Notisen/artikeln ingår i HT 3/12 1842:|95 1|

Den Finska Periodiska Pressen 1842.

1 Genom Kejserliga Postverkets försorg utdelas 1842 följande antal exemplar af landets periodiska skrifter:

2 Af Helsingfors Tidningar afgå till Åbo 53 ex. till Tavastehus 36, Wiborg 30, Fredrikshamn 22, Lovisa 21, Borgå 17, Uleåborg 16, Vasa och Kuopio hvardera 13, Ekenäs och Björneborg hvardera 12, Heinola 11, Tamerfors 9, Skarpans, Vilmanstrand och Christinæstad hvardera 8, Karis, G:Carleby hvardera 7, Brahestad 6, Jorois, Jacobstad hvardera 4, Raumo, Torneå, Kexholm, Nyslott, NyCarleby, Sordavala, Jyväskylä hvardera 3, Tohmajärvi, Kaskö, Kajana, Eckerö hvardera 1 o. s. v.

3 Resultatet af jemförelsen med föregående år är denna gång missgynnande för Helsingfors Tidningar. Vi måste finna oss deri och lefva, liksom mången annan, på förhoppningar. En tidning är ett offentligt embete, måste vi publicister säga till oss sjelfva, – eller fast mera, en tidning är, i förening med dess publik, en liten constitutionell stat, med en författning, som lutar åt republik. Allmänheten är folket, prenumeranterna äro folkets representanter som väl stundom få det infallet att försöka en skattevägran, oss publicister till föga glädje. Händer sig nu, att folkets representanter, missnöjda med styrelsen, göra en betydlig afprutning på den årliga budgeten, så böra de styrande, enligt loflig sed i constitutionella stater, finna sig manquerade och afträda. Hvad gjorde nu Helsingfors Tidningar, när, såsom vi ej äro sinnade att dölja, bladet genast från årets början fann sig generadt af en sådan skatternas afprutning? Bladet ombytte styrelse; hvad var enklare och naturligare? Men nu står äfven den nya styrelsen snart på den punkt i tiden, att den måste afbida utgången af Allmänhetens förtroendevotum, i dagligt tal kalladt prenumeration, för att med detsamma stå eller falla. Ho vet förut sitt öde? Vi vilja derföre begagna den tid och den makt, vi ännu äge i vår gåsfjäder, för att korteligen yttra våra tankar om den Finska periodiska pressens ställning inbördes och till Allmänheten.

4 Det har numera i alla bildade länder kommit derhän, att den periodiska pressen bestämdt utgör en intelligent makt i samhället, ofta af stort inflytande, alltid af något. Men gränserna för pressens makt bestämmas af omfånget för dess verksamhet. I några länder, der diskussionen är fri, äro tidningarne partiernas organer, inverka på stat och politik, leda massorna efter sina åsigter. I andra länder äro tidningarne uteslutande hänvisade på en mindre vådlig, men derföre icke mindre ädel verksamhet; de föra meningarnas, systemernas talan i literatur, i konst, vetenskap och industri m. m. De representera öfverallt det rörliga, det framåtskridande i tiden och äro sålunda att betraktas såsom samtidens reflexionsspeglar, i hvilka strålarne af det goda i stundens sträfvanden samlas och framhållas, för att öfverglänsa och tillintetgöra det onda i samma sträfvanden. Detta är den periodiska pressens vackra mål öfverallt, och det är af vigt att den uppfattar det; ty att hafva skarpt fixerat sitt mål, är att redan till hälften hafva uppnått detsamma.

5 Den Finska tidningspressen är ingalunda uteslutande hänvisad till nyhetskrämeri, rolighetsmakeri eller ett andefattigt, upprepande af tidens frågor, utan sjelfständiga svar på dem och utan strider i sak. Äfven en Finsk tidning kan och bör ha sin färg, förfäkta meningar och välja värdiga synpunkter. Politik och partistrider må vi försaka; hvad vi af dessa förnimma från andra trakter af verlden bör ej hos oss väcka någon åtrå efter sådana ämnen för vårt skriftställeri. Men vi äge ett fosterland, som går framåt i andlig och materiell förkofran; en literatur, som ännu endast lefver i minnet af ett fordom och halfdrömmande blickar mot gryningen af en ny dag; en historie, som knapt är mer än anad; en vetenskap och en bildning, som ej äro främmande för något af tidens ädlare intressen, – ämnen nog för en sjelfständig bearbetning och för en sakrik diskussion. Bekännom, att våra tidningar härutinnan gjort mindre än de möjligen kunnat och bordt. Sådana ämnen, de böra inse det, äro dem värdiga, och skola, om de sjelfständigt med lugn och oväld behandlas, gifva pressen lif, på samma gång som de gifva den anledning till strider om sak, med förbiseende af en småsinnad rivalitet.

