1 I det ögonblick detta blad utdelas, firar Finlands högskola, för nionde gången sedan hon flyttades till Helsingfors, en högtidlig promotionsakt. Genom de nu gällande statuterna, hvilka för åtta år tillbaka trädde i lifvet, är den fordna filosofiska fakulteten numera delad i tvenne fakulteter, hvilka hvardera för sig genom egen promotor utdelar de lärda akademiska graderna. Enligt vedertaget bruk har hvardera fakultetens promotor genom tryckt program inbjudit härvarande embetsmannakorpser och stater, presterskap, skollärare, borgerskap m. m., äfvensom vetenskapernas och bildningens gynnare, idkare och vänner till bevistande af den högtidliga akten. Promotionen förrättas i dag först af den fysisk-mathematiska fakulteten, inom hvilken promotorsbefattningen enligt ordning bordt tillkomma professoren i zoologien, statsrådet och riddaren d:r A. Nordmann; men en i universitetets angelägenheter åt honom uppdragen resa till södra Ryssland har hindrat honom att åtaga sig uppdraget, som derföre öfvergått till professoren i fysiken, doktor A. Moberg.
2 I den afhandling, hvarmed hr M. inleder sin inbjudning, framställer han förhållandet mellan det rationela och empiriska vetandet, deras olika sätt att söka sanningen och den strid, i hvilken de råkat med hvarandra. Filosofin och naturforskningen stå i fejd med hvarandra, och utan att förf:s afsigt är att uppträda som medlare dem emellan, vill han dock uttala sin åsigt i frågan.
3 Som en brist hos filosoferne anser han, att de vanligen, under strängt iakttagande af de logiska formerna för tankens verksamhet, förbisett nödvändigheten af noggrann detaljkännedom i de ämnen, hvarom de uttalat sina omdömen, och ansett denna brist kunna ersättas genom regelrätta konklusioner och deduktioner, under det de med en konstrik slöja af dialektisk färdighet dölja sina misstag. Genom denna ensidighet vållade filosofin en söndring mellan sig och naturforskningen, och denna gjorde genom sin opposition mot de allmänna lagarne för andens verksamhet en försoning omöjlig. Empirismen har ända från Bacos tider framhållit sin »induktoriska slutledningsmethod» – samt enständigt påstått att »sanningen vinnes omedelbart genom sinnlig åskådning».konsekvensändrat/normaliserat Genom denna method vinnes dock icke någon bevisning, kommer man ej till en princip, utan högst till naturlagar, hvilka förklara de förut kända fenomenerna och kunna ge anledning till upptäckten af nya, men hvilkas nödvändighet och sanning först bekräftas genom ett kategoriskt omdöme, en förmedelst abstraktion och reflexion bildad princip, hvarur de måste härledas.
4 Af kandidaterne i denna fakultet innehafves första hedersrummet af hr A. J. Malmgren, som besvarar den af fakulteten bestämda och af e. o. professoren doktor F. W. Mäklin framställda magisterfrågan: »Kunna tiderna för flyttfåglars ankomst till deras häckningsorter och bortfärd derifrån anses beroende endast af förändringarne i dessas lufttemperatur och sålunda utgöra en direkt ledning för bestämmandet af densamma?»
5 Andra hedersrummet innehafves af hr B. V. T. Selling. De nypromoverades antal i denna fakultet är inalles 35. Någon doktorspromotion äger denna gång inom fakulteten icke rum, emedan endast en, licentiaten P. A. Karsten, dertill vore berättigad och nu endast mottager magisterkransen. Deremot utdelar på båda fakulternas vägnar denna fakultets promotor en ny frisk lager åt tvenne femtioårige magistrar, de ende af de 34, som d. 6 Juli 1810 mottogo kransen af d. v.dåvarande professoren i historien och moralen, magister Frans Michael Franzén. Desse jubelmagistrar äro: hr Abraham Fabritius, född 17 Dec. 1786, student 27 Febr. 1805; öfverflyttat till Sverige 1812, der han s. å.samma år blef antagen till e. o. kanslist i krigsexpeditionen af konungens kansli. Under fälttåget mot Norige gjorde han tjenst som fältsekreterare, inträdde efter dess slut åter i krigsexpeditionen, vid hvilken han blef förste expeditionssekreterare 18 Maj 1833 samt qvarstod der i denna egenskap till d. 6 Sept. 1842, då han erhöll afsked med pension och förklarande af Kgl. Maj:ts nådiga välbehag för trogen och nitisk tjenst. D. 13 Okt. 1842 erhöll han nådigt tillstånd att få ur riket afflytta samt aflade d. 27 Mars 1843 tro- och huldhetsed som finsk undersåte. – Den andre jubelmagistern är hr Jakob Österblad, född 11 Febr. 1786, student d. 6 Febr. 1804, underlöjtnant och antagen lärare vid Haapaniemi kadettkorps 3 Apr. 1816; bibehållen vid tjensten då korpsen förändrades till finsk kadettkorps; efter vidare befordran slutligen öfverste d. 25 Juni 1837, klassinspektor 2 Juli 1846, och på egen begäran entledigad med verkligt statsråds karakter samt pension d. 5 Aug. 1847.
6 Omedelbart härefter skedde promotion i historisk-filologiska fakulteten af dess promotor, professoren i romerska literaturen doktor E. af Brunér. Det af honom utfärdade programmet är egnadt åt en betraktelse öfver de latinska och i allmänhet de klassiska studiernas värde och rätta betydelse.
7 För behandlingen af sitt ämne har förf. uppkastat och besvarat tre frågor: 1) Är egen kännedom af den klassiska filologins tvenne språk af vigt för idkare af universitetsstudier i annan riktning och för vetenskapsmän af andra fack? Förf. söker visa, att ingen vetenskap, hvarken filosofin, esthetiken, den moderna vitterheten, orientaliska språken, historien, juridiken, theologin eller naturvetenskaperna och mathematiken kunna umbära kännedom i de klassiska språken, företrädesvis latinet. De klassiska studierna äro väsentliga för vetenskapsidkarens fackbildning och i allmänhet redan nödiga för studerande vid universitetet, dock att de erfordras i olika grad vid olika vetenskaper. Ur detta svar härledes svaret på den andra frågan: 2) Böra latin och grekiska intaga en framstående plats vid elementarläroverken, och i hvilken mån är en allmännare direkt bekantskap med antiken i dess språk och skrifter af betydelse för allmän human bildning och af intresse för menskligheten? Svaret blir att de latinska studierna böra handhafvas som en allmänt nödvändig hufvudsak vid elementarundervisningen och vid den böra drifvas så grundligt som möjligt. De utgöra ett studium som aldrig blir gagnlöst, utan på mångfaldigt sätt fruktbart redan genom den friska och helsobringande anda, som lifvande och stärkande möter i de gamles skrifter, genom den formskönhet i dem råder och som anslår det unga sinnet samt hos det väcker och närer känslan för skönhet och smak. – 3) Hvilket värde för den menskliga kulturen tillkommer fortfarande den klassiska filologin såsom vetenskap för sig, och till hvilket mål böra universitetsstudier på detta fält syfta? Svaret på denna fråga ligger äfven i det föregående. De klassiska studierna skulle icke gagna menskligheten nog, om de förbehålles endast filologer; och om de upphörde att allmännare bedrifvas, skulle den högre vetenskapliga bildningen ej mera äga egenskapen att vara högre och allmännare. Ty den grekisk-romerska filologin är till sitt allmänna syfte icke en språklig, utan en historisk vetenskap, som vill utreda alla yttringar af antikens andliga tillvarelse. Syftemålet för de klassiska studierna vid universitetet afser derföre äfven många olika grader af insigt. Ändamålet bör vara att i språkligt, esthetiskt och historiskt afseende söka uppfatta bilden af antikens genius. Vilkoret för all insigt är beläsenhet i literaturen. Af läsningens omfång och qvalitativa beskaffenhet beror kunskapens vidd och värde, men äfven en mindre beläsenhet är sin ära värd, och ett på den nedlagdt arbete belönar genast med positiva frukter, om ock till en början af anspråkslösare slag.
8 De af fakulteten promoverade nya magistrarne äro innalles 51, bland hvilka hr C. G. T. Rein innehar första hedersrummet och besvarar den af fakulteten bestämda och af lektorn, magister K. Collan framställda magisterfrågan: »Hvilken betydenhet bör tilläggas romarnes förlorade historiska folksånger, och äro dessa sånger att anses som en af de ursprungliga källorna för den äldre romerska historiens sagolika innehåll?» Andra hedersrummet innehas af hr O. A. F. Blomstedt.
