Notisen/artikeln ingår i HT 22/11 1854:|91 3|

Fruntimmersföreningen i Helsingfors.

I.

1 I annonsafdelningen af detta blad finner läsaren en kallelse till årssammanträde den 2 nästk. December för samtelige ledamöter af Fruntimmersföreningen i Helsingfors. Rätteligen skulle Föreningens årsdag ha infallit den 27 sistl. Mars, men dess uppskjutande beslöts i anledning af den dåvarande oroliga tiden. Nu sammanträdande årsmöte är i så måtto af större betydelse än vanligt, emedan en revision af Föreningens stadgar der kommer att föreslås och afgöras. Det vore derföre önskeligt, att alla dess ledamöter vore dervid närvarande.

2 Fruntimmersföreningen i Helsingfors stiftades den 27 Mars 1848 och har således 6½ års egen erfarenhet att bygga uppå. Onekligen har Föreningen under denna tid verkat mycket godt; många mödor och uppoffringar ha här blifvit nedlagda under den evärdeliga striden mot last och nöd. Och om dess bemödanden stundom blifvit misskända – såsom ofta de renaste afsigter blifva det – så har Föreningen en rik ersättning i vissheten att dess verksamhet burit mången välsignad frukt i det tysta, i den gömda kojan, i den torkade tåren, i det räddade barnahjertat, der hvarest förtalet ej mera äger en röst och der gerningarna dömas allenast af Honom, som allting dömer och allting ser.

3 Föreningens mål är i all sin enkelhet ett af de största och skönaste. Det är qvinnan, som uppfyller sin stora bestämmelse att förädla, förbättra, försona, läka, vårda och trösta den bittra nöden i lifvet. Hon går icke dervid utom sitt hem, såsom de mena, hvilka med rätta säga att familjen är qvinnans verld. Hon uppfattar allenast hemmets mening i en större och kristlig betydelse. Likasom man säger om en god regent att han är sina undersåtares far, så heter det med rätta om en ädel och välgörande qvinna att hon är de nödlidandes mor. Men hon vet att den enskilda välgörenheten ofta är vanmäktig och otillräcklig att kämpa mot last och nöd, att dess gåfvor falla spridda, fördelas ojemnare och uträtta mindre. Derföre förenar hon sig med andra lika tänkande, för att med gemensama krafter disponera om större tillgångar, jemnare, verksamare fördela dem och derigenom arbeta mot nöden i hela dess omfång, utan att derföre afsäga sig sin tysta och anspråkslösa enskilda plats som en tröstande engel vid bekymrens sida.

4 Fattigvården är samhällets yttre ansträngning att kämpa mot nöden. Fattigvården har att göra med det uppenbara eländet, det som tigger i husen och visar sina trasor på gatorna. Men fattigvården kämpar mot verkan, icke mot orsaken; den förmår ej upptäcka och häfva nöden i dess innersta rot; den ger sin gåfva, den utdelar sitt arbete, det är oundvikligt, det är godt, men gåfvorna uppslukas af eländets bottenlösa djup, det uppfylles aldrig, det minskas aldrig, det är i dag detsamma som i går och i morgon detsamma som i dag, det ärfves och vexer från slägte till slägte.

5 Stora ansträngningar göras i alla länder för att finna ett varaktigt botemedel mot ett så fruktansvärdt ondt. De två medel man hufvudsakligen användt äro arbete och undervisning. Härmed sammanhänga många inrättningar, af hvilka vi endast nämna fattigskolor, småbarnsskolor och fruntimmersföreningar. Dessa inrättningar kunna kallas fattigvårdens insida, emedan de angripa eländet och lasten i deras innersta rot och göra till sitt mål att upphäfva verkan genom att upphäfva orsaken.

