1 Min fröken! Mer än trenne månader har förgått sedan en dufvopost från Helsingfors flugit öfver till Sitka. Ni, som dessförinnan hvarje månad, trots haf och stormar, fått inhändiga en noggrann rapport om det myckna lilla och det ringa stora, som passerar i er hembygd, – ni har haft skäl att bli otålig under sommarn. Efter en så långvarig och oartig försumlighet hos er korrespondent skall ni kanske icke utan välvilja mottaga dessa rader af en fremmande hand, som uppfyller en skyldighet, då han går att teckna för er några spridda drag af sommarens lif, att kasta en flyktig återblick på trenne månaders händelser.
2 Sommaren har flytt, – denna långa och sorgligt märkvärdiga sommar, under hvars sköna, solbelysta dagar olycka, nöd och förstörelse i så rikt mått drabbat landet. Oersättliga förluster, känbara för samhället så väl som den enskilde, armod och brist, uppoffringar och försakelser, större än vårt land i mannaminne fått underkasta sig, äro de hågkomster, som qvarstå från denna tid! Medan markens gröda försmäktat under den obevekliga och okufveliga torkan eller, i förtid mognad, på många orter nedslagits af häftiga hagelfall, – medan sednaste årets missvext i synnerhet i södra delarna af landet gjort sig känbar genom spanmålsbrist under sommaren, – medan farsoten härjande gått fram öfver stad och land och bortryckt talrika offer, har elden med okufvelig fart ödelagt vidsträckta skogar och fruktbara bygder, angripit flera af landets städer och lagt en af dess bästa i aska.
3 Hvilken dyster minnestafla skola icke våra häfder bevara från året 1852!
4 Vasas brand den 3 Aug. är den sorgligaste bild på denna tafla. Österbottens mest intelligenta stad, med dess många läroverk, dess sällsynt värderika läne-arkiv, dess väl utrustade bokhandel och betydliga tryckeri, hvilket efter Björneborgs brand var det enda emellan Åbo och Uleåborg, dess åldriga kyrka med sin dyrbara orgel, är förstörd. Jag vill icke söka att gifva er en detaljerad beskrifning härom; ni skall ur några blad af Åbo Tidningar och Helsingfors Tidningar, hvilka jag medsänder, inhemta de uppgifter, som hittills blifvit publicerade rörande det olyckliga Vasa. Ni skall deraf finna, att den allmänna välgörenheten, som skyndade att i rikligt mått bispringa Björneborg, icke tröttnat att lika hjelpsamt understöda nöden i Vasa. Från de flesta af landets städer hafva rikliga gåfvor inslutit; från Helsingfors, Åbo, Kuopio och Uleåborg har derjemte konsten välvilligt räckt en gifmild och hjelpsam hand. Äfven grannriket i vester har sändt bidrag, – Umeå har sammanskjutit den betydliga summan af 260 rdr banko, i Stockholm göras fortfarande insamlingar. – Sednaste officiela underrättelser tillkännagifva, att Vasa gymnasium tillsvidare förflyttas till Jakobstad samt dess högre elementarskola till Ny-Karleby.
5 Hotande eldsvådor hafva härjemte under sommaren öfvergått fem af landets städer: Jakobstadoriginal: Jakobsstad, Raumo, Nådendal, Åbo tvenne gånger, samt Helsingfors. – Hufvudstaden har icke på 9 år varit hemsökt af en så betydande vådeld, som utbrast härstädes d. 3 Sept. i Kronohagen, och hvarigenom 5 boningshus och 3 uthusbyggnader inom tvenne timmar lades i aska. Den hastighet hvarmed elden grep omkring sig och vinden, som i början låg mot de inre delarna af staden, gåfvo eldsvådan ett hotande utseende; den möda, hvarmed eldens vidare framfart förebyggdes, påminte varnande om nödvändigheten af förbättrade eldsläckningsanstalter och om bristen af en reguliert organiserad brandkorps. Trakten omkring det af elden angripna stället lemnade en skrämmande bild af farhåga och oro; de flesta hus vid norra hälften af Mariegatan omgåfvos af på trottoarerna utflyttade effekter. Största förlusten vid eldsvådan drabbar kakelugnsmakaren Sandberg, hvars afbrunna nya gård icke var brandförsäkrad. – Sommarens många eldsvådor fördubbla tyngden af den börda, som hvilar öfver Allmänna Brandstodsbolaget, och påkalla ansträngningar, hvilka hittills varit oerhörda i vårt land. Den brandstod, som bolaget eger att utbetala för under loppet af innevarande försäkringsår uppbrunnen egendom torde inalles uppgå till omkr. 480 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver.
6 Helsotillståndet har de sednaste veckorna, under inflytandet af den genomgripande vädervexlingen, något förbättrat sig i hufvudstaden och dess kringliggande trakter. Rödsoten, som fruktansvärdare ehuru mindre fruktad an koleran hemsökt flera delar af landet, har hårdast angripit Nyland och södra Tavastland. I Tavastehus har till följe af dess härjningar skolornas öppnande uppskjutits till d. 1 Okt., i Fredrikshamn, der farsoten kanske varit häftigast, har läsningen vid Kadetkorpsen begynt en månad sednare än vanligt. I Helsingfors vårdades en längre tid vid ett provisionelt sjukhus för de behöfvande klasserna mer än 30 sjuka dagligen; nummern af enskilda recepter har å stadens trenne apothek under Augusti månad stigit inalles öfver 3 000konsekvensändrat/normaliserat. Sjuknummern för Juli månad uppgick till 125, den för Augusti är ännu ej publicerad, men torde säkert vida öfverstiga den förra. Bland alla klasser och alla åldrar har den härjande rödsoten sökt sina offer och qvarlemnat minnen af smärtsamma förluster.
