1 Allmänheten har sedan någon tid haft i sina händer ett af mången med intresse väntadt arbete, vi mena: Handlingar i anledning af prestmötet i Åbo den 28 Juni–1 Juli 1859. Det nyvaknade lif och den rörlighet, som under senaste tider försports inom vårt lands kyrka och skola, göra att äfven personer, som ej äro i kyrkans eller skolans tjenst, med mer än vanligt deltagande följa de åtgärder, inom dem nu företagas eller föreslås. Säkert skola derföre dessa »Handlingar» få flere afnämare, än denna slags literatur vanligen kan påräkna, och säkerligen göra vi våra läsare en tjenst, då vi här meddela en kort öfversigt af deras i många hänseende intressanta och sakrika innehåll.
2 Förenämnde handlingar utgöra ett digert oktavband i tvenne afdelningar, den förra upptagande på 179 sidor det vid mötet förda protokollet, den senare bilagorna dertill. Dessa bilagor om tillsammans 375 sidor utgöras af 1) ett varmt och värdigt »åminnelsetal» öfver framlidne erkebiskopen E. G. Melartin, hållet på första mötesdagen af lektorn, doktor G. I. Lindström; 2) en predikan på svenska och två på finska språket, hållne under mötesdagarne af utsedda predikanter öfver uppgifna texter, samt 3) förberedande yttranden af stiftets presterskap och skollärare.
3 Stiftets erkebiskop hade nemligen genom ett cirkulär af den 22 December 1858 uppmanat läroståndets medlemmar att vid förberedande möten »omsorgsfullt med hvarandra rådpläga angående afhjelpande af de hinder, hvilka försvårat eller motverkat ett fullt tillfredsställande fullgörande af läroembetets högvigtiga åligganden».konsekvensändrat/normaliserat Till följd af denna uppmaning höllos i stiftets samtliga prosterier och läroverk under månaderna före mötet sammanträden, hvilkas protokoller till domkapitlet insändes. På grund af dessa »förberedande yttranden» uppgjordes sedermera mötets diskussionsämnen.
4 Redan en flygtig blick i dessa protokoller visar hvilken mängd »hinder» presterskapet ansåg motverka dess »högvigtiga åligganden» och önskade underställa mötets behjertande. Det svåraste af alla äro de verldsliga ärenden, som numera blifvit till den mängd presterskapet åhvälfda, att dess medlemmar som ett oundgängligt vilkor, för ett rätt uppfyllande af sina egentliga pligter, enhälligt fordra befrielse från desamma. Hvartenda af de insända protokollen innehåller klagan öfver dessa för prestaembetet alldeles främmande, af staten ålagda bestyr, af dels kommunal, dels statistisk, dels polis-natur, och lifliga önskningar om snar befrielse från dem. Som det svåraste bland dessa bestyr anföres legala fattigvården, och ifrån den önskas befrielse i främsta rummet. Om redan de verldsliga göromålen förvandlat kyrkoherden till en statens tjenare och göra det honom omöjligt att vara en verklig själaherde för sin hjord, så sätter fattigvården ännu ytterligare honom i en högst beklaglig ställning till sina åhörare, ådrager honom ej sällan deras ovilja, invecklar honom stundom i rättegångar samt öfverhopar honom med sammanträden, protokollförning och allt slags trassel. Blott från ett enda prosteri, Ålands, förspörjes ej denna klagan. Tvärtom säges här uttryckligen, att fattigvården »måste vara en kyrkligt kommunal angelägenhet och således förenas med läroembetet i församlingarna», att detta ej är förbisedt i gällande fattigförordning af 22 Mars 1852, att denna författning är »prisvärd» och »uttalar sig i kristlig anda och uppfattning af saken», men att den likväl blifvit »i flere hänseenden och från flere håll missförstådd».konsekvensändrat/normaliserat
5 Utom detta »hinder» för presterskapet att i sann mening fullgöra sina åligganden, yrkas äfven från flere håll på en förbättrad prestbildning, för att göra ordets tjenare motsvarande tidens kraf. Om arten af denna förbättring är man dock ej ense. Medan man i en del prosterier vill hafva fordringarna i prestexamen höjda vid universitetet, så att pastoralexamen kunde alldeles bortlemnas, anser man i andra att denna bör qvarstå men dock förenklas. Med prestbildningen sammanhänger frågan om prestbristen. Senaste förlofning af adjunkternas lönevilkor anses ingalunda hafva häft denna brist; tvärtom klandras från flera håll ett sådant domkapitlets ingripande i det paternella förhållandet mellan principal och adjunkt. Ja på vissa håll anses till och med åtgärden skadlig, emedan den kommer att verka, att en del extra ordinarier aldrig tänka på en ansvarsdrygare ordinarie verkningskrets. Orsakerna till bristen ligga djupare, i tidslynnets riktning, i skolans organisation der realstudierna inkräktat för stor plats och der skriftens grundspråk åter borde införas bland läroämnena, i de akademiska studiernas dyrhet o. s. v. Från andra håll inflyta återigen påminnelser om de bekymmer för timlig bergning, med hvilka en del kapellaner och sockneadjunkter få dragas, och hvilka i sin mån bidraga att nedsätta ståndets anseende och afskräcka unge män med förmåga att i detsamma inträda. Ett sådant inträde motverkas äfven af de företrädesrättigheter skollärare ännu enligt lag åtnjuta, hvarföre dessas presterliga tjensteårsberäkning borde upphöra. Från ett håll föreslås till och med att skolan borde alldeles skiljas från kyrkan.
