1 I går onsdag 28 November 1860, en klar, frisk och frostig vinterdag med den oskuldshvitaste snö och det mest klingande slädföre, åkte sånggudinnan Thalia in uti Helsingfors nya theater. Ett ögonblick upphörde dagens andra frågor att brusa; ett ögonblick förenade sig alla klufna, korsande eller fientliga intressen; ett ögonblick värmdes denna vintriga nejd och dessa kulna hjertan vid tanken uppå att en af de ädlaste, högsta och skönaste konster, som sprida ett solsken öfver lifvets bråk och bekymmer, ändtligen vunnit en värdig fristad i Finland. Nästa ögonblick skall citterklangen från konsternas hemland ånyo öfverröstas af tusen materiela bestyr som pocka på dagens uppmärksamhet; stridande meningar, motsatta intressen skola ånyo falla sönder och kämpa om platsen såsom förut; hvarje hjerta skall klappa lika lugnt eller kallt som förr; men detta flyende ögonblick skall icke så snart förgätas; det skall stå muradt i sten som ett minne för kommande tider af några bland Helsingfors invånares aktning för konsten och oegennyttiga bemödande att göra för den hvad vår tid förmått – ringa måhända för framtidens fordringar, men ganska mycket i jemförelse med hvad som varit tillförene.
2 Detta hus är i ordningen det sjette eller sjunde, som blifvit uppfördt i Finland enkom för dramatiska ändamål och det andra, som dertill uppförts af sten.
3 Theatern i Finland begynte med den kringvandrande julstjernan*)Jemför en uppsats i Papperslyktan n:o 48, grundad på detaljrika anteckningar af en här bosatt theatervän, hr expeditören Weckström. och uppstod således som hela den moderna konsten ursprungligen af religiös grund. Derefter kommo de lärda s. k. komedierna af andeligt och moraliskt innehåll från universitetets stiftelse 1640 i Åbo, Wiborg m. fl. orter intill stora ofreden i början af 1700-konsekvensändrat/normaliserattalet, då den största tragedi, som Finland upplefvat, spelades här i den dystra verkligheten. Från medlet af 1700-konsekvensändrat/normaliserattalet omtalas sällskapsspektakler i Wiborg. Med Gustaf III begynte scenen få egna skådespelare. »Komedianterne» inkommo i Finland med tysken Seyerling, som från 1784 till omkring 1860 spelade i Åbo, Helsingfors, Vasa m. fl. orter. Till theatrar den tiden begagnades tobakslador, och utförandet var derefter, men åskådarne greto och skrattade af hjertans lust.
4 Derefter omtalas en hr Sundqvist, sedan en fru Rydström och defter hr Gellerstedt som föreståndare för kringresande theatrar i Finland, medan samtidigt och länge derefter fru Gellerstedt höll flitiga dansskolor. Dessutom uppfördes mot slutet af 1790-konsekvensändrat/normaliserattalet »Kronofogdarne» i Helsingfors. Aktörerne voro soldater af lifregementet, stationerade på Sveaborg, och theatern var det ryktbara Tammelinska huset, som ännu för få år sedan qvarstod vid Mariegatan med fönsterna tätt invid gatläggningen.
5 I städer, som hade läroverk, voro dittills (och i en del gymnasiistäder ända till denna dag) alla spektakler under läseterminerna strängeligen förbjudna. Men midtunder kriget, den 14 September 1808, den blodiga dagen vid Oravais, annonserades theater i Åbo Tidningar. Vid den tiden lyste hr Bonuviers theater i Åbo m. fl. städer och fortfor en tid bortåt med den framgång, att han lät inreda åt sig en egen theater vid Nytorget i Åbo med plats för 700 personer. Denna theater förstördes vid branden 1827.*)Hr Elmgrens uppsats i Literaturbladet 1853.
6 Efter Bonuvier, som länge qvarlefde, ända till för ett par år sedan, för att bevittna theaterns sednare öden, uppdyka en mängd kringresande sällskaper i theaterns historia. När rådman Etholéns tobakslada på Kampen vid Helsingfors icke mera ansågs motsvara »en bildad publiks billiga fordringar»,konsekvensändrat/normaliserat invigde tysken Gappmeyer 1815 en ny theater i Helsingfors, och denna befann sig, under sedermera statsrådet Ehrenströms gustavianska hägn, i ett artillerimagasin vid den s. k. Brobergshagen, der nu junkarskolan befinner sig. I denna theater spelade, utom Bonuvier, föreståndarne Berggren, Widerberg, Lemke och Hall, jemte flera tyska trupper, hvaribland den Schulzska var ryktbarast.
7 År 1825 bildade sig ett bolag för uppförandet af ett särskildt theaterhus, det nu s. k. »gamla»,konsekvensändrat/normaliserat och tecknade dertill 160 aktier à 100 32-skillings rublar hvardera. Samma höst begynte byggnaden, och den 9 Mars 1827 invigdes denna theater, som då hade 393 sittande och 60 stående platser, högtidligen af samme tyske theaterdirektör hr Arnold Schultz med en prolog »Die Schauspielskunst» i 4 lefvande bilder samt »Die Korsen»,konsekvensändrat/normaliserat skådespel af Kotzebue. Allt aflopp till publikens synnerliga belåtenhet, och till en del präktigare än nu, emedan aficherna voro tryckta på rödt siden. Dyraste platserna kostade 2 rubel banko eller 1 riksdaler 24 skillingar.
8 Detta sedan af kritiken så illa medfarna hus har sett sina lysande dagar och kommer, som billigt må erkännas, att intaga sin minnesvärda plats i dramatiska konstens historia här i landet. Fyra språk ha tid efter annat täflat om dess nu utdömda tiljor. De tyska skådespelaresällskaperna hade de första 15 åren här en afgjord öfvervigt. Utom Schultz, ha Köhler, Weylandt, madame Kestelot, Horniche, Mohr, Reitmeyer, och de sednare åren Gehrmann, Schramek, Nielitz m. fl. uppträdt här efter hvarandra, än med talpjeser, än med operor, och stundom med en framgång, som ännu är i kär hågkomst hos Helsingfors theatervänner. Hvem minns icke huru på dessa samma skrofliga tiljor Papageno spelat, Figaro sjungit, Don Juan, (Lemminkäinens föregångare) besegrat de sköna, Massaniello, (Garibaldis föregångare) befriat Neapel, Robert rasat, Faust blifvit bortförd genom luften, Hans Sachs diktat, Friskytten fällt en örn uti flygten, Jungfrun af Orleans kämpat och fallit, Carl Moor störtat sin broder i fångtornet, Fra Diavolo blifvit skjuten af sbirrerne, Emilia Galotti suckat och gråtit, Donaunymfen sväfvat på böljorna, Lumpaci Vagabundus vandrat med renseln på ryggen, Lucie framkallat tårar, Romeo och Julia dött med hvarandra, fén Cheristane bortsväfvat genom luften, ja till och med »profetens» sol, så klen som den varit, inom dessa väggar belyst den frostiga vintermorgonen? Nu, när dessa väggar af träd allaredan äro dömda till undergång och innan kort skola ramla, – nu skola också vi, som länge tillhört antalet af deras motståndare, rättvist erkänna, att inom dem blifvit sedt så mycket vackert, lifvande och anslående, att man endast kan önska, det nya theatern må utvälja det bästa och bestående af den gamlas repertoir samt rikta den med nya, lika goda eller bättre skapelser af en nyare tid.
9 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 4/12 1860:|144 2|
Nya Theatern i Helsingfors
(Se n:o 142.)
10 Ännu må tilläggas, att Wagners ryktbara opera »Tannhäuser» med dess framtidsmusik blifvit gifven på Helsingfors gamla theater två eller tre år innan den gifvits uti Paris. Minnet af Norma, Hvita frun, Svarta Dominon m. fl. hör äfven till tyska språkets område här.
11 Små franska theatersällskaper ha flera gånger, såsom 1841 och 1860, uppträdt på samma scen någongång i förening med tyska. Amatörer och damer i Helsingfors ha två eller tre gånger i gamla theatern gifvit franska pjeser för välgörande ändamål.
12 Vi ha oss ej bekant, om det var Bonuvier, Berggren, Widerberg eller Hall, som först uppträdde med svenska skådespelare i gamla theatern. 1833 om vintern spelade här hr Westerlund med den mest lysande framgång; åtminstone för kassan. Han stod då i förbund med fyrverkaren Magito, ett maskinist-snille, som på denna scen sprängde paschans af Janina hela fäste i luften och i »Robert Djefvulen» (allt pantomim) lät hela scenen öfversvämmas af torra vågor. Sedan uppträdde i gamla theatern efter hvarandra som föreståndare för svenska sällskaper herrar Westerlund och Lambert (brytning inför öppen ridå 1834), Torslov och Sevelin (1836, 1838, 1843, m. m.), P. Deland (1839, 1846, 1849, 1851,) F. Deland (1844, 1846), Hessler, Fru Djurström (1845), Stjernström, Roos, Andersson, Selinder, Novander, Schwartz & Dahlgren m. fl. andra. Den svenska scenens förnämsta artister uppträdde här om somrarna för en kortare tid. Allt, eller nästan allt hvad för scenen blifvit skrifvet eller öfversatt på svenska språket, gick här öfver tiljorna. Hvem mins ej Torslov som Ludvig XI, Strozzi, Richelieu, – fru Torslov som lady Macbeth och hertiginnan af Malborough; – Emelie Högqvist som Thisbe eller Suzette; – P. Deland som »debutantens far», morbror Pehr, gamla baron; – fru Deland som Griselda, Marie Jeanne; – Betty Deland som Jolantha och lilla kusin; – fru Wilson som drottning Anna, Preciosa, Esmeralda; – F. Deland som Bautastenius, rika morbror, magister Bläckstadius; – Dahlqvist som Hamlet och Erik XIV; – Sevelin som Pfefferkorn; – Stjernström som Cesar de Bazano, Orgon, perukmakaren; – Åhman som Hakon Jarl och Tartuffe; – fru Andersson som Gudule; – fru Lagerqvist uti Riquebourg; – fru Hedin som Carl XI; – Charlotte Lindmark som Walborg och Ludvig XIV; – Hilma Sjöberg som Polixena och Anna i Lifvets strid; – mad:lle Säfström som Maritana; – fru Schwartz som Edith; – fru Hessler som skärgårdsflickan; – Hedvig Forsman som syrsan; – dessa och många andra roler, som ännu qvarlefva i mångens hågkomst och hvilka, än sorgsna, än skämtande, än flerartade, än fina och naiva, framkallat så oändligt många tårar och löjen inom gamla theaterns tarfliga väggar!