7 Åtskilliga nya byggnader hafva under sommaren fortgått i hufvudstaden: den nya envåningsbyggnad som åt norra sidan kompletterar senatsqvarteret, är redan i det närmaste under tak; arbetet vid det blifvande posthuset fortgår, det nya packhuset har rest sina grundvalar vid norra hamnen. Ihärdiga sprängningar hafva nästan helt och hållet utplånat spåren af den väldiga bergsklack som vid hamnen stängt södra ändan af Konstantinsgatan. Den s. k. Junkarskolans lokal, fordom Geh.-Rådet Baron Klinkowströms gård, vid Elisabetstorget är förstorad genom en vidlyftig tillbyggnad; inrättningen förflyttades till sitt nya hemvist i början af denna månad.
8 Finska Gardesbataljonen, äfvensom Grenadier-Skarpskyttebataljonen från Åbo, hvilka under sommaren deltagit i de vanliga militäriska öfningarna vid sommarlägret i Krasnoje Selo, hafva för trenne veckor tillbaka återkommit till hemmet. Af första finska Sjö-eqvipaget vistas en del af manskapet och befälet fortfarande på sjömätningar dels vid estländska kusten, dels utanför Ösel och Dagö; en annan del af eqvipaget har under sommaren varit detacherad till Åbo för bemannandet af den derstädes byggda ångfregatten »Rurik»,konsekvensändrat/normaliserat som den 15 dennes blifvit utbogserad från varfvet till Beckholmen, för att derstädes få sin sista utstyrsel. – Byggnaden af fregatten »Olof» å Helsingfors' skeppsvarf har under sommaren med raskhet fortgått; såsom ett kuriosum förtjenar härvid nämnas, att hufvudstadens samtlige snickare varit så upptagna af beställningar för densamma, att det under tvenne månader varit nästan omöjligt att erhålla en nyfärdig stol. Den 7 Juni 1852 sträcktes kölen till den kolossala fregatten; inom få dagar torde för hufvudstadens allmänhet erbjuda sig det majestätiska skådespelet af dess afgång från stapeln.
9 Universitetets läseår har börjats, staden hvimlar af studenter. Efter all sannolikhet skall under denna termin mängden af närvarande studerande blifva stor, då under sednaste läseår antalet af inexaminerade steg ända till|77 4| 122*)Af dessa har Åbo Gymnasium dimitterat nära fjerdedelen: 29.. – Vigtiga förändringar vid universitet väntas med dess nya statuter, hvilka redan äro anlända; dock är härom ännu intet kändt eller intet att orda. – Prelektionskatalogen har såsom vanligt utkommit; vi sakna i densamma främst ett namn, som i 13 år utgjort dess prydnad: M. A. Castrén's – I filosofiska fakulteten stå den finska professionen och 4 adjunkturer, i hvarje af de öfriga fakulteterna en profession och en adjunkstjenst lediga. – Professor af Brunér torde innan kort vara att återförvänta till hemlandet från en under sommaren företagen resa till Italien; docenten dr Alcenius har efter en tvåårig vetenskaplig utländsk resa nyligen återvändt till Helsingfors. Af universitetets lärare vistas för öfrigt docenterne dr F. Nylander och mag. Sucksdorff fortfarande å utrikes ort, hvarjemte dr W. Lagus fortsätter sin resa i Grekland. I sammanhang härmed tar jag mig friheten nämna, att under denna månad underrättelser från Kap i tvenne poster anländt från den unge diktaren v. Qvanten, som för närvarande torde befinna sig på den långa återvägen till hemmet.
10 I litterär väg har sommaren skänkt oss elfte årgången af »Suomi» Finska Litteratursällskapets Svenskt-Finska Lexikon, första delen; sluthäftet af texten till »Finland framstäldt i Teckningar» samt ett antal svenska och finska mindre läroböcker. Mot hösten äro att motse flera litterära alster af intresse, jag nämner bland dessa: Första delen af afl. professor Castréns efterlemnade, för en större allmänhet egnade skrifter, hvilket kommer att upptaga alla de af Castrén på finsk bekostnad företagna resor; vidare dokt. Schiefners tyska öfversättning af den nya upplagan af Kalevala, samt stud. Rudbecks samling af Finska Sagor, hvilka redan äro under tryckning.
11 För öfrigt hafva boklådorna under den sednare hälften af sommaren varit så att säga öfversvämmade af svensk och annan utländsk litteratur. Sednast har i desamma visat sig en ofantlig massa af illustrerade franska arbeten af blandadt värde, men till oerhördt billiga priser – åter en ny pariser uppfinning, som rönt mycken lycka. Vi finna deribland arbeten af Corneille och Molière, af Balzacoriginal: Balzar och Sue i jemnbredd med Walter Scott och Cooper, Dickens och Göthe, Ariosto och Cervantes, m. fl., alla i fransysk drägt med smakfulla träsnitt. De billiga priserna hafva lockat talrika köpare och åtgången har varit strykande.
