1 Man har i flera länder anmärkt, att vårmånaderna och första sommarmånaden äro i literärt afseende de mest produktiva under året. Förhållandet har sina orsaker, utan att man just behöfver göra jemförelser med safternas stigande och knopparnas sprickning i vextverlden. I en universitets-stad påräkna förläggarne en betydlig del af sin publik bland studerande corpsen, och denna förser sig gerna med hvad nytt som står att fås, när kosan styres åt hemorternas sommarhvila.
2 Det kan ej hafva undfallit våra läsare, att nyssförlidna Maj och Juni månader frambragt flera nya böcker, än någonsin under samma tid tillförene utkommit härstädes. Må vi lemna all jemförelse med utlänningen; det är nog att landets få och tröga pressar varit i ovan rörelse. Mångskrifveri har icke varit vanligt här i landet, ej heller lärer man behöfva frukta något sådant. Men ju mera det skrifves och tryckes, desto bättre; vi våge påstå det i strid mot deras mening, som tala om immane studium scriblendi. Non multa, sed multum är ock en gammal regel. Det vore likväl högst besynnerligt, om icke bland en massa tryck åtskilligt funnes, som förtjenade ett bättre öde, än strutpapperets. Det odugliga skall af sig sjelft, med och utan recensenters tillhjelp, hemfalla åt förgängelsen, det dugliga ensamt quarstå. De enda, man uppriktigt bör beklaga, äro de bibliotheker, hvilka på sina|50 2| hyllor regelmässigt upplaga allt hvad som utkommer i landet.
3 Det ringa, landets pressar producerat dessa sednaste månader, vittnar emellertid hvars andas barn det är. Finland, dess folk, dess språk, dess historie, se der den fattigbössa, i hvilken man helst velat lägga sin skärf efter råd och lägenhet. Fosterland är ett ord, som alltid stiger på nationernas läppar när deras hjertan glöda; vi vilja hoppas att detta ord hos oss äger en stor och lång framtid. Men just derföre får det icke utslitas genom att blifva ett mode, ett sätt att tala, såsom »nordens kraft»,konsekvensändrat/normaliserat »Götha lejon» o. m. d.och mera dylikt för något tiotal hos våra grannar i vester. Ingenting förlorar sig så lätt, så spårlöst, som en falsk enthusiasm. Och denna igenkännes just deraf att den är rikare på ord och fattigare på handling, än den verkliga. Till sådana ordflöden, upprunna ur den uppriktigaste, men det oaktadt föga välbetänkta kärlek till land och folk, nödgaf vi räkna Saimas sednaste utrop: »I unge finske män, hvarje svenskt ord af eder är från denna stund jemförelsevis bortkastadt för finska literaturen, för finska namnets och eder egen ära! Endast modersmålet ger edra skrifter och edert namn en plats i verlden.» Yttrandet påminner om landtmannen, som las i almanackan att April var gräsmånad och utskickade sina hjordar på bete i drifvorna.
4 Sednast här utkomna literatur äger ej att framvisa några egentligen voluminösa, för vetenskapen eller landet afgörande vigtiga arbeten. Den är till största delen söndrad i mindre häften och flera af dessa åter i särskilda uppsatser af olika författare. Åtskilliga börja en ny följd af häften. Är således detta skriftställeri en sjukdom, så är det tyvärr en kronisk, en återkommande. – Ehuruväl denna tidnings plan och utrymme endast undantagsvis medgifva utförligare recensioner, hoppas vi, att nedan meddelade korta anmälanden åtminstone skola freda oss från beskyllningen att med likgiltighet åse literära företeelser, hvilka icke kunna vara annat än glädjande både med afseende å deras syftning och valet af ämnen, som i dem behandlas.
5 Jacob Judén (»Juteini») har, utom förut omförmälde »Lanseita»,konsekvensändrat/normaliserat utgifvit »Sanan Laskun Koetuksia ja Runon Tähteitä»,konsekvensändrat/normaliseratViipurissa 1844, ett häfte om 158 sidor 8:o, hvilket först nyligen blifvit synligt i bokhandeln härstädes. Ordspråken, egentligen hemma i orienten, hafva i finskan funnit en särdeles bördig jordmån. Alliterationen och versformen sluta sig tätt och ledigt till de sinnrika tänkespråken, hvilka just synas egnade för det begrundande folklynnet. Den rika Lönnrotska samlingen är bekant. Hr Judén har – icke för första gången – stämt sin frejdade lyra till trogna efterbildningar af de ur folkets mun samlade ordspråken. »Runon tähteitä»,konsekvensändrat/normaliserat sid. 35–158, äga till större delen tänkespråkets skaplynne, men versformen är i dem omvexlande.