13 Och hvem mins icke dessa amatörspektakler, som på deras tid ha efterlemnat så många glada minnen från samma scen: Barberarn, Kärleksdrycken, Kung Carls Jagt, Preciosa, Ett skärgårdsäfventyr m. fl.? Den första svaga gryningen af en dramatisk literatur i Finland har randats på denna scen; här har ock finska språket för första gången höjt sin rika, böjliga, fast ännu så föga kända stämma i stycken af större ramar;*)»Silmänkääntäjä» har blifvit gifven i Wiborg m. fl. orter förrän i Helsingfors; men det första femaktsstycke, »Anttonus Putronius» gick här öfver scenen jemte det lilla »Riitaasia».konsekvensändrat/normaliserat här har den första tanken vaknat på möjligheten af en inhemsk theaterskola; här vexte ett ständigt ökadt intresse för scenens ädla och glada konst, och slutligen var det här, som man i ögonblickets varmaste hänförelse den 24 Mars 1852 såg planen mogna att uppföra ett nytt theaterhus i Helsingfors. Detta s. k. gamla, men dock endast 33-åriga theaterhus har således arbetat för sin egen undergång, men på ett sätt som till och med stock och sten böra arbeta: genom att föra sin sak framåt och bana plats för en bättre, en lyckligare efterträdare. Det har gjort för sin tid hvad det förmått; när tiden kommit längre, träder det af, och de som dittills sett endast brister, skola måhända sedan döma en rättvis dom öfver det förflutna.
14 Planen att uppföra en ny theater i Helsingfors daterar sig i sjelfva verket från en tidigare period än 1852. Redan 1836, och kanske derförinnan, när alla trängdes för att se mad:lle Högqvist, hörde man talas om trängsel och obeqvämlighet. Redan 1843 begynte jemförelsen med dåvarande nya theatrar i Åbo och Wiborg utfalla betänklig för theaterhuset i Helsingfors. »Så gudlöst det än skulle vara att uppmana folk till Herostratiska bragder» – skrifver en korresp, i Morgonbladet för den 1 Juni nämnde år, – »så förlåtligt kan det dock anses, att med det djupaste förakt erinra sig den usla lada, som i hufvudfloden bär namn och värdighet af ’Thalias tempel’tillagt av utgivaren».konsekvensändrat/normaliserat Korresp. uppmanar theaterhusdirektionen att ofördröjligen rasera det gamla och bygga ett nytt; hvarpå dock red. svarar med den förhoppning, att publiken, i sin förtjusning öfver hr Torslovs sällskap, högst sannolikt skulle innan kort stampa sönder »den bräckliga hyddan».konsekvensändrat/normaliserat
15 Men den bräckliga hyddan stod tappert på sig, deri understödd af åtskilliga nya hjeltar m. m., som 1842 insattes uti dess väggar. Emellertid blefvo ropen allt högljuddare. Kämparne för det nya uppträdde väldeligen än i det ena, än i det andra bladet, medan kämparne för det gamla lika manhaftigt uppträdde till dess försvar. »Besinna»,konsekvensändrat/normaliserat säger i Hfors Tidn. 1847 N:o 2 »en integrerande del i det bångstyriga theaterhusbolaget i Helsingfors»,konsekvensändrat/normaliserat – »besinna att frågan hvälfver sig kring den lumpna summan af 40 till 50 000konsekvensändrat/normaliserat silfverrubel!» – med hvilket dräpande argument det nya theaterhuset det tiden förvisades till de poetiska illusionernas område, åt hvilket förståndigt folk endast kan småle. Ändock förstummades icke de envise skrikarne. 1849 hade klagomålen blifvit så högljudda, att theaterhuset erkändes »icke mera uppfylla allmänhetens billiga fordringar på utrymme och elegans»,konsekvensändrat/normaliserat hvarföre huset då på sommaren blef dels ombyggdt, dels tillbyggdt, och höjden ökades genom att sänka golfvet. Fyra nya loger tillkommo; platsernas antal ökades från 433 till 611, salongen nytapetserades med guldlister och andra praktverk, tablåridå anskaffades, nya eldstäder inrättades, scenen utvidgas bakåt o. s. v., genom hvilket ryktbara »baksteg» byggnadens bestånd dåmera ansågs betryggadt för långa tider framåt.
16 Verkligen tyckas också klagomålen ha tystnat – ett helt år. Redan 1851 begynte de ånyo, och påföljande år blef det gamla theaterhusets öde att just genom en af sina gladaste triumfer döma sig sjelf till döden.
17 Det var samma qväll Kung Carls Jagt gafs första gången. Efter slutad representation begåfvo sig alla de spelande i kostym, beledsagade af deras familjer och inbjudne af härvarande theatervänner, till societetshuset, der en sexa var arrangerad med sång, dans och musik. Större förteelser på konstens område ha här trädt öfver tiljorna; mer än en gång ha konstnärer åtnjutit här en bullersamare hyllning; men aldrig hade konsten i Finland bevittnat en så allmän, så liflig hänförelse, som i denna sångens och ungdomens första soliga högtidsqväll. Ingenting syntes dåmera omöjligt, och ingenting var det heller. Gamle affärsmän, grånade uti lifvets prosa, blefvo unge på nytt och läto utan betänkande hänföra sig af just dessa samma planer och förhoppningar, hvilka den kalla beräkningen kort förut hade behandlat som barnsliga drömmar. Utgifvaren af detta blad – konsul G. A. Wasenius, sjelf en af det gamla theaterhusets grundläggare samt i många år en af bolagets direktörer och husets försvarare emot nyhetsmakarne – var den förste som då begärde af hr Kleineh ett ark konceptpapper och tecknade derpå 3 aktier för ett nytt theaterhus à 500 rubel aktien. Exemplet följdes af flera de närvarande.
18 (Forts.)
Notisen/artikeln ingår i HT 8/12 1860:|146 3|
Nya Theatern i Helsingfors.
(Se n:o 142, 144.)
19 Nämnde 24 Maj 1852 tecknades för ett nytt theaterhus i Helsingfors 12 aktier a 500 rubel, summa 12 000konsekvensändrat/normaliserat rub. Kostnaden beräknades då i rund summa till 50 000konsekvensändrat/normaliserat rub. I Maj månad samma år sammanträdde omkring tjugu theatervänner i societetshuset och anmodade, med de församlades enskilda ansvar för kostnaderna, länearkitekten Chiewitz att uppgöra ritning och kostnadsförslag för ett stentheater, beräknad att inrymma 900 åskådare. Komiterade valdes för att vidtaga nödiga åtgärder.
20 Denna ritning var egentligen icke den första. Redan 1840 hade den unge, lofvande och alltför tidigt bortgångne arkitekten Alexander Engel, måhända under sin faders ledning, uppgjort en ritning för detta ändamål, hvilken ritning ännu förvaras hos expeditören Weckström, men icke ledde till vidare resultat. Framl.Framlidne geheimerådet baron Klinkovström lärer varit den som då närmast intresserat sig för saken.
21 Hr Chiewitz blef färdig med sin första ritning i Oktober 1853. Sedan den i Åbo väckt allmän beundran såsom något för vårt land utomordentligt, hitsändes ritningen i November, exponerades i December uti Frenckellska bokhandeln och vann äfven här många sympathier. Den 15 Febr. 1854 blef ett allmänt sammanträde. Komiterade hade då uppgjort förslag till en ny aktieteckning à 50 rub., att inbetalas i 3 serier, och när man fått tillsamman 30 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, ville man ansöka om ett statslån till samma belopp. På grund häraf tecknades genast 115 aktier, och listor kringsändes; men teckningen skulle blott i det fall vara bindande, att statslånet fölle ut. Kostnaden beräknades till 62 000konsekvensändrat/normaliserat rub. och komiterade hade uträknat, att byggnaden borde gifva aktionärerne 4 procent i årlig nettobehållning.
22 Emellertid fick man annat att tänka på. Kriget kom emellan, och theaterfrågan stod stilla. Då hände sig på våren 1856, att H. M. Kejsaren, vid ett besök i Helsingfors, behagade fästa nådig uppmärksamhet vid behofvet af ett nytt theaterhus här, i utbyte mot det missprydande gamla. Det kejserliga ordet förvandlade i hast en mängd högt uppsatte och inflytelserika personer, hvilka dittills icke haft tid att skänka frågan någon uppmärksamhet, till ifrige theatervänner och befordrare af det nya företaget, »C’est une bicoque»,konsekvensändrat/normaliserat det är ett ruckel, sade man till hvarandra om gamla theaterhuset, och vid den stora middagen d. 29 April med anledning af fredsslutet cirkulerade efter måltiden teckningslistorna för nya theatern och fylldes med namn. Ungefär samtidigt ingingo tre komiterade, å det blifvande bolagets vägnar, med underd.underdånig ansökning till H. K. M. att styrelsen måtte med nödiga bidrag underlätta uppförandet af ett landets hufvudstad värdigt theaterhus af sten, och d. 2 Aug. 1856 behagade H. K. M. dertill anslå en summa af 15 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r att som bidrag till husets uppförande i tre terminer utbetalas af finska statsmedel, hvarjemte H. K. M. tillika, för underhållet af en orkester behagade anslå 3 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året, under vilkor att inrättningen bör motsvara allmänhetens billiga fordringar samt att ordföranden i bolagets direktion må utses af generalguvernören.