6 Vi dele fullkomligt Morgonbladets för ett år sedan uttalade åsigt, att alla fosterländska ämnen, äfven nyheter, böra vara för alla landets tidningar gemensamma. Men detta hindrar ej en tidning, att med förkärlek rikta sig åt ett visst håll, och vi anföre som aktningsvärda exempel Finlands Allmänna Tidning och Åbo Tidningar, hvilka i de af dem beträdda riktningar fortgått med berömvärd consequens. Vi tro, att det hade sin nytta, om tidningarne stundom meddelade en öfverblick af hvarandras verksamhet, endast afstegen till gnabb och ledsamma tvister genom ett i allo humant förfarande kunde undvikas.

7 Alla tidningar stå i en moralisk ansvarighet inför Allmänhetens dom. Detta är den negativa sidan, att »tidningarne ej så vara onda». Men Allmänheten kunde få det infallet att göra upp en positiv räkning med sin press. Den kunde t. ex. säga. Allmänna Tidningen kostar mig ungefär 10 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel, Helsingfors Tidningar 5 500konsekvensändrat/normaliserat, Borgå Tidning 3 500konsekvensändrat/normaliserat, Morgonbladet 4 000konsekvensändrat/normaliserat, Åbo Underrättelser 3 000konsekvensändrat/normaliserat, Åbo Tidningar 3 000konsekvensändrat/normaliserat , Wasa Tidningar 2 000konsekvensändrat/normaliserat o. s. v., summa 31 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel B. A.Bankoassignationer, Suomi och Ecclesiastika Literatur-Bladet deri ej inberäknade.*)Denna beräkning är blott ungefärlig och tarfvar möjligen rättelse, heldst vi blott på måfå kunnat uppskatta det antal, som några tidningar utdela på sina tryckningsorter. Allm. Tidn. utdelar i Helsingfors 215 ex. Hf. Tidn. 300, M:Bl. ej fullt 200, gratis exemplar inberäknade. – Frågas nu, hvilken valuta har Allmänheten för dessa sina 31 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel? Mycket smått och godt, svara publicisterna, – om ej annat, åtminstone en stor massa papper, som kan begagnas till hvarjehanda. Men kunde ej med dessa årligen uttaxerade 31 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel många elfvar upprensas, många kärr uttorkas, skolor stiftas, näringar uppmuntras? Vi svare härtill, att tidningarna stå såsom lätta trupper, såsom rörliga förposter i bildningens sold. Tidens vingslag förnimmas i dem, det nittonde seklets pulsar gå genom dem. Hvad när eller fjerran handlas och tänkes, hvad försynen gläder eller straffar folken med, hvad slumpen vållar och visheten beräknar, det utminutera tidningarna dageligen åt sina tusende läsare och bilda så de akustiska rör, genom hvilka det spridda sorlet af verldens röster upplöser sig i enkla ljud och tränger in i städer och bygder. Derföre äro tidningarne ett behof, ej mindre än den drygare literatur, som hedras med värdighet af böcker och kostar landet årligen vida mera. Finland ångrar ej hvad det depenserar på sin egen och andra länders tryckpress; men visserligen bör bekymret om valutan för Allmänhe|95 3|tens nämnda 31 000konsekvensändrat/normaliserat vara helsosamt för landets resp. periodiska blad. – En annan gång skola vi måhända återkomma till ämnet och dervid se till, att vi för grandet i vår broders öga ej förgäta bjelken i vårt eget.

 

 

1. *)Denna beräkning är blott ungefärlig och tarfvar möjligen rättelse, heldst vi blott på måfå kunnat uppskatta det antal, som några tidningar utdela på sina tryckningsorter. Allm. Tidn. utdelar i Helsingfors 215 ex. Hf. Tidn. 300, M:Bl. ej fullt 200, gratis exemplar inberäknade.