Veckan: 8 Juni

Notisen/artikeln ingår i HT 9/6 1860:|68 1|

1 – Veckan: 8 Juni. Våren hade en liten krapula efter promotionskransarna och förlopp sig i några dagars kyla med frostiga, dimmiga nätter och mist i sjön. I dag är åter sol, men nordens kraft går i paletå. Häggarna och äppleträden stå hvita som snö; rönnen reder sig att följa exemplet. Åker och äng stå båda utomordentligt herrliga här i södra Finland; man vågar icke förlita sig på hoppet om rika skördar, som så ofta svikit, men våren har uppfyllt sin mission; återstår att sommaren infriar dess löften.

2 I Helsingfors börjar nu hvimlet på gator och i promenader för hvar dag bli glesare. Utflödet var de första dagarna efter promotionen så starkt, att hästar och nattqvarter på de närmaste gästgifverierna ibland ej kunde erhållas för guld. En del landsmän ströfva öfver gränserna utomlands.tillagt av utgivaren Statsrådet Nordman med familj gör en längre resa, öfver Stockholm, Hamburg, Berlin, Wien och Konstantinopel till Odessa, hufvudsakligen i ändamål att studera fossila lemningar, spindlar m. fl. naturhistoriska ämnen. Professorerne Schauman, Lille och Estlander, doktor G. Forsman, amanuensen O. Schauman m. fl. af universitetets medlemar äro dels redan reste, dels dessa dagar på väg till utlandet. Uteblifvandet af alla underrättelser sedan sistlidne December månad från docenten doktor E. Grönblad har börjat väcka allvarsama farhågor. Doktor G. var, som bekant, stadd med universitetets understöd på en resa i södra Östersjöländerna för att undersöka dervarande arkiver och samla de hittills okända urkunder, som der kunde förmodas lända till upplysning i finska och nordiska historien. Senaste underrättelserna voro från Rostock, hvarifrån vår lärde landsman ämnade jultiden fortsätta resan till Königsberg: men dit adresserade bref ha retournerats, äfvensom för honom bestämda penningemedel blifvit outtagna och veterligen intet senare bref från honom hitkommit. Man hyser ännu ett svagt hopp, att han möjligen företagit någon opåräknad längre utflygt åt södern och att måhända hans bref kunnat förkomma.

3 Deremot har ryktet om en yngre landsmans, grefve M:s spårlösa försvinnande i Schweitz lyckligtvis befunnits ogrundadt, och grefve M. är välbehållen på återväg till färderneslandet.

4 På kapitlet om försvunne landsmän böra vi tillägga, att veterligen ännu intet spår funnits efter lektor Cairenius i Helsingfors. Händelsen fortfar med rätta att väcka ett ovanligt uppseende, och Helsingfors kommun är deri på det närmaste intresserad. Man kan icke tolerera, att ena gången tvenne mord å rad ske på öppen gata, utan att ringaste spaning erhålles om mördarne, andra gången en person skiljes en vacker afton från sina bekanta och derpå försvinner utan spår, såsom bortblåst från jorden.tillagt av utgivaren Polisen har sina betydande brister, men vi äro långt ifrån att obetingadt instämma i det allmänna klandret, hvilket vid sådana tilldragelser ganska naturligt vänder sig mot säkerhetens vårdare. Först och främst bör felet sökas långt mindre hos personer, än hos sjelfva inrättningen, som i dess nuvarande skick visat sig oförmögen att motsvara dess med hvarje år vetande åligganden. Dernäst ligger en stor brist i vissa samhällsförhållanden, hufvudsakligen deri, att samhället bär i sitt sköte en ganska talrik befolkning, som icke direkt sorterar under polismyndigheternas inseende och der stora svårigheter möta vid en noggrann kontroll. Vådligt, åtminstone för egendomens säkerhet, är äfven det nära granskapet af en fästning, som står under en helt annan jurisdiktion. Vi anse med ett ord, att fullkomlig trygghet aldrig kan vinnas, derest man icke lyckas utfinna medel att ställa säkerhetsvården på en öfverallt likformig fot och koncentrera den hos kommunalmyndigheterna så, att ingen skrymsla af samhället eller dess granskap kan undandraga sig deras direkta, stränga och vaksama kontroll. Skulle lektor Cairenii sällsama försvinnande blifva en anledning till genomgripande reformer i detta hänseende, så har han icke fallit förgäfves.

5 Bland promotionens gäster stadna våra vördade landsmän från Stockholm ännu några få dagar på finsk botten. Åtskillige bland senatens ledamöter och andra äldre tjenstemän hade i onsdags inbjudit hr riksarkivarien Nordström till en middag. Hr landshöfding Montgomery gästar för närvarande hos professor Runeberg i Borgå samt var i onsdags inbjuden till en af Nylands indelta bataljons officerare arrangerad festlighet för inspektören, generalmajoren m. m. grefve Aminoff.

6 Landshöfdingen, öfversten m. m. Gustaf Montgomery är född d. 24 Maj 1792 i Limingo i Österbotten och började sin militäriska bana som trummslagare, hvarifrån han under 1808 års krig avancerade genom graderna; bevistade under detta krig alla Sandelska fördelningens många strider; var adjutant hos Sandels och Döbeln och erhöll tapperhetsmedaljen för striden vid Koivisto d. 27 Maj 1808, der han tog fångar. Han var den som vid Hörnefors d. 5 Juli 1809 förde Dunckers sista ord till Sandels och blef der för rådighet och tapperhet befordrad till löjtnant. Bevistade 1814 års norska kampanj, deltog i flera affärer och erhöll guldmedaljen för tapperhet; avancerade derpå till kapten i generalstaben 1817, till major vid Jemtlands regemente 1818, till öfverstlöjtnant i armén 1826 och erhöll 1835 på begäran afsked med öfverstegrad. Blef 1841 vice och 1842 ordinarie landshöfding, först i Jemtland, sedan i Westerbotten, från hvilket embete han 1856 på begäran erhöll nådigt afsked. Landshöfding Montgomerys långa medborgerliga bana är i öfrigt utmärkt af en mångsidig, upplyst och fosterländsk verksamhet, ständigt i öppen fejd för sanning och rätt, ständigt utan fruktan i strid för de vigtigaste samhällsreformer. Bland hans flera literära arbeten har i synnerhet hans 1842 utgifna historia om 1808 och 1809 års krig med rätta vunnit ett stort anseende och varit den, som först för finske och svenske läsare öppnat de stora utsigterna öfver denna hjeltestrid. Hr landshöfdingen talar ännu ledigt finska och har med ungdomens liflighet bibehållit för sin fordna fosterbyggd en kärlek, som här mötts af det varmaste gensvar.

7 Riksarkivarien m. m. doktor Nordström är född d. 20 Dec. 1801 och utnämndes 1834 till professor i folk- och statsrätten samt nationalekonomin vid det finska universitetet, hvilken för samhällsutvecklingen vigtiga post han på ett utmärkt sätt innehade till 1846, då han erhöll en hedrande kallelse till sin nuvarande befattning i Sverige och dit öfverflyttade. Hr riksar|68 2|kivariens inflytelserika medborgerliga verksamhet, såväl här, som i Sverige, är ännu i för friskt minne, för att här behöfva antydas. Bland hans många skrifter torde hans år 1839 utgifna bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia vara det allmännast kända och för lagstudierna samt historieforskningen betydelsefullaste.