12 Konstföreningens exposition i Åbo har under sommaren rönt ringa framgång. Med skäl hafva tidningarna klagat öfver detta förhållande; – en anmärkning synes härvid återstå att göra: är sommaren en för en konstutställningar fullt lämplig tid? Jag känner icke, huruvida Åbo under sommaren är lika folktomt som Helsingfors, men om också icke så vore, bevisar likväl den kända svårigheten att under sommaren fylla en konsertsal eller teatersalong alltför väl, att sommarens fria, grönskande natur hos oss är en af konstens farligaste rivaler. – Herr Ekmans alfreskomålningar i Åbo domkyrka äro för denna sommar afslutade. Trenne somrar hafva redan åtgått till detta storartade arbete, tvenne återstå för de på chorväggarnas insida tillämnade framställningarna ur Finlands kyrkohistoria. Taket är färdigmåladt och aftäckt, på hvardera sidan om ingången till choret stå i hvar sin nisch tvenne s. k. sandstensfigurer, föreställande Luther och Ansgarius – Herr Ekman har nyligen öfverrest till Stockholm och Köpenhamn, för att derstädes tillbringa en månad. – Herr Ferd. v. Wright är i dessa dagar återkommen från sin långvariga utländska konstresa.
13 Musiken har som vanligt florerat med både blommor och ogräs. Ni känner redan par renommée den uppsjö af konserter, som sommaren plägar medföra öfver hufvudstaden. Jag skall derföre i detta vidlyftiga kapitel sträfva att vara så kort som möjligt. Bland de utmärkta virtuoser hvilka besökt staden nämner jag fröken In de Betou, violinisten Meyer, sångaren Erdensohn och främst pianisten Mortier de Fontaine och hans fru, den förtjenstfulla sångerskan. Herr Mortier de Fontaine har efter sitt första besök i Helsingfors tillbragt en månad i den inbjudande kretsen af en gästfri familj på landet; innan kort torde man härstädes åter få nöjet att höra den utmärkte pianisten. – Äfven herr Kontski har spelat i Helsingfors. Omdömena hafva varit delade, kritiken har varit skarp, men rättvis. Jag vet icke huruvida ryktet om Paganinis enda elev hunnit till Sitka, eller om den af hr Bulgarin skrifna biografin är känd på orten. Jag ber er derföre föreställa er en af Dumas' eller Sue's vidunderligaste eller en af Paul de Kock's pikantast lättfärdiga romaner satt i musik, – och ni har en bild af detta violinspel. – Vid sidan af verldens största violinist kan jag icke underlåta att nämna »verldens största flöjtblåsare», herr A. Sauvlet, som likaledes tvenne gånger med bifall uppträdt härstädes.
14 Det nya musikkapellet har sedan början af Juli varit i verksamhet och spelat i brunnshuset, i konsertsalen, i teatern, under ledning af herr Ganszauge, som derjemte förestår Symfoniföreningens nyligen inrättade musikskola, der för närvarande 6 inhemska ynglingar inhemta sin första musikaliska bildning. För Symfoniföreningen randas gladare utsigter och man hoppas att genom det nya kapellets medverkan dess länge saknade soareer skola komma i gång under loppet af hösten. Fröken Boije, som tillbragt sommarn i sitt hemland har i dessa dagar gifvit 2 konserter i Åbo, och torde innan kort låta höra sig i hufvudstaden. – För öfrigt har man i musikalisk väg haft vinningen att se herr R. Lagi fästad i hufvudstaden genom organisttjensten vid dess nya kyrka. Herr Pacius har under loppet af sommaren gjort en resa till Tyskland och Paris.
15 Inom musiklitteraturens område har sommaren frambragt »Sex Sånger ur Fänrik Ståls Sägner» af A. G. Ingelius och »Vårt Land för fyra mansröster» af R. v. Böningh, innankort torde härstädes utkomma en cykeloriginal: cykel. af fransäser, arrangerade, efter motiver ur »Kung Carls Jagt», af en hand som verksamt deltagit i operans uppförande.
16 Teaterns trånga väggar hafva under sommaren genljudat – nej, jag ber om förlåtelse, det hafva de ännu aldrig gjort i Helsingfors, – men lyssnat (ty äfven väggarna hafva öron) till den intagande sången af trenne gäster från kungliga operan i Stockholm. Man har haft det härförinnan sällsynta nöjet att höra operamusik sjungas på svenskt tungomål; publikens välvilja, lifligt väckt af denna lika ovanliga som hugneliga företeelse, fortfor oafbrutet under sommaren att egna de förtjenstfulla svenska artisterna den uppriktigaste hyllning. Herr Strandberg, den utmärktaste tenor som uppträdt i Helsingfors, eger en skön, ehuru icke mer ungdomlig, stämma, ett behagligt och mjukt föredrag, hvars okonstlade naturlighet sällan förfelar att anslå. Såsom Lionel i »Martha», som Nemorino i »Kärleksdrycken», som Arthur i Lucie var hr Strandberg förträfflig; Masaniellos kraftiga, skarpt markerade parti egnade sig icke fullt så fördelaktigt för honom. – Herr Walin behandlar deremot sin vackra bariton med omisskänneligt studium och mycken beräkning; – jag kan för min del ej neka, att jag stundom erfarit en viss kyla vid åhörandet af detta, om jag så får säga, resonnerade musikaliska föredrag. Men mången gång försvann detta intryck för ett mycket angenämare, så t. ex. i Den Stumma, eller i Grefvens ståtliga aria ur Figaros bröllopp, der herr Walins sång var af verklig effekt. – Fru Strandberg, en intagande skådespelerska, full af lif och natur, af okonstladt, skälmskt behag, en icke stor men god sångerska, hvars klara stämma sällan felar, om den ock stundom brister i svårare partier, hvilka den icke är vuxen, firade som Betli i Alphyddan sina lyckligaste triumfer. Se der denna intressanta sångartrio, hvars besök i hufvudstaden skänkt oss så mången njutningsrik musikafton och qvarlemnat de angenämaste minnen. Jag tillägger, att allmänheten derjemte hade nöjet att i demoiselle Walin lära känna och värdera en sångerska med en skön och intagande röst och ett flärdlöst, rent musikaliskt föredrag.