23 Den 8 November 1856 konstituerade sig bolaget och valde nya komiterade för stadgars uppgörande m. m. Aktier voro då tecknade för 15 000konsekvensändrat/normaliserat rubel; men redan i Februari 1857 steg det tecknade beloppet till 920 aktier, motsvarande 46 000konsekvensändrat/normaliserat rubel.*)Å en del deraf försummades likväl första, å en del andra inbetalningen, så att de verkligen utfärdade actierna sedermera icke blefvo flera, än omkr. 800.Hr Chiewitz första ritning hade nu blifvit granskad; åtskilliga förändringar, hvaribland anbringande af en kejserlig loge ansågos af h. ex. generalguvernören nödiga. Tillika beslöts att inköpa aktierna i gamla theaterhuset.
24 Hr Chiewitz nya ritning – den andra – blef färdig i Maj 1857. Kostnadsförslaget, »modifieradt efter då gällande priser»,konsekvensändrat/normaliserat beräknades till 66 580konsekvensändrat/normaliserat rub. Huset skulle få 3 logerader; platsernas antal beräknades till 938 och brutto inkomsten för fullt hus till 506 rub. 60 kop.
25 Emellertid befanns icke heller denna, af bolaget godkända andra ritning sådan att den vann styrelsens bifall, hvarföre hr Chiewitz anmodades göra en ny, med iakttagande af de anmärkningar intendenten Lohrmann, på anmodan, derom afgifvit. Denna tredje ritning, hitkommen första dagarna i December 1857, upptog endast två rader loger och 804 platser, af hvilka 754 sittande, och kostnaden beräknades till 65 774konsekvensändrat/normaliserat rubel 5 kopek silfver. Bolaget fann denna ritning »åstadkomma mycken svårighet att bereda äfven de mindre bemedlade klasserna i samhället, såsom ändamålet obestridligen kräfde, lämpliga och billiga platser»,konsekvensändrat/normaliserat men trodde dock olägenheten kunna genom något arrangement minskas och godkände förslaget – oaktadt mycket deröfver yttradt missnöje – i förmodan att de i förra ritningen anmärkta brister ej kunde på annat sätt afhjelpas.
26 Lyckligtvis kom denna högst förfelade ritning icke till utförande, emedan H. K. M., jemte ritningens och bolagsreglornas stadfästande, nådigst behagade tillåta bolaget att »efter omständigheterna vidtaga nödiga förändringar i husets inredning».tillagt av utgivaren Samtidigt beviljades orkesteranslagets uppbärande redan från 1859 års början, med vilkor likväl att företrädesvis unge inhemske musici skulle för orkestern bildas och anställas; hvarföre ock 7 yngre landsmän, med understöd af dessa medel, utskickades till Leipzig för att utbilda sig vid dervarande konservatorium och sedan ingå som medlemar i denna orkester.
27 Nämnde tredje ritning hade i Petersburg varit underställd den berömde arkitekten Cavos’ granskning, och hr Cavos lärer temligen otvetydigt hafva förklarat de två logeraderna för en absurditet. Med ledning af hans projekterade ändringar skyndade bolaget nu, d. 3 Maj 1858, att af hr Chiewitz begära ett fjerde ritning, bland annat med tre logerader, såsom den första och andra. Direktion valdes; man beslöt att huset skulle vara färdigt i Oktober 1860 och, om möjligt, belysas med gas.
28 Härmed voro ändtligen de första svårigheterna lyckligen öfverståndna. Grundläggningen begynte hösten 1858; hösten 1859 var huset under tak och invigdes, som bekant, d. 28 Nov. 1860. Men derförinnan hade företaget andra och ganska betänkliga hinder att öfvervinna.
29 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 27/12 1860:|153 2|
Nya Theatern i Helsingfors
(Se n:o 142, 144, 146.)
30 Det nya huset har uppstått genom några personers intresse för den dramatiska konsten och önskan att bereda densamma en värdig fristad i Finlands hufvudstad. Knappt har väl någon af aktieägarne ens i början hyst illusioner om en blifvande vinst. Men väl ansåg man sig ha skäl att förvänta en billig ränta, och denna förmodan bestyrktes af de tre första kostnadsförslagen, hvilka, upptagande 62 till 66 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, ansåges snarare högt, än lågt uppgjorda. För att göra förslaget möjligt, beslöt man, att, utom vanlig restauration, äfven inrätta ett café restaurant i nedra våningen och 6 boningsrum, disponibla att uthyra. Hyrorna beräknades inalles till omkring 4 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året, således 10 procent på aktiekapitalet, som efter afdrag af statsbidraget, 15 000konsekvensändrat/normaliserat rub., ej ansågs böra öfverstiga 40 000konsekvensändrat/normaliserat rubel. Efter afdrag af husets underhåll, brandförsäkring och öfriga onera, borde alltså en behållning af 4 till 6 procent kunna påräknas för aktieägarne.
31 Denna kalkyl slog felt. Listen på missräkningar är lång. Vi upprepa här blott de vigtigaste. En stor del af de första materialierne inköptes under kostnadsförslaget, men arkitekten hade misstagit sig betydligt om qvantiteterna, ochoriginal: ock allt som sedan behöfdes blef öfver höfvan dyrt, icke blott genom prisernas allmänna stegring, utan och emedan det måste i hast inköpas, kosta hvad det kosta ville. Arbetslönerna stego. Maskineriet kostade vidpass 4 gånger mer än beräknadt var. Gasledning, vattenverk, kaloriferer, planering, allt blef dyrare. I dekorationerna gjordes behöfliga tillägg, utan att de dock kunna anses ännu fullständiga. Möbler tillkommo; kejserliga logen blef en dyr tillsats och upptog omkring 30 de bästa platser i salongen. Dess kostnad, när den står tom, öfverstiger ensam räntan på statsanslaget. En veranda tillkom utanför kaféet. Bolaget var nödsakadt inlösa en brunn och deltaga i kostnaden för en ny. Med ett ord, bolaget fick betala lärpenningar både för dess egen och arkitektens oerfarenhet, och i detta afseende torde felen kunna repartiseras.*)Ett af bolagets fel var att det icke vidhöll förslaget att annonsera pristäflan i Sverige, TysklandRyssland och eget land för den bästa, billigaste och ändamålsenligaste ritning.
32 Resultatet blef det bekanta, att tillgångarne blefvo otillräckliga och att först 30 000konsekvensändrat/normaliserat, derpå ytterligare 225 000konsekvensändrat/normaliserat rubel måste upplånas. Bolaget måste dervid ännu skatta sig lyckligt, först att lånen beviljades på måttliga vilkor af statsverket och dernäst att Helsingfors gasverk blef färdigt vid samma tid som theatern. Ty theatern måste numera belysas med gas, emedan alla dekorationer voro derpå beräknade, och man var redan beredd på möjligheten att nödgas uppsätta ett provisoriskt gasverk enkom för theaterns behof. Bolaget är emellertid belastadt med en skuld af 55 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, hvaraf 10 000konsekvensändrat/normaliserat påräknade (emedan aktier löpa blott för 40 000konsekvensändrat/normaliserat rub.) och 45 000konsekvensändrat/normaliserat opåräknade. Det fordrades under sådana omständigheter mod, för att icke ge företaget förloradt. Bolaget har likväl icke misströstat, och utgången torde visa att det haft rätt. Man skapar nu en amortissementsfond genom 5 kopeks afdrag för hvarje biljett, hvarigenom publiken bidrager till husets byggnad, och dessa medel, som icke få användas för andra ändamål, torde icke allenast betäcka räntorna på statslånet, utan framdeles**)Emedan denna punkt icke influtit i kontraktet med hr Deland, har 5 kopeks afdraget i år berott af hans godtfinnande och han har beviljat detsamma för nedra delen af salongen, t. o. m. balkongen. äfven lemna ett årligt öfverskott för skuldens betalande efterhand.
33 Man har sagt, att om kostnadsförslaget från början upptagits till dess verkliga belopp, hade ingen ny theater blifvit byggd. Det är möjligt att så skett. Men man får härvid icke förgäta, först att mycket kunnat ställas billigare, om det varit på förhand beräknadt, och dernäst att statsanslaget sannolikt då blifvit högre. Statsverket ansåg sig nu ha bidragit med 25 procent till kostnaden; men dessa 25 procent skulle i förhållande till verkliga kostnaden, ha utgjort cirka 28 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, i stället för de erhållna 15 000konsekvensändrat/normaliserat.
34 Totala kostnaden är ännu icke till ziffran bekant, men torde icke understiga 115 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Vackert så. Men till slut beror dock allt på om huset motsvarar sin bestämmelse.
35 Då utrymmet här ej medgifver en mera detaljerad beskrifning, nämna vi endast följande, som läsaren torde jemföra med våra sednast i n:o 132 af detta blad framkastade anmärkningar mot arbetets plan och utförande.
