2 När jag vänder mig till er med den förbindliga anhållan, att ni ville låna ert namn och ert öra åt dessa rader, vet jag rätt väl, att jag vänder mig till det kön, som med så mycken framgång vidhåller den sats, att meddelsamheten är det första menskliga behof, jag vore frestad att säga den första menskliga dygd. Ja min fröken, långt förrän det fanns dufvoposter, jernvägar och tidningar, är det ert kön man har att tacka för att det fanns nyheter i verlden, och icke blott nyheter, utan dertill ännu salt att krydda dem och talent att göra dem pikanta. Det kan derföre synas mycket förmätet af mig, som är så litet invigd i mysterierna, att våga mig in uppå ett fält, der ingen kan göra damerna segern stridig. Se här förklaringen.
3 Min gamle vän, Öfverstlöjtnant Leopold, er tappre kusin, med hvilken jag korresponderat i mer än sju år, är återkommen till fäderneslandet. Så ung och likväl så pröfvad; ni skulle sett honom! Nu vill han söka hvilan på en landtegendom; hvilan och ensamheten. Jag tviflar på det sednare, och jag gjorde det ännu mer, om ni vore här. Men de skönaste ögon förlora sin makt på 800 mil fågelväg. Nåväl, med venstra armen, den enda han har qvar, kan man möjligen slåss, möjligen omfamna – en vän, men skrifva, det går trögare. Och bref vill han ej mottaga, när han ej kan besvara dem. Men jag, som måste skrifva och som med ert täcka kön delar behofvet af meddelsamhet, utan att dela någon af dess öfriga många förtjenster, jag har på er vänliga vink vändt mig till er, min fröken, er, min antipod, som i detta ögonblick trampar den motsatta sidan af jorden, för att anhålla om er godhetsfulla uppmärksamhet. Och hvarföre just till er? Åh min fröken, jag kunde nämna er utmärkta personlighet, ert fina vett, ert bildade omdöme; men jag hatar smicker, och jag nämner blott derföre er kärlek för fosterlandet och den ort, vid hvilken ni är fästad med så många minnen. När man är 800 mil aflägsnad från sin födelsebygd, får den minsta småsak derifrån sitt intresse och sitt behag. Se der mina motiver! Det jag har att berätta er är för andra ögon något alldeles obetydligt; icke så för edra.|10 2| Ni skall med lika intresse lyssna till mina bagateller från Helsingfors, som en politikus till dånet af Europas revolutioner. Och jag ämnar äfven berätta er allt som berättas kan, vare sig litet eller stort; när jag säger allt, så vet ni hvad detta har att betyda. Vore jag Engelsman, eller Fransman, eller blott en liten beskedlig Tysk – åh jag skulle berätta er förtjusande historier. Nu ... enfin, min fröken, jag begynner.
4 Således: en vinter så hvass, så jemn, så uthållande som en tidningspolemik; ett belägringstillstånd af snö och frost från 10 till 30 grader, behagligt som ombyte för herrar och damer emballerade i vilddjurshudar, men ruskigt för de många, som skaka tänderna i illa försedda kojor och jordvåningar; isar så starka som procentares samveten; en marknad börjad med Lapplands sirocko, fortsatt och slutad med yrväder så vildt som en fuga af Liszt eller en älskareroll af Hr Ringqvist; rykande thekök i det fria, likt poetiska kalendrar fyllda med sirapsvatten; trängsel i vinkällrarna och tomhet i kyrkorna; kinder och näsor purpurfärgade som algieriska flaggan; stenfrusna kringlor stora som ett salongslejons plattheter; vargar, schjuppar, räfvar och björnar i mängd; björnstek hos Hr Schöllin, men slägtet outröteligt; hästplågeri och positivmusik; snöplog och theaterkritik; baler och skorstenseldar; stjernfall och lyktgubbar; spektakler och förlofningar; musik och bjellerklang; månsken och literära soireer ...