|77 5|
17 Herr Stjernström har efter de svenska opera-gästernas afresa bjudit alla för teatern ogynsamma omständigheter spetsen och fortfarit att spela för glesa hus. Icke biträdet af hr Sauvlets flöjt, icke heller dem. Alina Frasas första och andra uppträdande efter sin sejour i St. Petersburg, hafva lyckats att till teatern locka den rysk-tyska publik som längesedan flytt hvad den hunnit eller den inhemska, som ännu ej hunnit inflytta. Den första af de teateraftnar, vid hvilka herr Broman under sitt besök i hufvudstaden uppträdde har dock härifrån gjort ett undantag. Herr Stjernström har äfven hittills under sommaren bjudit på nästan utestutande gamla pjeser hvilka, om ock ofta af värde, dock icke kunnat fängsla intresset under den afmattningsperiod i hufvudstadens sommarlif, hvilken ännu ej tillfullo upphört. Å andra sidan måste man hålla hr Stjernström räkning för det han sparat ett antal nyinöfvade stycken för den egentliga teatersäsongen. Vi kunna anse denna, redan vara börjad med uppförandet af det täcka skådespelet »Urdur eller Neckens brud».konsekvensändrat/normaliserat – Herr Stjernström afreser härifrån med sin personal d. 15 Okt. på ångfartyget Wellamo till Wiborg.
18 Sommarens vackra väderlek har varit ovanligt gynnande för allt hvad resenärer heter, och af dem äfven flitigt begagnats. Under sednaste veckor hafva ångfartygen som längesedan bortfört hufvudstadens utländska gäster, återhemtat talrika resande landsmän. – Helsingfors begynner att återtaga sitt vanliga utseende, lif och rörelse inträda, der förr varit tomhet och overksamhet, staden återvänder till sig sjelf. – Tilloppet af fremlingar från öster och söder har eljest i sommar varit mycket talrikt, ehuru föga lysande. Inga stolta ekipager, inga praktfulla fyrverkerier, inga kavalkader, inga storartade fester i det gröna. Endast ett brokigt hvimmel af fremmande ansigten och fremmande drägter. Att betrakta detta lif på nära håll kan för några dagar ega sitt behag, men ett mer än vanligt kurage erfordras, för att dermed hålla ut en hel sommar. Lärorik är visserligen en sådan sommar i flera afseenden; man får derunder se huru en stad tar sig ut då den för ett fjerdedels år sjelfmant omskapar sig till ett främmande land, en stad som är till förfärlighet tom, medan talrika människoskaror hvimla på dess gator, liflös under det brokigaste larm. Men denna larmande liflöshet, detta ödsliga hvimmel bemäktigar sig slutligen åskådarens eget sinne, och skapar tomhet i hans själ. Och sinnet längtar snart bort från detta qvalm, längtar ut i naturens friska verld – –
Upp på bergen vill jag stiga,
Der de stilla hyddor gömmas,
Der de fria vindar fläkta
Och der bröstet fritt sig höjer!
Upp på bergen vill jag stiga,
Der sig dunkla tallar resa.
Bäckar sorla, foglar sjunga
Och de stolta skyar jaga! – –
21 – Mais c'est trop tard, Mademoiselle! »Allt det der – det är förbi.» Septemberregnet slår mot min ruta. Hösten, stormarnas och ovädrens, de långa qvällarnas och de värmande brasornas tid har kommit. Således ingen sommar mer – och inga poetiska utflygter!
22 Jag borde sluta dessa rader med det vanliga Au revoir, hvilket ni af ålder lärt er att älska i de bref ni inhändigar från hembygden. Men jag eger icke skäl till ett dylikt utrop. Efter en månad tillskrifves ni åter som förr af er fordne väns välkända penna, denna veritabla guldpenna, byars oslitliga diamantspets under intrycken af dagens händelser halkar fram öfver brefpappret med samma lätthet som den ystre bäcken, hvilken mellan hotande och hämmande klippor ständigt finner sig en väg och äfven i ödemarken förmår skapa sig en blomstrande bädd genom hvilken den framflyter lekande och frisk, speglande blott några ögonblick i sin bölja de dunkla föremål, som hotande stå vid dess stränder.
23 Derföre säger jag: farväl!
*)Af dessa har Åbo Gymnasium dimitterat nära fjerdedelen: 29.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 25tillagt av utgivaren.
