Mars. 14 Mars. F. Literatursällskapet. F. Konstföreningen. Fruntimmersföreningen i H:fors. Ny tidning. Hr Leducs program. Pacii opera. Theater. Hr Deland. London.
1851 Mars 31.
1 Min fröken!
2 Mars med sina minnen, Mars med sina årsdagar af Cæsars och Gustaf III:s mord, Mars som för tre år sedan vände upp och ned på Tyskland och halfva verlden, Mars har i år förgått fredligt, loyalt, utan en droppe blod, utan en enda Katzenserenad, men icke derföre utan hågkomster förtjenta att bevaras för kommande dagar. Det är de fredliga minnenas lott att stå tillbaka för omstörtningens; dock blott för en tid. Man skall lära att mera akta handen som vattnar fruktträdet, än yxan som hugger det kull.
3 Aldrig ännu har en Mathildasdag blifvit firad så som den 14 Mars detta år i Helsingfors. Det var trohetens och kärlekens sjelfmanta hyllning för en dyrbar personlighet, som med en af de mest upphöjda, mest inflytelserika ställningar, hvartill ännu en dödlig blifvit kallad, visste så väl att förena hjertats huldhet, omdömets skarpa blick, den ädlaste högsinthet och den finaste grannlagenhet. Det måste vara glädjande och förhoppningsfullt för ett litet land, som vårt, att se sina dyrbaraste intressen med sådan kärlek omhuldas af en furste, hvars uppmärksamhet delas af så omfattande värf och så många millioners framtid. Tacksamheten för denna utmärkelse ökades genom medvetandet af hvad den innebar och genom de förhållanden, hvaraf den föranleddes. Det fanns icke en ort så aflägsen, icke en krets så inskränkt, der man ej sedan veckor och månader med spändt intresse lyssnat till hvarje nyhet från Helsingfors; det fanns orter och kretsar, der man sedan lång tid under tusende andra omsorger nästan förgätit att ett universitet fanns till, och der detta nu med ens hade framstått som det främsta af alla samtalsämnen. De mest motsägande rykten korsade hvarandra; hvarje post medförde nya, hvilka åter vederlades af den följande. Då förde posterna af den 14 och 15 Mars kring hela landet den vissa underrättelsen om det höga besök, som redan i sig sjelft var en borgen för hvad det innebar. Jublet i Helsingfors fann ett vidsträckt eko; nu, om någonsin, representerades Finland af sin hufvudstad, och dess röst var landets.
4 Månadens vigtigaste förteelser i öfrigt äro Finska Literatursällskapets och Finska Konstföreningens årsdagar. Det förras årsberättelse är ännu icke publicerad, hvarföre detaljerna uppskjutas. Jag bör endast nämna, att Sällskapet lider af icke ringa ekonomiskt trångmål, men det oaktadt med hedrande ifver fortsätter sin verksamhet dels för samlingar, dels för lexica. Specielt vill jag tillägga, att oväntadt, ja utomordentligt rika samlingar af finska folksagor redan äro gjorda och komma sannolikt innan kort att publiceras. Derförinnan torde ni i Helsingfors Tidningar komma att läsa både en öfversigt af finska sagans lynne och rika material samt så många profstycken utrymmet tillåter.