5 Apropos af månsken, ni vet måhända icke att almanackan, denna den konservativaste af all literatur, i största tysthet undergått en radikal reform i väderleksprofetiorna? I stället för de nittonåriga observationerna, som vänligen haft den stora förtjensten att slå in, när man tolkade dem till det motsatta, liksom man gör med drömmar, har man begynt profetera enligt Herschels kalkyler, och till dato har det så temligen gått i lås. Numera kan man ej lita på sina bästa vänner: almanackan börjar spå sannt och kalendern har slagit sig på ekonomi i stafningen.
6 – Gamla året slutades med en mortalitetsziffra, vitnande om herrar läkares berömvärda nit att fylla kyrkogårdarna, nemligen 661, eller vidpass hvar 23:de af den lutherska och ej till militären hörande befolkningen. Fortfar det så, kan Helsingfors mäta sig med, om icke öfverträffa London, som proportionsvis lärer hafva den högsta årliga dödsnummern, och om man, såsom här 1849, årligen i hela Finland räknade 10 döda mot 8½ födda, d. ä.det är om afgången årligen vore 15 procent högre än tillökningen, så kunde man i framtiden komma till samma resultat, som Morgonbladets räknare för några år sedan utfann för forntiden, nemligen att landet strax före svenska eröfringen hade 6 innevånare. Men så illa, min fröken, är det likväl icke; när koleran och polkan upphört att grassera, kan man hoppas gladare ziffror, och hvad staden konsumerar, det producerar landet. Jag ville endast antyda att en liten stad ibland kan hafva en stor stads fel; Borgå betalade större tribut till koleran än Paris.
7 – Faror på landet och trygghet på sjön. Sydfinska sjöassuransföreningen har kommit till stånd; att Åboborna med sin energi och sin endrägt denna gång ej hunno förut torde tillskrifva den vidtsväfvande planen i början. Om sydfinska föreningen får betala lärpengarna, återstår att se. Exemplet skall ej blifva utan efterföljd. Det är orätt att i uppkomsten af flera föreningar se en partikularism, en söndringsanda; om alla tillämnade föreningar, som dock ha samma mål och hvila på samma grunder, äfven lämpa sina stadgar efter hvarandra, skall enheten icke minskas, utan befästas. Vestkusten från Christinestad uppåt är måhända den enda verkligen splittrade; men ochså der skall enheten genomdrifvas af mäktiga intressen. Hamburgarne och Engelsmännen skola en annan gång låta bli att diktera orimliga premier efter behag, och illa bygda, illa utrustade fartyg skola ej mera utgå från de finska hamnarna.
8 – Om den tillämnade nya jernvägen från Helsingfors norrut finner ut i Literaturbladet en resonnerande artikel. Detaljer kunna icke uppgifvas, så länge förslagets antagande är oafgjordt och planen under bearbetning. Farhågor i vester och norr jemte stora förhoppningar här och i Tavastland äro dermed förknippade. Och hvad kan befaras? En produktion dragen uteslutande till Helsingfors? För ingen del uteslutande; men väl en tiodubblad, som flödar åt alla håll, om också mest genom det lättaste afloppet. Eget är det med jordegendomen i närheten af den blifvande jernvägslinien; det är ett lotteri, en hazard för både säljare och köpare. Kommer jernvägen till stånd, så stiger jordens och skogens värde på aflägsnare orter 50 procent och säljaren kan förlora; kommer den icke, så bedrager sig köparen. Man omtalar flera jordköp, som äro underkastade en sådan hazard.
9 – I Helsingfors finns sedan några år en småbarnsskola, inrättad genom enskildt frikostighet och med egen lokal. Direktionen ville deraf göra åt församlingen en skänk, mot vilkor att skolan skulle af denna underhållas. Församlingen biföll, men någre besvärade sig till guvernören. Om dessa besvär var nyligen en kyrkostämma, dervid intet annat afgjordes, än att en af förs:s medlemmar skulle möta besvären. Sedermera har det yppats, att skolans direktion alldeles icke vill truga på församlingen en så ädel och nyttig gåfva, hvars tacksama emottagande man haft allt skäl att förmoda. Utgången af denna sak skall i sinom tid erfaras.