Helsingfors 1852. Sept. 22.
1 Min fröken! Mer än trenne månader har förgått sedan en dufvopost från Helsingfors flugit öfver till Sitka. Ni, som dessförinnan hvarje månad, trots haf och stormar, fått inhändiga en noggrann rapport om det myckna lilla och det ringa stora, som passerar i er hembygd, – ni har haft skäl att bli otålig under sommarn. Efter en så långvarig och oartig försumlighet hos er korrespondent skall ni kanske icke utan välvilja mottaga dessa rader af en fremmande hand, som uppfyller en skyldighet, då han går att teckna för er några spridda drag af sommarens lif, att kasta en flyktig återblick på trenne månaders händelser.
2 Sommaren har flytt, – denna långa och sorgligt märkvärdiga sommar, under hvars sköna, solbelysta dagar olycka, nöd och förstörelse i så rikt mått drabbat landet. Oersättliga förluster, känbara för samhället så väl som den enskilde, armod och brist, uppoffringar och försakelser, större än vårt land i mannaminne fått underkasta sig, äro de hågkomster, som qvarstå från denna tid! Medan markens gröda försmäktat under den obevekliga och okufveliga torkan eller, i förtid mognad, på många orter nedslagits af häftiga hagelfall, – medan sednaste årets missvext i synnerhet i södra delarna af landet gjort sig känbar genom spanmålsbrist under sommaren, – medan farsoten härjande gått fram öfver stad och land och bortryckt talrika offer, har elden med okufvelig fart ödelagt vidsträckta skogar och fruktbara bygder, angripit flera af landets städer och lagt en af dess bästa i aska.
3 Hvilken dyster minnestafla skola icke våra häfder bevara från året 1852!
4 Vasas brand den 3 Aug. är den sorgligaste bild på denna tafla. Österbottens mest intelligenta stad, med dess många läroverk, dess sällsynt värderika läne-arkiv, dess väl utrustade bokhandel och betydliga tryckeri, hvilket efter Björneborgs brand var det enda emellan Åbo och Uleåborg, dess åldriga kyrka med sin dyrbara orgel, är förstörd. Jag vill icke söka att gifva er en detaljerad beskrifning härom; ni skall ur några blad af Åbo Tidningar och Helsingfors Tidningar, hvilka jag medsänder, inhemta de uppgifter, som hittills blifvit publicerade rörande det olyckliga Vasa. Ni skall deraf finna, att den allmänna välgörenheten, som skyndade att i rikligt mått bispringa Björneborg, icke tröttnat att lika hjelpsamt understöda nöden i Vasa. Från de flesta af landets städer hafva rikliga gåfvor inslutit; från Helsingfors, Åbo, Kuopio och Uleåborg har derjemte konsten välvilligt räckt en gifmild och hjelpsam hand. Äfven grannriket i vester har sändt bidrag, – Umeå har sammanskjutit den betydliga summan af 260 rdr banko, i Stockholm göras fortfarande insamlingar. – Sednaste officiela underrättelser tillkännagifva, att Vasa gymnasium tillsvidare förflyttas till Jakobstad samt dess högre elementarskola till Ny-Karleby.
5 Hotande eldsvådor hafva härjemte under sommaren öfvergått fem af landets städer: Jakobstadoriginal: Jakobsstad, Raumo, Nådendal, Åbo tvenne gånger, samt Helsingfors. – Hufvudstaden har icke på 9 år varit hemsökt af en så betydande vådeld, som utbrast härstädes d. 3 Sept. i Kronohagen, och hvarigenom 5 boningshus och 3 uthusbyggnader inom tvenne timmar lades i aska. Den hastighet hvarmed elden grep omkring sig och vinden, som i början låg mot de inre delarna af staden, gåfvo eldsvådan ett hotande utseende; den möda, hvarmed eldens vidare framfart förebyggdes, påminte varnande om nödvändigheten af förbättrade eldsläckningsanstalter och om bristen af en reguliert organiserad brandkorps. Trakten omkring det af elden angripna stället lemnade en skrämmande bild af farhåga och oro; de flesta hus vid norra hälften af Mariegatan omgåfvos af på trottoarerna utflyttade effekter. Största förlusten vid eldsvådan drabbar kakelugnsmakaren Sandberg, hvars afbrunna nya gård icke var brandförsäkrad. – Sommarens många eldsvådor fördubbla tyngden af den börda, som hvilar öfver Allmänna Brandstodsbolaget, och påkalla ansträngningar, hvilka hittills varit oerhörda i vårt land. Den brandstod, som bolaget eger att utbetala för under loppet af innevarande försäkringsår uppbrunnen egendom torde inalles uppgå till omkr. 480 000konsekvensändrat/normaliserat rubel silfver.
6 Helsotillståndet har de sednaste veckorna, under inflytandet af den genomgripande vädervexlingen, något förbättrat sig i hufvudstaden och dess kringliggande trakter. Rödsoten, som fruktansvärdare ehuru mindre fruktad an koleran hemsökt flera delar af landet, har hårdast angripit Nyland och södra Tavastland. I Tavastehus har till följe af dess härjningar skolornas öppnande uppskjutits till d. 1 Okt., i Fredrikshamn, der farsoten kanske varit häftigast, har läsningen vid Kadetkorpsen begynt en månad sednare än vanligt. I Helsingfors vårdades en längre tid vid ett provisionelt sjukhus för de behöfvande klasserna mer än 30 sjuka dagligen; nummern af enskilda recepter har å stadens trenne apothek under Augusti månad stigit inalles öfver 3 000konsekvensändrat/normaliserat. Sjuknummern för Juli månad uppgick till 125, den för Augusti är ännu ej publicerad, men torde säkert vida öfverstiga den förra. Bland alla klasser och alla åldrar har den härjande rödsoten sökt sina offer och qvarlemnat minnen af smärtsamma förluster.
