1 Literaturbladets Septemberhäfte upptager ånyo polemiken om denna fråga, vidhållande och ytterligare bevisande sin förut uttalade åsigt, »att kanaler i Finland i allmänhet äro nyttiga för den inre kommunikationen mellan vattendrag och vattendrag, men att jernvägar hafva företräde såsom kommunikationer från det inre landet till kusten, ja att de i närvarande tid äro de enda kommunikationer, som lofva något gagn för jordbruket och manufakturindustrin».konsekvensändrat/normaliserat Fördenskull, och då jernvägarne lättare kunna åstadkommas genom mera odlade och befolkade trakter, bör äfven Päjänekanalen gifva de sistnämnda företrädet. Ltbl. erinrar, rörande det finska jernvägsnätets förbindelse med de blifvande ryska jernvägarne, att denna väg »uppenbarligen är den enda, på hvilken Finlands jernvägar kunna komma i förbindelse med Europas», hvaremot förbindelsen öfver hafvet har samma fel som kanalerna, att halfva året vara stängd. »Att hela året om stå i förbindelse med den civiliserade verlden, i stället för att se den afbruten hvarje halfår, det är för Finland enkelt att på 50 år genomlefva ett sekel af civilisation.»
2 Tidn. Wiborg N:o 91 medgifver frågan om jernvägarnes företräde vara theoretiskt afgjort, förbehållande åt erfarenheten sista domsrätten; hvaremot Wbg för öfrigt vidhåller en från Ltbl. afvikande åsigt rörande sistnämnde förbindelse med utlandet.
3 Borgå Tidning N:o 47 låter »en man af facket» i följande ord uttala sig uti samma ämne, dervid, om man får döma af de kursiva stilarna, meningen synes vara ett votum emot jernvägarne:
4 »En afgjord sak är, att jernvägarne hafva många fördelar framför kanalerne samt i allmänhet äro vida fullkomligare kommunikationer, isynnerhet i nordliga länder, der vintern, då landtmannen helst ville begagna dem, gör kanalerne efter några nätters frost obegagneliga. Med afseende på tidspillan stå kanalerne äfven vida vägnar efter jernvägarne o. s. v. Men en annan fråga blir den, om jernvägar kunna underhållas i Finland? Beräknadt efter kostnaden för Saima kanal, kostar sjelfva anläggningen af en jernväg ungefär hälften mindre än en kanal, men deremot kostar det årliga underhållet af en jernväg vida mer än af en kanal, så att endast en mycket liflig rörelse kan underhålla den förra, då den senares underhåll medför obetydliga omkostnader, sedan den engång är färdig. Det går att att göra ett försök emellan Helsingfors och Tavastehus eller Tammerfors, landets förnämsta fabriksstad, men näppeligen lärer rörelsen blifva så liflig, att företaget kunde afkasta någon särdeles vinst, ty de jernvägar som bära sig utomlands ligga emellan så folkrika städer, som vi ej äga i Finland. Bära sig således jernvägar i Finland, så äro de fördelaktigare, bära de sig icke, så måste vi tills vidare åtnöja oss med kanaler och vattenkommunikationer och begagna oss af landets lyckliga natur i detta afseende.»
5 Så långt mannen af facket. Ingen lärer bestrida hans votum en förtjent uppmärksamhet. Det går ut på att erkänna jernvägars företräde i allmänhet, men draga deras tillämplighet för vårt land i tvifvel, på grund af det dryga underhållet, den glesa befolkningen, med öfriga outvecklade förhållanden samt den deraf befarade ringa afkastningen. Ehuru också denna sida af saken förut varit vidrörd, våge vi framkasta några anmärkningar, som må gälla hvad de förmå.
6 Hvad angår sjelfva vägens underhåll, synes det vara förhastadt att beräkna kostnaden här efter dess belopp uti andra länder. Vårt land har långsåt alla, eller dock de flesta blifvande jernvägslinier en tillgång på skog och sten, som öfriga länder sakna. Arbetslönerna stå här billigare. I allmänhet lärer också grunden få antagas vara fastare i ett land, som hvilar till största delen på ett underlag af granit. Det är sannt, att finska jernvägar deremot ha två fiender mer, nemligen kälan och en hårdare vinter. Deras befarade inverkan är likväl ännu icke praktiskt utredd, och om Ryssland och Sverige vågat en strid mot samma fiender, må också Finland våga det, så mycket mer, som våra första jernvägar redan torde kunna draga någon nytta af grannarnes börjande erfarenhet.