10 – Universitetet har börjat sin vårtermin och studenterne inströmma från alla håll. Det blir en arbetsam, en rörlig termin, ty promotionen nalkas i sommar. Känner min fröken »assessorerna»?konsekvensändrat/normaliserat Säkert icke. Med denna titel hedrar man de klenmodiga farhågor, som uppstiga i bekymrade examinanders hjernor. Dessa assessorer, så olika sina fredliga embetsbröder, anställa stora förhärjningar; redan hafva 20 af de tillämnade 70 nye magistrarne tagit till flykten, i det de bortkastat hela munderingen; andra skola ännu stupa i bokdammet, ty att storma parnassen, det är atttillagt av utgivaren storma ett batteri af 12 fyrtiåttapundingar. Något särdeles nytt vet jag föröfrigt ej, om icke att Mag. Wallin är ensam sökande till professionen i orientaliska literaturen, att utnämning till professionen i vältaligheten stundeligen väntas och att ett större antal ansökt resestipendierna för ryska språket.
11 – I literatur erfar ni af tidningarna åtskilligt nytt. Apropos af dessa sednare, känner ni törhända att hälften af landets periodiska literatur (Allmänna Tidningen, Literaturbladet, Morgonbladet, Åbo Underrättelser) i år ombytt redaktioner. Döm sjelf huru dessa thronföljare regera publiciteten. Emellertid har omsättningen varit så stark de sednare åren, att H:fors Tidningars redaktion, som dock räknar föga mera än 8 år i tjensten, nu är den äldsta.
12 – Akademiska läseföreningen har, med någon ändring i stadgarna, erhållitoriginal: erhåll nådig sanktion, dock ställd under Vice Cancellers och öfriga akademiska myndigheters speciela inseende. Dess komité, som valdes d. 30 Nov. 1849, utgöres af Rektor Magnificus Prof. Rein (ordförande), Rektor Cygneus, Theol. Kandid. Elmgrén (kassör), Mag. Kellgren (sekreterare) och Mag. Rosenborg. De tidningar föreningen för i år reqvirerat äro: 1) alla i Finland utkommande; 2) bland ryska, S:t Petersb. Zeitung; 3) bland svenska, norska och danska: Aftonposten, Bore, Frey, Friskytten, Morgenbladet, Fædrelandet, Korsaren; 4) bland öfriga utländska: Augsb. Allgem. Zeitung, Illustr. Zeitung, Gertsdorfs Repetitorium, Revue des deux Mondes, La Presse, Charivari, Indépendance Belge och Punch.
13 De literära soireerna fortfara. Följande hafva antecknat sig att under loppet af vårterminen hålla föredrag: Professorerne Grot, Gyldén, Laurell, af Schultén, Woldstedt; bland yngre akademici Hrr af Brunnér, Elmgren, Grönblad, Kellgren, W. Lagus och Topelius samt utom universitetet Protokollssekreteraren Falck.
14 I musik har symfoniföreningen fortfarande vunnit lifligt intresse. Enskilda sällskaper, spillror af den mycket saknade sångföreningen, hafva tid efter annat fortfarit med sina studier i sångens ädla konst, och ryktevis omtalas Donizettis »Kärleksdryck» såsom varande under inöfning.