6 Näst detta höjande af presterskapets egen bildning yrkas en förbättrad läskunnighet hos allmogen, som omsider borde lära sig förstå och uppfatta det lästa. Till åstadkommande häraf föreslås dels att den öfverklagade och skadliga tanklösa minnesläsningen borde minskas, dels att en ordentlig folkskola borde införas, dock endast genom församlingarnes fria val och utan allt deras tvång, dels tillsättande af boksynta personer i byalagen, dels antagande af ambulatoriske lärare. Härmed sammanhänga äfven fordringarne på en ny katekes, en ny psalmbok och en reviderad finsk bibelöfversättning, äfvensom en från många håll yrkad förändring af läsförhören, så att församlingsboernas verkliga läskunskap och förståndsuppfattning vid dem undersöktes och framför allt kalaserande vid dem upphörde, eller enligt andras önskan rent af förbjödes.
7 Som ett medel att göra Guds ord lefvande i församlingen yrkas allmänt på ett upplifvande af den alldeles ur bruk komna husandakten. Som denna egenteligen blifvit dödad genom det beryktade konventikelplakatet, är äfven fordran på dettas upphäfvande bland presterskapet nära nog enhällig. Vidare förordas enkla bibelförklaringar samt, framför allt, att presten genom eget exempel och andaktsöfningar i sitt hus måtte hos sina åhörare väcka sinnet för andaktsöfningar i hemmet.
8 Det blefve dock mycket för vidlyftigt att uppräkna alla de ämnen, presterskapet vill hafva underställda mötets granskning. Vare det nog sagdt att de äro af det mångfaldigaste slag; att man jemte rent andliga, såsom yrkan att separatistiska rörelser inom kyrkan böra bemötas med Guds ord allena, att nya söndagstexter böra utses, att en systematisk undervisning bör i skriftskolan meddelas, kyrkotukten ändamålsenligen upprätthållas o. s. v. finner ganska verldsliga saker, såsom att bränvinsfloden bör hämmas och presterskapet upphöra med dess tillverkning, att befordringslagarne böra revideras, ansökningstiden förkortas till 56, men besvärstiden förlängas till 30 dagar, att konsistorierna böra förändras och bestå af blott praktiserade prester, att i afseende å pension skillnaden mellan pastorer i större och mindre församlingar borde försvinna, att i samma afseende extra prester finge betala större afgifter, för att tillförsäkra efterlefvande större pension, att läsesedlar*)Huru betecknande för Finland! Ett finskt bondbarn bör enligt lag och författningar årligen ådagalägga sin förmåga att läsa både innan- och utantill och erhålla intyg öfver denna förmåga, men detta intyg utfärdas på ett språk som hvarken barnet eller dess föräldrar förstå; En och annan är måhända missnöjd med de ansträngningar finskhetens vänner göra, men sålänge dessa ansträngningar ännu ej förmått förfinska ens en läsesedeloriginal: läsedel, måste man väl beklaga den ringa frukt de förmått frambringa. – Men å andra sidan: finnes någon lagparagraf, stadga, förordning, reskript eller hvad det må kallas, som förbjuder utfärdande af finska läsesedlar? Och om så icke är, hvarföre har presterskapet icke långt för detta begagnat sådana? eller hvarföre har det någonsin begagnat andra? eller begagnar det nu sådana, då halftannat år förflutit sedan det på ett prestmöte bragte frågan till tals?, attester, prestbetyg m. m. för finnar måtte utfärdas på finska, m. m. dyl.
9 Sjelfva mötet öppnades den 28 Juni och bevistades af omkring tvåhundra medlemmar af erkestiftets presterskap och skollärare samt af några få från de öfriga stiften. Teologiska fakultetens samtliga professorer voro här närvarande; till mötets öppnande hade äfven landets generalguvernör infunnit sig. Uti diskussionerna deltogo jemförelsevis få af de närvarande, och dessa förnämligast kyrkoherdar, professorer, lektorer ock skolrektorer; bland läroståndets yngre medlemmar höjde blott en och annan undantagsvis sin röst.