5 Konstföreningens ekonomiska ställning är vida lyckligare, likasom äfven dess behofver kräfva större utgifter. Att deltagandet icke svalnat, visar tillkomsten af omkring 60 nya delägare under årets lopp. Resultaterna af föreningens verksamhet äro icke sådana, att de kunna beräknas år från år; féernas tid är förbi, då trollstafven i ett ögonblick förvandlade ödemarken till en trädgård. Men år från år visar sig det hvarpå så mången förr har tviflat, att konsten äfven hos oss äger en framtid, representerad till en början af dessa gryende talenter, som uppspira under föreningens hägn och genom dess direkta eller indirekta medverkan. Expositionen i år är mindre rikt lottad till nummertalet, som föga öfverstiger 70; dock tillkomma hvarje vecka nya. Nu sednast hafva der blifvit synliga en större altartafla af Hr Godenhjelm, tvenne nyligen inköpta oljemålningar af Hr Legler i Åbo samt Hr Ekmans berömda finska interiör (runosångaren), som tillhör Prof. J. J. Tengström. Först med öppet vatten komma de väntade taflorna från Stockholm och sannolikt inpå sommaren Hr Ekmans nya »värfningsscen».konsekvensändrat/normaliserat
6 Enskildt för Helsingfors var härvarande Fruntimmersförenings exposition m. m. i början af månaden ett evenement ej utan betydelse. Man kallar dessa tillställningar en mode-sak; må vara, namnet gör intet till saken. Om det är ett mode att låta qvinnans mjuka hand indirekt lindra den nöd, som mannens direkta gåfva visat sig oförmögen att afhjelpa; om det är ett mode att gifva arbete i stället för penningar, uppfostran i stället för fattighjelp, således en framtid i stället för det blotta bekymret för dagen; så är det åtminstone ett godt, ett i tidens tendenser djupt rotadt mode, som väl stundom kan verka i felaktiga former, men likväl aldrig skall upphöra att vara för samhället nyttigt och för hjertat tillfredsställande. Man kunde tillägga: detta mode har åter sammanbragt omkring 1 550konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver; är då Helsingfors så rikt eller är det så dåraktigt? Intetdera; med sina dryga fattigtaxor skattar det än villigt, än motsträfvigt, åt en anstalt, hvars princip det måste erkänna som god; ty vore icke detta tysta erkännande, så var vist att intet mode i verlden skulle i längden förmå att upprätthålla fruntimmersföreningen.
7 Det finns likväl en annan, en förgäten nöd, en nöd så mycket hårdare emedan den är stum och till hvilken Föreningens indirekta bistånd ej når, likaså litet som fattigvårdens. Det är pauvres honteux, och man omtalar snart blifvande sällskapsspektakler till förmån för dem.
8 Mars, som gifvit Kuopio en biskop, har äfven gifvit samma stad och landet en ny tidning. Hvarje företeelse åt sistnämnde håll, om än ringa förtjenar uppmärksamhet. Maamiehen Ystäwä i all ära, men att för öfrigt se halfva Finland öster om Borgå representeradt af ett annosblad i Wiborg, det är en stumhet som liknar ödemarkernas. En stämma ljuder nu från Kuopio; när skola andra höjas från Wiborg, från Uleåborg, från Björneborg, från Tavastehus?
9 På det literära gebitet har man Hr Leducs intressanta program, som för sex séancer lofvar följande: I »Om literaturen betraktad såsom den fullständigaste och mest harmoniska utveckling af menskliga förmögenheter. Studier öfver denna princip 1) hos menniskan, 2) hos samfunden och 3) specielt inom det fransyska samhället.» – II. »Om fransyska språket. Dess uppkomst. Dess utbredning. Dess genius.» – III. »Om den literära kritiken i Frankrike. Dess historie. Dess karakter. Dess former. Journalism och akademier.» – IV. »Kritikens typer. Enheten är det skönas form. Kunna det fula och groteska gälla såsom elementer för konsten. Victor Hugo och hans skola. Snille, talent, esprit, smak.» – V. »Om stilen. Dess princip. Dess vilkor. Dess hemligheter. Originel och imiterande stil. Öfversättning. Fransyska stilens karakter och svårigheter.» – VI. »Om literära genrer i Frankrike, isynnerhet inom franska poesin. Dess genius. Källorna för dess inspiration. Dess harmoni. Medelpunkten för dess verksamhet. Slutföljder.»