6 Fruntimmersföreningen – här liksom annorstädes – är således till sin egentliga mening en komplettering af fattigvården, men den verkar med andra medel och på ett annat sätt. Den väntar icke att eländet skall utsträcka sin tiggarehand, den uppsöker det hemma uti dess fördolda vrår, den tystnar till dess hemliga klagan, den utspanar dess gömda orsak, den ger icke mycket och har ej heller mycket att ge, men den tröstar, råder, uppmuntrar och framför allt bevarar åt de af lyckan förskjutne en bättre framtid. Fattigvården räcker sitt bröd i dag, men Fruntimmersföreningen arbetar derjemte och rastlöst för en bättre morgondag. Det är derföre af högsta vigt att uppdraga en bestämd gränslinje mellan dessa båda välgörenhetsanstalter, på det att båda må gå hand i hand, men icke trilla hvarandra i vägen.

7 Liksom alla nya inrättningar, har äfven Fruntimmersföreningen i Helsingfors behöft några års erfarenhet, för att klart uppfatta och konseqvent genomföra sin verkliga bestämmelse. Liksom alla nya inrättningar, har den betalat sin erfarenhet med lärpenningar, kanske dryga nog, men i alla fall icke bortkastade. Må de, som varit missnöjda med Föreningens verksamhet härintills, besinna huru litet man öfverallt i lifvet uträttar med de vackraste afsigter, der icke den praktiska erfarenheten uppställer medlen och gör besluten fruktbärande.

8 Emellertid har Föreningen nu kännt behofvet att draga nytta af 6½ års vunnen erfarenhet och tillämpa den i en önskvärd reform af de första stadgarne. Tidpunkten är icke gynnande, men behofvet är så stort, att alla andra konsiderationer måste vika. Man har derföre, hellre än att till en osäker framtid uppskjuta stadgarnes revision, beslutat föreslå densamma såsom gällande provisoriskt på ett år, för att ytterligare kunna bedöma dess användbarhet genom sjelfva dess praktiska tillämpning.

9 För detta förslag skall särskildt och utförligare redogöras innan årsmötet.

10 Det är dock en gammal och känd iakttagelse, att der det lifvande intresset, den allmänna och sjelfmanta värmen för en sak ha flytt, der skall man förgäfves söka att ersätta dem med stadgar och reglementen. Bör det förutsättas, bör det fruktas, att Fruntimmersföreningen varit ett af dessa förgängliga tidsblomster, som, vuxna ur fåfängelig grund, för en tid belysas af modets solsken, för att sedan öfvergifvas, glömmas och förtvina? Nej – dertill är dess ändamål för stort, dess behof för verkeligt, dess frukter för omisskänneliga. Hvad man än må klandra, med eller utan skäl, i Föreningens verksamhet härintills, hvad än likgiltigheten må invända, hvad än misstroendet må förebära – Fruntimmersföreningen kan icke falla, sålänge här finnas bildade, ädla qvinnor med ett hjerta för stundens nöd och framtidens vådor, med erfarenhet af den enskildas spillda uppoffringar och med den öfvertygelsen, att qvinnan lika litet som mannen är utestängd från stora gemensama mål, der alla arbeta för alla och ingen har rätt att ställa sin egen lycka som det högsta i lifvet.

Notisen/artikeln ingår i HT 29/11 1854:|93 3|

Fruntimmersföreningen i Helsingfors.

II.

11 Om den föreslagna revisionen af Föreningens stadgar ha förberedande öfverläggningar ägt rum mellan både nuvarande Direktion och dess företrädarinnor samt andra för saken intresserade. Ehuru dessa öfverläggningar ännu fortfara, tro vi oss böra meddela följande åsigter, som dervid kommit i fråga.

12 Föreningen har härtills, af brist på erfarenhet, mera rådfrågat sin ädelmodiga önskan att hjelpa nöden, än sina tillgångar och resultaterna deraf. Vården om sjuka och fattiga qvinnor, samt i synnerhet arbetsutdelningen, har upptagit dess mesta uppmärksamhet och mer än två tredjedelar af dess disponibla tillgångar. Resultaterna häraf ha icke varit så tillfredsställande man kunnat önska. Väl har mången verklig nöd blifvit hulpen, mången familj blifvit räddad från undergång, mången arbetsam hand blifvit ryckt från farorna och bekymren af en nödtvungen hvila. Men denna hjelp har i många fall visat sig otillräcklig och utan varaktig frukt. Många händer ha begärt arbete och ej kunnat få; de som fått det ha ej alltid varit de värdigaste eller mest behöfvande; nöden, som hjelptes i dag, har kommit fördubblad tillbaka i morgon, och, misstagande sig om den ädla afsigten, har den stundom fordrat som en rättighet hvad den endast ägde begära som en gärd utaf välviljan.

