3 Vi hafve förnummit det glädjerop, som gått öfver fjälltrakterna i Kaukasus från Tereks vackra vågor allt intill Goktschai: »Löjtnant Leopold är icke mer!» Ni, som så mången månljus natt mättat schakalerna med rof af slagne fienders lik; ni, hvars namn blifvit en saga i hela Grusien – så att Tscherkessen begabbande frågar sin flyende landsman: »tror du att Löjtnant Leopold sitter bakom busken?» ni som med Don Juans Leporello, vid räkningen af edra ömmare segrar, kan utropa: »aber in Grusien ...!» ni skulle vara fallen för en simpel blykula! Min kapten! man har misstagit sig. Trött att »komma, se och segra»,konsekvensändrat/normaliserat har ni sökt transport till det fredliga Soroki och erhållit den, jemte kaptensfullmakt; ni ser, att vi äre underrättade. Lycka till! Ni har väl ej något emot, att vi fortsätte vår brefvexling. Numera afgå ju våra tankar med ryska posten för 10 kop.kopek lodet, och på ett lod går redan en försvarlig mängd; tror ni, att man kunde samla ett lispund tankar här i Helsingfors?
4 Den dimmiga och vattentunga väderlek, som här, längre än annorstädes, ihåller före vinterns början och i föranleder talrika bröstlidanden, öfvergick d. 5 Jan i en i skarp högvinter med ända till −22° Cels. I följd af denna förändring ökades sjukdomsfallen och congestivt inflammatoriska affectioner**)Den nyare läkarekonsten öfversvämmar svenskan med latin och ... latinet med svenska. blefvo allmänna. Sjukhusen äro fulla och läkarne mycket anlitade, utan att likväl dödligheten i någon farligare mån tilltagit. Medan i södra|8 2|Europas bergstrakter, och veterligen äfven i östra delen af vårt land, ovanligt digra snömassor redan hopat sig, äge vi denna vara blott till husbehof, och ägde länge blott rim, lika skenfagert, som det af frost ammade poetiska rimmet. Ännu i förrgår sprakade det i knutarna, thermometern har en tid bortåt varierat mellan −10 och 25°, den tunna röken steg rätt mot höjden och våra skalder ägde att välja mellan rosenkinder och purpurnäsor.
5 Sedan blida nu inträffat, är marknaden ganska besökt och tillförseln, särdeles af skogsprodukter, liflig nog. Priserna å nödvändighetsartiklar äro fortfarande höga, med undantag af ved, hvilken, med en ofantligt ökad consumtion, likväl nu står lägre, än för ett par år tillbaka. Kanske skall det roa er att höra, det vi, under dessa omständigheter, fått en ny vinhandel (HrrHerrarneHelmcke & Comp.) samt att denna rörelse är en af dem, som bär sig bäst af alla, särdeles genom granskapet med Sveaborg. Vår öfriga handel, ehuru mest grundad på import, har ej alldeles undgått en inverkan af de ofördelaktiga conjuncturerna utomlands, och concurrensen af säljare har tilltagit starkare, än den af köpare, ett förhållande, som blifvit märkbart genom den ringare afsättningen till utlänningar förleden sommar. Med ledsnad erfare vi äfven, att finska ångfartygens aktier i Petersburg fallit 60 procent. Måtte detta års åtgärder och conjuncturer leda till gynsamare resultatet!
6 Åtskilliga allmänna arbeten fortgå; bland andra, inredningen af Universitetets nya bibliotheksbygnad. Denna vår högskola emotser inom philosophiska faculteten en het termin, i det Philos. Candidaterne hos faculteten anmält sin anhållan om tillstånd till magisterpromotion. Ni vet, att den offentliga Candidatexamen benämnes rigorosum, den stränga, stela, eller styfhårda. Nu har visserligen examinationssättet, likasom hela den akademiska undervisningen, med nödigt bibehållande af sin grundlighet, till formen antagit ett vida humanare skick, än fordom, i följd hvaraf en examen numera sällan är för den naturligen försagde eller långtänkte studenten en verklig tortur. Men då man äfven här, kanske ej utan skäl, anmärkt, att den humanistiska bildningen någon gång gjort intrång i de rent vetenskapliga studierna, så inses billigt, att parnassens väktare måste afböja den hos en och annan möjliga föreställningen, att Candidat-tentamina och examina vore blott en literär parad. Och sålunda vankas nog mången het press, nu som förr. Ni torde känna, att vi redan äge en primus om 31 röster af 39, men då ultimus gissar man blott ännu. – Medlemmar af Universitetets lärarepersonal hafva nyligen blifvit hugnade med nådebevisningar, hvarom officiella bladet troligen snart underrättar.
