2 Jag vill säga er hvad ni tänker, när ni bryter detta bref. Se här åter en ny upplaga af den gamla visan om våren, säger ni. Ingenting är naturligare. Sedan fem år har ni hört den visan; ni kan den utantill, ni gäspar åt den, ni vet, att det gröna och friska jag ville sända åt er, det antar under pressen förvissningens färg. Ja ni kan väl le åt oss, ni ber under den redan lummiga skuggan af edra besarabiska mandelträd. Men vi stengatornas och schlafrockarnas innevånare, vi som väntat våren liksom den sjuke helsan och den fångne friheten, vi andas i långa törstiga drag de första dofterna af ett nyfödt lif, – för oss är den gamla visan så ny som den första kärlekens dröm, så frisk som ungdomens första hänryckning för det stora och sköna i verlden. Denna vinter har varit dyster, denna vintriga vår allt härtills har varit lång. Jag talar icke om mig; jag talar i deras namn som döden gästat, som sjukdomen härjat, och de äro många – rätt många tyvärr. Ni skall då förstå, hvarföre vi gläda oss som barn åt våren, när den ändtligen kommit fullfjädrad, den sjelf och icke dess lungsigtige förelöpare.
3 Man säger att sommaren 1819, – den märkvärdiga sommarn, då Kejsar Alexander för sista gången såg sitt sköna Finland och sitt redliga finska folk, – liksom af courtoisie för den älskade monarken, var klar, varm och herrlig mer än någon i mannaminne. Men på denna sommar följde, åtminstone här i de södra orterna, en höst och en vinter, mer sjukliga och dödliga än någonsin, allt in uppå våren. Jag känner en gammal man, som betänkligt skakade på hufvudet, när man i augusti och september 1846 prisade den italienska sommaren. Han hade rätt den gamle; men mig genomfor en sorglig känsla, när jag tänkte på nordbons lott, att under den skönaste sommars blommor ana döden.
|43 2|
4 Jag vill ej trötta er med sjukdomshistorier. En ziffra är vältaligare än jag. Man har beräknat, att omkring slutet af april och början af maj Helsingfors skulle ägt vidpass 4 000konsekvensändrat/normaliserat sjuka. Det är möjligt, att denna beräkning är öfverdrifven; men kan hända härrör den från någon, som gjort sig mödan att besöka de lägre klassernas boningar, der ofta, hela familjer legat i elände sträckta på sjukbädden, någon som haft besvär att sammanräkna alla de frossor, typhusarter, katarrher och annat mer, hvilka slagit sig ned i husen med den i envishet, att när en börjat, hela personalen turvis angripits. I förhållande till det stora antalet sjuka, har dock dödligheten, varit ganska ringa.
5 Början af maj hade tre dagar med julilynne; derunder smalt isen och sista snön försvann. Derpå kom, som vanligt, kyla och nu sedan i förrgår full vår. Träden stå ännu så kala som gamla ungkarlar; små ljusgröna späda löf börja dock visa sig, som kärlekstankar i ett fjortonårigt hjerta. Vegetationen står här, som i södern, två till tre veckor efter. I dag faller regn på varm mark. Om en vecka måste vi se häggblommor. Emellertid lifvas sjöfarten. Min herre känner måhända, att Finland nuförtiden exporterar spanmål. Till dato ha priserna i alla södra östersjöhamnar stått så högt, att de tidigt ankomna lasterna sannolikt gifvit en netto behållning af 50 till 70 procent. Ve derföre den afundsama sydvesten! I tvenne veckor sedan sjön blef klar, blåste den nästan ständigt emot de utgående spanmålsfartygen, och ingenting kan förliknas med den vettgirighet, hvarmed spekulanterne i land den tiden studerade vindflöjlarna. Från Helsingfors exporterades från d. 11 till den 28 Maj 7 473konsekvensändrat/normaliserat½ tunnor, mest råg. I Åbo lära omkr. 30 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor varit uppköpta för samma ändamål; i Borgå sägas 15 000konsekvensändrat/normaliserat t:r varit på en hand upphandlade och öfriga sydfinska städer täfla i kapp om vinsten. Sålunda tör väl Journal des Débats slutligen ej ha tagit sina 100 000konsekvensändrat/normaliserat finska tunnor ur luften, och Borgå Tidning, som undfägnar hvarochen af Frankrikes 34 (läs 35½) millioner invånare med ett mål af dessa finska subsidier, framkastar icke så utan skäl ett och annat ord om en befarad dyr tid i eget land. Rågen kan nu antagas stå till minst 5:50 s:r(rubel) silfver i södra Finland och det tör kunna visas, att den på sina ställen uppgår till 6:50.