10 Af det tal, hvarmed erkebiskopen inledde diskussionen inhemtas att under de sjutton år, som sedan senaste prestmöte förflutit, inom stiftet blifvit i nåder besluten tillkomsten af 14 kyrkoherde-, 8 kapellans- och 4 predikantstjenster, af hvilka blott 1 kyrkoherde-, 2 kapellans- och 2 predikantstjenster dittills kunnat besättas, hvaremot indragning af 3 kapellans- och 4 sockneadjunktstjenster blifvit besluten; att mera och mindre vidtomfattande lönekonventioner och regleringar egt rum vid 40 och områdesjemkningar vid 16 församlingar, samt att 3 af universitetets prebende-pastorater till stiftet återgått, af hvilka ett anvisats åt älsta lektorn vid Åbo gymnasium. Under samma tid hade af stiftets presterskap 294 aflidit, 8 blifvit från embetet afsatta, 1 intagen å dårhus och 5 från skiftet dimitterade, tillsammans 308, som från stiftets prestastånd afgått, hvaremot 275 blifvit under samma tid till predikoembetet invigde, således 33 flera afgått än tillkommit, hvarföre äfven prestbristen i stiftet, synnerligast de nästföregående fem åren, varit större än måhända någonsin tillförene.
11 Diskussionsämnena voro sammanfattade i 52 frågor, af hvilka dock hälften måste lemnas odiskuterade, då de fyra mötesdagarne ej lemnade tid dertill. Resultatet af diskussionen, sådant detta nu ligger för oss i »handlingarne»,konsekvensändrat/normaliserat var följande:
12 1) För att göra bibeln mera bekant för församlingens medlemmar föreslogs, att hvarje församlings lärare borde anställa bibelförklaringar å tid och på sätt hvarom han lämpligen kunde med församlingen rådpläga.
13 2) För hemundervisningens förbättrande erkändes behofvet af såväl en ledning för föräldrar och undervisare i sättet för den första undervisningen i bokläsning, som af ett urval af bibliska berättelser.
14 3) Behofvet af bya- och söndagsskolor erkändes och borde i dem undervisas förnämligast i biblisk historie och innanläsning, antingen af ambulatoriska eller stationära lärare; och
15 4) för dessa skolors förseende med lämpliga lärare ansågs oöfverstigliga hinder icke förefinnas, der presterskapet varmt nitälskar för saken; samt
16 5) då allmogen enligt lag är förpligtad att anskaffa medel för sådana skolor, ville mötet utan någon närmare bestämning blott öfverlemna åt presterskapets omtanke att göra dessa kostnader så litet betungande som möjligt.
17 6) Angående minnesläsningen var mötets åsigt att samma qvantum minneskunskap, som härintills fordrats, allt fortfarande kunde bibehållas.
18 7) För skriftskolan ansågs Luthers lilla katekes böra utgöra egentliga ledtråden, med stöd och fyllnad af bibelläsning och biblisk historie, och beslöts derföre att skriftskolan framdeles skulle i öfverensstämmelse härmed bedrifvas och kunskapen i biblisk historie bibringas antingen i söndagsskolor eller i förberedande skriftskolor året förut; hvaremot
19 8) någon speciellare tillsyn under de trenne nästföljande åren, såsom från några håll yrkats, icke ansågs böra egnas de konfirmerade, enär dessa dock engång borde bestämdt inträda i de fullmyndiga församlingsmedlemmarnes samfund.
20 9) I katekespredikningarne ville presterskapet begagna|142 3| den analytiska, till och med den erotematiska metoden, der sådant är behöfligt; husförhören skulle anställas som härintills och dervid, utom Luthers lilla katekes, någon vid föregående årets läsförhör bestämd det af nya Testamentet tagas till föremål för katekisationen.
21 10) Angående predikotexterna var det mötets önskan att jemte de gamla erhålla tvenne nya serier evangelii- och episteltexter, valda i enlighet med kyrkoårets organiska sammanhang, och borde öfver dem turvis och samtidigt i hvarje församling predikas.
22 11) För kyrkosångens upphjelpande skulle stiftsstyrelsen hos regeringen anhålla om inrättande af klockareskolor; äfvenledes borde språket i finska psalmboken och finska koralmelodierna undergå revision.
23 12) För husandaktens upphjelpande borde konventikelplakatet upphäfvas, men dess helsosamma stadganden i öfrigt bibehållas.
24 13) Medlen att förmå föräldrar till bättre vård om kristligt lif och uppfostran ansågos angifna genom förut träffade öfverenskommelser om upphjelpandet af bokläsning och kristendomskunskap.
25 14) Om söndagens alltmer försummade helgande var mötets åsigt, att presterskapet endast med ordets makt och eget föredöme borde söka stäfja detta onda samt tillvägabringa ett bättre kristligt lif.