36 Husets halfrunda form, som vid bakre eller östra facaden utlöper i räta vinklar och närmast påminner om theatern i Dresden, gör, jemte dess i proportion icke betydliga höjd, att det bör ses från en längre ståndpunkt för att imponera, hvarföre det också tager sig bäst ut i half sidoprofil från nordöstra sidan eller Henriksgatans esplanad. Sedt från den högre belägna Skillnaden i söder, ligger det för lågt, ser tungt ut och får, äfven genom talets ringa sluttning, utseende af en stor skölpadda, som krupit upp att sola sig bland esplanadernas grönska. Hr Chiewitz förklarar att en höjning af planen medfört alltför stora kostnader och gjort en mur nödvändig mot norra esplanadgatan. Kort sagdt, man har vissa betänkligheter mot det helas utseende, men hoppas att det skall betydligt vinna genom platsens fullständiga planering, när gamla theaterhuset innan kort torde rifvas, och trädplanteringar samt blomsterrabatter behagligt förmildra anblicken sommartid. Man får icke heller förbise svårigheten att förlika en theaters fordringar med nödvändigheten af fristående facader på alla fyra sidorna.
37 Deremot torde ingen bestrida hr Chiewitz ett mästerskap i ornamenter och facader. I dessa detaljer torde nya theaterhuset, likasom det i renare stil utförda riddarhuset, söka sin like i Finland. Effekten häraf kan nu blott ofullständigt bedömas, innan huset blifvit rappadt, då alla fönster, dörrar och ornamenter få bättre relief. Man har anmärkt, att första ritningen hade smakfullare sidofönster. Dessas ändring medförde, bland annat, det förvånande fel, att fönsternicherna nu sträcka sin öfre hvälfning öfver golfven i andra våningens sidorum, som derigenom få en oberäknad och genant kommunikation med klädlogerna nedanför.
38 Huset har fem yttre ingångar till salongen, två till scenen, maskineriet och sidorummen, tre till kaféet och dess kök; dessutom källaringångar, hästtrappa m. m. De inre trapporna äro talrika och kommunikationerna inom huset beqväma. Paradtrapporna till balkongen och första raden samt de breda korridorerne i tre våningar, jemte skilda tamburer för amfitheatern, äro husets största lyx och skulle försvara sin plats i hvilken kejserlig theater som helst. Varma, rymliga, klart belysta med gas, belagda med mattor och försedda med klädhängare, göra de genast vid inträdet ett behagligt intryck. Andra radens befolkning kommer in och ut genom skilda och smalare trappor på hvardera sidan. Hufvudingången har en rymlig förstuga och derinnanför biljettkontor. Särskilda reträttrum finnas vid ingångarne. – Huset inrymmer äfven rum för betjeningen m. m., men saknar lokal för ett kontor.
39 Salongen, belyst af den stora lystern, ger en utomordentligt vacker anblick och torde deri kunna täfla med de smakfullaste mindre theatrar i Europa. Mången hade önskat taket hvälfdt i stället för platt; men är detta ett fel, så har man gjort allt för att låta åskådaren glömma det. På himmelsblå fond, med rika ornamenter i hvitt och guld, nedblicka derifrån salongens skönaste prydnader, de nio sånggudinnorna, omgifna af genier och målade af Ekman. De äro beräknade att ses från salongens lägre regioner, ej från de högre, det perspektivet förfelas och förkortningarna antaga underliga former; men sedda från djupet, tyckas de sväfva i lätta, luftiga, behagfulla och idealiska gestalter öfver åskådarnes hufvuden. Det var en lycklig tanke att genast från början viga denna sal åt sångens ädlare makter; de skola vaka deröfver och straffande nedblicka på hvarje afsteg från det skönas och det ädlas eviga lagar.
40 Logerna äro dekorerade i hvitt och guld, ramen för scenen i rödt och guld, med Helsingfors vapen deröfver; väggarna mörkröda, möblerna klädda med rödt samt i den draperade, med Han Majestäts namnchiffre prydda kejserliga logen förgyllda. Balkongens och första radens avantscener äro möblerade med soffor och speglar. Sittplatserna äro (utom kejs. logen) till antalet 754, dels stolar, dels bänkar, alla numrerade, men torde framdeles kunna ökas till 800, när de missprydande mellanbalkarna försvinna från balkongen. Stående platser uppgifvas till 170, men äro beqvämligen ej flera än 100. Orkesterplatser säljas icke.*)Att salongen är »slösande byggd» i afseende å platser, lärer ej kunna bestridas. Man sitter ojemförligt beqvämare, än i gamla theatern. Isynnerhet berömmas i detta afseende balkongen, avantscenerna, amfitheatern och första radens fond. Parterrn är något trång mellan bänkarna, på länstolarna får man sämjas med sin granne om armbågen, första och andra radens sidoklaffar äro en misslyckad inrättning, och på andra radens fond passerar man något nära förbi hvarandra. Allt sådant kan rättas i mån af erfarenheten.
41 Svårare, ehuru icke omöjligt, är att låta åskådarne se ifrån alla platser. Hela nedra salongen t. o. m. balkongen är i detta afseende så fördelaktig man kan önska, utom att de främsta länstolarna sitta för lågt. Från andra radens fond ser man förträffligt; i första radens fondoriginal: fon, böra de bakre platserna något höjas. På första och andra radens sidor ser man bra från första bänkarna, men i de fem yttre logerna på hvardera sidan ser man icke väl från platserna bakom.
42 Det svåraste profvet vid alla theatrar, det att låta alla platser höra väl, har till en början lyckats temligen, men icke fullständigt. I hela nedra salongen och på balkongens sidor går ett och annat ord från scenen förloradt. Det vill synas, som vore scenen ändock några tum för hög, eller golfvet i salongen för lågt, hvilket sistnämnda kan ändras. I hela den öfra salongen hör man i allmänhet väl, och bäst på sidorna. Både hr Deland och amatörerne intyga, att det är lätt att tala och sjunga på scenen.
43 Hr Deland berömmer äfven scenen som rymlig och angenäm. Att den med sina dekorationer af Gropius, (en del rum med hela väggar) är så prydlig som Helsingfors någonsin kan för vår tid begära, lärer icke bestridas. Maskineriet är af ny konstruktion, med jernspår för kulissvagnarna m. m. Huset eldas med värmeledningsrör och äger under midten en brunn med pumpverk, som ständigt håller vatten på vinden. Gasrör äro öfverallt anbragta i och på väggar och golf. – Det anmärkta felet att fonderna måst afskäras, för att gå hela upp under takstolarna, lärer endast ägt rum med en fond, gjord efter ett äldre mått. Klädlogerna äro nog små och likaså repetitionssalenoriginal: repetitionssolen bakom scenen. Stora foyern är praktfull, men amöblementet stelt. De små buffeterna i nedra våningen äro kalla och ingen trefnad just att njuta i pels och galoscher. Likaså är rökrummet förfeladt. Man bör icke negligera denna del af publiken, så att den önskar sig tillbaka till gamla theatern; i foyern deruppe fås endast finare saker. Att i en theater, som icke är gjord för balkongen allena, nödgas passera många trappor och en kall förstuga, för att finna ett glas punsch, en smörgås och ett glas öl, är alltid ett stort fel. För att komma till restaurationen, måste man gå kring huset. Vidkommande denna del af byggnaden, sal, fyra små rum och två kök, har hr Chiewitz påtagligen missräknat sig. Lokalen är omtyckt, emedan den är väl serverad och belyses med gas, men den är alltför låg och inskränkt, för att motsvara det dermed afsedda ändamålet.
44 Några andra misstag kunde ännu uppräknas; men vi skulle då få skrifva en liten bok. Det bör tilläggas, att hr Chiewitz – i motsats mot hr Cavos’ yttrande att på tredje ritningen kunnat anbringas tre logerader i stället för två – förklarar en höjning af huset oundviklig, för att bereda nödvändigt utrymme.
45 Slutomdömet, såvidt man härtills kunnat erfara, lärer ungefär utfalla så, att hr Chiewitz, biträdd af arkitekten hr von Heideken, uppfört åt bolaget och Helsingfors en vacker theater med en temlig mängd brister och dryga lärpenningar; en theater, som dock i hufvudsaken motsvarar ändamålet och är öfver all jemförelse bättre än någon dylik byggnad härtills i Finland; en theater, hvilken i alla händelser utgör ett betydligt framsteg, värdt att erkännas och värdt att med vänskap omfattas af alla som veta att uppskatta scenens ädla konst.
46 Medan arkitekten sålunda icke torde gå miste om den heder honom med rätta tillkommer för hvad i detta företag är lyckadt och godt, må det tillåtas oss att här uttrycka mångas förbindelse till dem bland Helsingfors stads invånare, hvilka med upplyst välvilja omfattat detta företag och derpå nedlagt en betydlig uppoffring af tid, möda och penningar. Främst i detta afseende utbe vi oss att få betyga vår aktning för bolagets nuvarande direktion, som under många svårigheter lyckats genomföra detta betydande arbete och dermed förvärfvat sig rättmätiga anspråk på ett konstälskande samhälles erkänsla. Att ha gjort hvad vår tid förmått och att efter måttet af sina krafter ha verkat för bildningens sak, – det är, i ett som i annat, den högsta berömmelse man kan eftersträfva.
*)Jemför en uppsats i Papperslyktan n:o 48, grundad på detaljrika anteckningar af en här bosatt theatervän, hr expeditören Weckström.
*)»Silmänkääntäjä» har blifvit gifven i Wiborg m. fl. orter förrän i Helsingfors; men det första femaktsstycke, »Anttonus Putronius» gick här öfver scenen jemte det lilla »Riitaasia».konsekvensändrat/normaliserat
*)Å en del deraf försummades likväl första, å en del andra inbetalningen, så att de verkligen utfärdade actierna sedermera icke blefvo flera, än omkr. 800.
