Notisen/artikeln ingår i HT 13/5 1854:|37 2|

Bref från Helsingfors.

5.

11 Maj 1854.

1 Jag erhöll nyss ett bref från andra sidan om Donau med vänlig förfrågan om Helsingfors ännu finnes till. Det låter förklara sig: det är långt till Donau. Man upprepar samma fråga från Uleåborg. Det låter också förklara sig: det är ett godt stycke väg till Uleåborg. Men när man skrifver från Borgå: »bästa vän, vi ha hört en förskräckelig kanonad, är det sannt att Helsingfors är förstördt?» – då få våra goda vänner förlåta, om vi nicka med telegrafen och svara: ganska illa underrättad är den bekymrade vänskapen!

2 Ty ännu står Helsingfors på sina klippor i hafvet och skall, med Guds makt, stå der ännu i långa tider. »Nog håller det i vår tid»,konsekvensändrat/normaliserat som ordstäfvet säger. Men hvad som icke står stilla, det är ryktets lavin, det är nyheternas qvicksilfverkulor. Lavinen fördubblas med hvarje steg och tiodubblas med hvarje verst. Qvicksilfret löper med tankars och tungors hastighet genom alla samtalets rännilar. Hvarje timma har något nytt, hvarje dag något förvånande. Den dagen, som är, beljuger gårdagen, för att i sin tur beljugas af morgondagen. Ögonblickets jordmån är mycket drifvande. Sagan berättar om féernas underbarn, som trampade med sin fot en tallkott i jorden, och genast vexte en fura i höjden, lyftade barnet och lät det gunga i de lummiga grenarna. Denna saga har nu sin verklighet hvarje dag. Af en myggas surrande vexer i hast en förfärlig kanonad. Odessa skjuter ett skott med löst krut; genast uppstår deraf ett bombardement. Liksom tempelherrarne fordom redo två på en häst, så rida sanning och lögn på samma ryktes pilsnabba fåle. Och båda välkomnas med lika förundran. Vederläggningen af ena dagens historier minskar icke den andra dagens lättrogenhet.

3 Men de finska tungornas lättrörlighet är dock ett intet emot de svenskas. I byråerna för »Aftonbladet» och »Folkets röst» har man anlagt en fabrik i stor stil »för nyttiga och nöjsama lögners utspridande».konsekvensändrat/normaliserat Der har man, andra goda saker att förtiga, utrymt Åland, flyttat finska banken till Petersburg, höjt saltpriset till en silfverrubel kappen, låtit Finnarne utflytta, ibland till Ryssland, ibland till Sverige. Dessa feta och präktiga ankor göra nu sin rund i Europas tidningar. Ty de utländska bladen ha sina nordiska korrespondenter, som icke känna ett strå af hela norden och derföre finna det beqvämt att samla sin visdom ur de svenska bladens förträffliga källor samt sedan låta den segla ut i verlden under egen flagg.

4 Om dessa ord skulle hinna ända till Sverige, skulle vi säga till Svenskarne: gode grannar, hafven den aktning för er sjelfva och för oss, att icke tro och icke utsprida sådana på engång infama och löjliga berättelser! Öfvertygen er – hvad äfven edra|37 3| härvarande landsmän kunna bestyrka – att lagen i Finland intet ögonblick förlorat sin kraft och att det betryck, som stunden kan medföra här, är endast och allenast en följd af förra årets felslagna skörd samt krigets oundvikliga olägenheter.