10 Musiken i Finland har, lika litet som öfriga sköna konster, anledning att förtvifla om sin framtid. Väl fordras också der mången hårdnackad strid mot svårigheter af alla slag, mången försakelse, mycken ihärdighet och framför allt mycket tålamod. Men banan är bruten, vägen fri. Det är säkert icke en slump, att samtidigt med målarekonstens första fasta bosättning i Finland, äfven musiken der vunnit ett utrymme för sin fria sjelfständiga verksamhet. Man skall invända att Pacius och Greve, Finlands förste kompositörer i större skala (Crusell blef Svensk), äro födde utlänningar.|26 3| Hvad mer? De tillhöra nu oss, och skönt säger härom Sveriges berömdaste skald:
Allkonsekvensändrat/normaliserat bildning står på utländsk grund till slutet;
Barbariskt var engång allt fosterländskt.konsekvensändrat/normaliserat
12 Hr Pacii nya operamusik är hållen i stor stil af dramatisk effekt och skall sannolikt gå utöfver Finlands gränser. Naturligtvis kan den först på scenen rätt senteras. Man har allt hopp att se kompositionen fulländad till midsommar eller kort derpå, hvarefter den nästa höst eller vinter torde af amatörer uppföras på Helsingfors scen. Det blir således samma unga damer, sångare och öfrige amatörer, hvilka nu sednast med så outtröttlig välvilja deltagit i de första numrorna – det blir också de, som skola göra det annars omöjliga möjligt äfven då, och de skola icke förgätas en dag, när mon frågar sig, huru allt detta var utförbart.
13 Theatern har spelat, endast med tvenne kortare afbrott för inöfvandet af ett nytt skådespel, »Efter femtio år»,konsekvensändrat/normaliserat första gången uppfördt den 14 Mars, samt en äldre nästan förgäten musikpjes, »Lilia slafvinnan»,konsekvensändrat/normaliserat prydd af B. Crusells namn. Hr Pierre Deland, som d. 1 April slutar sin sejour i Helsingfors och derefter en kortare tid dröjer i Åbo, kommer sedan att lemna Finland för längre tid, jag vill hoppas icke för alltid. Erkännandet af det goda Hr Stjernström möjligen kan erbjuda förringar icke hågkomsten af de många verkliga njutningar Hr P. Deland under fyra eller fem sejourer beredt en finsk publik och hvilka länge skola förblifva i ett tacksamt minne. Den dag torde komma, då saknaden justerar nu möjligen delade omdömen, och – för att blott nämna ett exempel, men ett utmärkt – då man, bland flera talenter, skall erinra sig Fru Deland, en skådespelerska, så sann, så stor i sin skenbart enkla och derföre stundom förbisedda, men dock så djupa uppfattning af konsten och lifvet, att jag – Fruarna Torsslov och Erikson i all ära – icke tvekar att ställa henne främst bland alla qvinnliga artister, som Finland ännu haft nöjet se och bedöma under en längre tid. Jag nämnde att omdömena möjligen varit delade; det gäller egentligen repertoiren, hvars urval rättats efter resurserna; dock har man äfven nu sett stycken af verkligt värde, att förtiga föregående sejourers. Hr Deland har icke gjort någon briljant, men, som man bör hoppas, en behållen sejour. För att bedöma den möda, som nedlagts på denna sejour, bör jag nämna, att sedan den 3 Nov. 1850 under inalles 58 representationer 49 stycken, bland hvilka 3 tablåer och en pantomim, gått öfver scenen. Af pjeserna har en (»Efter femtio år») gifvits 5 gånger, 4 andra (»Kung Renés dotter», »Gubben i bergsbygden», »Rosenmüller & Finke» samt »Lilla slafvinnan») 4 gånger, de öfriga 3, 2 eller en gång. Fem större pjeser om 4 á 5 akter samt 10 mindre, summa 15, ha här blifvit inöfvade, 10 kompletterade, de 14 återstående voro förut uppsatte.
14 För öfrigt riktas allt flera blickar mot London, och sjölägenhet dit och dädan erbjudes äfven från Helsingfors. Att härifrån göra fram- och återresa för 100 rubel silfver, måste anses billigt, helst då man jemför de svenska priserna och än mer de petersburgska, der man för tour och retour på ett af de större ångfartygen begär 300 rubel s:r, utom 2 rub. s:r om dagen för vivre samt ännu särskildt för vin.
15 Hvad önskar ni vidare veta? Att man i Helsingfors numera icke talar, utan nyser hvarandra till, och att prosit är det första af alla konversationsämnen. Under denna rasande grippe önskas er ett gladt
16 au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 13.