7 Kostnaden för vakthus och bangårdar ingår väl mest i anläggningskostnaden. Deremot kan icke bestridas, att ju brännmaterialet allt fortfarande tynger med stor vigt på underhållet, helst om vedens begagnande är absolut omöjligt. Men det finns också ingen fråga, som för hela verldens industri är vigtigare, än just den, att minska brännmaterialets kostnad för ångkraftens användande. Otaliga försök åt detta håll uppdyka beständigt, felslå härtills eller lyckas blott till en del, men upptagas beständigt ånyo. Är det väl då så sanguiniskt att hoppas, det i en nära framtid dessa ansträngningar skola leda till ett tillfredsställande resultat och högst betydligt nedsätta kostnaden för en jernvägsrörelse, möjligen också lyckas att totalt förändra rörelsekraften?
8 Betjeningen är en permanent och dryg kostnad. Om den kan endast anmärkas, att den skall gifva många individer af den mest behöfvande klassen bröd och en nyttig verksamhet.
9 »Bära sig jernvägar i Finland, så äro de fördelaktigare, bära de sig icke, få vi tillsvidare nöja oss med kanaler»,konsekvensändrat/normaliserat säger refer. i B. T. Detta är summan af hans anförande. Menas med detta »bära sig» en reveny, som genast eller i en nära framtid skulle gifva ränta på anläggnings- och underhållskostnad, så lärer väl icke ens den ifrigaste förfäktare af jernvägarne i detta hänseende göra sig några illusioner. Det finnes väl icke en, som ej går till ett sådant företag med det klara medvetande, att den direkta vinsten nu och kanske en lång tid bortåt knappast skall motsvara underhållet, långt mindre gifva någon ränta på kapitalet. Derföre har det också ej fallit någon in, att här nu förorda jernvägarne såsom föremål för enskild spekulation. Men staten är en bolagsman, som kan och bör beräkna en helt annan vinning än den enskilde. Här blir den indirekta vinsten hufvudsak, emedan hvarje stegring af produktiva krafter och allmänt välstånd kommer staten till godo. Om det är sannt, som vi påminna oss ha läst i något svenskt blad, att skillnaden mellan jordegendomens värde före och efter en jernvägs anläggning, tre mil på hvardera sidan om samma väg, ensam till fullo uppväger anläggningskostnaden, så är väl detta redan en sak att tänka på, när fråga blir huru en jernväg bär sig. Ltbl., som icke heller förbisett den snarare och säkrare direkta vinningen i mera kultiverade och tätare befolkade länder, erinrar, att jernvägar icke derföre äro mindre tidsenliga i ett land med glesare befolkning och lägre kultur, förutsatt att denna kultur har en framtid. »Ty först kommunikationer öfverhufvud möjliggöra kulturen, den materiela och andliga, och jernvägar fortskynda densamma oberäkneligt.» Och att Finlands kultur i sjelfva verket har en oberäknelig framtid, visar redan den beräkning, uppgjord på grund af den odlingsbara jordens vidd i förhållande till den nu uppodlade, att Finland, som nu närer 1 700 000konsekvensändrat/normaliserat menniskor, utan svårighet bör kunna nära sexton millioner – och då har man icke beräknat den högre afkastning samma areal af jord kan gifva i följd af ett rationelare behandlingssätt, icke heller de öfriga näringarnes framsteg i högre proportion till jordbruket, än deras nuvarande låga ståndpunkt utvisar.
10 En man af facket har naturligtvis bättre än någon annan sett saken från alla sidor, således äfven från den indirekta vinningens. Han ställer derföre ganska riktigt sitt tvifvel, om jernvägar bära sig här i landet, på framtiden och föreslår »ett försök» med en jernväg mellan Helsingfors, Tavastehus och Tamerfors. En sådan början lära väl möjligen tillgångarne medgifva. Men det kan sättas i fråga, om landet vill vedervåga ett blott »försök», och dertill ett så dyrt försök, derest ej någon deremot svarande vinning vore gifven. Mannen af facket tyckes tvifla derpå. Han fotar sitt tvifvel på tre nuvarande småstäders ringa rörelse och tyckes icke taga i beräkning hvad det innebär, att ställa tvenne sådana vattensystemer som Päjänes och Näsijärvis i snabb och regulier förbindelse med hafvet, oberäknadt den mellanliggande och jemförelsevis tätt befolkade landsortens fördelar. Men som vi i den saken ej kunna säga något nyare eller bättre, än hvad Ltbl. förut derom anfört, hänvisa vi läsaren att i dess spalter närmare öfvertyga sig om, huruledes detta »försök» ändock torde löna mödan.*)I jernvägs- och kanal diskussionen böra icke heller 5 artiklar i Suometar förbises, jemte bifogade kalkyler, afslutade d. 3 sistl. Okt.