9 Efter magisterpromotionen utdelas doktorshattar åt 9 licentiater och 6 honorärdoktorer. Bland licentiaterne innehafves första hedersrummet af hr A. E. Ahlqvist, som besvarar den af hr doktor J. G. Frosterus framställda doktorsfrågan: »Är den åsigt vetenskapligen grundad, enligt hvilken de egentlige finnarne, jemte vissa beslägtade folkstammar, räknas till den kaukasiska racen, ehuru dessa nationers språk erkännas tillhöra den mongolisk-tatariska språkstammen?» Andra hedersrummet innehafves af hr J. G. Geitlin.
10 De sex om vetenskapen och universitetet förtjente män, åt hvilka honorär doktorshatt nu utdelas, äro:
11 Matthias Akiander, född 17 Juni 1802, student 1822, rektor vid H:fors trivialskola 1836, rysk lektor och sedermera e. o. professor i ryska språket och literaturen vid universitetet 1853.
12 Stefan Baranovski, född i Jaroslavska guverne|64 3|mentet 4 Jan. 1819, studerat vid universitetet i S:t Petersburg, 1836 lärare i historie och statistik vid gymnasium i Pskov, 1844 extraord. och 1853 ordinarie professor i ryska språket och literaturen vid universitetet i H:fors; statsråd.
13 Fredrik Cygnæus, född 1 Apr. 1807, student 1823, magister 1832, lärare vid kadettkorpsen 1833, rektor vid Helsingfors trivialskola 1839, docent i historien s. å., professor i esthetik och modern literatur 21 Jan. 1854.
14 Sven Gabriel Elmgren, född 25 Okt. 1817, student 1836, magister 1840, theologie kandidat 1844, amanuens vid Bibliotheket 1844, sekreterare vid finska Litteratursällskapet från 16 Mars 1846.
15 Elias Lönnrot, född 9 Apr. 1802, student 1822, magister 1827, medicine doktor 1832, provincial- och slottsläkare i Kajana 1833, professor i finska språket och literaturen 1853.
16 Johan Wilhelm Snellman, född 12 Maj 1806, student 1822, magister 1832, docens i filosofin 1835, rektor vid högre elem.skolan i Kuopio 1843–1849, professor i sedeläran och vetenskapernas system 1856, kansliråd:
17 De nio licentiaterne äro:
18 August Engelbrekt Ahlqvist, född 7 Aug. 1826, student 1844, magister 1857, licentiat 1859, docens i de finska språken 1859.
19 Carl August Bomansson, född 5 Apr. 1827, student 1847, mag:r 1853, licentiat 1858.
20 Carl Gustaf Estlander, född 31 Jan. 1834, student 1859, mag:r 1857, licentiat 1859, docens i esthetik och nyare literatur 1860, frånvarande, stadd på utrikes resa.
21 Georg Zacharias Forsman, född 10 Dec. 1830, student 1847, mag:r 1853, gymnasii-adjunkt 1854, licentiat 1858, har erhållit understöd af universitetet till företagande af en vetenskaplig resa.
22 Johan Gabriel Geitlin, född, 12 Febr. 1836, student 1853, mag:r 1857, kollega i latinet vid högre elem.skol, i Jyväskylä 1858, licentiat 1860.
23 Wilhelm Gabriel Lagus, född, 7 Apr. 1837, student 1855, kollega i historie och geografi vid högre elem.skol. i Borgå 1859, licentiat 1860.
24 Fredrik Polén, född 23 Apr. 1823, student 1845, mag:r 1850, förste translator för finska språket vid guvernörsembetet i Nylands län 1856, licentiat 1858.
25 Paul Tikkanen, född 2 Mars 1823, student 1841, mag:r 1847, licentiat 1859.
26 Johan Esaias Waaranen, född 2 Mars 1834, student 1852, mag:r 1857, e. o. amanuens vid bibliotheket s. å., licentiat 1860.
27 Nu promoverade magistrar i historisk-filologiska fakulteten äro följande:
28 Frans Ferdinand Ahlman, Alexander Andelin, August Andersin, Oskar August Frithiof Blomstedt, Valentin Anders Alexander Boehm, Karl Wilhelm Ferdinand Boisman, Adolf Reinhold Borg, Karl Gottfrid Brotherus, Karl Gustaf Bärlund, Gustaf Willehad Calonius, Frans August Canth, Peter Niklas Crohns, Karl Julian Forsman, Anders Forsnäs, Eugen Oskar Wilhelm Forssell, Axel Olof Freudenthal, Gustaf Ferdinand Grönberg, Johan Adrian Hahnsson, Arndt Wilhelm von Hausen, Nikolaus Hedvall, August Hildén, Gustaf Adolf Hyrén, Oskar Emil Hällfors, Otto Henrik Reinhold Höijer, Karl Emil Ferdinand Ignatius, Frans Evald Jernberg, Julius Leopold Fredrik Krohn, Wilhelm Gabriel Lagus, Ernst Johan Lange, Karl Gustaf Levander, Josef Magnus Limon, Karl Johan Lindeqvist, Viktor Emil Linderoos, Jakob Länkelä, Karl Gustaf Oskar Löfgren, Karl Malin, Leopold Henrik Stanislaus Mechelin, Robert August Montgomery, Abraham Nylander, Wilhelm Ollgren, Romulus Magnus Oppman, August Reinhold Pelander, Fredrik Engelbrekt Immanuel Rancken, Karl Gabriel Thiodolf Rein, Emil Gustaf Sanmark, Johan Gustaf Albert Saxbäck, Anton Erik Snellman, Ernst August Strandman, Karl Synnerberg, Evert Winter, Viktor Wilhelm Öhberg.
29 Nu promoverade magistrar i fysisk-mathematiska fakulteten äro följande:
30 Georg Asp, Herman Backman, Johan Fredrik Björkman, Gottfrid Edvard Boehm, Erik Johan Emil Bonsdorff, Gustaf Ferdinand Borg, Matthias Magnus Wilhelm Calonius, Daniel Edvard Joachim Duncker, Otto August Ekroos, John Ferdinand Granberg, Karl Emil Granqvist, Johan August Hugo Gyldén, Alfred Heikel, Konrad Gabriel Hällsten, Frans Algoth Hällström, Axel Hjalmar Ilmoni, Karl Henrik Kahelin, Peter Adolf Karstén, Alexander Krogerus, Leopold August Krohn, Anders Johan Malmgren, Karl Petter Malmgren, Pehr Fritiof Molander, Nils Karl Nordenskiöld, Mauritz Ferdinand Nordqvist, Henrik Pantsar, Lorenzo Runeberg, Ludvig Michael Runeberg, Richard Wilhelm Waldemar Salingre, Bernhard Viktor Theodor Selling, Matthias Gustaf Joachim Stenbäck, Lars Herman Stigzelius, Fredrik Viktor Såltin, Fredrik Wilhelm Söderling, Theodor Uschakoff.
31 Utom dessa solenna promotioner inom fysisk-mathematiska och historisk-filologiska fakulteterna, försiggå doktors-promotioner äfven inom den medicinska och juridiska, dock utan särskilda högtidligheter. Antalet af promoverade inom den förra fakulteten är 31, af hvilka tre såsom professorer och en såsom docent äro fästade vid universitetet, elfva ännu sakna ordinarie anställning och de öfriga såsom praktiserande läkare tjenstgöra i olika delar af landet.
32 Det program, fakultetens promotor, arkiatern, statsrådet m. m. hr L. H. Törnroth för dagen utfärdat, ger en öfversigt af de åtgärder från styrelsens sida blifvit vidtagna till förbättrande af medicinalverket i landet. Synnerligen omfattande hafva dessa åtgärder varit de fem senaste åren, under hvilka talrika förordningar ställt de praktiserande lärarne på en ekonomiskt bättre fot än förr, äfvensom bestämt inrättandet af en mängd nya läkareplatser och apotheker samt i allmänhet reorganiserat allt som afser landets sanitära vård. Åtgärderne hafva mottagits med undersåtlig tacksamhet och låta hoppas att Finland i framtiden skall se dödligheten minskad, isynnerhet bland späda barn, något som nu så starkt motarbetar populationens naturliga tillvext.
33 De 1860 promoverade medicine och kirurgie doktorer äro följande:
34 Aejmelaeus, Johan Fredrik, född i Paldamo 14 Jan. 1828, student 1846, filos. kand. 1851, medic. kand. 1854, licentiat 1857. Slotts- och lasarettsläkare i Uleåborg 1857.
35 von Becker, Frans Josef, född i Åbo 19 Juni 1823, stud. 1839, filos. mag. 1844, medic. kand. 1847, lic. 1850, professor i fysiologisk kemi och farmakologi 1854.
36 Björksten, Johan Isak, f. i Lovisa 15 Dec. 1828, stud. 1845, fil. mag. 1853, medic. kand. 1856, lic. 1859. Slotts- och lasarettsläkare i St. Michel.