*)Ett af bolagets fel var att det icke vidhöll förslaget att annonsera pristäflan i Sverige, TysklandRyssland och eget land för den bästa, billigaste och ändamålsenligaste ritning.
**)Emedan denna punkt icke influtit i kontraktet med hr Deland, har 5 kopeks afdraget i år berott af hans godtfinnande och han har beviljat detsamma för nedra delen af salongen, t. o. m. balkongen.
*)Att salongen är »slösande byggd» i afseende å platser, lärer ej kunna bestridas.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Nya Theatern i Helsingfors
1 I går onsdag 28 November 1860, en klar, frisk och frostig vinterdag med den oskuldshvitaste snö och det mest klingande slädföre, åkte sånggudinnan Thalia in uti Helsingfors nya theater. Ett ögonblick upphörde dagens andra frågor att brusa; ett ögonblick förenade sig alla klufna, korsande eller fientliga intressen; ett ögonblick värmdes denna vintriga nejd och dessa kulna hjertan vid tanken uppå att en af de ädlaste, högsta och skönaste konster, som sprida ett solsken öfver lifvets bråk och bekymmer, ändtligen vunnit en värdig fristad i Finland. Nästa ögonblick skall citterklangen från konsternas hemland ånyo öfverröstas af tusen materiela bestyr som pocka på dagens uppmärksamhet; stridande meningar, motsatta intressen skola ånyo falla sönder och kämpa om platsen såsom förut; hvarje hjerta skall klappa lika lugnt eller kallt som förr; men detta flyende ögonblick skall icke så snart förgätas; det skall stå muradt i sten som ett minne för kommande tider af några bland Helsingfors invånares aktning för konsten och oegennyttiga bemödande att göra för den hvad vår tid förmått – ringa måhända för framtidens fordringar, men ganska mycket i jemförelse med hvad som varit tillförene.
2 Detta hus är i ordningen det sjette eller sjunde, som blifvit uppfördt i Finland enkom för dramatiska ändamål och det andra, som dertill uppförts af sten.
3 Theatern i Finland begynte med den kringvandrande julstjernan*)Jemför en uppsats i Papperslyktan n:o 48, grundad på detaljrika anteckningar af en här bosatt theatervän, hr expeditören Weckström. och uppstod således som hela den moderna konsten ursprungligen af religiös grund. Derefter kommo de lärda s. k. komedierna af andeligt och moraliskt innehåll från universitetets stiftelse 1640 i Åbo, Wiborg m. fl. orter intill stora ofreden i början af 1700-konsekvensändrat/normaliserattalet, då den största tragedi, som Finland upplefvat, spelades här i den dystra verkligheten. Från medlet af 1700-konsekvensändrat/normaliserattalet omtalas sällskapsspektakler i Wiborg. Med Gustaf III begynte scenen få egna skådespelare. »Komedianterne» inkommo i Finland med tysken Seyerling, som från 1784 till omkring 1860 spelade i Åbo, Helsingfors, Vasa m. fl. orter. Till theatrar den tiden begagnades tobakslador, och utförandet var derefter, men åskådarne greto och skrattade af hjertans lust.
4 Derefter omtalas en hr Sundqvist, sedan en fru Rydström och defter hr Gellerstedt som föreståndare för kringresande theatrar i Finland, medan samtidigt och länge derefter fru Gellerstedt höll flitiga dansskolor. Dessutom uppfördes mot slutet af 1790-konsekvensändrat/normaliserattalet »Kronofogdarne» i Helsingfors. Aktörerne voro soldater af lifregementet, stationerade på Sveaborg, och theatern var det ryktbara Tammelinska huset, som ännu för få år sedan qvarstod vid Mariegatan med fönsterna tätt invid gatläggningen.
5 I städer, som hade läroverk, voro dittills (och i en del gymnasiistäder ända till denna dag) alla spektakler under läseterminerna strängeligen förbjudna. Men midtunder kriget, den 14 September 1808, den blodiga dagen vid Oravais, annonserades theater i Åbo Tidningar. Vid den tiden lyste hr Bonuviers theater i Åbo m. fl. städer och fortfor en tid bortåt med den framgång, att han lät inreda åt sig en egen theater vid Nytorget i Åbo med plats för 700 personer. Denna theater förstördes vid branden 1827.*)Hr Elmgrens uppsats i Literaturbladet 1853.
6 Efter Bonuvier, som länge qvarlefde, ända till för ett par år sedan, för att bevittna theaterns sednare öden, uppdyka en mängd kringresande sällskaper i theaterns historia. När rådman Etholéns tobakslada på Kampen vid Helsingfors icke mera ansågs motsvara »en bildad publiks billiga fordringar»,konsekvensändrat/normaliserat invigde tysken Gappmeyer 1815 en ny theater i Helsingfors, och denna befann sig, under sedermera statsrådet Ehrenströms gustavianska hägn, i ett artillerimagasin vid den s. k. Brobergshagen, der nu junkarskolan befinner sig. I denna theater spelade, utom Bonuvier, föreståndarne Berggren, Widerberg, Lemke och Hall, jemte flera tyska trupper, hvaribland den Schulzska var ryktbarast.
7 År 1825 bildade sig ett bolag för uppförandet af ett särskildt theaterhus, det nu s. k. »gamla»,konsekvensändrat/normaliserat och tecknade dertill 160 aktier à 100 32-skillings rublar hvardera. Samma höst begynte byggnaden, och den 9 Mars 1827 invigdes denna theater, som då hade 393 sittande och 60 stående platser, högtidligen af samme tyske theaterdirektör hr Arnold Schultz med en prolog »Die Schauspielskunst» i 4 lefvande bilder samt »Die Korsen»,konsekvensändrat/normaliserat skådespel af Kotzebue. Allt aflopp till publikens synnerliga belåtenhet, och till en del präktigare än nu, emedan aficherna voro tryckta på rödt siden. Dyraste platserna kostade 2 rubel banko eller 1 riksdaler 24 skillingar.
8 Detta sedan af kritiken så illa medfarna hus har sett sina lysande dagar och kommer, som billigt må erkännas, att intaga sin minnesvärda plats i dramatiska konstens historia här i landet. Fyra språk ha tid efter annat täflat om dess nu utdömda tiljor. De tyska skådespelaresällskaperna hade de första 15 åren här en afgjord öfvervigt. Utom Schultz, ha Köhler, Weylandt, madame Kestelot, Horniche, Mohr, Reitmeyer, och de sednare åren Gehrmann, Schramek, Nielitz m. fl. uppträdt här efter hvarandra, än med talpjeser, än med operor, och stundom med en framgång, som ännu är i kär hågkomst hos Helsingfors theatervänner. Hvem minns icke huru på dessa samma skrofliga tiljor Papageno spelat, Figaro sjungit, Don Juan, (Lemminkäinens föregångare) besegrat de sköna, Massaniello, (Garibaldis föregångare) befriat Neapel, Robert rasat, Faust blifvit bortförd genom luften, Hans Sachs diktat, Friskytten fällt en örn uti flygten, Jungfrun af Orleans kämpat och fallit, Carl Moor störtat sin broder i fångtornet, Fra Diavolo blifvit skjuten af sbirrerne, Emilia Galotti suckat och gråtit, Donaunymfen sväfvat på böljorna, Lumpaci Vagabundus vandrat med renseln på ryggen, Lucie framkallat tårar, Romeo och Julia dött med hvarandra, fén Cheristane bortsväfvat genom luften, ja till och med »profetens» sol, så klen som den varit, inom dessa väggar belyst den frostiga vintermorgonen? Nu, när dessa väggar af träd allaredan äro dömda till undergång och innan kort skola ramla, – nu skola också vi, som länge tillhört antalet af deras motståndare, rättvist erkänna, att inom dem blifvit sedt så mycket vackert, lifvande och anslående, att man endast kan önska, det nya theatern må utvälja det bästa och bestående af den gamlas repertoir samt rikta den med nya, lika goda eller bättre skapelser af en nyare tid.
9 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 4/12 1860:|144 2|Nya Theatern i Helsingfors
(Se n:o 142.)
10 Ännu må tilläggas, att Wagners ryktbara opera »Tannhäuser» med dess framtidsmusik blifvit gifven på Helsingfors gamla theater två eller tre år innan den gifvits uti Paris. Minnet af Norma, Hvita frun, Svarta Dominon m. fl. hör äfven till tyska språkets område här.
11 Små franska theatersällskaper ha flera gånger, såsom 1841 och 1860, uppträdt på samma scen någongång i förening med tyska. Amatörer och damer i Helsingfors ha två eller tre gånger i gamla theatern gifvit franska pjeser för välgörande ändamål.