6 Medan vi således exportera det som ätes, importera vi dem som äta, alldeles i motsats mot andra länder. Ångfartygens vanliga import af utlänningar har tagit sin början. Från vester är införseln af denna artikel ringa, men desto starkare från öster. Sednaste ångfartyg hitförde från Reval och Petersburg 66 passagerare, men af dessa qvarstadnade endast 36; de öfriga fortsatte resan, för det mesta till Stockholm. Brunnsinrättningen hoppas åter ett stort tillopp af drinkare och badare; sista sommarn var ju så charmant rolig. »Und was für ein herrliches Klima Finnland hat!» – Härifrån beger sig redan en och annan vattuman till Åbo, och från andra delar af landet förljudes detsama, hvarföre tilloppet också der tros blifva stort.
7 Finska banken har publicerat en summarisk berättelse om dess ställning vid utgången af 1846, och finnes häraf bland annat att bankens cirkulerande depositionssedlar utgjorde 3 354 645konsekvensändrat/normaliseratRub.Rubel, hvarförutom i kassorna odisponerade 1 078 976konsekvensändrat/normaliserat R., och att som hypothek för dessa funnos i metallisk valuta 2 263 601konsekvensändrat/normaliserat R. (deraf 1 687 859konsekvensändrat/normaliserat R. under Ståndsdeputerades försegling i bankens hvalf) jemte säkerhet i kreditpapper, lånefordringar m. m. I följd häraf hade hypotheksfonden för sedlarne i vinst och reservkapital 311 555konsekvensändrat/normaliserat R. allt S:r, kopeker och bråk oräknade.
8 Om Hvalfiskbolaget, hvarvid man med rätta fästat så stora förhoppningar, höres förunderliga rykten. Det berättas, att de föreslagna stadgarna så temligen lemna bolaget åt Amerikanska Kompagniets diskretion, hvarigenom de finska kapitalerna, i stället att på ett oberoende sätt associeras i företaget, deri intaga en underordnad och prekär ställning samt, om Kompagniet finner det ligga i sitt intresse, om några år kunna derifrån totalt utestängas. Hvilken del Hrr intressenter i Åbo skeppsvarf månde hafva i dessa klyftiga stadgar, lemnas derhän. Visst är, att de bland härvarande aktieägare väckt sensation och erinrat, huruledes hvalfisken, med alla sina goda egenskaper, är ett djur med obegripelig förmåga att – sluka.
9 Universitetet röjer nu denna ovanliga liflighet, som slutet af en vårtermin, och i synnerhet en promotionstermin, alltid erbjuder. Tentamina, examina, skrifningar och disputationer, ho räknar deras tal? Tryckpresssarna acouchera dagligen och lärda lindebarn utskickas derifrån, för att, ännu icke torra bakom öronen, begrafvas i mörka, okända hviloplatser. De blifvande medicinæ doktorerna ha samrådt om hattar etc. och valt till sin predikant Dr Schauman. De blifvande magistrarne ha till gratist valt kandidaten Zilliacus, Wiburgens; kransbinderska och poet äro ännu icke utsedda. Deremot har en stor pluralitet förklarat sig för bal efter promotionen – de sköna damerna kunna således vara trygga. Jag hoppas att underrättelsen i tid träffar de resp. medlemar af det täcka könet, som ämna sig in till promotionen. – För professionen i chemin speciminera nu samtidigt Adjunkten Moberg och Docenten Arppe. Adjunkten Dr Ingman afgick i går på utrikes resor och Adjunkten Dr Willebrand följer honom innan kort. Deremot har Dr Alcenius, som någon tid vistats i Frankrike och Tyskland, återvändt till fäderneslandet.