Mars. 14 Mars. F. Literatursällskapet. F. Konstföreningen. Fruntimmersföreningen i H:fors. Ny tidning. Hr Leducs program. Pacii opera. Theater. Hr Deland. London.
1851 Mars 31.
1 Min fröken!
2 Mars med sina minnen, Mars med sina årsdagar af Cæsars och Gustaf III:s mord, Mars som för tre år sedan vände upp och ned på Tyskland och halfva verlden, Mars har i år förgått fredligt, loyalt, utan en droppe blod, utan en enda Katzenserenad, men icke derföre utan hågkomster förtjenta att bevaras för kommande dagar. Det är de fredliga minnenas lott att stå tillbaka för omstörtningens; dock blott för en tid. Man skall lära att mera akta handen som vattnar fruktträdet, än yxan som hugger det kull.
3 Aldrig ännu har en Mathildasdag blifvit firad så som den 14 Mars detta år i Helsingfors. Det var trohetens och kärlekens sjelfmanta hyllning för en dyrbar personlighet, som med en af de mest upphöjda, mest inflytelserika ställningar, hvartill ännu en dödlig blifvit kallad, visste så väl att förena hjertats huldhet, omdömets skarpa blick, den ädlaste högsinthet och den finaste grannlagenhet. Det måste vara glädjande och förhoppningsfullt för ett litet land, som vårt, att se sina dyrbaraste intressen med sådan kärlek omhuldas af en furste, hvars uppmärksamhet delas af så omfattande värf och så många millioners framtid. Tacksamheten för denna utmärkelse ökades genom medvetandet af hvad den innebar och genom de förhållanden, hvaraf den föranleddes. Det fanns icke en ort så aflägsen, icke en krets så inskränkt, der man ej sedan veckor och månader med spändt intresse lyssnat till hvarje nyhet från Helsingfors; det fanns orter och kretsar, der man sedan lång tid under tusende andra omsorger nästan förgätit att ett universitet fanns till, och der detta nu med ens hade framstått som det främsta af alla samtalsämnen. De mest motsägande rykten korsade hvarandra; hvarje post medförde nya, hvilka åter vederlades af den följande. Då förde posterna af den 14 och 15 Mars kring hela landet den vissa underrättelsen om det höga besök, som redan i sig sjelft var en borgen för hvad det innebar. Jublet i Helsingfors fann ett vidsträckt eko; nu, om någonsin, representerades Finland af sin hufvudstad, och dess röst var landets.
4 Månadens vigtigaste förteelser i öfrigt äro Finska Literatursällskapets och Finska Konstföreningens årsdagar. Det förras årsberättelse är ännu icke publicerad, hvarföre detaljerna uppskjutas. Jag bör endast nämna, att Sällskapet lider af icke ringa ekonomiskt trångmål, men det oaktadt med hedrande ifver fortsätter sin verksamhet dels för samlingar, dels för lexica. Specielt vill jag tillägga, att oväntadt, ja utomordentligt rika samlingar af finska folksagor redan äro gjorda och komma sannolikt innan kort att publiceras. Derförinnan torde ni i Helsingfors Tidningar komma att läsa både en öfversigt af finska sagans lynne och rika material samt så många profstycken utrymmet tillåter.