5 Det är eget att se hvilken förut okänd betydelse man nu i det öfriga Europa är tvungen att tillerkänna Östersjöns kuster, Journal des Débats har på sin första sida (vanliga platsen för de s. k. premiers Paris) en serie af välskrifna, ehuru icke just pålitliga artiklar om la Baltique af Saint Ange. Dessa göra sedan sin rund i andra blad. I alla här kända franska, engelska och tyska tidningar läsas dagligen, vid sidan af namnet Sebastopol, namnen Kronstadt och Sveaborg, stundom med skrytsama hotelser, oftare likväl med en lätt förklarlig respekt. Hela Europas uppmärksamhet är fästad på dessa tre busar för det brittiska öfvermodet. Och Napier, han som skulle taga »Kronstadt på 5 dagar och Petersburg 48 timmar derefter»,konsekvensändrat/normaliserat har nu jemnt en månad besinnat sig på saken, utan att till dato ha uträttat andra storverk, än att eröfra obeväpnade handelsfartyg, som varit nog lättrogne att förlita sig på den klingande, så ståtligt till torgs förda engelska »humaniteten».konsekvensändrat/normaliserat Men om det finnes en Nemesis, så skall den ärelösa, orättfärdiga plundring, hvarmed kriget i Östersjön begynt, en dag falla tungt tillbaka på de plundrande sjelfve. Den stolta flotta, som nu, lik den fordna franska korshären, tror sig kunna uppbära himmelen på sina lansar, skall måhända en dag med sina redlösa vrak betala till Finska vikens våg hvarje planka den nu bortröfvat ifrån dess fredliga handel.

6 Här i Helsingfors har sinnesstämningen sedan ett par eller tre veckor blifvit märkbart lugnare. Man ser numera sällan dessa transporter af bohag och husgeråd, som för en månad sedan genomtågade gatorna*)Ofta innebar flyttningen större skada och risk, än en fiendes anfall. Man omtalar dyrbara trymåer, som dervid sönderslagits, pianoforten kullstjelpta i vattenfyllda diken m. m.. Utom de af annan orsak bortreste studenterne, ha ej särdeles många familjer ännu utflyttat; några redan flyttade ha återvändt, andra ha uppskjutit flyttningen till vanlig tid på året; ganska många familjer ämna ej flytta alls. Sedan man vant sig vid faran, synes den mindre fruktansvärd. Nyheten om Odessas bombardement har, i stället att uppskrämma sinnena, lugnat dem. Man har sagt till sig sjelf: när en stor flotta kunnat uträtta så litet på en djup och öppen redd, försvarad af några strandbatterier, hvad skall en flotta, inklämd mellan våra klippor och grund, förmå mot mer än åttahundrade eldgap? Helsingfors är väpnadt och darrar icke.

7 I Österbotten gör man sig på några orter än besynnerligare föreställningar, än här i förstone. Också der skall den första häpnaden hafva en öfvergång. Ty faran blir hälften mindre, allenast man skådar den rakt i ögonen.

8 Universitetet slöt sina föreläsningar d. 30 April. Sista föredraget var d. 1 Maj om Finlands geografiska läge. Examina fortfara emellertid. En del af de lägre läroverken äro tillslutne.

9 Finska Konstföreningen slöt sin exposition d. 30 April. Förutom alla aktieägares fria entrée, hade under expositionstiden 391 inträdeskort och 317 kataloger blifvit försålde.

10 Våren har kommit efter en stormig och kall April, efter en regnig början af Maj. I måndags den 8 Maj syntes den första svalan. Denna vecka har klädt våra nejder och troligen hela södra Finland gröna. Regn och stark värma ha omvexlat. Träden begynna löfvas. Höspekulanterne, som nyss gjort så briljanta affärer, ha med förtviflan hört gräset vexa.

11 Och ut strömmar salongernas, kamrarnas, kojornas folk. Månge af dem ila till bergen vid observatorium, »för att se efter Engelsmännen».konsekvensändrat/normaliserat Der är societé hela dagen om. Kikare äro kuranta varor, likasom kartorna öfver Donau. »Det vore bra förtretligt att ha flyttat förgäfves»,konsekvensändrat/normaliserat sade ej längesedan en hederlig fru.

12 Ja våren är här, och hvad skola de löfven se, som nu spricka ut? Åtminstone icke ett klenmodigt folk, som förlorat sig sjelf.

 

 

1. *)Ofta innebar flyttningen större skada och risk, än en fiendes anfall. Man omtalar dyrbara trymåer, som dervid sönderslagits, pianoforten kullstjelpta i vattenfyllda diken m. m.