26 15) Kyrkoplikten ansågs som ett ondt, hvilket borde afskaffas, hvarföre domkapitlet med en framställning härom borde ingå till kyrkolagskomitén.
27 16) Klagan att bindenyckeln vore läroembetet fråntagen samt att församlingen besväras af nattvardstvång, ansågs ej fullt befogad då den förra ej ens kan från församlingen tagas, och kyrkolagens stadganden om nattvarden ej ålägga tvång; deremot medgafs att bindenyckelns bruk ej blifvit med allvar användt, samt att vissa verldsliga fördelar bero af ett ordentligt bruk af nattvarden, hvilken omständighet mötet fann i hög grad betänklig.
28 17, 18, 19) Önskades enhälligt att alla till prestaembetet icke hörande åligganden skulle presterskapet frånskiljas.
29 20) En reglering af adjunkternas löner ansågs, då dessa så nyligen blifvit bestämda, ej kunna bli föremål för diskussion.
30 21) Förordades ansökningstidens förkortning till 90 dagar samt ledighetens annonserande i Finl:s Allm. Tidning.
31 22) Mötet förenade sig om att öfverallt i stiftet införa kontraktsmöten, som böra anställas minst en gång om året.
32 23) Inrättande af socknebibliotheker ansågs gagneligt.
33 24) Prestaboställenas rättighet till bränvinsbränning ansågs ej böra abalieneras, men den prest, som sysslar med bränvinshandtering, skulle med allmänt ogillande af ståndet anses.
34 25) Lösen för attester och betyg, som för enskilda angelägenheter af presterskapet utfärdas, ansågs berättigad, hvarföre stiftsstyrelsen borde ingå med förslag till taxa för expeditionslösen i särskilda fall.
35 26) Förslaget att befria presterskapet från skyldigheten att vid hvarje tjensteombyte in duplo utskrifva fullständiga inventarier öfver kyrkornas tillhörigheter, godkändes och tillstyrktes.
36 27) Beslöts att till granskning hemtaga utgifna formulär-blanketter för den kyrkliga bokföringen, hvarefter domkapitlet skulle utarbeta så ändamålsenliga formulär som möjligt.
37 Utom dessa till mötets öfverläggning framställda diskussionsämnen framhöllos af enskilda deltagare några omständigheter, som påkalla presterskapets åtanke. Professor Schauman hemställde om icke domkapitlet borde till styrelsen ingå med anhållan om anslag för handhafvandet af själavården bland våra till Sibirien förviste landsmän. Mötet ansåg åtgärden högst behöflig och ordföranden ville för sin del tillstyrka densamma samt anmälde att endast svårigheten att kunna föreslå en lämplig station för predikanten i Sibirien, gjort att han ej långt för detta ingått med en sådan anhållan. Derjemte aflemnade han en redan 1852 till honom ingången skrifvelse från divisionspredikanten Butzke i Irkutzk, innehållande tacksägelser för till honom öfversända andaktsböcker på finska och svenska språken samt berättelse om deras utdelning bland kolonisterna.
38 Slutligen framhöll pastor Sælan från Gubanitz i Ingermanland det beklagliga öde, som hotar de lutherska församlingarne i Östersjöprovinserna, i det de, af brist på sökande från Finland, nödgas antaga i Dorpat eller annorstädes inom Ryssland bildade prester, hvilka söka utrota deras egen och införa en främmande bildning och nationalitet, och anhöll att detta förhållande skulle af erkestiftets presterskap behjertas samt finska prester icke hindras att öfvergå till tjenstgöring i dessa församlingar. Mötet medgaf det vara en samvetspligt att i detta fall göra hvad möjligt vore, men kunde i anseende till den stora prestbristen i eget land ej förena sig om någon åtgärd i saken.
39 Sedan ordföranden lofvat att så vidt görligt vore efter tre år anställa ett nytt synodalmöte, beslöts att »Statens och kyrkans förhållande till hvarandra» skulle komma att utgöra ämnet för synodaldisputationen, hvilken skulle författas af kyrkoherden i Lojo d:r G. F. Helsingius.
40 Efter det alla förhandlingar blifvit afslutade upplöstes mötet och hemförlofvades dess medlemmar af ordföranden med några afskedsord.
*)Huru betecknande för Finland! Ett finskt bondbarn bör enligt lag och författningar årligen ådagalägga sin förmåga att läsa både innan- och utantill och erhålla intyg öfver denna förmåga, men detta intyg utfärdas på ett språk som hvarken barnet eller dess föräldrar förstå; En och annan är måhända missnöjd med de ansträngningar finskhetens vänner göra, men sålänge dessa ansträngningar ännu ej förmått förfinska ens en läsesedeloriginal: läsedel, måste man väl beklaga den ringa frukt de förmått frambringa. – Men å andra sidan: finnes någon lagparagraf, stadga, förordning, reskript eller hvad det må kallas, som förbjuder utfärdande af finska läsesedlar? Och om så icke är, hvarföre har presterskapet icke långt för detta begagnat sådana? eller hvarföre har det någonsin begagnat andra? eller begagnar det nu sådana, då halftannat år förflutit sedan det på ett prestmöte bragte frågan till tals?