13 Så har en icke ringa del af Föreningens tillgångar försvunnit utan varaktiga spår i eländets bottenlösa djup.*)Vid årsmötet skall i detta och andra afseenden meddelas en på ziffror grundad statistik öfver användandet af Föreningens medel alltsedan dess stiftelse. Arbetsutdelningen har alla år gått med betydlig förlust, derigenom att färdiga arbeten sålts på auktion, och inkomsten deraf har underskjutit utgifterna stundom med arbetsmaterialernas, stundom med arbetslönernas hela belopp.

14 Vigtigare än denna materiela erfarenhet är den moraliska, att det vuxna slägtet dock alltid mer eller mindre är i sedligt afseende oförbätterligt; det är redan färdigt utbildadt af uppfostran och lifvet, det kan upprätthållas, men sällan mera riktas, och då sker sådant närmast och verksamast af religionen. Derföre, när det gäller att med små tillgångar uträtta det varaktigaste och största möjliga goda, är det uppvexande slägtet det som tacksamast lönar möda och uppoffringar. Det är framtiden sjelf i barnagestalt, och den är böjlig och mjuk för alla intryck. Här uppträder välgörenheten i främsta rummet som en sedlig räddningsanstalt, och hvarje uppoffring är ett kapital, som har ränta för hela lifstiden.

15 Också gör man den erfarenhet, att, af allt det goda Fruntimmersföreningen härtills uträttat är dess slöjdskola och dess barnavård det varaktigaste och mest välsignelserika. Den sistnämnda har härtllls lemnat åtskilligt öfrigt att önska, men båda ha visat sig vara framför allt annat värda Föreningens uppmärksamhet och deltagande.

16 Den nu föreslagna reformen går hufvudsakligen ut uppå att inskränka Föreningens ändamål, men vidga medlen för dess ernående. För att uträtta något, måste man afstå ifrån att vilja uträtta allt, ty deraf blir vanligen resultatet intet. Förslaget åsyftar att concentrera Föreningens närmaste och egentligaste verksamhet i skydd och uppfostran för fattiga och vanvårdade barn.

17 För detta ändamål blir slöjdskolan för flickor en permanent inrättning, som i mån af tillgångarne utvidgas och står under särskildt inseende af en ibland Direktriserna, hvilken uteslutande egnar sin omtanke åt den och inberättar till Direktionen om dess fortgång. Barnen undervisas här i kristendom, läsa, skrifva, räkna och handarbeten. Deras bestämmelse är att uppfostras till anspråkslösa, dugliga tjenarinnor, och Föreningens ledamöter bereda de äldre barnen tillfälle att vara med om sådana husliga sysslor, som äro nödiga att känna för blifvande tjenstefolk. Föreningen följer med uppmärksamhet dessa barns uppfostran äfven i deras hem.*)Tyvärr saknar Föreningen medel att taga en närmare vård om de många kringdrifvande halfvuxne gossar, af hvilka de fleste hemfalla åt tidigt förderf. Förr eller sednare blir en räddningsanstalt för vanartiga barn oundvikligt af behofvet påkallad.

18 De fattigaste, värnlösaste och mest vanvårdade barnen upptagas, efter noggrann pröfning, under Föreningens vård och ansvar intill fyllda femton år, hvarefter dem beredes tillfälle att ingå i tjenst. Hvarje af dessa barn står under ständigt och noggrant inseende af en Direktris och bör på bestämda tider personligen medföras till Direktionen, för att visa dess vård och framsteg. De inackorderas hos med omsorg valda personer antingen i staden eller på landet, men icke långt från Helsingfors. Öfver dessa barns, likasom öfver slöjdskoleelevernas lefnadsförhållanden före, under och efter Föreningens omvårdnad, antecknas allt det som kan bidraga till upplysning och erfarenhet vid bedömandet af dessa åtgärders ändamålsenlighet.

