1 Lyckliga de, om hvilka verlden talar minst, säger en gammal erfarenhet. De, som en dag uppburits af ryktet och varit föremål för dess nyfikenhet eller dess förtal, ville gerna fly till den gömdaste vrå, för att återfinna ett obemärkt lugn. Och de länder och de folk, som för en stund tilldragit sig verldens blickar, de betala ofta sin ryktbarhet med tårar och blod. Blott de höga bedrifterna, krigets eller fredens, de som öfverlefva dagens nyfikenhet, äro värda att något strida och lida för. Medan man glömmer Louis Napoleon, Johannes Ronge och Schleswig-Holstein, hvilka hvar för sig gjort så mycket buller i verlden, skall man evärdeligt minnas Napoleon I, James Watt och det nya, liksom det gamla Grekeland.
2 Framtiden allena skall utvisa, om Finland drager någon bestående vinning af sin nuvarande ryktbarhet, hvilken härtills varit till en stor del passiv. Säkert är, att mången redan nu önskar tillbaka den tid, när endast Hr Leduc förvånade verlden med det hyperboreiska namnet la Finlande. Uleåborgarne ha något dyrt betalat den äran att presenteras för engelska parlamentet. Ålänningarne kunna väl för en stund dricka kaffe med smak, när det kostar dem 10 kopek skålpundet, och salta sin ströming med nöje, när den ädla kryddan betalas med 1 rubel tunnan; men se de sig omkring, så torde de ej synnerligen tacka för äran att ha gifvit namn åt en »marskalk af Bomarsund».*)Parisarne kalla Baraguan d'Hilliers marskalken af Bomarsund.Åbo och Ekenäs önska att deras rykte funnit andra talmän än bomberna. Helsingfors anar hvad det betyder att uppbäras på ryktets vingar vid sidan af Sveaborg. Blott det lilla GamlaCarleby uppfäster minnet af den 7 Juni på väggen af sin kyrka och. har glädje deraf.
3 Sommaren är förbi, och ännu har ej en enda kula susat hit inåt från inloppen vid Mjölö och Rönnskär. Ingen har just längtat derefter, om icke soldaten, som, otålig att strida, från sina batterier betraktat den blåa hafsytan. Men ingen har heller synnerligen fruktat derför. Den mest rörliga inbillning har under en lång väntan förtröttats. Lugnet har herrskat i alla sinnen, och skulle ej kriget på månget annat sätt påmint om sin tillvaro, hade man nästan glömt att det fanns.
4 Åland har i alla frågor och samtal spelat en framstående rol. Med tusende tungor har det ena ryktet jagat det andra; evigheten har gifvit fart åt vidunderliga sägner. Nyfikenhet och deltagande vände alla blickar ditåt. Mången hade der vänner och anförvandter, om hvilkas öde man varit – och till en del ännu är – i okunnighet. Landsmän voro i fara och betryck; för denna tanke glömdes tanken på faror som ännu icke förverkligats. Alla bref från aflägsna trakter frågade ständigt om Åland. I Uleåborg och Brahestad hade man dertill ett särskildt skäl. Det orimliga rykte hade spridt sig der, att Fransmännen ämnade begifva sig från Åland dit uppåt, och gaf anledning till hvarjehanda onödig fruktan.
5 Undertiden fortfor den skönaste sommar att stråla öfver Finlands bygder. En oafbruten rad af lugna och varma dagar, stundom uppfriskade af korta regn, fortfor ända till den 23 Augusti, då den qvalmiga athmosferen begynte urladda sig i häftiga stormilar, våldsama störtregn och åska. Från denna dag inträdde en märkbar förändring. Luften blef kylig, stormarne fortforo nästan utan afbrott, minsta moln stänkte regn, och hafsdimmorna infunno sig med sin fuktiga kyla. Många spå likväl ännu en vacker efterhöst, och svalorna tyckas vänta detsamma, ty ännu i går den 13 Sept. hade de icke alldeles öfvergifvit vår nordliga bygd.