7 Åtskilliga nya byggnader hafva under sommaren fortgått i hufvudstaden: den nya envåningsbyggnad som åt norra sidan kompletterar senatsqvarteret, är redan i det närmaste under tak; arbetet vid det blifvande posthuset fortgår, det nya packhuset har rest sina grundvalar vid norra hamnen. Ihärdiga sprängningar hafva nästan helt och hållet utplånat spåren af den väldiga bergsklack som vid hamnen stängt södra ändan af Konstantinsgatan. Den s. k. Junkarskolans lokal, fordom Geh.-Rådet Baron Klinkowströms gård, vid Elisabetstorget är förstorad genom en vidlyftig tillbyggnad; inrättningen förflyttades till sitt nya hemvist i början af denna månad.
8 Finska Gardesbataljonen, äfvensom Grenadier-Skarpskyttebataljonen från Åbo, hvilka under sommaren deltagit i de vanliga militäriska öfningarna vid sommarlägret i Krasnoje Selo, hafva för trenne veckor tillbaka återkommit till hemmet. Af första finska Sjö-eqvipaget vistas en del af manskapet och befälet fortfarande på sjömätningar dels vid estländska kusten, dels utanför Ösel och Dagö; en annan del af eqvipaget har under sommaren varit detacherad till Åbo för bemannandet af den derstädes byggda ångfregatten »Rurik»,konsekvensändrat/normaliserat som den 15 dennes blifvit utbogserad från varfvet till Beckholmen, för att derstädes få sin sista utstyrsel. – Byggnaden af fregatten »Olof» å Helsingfors' skeppsvarf har under sommaren med raskhet fortgått; såsom ett kuriosum förtjenar härvid nämnas, att hufvudstadens samtlige snickare varit så upptagna af beställningar för densamma, att det under tvenne månader varit nästan omöjligt att erhålla en nyfärdig stol. Den 7 Juni 1852 sträcktes kölen till den kolossala fregatten; inom få dagar torde för hufvudstadens allmänhet erbjuda sig det majestätiska skådespelet af dess afgång från stapeln.
9 Universitetets läseår har börjats, staden hvimlar af studenter. Efter all sannolikhet skall under denna termin mängden af närvarande studerande blifva stor, då under sednaste läseår antalet af inexaminerade steg ända till|77 4| 122*)Af dessa har Åbo Gymnasium dimitterat nära fjerdedelen: 29.. – Vigtiga förändringar vid universitet väntas med dess nya statuter, hvilka redan äro anlända; dock är härom ännu intet kändt eller intet att orda. – Prelektionskatalogen har såsom vanligt utkommit; vi sakna i densamma främst ett namn, som i 13 år utgjort dess prydnad: M. A. Castrén's – I filosofiska fakulteten stå den finska professionen och 4 adjunkturer, i hvarje af de öfriga fakulteterna en profession och en adjunkstjenst lediga. – Professor af Brunér torde innan kort vara att återförvänta till hemlandet från en under sommaren företagen resa till Italien; docenten dr Alcenius har efter en tvåårig vetenskaplig utländsk resa nyligen återvändt till Helsingfors. Af universitetets lärare vistas för öfrigt docenterne dr F. Nylander och mag. Sucksdorff fortfarande å utrikes ort, hvarjemte dr W. Lagus fortsätter sin resa i Grekland. I sammanhang härmed tar jag mig friheten nämna, att under denna månad underrättelser från Kap i tvenne poster anländt från den unge diktaren v. Qvanten, som för närvarande torde befinna sig på den långa återvägen till hemmet.
10 I litterär väg har sommaren skänkt oss elfte årgången af »Suomi» Finska Litteratursällskapets Svenskt-Finska Lexikon, första delen; sluthäftet af texten till »Finland framstäldt i Teckningar» samt ett antal svenska och finska mindre läroböcker. Mot hösten äro att motse flera litterära alster af intresse, jag nämner bland dessa: Första delen af afl. professor Castréns efterlemnade, för en större allmänhet egnade skrifter, hvilket kommer att upptaga alla de af Castrén på finsk bekostnad företagna resor; vidare dokt. Schiefners tyska öfversättning af den nya upplagan af Kalevala, samt stud. Rudbecks samling af Finska Sagor, hvilka redan äro under tryckning.
11 För öfrigt hafva boklådorna under den sednare hälften af sommaren varit så att säga öfversvämmade af svensk och annan utländsk litteratur. Sednast har i desamma visat sig en ofantlig massa af illustrerade franska arbeten af blandadt värde, men till oerhördt billiga priser – åter en ny pariser uppfinning, som rönt mycken lycka. Vi finna deribland arbeten af Corneille och Molière, af Balzacoriginal: Balzar och Sue i jemnbredd med Walter Scott och Cooper, Dickens och Göthe, Ariosto och Cervantes, m. fl., alla i fransysk drägt med smakfulla träsnitt. De billiga priserna hafva lockat talrika köpare och åtgången har varit strykande.