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Prestmötet i Åbo 1859.
1 Allmänheten har sedan någon tid haft i sina händer ett af mången med intresse väntadt arbete, vi mena: Handlingar i anledning af prestmötet i Åbo den 28 Juni–1 Juli 1859. Det nyvaknade lif och den rörlighet, som under senaste tider försports inom vårt lands kyrka och skola, göra att äfven personer, som ej äro i kyrkans eller skolans tjenst, med mer än vanligt deltagande följa de åtgärder, inom dem nu företagas eller föreslås. Säkert skola derföre dessa »Handlingar» få flere afnämare, än denna slags literatur vanligen kan påräkna, och säkerligen göra vi våra läsare en tjenst, då vi här meddela en kort öfversigt af deras i många hänseende intressanta och sakrika innehåll.
2 Förenämnde handlingar utgöra ett digert oktavband i tvenne afdelningar, den förra upptagande på 179 sidor det vid mötet förda protokollet, den senare bilagorna dertill. Dessa bilagor om tillsammans 375 sidor utgöras af 1) ett varmt och värdigt »åminnelsetal» öfver framlidne erkebiskopen E. G. Melartin, hållet på första mötesdagen af lektorn, doktor G. I. Lindström; 2) en predikan på svenska och två på finska språket, hållne under mötesdagarne af utsedda predikanter öfver uppgifna texter, samt 3) förberedande yttranden af stiftets presterskap och skollärare.
3 Stiftets erkebiskop hade nemligen genom ett cirkulär af den 22 December 1858 uppmanat läroståndets medlemmar att vid förberedande möten »omsorgsfullt med hvarandra rådpläga angående afhjelpande af de hinder, hvilka försvårat eller motverkat ett fullt tillfredsställande fullgörande af läroembetets högvigtiga åligganden».konsekvensändrat/normaliserat Till följd af denna uppmaning höllos i stiftets samtliga prosterier och läroverk under månaderna före mötet sammanträden, hvilkas protokoller till domkapitlet insändes. På grund af dessa »förberedande yttranden» uppgjordes sedermera mötets diskussionsämnen.
4 Redan en flygtig blick i dessa protokoller visar hvilken mängd »hinder» presterskapet ansåg motverka dess »högvigtiga åligganden» och önskade underställa mötets behjertande. Det svåraste af alla äro de verldsliga ärenden, som numera blifvit till den mängd presterskapet åhvälfda, att dess medlemmar som ett oundgängligt vilkor, för ett rätt uppfyllande af sina egentliga pligter, enhälligt fordra befrielse från desamma. Hvartenda af de insända protokollen innehåller klagan öfver dessa för prestaembetet alldeles främmande, af staten ålagda bestyr, af dels kommunal, dels statistisk, dels polis-natur, och lifliga önskningar om snar befrielse från dem. Som det svåraste bland dessa bestyr anföres legala fattigvården, och ifrån den önskas befrielse i främsta rummet. Om redan de verldsliga göromålen förvandlat kyrkoherden till en statens tjenare och göra det honom omöjligt att vara en verklig själaherde för sin hjord, så sätter fattigvården ännu ytterligare honom i en högst beklaglig ställning till sina åhörare, ådrager honom ej sällan deras ovilja, invecklar honom stundom i rättegångar samt öfverhopar honom med sammanträden, protokollförning och allt slags trassel. Blott från ett enda prosteri, Ålands, förspörjes ej denna klagan. Tvärtom säges här uttryckligen, att fattigvården »måste vara en kyrkligt kommunal angelägenhet och således förenas med läroembetet i församlingarna», att detta ej är förbisedt i gällande fattigförordning af 22 Mars 1852, att denna författning är »prisvärd» och »uttalar sig i kristlig anda och uppfattning af saken», men att den likväl blifvit »i flere hänseenden och från flere håll missförstådd».konsekvensändrat/normaliserat
5 Utom detta »hinder» för presterskapet att i sann mening fullgöra sina åligganden, yrkas äfven från flere håll på en förbättrad prestbildning, för att göra ordets tjenare motsvarande tidens kraf. Om arten af denna förbättring är man dock ej ense. Medan man i en del prosterier vill hafva fordringarna i prestexamen höjda vid universitetet, så att pastoralexamen kunde alldeles bortlemnas, anser man i andra att denna bör qvarstå men dock förenklas. Med prestbildningen sammanhänger frågan om prestbristen. Senaste förlofning af adjunkternas lönevilkor anses ingalunda hafva häft denna brist; tvärtom klandras från flera håll ett sådant domkapitlets ingripande i det paternella förhållandet mellan principal och adjunkt. Ja på vissa håll anses till och med åtgärden skadlig, emedan den kommer att verka, att en del extra ordinarier aldrig tänka på en ansvarsdrygare ordinarie verkningskrets. Orsakerna till bristen ligga djupare, i tidslynnets riktning, i skolans organisation der realstudierna inkräktat för stor plats och der skriftens grundspråk åter borde införas bland läroämnena, i de akademiska studiernas dyrhet o. s. v. Från andra håll inflyta återigen påminnelser om de bekymmer för timlig bergning, med hvilka en del kapellaner och sockneadjunkter få dragas, och hvilka i sin mån bidraga att nedsätta ståndets anseende och afskräcka unge män med förmåga att i detsamma inträda. Ett sådant inträde motverkas äfven af de företrädesrättigheter skollärare ännu enligt lag åtnjuta, hvarföre dessas presterliga tjensteårsberäkning borde upphöra. Från ett håll föreslås till och med att skolan borde alldeles skiljas från kyrkan.