37 Blåfield, Karl Otto Johan, f. i Sääksmäki 4 Jan. 1823, stud. 1839, fil. mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1857; stadsläkare i Tavastehus 1857 och i Tammerfors 1859.
38 Estlander, Jakob August, f. i Lappfjärd 24 Dec. 1831, stud. 1848, fil. mag. 1853, med. kand, 1856, lic. 1858; professor i kirurgisk klinik och topografisk anatomi 1860.
39 Flodin, Ferdinand, f. i Vasa 15 Maj 1826, stud. 1842, fil. mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1857. Stadsläkare i Vasa 1857.
40 Forsberg, Karl Mathias, f. i Tammerfors 22 Aug. 1825, stud. 1845, fil. mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1859.
41 Forsius, Kristian Fredrik,tillagt av utgivaren f. i Borgå 15 Febr. 1825, stud. 1843, fil. mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1860.
42 Frankenhäuser, Fredrik Kristian, f. i Wiborg 29 Nov. 1820, stud. 1838, mag. 1847, med. kand. 1836, lic, 1860.
43 Grönvall, Otto Adrian, f. i Vasa 6 Okt. 1825, stud. 1845, fil. kand. 1850, med. kand. 1855, lic. 1860.
44 Hahl, Berndt Gustaf, f. i Åbo 16 Sept. 1825, stud. 1844, mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1858. Andre stadsläkare i Åbo 1859.
45 Hellström, Fredrik, f. i Neder-Vetil 2 Mars 1824, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1853. Stadsläkare i GamlaCarleby 1854.
46 Hjelt, Otto Edvard August, f. i Åbo 18 April 1823, stud. 1839, fil. mag. 1844 och doktor 1847, med. kand. 1852, lic. 1855, docens i anatomi 1852, anat. prosektor 1856, professor i pathologisk anatomi och statsmedicin 1859.
47 Hornborg, Oskar Fredrik, f. i Loimijoki, 24 Nov. 1825, stud. 1846, mag. 1859, med. kand. 1855, lic. 1860. Vald till stadsläkare i Fredrikshamn i Maj 1860.
48 Hällström, Herbed Gotthard, f. i Uleåborg 12 Juni 1830, stud. 1846, fil. kand. 1851, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i St. Michels distrikt 1859.
49 Hällström, Sanfrid Theophron, f. i Uleåborg 31 Juli 1824, stud. 1841, fil. kand. 1846, med. kand. 1851, lic. 1854. Prov.tillagt av utgivarenläkare i Jorois 1858.
50 Malmborg, Bengt Gustaf Jonas, f. i Borgå s:n 11 Aug. 1825, stud. 1843, fil. kand. 1848, med. kand. 1851, lic. 1852. Prov.läkare i Hollola 1860.
51 Neovius, Karl Adolf, f. i H:fors 28 Juni 1822, stud. 1846, mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i Nystad 1860.
52 Nylander, Anders Edvin, f. i Uleåborg 3 April 1831, stud. 1848, mag. 1857, med. kand. s. år, lic. 1859.
53 Olsoni, Lars Berndt, f. i Pieksämäki 8 Okt. 1830, stud. 1849, mag. 1853, med. kand. 1856, lic. 1859.
54 Pippingsköld, Josef Adam Joachim, f. i Lemo 5 Nov. 1825, stud. 1844, mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1858.
55 Ringbom, Karl Albert, f. i Raumo 17 Nov. 1827, stud. 1846, fil. kand. 1852, med. kand. 1856, lic. 29 Maj 1860.
56 Sibelius, Kristian Gustaf, f. i Lovisa 10 Dec. 1821, stud. 1841, mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1856. Öfverläkare vid gren.-skarpsk.bat., numera undervisnings skarpskyttekompaniet 1856.
57 Sirelius, Knut Samuel, f. i Tavastehus 9 Febr. 1827, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1850, lic. 1852; sednast stabsläkare vid f. kadettkorpsen 1856 och docent i barnförlossningskonsten 1859.
58 Strengell, Karl Albert, f. i Sakkola 28 Nov. 1831, stud. 1848, mag. 1853, med. kand. 1856, lic. 29 Maj 1860.
59 Strengell, Gustaf Wilhelm, f. i Sakkola 21 Dec. 1828, stud. 1848, fil. kand. 1853, med. kand, 1856, lic. 29 Maj 1860.
60 Tigerstedt, Theodor Albert, f. i Nilsiä 24 Sept. 1829, stud. 1843, mag. 1859, med. kand. 1853, lic. 1857. Andre stadsläkare i Björneborg.
61 Wasastjerna, Selim Osvald, f. i Malaks 14 Jan, 1831, stud. 1848, mag. 1853, med. kand. 1856 lic. 1859.
62 Wendelin, Anders Ludvig, f. i Kristinestad 18 Jan. 1820, stud. 1838, fil. kand. 1847, med. kand. 1859, lic. 1853. Sednast ordinator vid allmänna hospitalet i Hfors 1859.
63 Wilenius, Fredrik Daniel, f. i Åbo 15 April 1825, stud. 1846, mag. 1859, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i Godby 1858.
64 Winter, Georg Gustaf, f. i Puumala 23 April 1825, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1851, lic, 1853. Öfverläkare vid finska gardesbataljonen 1854.
65 I juridiska fakulteten äro de promoverade fem, promotor professor J. P. Palmén. Hans program lägger vigt vid att theori och praxis, som ofta sägas stå i strid med hvarandra, ej kunna råka i kollision, om blott theorin är äkta. De måste alltid sluta sig nära till hvarandra och utgöra i sin förening ett harmoniskt helt. Theorin är roten och stammen, praxis dess blomma och frukt. Sådant är äfven förhållandet på lagfarenhetens område, der den sanna skickligheten måste vara rättsförfarenhet. De lärda graderna få derföre icke frånkännas sitt värde som bevis på högre theoretiska insigter, ehuru män af de mest lysande namn på den juridiska vetenskapens fält icke innehaft dem. Å andra sidan finnas många, som förvärfvat sig denna lärda utmärkelse, och programmet nämner alla de finnar, som under förflutna århundraden vunnit dem, antingen vid eget eller främmande universiteter.
66 Om den juridiska promotionen be vi att nästa gång få tillägga ytterligare detaljer.
67 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 2/6 1860:|65 2|
Universitetets Promotionsfest 1860.
(Se föregående nummer.)
68 De män, åt hvilka universitetets juridiska fakultet denna gång utdelade den rödklädda doktorshatten, voro endast fem. Tvenne af dem äro såsom professorer och tvenne såsom docenter fästade vid universitet; den femte innehar tjenstebefattning utom detsamma. Sedan senaste juris doktorspromotion 1840 hade dessutom tvenne andra gjort sig berättigade till erhållande af denna utmärkelse, men redan af döden blifvit skördade. Desse voro juris adjunkten och licentiaten Frans Edvard Florin, som afled 1854, samt juris docenten och licentiaten Knut Ferdinand Lagus, som dog 1859. – De nye jurisdoktorerne äro:
69 Axel Wilhelm Liljenstrand, född 1821, student 1836, magister 1844, j. u. kandidat 1847, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1848, j. u. licentiat 1850, docent i ekonomisk rätt och nationalekonomi 1854 och professor i nämnde vetenskaper 1857.
70 Karl Gustaf Ehrström, född 1822, student 1840, fios. kand. 1846, j. u. kandidat 1852, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1853, j. u. licentiat 1854, konsistorii notarie vid universitetet 1856, t. f. sekreterare derstädes 1859, professor i kriminallagfarenhet och rättshistorie 1860.
71 Johan Wilhelm Rosenborg, född 1823, student 1840, magister 1847, j. u. kandidat 1854, auskultant i Åbo hofrätt s. å., j. u. licentiat 1857, docent i kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt 1858 samt s. å. förordnad att förestå professionen i nämnde vetenskaper.
72 Robert Erik Lagus, född 1827, student 1845, fil. magister såsom primus 1850, fil. doktor såsom primus 1853, j. u. kandidat 1855, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1857, j. u. licentiat 1859, docent i civil-lagfarenhet och romersk rätt 1860.
73 Henrik Wilhelm Johan Zilliacus, född 1823, student 1840, magister 1847, j. u. kandidat 1850, auskultant i Wiborgs hofrätt s. å., e. o. kammarskrifvare i senatens ekonomie departement 1852, biträdt sekreteraren vid öfverstyrelsen för lots- och båtinrättningen 1855 o. följ., sekreterare i sagde embetsverk 1857, sekreterare i Finlands Bank 1858.
74 Vi gå nu att nämna några ord om den egentliga festen, och då ingen kan vara så alldeles viss på att än engång i sitt lif upplefva en dylik tilldragelse, torde läsaren benäget ursäkta, om vi upptaga äfven förut bekanta saker, eller sådana som kunna anses vara af ringa betydelse i och för sig.
