjänes vägar till hafvet» ha vi från början hänvisat på nödvändigheten af lokala undersökningar, förutan hvilka väl hvarjehanda hypotheser kunna på papperet framkastas, hvarjehanda allmänna synpunkter resonemangsvis uppställas, men intet praktiskt och afgörande resultat i frågan vinnas. Vi sökte fördenskull inhämta sådana detaljer, som ämnet fordrade, och lyckades till en del, och för Päjänetrakten, göra bekantskap med undersökningar, hvilkas tillvaro Wbg ej ens synes ana; åter för de gjorda undersökningarne rörande en kanal mellan Päjäne och Saima inbegärde vi upplysningar, der desamma stodo att fås, och hoppades, på grund af dem, kunna för denna del af frågan redogöra i en fjerde artikel. Dessa upplysningar ha vi till dato icke erhållit; de ha i stället vandrat den närmare och kanske angenämare vägen till tidn. Wbg, som ställer denna kanal i första, om icke i enda rummet, medan vi ställt den uti det andra. För oss hade det visst varit ett nöje att införa dessa ganska intressanta detaljer, men vi känna ingen afund, när vi deri förekommits. Ty för saken är det likgiltigt hvar de publiceras, allenast de komma till allmän kännedom.
3 Att nu, med dessa färdiga detaljer i ena och den i alla boklådor tillgängliga Rydqvist i andra handen »föra diskussionen på en fastare botten», hade väl också för oss varit en temligen lätt sak, likasom det varit för Wbg. Men sistn. blad och vi ha från början behandlat saken olika. När Wbg först framkastade sin sats om staden Wiborg såsom Päjänes naturliga hamn, var detta påtagligen ett löst hugskott, framkalladt, under många andra bestyr, af tycket att det borde ungefär på det sättet vara. Angripen och det rätt allvarsamt, i denna haltande sats och tvungen att försvara den med skäl, nödgades tidn. Wbg skaffa sig fakta och lyckades verkligen få de vigtiga upplysningarna om kanalen. Men dessa voro ock de enda. För Päjänetrakterna och jernvägsplanerna har Wbg icke något annat än allmänt tillgängliga kartor att stöda sig på, hugger derföre åt det hållet understundom i sten och ersätter bristen med resonnemanger af mer eller mindre värde.
4 Medan således Wbg gått till frågan med svaret färdigt på förhand och nödvändigheten att på allt sätt genomdrifva det samt icke erkänna hvarken natur- eller förnuftskäl, om dessa händelsevis tala för en motsatt åsigt, gingo vi till samma fråga utan förutfattad öfvertygelse, under bemödande att söka bilda oss en sådan. Deraf den skenbara inkonseqvens, med hvilken vi framhållit äfven jernvägarnas olägenheter och hinder, ehuru vi slutligen gifvit dem företrädet, och för öfrigt den ovisshet i början, hvari Wbg utan möda hos oss funnit blottade sidor. Vi tro nemligen, att, der enskild åsigt är af så ringa och saken sjelf af så stor vigt, den sednare vinner mera uppå att skärskådas ur flera synpunkter, än att ensidigt intvingas i den ena eller andra på förband uppgjorda planen. Kanske måste vi ännu engång säga Wbg, att Päjänekanalen och staden Wiborgs framtid också af oss fullt uppskattas, ehuru vi fortfarande tro, att tidn. Wbg, icke nöjd med Saima, utan ännu dertill lysten efter Päjäne, bokstafligen tagit sig vatten öfver hufvudet.
5 Den der stundom märkbara öfverlägsna tonen kan Wbg lägga bort; den förvillar ingen klok läsare och anstår minst den, som talar på andras conto i ett främmande ämne, deri talarens kunskap daterar sig från i går. Det är lätt nog att yrka på diskussion, men svårare att lugnt möta åsigter, som vända sig mot ens egna. Man motsäger sig sjelf, när man ger sig min af att ringa uppskatta en motståndares framställningar på samma gång man gör sig den mödan att på 21 långa spalter dels vederlägga, dels – underskrifva dem.