19 Härjemte egnar Föreningen en oafbruten uppmärksamhet äfven åt andra stadens fattiga barn samt vakar med råd och hjelp öfver deras uppfostran. För att vinna en noggrann kännedom om behofven, väljer hvarje Direktris till sitt biträde en ordentlig och pålitlig qvinna af arbetande klassen, besöker sjelf hvarje koja, hvarje fattig familj, och upprättar hvarje höst strax efter flyttningstiden en tabell öfver sitt distrikt med följande kolumner: 1) fader- och moderlösa barn utan, eller med usel vård; 2) faderlösa barn med fattig, sjuklig eller liderlig mor; 3) moderlösa barn med fattig, sjuklig eller liderlig far; 4) barn med lefvande, men fattiga, sjukliga eller liderliga föräldrar; 5) vanartiga eller groft okunniga barn med medellösa, men icke utfattiga föräldrar; 6) hustrur utan små barn, med utfattig, sjuklig eller liderlig man; 7) utfattiga eller sjukliga enkor och ogifta qvinnor. Dessa tabeller sammandragas sedan af sekreteraren och tjena till ständig ledning för Direktionens åtgärder.

20 Enligt det nya förslaget försvinna alla direkta understöd för fullvuxne, vare sig i penningar, kläder eller matvaror. Sådana ega rum endast i stort nödfall för barnens behof (särdeles kläder) och åt fattiga sjuka qvinnor för läkemedel, hvilka dock endast utlemnas mot en af Direktionen utfärdad kontrabok på ett derom vidtaladt apothek.

21 Men emedan erfarenheten visat, att den fattige med misstroende ser en bättre lottad inträda i hans koja, om icke någon materiel hjelp erbjudes, så kommer arbetsutdelningen att fortfara, hufvudsakligen som understöd åt fattiga mödrar med små barn, men dernäst äfven för de i 6:te och sjunde kolumnerna antecknade qvinnor. Dess större eller mindre belopp kommer att bero uppå om den kan drifvas utan förlust. För detta ändamål antager Direktionen ett ordentligt och medellöst fruntimmer, som, mot billig ersättning, uppköper, förvarar och (för vissa arbeten) tillklipper alla materialer, utlemnar dem mot skriftlig anvisning af Direktriserna samt mottager och betalar arbetena efter ett pris, hvilket ej bör öfverstiga det som betalas af enskilda. Derefter försäljas arbetena, noga sorterade, i öppen handelsbod. Hela denna utdelning med hvad dertill hör står under ständigt vaksamt inseende af en Direktris enkom för den, och resultaterna inberättas regelbundet till Direktionen.

22 Direktrisernas antal ökas till 16, af hvilka årligen 8 afgå i tur, men kunna återväljas. Af dessa 16 äro ordföranden och vice ordföranden, som leda det hela, samt arbetsdirektrisen och slöjdskoledirektrisen utan särskilda distrikter, men de öfriga 12 fördela staden likasom förut. Hvardera af de 12 uppdraga, efter fri öfverenskommelse, åt ledamöter i sitt distrikt vården om vissa fattiga familjer (med barn), högst 5 för hvarje. Direktionen sammanträder en gång i månaden eller oftare, beslutmessiga antalet är 7, och alla beslut samt allt hvad som kan tjena till upplysning och erfarenhet antecknas af sekreteraren.

23 Alla behöfliga penningemedel anmälas hos Direktionen, utanordnas med dess bifall af sekreteraren och utbetalas sedan af skattmästaren. Föreningens grundfond (för närvarande 2 000konsekvensändrat/normaliserat rub. silfver) förräntas mot säkerhet, och deraf får endast räntan disponeras. Öfriga disponibla tillgångar utgöras af ledamotsafgifterna (2 rubel silfver per år), frivilliga gåfvor, inkomst af sålda arbeten samt särskilda af välviljan beredda extra inkomster*)En nedsatt ledamotsafgift af 1 rub. s:r per år har blifvit föreslagen, men dels har man befarat att ledamöternas antal ej skulle synnerligt ökas derigenom, dels har man ansett det riskabelt att genom en minskning af denna källa, som dock är säkrare än de extra, på samma gång minska möjligheten att något uträtta..