5 Konstföreningens ekonomiska ställning är vida lyckligare, likasom äfven dess behofver kräfva större utgifter. Att deltagandet icke svalnat, visar tillkomsten af omkring 60 nya delägare under årets lopp. Resultaterna af föreningens verksamhet äro icke sådana, att de kunna beräknas år från år; féernas tid är förbi, då trollstafven i ett ögonblick förvandlade ödemarken till en trädgård. Men år från år visar sig det hvarpå så mången förr har tviflat, att konsten äfven hos oss äger en framtid, representerad till en början af dessa gryende talenter, som uppspira under föreningens hägn och genom dess direkta eller indirekta medverkan. Expositionen i år är mindre rikt lottad till nummertalet, som föga öfverstiger 70; dock tillkomma hvarje vecka nya. Nu sednast hafva der blifvit synliga en större altartafla af Hr Godenhjelm, tvenne nyligen inköpta oljemålningar af Hr Legler i Åbo samt Hr Ekmans berömda finska interiör (runosångaren), som tillhör Prof. J. J. Tengström. Först med öppet vatten komma de väntade taflorna från Stockholm och sannolikt inpå sommaren Hr Ekmans nya »värfningsscen».konsekvensändrat/normaliserat
6 Enskildt för Helsingfors var härvarande Fruntimmersförenings exposition m. m. i början af månaden ett evenement ej utan betydelse. Man kallar dessa tillställningar en mode-sak; må vara, namnet gör intet till saken. Om det är ett mode att låta qvinnans mjuka hand indirekt lindra den nöd, som mannens direkta gåfva visat sig oförmögen att afhjelpa; om det är ett mode att gifva arbete i stället för penningar, uppfostran i stället för fattighjelp, således en framtid i stället för det blotta bekymret för dagen; så är det åtminstone ett godt, ett i tidens tendenser djupt rotadt mode, som väl stundom kan verka i felaktiga former, men likväl aldrig skall upphöra att vara för samhället nyttigt och för hjertat tillfredsställande. Man kunde tillägga: detta mode har åter sammanbragt omkring 1 550konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver; är då Helsingfors så rikt eller är det så dåraktigt? Intetdera; med sina dryga fattigtaxor skattar det än villigt, än motsträfvigt, åt en anstalt, hvars princip det måste erkänna som god; ty vore icke detta tysta erkännande, så var vist att intet mode i verlden skulle i längden förmå att upprätthålla fruntimmersföreningen.
7 Det finns likväl en annan, en förgäten nöd, en nöd så mycket hårdare emedan den är stum och till hvilken Föreningens indirekta bistånd ej når, likaså litet som fattigvårdens. Det är pauvres honteux, och man omtalar snart blifvande sällskapsspektakler till förmån för dem.
8 Mars, som gifvit Kuopio en biskop, har äfven gifvit samma stad och landet en ny tidning. Hvarje företeelse åt sistnämnde håll, om än ringa förtjenar uppmärksamhet. Maamiehen Ystäwä i all ära, men att för öfrigt se halfva Finland öster om Borgå representeradt af ett annosblad i Wiborg, det är en stumhet som liknar ödemarkernas. En stämma ljuder nu från Kuopio; när skola andra höjas från Wiborg, från Uleåborg, från Björneborg, från Tavastehus?
9 På det literära gebitet har man Hr Leducs intressanta program, som för sex séancer lofvar följande: I »Om literaturen betraktad såsom den fullständigaste och mest harmoniska utveckling af menskliga förmögenheter. Studier öfver denna princip 1) hos menniskan, 2) hos samfunden och 3) specielt inom det fransyska samhället.» – II. »Om fransyska språket. Dess uppkomst. Dess utbredning. Dess genius.» – III. »Om den literära kritiken i Frankrike. Dess historie. Dess karakter. Dess former. Journalism och akademier.» – IV. »Kritikens typer. Enheten är det skönas form. Kunna det fula och groteska gälla såsom elementer för konsten. Victor Hugo och hans skola. Snille, talent, esprit, smak.» – V. »Om stilen. Dess princip. Dess vilkor. Dess hemligheter. Originel och imiterande stil. Öfversättning. Fransyska stilens karakter och svårigheter.» – VI. »Om literära genrer i Frankrike, isynnerhet inom franska poesin. Dess genius. Källorna för dess inspiration. Dess harmoni. Medelpunkten för dess verksamhet. Slutföljder.»
