Notisen/artikeln ingår i HT 3/4 1847:|26 1|

Från Helsingfors.

3.

1847 Mars 31.

1 Kapten Leopold i Bender.

2 Det är i dag askonsdag. En grå, men blid himmel kastar massor af mjuk snö öfver gårdar och tak. Gatorna i Helsingfors, nyss så svarta och slaskiga som en tavastländsk byväg höstetid, kläda sig åter hvita. Förbi ila hurtigt sufletter, giggar och kasanska slädar, hundradetals bestyrsama menniskor återvända från torgen, kökets behofver, sysslornas bråk, baler och maskrader, det sköna ora|26 2|torium Paulus och tusen andra saker, roliga och besvärliga, upptaga alla sinnen och tankar – intet erinrar om den dystra allvarliga dymmelveckan och askonsdagen, intet, utom klockornas klang från ryska kyrkan och här och der en granrisad gata, bjert afstickande mot sin hvita omgifning, likasom ett varningsord midt under lifvets lättsinniga sorl. Den beslöjade makt, som bjuder öfver lifvet, vet väl att dessa varningar ringa aktas; kanske upprepas de derföre oftare.

3 Tyvärr kan jag ej lemna er mera tillfredsställande underrättelser om det allmänna hälsotillståndet under Mars månad. Det har fortfarande varit mycket sjukligt i staden; sharlakansfebern har bortryckt flera offer; halsflusser och messling ha varit allmänna, smittkopporna uppgifvas hafva visat sig. Alla corpser och läroinrättningar hafva haft ett stort antal sjuka; tre studenter (Poppius, Rohr, Stråle) och tvenne elever i lyceum (Boucht, E. Furuhjelm) hafva inom få veckor, till anförvandters och kamraters saknad, bortgått. Må likväl de, som från andra orter hitsändt barn och slägtingar, ej öfver höfvan oroa sig; i förhållande till det stora antalet sjuka har dödligheten varit ganska ringa och de flesta ha sluppit med några dagars kammarherreskap. Lägger man härtill en läkarevård, som, utan allt smicker, är den bästa i landet, så torde alla farhågor slutligen vara öfverflödiga, helst vårens framsteg utan tvifvel skola minska sjukligheten.

4 Väderleken har under månaden varit jemn och mild, med undantag af en vecka i medlet, då man observerade ända till 26 graders köld. Afräknar man fisk, som är fastemat, ha en stor del priser varit moderatare, än månget år förut vid denna tid; långväga transporter af smör, lax, sik och renkött ha ej lemnat stor behållning. Rågen har stigit ända till 18 Rub.Rubel tunnan och deröfver, i följd af tillämnad export – en väntjenst, som Finland sällan varit i tillfälle att återgälda åt utlandet. Någon annan brist, än den rätt kännbara på foder, har åtminstone ej yppats i Nyland med dess många resurser, och väl vore, om hela landet vore så lyckligt detta år, då vida rikare länder hemsökas af den bleka nöden. I Frankrike t. ex. (nejden af Paris) kostade i Mars 1846 en säck mjöl (förmodligen hvete) om 314 skålp.skålpund 64 francs, som gör föga öfver 4 fr. pundet; nu kostat den 120 fr. eller öfver 7 fr. pundet.

5 Tulluppbörden var, som man finner, högst betydlig för 1846. Bifogade lilla tabell skall gifva er en öfversigt af denna statens vigtiga inkomstkälla under de sednare 6 åren. Bråk utlemnas.

6 Man finner häraf, att ehuru tullverkets utgifter 1846 varit nära 22 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:rRubel Silfver högre än något föregående år, behållningen likväl med mer än 60 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r öfverstigit den högsta af de föregående årens, sedan silfverräkningens och de nya tullförordningarnas införande. Anmärkningsvärdt är tillika, att exporttullen för 1846 varit mindre än något af de föregående åren.

7 Mars månad har skänkt Helsingfors apparenser på en anstalt för vattenkurer, hvartill aktieteckningen som bäst fortgår. I huru stor skala den kommer att inrättas, beror på en närmare undersökning af vattentillgången, hvilken härtills endast ungefärligen kunnat beräknas. Man behöfver blott kasta en flyktig blick på nejden vid Thölö vikens inre bugt, för att inse, hvilka resurser af naturskönhet denna nu så ödsliga lokal erbjuder den som har mod och god vilja nog att dem begagna. Den tillämnade inrättningen skall ofelbart skänka Helsingfors lika mycken prydnad som fördel, och det gäckande sätt, hvarpå den omnämnts af ett Åbo blad, visar endast, att icke ens det vackraste och nyttigaste undgår afundens knappnålsstygn.