11 En insändare, under Wiborgs poststämpel och med signaturen –t, har nyligen skickat till införande i detta blad en artikel om kanaler och jernvägar i Finland, förordande de sednare. Men som ins:s argumenter dels förut blifvit sagda, och bättre sagda, dels äro af den besynnerliga beskaffenhet, att man snarare kunde ana derunder ett spjufveri mot hela saken, så åtnöja vi oss att införa artikelns första rader, hvilka lyda som följer:
12 »Den 25 sistl. Okt. tillfrös Saima kanal, och brädhandlarne i Wiborg nödgades åter med bondhästar för dryg fraktlega låta forsla sina plankor intill den 7, 8 Nov., då äfven hafsviken mellan Wiborg och Trångsund isbelades. Funnes nu i stället för kanalen en jernväg från trakten af Villmanstrand till Tervajoki några verst i vester om Trångsund, der en djup och rymlig hafsvik, som sednare tillfryser, erbjuder fartygen en god hamn, så skulle trafiken kunnat utsträckas vida längre fram, kanske in i December eller möjligen till slutet af samma månad.»
13 Så långt hr –t. För datum d. 25 Okt. ha vi ej annan garanti än ins:s uppgift; men den tidiga infrysningen är ett kändt faktum. Det kan väl icke falla någon in, att för detta kanalfartens oväntadt tidiga upphörande, hvilket man bör hoppas framdeles, likasom härintills, skall höra till undantagen, förringa den stora betydelsen af Saima kanal, för sig betraktad. Eget och anmärkningsvärdt blir det i alla fall, att just i samma stund det vigtiga valet väger emellan de båda kommunikationsmedel, hvilka sinsemellan täfla om äran att skapa en ny framtid åt Finlands kultur, – just i samma stund aflägger kanalen sitt första specimen så, att den likasom sjelfmant visar uppå sin isade bädd och säger till landet: gör icke om mig! Man må gerna anse det för en slump; i denna slump ligger en fingervisning, som i denna afgörande tidpunkt ej är att förakta.
*)I jernvägs- och kanal diskussionen böra icke heller 5 artiklar i Suometar förbises, jemte bifogade kalkyler, afslutade d. 3 sistl. Okt.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Vidare om jernvägar eller kanaler.
1 Literaturbladets Septemberhäfte upptager ånyo polemiken om denna fråga, vidhållande och ytterligare bevisande sin förut uttalade åsigt, »att kanaler i Finland i allmänhet äro nyttiga för den inre kommunikationen mellan vattendrag och vattendrag, men att jernvägar hafva företräde såsom kommunikationer från det inre landet till kusten, ja att de i närvarande tid äro de enda kommunikationer, som lofva något gagn för jordbruket och manufakturindustrin».konsekvensändrat/normaliserat Fördenskull, och då jernvägarne lättare kunna åstadkommas genom mera odlade och befolkade trakter, bör äfven Päjänekanalen gifva de sistnämnda företrädet. Ltbl. erinrar, rörande det finska jernvägsnätets förbindelse med de blifvande ryska jernvägarne, att denna väg »uppenbarligen är den enda, på hvilken Finlands jernvägar kunna komma i förbindelse med Europas», hvaremot förbindelsen öfver hafvet har samma fel som kanalerna, att halfva året vara stängd. »Att hela året om stå i förbindelse med den civiliserade verlden, i stället för att se den afbruten hvarje halfår, det är för Finland enkelt att på 50 år genomlefva ett sekel af civilisation.»
2 Tidn. Wiborg N:o 91 medgifver frågan om jernvägarnes företräde vara theoretiskt afgjort, förbehållande åt erfarenheten sista domsrätten; hvaremot Wbg för öfrigt vidhåller en från Ltbl. afvikande åsigt rörande sistnämnde förbindelse med utlandet.