75 Promotionen är en qvarlefva af de ceremonier, hvarmed vetenskapen, efterföljande kyrkans föredöme, sökte att gifva sig glans och anseende på en tid, när hon ännu var ganska litet känd och erkänd i allmänna lifvet. Tiderna ha förändrats, vetenskapen behöfver icke mera denna ståt, men hon brukar den vid sällsynta tillfällen, dels som en traditionel hyllning åt sina höga intressen, dels som ett glädjande, manande och lifvande afbrott i den dagliga lefnadens enformiga enahanda. De många innerliga band, med hvilka universitetet är fästadt vid hela landet, gifva dessa fester en ökad betydelse. Att afsäga sig dem, utan att erhålla något annat i stället af lika lifvande inverkan, vore att mista den enda nationalfest landet för närvarande äger, och universitetets högsta styrelse har äfven med upplyst välvilja förunnat den dertill erforderliga tillåtelsen.
76 Nuvarande magister-promotion är, såsom motsvarande fordna filosofiska promotioner, det finska universitetets sextiondeförsta och den åttonde som firats i Helsingfors. Näst 1840 års promotion, som räknade 96 kransar, är denna promotion den som utdelat största antalet kransar, eller 86, förutom 2 jubelkransar och 15 doktorshattar.
77 Thorsdagen den 31 Maj ingick med varm luft och starkt mulen himmel, som bådade åska och regn; men frampå dagen upplöste sig dessa hotande förebud i en ljum ostlig blåst, som icke förorsakade andra bekymmer än något kringdrifvande damm. Himlen klarnade, blåsten lugnade, och vårens unga grönska promoverade på sitt håll lunder och parker med friska kransar.
78 Kanonsaluten dånade kl. 6 på morgonen, och snart blef det lifligt på alla gator. Redan kl. ½ 8 begynte skaror af högtidsklädda damer strömma till universitetet; kl. 8 ¼ öppnades dörrarna, och inom en qvart timma var solennitetssalen så fylld, att de som kommo kl. ½ 9 med största svårighet fingo plats. Endast staterna anvisades af marskalkerna deras på förhand bestämda sittande platser, men för öfrigt upptogos alla bänkar och läktare nästan uteslutande af fruntimmer. På gångarne och kring salens halfcirkel stodo de manlige gästerne och äfven flera af lyckan mindre gynnade fruntimmer. Promovenderne stodo på »parnassen», som utgjordes af den för tillfället utvidgade, med guirlander, rosor och sidendraperier festligt smyckade kathedern. Kathedern skuggades af cypresser och lagrar. Hela antalet närvarande beräknas till omkring 1 300konsekvensändrat/normaliserat.
79 Kl. 9 ¼ intågade universitetsstaten med promovenderne i spetsen parvis i procession. Musiken på högra läktaren spelade först en marsch, och derefter uppstämde den talrika kören af sångare och sångerskor en koral. Fysisk-mathematiska fakultetens promotor, professor Moberg, besteg kathedern och höll ett föredrag om naturvetenskapernas betydelse. Univ:s sekreterare uppläste tillståndet att promovera. Den förut nämnda magisterfrågan framställdes och besvarades af primus vilkorligt jakande. Härefter erhöll den ende närvarande jubelmagistern, statsrådet Österblad, böjd under årens tyngd, sin nya krans, och sedan tilldelades fakultetens 35 kandidater magistervärdigheten enligt gammal sed med namns uppräknande (nu blott engång), krans, ring och diplom. Vid hvarje krans, som promotor påsatte, sköts ett kanonskott vid salutorget, men hördes här svagt eller allsintet. Sång och musik uppstämde derunder Mendelsohns sköna Lobgesang m. m. med särskildt tryckta ord under hr Pacii anförande. Promotor höll sedan det vanliga lyckönskningstalet. Klockan var nu ½ 11. Formaliteterna voro något förkortade; alla tal höllos på svenska språket.
80 Historisk-filologiska fakultetens promotor, professor af Brunér, uppträdde och höll ett föredrag om de klassiska studiernas vigt och betydelse. Tillståndet att promovera i denna fakultet upplästes; magisterfrågan upplästes och besvarades af primus vilkorligt jakande; hvarefter fakultetens 51 kandidater på samma sätt som de förre erhöllo sin nya värdighet. Doktorsfrågan upplästes och besvarades nekande; de sex honorärdoktorerne, hvaribland hrr Akiander, Baranovski, Elmgren och J. W. Snellman voro närvarande, men hrr Cygnæus och Lönnrot icke tillstädes, erhöllo deras hattar, utan att uppstiga till parnassen; de öfrige erhöllo på vanligt sätt hatt, värja och diplom. Sång och musik som förut.
81 Undertiden utdelades, jemte ord till musiken, en de nye magistrarne tillegnad sång, hvars ämne, »striden om ljuset»,konsekvensändrat/normaliserat var lånadt från 47, 48 och 49 runorna af Kalevala. Mot slutet af akten kringbjöds konfekt åt damerna. Någon diversion borde också förunnas dem under fjorton tal, af hvilka knappt hälften kunde uppfattas på sidorna och läktarne af salens halfcirkel. Luftvexlingen var i början, som vanligt här i landet, alltför liten för en så stor folksamling; två fruntimmer föllo i vanmakt, och man gjorde den skämtande anmärkning, att likasom den lärde Anttonius Putronius måste påminnas om att det hällregnade, så borde också »naturvetenskaperna» erinras om att 1 300konsekvensändrat/normaliserat menniskor behöfde luft för att andas. Under aktens förlopp öppnades likväl flera fönster, så att athmosferen i salen, om man afräknar något drag, blef sval och behaglig.
82 Akten slutades nu med bön och tacksägelser. När dessa adresserades till damerna, reste sig hela den stora smyckade skaran med dess ljusa högtidsdrägter i den amfitheatraliskt inredda salen; och när sången på läktaren till sist uppstämde första och sista versen af »vårt land»,konsekvensändrat/normaliserat reste sig alla; – en vacker och lifvande anblick af så mycket bland det som Finland i denna stund äge lysande, ädelt, älskvärdt och skönt.
83 Härefter tågades i procession; som vanligt med de promoverade i spetsen; till Nikolaikyrkan, der gudstjenst hölls och professor Schauman värdigt och varmt predikade öfver Ordspr. 3: 5, 6 och 7: »Förlåt dig på Herren af allt hjerta och förlåt dig icke på ditt förstånd. Utan tänk på honom i alla dina vägar, så skall han föra dig rätt. Låt dig icke tycka att du är vis, utan frukta Herren och vik från det ondt är.»
84 Kyrkan och hela nejden kring universitetet voro uppfyllde af flera tusende åskådare. Folkhvimlet fortfor hela dagen lifligt och veterligen utan ringaste störing. De nye magistrarne och doktorerne hade middag i brunnshuset, de äldre på Kajsaniemi. Vänner, skilde i många år, återsågo hvarandra, och nya vänskapsband knötos mellan långt skilde landsmän i nord och söder. Bland främmande gäster sågos landshöfding Montgomery, riksarkivarien Nordström och professor Abelin från Stockholm samt doktor Billqvist från Götheborg.
85 På aftonen kl. 9 hade ett stort antal resande landsmän och stadens invånare af alla bildade samhällsklasser inbjudit de nye magistrarne samt en talrik mängd damer till en bal i societetshuset. Värdarne, alla icke tillhörande universitetet, mottogo gästerne i haj. Samlingen blef en af de talrikaste, som societetshuset någonsin inrymt, och uppskattas till 1 600konsekvensändrat/normaliserat personer. Trängseln var också, särdeles i början, ganska betydlig och luftvexlingen äfven här otillräcklig.
86 Vid början af balen utbad sig en af värdarne den nåden att få föreslå en underdånig skål för Hans Majestät Kejsaren; hvilken skål tömdes under de mest lifliga, enhälliga och enthusiastiska hurrarop, och derefter afsjöngs ryska folksången. Sedan föreslogs en underdånig skål för Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, universitetets höge kansler, hvilken skål likaledes tömdes under de lifligaste hurrarop, och »Vårt land» afsjöngs. Dernäst följde under hurrarop och med sånger en vördnadsfull skål för universitetets vicekansler, friherre Munck; vidare en skål för de nypromoverade magistrarne och slutligen en skål för Finlands qvinnor, adresserad till de närvarande damerna.
87 Hela den talrika brokiga samlingen – en böljande våg af blommor – var i liflig hänförelse. Oaktadt trängseln, fortfor dansen, med korta afbrott för supér och förfriskningar, ända till kl. 4 på morgonen.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Universitetets Promotionsfest 1860.