12 Vi ha oss ej bekant, om det var Bonuvier, Berggren, Widerberg eller Hall, som först uppträdde med svenska skådespelare i gamla theatern. 1833 om vintern spelade här hr Westerlund med den mest lysande framgång; åtminstone för kassan. Han stod då i förbund med fyrverkaren Magito, ett maskinist-snille, som på denna scen sprängde paschans af Janina hela fäste i luften och i »Robert Djefvulen» (allt pantomim) lät hela scenen öfversvämmas af torra vågor. Sedan uppträdde i gamla theatern efter hvarandra som föreståndare för svenska sällskaper herrar Westerlund och Lambert (brytning inför öppen ridå 1834), Torslov och Sevelin (1836, 1838, 1843, m. m.), P. Deland (1839, 1846, 1849, 1851,) F. Deland (1844, 1846), Hessler, Fru Djurström (1845), Stjernström, Roos, Andersson, Selinder, Novander, Schwartz & Dahlgren m. fl. andra. Den svenska scenens förnämsta artister uppträdde här om somrarna för en kortare tid. Allt, eller nästan allt hvad för scenen blifvit skrifvet eller öfversatt på svenska språket, gick här öfver tiljorna. Hvem mins ej Torslov som Ludvig XI, Strozzi, Richelieu, – fru Torslov som lady Macbeth och hertiginnan af Malborough; – Emelie Högqvist som Thisbe eller Suzette; – P. Deland som »debutantens far», morbror Pehr, gamla baron; – fru Deland som Griselda, Marie Jeanne; – Betty Deland som Jolantha och lilla kusin; – fru Wilson som drottning Anna, Preciosa, Esmeralda; – F. Deland som Bautastenius, rika morbror, magister Bläckstadius; – Dahlqvist som Hamlet och Erik XIV; – Sevelin som Pfefferkorn; – Stjernström som Cesar de Bazano, Orgon, perukmakaren; – Åhman som Hakon Jarl och Tartuffe; – fru Andersson som Gudule; – fru Lagerqvist uti Riquebourg; – fru Hedin som Carl XI; – Charlotte Lindmark som Walborg och Ludvig XIV; – Hilma Sjöberg som Polixena och Anna i Lifvets strid; – mad:lle Säfström som Maritana; – fru Schwartz som Edith; – fru Hessler som skärgårdsflickan; – Hedvig Forsman som syrsan; – dessa och många andra roler, som ännu qvarlefva i mångens hågkomst och hvilka, än sorgsna, än skämtande, än flerartade, än fina och naiva, framkallat så oändligt många tårar och löjen inom gamla theaterns tarfliga väggar!
13 Och hvem mins icke dessa amatörspektakler, som på deras tid ha efterlemnat så många glada minnen från samma scen: Barberarn, Kärleksdrycken, Kung Carls Jagt, Preciosa, Ett skärgårdsäfventyr m. fl.? Den första svaga gryningen af en dramatisk literatur i Finland har randats på denna scen; här har ock finska språket för första gången höjt sin rika, böjliga, fast ännu så föga kända stämma i stycken af större ramar;*)»Silmänkääntäjä» har blifvit gifven i Wiborg m. fl. orter förrän i Helsingfors; men det första femaktsstycke, »Anttonus Putronius» gick här öfver scenen jemte det lilla »Riitaasia».konsekvensändrat/normaliserat här har den första tanken vaknat på möjligheten af en inhemsk theaterskola; här vexte ett ständigt ökadt intresse för scenens ädla och glada konst, och slutligen var det här, som man i ögonblickets varmaste hänförelse den 24 Mars 1852 såg planen mogna att uppföra ett nytt theaterhus i Helsingfors. Detta s. k. gamla, men dock endast 33-åriga theaterhus har således arbetat för sin egen undergång, men på ett sätt som till och med stock och sten böra arbeta: genom att föra sin sak framåt och bana plats för en bättre, en lyckligare efterträdare. Det har gjort för sin tid hvad det förmått; när tiden kommit längre, träder det af, och de som dittills sett endast brister, skola måhända sedan döma en rättvis dom öfver det förflutna.
14 Planen att uppföra en ny theater i Helsingfors daterar sig i sjelfva verket från en tidigare period än 1852. Redan 1836, och kanske derförinnan, när alla trängdes för att se mad:lle Högqvist, hörde man talas om trängsel och obeqvämlighet. Redan 1843 begynte jemförelsen med dåvarande nya theatrar i Åbo och Wiborg utfalla betänklig för theaterhuset i Helsingfors. »Så gudlöst det än skulle vara att uppmana folk till Herostratiska bragder» – skrifver en korresp, i Morgonbladet för den 1 Juni nämnde år, – »så förlåtligt kan det dock anses, att med det djupaste förakt erinra sig den usla lada, som i hufvudfloden bär namn och värdighet af ’Thalias tempel’tillagt av utgivaren».konsekvensändrat/normaliserat Korresp. uppmanar theaterhusdirektionen att ofördröjligen rasera det gamla och bygga ett nytt; hvarpå dock red. svarar med den förhoppning, att publiken, i sin förtjusning öfver hr Torslovs sällskap, högst sannolikt skulle innan kort stampa sönder »den bräckliga hyddan».konsekvensändrat/normaliserat
15 Men den bräckliga hyddan stod tappert på sig, deri understödd af åtskilliga nya hjeltar m. m., som 1842 insattes uti dess väggar. Emellertid blefvo ropen allt högljuddare. Kämparne för det nya uppträdde väldeligen än i det ena, än i det andra bladet, medan kämparne för det gamla lika manhaftigt uppträdde till dess försvar. »Besinna»,konsekvensändrat/normaliserat säger i Hfors Tidn. 1847 N:o 2 »en integrerande del i det bångstyriga theaterhusbolaget i Helsingfors»,konsekvensändrat/normaliserat – »besinna att frågan hvälfver sig kring den lumpna summan af 40 till 50 000konsekvensändrat/normaliserat silfverrubel!» – med hvilket dräpande argument det nya theaterhuset det tiden förvisades till de poetiska illusionernas område, åt hvilket förståndigt folk endast kan småle. Ändock förstummades icke de envise skrikarne. 1849 hade klagomålen blifvit så högljudda, att theaterhuset erkändes »icke mera uppfylla allmänhetens billiga fordringar på utrymme och elegans»,konsekvensändrat/normaliserat hvarföre huset då på sommaren blef dels ombyggdt, dels tillbyggdt, och höjden ökades genom att sänka golfvet. Fyra nya loger tillkommo; platsernas antal ökades från 433 till 611, salongen nytapetserades med guldlister och andra praktverk, tablåridå anskaffades, nya eldstäder inrättades, scenen utvidgas bakåt o. s. v., genom hvilket ryktbara »baksteg» byggnadens bestånd dåmera ansågs betryggadt för långa tider framåt.
16 Verkligen tyckas också klagomålen ha tystnat – ett helt år. Redan 1851 begynte de ånyo, och påföljande år blef det gamla theaterhusets öde att just genom en af sina gladaste triumfer döma sig sjelf till döden.
17 Det var samma qväll Kung Carls Jagt gafs första gången. Efter slutad representation begåfvo sig alla de spelande i kostym, beledsagade af deras familjer och inbjudne af härvarande theatervänner, till societetshuset, der en sexa var arrangerad med sång, dans och musik. Större förteelser på konstens område ha här trädt öfver tiljorna; mer än en gång ha konstnärer åtnjutit här en bullersamare hyllning; men aldrig hade konsten i Finland bevittnat en så allmän, så liflig hänförelse, som i denna sångens och ungdomens första soliga högtidsqväll. Ingenting syntes dåmera omöjligt, och ingenting var det heller. Gamle affärsmän, grånade uti lifvets prosa, blefvo unge på nytt och läto utan betänkande hänföra sig af just dessa samma planer och förhoppningar, hvilka den kalla beräkningen kort förut hade behandlat som barnsliga drömmar. Utgifvaren af detta blad – konsul G. A. Wasenius, sjelf en af det gamla theaterhusets grundläggare samt i många år en af bolagets direktörer och husets försvarare emot nyhetsmakarne – var den förste som då begärde af hr Kleineh ett ark konceptpapper och tecknade derpå 3 aktier för ett nytt theaterhus à 500 rubel aktien. Exemplet följdes af flera de närvarande.
18 (Forts.)
Notisen/artikeln ingår i HT 8/12 1860:|146 3|Nya Theatern i Helsingfors.
(Se n:o 142, 144.)
19 Nämnde 24 Maj 1852 tecknades för ett nytt theaterhus i Helsingfors 12 aktier a 500 rubel, summa 12 000konsekvensändrat/normaliserat rub. Kostnaden beräknades då i rund summa till 50 000konsekvensändrat/normaliserat rub. I Maj månad samma år sammanträdde omkring tjugu theatervänner i societetshuset och anmodade, med de församlades enskilda ansvar för kostnaderna, länearkitekten Chiewitz att uppgöra ritning och kostnadsförslag för ett stentheater, beräknad att inrymma 900 åskådare. Komiterade valdes för att vidtaga nödiga åtgärder.
20 Denna ritning var egentligen icke den första. Redan 1840 hade den unge, lofvande och alltför tidigt bortgångne arkitekten Alexander Engel, måhända under sin faders ledning, uppgjort en ritning för detta ändamål, hvilken ritning ännu förvaras hos expeditören Weckström, men icke ledde till vidare resultat. Framl.Framlidne geheimerådet baron Klinkovström lärer varit den som då närmast intresserat sig för saken.
21 Hr Chiewitz blef färdig med sin första ritning i Oktober 1853. Sedan den i Åbo väckt allmän beundran såsom något för vårt land utomordentligt, hitsändes ritningen i November, exponerades i December uti Frenckellska bokhandeln och vann äfven här många sympathier. Den 15 Febr. 1854 blef ett allmänt sammanträde. Komiterade hade då uppgjort förslag till en ny aktieteckning à 50 rub., att inbetalas i 3 serier, och när man fått tillsamman 30 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, ville man ansöka om ett statslån till samma belopp. På grund häraf tecknades genast 115 aktier, och listor kringsändes; men teckningen skulle blott i det fall vara bindande, att statslånet fölle ut. Kostnaden beräknades till 62 000konsekvensändrat/normaliserat rub. och komiterade hade uträknat, att byggnaden borde gifva aktionärerne 4 procent i årlig nettobehållning.