6 Vigtigare än detta är att icke gifva åt diskussionen ett lynne af lokal polemik, som blott skulle skada och förbittra. Öppet taladt, har väl ingen rätt att förtänka städerna Wiborg och Helsingfors, om den ena önskar Päjänes kanal, den andra Päjänes jernväg, såsom för sina intressen den mest fördelaktiga. Det är till och med naturligt, att dessa olika intressen uttalas i de båda städernas tidningar. Men frågan står upphöjd öfver dessa blott lokala intressen och kan icke neddragas till deras synpunkt, utan att förlora sin vida viktigare allmänna betydelse. Det gläder oss, att Wbg, likasom vi, på det sättet uppfattat saken och det vore önskvärdt, att polemiken derom icke åt det hållet förlöper sig.
7 Våra spalter äro trånga, våra insigter otillräckliga och tiden knapp. Vi kunna derföre nu blott egna få rader åt ett ämne, som fordrade många; men vi hoppas att icke stadna ensamme i den åsigt vi förfäktat och hvars riktighet framtiden bäst skall bevisa.
8 Tidn. Wbgs resonnemang kan i få ord sammansättas som följer:
9 I. Kartan ensam kan icke afgöra hvar en jernväg, hvar en kanal är fördelaktigare. Icke anade hinder kunna möta. I allmänhet erbjuder vårt lands beskaffenhet ej betydliga hinder, ofta lättnad för båda. Men andra förhållanden måste beräknas. Likformigheten i transportmedel är ett hufvudvilkor. Jernvägstransport blir dyrare och fordrar som vilkor en mera framskriden industri. Exempel från England anföras. Det är varans pris, som bestämmer dess lämplighet för det ena eller andra transportmedlet. Der konkurrens uppstår, gå skrymmande och billiga varor hellre på kanal, de öfriga hellre på jernväg. Den sednare har ej förmått undantränga den förra. Exempel: Belgien, Frankrike. Vårt land är kultur- och folkfattigt. Kanaler är det enda kommunikationsmedel vi behöfva och utan förlust kunna skapa. Jernvägar må vi för vissa landsorter hoppas i framtiden. Nu bära de sig icke. Kanaler först, jernvägar sedan. Inkasten mot de förra bestridas.
10 II. Vidare: Päjäne har ett stort och föga odladt område. Hvar finna dess väg till hafvet? Kanal till Borgå har längd och naturhinder emot sig. Kymmenes kanalisering skulle kosta mera än Saima kanal. Jernväg till österbottniska kusten är ställd på framtiden. Vattenvägarna vesterut äro beroende af Näsijärvis system. Jernväg åt sydvest är, för transportens olikformighet, för lokalens svårigheter och för nejdens produkter, otidsenlig samt skulle ej gagna systemets aflägsnare sjöar. En kanal till Saima är ensam af behofvet påkallad. – H:fors Tidn:s framställning bestrides. Handeln följer väl vanligtvis vissa områdens hufvudsträckning mot kusten, men kan äfven följa en lätt sjökommunikation, »som grenar sig något åt öster eller vester».konsekvensändrat/normaliserat Omvägen från Päjäne till Wiborg är icke betydlig, helst från de östra sjöarna, samt motväges af likformig transport. Helsingfors kan också blokeras. Det är bättre att Wiborg ensam blir en stor handelsort; då regleras priserna af konkurrens på stället. Petersburgs konkurrens kan hota också Helsingfors. Jernvägen, ett palliativ, skall ej sätta lif i Päjänetrakten. Kanalen skall göra det.
11 III. Vidare redogöres för de olika förslagen för kanaler mellan Päjäne och Saima. Sannolikaste sträckan utgör 120 verst, gräfningarne inalles blott 5¹⁄₆ verst, kostnaden på sin höjd 750 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r. Alltså vore denna kanal den ändamålsenligaste, lättaste och billigaste föreningslänken mellan Päjäne och hafvet.