8 Sedan det ej tillåtits att reparera och ändra det af ålder här befintliga pack- och tullhuset, har staden anbefallts att uppföra ett med tidens fordringar öfverensstämmande nytt. Borgerskapet har kallats att yttra sig om denna angelägenhet och ansett lämpligast att, i öfverensstämmelse med General-Tulldirektionens önskan, uppföra huset på vestra qvain af södra hamnen, i linie med södra magasinsgatans södra sida, 40 à 50 alnar från nuvarande husraden. Ritning och kostnadsförslag uppgjordes dock för bygnad på gamla packhustomten vid norra hamnen. Öfver denna ritning etc. har borgerskapet ytterligare hörts och dess pluralitet åter yttrat sig för husets uppförande på vestra qvain, hvaremot magistraten fällt det utslag, att gamla stället skall bibehållas. Man synes härföre ej haft annat skäl, än en förmodad mindre kostnad, en kalkyl som kan betviflas, emedan man på vestra qvain har fast grund och fylld plats, då man deremot vid norra hamnen skall börja med att bygga in i vattnet. I södra hamnen finnes redan en färdiglagd brokista, vid hvilken vattnet är 13 à 19 fot djupt och der således de största fartyg kunna lasta och lossa, då man i den norra deremot har blott en grund och gyttjig strand. Huset skulle på förstn. ställe, der äfven större delen af stadens varumagasiner äro belägna, blifva en prydnad för staden och lokalen hindrade ej att der frambringa något vackert i architektoniskt hänseende, hvaremot det vid norra hamnen skulle inträngas på ett utrymme af 7 à 8 000konsekvensändrat/normaliserat qvadrat alnar, som vore menligt för rörelsen. Bygnadsföretaget skall vara hemställdt till guvernörens i länet bepröfvande.

9 Vid universitetet betraktar man nu magisterpromotionen som afgjord. Frågan om allmän eller inskränkt promotion blir redan derföre af mindre vigt, att promovendernes antal i alla fall endast tör uppgå till några och 40. Utsigten att framdeles, äfven som opromoverad candidat, få räkna sig de tre prestaåren till godo, bidrar i sin mån till fleras beslut att undandraga sig denna högtidlighet med dess depenser. Att åter dessa nu komma att arrangeras på lindrigare fot, är temmeligen sannolikt, och när detta skett, när kransen framdeles vinnes med en kontant uppoffring af måhända blott 15 à 20 Rub. S:r, kanske mindre, är det förnämsta inkastet mot promotionerna undanröjdt och man bör då hoppas, att denna i så månget afseende vackra fest icke skall afskaffas, såsom mången nu affekterat att tro. Ej engång den klassfördelning, till hvilken man förr eller sednare torde komma i afseende å philos. candidat-examen, är med en promotionshögtid oförenlig. – Professionen i Zoologien och Botaniken är anslagen ledig; sökande nämnas blott gissningsvis. – Prisfrågor äro äfven denna vår utsatta till besvarande, men inskränkta, som de äro, till samma tre ämnen, som förl. vår, komma de sannolikt att lika litet tillfreds|26 3|ställande besvaras. Ingen af tre frågorna har träffat medelvägen mellan en skolchria och ett rent vetenskapligt ämne, och det synes mig likväl, som vore ett ämne, framställdt till besvarande af studenten lämpligast valdt i midten af dessa extremer. – Savolaks-Karelska och Nyländska afdelningarna ha under månaden firat sina årsfester i form af sexor; ungdomen samlades der i surtouter; talen samt de bjudne representanterne af andra afdelningar bibehöllos.