7 Äfven inom den medicinska faculteten råder och väntas en särdeles liflig verksamhet, i anseende till det stora antal af 1840 års magistrar, som vändt sig åt detta håll och nu småningon blifvit der hemmastadda. Kliniska institutet har starkt tillopp ut patienter, som vitsorda dess stadgade goda rykte. Till och med från det aflägsna Österbotten inträffa ofta blinda och af sällsama åkommor besvärade vandringsmän, som här vänta sig det omöjliga. Och något kan man vänta, när man erfar, att här göras nya näsor till husbehof. Så fick nyligen en flicka sin förlorade näsa ersatt ur armen. Skulle ni tro, att vi bland dessa kliniska patienter äfven räkne en någonting bortåt sömnambul, en fyra och tjuguårig flicka, som under en dödlik, af kramp afbruten dvala sjunger de mest rörande toner med en röst och ett uttryck, som knapt synas tillhöra denna jorden. Flera små omständigheter bidraga att öka det intressanta i denna ovanliga musik, och kanske får jag tillfälle att utförligare nämna derom, så snart sjukdomen bestämdare utvecklat sig åt ett eller annat håll.
8 Vår literära horrizont har varit rik på sådana små moln, som i förstone se betydelsefulla ut och i allehanda hvalfiskskepnader genomtåga firmamentet, men snart försvinna och förgätas utan spår; jag menar tidningstvister. Röra de sak, välan, må de då utsända både åskor och slagregn, deraf frodas skördarna och luften blir ren. Men röra de ord, rida de på käpphästar kring publicitetens råmärken, då må de landsförvisas, ty våra Finnar tiga gerna så länge det här sig och slå sedan heldre till, än de oquädas. Våra samtliga tidningar, fordom så grågula, äro numera klädda i hvitt och svart, jag vet ej hvem eller hvad de sörja. Som en ganska gammal och likväl spritterny literär nyhet nämnes Docenten Grönblads ur svenska och finska arkivet samlade »Urkunder, upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16:de och början af 17:de århundradet»;konsekvensändrat/normaliserat första flocken: äfven under titel: »Handlingar rörande klubbekriget»;konsekvensändrat/normaliserat första häftet, ett arbete, som utan tvifvel emottages med förtjent välvilja och uppmärksamhet.
9 Nyårsdagen var ovanligt litet bullersam; ni känner visiternas öde. Emedan nu Stockholms tidningar vid samma tid framkommo med ett ungefär dylikt projekt, så ville man häri se en hemlig öfverenskommelse mellan dem och H:fors Tidn., en »orthodoxia»,konsekvensändrat/normaliserat en sammansvärjning af betänklig antivisitisk syftning. Talenten att utgrunda hemligheter går stundom långt. Så frågade ingång en af mina vänner mycket betydelsefullt: »hvad menade du med det, att kyrktrappan har ramlat?» Ty om denna allmänt kända händelse stod ett par ord i tidningen. – Picknickerna äga numera både färg och lif och de flitiga borgareklubberna i Hr Staudingers nya hus skena i de lifligaste galoppader hvarje söndag. Jag hoppas att man haft roligt på bada. I sammanhang härmed kan nämnas, att Hr Palmquist, som så länge försett hufvudstaden med lejonhudar*)Konstterm, som betecknar frackar och bonjourer af prima snitt., nu nedlagt sin rörelse, hvars resultat ligger tre våningar högt vid esplanaden.
10 Theatern har haft tredjedagsfrossan. Midt under söderns passioner, midt under österländernas rötmånshetta har man frusit, ja stampat, applauderat för att hålla sig varm. Allmänheten har således med verklig rörelse beundrat konsten, och det med rätta. Hr Delands trupp synes vara hitkommen enkom för att studera; så många nya pjeser hafva här inöfvats. Vare detta sagdt till beröm. Vågade jag uppställa en rangordning mellan truppens särskilda talenter, skulle den blifva följande: I lustspelet: HrrHerrarneDeland, Sjöberg, Broman, Andersson, Happe etc., M:lle Lindmark, Fruarna Deland, Broman, Andersson, M:lle Asplund, etc. I skådespelet: HrrHerrarneBroman, Andersson, Happe, Deland, Sjöberg, Kihlén, Lagerquist, Alén etc. Fruarna Andersson, Broman, Deland, Sjöberg, M:llerna Lindmark, Asplund etc. I sorgespelet: HrrHerrarneAndersson, Broman, Happe, Sjöberg, Kihlén, Deland,|8 3|Lagerquist, Fruarna Broman, Andersson, Deland, M:llerna Asplund, Lindmark etc. – Men jag älskar ej rangordningar, och denna må derföre vara som osagd.