|72 3|
6 Under den herrliga sommaren mognade alla frukter ovanligt tidigt och till en sällsynt godhet, så att flera sorter här vuxna äpplen, päron och körsbär kunna täfla med de bästa, som annars införas från Tyskland. Vextriket i allmänhet stod yppigare än man varit van att se uppå många år, men skörden, särdeles i södra och mellersta Finland, utföll icke så rik som man väntat, emedan åkrarne lidit af torka och säden blef småkornig. Räknad för hela landet, hoppas man dock att afkastningen utfallit öfver medelmåttan. En del, ehuru icke alla bärsorter voro mycket gifvande och fisket vid kusterna i allmänhet godt, men uti insjöarna dåligt, ja i några delar af Tavastland sämre än i långa tider förut.
7 Helsotillståndet i Helsingfors var temligen godt, åtminstone vida bättre än föregående somrar, ända till slutet af Juli, då rödsot, kolerin och andra svårare sjukdomar begynte under den tryckande hettan att visa sig. Allmännast var likväl den s. k. augustifebern, icke så mycket i staden, som ej fastmer i dess närmaste granskap. Österom Helsingfors halfö utbreder sig den breda och grunda Gammelstadsviken, hvars sanka stränder alltid varit en hembygd för frossorna. Rundtomkring denna vik, på Thurholm, Degerö, Hertonäs och isynnerhet nejderna af Gammelstaden har den frossartade augustifebern härjat med hela häftigheten af en allmän farsot. Hela byar, talrika familjer sträcktes af den på sjukbädden. Mycket dödande har den ej varit, så att måhända knappt en bland tio sjuke bortryckts deraf; men desto mera utmattande, invecklad och långvarig. Ännu i månader efter sjukdomens utbrott stappla dess offer omkring som skuggor, utan krafter, utan sömn, utan förmåga att i årets bästa arbetstid förskaffa de sina ett torftigt bröd. Det första väderskiftet efter rötmånadens slut inverkade ej så gynnsamt, som mången förmodade, emedan förkylningar i den kalla blåsten voro mycket allmänna. Klockornas ständiga klang och de granrisade gatorna gjorde ett dystert intryck. Snart bör man likväl hoppas, att en jemnare höstluft inverkar välgörande.
8 Tillförseln har varit ojemn och de flesta priser ha hållit sig höga, men någon egentlig brist har icke försports. Man har tillochmed sett läckerheter, som annars söka sin marknad i Petersburg, nu utbjudas i härvarande hamn. Trafiken inomskärs har haft att kämpa mot stora svårigheter. Kustboerne från Kimito, Tenala, Karis etc., att icke tala om Åbo skärgård och Åland, ha varit afstängda härifrån genom den fruktade passagen förbi Porkala udde, der fienden hållit till. Kännbarast märkes detta på tillförseln af ved. Återstår att se hvad höstens mörker kan uträtta. Nu är tiden inne att mana kustboerne i vester till djerfhet och mod, att säga till dem: frukten ej mera, Engelsmannen är dristig och vaksam, men han är rädd om sina skepp, som bonden om sin häst; i mörker och storm rör han sig ej i de trånga vådliga farlederna, hvilka ni kännen bättre än han, och han jagar ej en skuta der han kan löpa fara att förlora sina egna skepp.
9 Och likaså är det tid att säga till de små östersjöfararne här på sydfinska kusten, som ända långt i November och December pläga våga sig till Lübeck och Köpenhamn: varen kloke och djerfve, och en rikelig vinst skall belöna edert mod. Gån öfver till preussisk eller dansk hamn, undviken, att vid dager passera de stora öppna farlederna, der fiendens falkögon kunna spana eder färd; gån ut med tjära eller plankor, som nu stå derute högt i pris, och hemfören salt, kolonialvaror, färgstofter och hvad annat mer som är mest af nöden. Tagen exempel af edra landsmän i Österbotten, som, förslagne och oförskräckte, däcka hvarje båt som kan tåla en storm och skörda betydlig enskild vinst på samma gång de gagna hela sin landsort. Och skulle äfven försöket misslyckas för en, så gå tio fria, och vinsten af deras resa är mångfaldt större, än förlusten af den ena, som gick förlorad.