3 Borgå Tidning N:o 47 låter »en man af facket» i följande ord uttala sig uti samma ämne, dervid, om man får döma af de kursiva stilarna, meningen synes vara ett votum emot jernvägarne:
4 »En afgjord sak är, att jernvägarne hafva många fördelar framför kanalerne samt i allmänhet äro vida fullkomligare kommunikationer, isynnerhet i nordliga länder, der vintern, då landtmannen helst ville begagna dem, gör kanalerne efter några nätters frost obegagneliga. Med afseende på tidspillan stå kanalerne äfven vida vägnar efter jernvägarne o. s. v. Men en annan fråga blir den, om jernvägar kunna underhållas i Finland? Beräknadt efter kostnaden för Saima kanal, kostar sjelfva anläggningen af en jernväg ungefär hälften mindre än en kanal, men deremot kostar det årliga underhållet af en jernväg vida mer än af en kanal, så att endast en mycket liflig rörelse kan underhålla den förra, då den senares underhåll medför obetydliga omkostnader, sedan den engång är färdig. Det går att att göra ett försök emellan Helsingfors och Tavastehus eller Tammerfors, landets förnämsta fabriksstad, men näppeligen lärer rörelsen blifva så liflig, att företaget kunde afkasta någon särdeles vinst, ty de jernvägar som bära sig utomlands ligga emellan så folkrika städer, som vi ej äga i Finland. Bära sig således jernvägar i Finland, så äro de fördelaktigare, bära de sig icke, så måste vi tills vidare åtnöja oss med kanaler och vattenkommunikationer och begagna oss af landets lyckliga natur i detta afseende.»
5 Så långt mannen af facket. Ingen lärer bestrida hans votum en förtjent uppmärksamhet. Det går ut på att erkänna jernvägars företräde i allmänhet, men draga deras tillämplighet för vårt land i tvifvel, på grund af det dryga underhållet, den glesa befolkningen, med öfriga outvecklade förhållanden samt den deraf befarade ringa afkastningen. Ehuru också denna sida af saken förut varit vidrörd, våge vi framkasta några anmärkningar, som må gälla hvad de förmå.
6 Hvad angår sjelfva vägens underhåll, synes det vara förhastadt att beräkna kostnaden här efter dess belopp uti andra länder. Vårt land har långsåt alla, eller dock de flesta blifvande jernvägslinier en tillgång på skog och sten, som öfriga länder sakna. Arbetslönerna stå här billigare. I allmänhet lärer också grunden få antagas vara fastare i ett land, som hvilar till största delen på ett underlag af granit. Det är sannt, att finska jernvägar deremot ha två fiender mer, nemligen kälan och en hårdare vinter. Deras befarade inverkan är likväl ännu icke praktiskt utredd, och om Ryssland och Sverige vågat en strid mot samma fiender, må också Finland våga det, så mycket mer, som våra första jernvägar redan torde kunna draga någon nytta af grannarnes börjande erfarenhet.
7 Kostnaden för vakthus och bangårdar ingår väl mest i anläggningskostnaden. Deremot kan icke bestridas, att ju brännmaterialet allt fortfarande tynger med stor vigt på underhållet, helst om vedens begagnande är absolut omöjligt. Men det finns också ingen fråga, som för hela verldens industri är vigtigare, än just den, att minska brännmaterialets kostnad för ångkraftens användande. Otaliga försök åt detta håll uppdyka beständigt, felslå härtills eller lyckas blott till en del, men upptagas beständigt ånyo. Är det väl då så sanguiniskt att hoppas, det i en nära framtid dessa ansträngningar skola leda till ett tillfredsställande resultat och högst betydligt nedsätta kostnaden för en jernvägsrörelse, möjligen också lyckas att totalt förändra rörelsekraften?
8 Betjeningen är en permanent och dryg kostnad. Om den kan endast anmärkas, att den skall gifva många individer af den mest behöfvande klassen bröd och en nyttig verksamhet.
9 »Bära sig jernvägar i Finland, så äro de fördelaktigare, bära de sig icke, få vi tillsvidare nöja oss med kanaler»,konsekvensändrat/normaliserat säger refer. i B. T. Detta är summan af hans anförande. Menas med detta »bära sig» en reveny, som genast eller i en nära framtid skulle gifva ränta på anläggnings- och underhållskostnad, så lärer väl icke ens den ifrigaste förfäktare af jernvägarne i detta hänseende göra sig några illusioner. Det finnes väl icke en, som ej går till ett sådant företag med det klara medvetande, att den direkta vinsten nu och kanske en lång tid bortåt knappast skall motsvara underhållet, långt mindre gifva någon ränta på kapitalet. Derföre har det också ej fallit någon in, att här nu förorda jernvägarne såsom föremål för enskild spekulation. Men staten är en bolagsman, som kan och bör beräkna en helt annan vinning än den enskilde. Här blir den indirekta vinsten hufvudsak, emedan hvarje stegring af produktiva krafter och allmänt välstånd kommer staten till godo. Om det är sannt, som vi påminna oss ha läst i något svenskt blad, att skillnaden mellan jordegendomens värde före och efter en jernvägs anläggning, tre mil på hvardera sidan om samma väg, ensam till fullo uppväger anläggningskostnaden, så är väl detta redan en sak att tänka på, när fråga blir huru en jernväg bär sig. Ltbl., som icke heller förbisett den snarare och säkrare direkta vinningen i mera kultiverade och tätare befolkade länder, erinrar, att jernvägar icke derföre äro mindre tidsenliga i ett land med glesare befolkning och lägre kultur, förutsatt att denna kultur har en framtid. »Ty först kommunikationer öfverhufvud möjliggöra kulturen, den materiela och andliga, och jernvägar fortskynda densamma oberäkneligt.» Och att Finlands kultur i sjelfva verket har en oberäknelig framtid, visar redan den beräkning, uppgjord på grund af den odlingsbara jordens vidd i förhållande till den nu uppodlade, att Finland, som nu närer 1 700 000konsekvensändrat/normaliserat menniskor, utan svårighet bör kunna nära sexton millioner – och då har man icke beräknat den högre afkastning samma areal af jord kan gifva i följd af ett rationelare behandlingssätt, icke heller de öfriga näringarnes framsteg i högre proportion till jordbruket, än deras nuvarande låga ståndpunkt utvisar.