6 Näst detta höjande af presterskapets egen bildning yrkas en förbättrad läskunnighet hos allmogen, som omsider borde lära sig förstå och uppfatta det lästa. Till åstadkommande häraf föreslås dels att den öfverklagade och skadliga tanklösa minnesläsningen borde minskas, dels att en ordentlig folkskola borde införas, dock endast genom församlingarnes fria val och utan allt deras tvång, dels tillsättande af boksynta personer i byalagen, dels antagande af ambulatoriske lärare. Härmed sammanhänga äfven fordringarne på en ny katekes, en ny psalmbok och en reviderad finsk bibelöfversättning, äfvensom en från många håll yrkad förändring af läsförhören, så att församlingsboernas verkliga läskunskap och förståndsuppfattning vid dem undersöktes och framför allt kalaserande vid dem upphörde, eller enligt andras önskan rent af förbjödes.
7 Som ett medel att göra Guds ord lefvande i församlingen yrkas allmänt på ett upplifvande af den alldeles ur bruk komna husandakten. Som denna egenteligen blifvit dödad genom det beryktade konventikelplakatet, är äfven fordran på dettas upphäfvande bland presterskapet nära nog enhällig. Vidare förordas enkla bibelförklaringar samt, framför allt, att presten genom eget exempel och andaktsöfningar i sitt hus måtte hos sina åhörare väcka sinnet för andaktsöfningar i hemmet.
8 Det blefve dock mycket för vidlyftigt att uppräkna alla de ämnen, presterskapet vill hafva underställda mötets granskning. Vare det nog sagdt att de äro af det mångfaldigaste slag; att man jemte rent andliga, såsom yrkan att separatistiska rörelser inom kyrkan böra bemötas med Guds ord allena, att nya söndagstexter böra utses, att en systematisk undervisning bör i skriftskolan meddelas, kyrkotukten ändamålsenligen upprätthållas o. s. v. finner ganska verldsliga saker, såsom att bränvinsfloden bör hämmas och presterskapet upphöra med dess tillverkning, att befordringslagarne böra revideras, ansökningstiden förkortas till 56, men besvärstiden förlängas till 30 dagar, att konsistorierna böra förändras och bestå af blott praktiserade prester, att i afseende å pension skillnaden mellan pastorer i större och mindre församlingar borde försvinna, att i samma afseende extra prester finge betala större afgifter, för att tillförsäkra efterlefvande större pension, att läsesedlar*)Huru betecknande för Finland! Ett finskt bondbarn bör enligt lag och författningar årligen ådagalägga sin förmåga att läsa både innan- och utantill och erhålla intyg öfver denna förmåga, men detta intyg utfärdas på ett språk som hvarken barnet eller dess föräldrar förstå; En och annan är måhända missnöjd med de ansträngningar finskhetens vänner göra, men sålänge dessa ansträngningar ännu ej förmått förfinska ens en läsesedeloriginal: läsedel, måste man väl beklaga den ringa frukt de förmått frambringa. – Men å andra sidan: finnes någon lagparagraf, stadga, förordning, reskript eller hvad det må kallas, som förbjuder utfärdande af finska läsesedlar? Och om så icke är, hvarföre har presterskapet icke långt för detta begagnat sådana? eller hvarföre har det någonsin begagnat andra? eller begagnar det nu sådana, då halftannat år förflutit sedan det på ett prestmöte bragte frågan till tals?, attester, prestbetyg m. m. för finnar måtte utfärdas på finska, m. m. dyl.