24 Föreningen står genom sin sekreterare i oafbruten kommunikation med stadens Fattigvård, meddelar den sina tabeller och rådgör med den om fördelningen af de fattige. Föreningen tager till regel att icke understöda sådane som förut hafva understöd af fattigvården. Undantag (för små barn) kunna endast göras med fattigvårdens bifall och goda minne.

25 Likaså står Föreningens Direktion i ständig kommunikation med stadens presterskap, hvars biträde anlitas der Föreningens bemödande för barnens vård strandar emot de fattiges misstroende, oginhet eller sedelösa lefverne.

26 Genom sin ordförande eller sekreterare står Föreningen i kommunikation med andra föreningar af samma syfte inom och utom landet, meddelar sin erfarenhet och inhämtar deras. Härom bör ett särskildt meddelande inflyta i årsberättelsen.

27 Årsdagen med dess val af direktion m. fl. angelägenheter föreslås att äga rum i början af December hvarje år. Vid detta tillfälle böra så många som möjligt af Föreningens skyddslingar tillstädesvara och små belöningar bland dem utdelas för flit och godt uppförande. Stadgarne kunna vid årsmötet förändras endast när två tredjedelar af de närvarande äro ense derom.

28 Sådant är det nya förslagets hufvudsakliga innehåll, hvarom det tillhör årsmötet att afgöra och alla de fattigas vänner för öfrigt att döma. Förslaget stöder sig på 6½ års bekantskap med nöden, under rådfrågande af andras erfarenhet derjemte, hvaribland särskildt må nämnas Skyddsmödraföreningen i Stockholm, med hvars ordförande (Fredrika Bremer) Föreningen detta år stått i brefvexling. Att emellertid detta förslag för ingen del anser sig ofelbart, utan tvärtom väntar en vidare justering och utveckling af erfarenheten, det bevisa dels dess slutparagraf, som förestår dess provisoriska antagande till en början blott för ett år, dels äfven dess föreslagna anteckningar öfver allt som under årens lopp kan i både sedligt och materielt hänseende bilda en upplysande statistik.

29 Men, som sagdt, stadgar och reglementen äro endast döda former der icke det verkliga varma deltagandet, der icke den upphöjda viljan att arbeta för likars räddning ger det hela dess lif och dess fruktbärande innehåll. En fri förening, såsom denna, hvars medlemar icke sammanhållas eller drifvas af något yttre tvång, måste mer än andra räkna uppå att dess bokstaf får sin sanning genom hvarje enskild deltagarinnas personliga, otvungna, verksama deltagande. Dess hela framgång beror deruppå. Och hvarföre skulle man tvifla? I alla länder, i alla hufvudstäder förena sig ädla, bildade qvinnor att rädda de små barnen|94 4| från nödens följder och lastens föredömen. Och öfverallt visar dessa föreningars historia i början många halmlågor af nit, många misstag, mycket misstroende. Men efterhand klarna både målet och medlen allt mera; det fåfängeliga, som vidlåder detta, likasom alla menniskoverk, det tröttnar och faller småningom bort, men den rena viljan, det kristliga sinnet förtrollas icke, utan bestå vid sitt tysta arbete och begära hvarken tack eller lön, förutom i medvetandet af sin fyllda menskliga pligt.

30 Kanske händer ändå, efter år och tiotal, att några af dessa barn, dem Föreningen nu tar under sitt vänliga skydd, komma tillbaka till sina välgörarinnor och säga till dem: utan er hade vi varit fattiga förlorade barn, förspillda för tid och evighet, utan en Gud i himmelen och utan ett hem på jorden. Utan er hade sorg och synd och last och nöd varit vår dagliga lott. Men genom er ha Guds nåd och menniskors sed och lifvets bergning kommit till oss, och så hafven I varit den allsmäktige Gudens redskap på jorden, och så hafven I ihågkommit Frälsarens ord: »Hvilken som undfår ett sådant barn i mitt namn, han undfår mig.»