10 Musiken i Finland har, lika litet som öfriga sköna konster, anledning att förtvifla om sin framtid. Väl fordras också der mången hårdnackad strid mot svårigheter af alla slag, mången försakelse, mycken ihärdighet och framför allt mycket tålamod. Men banan är bruten, vägen fri. Det är säkert icke en slump, att samtidigt med målarekonstens första fasta bosättning i Finland, äfven musiken der vunnit ett utrymme för sin fria sjelfständiga verksamhet. Man skall invända att Pacius och Greve, Finlands förste kompositörer i större skala (Crusell blef Svensk), äro födde utlänningar.|26 3| Hvad mer? De tillhöra nu oss, och skönt säger härom Sveriges berömdaste skald:
Allkonsekvensändrat/normaliserat bildning står på utländsk grund till slutet;
Barbariskt var engång allt fosterländskt.konsekvensändrat/normaliserat
12 Hr Pacii nya operamusik är hållen i stor stil af dramatisk effekt och skall sannolikt gå utöfver Finlands gränser. Naturligtvis kan den först på scenen rätt senteras. Man har allt hopp att se kompositionen fulländad till midsommar eller kort derpå, hvarefter den nästa höst eller vinter torde af amatörer uppföras på Helsingfors scen. Det blir således samma unga damer, sångare och öfrige amatörer, hvilka nu sednast med så outtröttlig välvilja deltagit i de första numrorna – det blir också de, som skola göra det annars omöjliga möjligt äfven då, och de skola icke förgätas en dag, när mon frågar sig, huru allt detta var utförbart.
13 Theatern har spelat, endast med tvenne kortare afbrott för inöfvandet af ett nytt skådespel, »Efter femtio år»,konsekvensändrat/normaliserat första gången uppfördt den 14 Mars, samt en äldre nästan förgäten musikpjes, »Lilia slafvinnan»,konsekvensändrat/normaliserat prydd af B. Crusells namn. Hr Pierre Deland, som d. 1 April slutar sin sejour i Helsingfors och derefter en kortare tid dröjer i Åbo, kommer sedan att lemna Finland för längre tid, jag vill hoppas icke för alltid. Erkännandet af det goda Hr Stjernström möjligen kan erbjuda förringar icke hågkomsten af de många verkliga njutningar Hr P. Deland under fyra eller fem sejourer beredt en finsk publik och hvilka länge skola förblifva i ett tacksamt minne. Den dag torde komma, då saknaden justerar nu möjligen delade omdömen, och – för att blott nämna ett exempel, men ett utmärkt – då man, bland flera talenter, skall erinra sig Fru Deland, en skådespelerska, så sann, så stor i sin skenbart enkla och derföre stundom förbisedda, men dock så djupa uppfattning af konsten och lifvet, att jag – Fruarna Torsslov och Erikson i all ära – icke tvekar att ställa henne främst bland alla qvinnliga artister, som Finland ännu haft nöjet se och bedöma under en längre tid. Jag nämnde att omdömena möjligen varit delade; det gäller egentligen repertoiren, hvars urval rättats efter resurserna; dock har man äfven nu sett stycken af verkligt värde, att förtiga föregående sejourers. Hr Deland har icke gjort någon briljant, men, som man bör hoppas, en behållen sejour. För att bedöma den möda, som nedlagts på denna sejour, bör jag nämna, att sedan den 3 Nov. 1850 under inalles 58 representationer 49 stycken, bland hvilka 3 tablåer och en pantomim, gått öfver scenen. Af pjeserna har en (»Efter femtio år») gifvits 5 gånger, 4 andra (»Kung Renés dotter», »Gubben i bergsbygden», »Rosenmüller & Finke» samt »Lilla slafvinnan») 4 gånger, de öfriga 3, 2 eller en gång. Fem större pjeser om 4 á 5 akter samt 10 mindre, summa 15, ha här blifvit inöfvade, 10 kompletterade, de 14 återstående voro förut uppsatte.
14 För öfrigt riktas allt flera blickar mot London, och sjölägenhet dit och dädan erbjudes äfven från Helsingfors. Att härifrån göra fram- och återresa för 100 rubel silfver, måste anses billigt, helst då man jemför de svenska priserna och än mer de petersburgska, der man för tour och retour på ett af de större ångfartygen begär 300 rubel s:r, utom 2 rub. s:r om dagen för vivre samt ännu särskildt för vin.
15 Hvad önskar ni vidare veta? Att man i Helsingfors numera icke talar, utan nyser hvarandra till, och att prosit är det första af alla konversationsämnen. Under denna rasande grippe önskas er ett gladt
16 au revoir.