10 Inom literaturen har man det nykomna svenska. Dr Lönnrots »literaturblad» är nu i gång och, som man kunde vänta, både läsvärdt och underhållande. Öfriga tidningar ha varit så torra, att man kunnat med dem upptorka alla nya stenhus i hela Helsingfors. Deremot känner jag ett annat alster af hvad man i studentspråket kallar »en fuktig nuna». Gabr. Leistenius, den glade skämtaren vid alla studentfester, utsänder i verlden en liten bokunge, »Pojken» benämnd, och som der finnes platt ingen melancholi, men rätt mycken qvickhet och glädje, så utber jag mig att få sända Pojken till er, så snart han blir synlig. Till literaturen kan jag väl ock hänföra månadens enda musikaliska evenement, »Trenne Dikter, satta i musik af Axel Gabriel Ingelius», med svensk och tysk text försedda. Jag ämnar ej bränna mina fingrar på musikalisk kritik och nöjer mig derföre med att tillsända er ett ex., viss derom att ni skall finna det värdt er uppmärksamhet. De tre dikterna äro »Timmermannen» och »Hvem är du» af Heine, samt »Vid den sofvande flickans bild»,konsekvensändrat/normaliserat af Topelius.
11 Theatern står tom. Ett nomadiserande sällskap athleter m. m. drog helt hastigt öfver dess tiljor. Hvad värre är: Torslowkommer icke. I nyss ankommet bref har han underrättat theaterhusdirektionen, att ett par af aktörerna fått förhinder, att ett par af fruarna vid truppen befinna sig i en mycket intressant situation m. m.|43 3| hvarföre resan inhiberas. Ja hvem rår för omständigheter? Här anser man likväl Hr Torslows manquement hvarken tillfyllest rättfärdigadt eller egnadt att för framtiden stämma den finska publiken till hans förmån. För det man är en förträfflig aktör, är det ej sagdt att man får drifva spektakel med sjelfva publiken.
12 Nu sedan jag har mig bekant, att 1 ex. af H:fors Tidn:r hvarje vecka afgår till Paris, vore det väl min oförgripliga skyldighet att genom er underrätta hela den civiliserade verlden om tusen här timade intressanta företeelser, såsom Hr Fagerströms svenska sommarhattar och Hr Ganzauges Frühlingsgrusspolkamazurka-et-Johannenpolka, Hr Stålhanes middagar och Hr Pälgrens vattenkonster m. m. m. m. Men som jag hör att man i Frankrike har fullt upp att syssla med den nya ministereförändringen och Greklands affärer, vill jag ej hafva på mitt samvete att med mina H:forska nyheter ytterligare nedtynga den europeiska politikens vågskål, utan slutar, vänligen önskande er och Besarabien en huld sommar. Au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
5.
1847 Maj 31.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Jag vill säga er hvad ni tänker, när ni bryter detta bref. Se här åter en ny upplaga af den gamla visan om våren, säger ni. Ingenting är naturligare. Sedan fem år har ni hört den visan; ni kan den utantill, ni gäspar åt den, ni vet, att det gröna och friska jag ville sända åt er, det antar under pressen förvissningens färg. Ja ni kan väl le åt oss, ni ber under den redan lummiga skuggan af edra besarabiska mandelträd. Men vi stengatornas och schlafrockarnas innevånare, vi som väntat våren liksom den sjuke helsan och den fångne friheten, vi andas i långa törstiga drag de första dofterna af ett nyfödt lif, – för oss är den gamla visan så ny som den första kärlekens dröm, så frisk som ungdomens första hänryckning för det stora och sköna i verlden. Denna vinter har varit dyster, denna vintriga vår allt härtills har varit lång. Jag talar icke om mig; jag talar i deras namn som döden gästat, som sjukdomen härjat, och de äro många – rätt många tyvärr. Ni skall då förstå, hvarföre vi gläda oss som barn åt våren, när den ändtligen kommit fullfjädrad, den sjelf och icke dess lungsigtige förelöpare.
3 Man säger att sommaren 1819, – den märkvärdiga sommarn, då Kejsar Alexander för sista gången såg sitt sköna Finland och sitt redliga finska folk, – liksom af courtoisie för den älskade monarken, var klar, varm och herrlig mer än någon i mannaminne. Men på denna sommar följde, åtminstone här i de södra orterna, en höst och en vinter, mer sjukliga och dödliga än någonsin, allt in uppå våren. Jag känner en gammal man, som betänkligt skakade på hufvudet, när man i augusti och september 1846 prisade den italienska sommaren. Han hade rätt den gamle; men mig genomfor en sorglig känsla, när jag tänkte på nordbons lott, att under den skönaste sommars blommor ana döden.
|43 2|4 Jag vill ej trötta er med sjukdomshistorier. En ziffra är vältaligare än jag. Man har beräknat, att omkring slutet af april och början af maj Helsingfors skulle ägt vidpass 4 000konsekvensändrat/normaliserat sjuka. Det är möjligt, att denna beräkning är öfverdrifven; men kan hända härrör den från någon, som gjort sig mödan att besöka de lägre klassernas boningar, der ofta, hela familjer legat i elände sträckta på sjukbädden, någon som haft besvär att sammanräkna alla de frossor, typhusarter, katarrher och annat mer, hvilka slagit sig ned i husen med den i envishet, att när en börjat, hela personalen turvis angripits. I förhållande till det stora antalet sjuka, har dock dödligheten, varit ganska ringa.