6 Lukemisia Suomen Kansalle heter en af Coriginal: H. H. J. Ignatius påbörjad serie af folkskrifter, hvars första häfte, 58 sidd. 12:o, upptages af Harjulan Onnettomuus, en af dessa i »Kultalas» enkla och lediga stil hållna praktiskt lärorika noveller, som bäst af alla lämpa sig till läsning för gemene man, emedan tillämpningen ligger så nära. Boken rekommenderas till det bästa.
7 En annan serie Lukemisia Suomen Kansan Hyödyksi I. utgifves af Savolax Karelska Afdelningen och innehåller: 1) »Hauta Perhossa»,konsekvensändrat/normaliserat öfversättning af Runebergs liknämnda poem, s. 3– 23; »Ilmakirjan eli Almanakan Tekiöista»,konsekvensändrat/normaliserat en runo af den tillförene i detta blad omnämde Anti Puhakka från Kondiolaks, s. 23–28; 3) »Matin ja Eeron keskustelemus pitäjä-kouluin asettamisesta»,konsekvensändrat/normaliserat s. 29–50; 4) »Ukkosen ilmasta»,konsekvensändrat/normaliserat s. 51–58; 5) »Johdatus yleiseen maa-tietoon»,konsekvensändrat/normaliserat s. 59–97, hvarjemte medföljer en kolorerad karta öfver båda halfkloten samt Europa särskildt.
8 Den sällsynta föreeteelse att en studerande afdelning behjertar ett af dagens vigtigaste behof: folkskrifters utgifvande, länder denna afdelning till ära. I samma mån afdelningen likväl, både genom vistelseort och studier, icke står i omedelbar beröring med folket, i samma mån måste redigerandet af en såbeskaffad skrift, särdeles med afseende å valet af ämnen och framställning, vara svårt nog. Huruvida utgifvarne i dessa båda vigtiga punkter i allone lyckats, må andra afgöra; det hindrar likväl icke häftet att innehålla uppsatser af verklig förtjenst, särdeles den om sokneskolorna och det geografiska kompendiet i slutet. Kartan är för en folkskrift tillochmed elegant och namngifver blott hufvudorter. Namnen äro böjda efter finsk tunga och orthografi, – ett förfarande, som väckt någon motsägelse. För svenska öron torde väl »Iskotlanti»,konsekvensändrat/normaliserat »Ranskan maa»,konsekvensändrat/normaliserat »Tanssikki» »Tamasko»,konsekvensändrat/normaliserat »Kineia» o. d. klinga nog besynnerliga. För dessa benämningar talar likväl 1) den omständighet, att alla nationer mer eller mindre böja utländska namn efter sin tunga; 2) att den finska tungan i alla händelser måste uttala namnen sådana de här skrifvits och 3) att ingen annan method kan consequent genomföras. Att t. ex. på en finsk karta skrifva Frankrike, Spanien, stötte ej så litet på det komiska, ty hvarföre skulle man precis följa det svenska uttalet och ej så gerna det för hvarje land inhemska, då man åter finge France, Espanja o. s. v. Törhända är på denna första nomenclatur med få många nya böjningar åtskilligt att korrigera; men önskeligt vore att de kartor, som framgent utkomma för folkets behof – man säger, att Hr Karsten är betänkt på en större globkarta för Maamiehen Ystävä – måtte, för den goda sakens skull och till undvikande af oredor, bibehålla den här genomförda methoden för återgifvandet af utländska namn. – Slutligen må om dessa Lukemisia, hvilka förtjena de bästa välönskningar, nämnas, att priset, 15 kop. S:rkopek Silfver utom rabatt vid köp af flera exx., är särdeles billigt, hvarföre Sav. Kar. Afd:n, som af dem låtit afdraga 4 000konsekvensändrat/normaliserat exx., iklädt sig en ej obetydlig ekonomisk risk.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Vår-Literatur.