10 Äfven den hårda tiden måste man bära med upprätt panna. Dessa hundramila kuster äga trånga farleder, vidsträckta skärgårdar, ypperlige sjömän; det är omöjligt att höstetid för dem stänga Östersjön, allenast de förstå sina egna resurser. Det har gifvits tider, då den strängaste bevakning med kustfartyg ej kunnat afhålla lurendrejarens båt, och nu skulle kryssarne ute i öppna sjön efter behag kunna tillstoppa hundrade utlopp och inlopp? Huru en formligen kungjord blokad i sjelfva verket kan vara endast nominell, det bevisa Bottniska vikens farleder under största delen af sommaren.
11 Kommunikationen sjöledes häremellan och Petersburg har nästan oafbrutet fortfarit hela sommaren. Så ha, bland annat, hitländt de ofantliga mjölförråder, som här uppläggas för militärens behof. I och omkring staden står den största armé, som varit samlad på en punkt i Finland sedan 1809. Numera, under höstens fuktighet och kyla, nedtagas tälten å de fyra lägren vid Sparbanken, Kampkasernen, Lappviken och gardesträdgården. Soldaterne inflytta dels i gårdarna, dels i nybyggda kaserner af träd. Emellertid, och då talrika nya trupper inryckt de sednaste veckorna, äro i alla större gårdar 10, 20 à 30 man inqvarterade. Staden, som dessutom hyr rum åt officerarne, har för provianten uppbyggt ett ansenligt magasin nära kanalen. På kronans bekostnad äro flera magasiner för militäreffekter och krut dels flyttade, dels nybyggda; telegraferna äro ökade, hela kusten omgifven af en sammanhängande kedja utposter och alla anstalter vidtagne att i tid observera fiendens rörelser. En talrik mängd af små ångfartyg, stundom ända till elfva på engång, utgöra de rörliga vakterna och utposterna uppå sjön.
12 Första finska sjöekipaget fortfar att ombord å linieskeppet Andreas öfva sig i kanonexercis, och målskjutning med kanoner. Man säger att resultaterna af målskjutningen utfallit särdeles gynnsamt. Den finska flegman förhastar sig icke; den måttar väl, innan den trycker af. Ett rykte säger att finska gardet hemväntas hit till vintern. Varfvet bygger en kolossal fregatt. Kanonbåtarne äro alla i verksamhet.
13 Denna krigiska omgifning har genom vanan slutligen blifvit normal, och de fredliga arbetena, handel och sjöfart undantagne, gå sin gång. Postverket nya statliga hus samt ett antal privata byggnader, hvaribland två eller tre större stenhus, nalkas sin fulländning. I nejden af theaterhuset anlägges en brunn med ymnigt och ypperligt vatten. Hvad theatern sjelf angår, har den ännu icke tagit ut sitt på förhand ryktbara »framsteg».konsekvensändrat/normaliserat Huruvida den i vinter får invånare, det veta endast ödet, Hr Hessler och Hr Roos. Hr Andersson, hvilken haft några planer på Helsingfors för hösten, lärer icke ha mod att våga en bekantskap med Engelsmännen på Ålands haf.
14 Nöjena och de vackra konsterna ha för öfrigt varit sällsynta. Fröknarna In de Bétou och Toll ha gifvit animerade och besökta konserter i brunnssalongen. Mad:lle Alina Frasa skulle dansa i theaterhuset, men hindrades genom sjukdom i hennes omgifning. Hr Kleineh har bjudit på vauxhall och fyrverkerier. Hr Oelze på »den lilla blomsterträdgården», Hr Nyholm på musik och supéer. Ja under värsta hettan såg man annonseras maskerader.
15 Nu återtager Helsingfors så godt det kan sitt höstliga och »verkligt inhemska» lynne, ett stort antal familjer flytta dagligen in från landet, och de kritade fönstren försvinna. Studenterne saknas ännu, men en stor mängd sprittnya lyror börjar att visa sig. Om utsigterna i öfrigt för den strängare årstiden – derom tiga spåmännen.
*)Parisarne kalla Baraguan d'Hilliers marskalken af Bomarsund.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Bref från Helsingfors.