10 Finska Literatursällskapet och Finska Konstföreningen hafva under månaden firat sina årsdagar. Om det förras vackra nit, men klena finanser ha tidningarna redan nämndt. Konstföreningens exposition anses med rätta hafva utfallit öfver förväntan; i ett land, der man nästan ej hör talas om andra målningar, än dem på tapeter och rullgardiner, hade man icke väntat sig att finna 52 inhemska taflor, till en del af verkligt konstvärde, på ett ställe sammanförda. Hr Ekman är landets erkändt största notabilitet i måleri; med saknad ser man hans taflor skingras. Mad:lle Jansons namn skall icke längre förblifva okändt för landets konstälskare; det är i hennes porträtter en sanning, ett uttryck och en enkelhet, som på det högsta intaga. Hr F. von Wright skall sannolikt komma att intaga ett utmärkt rum som artist; hans fåglar erkännas som mästerstycken och expositionen äger af hans hand en gummas porträtt, hvars trohet på det högsta frapperar. Af Hr Löfgrén och Mad:lle Lindström kan man vänta vackra framsteg. Man har all anledning att hoppas detsama om flera andra konstälskare, som haft godheten bidraga till expositionen; icke-kännare, som jag är, tillmäter jag mig ej egna omdömen, önskande blott att snart få läsa en detaljerad kritik öfver denna exposition, der man för resten äfven beundrar taflor af Rubens och van Dyck.

11 I literär väg börjar Hrr Frenckells officin att utsända en vexande massa af akademiska dissertationer. Hr Lönnrots literaturtidning har ännu ej visat sig; den 29 Mars hade bladet endast 186 prenumeranter per posto. Denna ringa uppmuntran för ett vackert företag är att beklaga, men kan till någon del tillskrifvas den finska allmänhetens ovana vid de »fria häften», i hvilka bladet utkommer. Mången väntar sig häraf två, tre eller fyra böcker om året och tänker att det blir tid nog att köpa dem, när de utkommit. Sådan lär dock icke utgifvarnes mening vara; en närmare förklaring häröfver vore måhända bra.

12 I musik har man njutit af fröken Boyes tvenne vackra konserter och den i dag anställda general-repititionen till långfredagskonserten, der man ger ett utdrag af Mendelsohns berömda oratorium Paulus. Kompositionen är herrlig, och fullständigt utförd, måste den vara det än mer. För hvad man här fått glädja sig åt stadnar man i stor förbindelse både till Hr Pacius, som med verklig herkulisk möda inöfvat en så stor och för det mesta totalt ovan personal i ganska svåra saker, och till alla de sångerskor, sångare och amatörer, som offrat tid och tålamod åt oratorium. Aldrig har Helsingfors varit vitne till en så storartad musikfest. En rymlig estrad, inböjd i vinkel, upptog nära tredjedelen af societetssalongen, och på estraden presenterade sig främst den vackra anblicken af 48 unga sångerskor, bakom dem 52 sångare, summa en chör af 100 personer, bakom dem åter en orchester af 36 personer. När denna lilla musikaliska armé tog till ett forte, var intrycket i sanning imponerande, och det hade varit än mäktigare, om icke försynthet hindrat mången af de unga damerna att sjunga ut. – Behållna inkomsten anslås till ett orgelverk i Vichtis.

13 Theatern är nu för några månader tillsluten. Hr Pierre Deland med sin trupp afreste härifrån med temligen god behållning och efter att hafva beredt Helsingforspublik mången angenäm qväll. – I Juni månad hitförväntas Hr Thorslow med de sina för en kortare tid, och för hösten har Hr Fredrik Deland, som denna vinter spelat i Götheborg, Norrköping och Gefle, redan betingat sig härvarande theaterhus.

14 För öfrigt lefver man bon, som vanligt, och penningar finnas i öfverflöd, när det gäller att tillställa någon rolighet. Så arrangerade stadens ungherrar af alla fashionabla klasser d. 11 Mars en concertbal i societetshuset, dervid 130 subskribenter hvarochen erlade omkr. 5 Rubel Silfver. Ett nytt lotteri är äfven annonseradt på Tigerstedtska huset, detsamma, som omtalas i novellen »Augusta» (Necken 1847) och som der i en framtid säges tillhöra kommerserådet Thomasson. Det återstår att se, om denne herre vinner huset – Från Borgå framkastas den vigtiga frågan, huruvida damer böra sitta eller stå, när man håller tal till dem. Det har sin riktighet, att damerna sutto orörliga när ultimus vid 1844 års promotion adresserade till dem sina haranger, men det måtte ha skett af distraktion under sysselsättningen med konfekterna; vid 1836 och 1840 års promotioner reste sig hela den lysande samlingen för att afhöra komplimenterna och det blef af sidenklädningarnas frasande ett sus som när vinden brusar öfver en tät skog. 1847 års promotion skall säkert för all framtid afgöra denna klyftiga tvist.