I.
1 Man har i flera länder anmärkt, att vårmånaderna och första sommarmånaden äro i literärt afseende de mest produktiva under året. Förhållandet har sina orsaker, utan att man just behöfver göra jemförelser med safternas stigande och knopparnas sprickning i vextverlden. I en universitets-stad påräkna förläggarne en betydlig del af sin publik bland studerande corpsen, och denna förser sig gerna med hvad nytt som står att fås, när kosan styres åt hemorternas sommarhvila.
2 Det kan ej hafva undfallit våra läsare, att nyssförlidna Maj och Juni månader frambragt flera nya böcker, än någonsin under samma tid tillförene utkommit härstädes. Må vi lemna all jemförelse med utlänningen; det är nog att landets få och tröga pressar varit i ovan rörelse. Mångskrifveri har icke varit vanligt här i landet, ej heller lärer man behöfva frukta något sådant. Men ju mera det skrifves och tryckes, desto bättre; vi våge påstå det i strid mot deras mening, som tala om immane studium scriblendi. Non multa, sed multum är ock en gammal regel. Det vore likväl högst besynnerligt, om icke bland en massa tryck åtskilligt funnes, som förtjenade ett bättre öde, än strutpapperets. Det odugliga skall af sig sjelft, med och utan recensenters tillhjelp, hemfalla åt förgängelsen, det dugliga ensamt quarstå. De enda, man uppriktigt bör beklaga, äro de bibliotheker, hvilka på sina|50 2| hyllor regelmässigt upplaga allt hvad som utkommer i landet.
3 Det ringa, landets pressar producerat dessa sednaste månader, vittnar emellertid hvars andas barn det är. Finland, dess folk, dess språk, dess historie, se der den fattigbössa, i hvilken man helst velat lägga sin skärf efter råd och lägenhet. Fosterland är ett ord, som alltid stiger på nationernas läppar när deras hjertan glöda; vi vilja hoppas att detta ord hos oss äger en stor och lång framtid. Men just derföre får det icke utslitas genom att blifva ett mode, ett sätt att tala, såsom »nordens kraft»,konsekvensändrat/normaliserat »Götha lejon» o. m. d.och mera dylikt för något tiotal hos våra grannar i vester. Ingenting förlorar sig så lätt, så spårlöst, som en falsk enthusiasm. Och denna igenkännes just deraf att den är rikare på ord och fattigare på handling, än den verkliga. Till sådana ordflöden, upprunna ur den uppriktigaste, men det oaktadt föga välbetänkta kärlek till land och folk, nödgaf vi räkna Saimas sednaste utrop: »I unge finske män, hvarje svenskt ord af eder är från denna stund jemförelsevis bortkastadt för finska literaturen, för finska namnets och eder egen ära! Endast modersmålet ger edra skrifter och edert namn en plats i verlden.» Yttrandet påminner om landtmannen, som las i almanackan att April var gräsmånad och utskickade sina hjordar på bete i drifvorna.
4 Sednast här utkomna literatur äger ej att framvisa några egentligen voluminösa, för vetenskapen eller landet afgörande vigtiga arbeten. Den är till största delen söndrad i mindre häften och flera af dessa åter i särskilda uppsatser af olika författare. Åtskilliga börja en ny följd af häften. Är således detta skriftställeri en sjukdom, så är det tyvärr en kronisk, en återkommande. – Ehuruväl denna tidnings plan och utrymme endast undantagsvis medgifva utförligare recensioner, hoppas vi, att nedan meddelade korta anmälanden åtminstone skola freda oss från beskyllningen att med likgiltighet åse literära företeelser, hvilka icke kunna vara annat än glädjande både med afseende å deras syftning och valet af ämnen, som i dem behandlas.
5 Jacob Judén (»Juteini») har, utom förut omförmälde »Lanseita»,konsekvensändrat/normaliserat utgifvit »Sanan Laskun Koetuksia ja Runon Tähteitä»,konsekvensändrat/normaliserat Viipurissa 1844, ett häfte om 158 sidor 8:o, hvilket först nyligen blifvit synligt i bokhandeln härstädes. Ordspråken, egentligen hemma i orienten, hafva i finskan funnit en särdeles bördig jordmån. Alliterationen och versformen sluta sig tätt och ledigt till de sinnrika tänkespråken, hvilka just synas egnade för det begrundande folklynnet. Den rika Lönnrotska samlingen är bekant. Hr Judén har – icke för första gången – stämt sin frejdade lyra till trogna efterbildningar af de ur folkets mun samlade ordspråken. »Runon tähteitä»,konsekvensändrat/normaliserat sid. 35–158, äga till större delen tänkespråkets skaplynne, men versformen är i dem omvexlande.