11 Sist har jag något musikaliskt att berätta. Har ni hört talas om Hr Meyer, den gamle grålockige musicus, som lyckats uppfostra en så hög och vacker stämma som hans fosterdotters, M:lle Elises? Värdshusmusiken är ej väl renommerad, men jag föreställer mig, att denna familjs trior och sång göra ett undantag. Likväl ville jag komma till något annat. Var god och observera.
12 Akademiska Sångsällskapet är sinnadt, att, under Hr Pacii ledning, till påsken arrangera Spohrs kända och sublimt vackra oratorium Die Letzten Dinge. Detta företag är raskt, emedan vi sedan 1840 ur våra kretsar förlorat många musikaliska talenter, som nu måste ersättas af nya. Men icke är kärleken för konst och skönhet, och för den ädlaste art af all musik, så slocknad hos oss, att icke den vackra afsigten skulle på allt sätt befordras och med värma omfattas, helst när de unga sångarne vädja till det täcka könets personliga deltagande. – Lägge vi dertill, att Hr Pacius lofvar oss en egen composition, en deklamation med musik, sådan som den omtyckta »Weihe der Töne», att poemet, författadt enkom för Hr Pacius af en talentfull Hamburgare Hocker (känd under pseudonymen Casénier), är hållet i hög och tragisk stil samt utmärkt vackert och anslående för musikalisk inspiration, så finner ni, att äfven vi ej slumrat bort från tonernas ljufva konst.
13 Helsingfors Tidningar besväras nu af så många marknads annonser, att jag här slutar, och tillägger blott, att vi, bland andra celebra resande, hit förväntat två ofantliga oxar från Urdiala, hvilka förmodligen redan anländt till marknaden.
Från Helsingfors.
1.
1 1844 Jan. 30.
2 Min Herre!*)Till Kapten Leopold i Besarabien.
3 Vi hafve förnummit det glädjerop, som gått öfver fjälltrakterna i Kaukasus från Tereks vackra vågor allt intill Goktschai: »Löjtnant Leopold är icke mer!» Ni, som så mången månljus natt mättat schakalerna med rof af slagne fienders lik; ni, hvars namn blifvit en saga i hela Grusien – så att Tscherkessen begabbande frågar sin flyende landsman: »tror du att Löjtnant Leopold sitter bakom busken?» ni som med Don Juans Leporello, vid räkningen af edra ömmare segrar, kan utropa: »aber in Grusien ...!» ni skulle vara fallen för en simpel blykula! Min kapten! man har misstagit sig. Trött att »komma, se och segra»,konsekvensändrat/normaliserat har ni sökt transport till det fredliga Soroki och erhållit den, jemte kaptensfullmakt; ni ser, att vi äre underrättade. Lycka till! Ni har väl ej något emot, att vi fortsätte vår brefvexling. Numera afgå ju våra tankar med ryska posten för 10 kop.kopek lodet, och på ett lod går redan en försvarlig mängd; tror ni, att man kunde samla ett lispund tankar här i Helsingfors?
4 Den dimmiga och vattentunga väderlek, som här, längre än annorstädes, ihåller före vinterns början och i föranleder talrika bröstlidanden, öfvergick d. 5 Jan i en i skarp högvinter med ända till −22° Cels. I följd af denna förändring ökades sjukdomsfallen och congestivt inflammatoriska affectioner**)Den nyare läkarekonsten öfversvämmar svenskan med latin och ... latinet med svenska. blefvo allmänna. Sjukhusen äro fulla och läkarne mycket anlitade, utan att likväl dödligheten i någon farligare mån tilltagit. Medan i södra|8 2| Europas bergstrakter, och veterligen äfven i östra delen af vårt land, ovanligt digra snömassor redan hopat sig, äge vi denna vara blott till husbehof, och ägde länge blott rim, lika skenfagert, som det af frost ammade poetiska rimmet. Ännu i förrgår sprakade det i knutarna, thermometern har en tid bortåt varierat mellan −10 och 25°, den tunna röken steg rätt mot höjden och våra skalder ägde att välja mellan rosenkinder och purpurnäsor.