12 IV. Slutligen: Det öfriga landets kommunikationer böra efter dess behof utvexlas. Åbo, centralpunkt på sitt håll, bör ha en jernväg från de tavastländska sjöarna. Helsingfors ligger åt sidan och är ej någon naturlig handelsplats; har ej heller, som Åbo, en industriel framtid. H:fors Tidn:s nämnda stambana (P:burg–Åbo) kallas »vidunderlig».konsekvensändrat/normaliserat Österbottens kust, isynnerhet Vasa, bör närmare förenas med de inre trakterna. Huru? Intet svar. Men här bör den rätta motvigten sökas mot dragningen åt öster. Tillgodogörandet af ett lands alla kommunikationsmedel är ett verk för evighet; men alla här förordade kommunikationer äro i det närvarande både behöfliga och utförbara.
13 Så långt Wbg. Att denna framställning, delvis utförd i detalj och med geografiska öfverblickar, på ett förtjenstfullt sätt belyser flera sidor af ämnet, vore orätt att misskänna. Dess hufvudfel består, som vi redan anmärkt, deruti, att den gått till saken med en redan på förhand uppgjord mening, hvari sedan alla förhållanden måste intvingas, antingen de passa dit eller ej. Härigenom har Wbg ej kunnat undgå att göra misstag och någongång råka i motsägelser, uppkomna af bemödandet att ena gången till hälften medgifva, andra gången alldeles förneka det som kunde tala för den motsatta åsigten.
14 Sålunda uttalar Wbg redan i 1:sta art. följande sanna ord, hvilka vi till alla delar underskrifva: »Det är icke den i de flesta fall jemförelsevis obetydliga beväringen i transportkostnad, icke ens den besparade tiden, som utgör den egentliga vinnig de stora kommunikationsförbättringarne tillskynda nationen; denna vinning ligger mycket mera uti allt det nya, hvartill de lättade förbindelserna ge upphof; uti den utvidgade handel, som de skapa; uti den in|43 3|dustri, till hvars uppkomst de ge anledning; uti de åkerbruksförbättringar, hvilka de medelbart eller omedelbart frambringa; uti det vetande och den upplysning, för hvilka de öppna vägen; med ett ord, uti väckandet af slumrande krafter, som dem förutan behöft lång tid för att komma till lifs».
15 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 31/5 1856:|44 2|Kanal eller jernväg från Päjäne.
(Slut från föreg. n:o.)
16 Så är det verkligen, och om Wbg vidhållit denna så riktiga sats, så skulle Wbg icke redan i nästföljande art. begått den inkonseqvensen att absolut bestrida Päjäne jernvägens gagn, på den grund att jordbruk och industri i den trakten äro så föga utvecklade, och ställa jernvägen på framtiden, »sedan näringarne förmedelst kanaler vunnit en viss förkofran, välstånd och folkmängd stigit» o. s. v. Wbg erinrar verkligen, i samklang med sin ingress, att t. ex. Förenta Staterna bygga sina nya jernvägar så godt som i vilda ödemarken, såsnart der ett hopp till odling finnes; men glömmer härvid slutföljden, att det icke är vägen, som skall vänta på odlingen, utan odlingen, som ofelbart blir en följd utaf vägen. Likaså skulle Wbg ej, lika motsägande sig sjelf, ha såsom skäl emot en jernväg till Helsingfors anfört denna orts nuvarande ringa industriela betydenhet och härtills underlägsna handel*)Wbg är så nitisk i uppfinnandet af hinder för jernvägen hitåt, att tidn., bland annat, ej anser det på tre sidor kringflutna Helsingfors ha plats för en bangård, der skepp kunna lasta omedelbart det kommande godset. Verkligen? – (att H:fors, rakt i söder mellan de stora vest- och medelfinska systemerna, skulle »ligga åt sidan», är ett kuriöst påstående) – då Wbg likväl i sin egen stad har ett så nära exempel uppå hvad en ort kan vara och blifva med eller utan kommunikationer. Med skäl hade den blifvit utskrattad, som för 12 eller 14 år sedan påstått, att Wiborg »låge åt sidan» och ej kunde draga nytta af en blifvande kanal, för det att staden dåförtiden hade ingen, eller en högst obetydlig egen handelsflotta. Men så illa passar det hop, när det icke är skälen som bestämma den sats man drifver, utan tvärtom.