12 Konstföreningens exposition i Åbo har under sommaren rönt ringa framgång. Med skäl hafva tidningarna klagat öfver detta förhållande; – en anmärkning synes härvid återstå att göra: är sommaren en för en konstutställningar fullt lämplig tid? Jag känner icke, huruvida Åbo under sommaren är lika folktomt som Helsingfors, men om också icke så vore, bevisar likväl den kända svårigheten att under sommaren fylla en konsertsal eller teatersalong alltför väl, att sommarens fria, grönskande natur hos oss är en af konstens farligaste rivaler. – Herr Ekmans alfreskomålningar i Åbo domkyrka äro för denna sommar afslutade. Trenne somrar hafva redan åtgått till detta storartade arbete, tvenne återstå för de på chorväggarnas insida tillämnade framställningarna ur Finlands kyrkohistoria. Taket är färdigmåladt och aftäckt, på hvardera sidan om ingången till choret stå i hvar sin nisch tvenne s. k. sandstensfigurer, föreställande Luther och Ansgarius – Herr Ekman har nyligen öfverrest till Stockholm och Köpenhamn, för att derstädes tillbringa en månad. – Herr Ferd. v. Wright är i dessa dagar återkommen från sin långvariga utländska konstresa.
13 Musiken har som vanligt florerat med både blommor och ogräs. Ni känner redan par renommée den uppsjö af konserter, som sommaren plägar medföra öfver hufvudstaden. Jag skall derföre i detta vidlyftiga kapitel sträfva att vara så kort som möjligt. Bland de utmärkta virtuoser hvilka besökt staden nämner jag fröken In de Betou, violinisten Meyer, sångaren Erdensohn och främst pianisten Mortier de Fontaine och hans fru, den förtjenstfulla sångerskan. Herr Mortier de Fontaine har efter sitt första besök i Helsingfors tillbragt en månad i den inbjudande kretsen af en gästfri familj på landet; innan kort torde man härstädes åter få nöjet att höra den utmärkte pianisten. – Äfven herr Kontski har spelat i Helsingfors. Omdömena hafva varit delade, kritiken har varit skarp, men rättvis. Jag vet icke huruvida ryktet om Paganinis enda elev hunnit till Sitka, eller om den af hr Bulgarin skrifna biografin är känd på orten. Jag ber er derföre föreställa er en af Dumas' eller Sue's vidunderligaste eller en af Paul de Kock's pikantast lättfärdiga romaner satt i musik, – och ni har en bild af detta violinspel. – Vid sidan af verldens största violinist kan jag icke underlåta att nämna »verldens största flöjtblåsare», herr A. Sauvlet, som likaledes tvenne gånger med bifall uppträdt härstädes.
14 Det nya musikkapellet har sedan början af Juli varit i verksamhet och spelat i brunnshuset, i konsertsalen, i teatern, under ledning af herr Ganszauge, som derjemte förestår Symfoniföreningens nyligen inrättade musikskola, der för närvarande 6 inhemska ynglingar inhemta sin första musikaliska bildning. För Symfoniföreningen randas gladare utsigter och man hoppas att genom det nya kapellets medverkan dess länge saknade soareer skola komma i gång under loppet af hösten. Fröken Boije, som tillbragt sommarn i sitt hemland har i dessa dagar gifvit 2 konserter i Åbo, och torde innan kort låta höra sig i hufvudstaden. – För öfrigt har man i musikalisk väg haft vinningen att se herr R. Lagi fästad i hufvudstaden genom organisttjensten vid dess nya kyrka. Herr Pacius har under loppet af sommaren gjort en resa till Tyskland och Paris.
15 Inom musiklitteraturens område har sommaren frambragt »Sex Sånger ur Fänrik Ståls Sägner» af A. G. Ingelius och »Vårt Land för fyra mansröster» af R. v. Böningh, innankort torde härstädes utkomma en cykeloriginal: cykel. af fransäser, arrangerade, efter motiver ur »Kung Carls Jagt», af en hand som verksamt deltagit i operans uppförande.
16 Teaterns trånga väggar hafva under sommaren genljudat – nej, jag ber om förlåtelse, det hafva de ännu aldrig gjort i Helsingfors, – men lyssnat (ty äfven väggarna hafva öron) till den intagande sången af trenne gäster från kungliga operan i Stockholm. Man har haft det härförinnan sällsynta nöjet att höra operamusik sjungas på svenskt tungomål; publikens välvilja, lifligt väckt af denna lika ovanliga som hugneliga företeelse, fortfor oafbrutet under sommaren att egna de förtjenstfulla svenska artisterna den uppriktigaste hyllning. Herr Strandberg, den utmärktaste tenor som uppträdt i Helsingfors, eger en skön, ehuru icke mer ungdomlig, stämma, ett behagligt och mjukt föredrag, hvars okonstlade naturlighet sällan förfelar att anslå. Såsom Lionel i »Martha», som Nemorino i »Kärleksdrycken», som Arthur i Lucie var hr Strandberg förträfflig; Masaniellos kraftiga, skarpt markerade parti egnade sig icke fullt så fördelaktigt för honom. – Herr Walin behandlar deremot sin vackra bariton med omisskänneligt studium och mycken beräkning; – jag kan för min del ej neka, att jag stundom erfarit en viss kyla vid åhörandet af detta, om jag så får säga, resonnerade musikaliska föredrag. Men mången gång försvann detta intryck för ett mycket angenämare, så t. ex. i Den Stumma, eller i Grefvens ståtliga aria ur Figaros bröllopp, der herr Walins sång var af verklig effekt. – Fru Strandberg, en intagande skådespelerska, full af lif och natur, af okonstladt, skälmskt behag, en icke stor men god sångerska, hvars klara stämma sällan felar, om den ock stundom brister i svårare partier, hvilka den icke är vuxen, firade som Betli i Alphyddan sina lyckligaste triumfer. Se der denna intressanta sångartrio, hvars besök i hufvudstaden skänkt oss så mången njutningsrik musikafton och qvarlemnat de angenämaste minnen. Jag tillägger, att allmänheten derjemte hade nöjet att i demoiselle Walin lära känna och värdera en sångerska med en skön och intagande röst och ett flärdlöst, rent musikaliskt föredrag.