8.
14 September 1854.
1 Lyckliga de, om hvilka verlden talar minst, säger en gammal erfarenhet. De, som en dag uppburits af ryktet och varit föremål för dess nyfikenhet eller dess förtal, ville gerna fly till den gömdaste vrå, för att återfinna ett obemärkt lugn. Och de länder och de folk, som för en stund tilldragit sig verldens blickar, de betala ofta sin ryktbarhet med tårar och blod. Blott de höga bedrifterna, krigets eller fredens, de som öfverlefva dagens nyfikenhet, äro värda att något strida och lida för. Medan man glömmer Louis Napoleon, Johannes Ronge och Schleswig-Holstein, hvilka hvar för sig gjort så mycket buller i verlden, skall man evärdeligt minnas Napoleon I, James Watt och det nya, liksom det gamla Grekeland.
2 Framtiden allena skall utvisa, om Finland drager någon bestående vinning af sin nuvarande ryktbarhet, hvilken härtills varit till en stor del passiv. Säkert är, att mången redan nu önskar tillbaka den tid, när endast Hr Leduc förvånade verlden med det hyperboreiska namnet la Finlande. Uleåborgarne ha något dyrt betalat den äran att presenteras för engelska parlamentet. Ålänningarne kunna väl för en stund dricka kaffe med smak, när det kostar dem 10 kopek skålpundet, och salta sin ströming med nöje, när den ädla kryddan betalas med 1 rubel tunnan; men se de sig omkring, så torde de ej synnerligen tacka för äran att ha gifvit namn åt en »marskalk af Bomarsund».*)Parisarne kalla Baraguan d'Hilliers marskalken af Bomarsund. Åbo och Ekenäs önska att deras rykte funnit andra talmän än bomberna. Helsingfors anar hvad det betyder att uppbäras på ryktets vingar vid sidan af Sveaborg. Blott det lilla GamlaCarleby uppfäster minnet af den 7 Juni på väggen af sin kyrka och. har glädje deraf.
3 Sommaren är förbi, och ännu har ej en enda kula susat hit inåt från inloppen vid Mjölö och Rönnskär. Ingen har just längtat derefter, om icke soldaten, som, otålig att strida, från sina batterier betraktat den blåa hafsytan. Men ingen har heller synnerligen fruktat derför. Den mest rörliga inbillning har under en lång väntan förtröttats. Lugnet har herrskat i alla sinnen, och skulle ej kriget på månget annat sätt påmint om sin tillvaro, hade man nästan glömt att det fanns.
4 Åland har i alla frågor och samtal spelat en framstående rol. Med tusende tungor har det ena ryktet jagat det andra; evigheten har gifvit fart åt vidunderliga sägner. Nyfikenhet och deltagande vände alla blickar ditåt. Mången hade der vänner och anförvandter, om hvilkas öde man varit – och till en del ännu är – i okunnighet. Landsmän voro i fara och betryck; för denna tanke glömdes tanken på faror som ännu icke förverkligats. Alla bref från aflägsna trakter frågade ständigt om Åland. I Uleåborg och Brahestad hade man dertill ett särskildt skäl. Det orimliga rykte hade spridt sig der, att Fransmännen ämnade begifva sig från Åland dit uppåt, och gaf anledning till hvarjehanda onödig fruktan.
5 Undertiden fortfor den skönaste sommar att stråla öfver Finlands bygder. En oafbruten rad af lugna och varma dagar, stundom uppfriskade af korta regn, fortfor ända till den 23 Augusti, då den qvalmiga athmosferen begynte urladda sig i häftiga stormilar, våldsama störtregn och åska. Från denna dag inträdde en märkbar förändring. Luften blef kylig, stormarne fortforo nästan utan afbrott, minsta moln stänkte regn, och hafsdimmorna infunno sig med sin fuktiga kyla. Många spå likväl ännu en vacker efterhöst, och svalorna tyckas vänta detsamma, ty ännu i går den 13 Sept. hade de icke alldeles öfvergifvit vår nordliga bygd.