Notisen/artikeln ingår i HT 6/12 1854:|95 3|

Fruntimmersföreningen i Helsingfors.

III.

31 Af den vid årsmötet i lördags d. 2 Dec. upplästa årsberättelsen inhemtas hufvudsakligen följande:

32 Sedan Föreningen sist sammanträdde till årsmöte, ha ett år och 7 månader förflutit. Detta uppskof beslöts vid en sammankomst d. 3 sistl. April, af orsak att ett större antal bland Föreningens Ledamöter under dåvarande oroliga tider voro hindrade att egna uppmärksamhet åt förekommande vigtiga frågor inom Föreningen.

33 Under dessa 19 månader har Föreningen haft att kämpa mot följderna af stora allmänna olyckor. Sommaren 1853 är sorgligt minnesvärd genom den farsot, hvilken då härjade Helsingfors och isynnerhet svårt hemsökte dess fattigare folkklasser. Stadens|95 3| Fattigvård har gjort stora ansträngningar, för att utplåna spåren af dessa farsotens härjningar, särdeles för de efterlemnade barnen, och Föreningen har i detta hänseende sett mången af sina önskningar förekommen. Emellertid har det ej kunnat undvikas, att ju mycken nöd återstått att lindra på flera håll, och Föreningen har i detta hänseende sökt att sträcka sin stödande hand så långt dess tillgångar medgifvit.

34 Äfven sistlidne sommar var hemsökt af sjukdomar, visserligen mindre dödande, men likväl af den art, att de efterlemnade en stor och långvarig kraftlöshet, hvarigenom många arbetare sträcktes i månader på sjukbädden och beröfvades möjligheten att försörja de sina. Dertill kom, såsom följder af kriget, en hittills oerhörd dyrhet på lifvets oumbärligaste förnödenheter, hvilken ännu fortfar och hårdast drabbar den fattige, som ej har råd att inköpa större förråder på den tid de kunna erhållas billigast, utan nödgas förse sig för dagen och till hvad pris som helst.

35 I följd af allt detta har Föreningens verksamhet fortfarande varit strängt anlitad och likväl mången gång befunnits otillräcklig. Arbetsutdelningen har, likasom de förra åren, varit använd till understöd för de mest behöfvande, likväl i något mindre skala än förr. Af särskilda redovisningar inhämtas, att under året blifvit uppköpte 203½ lispund lin, 6 lispund ull, 56 skålpund bomullsgarn, 140 alnar sherting samt diverse andra materialer, hvaraf förfärdigats, bland annat, 720 skålpund finare och gröfre lingarn, 2 066konsekvensändrat/normaliserat skålpund finare och gröfre blårgarn, vidare 594 alnar väfnader af olika slag, 223 par strumpor af flera sorter, 38 skjortor, något mattränning, ett antal chemisetter m. fl. arbeten. Inalles ha omkring 250 personer, dels enkor, dels fattiga ogifta qvinnor, dels nödlidande mödrar och barn af Föreningen erhållit omvårdnad och understöd, utom arbete, äfven i matvaror, kläder och mindre penningegåfvor, förnämligast till läkemedel för sjuka.

36 Jemte det understöd Föreningen sålunda varit i tillfälle att lemna fattige fullvuxne personer, har Föreningen, nu som tillförene, egnat sin vård åt fattiga och värnlösa barn. Af sådana ha under sistförflutne 19 månader 23 åtnjutit Föreningens särskilda vård samt varit på dess bekostnad inackorderade dels i staden, dels på landet, dels också (ett barn) hos »Orpolasten Ystävät».konsekvensändrat/normaliserat Bland dessa 23 barn har ett blifvit under denna tid upptaget, men deremot 7 undertiden afgått, de flesta i tjenst, så att det antal barn, som nu vårdas under Föreningens ansvar, utgör 16, hvaribland 11 flickor och 5 gossar, alla mellan 7 och 12 års ålder. I allmänhet kan Föreningen glädja sig åt dessa sina skyddslingars framsteg och goda uppförande, likasom äfven de personer, åt hvilka barnens vård varit anförtrodd, visar dervid den ömhet och omtanke man haft rätt att fordra. Likväl ha tyvärr ej exempel saknats på ett motsatt förhållande, så att en numera skild gosse bland Föreningens skyddslingar visat en oförbätterlig vanart och slutligen rymt från sin vårdare, medan å andra sidan en här boende ogift qvinna, åt hvilken Föreningen anförtrott tre barn, blifvit för lastbart lefverne skild från denna befattning och barnen henne fråntagits samt annorstädes blifvit inackorderade.