1 I det ögonblick detta blad utdelas, firar Finlands högskola, för nionde gången sedan hon flyttades till Helsingfors, en högtidlig promotionsakt. Genom de nu gällande statuterna, hvilka för åtta år tillbaka trädde i lifvet, är den fordna filosofiska fakulteten numera delad i tvenne fakulteter, hvilka hvardera för sig genom egen promotor utdelar de lärda akademiska graderna. Enligt vedertaget bruk har hvardera fakultetens promotor genom tryckt program inbjudit härvarande embetsmannakorpser och stater, presterskap, skollärare, borgerskap m. m., äfvensom vetenskapernas och bildningens gynnare, idkare och vänner till bevistande af den högtidliga akten. Promotionen förrättas i dag först af den fysisk-mathematiska fakulteten, inom hvilken promotorsbefattningen enligt ordning bordt tillkomma professoren i zoologien, statsrådet och riddaren d:r A. Nordmann; men en i universitetets angelägenheter åt honom uppdragen resa till södra Ryssland har hindrat honom att åtaga sig uppdraget, som derföre öfvergått till professoren i fysiken, doktor A. Moberg.
2 I den afhandling, hvarmed hr M. inleder sin inbjudning, framställer han förhållandet mellan det rationela och empiriska vetandet, deras olika sätt att söka sanningen och den strid, i hvilken de råkat med hvarandra. Filosofin och naturforskningen stå i fejd med hvarandra, och utan att förf:s afsigt är att uppträda som medlare dem emellan, vill han dock uttala sin åsigt i frågan.
3 Som en brist hos filosoferne anser han, att de vanligen, under strängt iakttagande af de logiska formerna för tankens verksamhet, förbisett nödvändigheten af noggrann detaljkännedom i de ämnen, hvarom de uttalat sina omdömen, och ansett denna brist kunna ersättas genom regelrätta konklusioner och deduktioner, under det de med en konstrik slöja af dialektisk färdighet dölja sina misstag. Genom denna ensidighet vållade filosofin en söndring mellan sig och naturforskningen, och denna gjorde genom sin opposition mot de allmänna lagarne för andens verksamhet en försoning omöjlig. Empirismen har ända från Bacos tider framhållit sin »induktoriska slutledningsmethod» – samt enständigt påstått att »sanningen vinnes omedelbart genom sinnlig åskådning».konsekvensändrat/normaliserat Genom denna method vinnes dock icke någon bevisning, kommer man ej till en princip, utan högst till naturlagar, hvilka förklara de förut kända fenomenerna och kunna ge anledning till upptäckten af nya, men hvilkas nödvändighet och sanning först bekräftas genom ett kategoriskt omdöme, en förmedelst abstraktion och reflexion bildad princip, hvarur de måste härledas.
4 Af kandidaterne i denna fakultet innehafves första hedersrummet af hr A. J. Malmgren, som besvarar den af fakulteten bestämda och af e. o. professoren doktor F. W. Mäklin framställda magisterfrågan: »Kunna tiderna för flyttfåglars ankomst till deras häckningsorter och bortfärd derifrån anses beroende endast af förändringarne i dessas lufttemperatur och sålunda utgöra en direkt ledning för bestämmandet af densamma?»
5 Andra hedersrummet innehafves af hr B. V. T. Selling. De nypromoverades antal i denna fakultet är inalles 35. Någon doktorspromotion äger denna gång inom fakulteten icke rum, emedan endast en, licentiaten P. A. Karsten, dertill vore berättigad och nu endast mottager magisterkransen. Deremot utdelar på båda fakulternas vägnar denna fakultets promotor en ny frisk lager åt tvenne femtioårige magistrar, de ende af de 34, som d. 6 Juli 1810 mottogo kransen af d. v.dåvarande professoren i historien och moralen, magister Frans Michael Franzén. Desse jubelmagistrar äro: hr Abraham Fabritius, född 17 Dec. 1786, student 27 Febr. 1805; öfverflyttat till Sverige 1812, der han s. å.samma år blef antagen till e. o. kanslist i krigsexpeditionen af konungens kansli. Under fälttåget mot Norige gjorde han tjenst som fältsekreterare, inträdde efter dess slut åter i krigsexpeditionen, vid hvilken han blef förste expeditionssekreterare 18 Maj 1833 samt qvarstod der i denna egenskap till d. 6 Sept. 1842, då han erhöll afsked med pension och förklarande af Kgl. Maj:ts nådiga välbehag för trogen och nitisk tjenst. D. 13 Okt. 1842 erhöll han nådigt tillstånd att få ur riket afflytta samt aflade d. 27 Mars 1843 tro- och huldhetsed som finsk undersåte. – Den andre jubelmagistern är hr Jakob Österblad, född 11 Febr. 1786, student d. 6 Febr. 1804, underlöjtnant och antagen lärare vid Haapaniemi kadettkorps 3 Apr. 1816; bibehållen vid tjensten då korpsen förändrades till finsk kadettkorps; efter vidare befordran slutligen öfverste d. 25 Juni 1837, klassinspektor 2 Juli 1846, och på egen begäran entledigad med verkligt statsråds karakter samt pension d. 5 Aug. 1847.
6 Omedelbart härefter skedde promotion i historisk-filologiska fakulteten af dess promotor, professoren i romerska literaturen doktor E. af Brunér. Det af honom utfärdade programmet är egnadt åt en betraktelse öfver de latinska och i allmänhet de klassiska studiernas värde och rätta betydelse.
7 För behandlingen af sitt ämne har förf. uppkastat och besvarat tre frågor: 1) Är egen kännedom af den klassiska filologins tvenne språk af vigt för idkare af universitetsstudier i annan riktning och för vetenskapsmän af andra fack? Förf. söker visa, att ingen vetenskap, hvarken filosofin, esthetiken, den moderna vitterheten, orientaliska språken, historien, juridiken, theologin eller naturvetenskaperna och mathematiken kunna umbära kännedom i de klassiska språken, företrädesvis latinet. De klassiska studierna äro väsentliga för vetenskapsidkarens fackbildning och i allmänhet redan nödiga för studerande vid universitetet, dock att de erfordras i olika grad vid olika vetenskaper. Ur detta svar härledes svaret på den andra frågan: 2) Böra latin och grekiska intaga en framstående plats vid elementarläroverken, och i hvilken mån är en allmännare direkt bekantskap med antiken i dess språk och skrifter af betydelse för allmän human bildning och af intresse för menskligheten? Svaret blir att de latinska studierna böra handhafvas som en allmänt nödvändig hufvudsak vid elementarundervisningen och vid den böra drifvas så grundligt som möjligt. De utgöra ett studium som aldrig blir gagnlöst, utan på mångfaldigt sätt fruktbart redan genom den friska och helsobringande anda, som lifvande och stärkande möter i de gamles skrifter, genom den formskönhet i dem råder och som anslår det unga sinnet samt hos det väcker och närer känslan för skönhet och smak. – 3) Hvilket värde för den menskliga kulturen tillkommer fortfarande den klassiska filologin såsom vetenskap för sig, och till hvilket mål böra universitetsstudier på detta fält syfta? Svaret på denna fråga ligger äfven i det föregående. De klassiska studierna skulle icke gagna menskligheten nog, om de förbehålles endast filologer; och om de upphörde att allmännare bedrifvas, skulle den högre vetenskapliga bildningen ej mera äga egenskapen att vara högre och allmännare. Ty den grekisk-romerska filologin är till sitt allmänna syfte icke en språklig, utan en historisk vetenskap, som vill utreda alla yttringar af antikens andliga tillvarelse. Syftemålet för de klassiska studierna vid universitetet afser derföre äfven många olika grader af insigt. Ändamålet bör vara att i språkligt, esthetiskt och historiskt afseende söka uppfatta bilden af antikens genius. Vilkoret för all insigt är beläsenhet i literaturen. Af läsningens omfång och qvalitativa beskaffenhet beror kunskapens vidd och värde, men äfven en mindre beläsenhet är sin ära värd, och ett på den nedlagdt arbete belönar genast med positiva frukter, om ock till en början af anspråkslösare slag.
8 De af fakulteten promoverade nya magistrarne äro innalles 51, bland hvilka hr C. G. T. Rein innehar första hedersrummet och besvarar den af fakulteten bestämda och af lektorn, magister K. Collan framställda magisterfrågan: »Hvilken betydenhet bör tilläggas romarnes förlorade historiska folksånger, och äro dessa sånger att anses som en af de ursprungliga källorna för den äldre romerska historiens sagolika innehåll?» Andra hedersrummet innehas af hr O. A. F. Blomstedt.
9 Efter magisterpromotionen utdelas doktorshattar åt 9 licentiater och 6 honorärdoktorer. Bland licentiaterne innehafves första hedersrummet af hr A. E. Ahlqvist, som besvarar den af hr doktor J. G. Frosterus framställda doktorsfrågan: »Är den åsigt vetenskapligen grundad, enligt hvilken de egentlige finnarne, jemte vissa beslägtade folkstammar, räknas till den kaukasiska racen, ehuru dessa nationers språk erkännas tillhöra den mongolisk-tatariska språkstammen?» Andra hedersrummet innehafves af hr J. G. Geitlin.