9 Sjelfva mötet öppnades den 28 Juni och bevistades af omkring tvåhundra medlemmar af erkestiftets presterskap och skollärare samt af några få från de öfriga stiften. Teologiska fakultetens samtliga professorer voro här närvarande; till mötets öppnande hade äfven landets generalguvernör infunnit sig. Uti diskussionerna deltogo jemförelsevis få af de närvarande, och dessa förnämligast kyrkoherdar, professorer, lektorer ock skolrektorer; bland läroståndets yngre medlemmar höjde blott en och annan undantagsvis sin röst.
10 Af det tal, hvarmed erkebiskopen inledde diskussionen inhemtas att under de sjutton år, som sedan senaste prestmöte förflutit, inom stiftet blifvit i nåder besluten tillkomsten af 14 kyrkoherde-, 8 kapellans- och 4 predikantstjenster, af hvilka blott 1 kyrkoherde-, 2 kapellans- och 2 predikantstjenster dittills kunnat besättas, hvaremot indragning af 3 kapellans- och 4 sockneadjunktstjenster blifvit besluten; att mera och mindre vidtomfattande lönekonventioner och regleringar egt rum vid 40 och områdesjemkningar vid 16 församlingar, samt att 3 af universitetets prebende-pastorater till stiftet återgått, af hvilka ett anvisats åt älsta lektorn vid Åbo gymnasium. Under samma tid hade af stiftets presterskap 294 aflidit, 8 blifvit från embetet afsatta, 1 intagen å dårhus och 5 från skiftet dimitterade, tillsammans 308, som från stiftets prestastånd afgått, hvaremot 275 blifvit under samma tid till predikoembetet invigde, således 33 flera afgått än tillkommit, hvarföre äfven prestbristen i stiftet, synnerligast de nästföregående fem åren, varit större än måhända någonsin tillförene.
11 Diskussionsämnena voro sammanfattade i 52 frågor, af hvilka dock hälften måste lemnas odiskuterade, då de fyra mötesdagarne ej lemnade tid dertill. Resultatet af diskussionen, sådant detta nu ligger för oss i »handlingarne»,konsekvensändrat/normaliserat var följande:
12 1) För att göra bibeln mera bekant för församlingens medlemmar föreslogs, att hvarje församlings lärare borde anställa bibelförklaringar å tid och på sätt hvarom han lämpligen kunde med församlingen rådpläga.
13 2) För hemundervisningens förbättrande erkändes behofvet af såväl en ledning för föräldrar och undervisare i sättet för den första undervisningen i bokläsning, som af ett urval af bibliska berättelser.
14 3) Behofvet af bya- och söndagsskolor erkändes och borde i dem undervisas förnämligast i biblisk historie och innanläsning, antingen af ambulatoriska eller stationära lärare; och
15 4) för dessa skolors förseende med lämpliga lärare ansågs oöfverstigliga hinder icke förefinnas, der presterskapet varmt nitälskar för saken; samt
16 5) då allmogen enligt lag är förpligtad att anskaffa medel för sådana skolor, ville mötet utan någon närmare bestämning blott öfverlemna åt presterskapets omtanke att göra dessa kostnader så litet betungande som möjligt.
17 6) Angående minnesläsningen var mötets åsigt att samma qvantum minneskunskap, som härintills fordrats, allt fortfarande kunde bibehållas.
18 7) För skriftskolan ansågs Luthers lilla katekes böra utgöra egentliga ledtråden, med stöd och fyllnad af bibelläsning och biblisk historie, och beslöts derföre att skriftskolan framdeles skulle i öfverensstämmelse härmed bedrifvas och kunskapen i biblisk historie bibringas antingen i söndagsskolor eller i förberedande skriftskolor året förut; hvaremot
19 8) någon speciellare tillsyn under de trenne nästföljande åren, såsom från några håll yrkats, icke ansågs böra egnas de konfirmerade, enär dessa dock engång borde bestämdt inträda i de fullmyndiga församlingsmedlemmarnes samfund.
20 9) I katekespredikningarne ville presterskapet begagna|142 3| den analytiska, till och med den erotematiska metoden, der sådant är behöfligt; husförhören skulle anställas som härintills och dervid, utom Luthers lilla katekes, någon vid föregående årets läsförhör bestämd det af nya Testamentet tagas till föremål för katekisationen.
21 10) Angående predikotexterna var det mötets önskan att jemte de gamla erhålla tvenne nya serier evangelii- och episteltexter, valda i enlighet med kyrkoårets organiska sammanhang, och borde öfver dem turvis och samtidigt i hvarje församling predikas.
22 11) För kyrkosångens upphjelpande skulle stiftsstyrelsen hos regeringen anhålla om inrättande af klockareskolor; äfvenledes borde språket i finska psalmboken och finska koralmelodierna undergå revision.