15 – Detta leder oss in på theaterns gebit, och här har salongernas meddelsamhet låtit undfalla sig vissa förhoppnin|10 3|gar om en fransysk sällskapstheater. Emedlertid spelar Hesslerska truppen tvenne gånger i veckan och spektaklerna ha sedan årets början varit talrikare besökta än förr. En ny inhemsk pjes, »Tjugu kopek silfver»,konsekvensändrat/normaliserat har visat sig vara en kassapjes; en annan, »Processen»,konsekvensändrat/normaliserat är under inöfning. Hr Hessler torde här qvardröja till slutet af Februari. Under ryska fastan har man törhända hopp att här få se den glade Hr Mohr jemte andra sujetter från tyska theatern i Petersburg. Om det är något mer än en önskan, vet jag ej. Sedan kommer Hr Gehrmann med sin opera vid första öppet vatten. I Stockholm åter är Hr Stjernström sysselsatt att med höga anbud samla sin för Finland bestämda stående trupp, men i höst kommer dock Hr Pierre Deland.
16 Omöjligt kan ni gissa hvem som hitväntas i sommar: Jenny Lind. Man säger att hon på våren skall besöka Petersburg och derifrån resa öfver Helsingfors till Stockholm.
17 – En liten vacker anekdot: På en af Vieuxtemps’ konserter här i somras hände sig att en ung rysk musikälskarinna, som skulle sjunga en nummer af repertoiren, blef skrämd och ej vågade framträda inför den berömde virtuosen. Den blinde Hr Wohllebe var närvarande och anmodades att fylla nummern med en klarinett-solo, hvilket han ock gjorde till allas belåtenhet. Vieuxtemps var tacksam på ett sätt, som hedrar konstnären och menniskan. Hr Wohllebe erhöll genast en betydlig present; än mer, han har sedan blifvit uppmanad att komma till Petersburg, der Vieuxtemps vill sörja för hans vård och substistens, och han torde antaga tillbudet.
18 – I går hade Alina Frasa arrangerat en mycket besökt slutdans. Aldrig var en ung lärarinna mera älskad af sina elever; och hon är ju sjelf ett litet värnlöst barn, ett föremål för allas välvilja och deltagande.
19 Fröken Leopoldine, Sitka.
20 Au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 1.
Inledning. Vintern. Almanackan. Mortaliteten. Sjöassurans. Jernväg. Småbarnsskolan. Universitetet. Literatur. Läseföreningen. Literära soireer. Musik. Theater. Wohllebe. Alina Frasa.
Jan. 31.
1 Min Fröken!
2 När jag vänder mig till er med den förbindliga anhållan, att ni ville låna ert namn och ert öra åt dessa rader, vet jag rätt väl, att jag vänder mig till det kön, som med så mycken framgång vidhåller den sats, att meddelsamheten är det första menskliga behof, jag vore frestad att säga den första menskliga dygd. Ja min fröken, långt förrän det fanns dufvoposter, jernvägar och tidningar, är det ert kön man har att tacka för att det fanns nyheter i verlden, och icke blott nyheter, utan dertill ännu salt att krydda dem och talent att göra dem pikanta. Det kan derföre synas mycket förmätet af mig, som är så litet invigd i mysterierna, att våga mig in uppå ett fält, der ingen kan göra damerna segern stridig. Se här förklaringen.
3 Min gamle vän, Öfverstlöjtnant Leopold, er tappre kusin, med hvilken jag korresponderat i mer än sju år, är återkommen till fäderneslandet. Så ung och likväl så pröfvad; ni skulle sett honom! Nu vill han söka hvilan på en landtegendom; hvilan och ensamheten. Jag tviflar på det sednare, och jag gjorde det ännu mer, om ni vore här. Men de skönaste ögon förlora sin makt på 800 mil fågelväg. Nåväl, med venstra armen, den enda han har qvar, kan man möjligen slåss, möjligen omfamna – en vän, men skrifva, det går trögare. Och bref vill han ej mottaga, när han ej kan besvara dem. Men jag, som måste skrifva och som med ert täcka kön delar behofvet af meddelsamhet, utan att dela någon af dess öfriga många förtjenster, jag har på er vänliga vink vändt mig till er, min fröken, er, min antipod, som i detta ögonblick trampar den motsatta sidan af jorden, för att anhålla om er godhetsfulla uppmärksamhet. Och hvarföre just till er? Åh min fröken, jag kunde nämna er utmärkta personlighet, ert fina vett, ert bildade omdöme; men jag hatar smicker, och jag nämner blott derföre er kärlek för fosterlandet och den ort, vid hvilken ni är fästad med så många minnen. När man är 800 mil aflägsnad från sin födelsebygd, får den minsta småsak derifrån sitt intresse och sitt behag. Se der mina motiver! Det jag har att berätta er är för andra ögon något alldeles obetydligt; icke så för edra.|10 2| Ni skall med lika intresse lyssna till mina bagateller från Helsingfors, som en politikus till dånet af Europas revolutioner. Och jag ämnar äfven berätta er allt som berättas kan, vare sig litet eller stort; när jag säger allt, så vet ni hvad detta har att betyda. Vore jag Engelsman, eller Fransman, eller blott en liten beskedlig Tysk – åh jag skulle berätta er förtjusande historier. Nu ... enfin, min fröken, jag begynner.