22 Emellertid fick man annat att tänka på. Kriget kom emellan, och theaterfrågan stod stilla. Då hände sig på våren 1856, att H. M. Kejsaren, vid ett besök i Helsingfors, behagade fästa nådig uppmärksamhet vid behofvet af ett nytt theaterhus här, i utbyte mot det missprydande gamla. Det kejserliga ordet förvandlade i hast en mängd högt uppsatte och inflytelserika personer, hvilka dittills icke haft tid att skänka frågan någon uppmärksamhet, till ifrige theatervänner och befordrare af det nya företaget, »C’est une bicoque»,konsekvensändrat/normaliserat det är ett ruckel, sade man till hvarandra om gamla theaterhuset, och vid den stora middagen d. 29 April med anledning af fredsslutet cirkulerade efter måltiden teckningslistorna för nya theatern och fylldes med namn. Ungefär samtidigt ingingo tre komiterade, å det blifvande bolagets vägnar, med underd.underdånig ansökning till H. K. M. att styrelsen måtte med nödiga bidrag underlätta uppförandet af ett landets hufvudstad värdigt theaterhus af sten, och d. 2 Aug. 1856 behagade H. K. M. dertill anslå en summa af 15 000konsekvensändrat/normaliserat rub. s:r att som bidrag till husets uppförande i tre terminer utbetalas af finska statsmedel, hvarjemte H. K. M. tillika, för underhållet af en orkester behagade anslå 3 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året, under vilkor att inrättningen bör motsvara allmänhetens billiga fordringar samt att ordföranden i bolagets direktion må utses af generalguvernören.
23 Den 8 November 1856 konstituerade sig bolaget och valde nya komiterade för stadgars uppgörande m. m. Aktier voro då tecknade för 15 000konsekvensändrat/normaliserat rubel; men redan i Februari 1857 steg det tecknade beloppet till 920 aktier, motsvarande 46 000konsekvensändrat/normaliserat rubel.*)Å en del deraf försummades likväl första, å en del andra inbetalningen, så att de verkligen utfärdade actierna sedermera icke blefvo flera, än omkr. 800. Hr Chiewitz första ritning hade nu blifvit granskad; åtskilliga förändringar, hvaribland anbringande af en kejserlig loge ansågos af h. ex. generalguvernören nödiga. Tillika beslöts att inköpa aktierna i gamla theaterhuset.
24 Hr Chiewitz nya ritning – den andra – blef färdig i Maj 1857. Kostnadsförslaget, »modifieradt efter då gällande priser»,konsekvensändrat/normaliserat beräknades till 66 580konsekvensändrat/normaliserat rub. Huset skulle få 3 logerader; platsernas antal beräknades till 938 och brutto inkomsten för fullt hus till 506 rub. 60 kop.
25 Emellertid befanns icke heller denna, af bolaget godkända andra ritning sådan att den vann styrelsens bifall, hvarföre hr Chiewitz anmodades göra en ny, med iakttagande af de anmärkningar intendenten Lohrmann, på anmodan, derom afgifvit. Denna tredje ritning, hitkommen första dagarna i December 1857, upptog endast två rader loger och 804 platser, af hvilka 754 sittande, och kostnaden beräknades till 65 774konsekvensändrat/normaliserat rubel 5 kopek silfver. Bolaget fann denna ritning »åstadkomma mycken svårighet att bereda äfven de mindre bemedlade klasserna i samhället, såsom ändamålet obestridligen kräfde, lämpliga och billiga platser»,konsekvensändrat/normaliserat men trodde dock olägenheten kunna genom något arrangement minskas och godkände förslaget – oaktadt mycket deröfver yttradt missnöje – i förmodan att de i förra ritningen anmärkta brister ej kunde på annat sätt afhjelpas.
26 Lyckligtvis kom denna högst förfelade ritning icke till utförande, emedan H. K. M., jemte ritningens och bolagsreglornas stadfästande, nådigst behagade tillåta bolaget att »efter omständigheterna vidtaga nödiga förändringar i husets inredning».tillagt av utgivaren Samtidigt beviljades orkesteranslagets uppbärande redan från 1859 års början, med vilkor likväl att företrädesvis unge inhemske musici skulle för orkestern bildas och anställas; hvarföre ock 7 yngre landsmän, med understöd af dessa medel, utskickades till Leipzig för att utbilda sig vid dervarande konservatorium och sedan ingå som medlemar i denna orkester.
27 Nämnde tredje ritning hade i Petersburg varit underställd den berömde arkitekten Cavos’ granskning, och hr Cavos lärer temligen otvetydigt hafva förklarat de två logeraderna för en absurditet. Med ledning af hans projekterade ändringar skyndade bolaget nu, d. 3 Maj 1858, att af hr Chiewitz begära ett fjerde ritning, bland annat med tre logerader, såsom den första och andra. Direktion valdes; man beslöt att huset skulle vara färdigt i Oktober 1860 och, om möjligt, belysas med gas.
28 Härmed voro ändtligen de första svårigheterna lyckligen öfverståndna. Grundläggningen begynte hösten 1858; hösten 1859 var huset under tak och invigdes, som bekant, d. 28 Nov. 1860. Men derförinnan hade företaget andra och ganska betänkliga hinder att öfvervinna.
29 (Fortsättes.)
Notisen/artikeln ingår i HT 27/12 1860:|153 2|Nya Theatern i Helsingfors
(Se n:o 142, 144, 146.)
30 Det nya huset har uppstått genom några personers intresse för den dramatiska konsten och önskan att bereda densamma en värdig fristad i Finlands hufvudstad. Knappt har väl någon af aktieägarne ens i början hyst illusioner om en blifvande vinst. Men väl ansåg man sig ha skäl att förvänta en billig ränta, och denna förmodan bestyrktes af de tre första kostnadsförslagen, hvilka, upptagande 62 till 66 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, ansåges snarare högt, än lågt uppgjorda. För att göra förslaget möjligt, beslöt man, att, utom vanlig restauration, äfven inrätta ett café restaurant i nedra våningen och 6 boningsrum, disponibla att uthyra. Hyrorna beräknades inalles till omkring 4 000konsekvensändrat/normaliserat rubel om året, således 10 procent på aktiekapitalet, som efter afdrag af statsbidraget, 15 000konsekvensändrat/normaliserat rub., ej ansågs böra öfverstiga 40 000konsekvensändrat/normaliserat rubel. Efter afdrag af husets underhåll, brandförsäkring och öfriga onera, borde alltså en behållning af 4 till 6 procent kunna påräknas för aktieägarne.
31 Denna kalkyl slog felt. Listen på missräkningar är lång. Vi upprepa här blott de vigtigaste. En stor del af de första materialierne inköptes under kostnadsförslaget, men arkitekten hade misstagit sig betydligt om qvantiteterna, ochoriginal: ock allt som sedan behöfdes blef öfver höfvan dyrt, icke blott genom prisernas allmänna stegring, utan och emedan det måste i hast inköpas, kosta hvad det kosta ville. Arbetslönerna stego. Maskineriet kostade vidpass 4 gånger mer än beräknadt var. Gasledning, vattenverk, kaloriferer, planering, allt blef dyrare. I dekorationerna gjordes behöfliga tillägg, utan att de dock kunna anses ännu fullständiga. Möbler tillkommo; kejserliga logen blef en dyr tillsats och upptog omkring 30 de bästa platser i salongen. Dess kostnad, när den står tom, öfverstiger ensam räntan på statsanslaget. En veranda tillkom utanför kaféet. Bolaget var nödsakadt inlösa en brunn och deltaga i kostnaden för en ny. Med ett ord, bolaget fick betala lärpenningar både för dess egen och arkitektens oerfarenhet, och i detta afseende torde felen kunna repartiseras.*)Ett af bolagets fel var att det icke vidhöll förslaget att annonsera pristäflan i Sverige, Tyskland Ryssland och eget land för den bästa, billigaste och ändamålsenligaste ritning.
32 Resultatet blef det bekanta, att tillgångarne blefvo otillräckliga och att först 30 000konsekvensändrat/normaliserat, derpå ytterligare 225 000konsekvensändrat/normaliserat rubel måste upplånas. Bolaget måste dervid ännu skatta sig lyckligt, först att lånen beviljades på måttliga vilkor af statsverket och dernäst att Helsingfors gasverk blef färdigt vid samma tid som theatern. Ty theatern måste numera belysas med gas, emedan alla dekorationer voro derpå beräknade, och man var redan beredd på möjligheten att nödgas uppsätta ett provisoriskt gasverk enkom för theaterns behof. Bolaget är emellertid belastadt med en skuld af 55 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, hvaraf 10 000konsekvensändrat/normaliserat påräknade (emedan aktier löpa blott för 40 000konsekvensändrat/normaliserat rub.) och 45 000konsekvensändrat/normaliserat opåräknade. Det fordrades under sådana omständigheter mod, för att icke ge företaget förloradt. Bolaget har likväl icke misströstat, och utgången torde visa att det haft rätt. Man skapar nu en amortissementsfond genom 5 kopeks afdrag för hvarje biljett, hvarigenom publiken bidrager till husets byggnad, och dessa medel, som icke få användas för andra ändamål, torde icke allenast betäcka räntorna på statslånet, utan framdeles**)Emedan denna punkt icke influtit i kontraktet med hr Deland, har 5 kopeks afdraget i år berott af hans godtfinnande och han har beviljat detsamma för nedra delen af salongen, t. o. m. balkongen. äfven lemna ett årligt öfverskott för skuldens betalande efterhand.
33 Man har sagt, att om kostnadsförslaget från början upptagits till dess verkliga belopp, hade ingen ny theater blifvit byggd. Det är möjligt att så skett. Men man får härvid icke förgäta, först att mycket kunnat ställas billigare, om det varit på förhand beräknadt, och dernäst att statsanslaget sannolikt då blifvit högre. Statsverket ansåg sig nu ha bidragit med 25 procent till kostnaden; men dessa 25 procent skulle i förhållande till verkliga kostnaden, ha utgjort cirka 28 000konsekvensändrat/normaliserat rubel, i stället för de erhållna 15 000konsekvensändrat/normaliserat.