|72 3|6 Under den herrliga sommaren mognade alla frukter ovanligt tidigt och till en sällsynt godhet, så att flera sorter här vuxna äpplen, päron och körsbär kunna täfla med de bästa, som annars införas från Tyskland. Vextriket i allmänhet stod yppigare än man varit van att se uppå många år, men skörden, särdeles i södra och mellersta Finland, utföll icke så rik som man väntat, emedan åkrarne lidit af torka och säden blef småkornig. Räknad för hela landet, hoppas man dock att afkastningen utfallit öfver medelmåttan. En del, ehuru icke alla bärsorter voro mycket gifvande och fisket vid kusterna i allmänhet godt, men uti insjöarna dåligt, ja i några delar af Tavastland sämre än i långa tider förut.
7 Helsotillståndet i Helsingfors var temligen godt, åtminstone vida bättre än föregående somrar, ända till slutet af Juli, då rödsot, kolerin och andra svårare sjukdomar begynte under den tryckande hettan att visa sig. Allmännast var likväl den s. k. augustifebern, icke så mycket i staden, som ej fastmer i dess närmaste granskap. Österom Helsingfors halfö utbreder sig den breda och grunda Gammelstadsviken, hvars sanka stränder alltid varit en hembygd för frossorna. Rundtomkring denna vik, på Thurholm, Degerö, Hertonäs och isynnerhet nejderna af Gammelstaden har den frossartade augustifebern härjat med hela häftigheten af en allmän farsot. Hela byar, talrika familjer sträcktes af den på sjukbädden. Mycket dödande har den ej varit, så att måhända knappt en bland tio sjuke bortryckts deraf; men desto mera utmattande, invecklad och långvarig. Ännu i månader efter sjukdomens utbrott stappla dess offer omkring som skuggor, utan krafter, utan sömn, utan förmåga att i årets bästa arbetstid förskaffa de sina ett torftigt bröd. Det första väderskiftet efter rötmånadens slut inverkade ej så gynnsamt, som mången förmodade, emedan förkylningar i den kalla blåsten voro mycket allmänna. Klockornas ständiga klang och de granrisade gatorna gjorde ett dystert intryck. Snart bör man likväl hoppas, att en jemnare höstluft inverkar välgörande.
8 Tillförseln har varit ojemn och de flesta priser ha hållit sig höga, men någon egentlig brist har icke försports. Man har tillochmed sett läckerheter, som annars söka sin marknad i Petersburg, nu utbjudas i härvarande hamn. Trafiken inomskärs har haft att kämpa mot stora svårigheter. Kustboerne från Kimito, Tenala, Karis etc., att icke tala om Åbo skärgård och Åland, ha varit afstängda härifrån genom den fruktade passagen förbi Porkala udde, der fienden hållit till. Kännbarast märkes detta på tillförseln af ved. Återstår att se hvad höstens mörker kan uträtta. Nu är tiden inne att mana kustboerne i vester till djerfhet och mod, att säga till dem: frukten ej mera, Engelsmannen är dristig och vaksam, men han är rädd om sina skepp, som bonden om sin häst; i mörker och storm rör han sig ej i de trånga vådliga farlederna, hvilka ni kännen bättre än han, och han jagar ej en skuta der han kan löpa fara att förlora sina egna skepp.
9 Och likaså är det tid att säga till de små östersjöfararne här på sydfinska kusten, som ända långt i November och December pläga våga sig till Lübeck och Köpenhamn: varen kloke och djerfve, och en rikelig vinst skall belöna edert mod. Gån öfver till preussisk eller dansk hamn, undviken, att vid dager passera de stora öppna farlederna, der fiendens falkögon kunna spana eder färd; gån ut med tjära eller plankor, som nu stå derute högt i pris, och hemfören salt, kolonialvaror, färgstofter och hvad annat mer som är mest af nöden. Tagen exempel af edra landsmän i Österbotten, som, förslagne och oförskräckte, däcka hvarje båt som kan tåla en storm och skörda betydlig enskild vinst på samma gång de gagna hela sin landsort. Och skulle äfven försöket misslyckas för en, så gå tio fria, och vinsten af deras resa är mångfaldt större, än förlusten af den ena, som gick förlorad.