4 Således: en vinter så hvass, så jemn, så uthållande som en tidningspolemik; ett belägringstillstånd af snö och frost från 10 till 30 grader, behagligt som ombyte för herrar och damer emballerade i vilddjurshudar, men ruskigt för de många, som skaka tänderna i illa försedda kojor och jordvåningar; isar så starka som procentares samveten; en marknad börjad med Lapplands sirocko, fortsatt och slutad med yrväder så vildt som en fuga af Liszt eller en älskareroll af Hr Ringqvist; rykande thekök i det fria, likt poetiska kalendrar fyllda med sirapsvatten; trängsel i vinkällrarna och tomhet i kyrkorna; kinder och näsor purpurfärgade som algieriska flaggan; stenfrusna kringlor stora som ett salongslejons plattheter; vargar, schjuppar, räfvar och björnar i mängd; björnstek hos Hr Schöllin, men slägtet outröteligt; hästplågeri och positivmusik; snöplog och theaterkritik; baler och skorstenseldar; stjernfall och lyktgubbar; spektakler och förlofningar; musik och bjellerklang; månsken och literära soireer ...
5 Apropos af månsken, ni vet måhända icke att almanackan, denna den konservativaste af all literatur, i största tysthet undergått en radikal reform i väderleksprofetiorna? I stället för de nittonåriga observationerna, som vänligen haft den stora förtjensten att slå in, när man tolkade dem till det motsatta, liksom man gör med drömmar, har man begynt profetera enligt Herschels kalkyler, och till dato har det så temligen gått i lås. Numera kan man ej lita på sina bästa vänner: almanackan börjar spå sannt och kalendern har slagit sig på ekonomi i stafningen.
6 – Gamla året slutades med en mortalitetsziffra, vitnande om herrar läkares berömvärda nit att fylla kyrkogårdarna, nemligen 661, eller vidpass hvar 23:de af den lutherska och ej till militären hörande befolkningen. Fortfar det så, kan Helsingfors mäta sig med, om icke öfverträffa London, som proportionsvis lärer hafva den högsta årliga dödsnummern, och om man, såsom här 1849, årligen i hela Finland räknade 10 döda mot 8½ födda, d. ä.det är om afgången årligen vore 15 procent högre än tillökningen, så kunde man i framtiden komma till samma resultat, som Morgonbladets räknare för några år sedan utfann för forntiden, nemligen att landet strax före svenska eröfringen hade 6 innevånare. Men så illa, min fröken, är det likväl icke; när koleran och polkan upphört att grassera, kan man hoppas gladare ziffror, och hvad staden konsumerar, det producerar landet. Jag ville endast antyda att en liten stad ibland kan hafva en stor stads fel; Borgå betalade större tribut till koleran än Paris.