6 Lukemisia Suomen Kansalle heter en af Coriginal: H. H. J. Ignatius påbörjad serie af folkskrifter, hvars första häfte, 58 sidd. 12:o, upptages af Harjulan Onnettomuus, en af dessa i »Kultalas» enkla och lediga stil hållna praktiskt lärorika noveller, som bäst af alla lämpa sig till läsning för gemene man, emedan tillämpningen ligger så nära. Boken rekommenderas till det bästa.
7 En annan serie Lukemisia Suomen Kansan Hyödyksi I. utgifves af Savolax Karelska Afdelningen och innehåller: 1) »Hauta Perhossa»,konsekvensändrat/normaliserat öfversättning af Runebergs liknämnda poem, s. 3– 23; »Ilmakirjan eli Almanakan Tekiöista»,konsekvensändrat/normaliserat en runo af den tillförene i detta blad omnämde Anti Puhakka från Kondiolaks, s. 23–28; 3) »Matin ja Eeron keskustelemus pitäjä-kouluin asettamisesta»,konsekvensändrat/normaliserat s. 29–50; 4) »Ukkosen ilmasta»,konsekvensändrat/normaliserat s. 51–58; 5) »Johdatus yleiseen maa-tietoon»,konsekvensändrat/normaliserat s. 59–97, hvarjemte medföljer en kolorerad karta öfver båda halfkloten samt Europa särskildt.
8 Den sällsynta föreeteelse att en studerande afdelning behjertar ett af dagens vigtigaste behof: folkskrifters utgifvande, länder denna afdelning till ära. I samma mån afdelningen likväl, både genom vistelseort och studier, icke står i omedelbar beröring med folket, i samma mån måste redigerandet af en såbeskaffad skrift, särdeles med afseende å valet af ämnen och framställning, vara svårt nog. Huruvida utgifvarne i dessa båda vigtiga punkter i allone lyckats, må andra afgöra; det hindrar likväl icke häftet att innehålla uppsatser af verklig förtjenst, särdeles den om sokneskolorna och det geografiska kompendiet i slutet. Kartan är för en folkskrift tillochmed elegant och namngifver blott hufvudorter. Namnen äro böjda efter finsk tunga och orthografi, – ett förfarande, som väckt någon motsägelse. För svenska öron torde väl »Iskotlanti»,konsekvensändrat/normaliserat »Ranskan maa»,konsekvensändrat/normaliserat »Tanssikki» »Tamasko»,konsekvensändrat/normaliserat »Kineia» o. d. klinga nog besynnerliga. För dessa benämningar talar likväl 1) den omständighet, att alla nationer mer eller mindre böja utländska namn efter sin tunga; 2) att den finska tungan i alla händelser måste uttala namnen sådana de här skrifvits och 3) att ingen annan method kan consequent genomföras. Att t. ex. på en finsk karta skrifva Frankrike, Spanien, stötte ej så litet på det komiska, ty hvarföre skulle man precis följa det svenska uttalet och ej så gerna det för hvarje land inhemska, då man åter finge France, Espanja o. s. v. Törhända är på denna första nomenclatur med få många nya böjningar åtskilligt att korrigera; men önskeligt vore att de kartor, som framgent utkomma för folkets behof – man säger, att Hr Karsten är betänkt på en större globkarta för Maamiehen Ystävä – måtte, för den goda sakens skull och till undvikande af oredor, bibehålla den här genomförda methoden för återgifvandet af utländska namn. – Slutligen må om dessa Lukemisia, hvilka förtjena de bästa välönskningar, nämnas, att priset, 15 kop. S:rkopek Silfver utom rabatt vid köp af flera exx., är särdeles billigt, hvarföre Sav. Kar. Afd:n, som af dem låtit afdraga 4 000konsekvensändrat/normaliserat exx., iklädt sig en ej obetydlig ekonomisk risk.