|77 5|17 Herr Stjernström har efter de svenska opera-gästernas afresa bjudit alla för teatern ogynsamma omständigheter spetsen och fortfarit att spela för glesa hus. Icke biträdet af hr Sauvlets flöjt, icke heller dem. Alina Frasas första och andra uppträdande efter sin sejour i St. Petersburg, hafva lyckats att till teatern locka den rysk-tyska publik som längesedan flytt hvad den hunnit eller den inhemska, som ännu ej hunnit inflytta. Den första af de teateraftnar, vid hvilka herr Broman under sitt besök i hufvudstaden uppträdde har dock härifrån gjort ett undantag. Herr Stjernström har äfven hittills under sommaren bjudit på nästan utestutande gamla pjeser hvilka, om ock ofta af värde, dock icke kunnat fängsla intresset under den afmattningsperiod i hufvudstadens sommarlif, hvilken ännu ej tillfullo upphört. Å andra sidan måste man hålla hr Stjernström räkning för det han sparat ett antal nyinöfvade stycken för den egentliga teatersäsongen. Vi kunna anse denna, redan vara börjad med uppförandet af det täcka skådespelet »Urdur eller Neckens brud».konsekvensändrat/normaliserat – Herr Stjernström afreser härifrån med sin personal d. 15 Okt. på ångfartyget Wellamo till Wiborg.
18 Sommarens vackra väderlek har varit ovanligt gynnande för allt hvad resenärer heter, och af dem äfven flitigt begagnats. Under sednaste veckor hafva ångfartygen som längesedan bortfört hufvudstadens utländska gäster, återhemtat talrika resande landsmän. – Helsingfors begynner att återtaga sitt vanliga utseende, lif och rörelse inträda, der förr varit tomhet och overksamhet, staden återvänder till sig sjelf. – Tilloppet af fremlingar från öster och söder har eljest i sommar varit mycket talrikt, ehuru föga lysande. Inga stolta ekipager, inga praktfulla fyrverkerier, inga kavalkader, inga storartade fester i det gröna. Endast ett brokigt hvimmel af fremmande ansigten och fremmande drägter. Att betrakta detta lif på nära håll kan för några dagar ega sitt behag, men ett mer än vanligt kurage erfordras, för att dermed hålla ut en hel sommar. Lärorik är visserligen en sådan sommar i flera afseenden; man får derunder se huru en stad tar sig ut då den för ett fjerdedels år sjelfmant omskapar sig till ett främmande land, en stad som är till förfärlighet tom, medan talrika människoskaror hvimla på dess gator, liflös under det brokigaste larm. Men denna larmande liflöshet, detta ödsliga hvimmel bemäktigar sig slutligen åskådarens eget sinne, och skapar tomhet i hans själ. Och sinnet längtar snart bort från detta qvalm, längtar ut i naturens friska verld – –
Upp på bergen vill jag stiga,
Der de stilla hyddor gömmas,
Der de fria vindar fläkta
Och der bröstet fritt sig höjer!
Upp på bergen vill jag stiga,
Der sig dunkla tallar resa.
Bäckar sorla, foglar sjunga
Och de stolta skyar jaga! – –
21 – Mais c'est trop tard, Mademoiselle! »Allt det der – det är förbi.» Septemberregnet slår mot min ruta. Hösten, stormarnas och ovädrens, de långa qvällarnas och de värmande brasornas tid har kommit. Således ingen sommar mer – och inga poetiska utflygter!
22 Jag borde sluta dessa rader med det vanliga Au revoir, hvilket ni af ålder lärt er att älska i de bref ni inhändigar från hembygden. Men jag eger icke skäl till ett dylikt utrop. Efter en månad tillskrifves ni åter som förr af er fordne väns välkända penna, denna veritabla guldpenna, byars oslitliga diamantspets under intrycken af dagens händelser halkar fram öfver brefpappret med samma lätthet som den ystre bäcken, hvilken mellan hotande och hämmande klippor ständigt finner sig en väg och äfven i ödemarken förmår skapa sig en blomstrande bädd genom hvilken den framflyter lekande och frisk, speglande blott några ögonblick i sin bölja de dunkla föremål, som hotande stå vid dess stränder.
23 Derföre säger jag: farväl!