5 Början af maj hade tre dagar med julilynne; derunder smalt isen och sista snön försvann. Derpå kom, som vanligt, kyla och nu sedan i förrgår full vår. Träden stå ännu så kala som gamla ungkarlar; små ljusgröna späda löf börja dock visa sig, som kärlekstankar i ett fjortonårigt hjerta. Vegetationen står här, som i södern, två till tre veckor efter. I dag faller regn på varm mark. Om en vecka måste vi se häggblommor. Emellertid lifvas sjöfarten. Min herre känner måhända, att Finland nuförtiden exporterar spanmål. Till dato ha priserna i alla södra östersjöhamnar stått så högt, att de tidigt ankomna lasterna sannolikt gifvit en netto behållning af 50 till 70 procent. Ve derföre den afundsama sydvesten! I tvenne veckor sedan sjön blef klar, blåste den nästan ständigt emot de utgående spanmålsfartygen, och ingenting kan förliknas med den vettgirighet, hvarmed spekulanterne i land den tiden studerade vindflöjlarna. Från Helsingfors exporterades från d. 11 till den 28 Maj 7 473konsekvensändrat/normaliserat½ tunnor, mest råg. I Åbo lära omkr. 30 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor varit uppköpta för samma ändamål; i Borgå sägas 15 000konsekvensändrat/normaliserat t:r varit på en hand upphandlade och öfriga sydfinska städer täfla i kapp om vinsten. Sålunda tör väl Journal des Débats slutligen ej ha tagit sina 100 000konsekvensändrat/normaliserat finska tunnor ur luften, och Borgå Tidning, som undfägnar hvarochen af Frankrikes 34 (läs 35½) millioner invånare med ett mål af dessa finska subsidier, framkastar icke så utan skäl ett och annat ord om en befarad dyr tid i eget land. Rågen kan nu antagas stå till minst 5:50 s:r(rubel) silfver i södra Finland och det tör kunna visas, att den på sina ställen uppgår till 6:50.
6 Medan vi således exportera det som ätes, importera vi dem som äta, alldeles i motsats mot andra länder. Ångfartygens vanliga import af utlänningar har tagit sin början. Från vester är införseln af denna artikel ringa, men desto starkare från öster. Sednaste ångfartyg hitförde från Reval och Petersburg 66 passagerare, men af dessa qvarstadnade endast 36; de öfriga fortsatte resan, för det mesta till Stockholm. Brunnsinrättningen hoppas åter ett stort tillopp af drinkare och badare; sista sommarn var ju så charmant rolig. »Und was für ein herrliches Klima Finnland hat!» – Härifrån beger sig redan en och annan vattuman till Åbo, och från andra delar af landet förljudes detsama, hvarföre tilloppet också der tros blifva stort.
7 Finska banken har publicerat en summarisk berättelse om dess ställning vid utgången af 1846, och finnes häraf bland annat att bankens cirkulerande depositionssedlar utgjorde 3 354 645konsekvensändrat/normaliserat Rub.Rubel, hvarförutom i kassorna odisponerade 1 078 976konsekvensändrat/normaliserat R., och att som hypothek för dessa funnos i metallisk valuta 2 263 601konsekvensändrat/normaliserat R. (deraf 1 687 859konsekvensändrat/normaliserat R. under Ståndsdeputerades försegling i bankens hvalf) jemte säkerhet i kreditpapper, lånefordringar m. m. I följd häraf hade hypotheksfonden för sedlarne i vinst och reservkapital 311 555konsekvensändrat/normaliserat R. allt S:r, kopeker och bråk oräknade.