34 Totala kostnaden är ännu icke till ziffran bekant, men torde icke understiga 115 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver. Vackert så. Men till slut beror dock allt på om huset motsvarar sin bestämmelse.
35 Då utrymmet här ej medgifver en mera detaljerad beskrifning, nämna vi endast följande, som läsaren torde jemföra med våra sednast i n:o 132 af detta blad framkastade anmärkningar mot arbetets plan och utförande.
36 Husets halfrunda form, som vid bakre eller östra facaden utlöper i räta vinklar och närmast påminner om theatern i Dresden, gör, jemte dess i proportion icke betydliga höjd, att det bör ses från en längre ståndpunkt för att imponera, hvarföre det också tager sig bäst ut i half sidoprofil från nordöstra sidan eller Henriksgatans esplanad. Sedt från den högre belägna Skillnaden i söder, ligger det för lågt, ser tungt ut och får, äfven genom talets ringa sluttning, utseende af en stor skölpadda, som krupit upp att sola sig bland esplanadernas grönska. Hr Chiewitz förklarar att en höjning af planen medfört alltför stora kostnader och gjort en mur nödvändig mot norra esplanadgatan. Kort sagdt, man har vissa betänkligheter mot det helas utseende, men hoppas att det skall betydligt vinna genom platsens fullständiga planering, när gamla theaterhuset innan kort torde rifvas, och trädplanteringar samt blomsterrabatter behagligt förmildra anblicken sommartid. Man får icke heller förbise svårigheten att förlika en theaters fordringar med nödvändigheten af fristående facader på alla fyra sidorna.
37 Deremot torde ingen bestrida hr Chiewitz ett mästerskap i ornamenter och facader. I dessa detaljer torde nya theaterhuset, likasom det i renare stil utförda riddarhuset, söka sin like i Finland. Effekten häraf kan nu blott ofullständigt bedömas, innan huset blifvit rappadt, då alla fönster, dörrar och ornamenter få bättre relief. Man har anmärkt, att första ritningen hade smakfullare sidofönster. Dessas ändring medförde, bland annat, det förvånande fel, att fönsternicherna nu sträcka sin öfre hvälfning öfver golfven i andra våningens sidorum, som derigenom få en oberäknad och genant kommunikation med klädlogerna nedanför.
38 Huset har fem yttre ingångar till salongen, två till scenen, maskineriet och sidorummen, tre till kaféet och dess kök; dessutom källaringångar, hästtrappa m. m. De inre trapporna äro talrika och kommunikationerna inom huset beqväma. Paradtrapporna till balkongen och första raden samt de breda korridorerne i tre våningar, jemte skilda tamburer för amfitheatern, äro husets största lyx och skulle försvara sin plats i hvilken kejserlig theater som helst. Varma, rymliga, klart belysta med gas, belagda med mattor och försedda med klädhängare, göra de genast vid inträdet ett behagligt intryck. Andra radens befolkning kommer in och ut genom skilda och smalare trappor på hvardera sidan. Hufvudingången har en rymlig förstuga och derinnanför biljettkontor. Särskilda reträttrum finnas vid ingångarne. – Huset inrymmer äfven rum för betjeningen m. m., men saknar lokal för ett kontor.
39 Salongen, belyst af den stora lystern, ger en utomordentligt vacker anblick och torde deri kunna täfla med de smakfullaste mindre theatrar i Europa. Mången hade önskat taket hvälfdt i stället för platt; men är detta ett fel, så har man gjort allt för att låta åskådaren glömma det. På himmelsblå fond, med rika ornamenter i hvitt och guld, nedblicka derifrån salongens skönaste prydnader, de nio sånggudinnorna, omgifna af genier och målade af Ekman. De äro beräknade att ses från salongens lägre regioner, ej från de högre, det perspektivet förfelas och förkortningarna antaga underliga former; men sedda från djupet, tyckas de sväfva i lätta, luftiga, behagfulla och idealiska gestalter öfver åskådarnes hufvuden. Det var en lycklig tanke att genast från början viga denna sal åt sångens ädlare makter; de skola vaka deröfver och straffande nedblicka på hvarje afsteg från det skönas och det ädlas eviga lagar.
40 Logerna äro dekorerade i hvitt och guld, ramen för scenen i rödt och guld, med Helsingfors vapen deröfver; väggarna mörkröda, möblerna klädda med rödt samt i den draperade, med Han Majestäts namnchiffre prydda kejserliga logen förgyllda. Balkongens och första radens avantscener äro möblerade med soffor och speglar. Sittplatserna äro (utom kejs. logen) till antalet 754, dels stolar, dels bänkar, alla numrerade, men torde framdeles kunna ökas till 800, när de missprydande mellanbalkarna försvinna från balkongen. Stående platser uppgifvas till 170, men äro beqvämligen ej flera än 100. Orkesterplatser säljas icke.*)Att salongen är »slösande byggd» i afseende å platser, lärer ej kunna bestridas. Man sitter ojemförligt beqvämare, än i gamla theatern. Isynnerhet berömmas i detta afseende balkongen, avantscenerna, amfitheatern och första radens fond. Parterrn är något trång mellan bänkarna, på länstolarna får man sämjas med sin granne om armbågen, första och andra radens sidoklaffar äro en misslyckad inrättning, och på andra radens fond passerar man något nära förbi hvarandra. Allt sådant kan rättas i mån af erfarenheten.
41 Svårare, ehuru icke omöjligt, är att låta åskådarne se ifrån alla platser. Hela nedra salongen t. o. m. balkongen är i detta afseende så fördelaktig man kan önska, utom att de främsta länstolarna sitta för lågt. Från andra radens fond ser man förträffligt; i första radens fondoriginal: fon, böra de bakre platserna något höjas. På första och andra radens sidor ser man bra från första bänkarna, men i de fem yttre logerna på hvardera sidan ser man icke väl från platserna bakom.
42 Det svåraste profvet vid alla theatrar, det att låta alla platser höra väl, har till en början lyckats temligen, men icke fullständigt. I hela nedra salongen och på balkongens sidor går ett och annat ord från scenen förloradt. Det vill synas, som vore scenen ändock några tum för hög, eller golfvet i salongen för lågt, hvilket sistnämnda kan ändras. I hela den öfra salongen hör man i allmänhet väl, och bäst på sidorna. Både hr Deland och amatörerne intyga, att det är lätt att tala och sjunga på scenen.
43 Hr Deland berömmer äfven scenen som rymlig och angenäm. Att den med sina dekorationer af Gropius, (en del rum med hela väggar) är så prydlig som Helsingfors någonsin kan för vår tid begära, lärer icke bestridas. Maskineriet är af ny konstruktion, med jernspår för kulissvagnarna m. m. Huset eldas med värmeledningsrör och äger under midten en brunn med pumpverk, som ständigt håller vatten på vinden. Gasrör äro öfverallt anbragta i och på väggar och golf. – Det anmärkta felet att fonderna måst afskäras, för att gå hela upp under takstolarna, lärer endast ägt rum med en fond, gjord efter ett äldre mått. Klädlogerna äro nog små och likaså repetitionssalenoriginal: repetitionssolen bakom scenen. Stora foyern är praktfull, men amöblementet stelt. De små buffeterna i nedra våningen äro kalla och ingen trefnad just att njuta i pels och galoscher. Likaså är rökrummet förfeladt. Man bör icke negligera denna del af publiken, så att den önskar sig tillbaka till gamla theatern; i foyern deruppe fås endast finare saker. Att i en theater, som icke är gjord för balkongen allena, nödgas passera många trappor och en kall förstuga, för att finna ett glas punsch, en smörgås och ett glas öl, är alltid ett stort fel. För att komma till restaurationen, måste man gå kring huset. Vidkommande denna del af byggnaden, sal, fyra små rum och två kök, har hr Chiewitz påtagligen missräknat sig. Lokalen är omtyckt, emedan den är väl serverad och belyses med gas, men den är alltför låg och inskränkt, för att motsvara det dermed afsedda ändamålet.
44 Några andra misstag kunde ännu uppräknas; men vi skulle då få skrifva en liten bok. Det bör tilläggas, att hr Chiewitz – i motsats mot hr Cavos’ yttrande att på tredje ritningen kunnat anbringas tre logerader i stället för två – förklarar en höjning af huset oundviklig, för att bereda nödvändigt utrymme.
45 Slutomdömet, såvidt man härtills kunnat erfara, lärer ungefär utfalla så, att hr Chiewitz, biträdd af arkitekten hr von Heideken, uppfört åt bolaget och Helsingfors en vacker theater med en temlig mängd brister och dryga lärpenningar; en theater, som dock i hufvudsaken motsvarar ändamålet och är öfver all jemförelse bättre än någon dylik byggnad härtills i Finland; en theater, hvilken i alla händelser utgör ett betydligt framsteg, värdt att erkännas och värdt att med vänskap omfattas af alla som veta att uppskatta scenens ädla konst.
46 Medan arkitekten sålunda icke torde gå miste om den heder honom med rätta tillkommer för hvad i detta företag är lyckadt och godt, må det tillåtas oss att här uttrycka mångas förbindelse till dem bland Helsingfors stads invånare, hvilka med upplyst välvilja omfattat detta företag och derpå nedlagt en betydlig uppoffring af tid, möda och penningar. Främst i detta afseende utbe vi oss att få betyga vår aktning för bolagets nuvarande direktion, som under många svårigheter lyckats genomföra detta betydande arbete och dermed förvärfvat sig rättmätiga anspråk på ett konstälskande samhälles erkänsla. Att ha gjort hvad vår tid förmått och att efter måttet af sina krafter ha verkat för bildningens sak, – det är, i ett som i annat, den högsta berömmelse man kan eftersträfva.