5 Sedan blida nu inträffat, är marknaden ganska besökt och tillförseln, särdeles af skogsprodukter, liflig nog. Priserna å nödvändighetsartiklar äro fortfarande höga, med undantag af ved, hvilken, med en ofantligt ökad consumtion, likväl nu står lägre, än för ett par år tillbaka. Kanske skall det roa er att höra, det vi, under dessa omständigheter, fått en ny vinhandel (HrrHerrarne Helmcke & Comp.) samt att denna rörelse är en af dem, som bär sig bäst af alla, särdeles genom granskapet med Sveaborg. Vår öfriga handel, ehuru mest grundad på import, har ej alldeles undgått en inverkan af de ofördelaktiga conjuncturerna utomlands, och concurrensen af säljare har tilltagit starkare, än den af köpare, ett förhållande, som blifvit märkbart genom den ringare afsättningen till utlänningar förleden sommar. Med ledsnad erfare vi äfven, att finska ångfartygens aktier i Petersburg fallit 60 procent. Måtte detta års åtgärder och conjuncturer leda till gynsamare resultatet!
6 Åtskilliga allmänna arbeten fortgå; bland andra, inredningen af Universitetets nya bibliotheksbygnad. Denna vår högskola emotser inom philosophiska faculteten en het termin, i det Philos. Candidaterne hos faculteten anmält sin anhållan om tillstånd till magisterpromotion. Ni vet, att den offentliga Candidatexamen benämnes rigorosum, den stränga, stela, eller styfhårda. Nu har visserligen examinationssättet, likasom hela den akademiska undervisningen, med nödigt bibehållande af sin grundlighet, till formen antagit ett vida humanare skick, än fordom, i följd hvaraf en examen numera sällan är för den naturligen försagde eller långtänkte studenten en verklig tortur. Men då man äfven här, kanske ej utan skäl, anmärkt, att den humanistiska bildningen någon gång gjort intrång i de rent vetenskapliga studierna, så inses billigt, att parnassens väktare måste afböja den hos en och annan möjliga föreställningen, att Candidat-tentamina och examina vore blott en literär parad. Och sålunda vankas nog mången het press, nu som förr. Ni torde känna, att vi redan äge en primus om 31 röster af 39, men då ultimus gissar man blott ännu. – Medlemmar af Universitetets lärarepersonal hafva nyligen blifvit hugnade med nådebevisningar, hvarom officiella bladet troligen snart underrättar.
7 Äfven inom den medicinska faculteten råder och väntas en särdeles liflig verksamhet, i anseende till det stora antal af 1840 års magistrar, som vändt sig åt detta håll och nu småningon blifvit der hemmastadda. Kliniska institutet har starkt tillopp ut patienter, som vitsorda dess stadgade goda rykte. Till och med från det aflägsna Österbotten inträffa ofta blinda och af sällsama åkommor besvärade vandringsmän, som här vänta sig det omöjliga. Och något kan man vänta, när man erfar, att här göras nya näsor till husbehof. Så fick nyligen en flicka sin förlorade näsa ersatt ur armen. Skulle ni tro, att vi bland dessa kliniska patienter äfven räkne en någonting bortåt sömnambul, en fyra och tjuguårig flicka, som under en dödlik, af kramp afbruten dvala sjunger de mest rörande toner med en röst och ett uttryck, som knapt synas tillhöra denna jorden. Flera små omständigheter bidraga att öka det intressanta i denna ovanliga musik, och kanske får jag tillfälle att utförligare nämna derom, så snart sjukdomen bestämdare utvecklat sig åt ett eller annat håll.
8 Vår literära horrizont har varit rik på sådana små moln, som i förstone se betydelsefulla ut och i allehanda hvalfiskskepnader genomtåga firmamentet, men snart försvinna och förgätas utan spår; jag menar tidningstvister. Röra de sak, välan, må de då utsända både åskor och slagregn, deraf frodas skördarna och luften blir ren. Men röra de ord, rida de på käpphästar kring publicitetens råmärken, då må de landsförvisas, ty våra Finnar tiga gerna så länge det här sig och slå sedan heldre till, än de oquädas. Våra samtliga tidningar, fordom så grågula, äro numera klädda i hvitt och svart, jag vet ej hvem eller hvad de sörja. Som en ganska gammal och likväl spritterny literär nyhet nämnes Docenten Grönblads ur svenska och finska arkivet samlade »Urkunder, upplysande Finlands öden och tillstånd i slutet af 16:de och början af 17:de århundradet»;konsekvensändrat/normaliserat första flocken: äfven under titel: »Handlingar rörande klubbekriget»;konsekvensändrat/normaliserat första häftet, ett arbete, som utan tvifvel emottages med förtjent välvilja och uppmärksamhet.