10 De sex om vetenskapen och universitetet förtjente män, åt hvilka honorär doktorshatt nu utdelas, äro:
11 Matthias Akiander, född 17 Juni 1802, student 1822, rektor vid H:fors trivialskola 1836, rysk lektor och sedermera e. o. professor i ryska språket och literaturen vid universitetet 1853.
12 Stefan Baranovski, född i Jaroslavska guverne|64 3|mentet 4 Jan. 1819, studerat vid universitetet i S:t Petersburg, 1836 lärare i historie och statistik vid gymnasium i Pskov, 1844 extraord. och 1853 ordinarie professor i ryska språket och literaturen vid universitetet i H:fors; statsråd.
13 Fredrik Cygnæus, född 1 Apr. 1807, student 1823, magister 1832, lärare vid kadettkorpsen 1833, rektor vid Helsingfors trivialskola 1839, docent i historien s. å., professor i esthetik och modern literatur 21 Jan. 1854.
14 Sven Gabriel Elmgren, född 25 Okt. 1817, student 1836, magister 1840, theologie kandidat 1844, amanuens vid Bibliotheket 1844, sekreterare vid finska Litteratursällskapet från 16 Mars 1846.
15 Elias Lönnrot, född 9 Apr. 1802, student 1822, magister 1827, medicine doktor 1832, provincial- och slottsläkare i Kajana 1833, professor i finska språket och literaturen 1853.
16 Johan Wilhelm Snellman, född 12 Maj 1806, student 1822, magister 1832, docens i filosofin 1835, rektor vid högre elem.skolan i Kuopio 1843–1849, professor i sedeläran och vetenskapernas system 1856, kansliråd:
17 De nio licentiaterne äro:
18 August Engelbrekt Ahlqvist, född 7 Aug. 1826, student 1844, magister 1857, licentiat 1859, docens i de finska språken 1859.
19 Carl August Bomansson, född 5 Apr. 1827, student 1847, mag:r 1853, licentiat 1858.
20 Carl Gustaf Estlander, född 31 Jan. 1834, student 1859, mag:r 1857, licentiat 1859, docens i esthetik och nyare literatur 1860, frånvarande, stadd på utrikes resa.
21 Georg Zacharias Forsman, född 10 Dec. 1830, student 1847, mag:r 1853, gymnasii-adjunkt 1854, licentiat 1858, har erhållit understöd af universitetet till företagande af en vetenskaplig resa.
22 Johan Gabriel Geitlin, född, 12 Febr. 1836, student 1853, mag:r 1857, kollega i latinet vid högre elem.skol, i Jyväskylä 1858, licentiat 1860.
23 Wilhelm Gabriel Lagus, född, 7 Apr. 1837, student 1855, kollega i historie och geografi vid högre elem.skol. i Borgå 1859, licentiat 1860.
24 Fredrik Polén, född 23 Apr. 1823, student 1845, mag:r 1850, förste translator för finska språket vid guvernörsembetet i Nylands län 1856, licentiat 1858.
25 Paul Tikkanen, född 2 Mars 1823, student 1841, mag:r 1847, licentiat 1859.
26 Johan Esaias Waaranen, född 2 Mars 1834, student 1852, mag:r 1857, e. o. amanuens vid bibliotheket s. å., licentiat 1860.
27 Nu promoverade magistrar i historisk-filologiska fakulteten äro följande:
28 Frans Ferdinand Ahlman, Alexander Andelin, August Andersin, Oskar August Frithiof Blomstedt, Valentin Anders Alexander Boehm, Karl Wilhelm Ferdinand Boisman, Adolf Reinhold Borg, Karl Gottfrid Brotherus, Karl Gustaf Bärlund, Gustaf Willehad Calonius, Frans August Canth, Peter Niklas Crohns, Karl Julian Forsman, Anders Forsnäs, Eugen Oskar Wilhelm Forssell, Axel Olof Freudenthal, Gustaf Ferdinand Grönberg, Johan Adrian Hahnsson, Arndt Wilhelm von Hausen, Nikolaus Hedvall, August Hildén, Gustaf Adolf Hyrén, Oskar Emil Hällfors, Otto Henrik Reinhold Höijer, Karl Emil Ferdinand Ignatius, Frans Evald Jernberg, Julius Leopold Fredrik Krohn, Wilhelm Gabriel Lagus, Ernst Johan Lange, Karl Gustaf Levander, Josef Magnus Limon, Karl Johan Lindeqvist, Viktor Emil Linderoos, Jakob Länkelä, Karl Gustaf Oskar Löfgren, Karl Malin, Leopold Henrik Stanislaus Mechelin, Robert August Montgomery, Abraham Nylander, Wilhelm Ollgren, Romulus Magnus Oppman, August Reinhold Pelander, Fredrik Engelbrekt Immanuel Rancken, Karl Gabriel Thiodolf Rein, Emil Gustaf Sanmark, Johan Gustaf Albert Saxbäck, Anton Erik Snellman, Ernst August Strandman, Karl Synnerberg, Evert Winter, Viktor Wilhelm Öhberg.
29 Nu promoverade magistrar i fysisk-mathematiska fakulteten äro följande:
30 Georg Asp, Herman Backman, Johan Fredrik Björkman, Gottfrid Edvard Boehm, Erik Johan Emil Bonsdorff, Gustaf Ferdinand Borg, Matthias Magnus Wilhelm Calonius, Daniel Edvard Joachim Duncker, Otto August Ekroos, John Ferdinand Granberg, Karl Emil Granqvist, Johan August Hugo Gyldén, Alfred Heikel, Konrad Gabriel Hällsten, Frans Algoth Hällström, Axel Hjalmar Ilmoni, Karl Henrik Kahelin, Peter Adolf Karstén, Alexander Krogerus, Leopold August Krohn, Anders Johan Malmgren, Karl Petter Malmgren, Pehr Fritiof Molander, Nils Karl Nordenskiöld, Mauritz Ferdinand Nordqvist, Henrik Pantsar, Lorenzo Runeberg, Ludvig Michael Runeberg, Richard Wilhelm Waldemar Salingre, Bernhard Viktor Theodor Selling, Matthias Gustaf Joachim Stenbäck, Lars Herman Stigzelius, Fredrik Viktor Såltin, Fredrik Wilhelm Söderling, Theodor Uschakoff.
31 Utom dessa solenna promotioner inom fysisk-mathematiska och historisk-filologiska fakulteterna, försiggå doktors-promotioner äfven inom den medicinska och juridiska, dock utan särskilda högtidligheter. Antalet af promoverade inom den förra fakulteten är 31, af hvilka tre såsom professorer och en såsom docent äro fästade vid universitetet, elfva ännu sakna ordinarie anställning och de öfriga såsom praktiserande läkare tjenstgöra i olika delar af landet.
32 Det program, fakultetens promotor, arkiatern, statsrådet m. m. hr L. H. Törnroth för dagen utfärdat, ger en öfversigt af de åtgärder från styrelsens sida blifvit vidtagna till förbättrande af medicinalverket i landet. Synnerligen omfattande hafva dessa åtgärder varit de fem senaste åren, under hvilka talrika förordningar ställt de praktiserande lärarne på en ekonomiskt bättre fot än förr, äfvensom bestämt inrättandet af en mängd nya läkareplatser och apotheker samt i allmänhet reorganiserat allt som afser landets sanitära vård. Åtgärderne hafva mottagits med undersåtlig tacksamhet och låta hoppas att Finland i framtiden skall se dödligheten minskad, isynnerhet bland späda barn, något som nu så starkt motarbetar populationens naturliga tillvext.
33 De 1860 promoverade medicine och kirurgie doktorer äro följande:
34 Aejmelaeus, Johan Fredrik, född i Paldamo 14 Jan. 1828, student 1846, filos. kand. 1851, medic. kand. 1854, licentiat 1857. Slotts- och lasarettsläkare i Uleåborg 1857.
35 von Becker, Frans Josef, född i Åbo 19 Juni 1823, stud. 1839, filos. mag. 1844, medic. kand. 1847, lic. 1850, professor i fysiologisk kemi och farmakologi 1854.
36 Björksten, Johan Isak, f. i Lovisa 15 Dec. 1828, stud. 1845, fil. mag. 1853, medic. kand. 1856, lic. 1859. Slotts- och lasarettsläkare i St. Michel.
37 Blåfield, Karl Otto Johan, f. i Sääksmäki 4 Jan. 1823, stud. 1839, fil. mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1857; stadsläkare i Tavastehus 1857 och i Tammerfors 1859.