23 12) För husandaktens upphjelpande borde konventikelplakatet upphäfvas, men dess helsosamma stadganden i öfrigt bibehållas.
24 13) Medlen att förmå föräldrar till bättre vård om kristligt lif och uppfostran ansågos angifna genom förut träffade öfverenskommelser om upphjelpandet af bokläsning och kristendomskunskap.
25 14) Om söndagens alltmer försummade helgande var mötets åsigt, att presterskapet endast med ordets makt och eget föredöme borde söka stäfja detta onda samt tillvägabringa ett bättre kristligt lif.
26 15) Kyrkoplikten ansågs som ett ondt, hvilket borde afskaffas, hvarföre domkapitlet med en framställning härom borde ingå till kyrkolagskomitén.
27 16) Klagan att bindenyckeln vore läroembetet fråntagen samt att församlingen besväras af nattvardstvång, ansågs ej fullt befogad då den förra ej ens kan från församlingen tagas, och kyrkolagens stadganden om nattvarden ej ålägga tvång; deremot medgafs att bindenyckelns bruk ej blifvit med allvar användt, samt att vissa verldsliga fördelar bero af ett ordentligt bruk af nattvarden, hvilken omständighet mötet fann i hög grad betänklig.
28 17, 18, 19) Önskades enhälligt att alla till prestaembetet icke hörande åligganden skulle presterskapet frånskiljas.
29 20) En reglering af adjunkternas löner ansågs, då dessa så nyligen blifvit bestämda, ej kunna bli föremål för diskussion.
30 21) Förordades ansökningstidens förkortning till 90 dagar samt ledighetens annonserande i Finl:s Allm. Tidning.
31 22) Mötet förenade sig om att öfverallt i stiftet införa kontraktsmöten, som böra anställas minst en gång om året.
32 23) Inrättande af socknebibliotheker ansågs gagneligt.
33 24) Prestaboställenas rättighet till bränvinsbränning ansågs ej böra abalieneras, men den prest, som sysslar med bränvinshandtering, skulle med allmänt ogillande af ståndet anses.
34 25) Lösen för attester och betyg, som för enskilda angelägenheter af presterskapet utfärdas, ansågs berättigad, hvarföre stiftsstyrelsen borde ingå med förslag till taxa för expeditionslösen i särskilda fall.
35 26) Förslaget att befria presterskapet från skyldigheten att vid hvarje tjensteombyte in duplo utskrifva fullständiga inventarier öfver kyrkornas tillhörigheter, godkändes och tillstyrktes.
36 27) Beslöts att till granskning hemtaga utgifna formulär-blanketter för den kyrkliga bokföringen, hvarefter domkapitlet skulle utarbeta så ändamålsenliga formulär som möjligt.
37 Utom dessa till mötets öfverläggning framställda diskussionsämnen framhöllos af enskilda deltagare några omständigheter, som påkalla presterskapets åtanke. Professor Schauman hemställde om icke domkapitlet borde till styrelsen ingå med anhållan om anslag för handhafvandet af själavården bland våra till Sibirien förviste landsmän. Mötet ansåg åtgärden högst behöflig och ordföranden ville för sin del tillstyrka densamma samt anmälde att endast svårigheten att kunna föreslå en lämplig station för predikanten i Sibirien, gjort att han ej långt för detta ingått med en sådan anhållan. Derjemte aflemnade han en redan 1852 till honom ingången skrifvelse från divisionspredikanten Butzke i Irkutzk, innehållande tacksägelser för till honom öfversända andaktsböcker på finska och svenska språken samt berättelse om deras utdelning bland kolonisterna.
38 Slutligen framhöll pastor Sælan från Gubanitz i Ingermanland det beklagliga öde, som hotar de lutherska församlingarne i Östersjöprovinserna, i det de, af brist på sökande från Finland, nödgas antaga i Dorpat eller annorstädes inom Ryssland bildade prester, hvilka söka utrota deras egen och införa en främmande bildning och nationalitet, och anhöll att detta förhållande skulle af erkestiftets presterskap behjertas samt finska prester icke hindras att öfvergå till tjenstgöring i dessa församlingar. Mötet medgaf det vara en samvetspligt att i detta fall göra hvad möjligt vore, men kunde i anseende till den stora prestbristen i eget land ej förena sig om någon åtgärd i saken.
39 Sedan ordföranden lofvat att så vidt görligt vore efter tre år anställa ett nytt synodalmöte, beslöts att »Statens och kyrkans förhållande till hvarandra» skulle komma att utgöra ämnet för synodaldisputationen, hvilken skulle författas af kyrkoherden i Lojo d:r G. F. Helsingius.
40 Efter det alla förhandlingar blifvit afslutade upplöstes mötet och hemförlofvades dess medlemmar af ordföranden med några afskedsord.