17 På andra ställen har Wbg drifvit sin i allmänhet riktiga sats om fördelen af en likformig transport ända derhän, att »föreningen af landtransport och sjötransport» behandlas som en orimlighet och H:fors Tidn. upplexas för det att de tillskrifvit en stor del af Åbos och Wiborgs förra välstånd en klok förening af dessa båda transportmedel.**)Denna vår framställning förtydes af Wbg på ett sätt som är öfverflödigt att vederlägga. »Om möjligt, säger Wbg, ett enda slags väg från produktionsorten till hamnen!» Ja visst, hvem har någonsin bestridt en så inventiös lära! Men tyvärr är möjligheternas rike ofanteligt stort och gränsar ofta nog till omöjligheternas. För det att Åboboerne ej kunnat segla till Näsijärvi och Wiborgarne (härförinnan) ej till Saima, skulle kanske de resp. städerna underlåtit att draga nytta af dessa stora sjöar? Vår mening var: när den ofullkomliga landtransporten med häst så vinstgifvande kunnat förbinda kust-städerna med insjöarna, är det väl långt mera utsigt, att det fullkomligare transportmedlet jernvägar böra göra det mångdubbelt. Och så beskaffadt är vårt land, att båda transportmedlen på mer än ett håll blifva oundvikliga. Wbg sjelf kommer ändteligen, ehuru motsträfvigt, till samma resultat för vestra Finland, der samma jernvägar, som nyss förut sades icke bära sig och hvilka man endast kunde hoppas i framtiden, ändock erkännas som behöfliga, t. o. m. utförbara i den närvarande tiden. Sålunda kommer Wbg, ehuru i inskränktare mening, till samma resultat som vi om nödvändigheten af de båda transportmedlens förening. Och efter det så är, är det då så orimligt, som Wbg menar, att denna förening göres »välberäknad»?konsekvensändrat/normaliserat
18 Uppställandet af kanal eller jernväg från Päjäne som alternativer, det ena uteslutande det andra, är riktigt endast såvida det blir en tidsfråga, emedan det väl icke är tänkbart, att båda ske samtidigt. För öfrigt kommer väl aldrig i fråga, att det ena gör det andra omöjligt. Häri ligger en markerad skilnad mellan Wbgs uppfattning och vår. Vi bestrida alldeles icke Päjänekanalens stora, mycket stora betydelse, isynnerhet som inre kommunikationslinie, med fritt val af stapelort, vare sig i Wiborg eller en ännu icke bestämd punkt längre i vester***)Att denna punkt blir Helsingfors, är möjligt, men icke afgjordt. För H:fors talar, bland annat, det skäl, att det ligger längst ute i hafvet och af alla finska städer vanligen har den längsta sjöfart om året: April–December.. Vi våga blott tro, att jernvägen bör gå förut. Wbg deremot är ogunstigt stämd mot hela det sednare företaget och går nog långt, att kalla sammanbindningen af ett högst betydligt, efter lif och ljus suckande område med landets ungdomligt vexande hufvudstad »ett maktlöst palliativ».konsekvensändrat/normaliserat
19 Ånyo en följd af alla förhållandens intvingande i ett schema uppgjordt på förhand!
20 När ha H:fors Tidn. påyrkat »många och små handelsstäder»?konsekvensändrat/normaliserat Så kan man väl ej billigtvis tyda vår ödmjuka begäran, att en enda stad, som redan spisar Saima till frukost, ej ännu dertill må förledas af sin matfriska tidningsappetit efter hela Päjäne. Två större handelsplatser vid Finska vikens norra kust borde väl den afgjordaste vän af »konkurrensen på sjelfva orten» ej anse för mycket. »Med skäl, säger Wbg ganska riktigt, kan man uppställa den fråga, om en stor landsträckas framskridande och välgång icke väger mera, än tillvaron af en inhemsk handelsstad.»