9 Nyårsdagen var ovanligt litet bullersam; ni känner visiternas öde. Emedan nu Stockholms tidningar vid samma tid framkommo med ett ungefär dylikt projekt, så ville man häri se en hemlig öfverenskommelse mellan dem och H:fors Tidn., en »orthodoxia»,konsekvensändrat/normaliserat en sammansvärjning af betänklig antivisitisk syftning. Talenten att utgrunda hemligheter går stundom långt. Så frågade ingång en af mina vänner mycket betydelsefullt: »hvad menade du med det, att kyrktrappan har ramlat?» Ty om denna allmänt kända händelse stod ett par ord i tidningen. – Picknickerna äga numera både färg och lif och de flitiga borgareklubberna i Hr Staudingers nya hus skena i de lifligaste galoppader hvarje söndag. Jag hoppas att man haft roligt på bada. I sammanhang härmed kan nämnas, att Hr Palmquist, som så länge försett hufvudstaden med lejonhudar*)Konstterm, som betecknar frackar och bonjourer af prima snitt., nu nedlagt sin rörelse, hvars resultat ligger tre våningar högt vid esplanaden.
10 Theatern har haft tredjedagsfrossan. Midt under söderns passioner, midt under österländernas rötmånshetta har man frusit, ja stampat, applauderat för att hålla sig varm. Allmänheten har således med verklig rörelse beundrat konsten, och det med rätta. Hr Delands trupp synes vara hitkommen enkom för att studera; så många nya pjeser hafva här inöfvats. Vare detta sagdt till beröm. Vågade jag uppställa en rangordning mellan truppens särskilda talenter, skulle den blifva följande: I lustspelet: HrrHerrarne Deland, Sjöberg, Broman, Andersson, Happe etc., M:lle Lindmark, Fruarna Deland, Broman, Andersson, M:lle Asplund, etc. I skådespelet: HrrHerrarne Broman, Andersson, Happe, Deland, Sjöberg, Kihlén, Lagerquist, Alén etc. Fruarna Andersson, Broman, Deland, Sjöberg, M:llerna Lindmark, Asplund etc. I sorgespelet: HrrHerrarne Andersson, Broman, Happe, Sjöberg, Kihlén, Deland,|8 3| Lagerquist, Fruarna Broman, Andersson, Deland, M:llerna Asplund, Lindmark etc. – Men jag älskar ej rangordningar, och denna må derföre vara som osagd.
11 Sist har jag något musikaliskt att berätta. Har ni hört talas om Hr Meyer, den gamle grålockige musicus, som lyckats uppfostra en så hög och vacker stämma som hans fosterdotters, M:lle Elises? Värdshusmusiken är ej väl renommerad, men jag föreställer mig, att denna familjs trior och sång göra ett undantag. Likväl ville jag komma till något annat. Var god och observera.
12 Akademiska Sångsällskapet är sinnadt, att, under Hr Pacii ledning, till påsken arrangera Spohrs kända och sublimt vackra oratorium Die Letzten Dinge. Detta företag är raskt, emedan vi sedan 1840 ur våra kretsar förlorat många musikaliska talenter, som nu måste ersättas af nya. Men icke är kärleken för konst och skönhet, och för den ädlaste art af all musik, så slocknad hos oss, att icke den vackra afsigten skulle på allt sätt befordras och med värma omfattas, helst när de unga sångarne vädja till det täcka könets personliga deltagande. – Lägge vi dertill, att Hr Pacius lofvar oss en egen composition, en deklamation med musik, sådan som den omtyckta »Weihe der Töne», att poemet, författadt enkom för Hr Pacius af en talentfull Hamburgare Hocker (känd under pseudonymen Casénier), är hållet i hög och tragisk stil samt utmärkt vackert och anslående för musikalisk inspiration, så finner ni, att äfven vi ej slumrat bort från tonernas ljufva konst.
13 Helsingfors Tidningar besväras nu af så många marknads annonser, att jag här slutar, och tillägger blott, att vi, bland andra celebra resande, hit förväntat två ofantliga oxar från Urdiala, hvilka förmodligen redan anländt till marknaden.