7 – Faror på landet och trygghet på sjön. Sydfinska sjöassuransföreningen har kommit till stånd; att Åboborna med sin energi och sin endrägt denna gång ej hunno förut torde tillskrifva den vidtsväfvande planen i början. Om sydfinska föreningen får betala lärpengarna, återstår att se. Exemplet skall ej blifva utan efterföljd. Det är orätt att i uppkomsten af flera föreningar se en partikularism, en söndringsanda; om alla tillämnade föreningar, som dock ha samma mål och hvila på samma grunder, äfven lämpa sina stadgar efter hvarandra, skall enheten icke minskas, utan befästas. Vestkusten från Christinestad uppåt är måhända den enda verkligen splittrade; men ochså der skall enheten genomdrifvas af mäktiga intressen. Hamburgarne och Engelsmännen skola en annan gång låta bli att diktera orimliga premier efter behag, och illa bygda, illa utrustade fartyg skola ej mera utgå från de finska hamnarna.
8 – Om den tillämnade nya jernvägen från Helsingfors norrut finner ut i Literaturbladet en resonnerande artikel. Detaljer kunna icke uppgifvas, så länge förslagets antagande är oafgjordt och planen under bearbetning. Farhågor i vester och norr jemte stora förhoppningar här och i Tavastland äro dermed förknippade. Och hvad kan befaras? En produktion dragen uteslutande till Helsingfors? För ingen del uteslutande; men väl en tiodubblad, som flödar åt alla håll, om också mest genom det lättaste afloppet. Eget är det med jordegendomen i närheten af den blifvande jernvägslinien; det är ett lotteri, en hazard för både säljare och köpare. Kommer jernvägen till stånd, så stiger jordens och skogens värde på aflägsnare orter 50 procent och säljaren kan förlora; kommer den icke, så bedrager sig köparen. Man omtalar flera jordköp, som äro underkastade en sådan hazard.
9 – I Helsingfors finns sedan några år en småbarnsskola, inrättad genom enskildt frikostighet och med egen lokal. Direktionen ville deraf göra åt församlingen en skänk, mot vilkor att skolan skulle af denna underhållas. Församlingen biföll, men någre besvärade sig till guvernören. Om dessa besvär var nyligen en kyrkostämma, dervid intet annat afgjordes, än att en af förs:s medlemmar skulle möta besvären. Sedermera har det yppats, att skolans direktion alldeles icke vill truga på församlingen en så ädel och nyttig gåfva, hvars tacksama emottagande man haft allt skäl att förmoda. Utgången af denna sak skall i sinom tid erfaras.
10 – Universitetet har börjat sin vårtermin och studenterne inströmma från alla håll. Det blir en arbetsam, en rörlig termin, ty promotionen nalkas i sommar. Känner min fröken »assessorerna»?konsekvensändrat/normaliserat Säkert icke. Med denna titel hedrar man de klenmodiga farhågor, som uppstiga i bekymrade examinanders hjernor. Dessa assessorer, så olika sina fredliga embetsbröder, anställa stora förhärjningar; redan hafva 20 af de tillämnade 70 nye magistrarne tagit till flykten, i det de bortkastat hela munderingen; andra skola ännu stupa i bokdammet, ty att storma parnassen, det är atttillagt av utgivaren storma ett batteri af 12 fyrtiåttapundingar. Något särdeles nytt vet jag föröfrigt ej, om icke att Mag. Wallin är ensam sökande till professionen i orientaliska literaturen, att utnämning till professionen i vältaligheten stundeligen väntas och att ett större antal ansökt resestipendierna för ryska språket.
11 – I literatur erfar ni af tidningarna åtskilligt nytt. Apropos af dessa sednare, känner ni törhända att hälften af landets periodiska literatur (Allmänna Tidningen, Literaturbladet, Morgonbladet, Åbo Underrättelser) i år ombytt redaktioner. Döm sjelf huru dessa thronföljare regera publiciteten. Emellertid har omsättningen varit så stark de sednare åren, att H:fors Tidningars redaktion, som dock räknar föga mera än 8 år i tjensten, nu är den äldsta.