21 Wbg har från andra länders erfarenhet åtskilliga exempel för kanalernas företräde, hvilka otvifvelaktigt vore ganska bevisande, om vi först kunde hit importera dessa länders klimat. Nu är tyvärr det betänkliga inkastet om kanalernas obrukbarhet 5 eller 6 månader om året omöjligt att vederlägga, och Wbg försöker det ej heller, om icke med ett kontrainkast mot jernvägarne vintertid. Wbg citerar Moskovska vägens varuklassifikation, men glömmer att anföra dess erfarenhet under de värsta vintermånaderna. Att denna äger i vårt land sin fulla tillämplighet, vilja vi ej påstå. För Finland gifves åt detta håll veterligen blott en enda pålitlig erfarenhet att rådfråga, grundad på lika klimat, i det närmaste lika anläggnings- och transportkostnad, produktion, folkmängd och andra förhållanden, med undantag af förut befintlig rörelse, och denna erfarenhet är Sveriges. Den är ännu ung, knappt börjad; men den första kostnaden är gifven, och redan om något år skola resultaterna deraf begynna att visa sig.
22 Vi ha anledning hoppas, att denna erfarenhet äfven blir rådfrågad.
23 Icke nog kan man fästa uppmärksamheten derpå, att skogsprodukterna icke böra uteslutande, eller ens i främsta rummet tagas i betraktande vid konstruerandet af en allmän plan för landets kommunikationer. Skogsprodukterna äro ännu och sannolikt en lång till framåt af högsta vigt, det erkännes; men det ligger i deras natur, att de förr eller senare måste komma att stå tillbaka för sädesproduktionen och i allmänhet för landtmannaprodukter. Att så sker, är en oundviklig följd af odlingens framsteg och måste derföre vara önskvärdt; den råare produkten måste vika för den mera förädlade. Men i samma mån som detta sker, vinna äfven jernvägarnes betydelse ett öfvertag framför kanalerna, och det af flera skäl, bland hvilka vi här må nämna endast det, att tröskningen i de flesta delar af landet fortfar så långt inpå hösten, att spanmålen icke mera det året hinner transporteras på kanaler, innan dessa frysa till. Varan måste då vänta sex månader på transport; men denna olägenhet afhjelpes af jernvägen, för hvilken äfven dessa slags produkter synnerligen väl äro egnade.
24 En täflan mellan dessa båda, kanal och jernväg, har, som sagdt, ett särskildt intresse i samma stund som Sverige, vårt naturligaste föredöme derutinnan, med förr okänd ifver öfvervinner sig med ett nät af jernvägar från haf till haf. Att denna här i landet nya täflan sammanfaller med den efterlängtade fulländningen af Saima kanal, är visst icke en tillfällighet. Åt hvilket håll frågan än må besvaras, skall den evärdeliga ära alldrig bestridas Saima kanal, att först rätt i ögonen fallande hafva lärt det finska folket hvad det förmår. Framtiden må nu bära kanaler eller jernvägar i sitt sköte: från Saima kanal datera sig i alla fall de första stora kommunikationsanstalterna uti vårt land, och redan detta ensamt är nog att tillförsäkra detta ädla storverk en evärdelig ära.
25 I förväntan på andra pennors uppträdande, stödda på fakta och undersökningar, hvilka finnas, och med en för Wbg okänd framgång verkställts de sednare åren, men ej af oss nu kunna offentliggöras, sluta vi för denna gång polemiken. Vi kunna likväl – med anledning af vår s. k. »vidunderliga» stambana från Åbo till Petersburg – ej neka oss nöjet att dessa tider, kanhända redan denna sommar bedja vår värde kollega Wbg titta ut ett stycke utom staden Wiborgs vallar och tullar åt Petersburgska sidan. Törhända kunna der snart nog allehanda misstänkeliga tecken förspörjas, som alldeles icke likna en kanal, utan snarare ha ett märkvärdigt tycke af – jernväg. Det skall bli muntert att se vår kollegas min, ifall den der vidunderliga stambanan händelsevis redan skulle vara begynt.