10 En man af facket har naturligtvis bättre än någon annan sett saken från alla sidor, således äfven från den indirekta vinningens. Han ställer derföre ganska riktigt sitt tvifvel, om jernvägar bära sig här i landet, på framtiden och föreslår »ett försök» med en jernväg mellan Helsingfors, Tavastehus och Tamerfors. En sådan början lära väl möjligen tillgångarne medgifva. Men det kan sättas i fråga, om landet vill vedervåga ett blott »försök», och dertill ett så dyrt försök, derest ej någon deremot svarande vinning vore gifven. Mannen af facket tyckes tvifla derpå. Han fotar sitt tvifvel på tre nuvarande småstäders ringa rörelse och tyckes icke taga i beräkning hvad det innebär, att ställa tvenne sådana vattensystemer som Päjänes och Näsijärvis i snabb och regulier förbindelse med hafvet, oberäknadt den mellanliggande och jemförelsevis tätt befolkade landsortens fördelar. Men som vi i den saken ej kunna säga något nyare eller bättre, än hvad Ltbl. förut derom anfört, hänvisa vi läsaren att i dess spalter närmare öfvertyga sig om, huruledes detta »försök» ändock torde löna mödan.*)I jernvägs- och kanal diskussionen böra icke heller 5 artiklar i Suometar förbises, jemte bifogade kalkyler, afslutade d. 3 sistl. Okt.
11 En insändare, under Wiborgs poststämpel och med signaturen –t, har nyligen skickat till införande i detta blad en artikel om kanaler och jernvägar i Finland, förordande de sednare. Men som ins:s argumenter dels förut blifvit sagda, och bättre sagda, dels äro af den besynnerliga beskaffenhet, att man snarare kunde ana derunder ett spjufveri mot hela saken, så åtnöja vi oss att införa artikelns första rader, hvilka lyda som följer:
12 »Den 25 sistl. Okt. tillfrös Saima kanal, och brädhandlarne i Wiborg nödgades åter med bondhästar för dryg fraktlega låta forsla sina plankor intill den 7, 8 Nov., då äfven hafsviken mellan Wiborg och Trångsund isbelades. Funnes nu i stället för kanalen en jernväg från trakten af Villmanstrand till Tervajoki några verst i vester om Trångsund, der en djup och rymlig hafsvik, som sednare tillfryser, erbjuder fartygen en god hamn, så skulle trafiken kunnat utsträckas vida längre fram, kanske in i December eller möjligen till slutet af samma månad.»
13 Så långt hr –t. För datum d. 25 Okt. ha vi ej annan garanti än ins:s uppgift; men den tidiga infrysningen är ett kändt faktum. Det kan väl icke falla någon in, att för detta kanalfartens oväntadt tidiga upphörande, hvilket man bör hoppas framdeles, likasom härintills, skall höra till undantagen, förringa den stora betydelsen af Saima kanal, för sig betraktad. Eget och anmärkningsvärdt blir det i alla fall, att just i samma stund det vigtiga valet väger emellan de båda kommunikationsmedel, hvilka sinsemellan täfla om äran att skapa en ny framtid åt Finlands kultur, – just i samma stund aflägger kanalen sitt första specimen så, att den likasom sjelfmant visar uppå sin isade bädd och säger till landet: gör icke om mig! Man må gerna anse det för en slump; i denna slump ligger en fingervisning, som i denna afgörande tidpunkt ej är att förakta.