10 Äfven den hårda tiden måste man bära med upprätt panna. Dessa hundramila kuster äga trånga farleder, vidsträckta skärgårdar, ypperlige sjömän; det är omöjligt att höstetid för dem stänga Östersjön, allenast de förstå sina egna resurser. Det har gifvits tider, då den strängaste bevakning med kustfartyg ej kunnat afhålla lurendrejarens båt, och nu skulle kryssarne ute i öppna sjön efter behag kunna tillstoppa hundrade utlopp och inlopp? Huru en formligen kungjord blokad i sjelfva verket kan vara endast nominell, det bevisa Bottniska vikens farleder under största delen af sommaren.
11 Kommunikationen sjöledes häremellan och Petersburg har nästan oafbrutet fortfarit hela sommaren. Så ha, bland annat, hitländt de ofantliga mjölförråder, som här uppläggas för militärens behof. I och omkring staden står den största armé, som varit samlad på en punkt i Finland sedan 1809. Numera, under höstens fuktighet och kyla, nedtagas tälten å de fyra lägren vid Sparbanken, Kampkasernen, Lappviken och gardesträdgården. Soldaterne inflytta dels i gårdarna, dels i nybyggda kaserner af träd. Emellertid, och då talrika nya trupper inryckt de sednaste veckorna, äro i alla större gårdar 10, 20 à 30 man inqvarterade. Staden, som dessutom hyr rum åt officerarne, har för provianten uppbyggt ett ansenligt magasin nära kanalen. På kronans bekostnad äro flera magasiner för militäreffekter och krut dels flyttade, dels nybyggda; telegraferna äro ökade, hela kusten omgifven af en sammanhängande kedja utposter och alla anstalter vidtagne att i tid observera fiendens rörelser. En talrik mängd af små ångfartyg, stundom ända till elfva på engång, utgöra de rörliga vakterna och utposterna uppå sjön.
12 Första finska sjöekipaget fortfar att ombord å linieskeppet Andreas öfva sig i kanonexercis, och målskjutning med kanoner. Man säger att resultaterna af målskjutningen utfallit särdeles gynnsamt. Den finska flegman förhastar sig icke; den måttar väl, innan den trycker af. Ett rykte säger att finska gardet hemväntas hit till vintern. Varfvet bygger en kolossal fregatt. Kanonbåtarne äro alla i verksamhet.
13 Denna krigiska omgifning har genom vanan slutligen blifvit normal, och de fredliga arbetena, handel och sjöfart undantagne, gå sin gång. Postverket nya statliga hus samt ett antal privata byggnader, hvaribland två eller tre större stenhus, nalkas sin fulländning. I nejden af theaterhuset anlägges en brunn med ymnigt och ypperligt vatten. Hvad theatern sjelf angår, har den ännu icke tagit ut sitt på förhand ryktbara »framsteg».konsekvensändrat/normaliserat Huruvida den i vinter får invånare, det veta endast ödet, Hr Hessler och Hr Roos. Hr Andersson, hvilken haft några planer på Helsingfors för hösten, lärer icke ha mod att våga en bekantskap med Engelsmännen på Ålands haf.
14 Nöjena och de vackra konsterna ha för öfrigt varit sällsynta. Fröknarna In de Bétou och Toll ha gifvit animerade och besökta konserter i brunnssalongen. Mad:lle Alina Frasa skulle dansa i theaterhuset, men hindrades genom sjukdom i hennes omgifning. Hr Kleineh har bjudit på vauxhall och fyrverkerier. Hr Oelze på »den lilla blomsterträdgården», Hr Nyholm på musik och supéer. Ja under värsta hettan såg man annonseras maskerader.
15 Nu återtager Helsingfors så godt det kan sitt höstliga och »verkligt inhemska» lynne, ett stort antal familjer flytta dagligen in från landet, och de kritade fönstren försvinna. Studenterne saknas ännu, men en stor mängd sprittnya lyror börjar att visa sig. Om utsigterna i öfrigt för den strängare årstiden – derom tiga spåmännen.