12 – Akademiska läseföreningen har, med någon ändring i stadgarna, erhållitoriginal: erhåll nådig sanktion, dock ställd under Vice Cancellers och öfriga akademiska myndigheters speciela inseende. Dess komité, som valdes d. 30 Nov. 1849, utgöres af Rektor Magnificus Prof. Rein (ordförande), Rektor Cygneus, Theol. Kandid. Elmgrén (kassör), Mag. Kellgren (sekreterare) och Mag. Rosenborg. De tidningar föreningen för i år reqvirerat äro: 1) alla i Finland utkommande; 2) bland ryska, S:t Petersb. Zeitung; 3) bland svenska, norska och danska: Aftonposten, Bore, Frey, Friskytten, Morgenbladet, Fædrelandet, Korsaren; 4) bland öfriga utländska: Augsb. Allgem. Zeitung, Illustr. Zeitung, Gertsdorfs Repetitorium, Revue des deux Mondes, La Presse, Charivari, Indépendance Belge och Punch.
13 De literära soireerna fortfara. Följande hafva antecknat sig att under loppet af vårterminen hålla föredrag: Professorerne Grot, Gyldén, Laurell, af Schultén, Woldstedt; bland yngre akademici Hrr af Brunnér, Elmgren, Grönblad, Kellgren, W. Lagus och Topelius samt utom universitetet Protokollssekreteraren Falck.
14 I musik har symfoniföreningen fortfarande vunnit lifligt intresse. Enskilda sällskaper, spillror af den mycket saknade sångföreningen, hafva tid efter annat fortfarit med sina studier i sångens ädla konst, och ryktevis omtalas Donizettis »Kärleksdryck» såsom varande under inöfning.
15 – Detta leder oss in på theaterns gebit, och här har salongernas meddelsamhet låtit undfalla sig vissa förhoppnin|10 3|gar om en fransysk sällskapstheater. Emedlertid spelar Hesslerska truppen tvenne gånger i veckan och spektaklerna ha sedan årets början varit talrikare besökta än förr. En ny inhemsk pjes, »Tjugu kopek silfver»,konsekvensändrat/normaliserat har visat sig vara en kassapjes; en annan, »Processen»,konsekvensändrat/normaliserat är under inöfning. Hr Hessler torde här qvardröja till slutet af Februari. Under ryska fastan har man törhända hopp att här få se den glade Hr Mohr jemte andra sujetter från tyska theatern i Petersburg. Om det är något mer än en önskan, vet jag ej. Sedan kommer Hr Gehrmann med sin opera vid första öppet vatten. I Stockholm åter är Hr Stjernström sysselsatt att med höga anbud samla sin för Finland bestämda stående trupp, men i höst kommer dock Hr Pierre Deland.
16 Omöjligt kan ni gissa hvem som hitväntas i sommar: Jenny Lind. Man säger att hon på våren skall besöka Petersburg och derifrån resa öfver Helsingfors till Stockholm.
17 – En liten vacker anekdot: På en af Vieuxtemps’ konserter här i somras hände sig att en ung rysk musikälskarinna, som skulle sjunga en nummer af repertoiren, blef skrämd och ej vågade framträda inför den berömde virtuosen. Den blinde Hr Wohllebe var närvarande och anmodades att fylla nummern med en klarinett-solo, hvilket han ock gjorde till allas belåtenhet. Vieuxtemps var tacksam på ett sätt, som hedrar konstnären och menniskan. Hr Wohllebe erhöll genast en betydlig present; än mer, han har sedan blifvit uppmanad att komma till Petersburg, der Vieuxtemps vill sörja för hans vård och substistens, och han torde antaga tillbudet.
18 – I går hade Alina Frasa arrangerat en mycket besökt slutdans. Aldrig var en ung lärarinna mera älskad af sina elever; och hon är ju sjelf ett litet värnlöst barn, ett föremål för allas välvilja och deltagande.
19 Fröken Leopoldine, Sitka.
20 Au revoir.