38 Estlander, Jakob August, f. i Lappfjärd 24 Dec. 1831, stud. 1848, fil. mag. 1853, med. kand, 1856, lic. 1858; professor i kirurgisk klinik och topografisk anatomi 1860.
39 Flodin, Ferdinand, f. i Vasa 15 Maj 1826, stud. 1842, fil. mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1857. Stadsläkare i Vasa 1857.
40 Forsberg, Karl Mathias, f. i Tammerfors 22 Aug. 1825, stud. 1845, fil. mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1859.
41 Forsius, Kristian Fredrik,tillagt av utgivaren f. i Borgå 15 Febr. 1825, stud. 1843, fil. mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1860.
42 Frankenhäuser, Fredrik Kristian, f. i Wiborg 29 Nov. 1820, stud. 1838, mag. 1847, med. kand. 1836, lic, 1860.
43 Grönvall, Otto Adrian, f. i Vasa 6 Okt. 1825, stud. 1845, fil. kand. 1850, med. kand. 1855, lic. 1860.
44 Hahl, Berndt Gustaf, f. i Åbo 16 Sept. 1825, stud. 1844, mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1858. Andre stadsläkare i Åbo 1859.
45 Hellström, Fredrik, f. i Neder-Vetil 2 Mars 1824, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1853. Stadsläkare i GamlaCarleby 1854.
46 Hjelt, Otto Edvard August, f. i Åbo 18 April 1823, stud. 1839, fil. mag. 1844 och doktor 1847, med. kand. 1852, lic. 1855, docens i anatomi 1852, anat. prosektor 1856, professor i pathologisk anatomi och statsmedicin 1859.
47 Hornborg, Oskar Fredrik, f. i Loimijoki, 24 Nov. 1825, stud. 1846, mag. 1859, med. kand. 1855, lic. 1860. Vald till stadsläkare i Fredrikshamn i Maj 1860.
48 Hällström, Herbed Gotthard, f. i Uleåborg 12 Juni 1830, stud. 1846, fil. kand. 1851, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i St. Michels distrikt 1859.
49 Hällström, Sanfrid Theophron, f. i Uleåborg 31 Juli 1824, stud. 1841, fil. kand. 1846, med. kand. 1851, lic. 1854. Prov.tillagt av utgivarenläkare i Jorois 1858.
50 Malmborg, Bengt Gustaf Jonas, f. i Borgå s:n 11 Aug. 1825, stud. 1843, fil. kand. 1848, med. kand. 1851, lic. 1852. Prov.läkare i Hollola 1860.
51 Neovius, Karl Adolf, f. i H:fors 28 Juni 1822, stud. 1846, mag. 1850, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i Nystad 1860.
52 Nylander, Anders Edvin, f. i Uleåborg 3 April 1831, stud. 1848, mag. 1857, med. kand. s. år, lic. 1859.
53 Olsoni, Lars Berndt, f. i Pieksämäki 8 Okt. 1830, stud. 1849, mag. 1853, med. kand. 1856, lic. 1859.
54 Pippingsköld, Josef Adam Joachim, f. i Lemo 5 Nov. 1825, stud. 1844, mag. 1850, med. kand. 1855, lic. 1858.
55 Ringbom, Karl Albert, f. i Raumo 17 Nov. 1827, stud. 1846, fil. kand. 1852, med. kand. 1856, lic. 29 Maj 1860.
56 Sibelius, Kristian Gustaf, f. i Lovisa 10 Dec. 1821, stud. 1841, mag. 1847, med. kand. 1851, lic. 1856. Öfverläkare vid gren.-skarpsk.bat., numera undervisnings skarpskyttekompaniet 1856.
57 Sirelius, Knut Samuel, f. i Tavastehus 9 Febr. 1827, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1850, lic. 1852; sednast stabsläkare vid f. kadettkorpsen 1856 och docent i barnförlossningskonsten 1859.
58 Strengell, Karl Albert, f. i Sakkola 28 Nov. 1831, stud. 1848, mag. 1853, med. kand. 1856, lic. 29 Maj 1860.
59 Strengell, Gustaf Wilhelm, f. i Sakkola 21 Dec. 1828, stud. 1848, fil. kand. 1853, med. kand, 1856, lic. 29 Maj 1860.
60 Tigerstedt, Theodor Albert, f. i Nilsiä 24 Sept. 1829, stud. 1843, mag. 1859, med. kand. 1853, lic. 1857. Andre stadsläkare i Björneborg.
61 Wasastjerna, Selim Osvald, f. i Malaks 14 Jan, 1831, stud. 1848, mag. 1853, med. kand. 1856 lic. 1859.
62 Wendelin, Anders Ludvig, f. i Kristinestad 18 Jan. 1820, stud. 1838, fil. kand. 1847, med. kand. 1859, lic. 1853. Sednast ordinator vid allmänna hospitalet i Hfors 1859.
63 Wilenius, Fredrik Daniel, f. i Åbo 15 April 1825, stud. 1846, mag. 1859, med. kand. 1854, lic. 1857. Prov.läkare i Godby 1858.
64 Winter, Georg Gustaf, f. i Puumala 23 April 1825, stud. 1842, mag. 1847, med. kand. 1851, lic, 1853. Öfverläkare vid finska gardesbataljonen 1854.
65 I juridiska fakulteten äro de promoverade fem, promotor professor J. P. Palmén. Hans program lägger vigt vid att theori och praxis, som ofta sägas stå i strid med hvarandra, ej kunna råka i kollision, om blott theorin är äkta. De måste alltid sluta sig nära till hvarandra och utgöra i sin förening ett harmoniskt helt. Theorin är roten och stammen, praxis dess blomma och frukt. Sådant är äfven förhållandet på lagfarenhetens område, der den sanna skickligheten måste vara rättsförfarenhet. De lärda graderna få derföre icke frånkännas sitt värde som bevis på högre theoretiska insigter, ehuru män af de mest lysande namn på den juridiska vetenskapens fält icke innehaft dem. Å andra sidan finnas många, som förvärfvat sig denna lärda utmärkelse, och programmet nämner alla de finnar, som under förflutna århundraden vunnit dem, antingen vid eget eller främmande universiteter.
66 Om den juridiska promotionen be vi att nästa gång få tillägga ytterligare detaljer.
67 (Slut följer.)
Notisen/artikeln ingår i HT 2/6 1860:|65 2|Universitetets Promotionsfest 1860.
(Se föregående nummer.)
68 De män, åt hvilka universitetets juridiska fakultet denna gång utdelade den rödklädda doktorshatten, voro endast fem. Tvenne af dem äro såsom professorer och tvenne såsom docenter fästade vid universitet; den femte innehar tjenstebefattning utom detsamma. Sedan senaste juris doktorspromotion 1840 hade dessutom tvenne andra gjort sig berättigade till erhållande af denna utmärkelse, men redan af döden blifvit skördade. Desse voro juris adjunkten och licentiaten Frans Edvard Florin, som afled 1854, samt juris docenten och licentiaten Knut Ferdinand Lagus, som dog 1859. – De nye jurisdoktorerne äro:
69 Axel Wilhelm Liljenstrand, född 1821, student 1836, magister 1844, j. u. kandidat 1847, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1848, j. u. licentiat 1850, docent i ekonomisk rätt och nationalekonomi 1854 och professor i nämnde vetenskaper 1857.
70 Karl Gustaf Ehrström, född 1822, student 1840, fios. kand. 1846, j. u. kandidat 1852, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1853, j. u. licentiat 1854, konsistorii notarie vid universitetet 1856, t. f. sekreterare derstädes 1859, professor i kriminallagfarenhet och rättshistorie 1860.
71 Johan Wilhelm Rosenborg, född 1823, student 1840, magister 1847, j. u. kandidat 1854, auskultant i Åbo hofrätt s. å., j. u. licentiat 1857, docent i kameral- och politilagfarenhet samt statsrätt 1858 samt s. å. förordnad att förestå professionen i nämnde vetenskaper.
72 Robert Erik Lagus, född 1827, student 1845, fil. magister såsom primus 1850, fil. doktor såsom primus 1853, j. u. kandidat 1855, auskultant i Åbo hofrätt s. å., vice häradshöfding 1857, j. u. licentiat 1859, docent i civil-lagfarenhet och romersk rätt 1860.
73 Henrik Wilhelm Johan Zilliacus, född 1823, student 1840, magister 1847, j. u. kandidat 1850, auskultant i Wiborgs hofrätt s. å., e. o. kammarskrifvare i senatens ekonomie departement 1852, biträdt sekreteraren vid öfverstyrelsen för lots- och båtinrättningen 1855 o. följ., sekreterare i sagde embetsverk 1857, sekreterare i Finlands Bank 1858.