8 Om Hvalfiskbolaget, hvarvid man med rätta fästat så stora förhoppningar, höres förunderliga rykten. Det berättas, att de föreslagna stadgarna så temligen lemna bolaget åt Amerikanska Kompagniets diskretion, hvarigenom de finska kapitalerna, i stället att på ett oberoende sätt associeras i företaget, deri intaga en underordnad och prekär ställning samt, om Kompagniet finner det ligga i sitt intresse, om några år kunna derifrån totalt utestängas. Hvilken del Hrr intressenter i Åbo skeppsvarf månde hafva i dessa klyftiga stadgar, lemnas derhän. Visst är, att de bland härvarande aktieägare väckt sensation och erinrat, huruledes hvalfisken, med alla sina goda egenskaper, är ett djur med obegripelig förmåga att – sluka.
9 Universitetet röjer nu denna ovanliga liflighet, som slutet af en vårtermin, och i synnerhet en promotionstermin, alltid erbjuder. Tentamina, examina, skrifningar och disputationer, ho räknar deras tal? Tryckpresssarna acouchera dagligen och lärda lindebarn utskickas derifrån, för att, ännu icke torra bakom öronen, begrafvas i mörka, okända hviloplatser. De blifvande medicinæ doktorerna ha samrådt om hattar etc. och valt till sin predikant Dr Schauman. De blifvande magistrarne ha till gratist valt kandidaten Zilliacus, Wiburgens; kransbinderska och poet äro ännu icke utsedda. Deremot har en stor pluralitet förklarat sig för bal efter promotionen – de sköna damerna kunna således vara trygga. Jag hoppas att underrättelsen i tid träffar de resp. medlemar af det täcka könet, som ämna sig in till promotionen. – För professionen i chemin speciminera nu samtidigt Adjunkten Moberg och Docenten Arppe. Adjunkten Dr Ingman afgick i går på utrikes resor och Adjunkten Dr Willebrand följer honom innan kort. Deremot har Dr Alcenius, som någon tid vistats i Frankrike och Tyskland, återvändt till fäderneslandet.
10 Inom literaturen har man det nykomna svenska. Dr Lönnrots »literaturblad» är nu i gång och, som man kunde vänta, både läsvärdt och underhållande. Öfriga tidningar ha varit så torra, att man kunnat med dem upptorka alla nya stenhus i hela Helsingfors. Deremot känner jag ett annat alster af hvad man i studentspråket kallar »en fuktig nuna». Gabr. Leistenius, den glade skämtaren vid alla studentfester, utsänder i verlden en liten bokunge, »Pojken» benämnd, och som der finnes platt ingen melancholi, men rätt mycken qvickhet och glädje, så utber jag mig att få sända Pojken till er, så snart han blir synlig. Till literaturen kan jag väl ock hänföra månadens enda musikaliska evenement, »Trenne Dikter, satta i musik af Axel Gabriel Ingelius», med svensk och tysk text försedda. Jag ämnar ej bränna mina fingrar på musikalisk kritik och nöjer mig derföre med att tillsända er ett ex., viss derom att ni skall finna det värdt er uppmärksamhet. De tre dikterna äro »Timmermannen» och »Hvem är du» af Heine, samt »Vid den sofvande flickans bild»,konsekvensändrat/normaliserat af Topelius.
11 Theatern står tom. Ett nomadiserande sällskap athleter m. m. drog helt hastigt öfver dess tiljor. Hvad värre är: Torslow kommer icke. I nyss ankommet bref har han underrättat theaterhusdirektionen, att ett par af aktörerna fått förhinder, att ett par af fruarna vid truppen befinna sig i en mycket intressant situation m. m.|43 3| hvarföre resan inhiberas. Ja hvem rår för omständigheter? Här anser man likväl Hr Torslows manquement hvarken tillfyllest rättfärdigadt eller egnadt att för framtiden stämma den finska publiken till hans förmån. För det man är en förträfflig aktör, är det ej sagdt att man får drifva spektakel med sjelfva publiken.
12 Nu sedan jag har mig bekant, att 1 ex. af H:fors Tidn:r hvarje vecka afgår till Paris, vore det väl min oförgripliga skyldighet att genom er underrätta hela den civiliserade verlden om tusen här timade intressanta företeelser, såsom Hr Fagerströms svenska sommarhattar och Hr Ganzauges Frühlingsgrusspolkamazurka-et-Johannenpolka, Hr Stålhanes middagar och Hr Pälgrens vattenkonster m. m. m. m. Men som jag hör att man i Frankrike har fullt upp att syssla med den nya ministereförändringen och Greklands affärer, vill jag ej hafva på mitt samvete att med mina H:forska nyheter ytterligare nedtynga den europeiska politikens vågskål, utan slutar, vänligen önskande er och Besarabien en huld sommar. Au revoir.