74 Vi gå nu att nämna några ord om den egentliga festen, och då ingen kan vara så alldeles viss på att än engång i sitt lif upplefva en dylik tilldragelse, torde läsaren benäget ursäkta, om vi upptaga äfven förut bekanta saker, eller sådana som kunna anses vara af ringa betydelse i och för sig.
75 Promotionen är en qvarlefva af de ceremonier, hvarmed vetenskapen, efterföljande kyrkans föredöme, sökte att gifva sig glans och anseende på en tid, när hon ännu var ganska litet känd och erkänd i allmänna lifvet. Tiderna ha förändrats, vetenskapen behöfver icke mera denna ståt, men hon brukar den vid sällsynta tillfällen, dels som en traditionel hyllning åt sina höga intressen, dels som ett glädjande, manande och lifvande afbrott i den dagliga lefnadens enformiga enahanda. De många innerliga band, med hvilka universitetet är fästadt vid hela landet, gifva dessa fester en ökad betydelse. Att afsäga sig dem, utan att erhålla något annat i stället af lika lifvande inverkan, vore att mista den enda nationalfest landet för närvarande äger, och universitetets högsta styrelse har äfven med upplyst välvilja förunnat den dertill erforderliga tillåtelsen.
76 Nuvarande magister-promotion är, såsom motsvarande fordna filosofiska promotioner, det finska universitetets sextiondeförsta och den åttonde som firats i Helsingfors. Näst 1840 års promotion, som räknade 96 kransar, är denna promotion den som utdelat största antalet kransar, eller 86, förutom 2 jubelkransar och 15 doktorshattar.
77 Thorsdagen den 31 Maj ingick med varm luft och starkt mulen himmel, som bådade åska och regn; men frampå dagen upplöste sig dessa hotande förebud i en ljum ostlig blåst, som icke förorsakade andra bekymmer än något kringdrifvande damm. Himlen klarnade, blåsten lugnade, och vårens unga grönska promoverade på sitt håll lunder och parker med friska kransar.
78 Kanonsaluten dånade kl. 6 på morgonen, och snart blef det lifligt på alla gator. Redan kl. ½ 8 begynte skaror af högtidsklädda damer strömma till universitetet; kl. 8 ¼ öppnades dörrarna, och inom en qvart timma var solennitetssalen så fylld, att de som kommo kl. ½ 9 med största svårighet fingo plats. Endast staterna anvisades af marskalkerna deras på förhand bestämda sittande platser, men för öfrigt upptogos alla bänkar och läktare nästan uteslutande af fruntimmer. På gångarne och kring salens halfcirkel stodo de manlige gästerne och äfven flera af lyckan mindre gynnade fruntimmer. Promovenderne stodo på »parnassen», som utgjordes af den för tillfället utvidgade, med guirlander, rosor och sidendraperier festligt smyckade kathedern. Kathedern skuggades af cypresser och lagrar. Hela antalet närvarande beräknas till omkring 1 300konsekvensändrat/normaliserat.
79 Kl. 9 ¼ intågade universitetsstaten med promovenderne i spetsen parvis i procession. Musiken på högra läktaren spelade först en marsch, och derefter uppstämde den talrika kören af sångare och sångerskor en koral. Fysisk-mathematiska fakultetens promotor, professor Moberg, besteg kathedern och höll ett föredrag om naturvetenskapernas betydelse. Univ:s sekreterare uppläste tillståndet att promovera. Den förut nämnda magisterfrågan framställdes och besvarades af primus vilkorligt jakande. Härefter erhöll den ende närvarande jubelmagistern, statsrådet Österblad, böjd under årens tyngd, sin nya krans, och sedan tilldelades fakultetens 35 kandidater magistervärdigheten enligt gammal sed med namns uppräknande (nu blott engång), krans, ring och diplom. Vid hvarje krans, som promotor påsatte, sköts ett kanonskott vid salutorget, men hördes här svagt eller allsintet. Sång och musik uppstämde derunder Mendelsohns sköna Lobgesang m. m. med särskildt tryckta ord under hr Pacii anförande. Promotor höll sedan det vanliga lyckönskningstalet. Klockan var nu ½ 11. Formaliteterna voro något förkortade; alla tal höllos på svenska språket.
80 Historisk-filologiska fakultetens promotor, professor af Brunér, uppträdde och höll ett föredrag om de klassiska studiernas vigt och betydelse. Tillståndet att promovera i denna fakultet upplästes; magisterfrågan upplästes och besvarades af primus vilkorligt jakande; hvarefter fakultetens 51 kandidater på samma sätt som de förre erhöllo sin nya värdighet. Doktorsfrågan upplästes och besvarades nekande; de sex honorärdoktorerne, hvaribland hrr Akiander, Baranovski, Elmgren och J. W. Snellman voro närvarande, men hrr Cygnæus och Lönnrot icke tillstädes, erhöllo deras hattar, utan att uppstiga till parnassen; de öfrige erhöllo på vanligt sätt hatt, värja och diplom. Sång och musik som förut.
81 Undertiden utdelades, jemte ord till musiken, en de nye magistrarne tillegnad sång, hvars ämne, »striden om ljuset»,konsekvensändrat/normaliserat var lånadt från 47, 48 och 49 runorna af Kalevala. Mot slutet af akten kringbjöds konfekt åt damerna. Någon diversion borde också förunnas dem under fjorton tal, af hvilka knappt hälften kunde uppfattas på sidorna och läktarne af salens halfcirkel. Luftvexlingen var i början, som vanligt här i landet, alltför liten för en så stor folksamling; två fruntimmer föllo i vanmakt, och man gjorde den skämtande anmärkning, att likasom den lärde Anttonius Putronius måste påminnas om att det hällregnade, så borde också »naturvetenskaperna» erinras om att 1 300konsekvensändrat/normaliserat menniskor behöfde luft för att andas. Under aktens förlopp öppnades likväl flera fönster, så att athmosferen i salen, om man afräknar något drag, blef sval och behaglig.
82 Akten slutades nu med bön och tacksägelser. När dessa adresserades till damerna, reste sig hela den stora smyckade skaran med dess ljusa högtidsdrägter i den amfitheatraliskt inredda salen; och när sången på läktaren till sist uppstämde första och sista versen af »vårt land»,konsekvensändrat/normaliserat reste sig alla; – en vacker och lifvande anblick af så mycket bland det som Finland i denna stund äge lysande, ädelt, älskvärdt och skönt.
83 Härefter tågades i procession; som vanligt med de promoverade i spetsen; till Nikolaikyrkan, der gudstjenst hölls och professor Schauman värdigt och varmt predikade öfver Ordspr. 3: 5, 6 och 7: »Förlåt dig på Herren af allt hjerta och förlåt dig icke på ditt förstånd. Utan tänk på honom i alla dina vägar, så skall han föra dig rätt. Låt dig icke tycka att du är vis, utan frukta Herren och vik från det ondt är.»
84 Kyrkan och hela nejden kring universitetet voro uppfyllde af flera tusende åskådare. Folkhvimlet fortfor hela dagen lifligt och veterligen utan ringaste störing. De nye magistrarne och doktorerne hade middag i brunnshuset, de äldre på Kajsaniemi. Vänner, skilde i många år, återsågo hvarandra, och nya vänskapsband knötos mellan långt skilde landsmän i nord och söder. Bland främmande gäster sågos landshöfding Montgomery, riksarkivarien Nordström och professor Abelin från Stockholm samt doktor Billqvist från Götheborg.
85 På aftonen kl. 9 hade ett stort antal resande landsmän och stadens invånare af alla bildade samhällsklasser inbjudit de nye magistrarne samt en talrik mängd damer till en bal i societetshuset. Värdarne, alla icke tillhörande universitetet, mottogo gästerne i haj. Samlingen blef en af de talrikaste, som societetshuset någonsin inrymt, och uppskattas till 1 600konsekvensändrat/normaliserat personer. Trängseln var också, särdeles i början, ganska betydlig och luftvexlingen äfven här otillräcklig.
86 Vid början af balen utbad sig en af värdarne den nåden att få föreslå en underdånig skål för Hans Majestät Kejsaren; hvilken skål tömdes under de mest lifliga, enhälliga och enthusiastiska hurrarop, och derefter afsjöngs ryska folksången. Sedan föreslogs en underdånig skål för Hans Kejserliga Höghet Thronföljaren, universitetets höge kansler, hvilken skål likaledes tömdes under de lifligaste hurrarop, och »Vårt land» afsjöngs. Dernäst följde under hurrarop och med sånger en vördnadsfull skål för universitetets vicekansler, friherre Munck; vidare en skål för de nypromoverade magistrarne och slutligen en skål för Finlands qvinnor, adresserad till de närvarande damerna.
87 Hela den talrika brokiga samlingen – en böljande våg af blommor – var i liflig hänförelse. Oaktadt trängseln, fortfor dansen, med korta afbrott för supér och förfriskningar, ända till kl. 4 på morgonen.