37 Föreningens slöjdskola för flickor har, under ett noggrannt inseende och under berömlig vård af dess lärarinna, fortfarande lemnat ett i allo glädjande resultat och visat märkbara framsteg, särdeles i läroämnena. Lärarinnan har dervid fortfarande varit biträdd af en bland sina f. d. elever, hvilken på ett lofvärdt sätt bemödat sig att motsvara detta förtroende. Skolan besöktes under hösttermin 1853 af 84, under vårtermin 1854 af 72 och för närvarande af 58 elever, hvilken minskning tillfälligtvis härrör deraf, att ett större antal äldre elever från skolan afgått. Föreningen har allt hopp, att de barn, som lemna dess skola, genom den undervisning de der erhållit i kristendom, läsa, skrifva, räkna och handarbeten, samt derjemte genom vanan vid ordning och skickligt uppförande, skola finna sin bergning som dugliga tjenstehjon, dervid deras inhämtade kunskaper – långtifrån att göra dem, som en och annan befarat, odugliga för deras ställning i lifvet – tvärtom skola komma både dem sjelfva och deras blifvande husbondefolk till en verklig nytta.

38 Föreningen har under denna tid haft lyckan mottaga flera föräringar och frivilliga bidrag, hvaribland må nämnas influtne gåfvor för nyårsvisiter vid början af detta år. Äfven står Föreningen i förbindelse hos Handlanden Oldenburg för hans beredvillighet att, utan någon kommissionsprocent, under detta år ha försålt Föreningens arbeten i depôten för inhemska industrialster. Skattmästarens redovisning utvisar följande resultater:

39 År 1853 den 28 April funnos, utom grundfonoen (2 000konsekvensändrat/normaliserat rub.), utlånte medel och kontant i kassan Silfver Rub. 1 667konsekvensändrat/normaliserat: 39½, hvaraf, enligt årsmötets beslut, till grundfonden öfverfördes 500 rubel.

40 Hvaraf synes, att Föreningens utgifter under dessa 19 månader med 30 rubel 11 kopek silfver öfverskjutit des inkomster.

41 Föreningens behållning till nästa år utgör:

42 Från år 1853 qvarlågo arbeten och materialer till ett värde af S. Rub. 351: 70. Till nästa år qvarligga d:o för 355: 39 samt slöjdskolans arbeten för 60 rubel, summa 415: 39. eller 63: 69 mer än förlidet år. Med afräkning häraf, utgör förlusten på arbetsutdelningen S:r Rub. 212: 14, hvilket är mindre än något år förut.

43 Ordförande under året har varit Fru Borgström och vice ordförande Fru Gyldén. Af den nuvarande Direktionen qvarstå, enligt tur, Fruarna Kjellander, Silfvius, H. Tavaststjerna och von Willebrand samt afgå, dels efter tur, dels genom bortflyttning från orten, Fruarna Borgström, Ekelund, Grotenfelt, Gyldén, von Kothen, Lang och Palmqvist.

44 Härefter förelades till Föreningens granskning ett uppgjordt förslag, åsyftande hufvudsakligen att inskränka Föreningens verksamhet till omsorgen om fattiga och vanvårdade barn, likväl så, att i andra rummet äfven arbetsutdelningen fortfar, men förenklad och inrättad så, att den bör aflöpa utan förlust. Som motiv åberopades, bland annat, att Föreningen sedan sin början användt omkring 2 380konsekvensändrat/normaliserat rub. till arbetsmaterial och 3 880konsekvensändrat/normaliserat rub. till arbetslöner, summa för arbetsutdelningen 6 260konsekvensändrat/normaliserat rub. silfver, hvaraf omkr. 1 800konsekvensändrat/normaliserat rub. drabbat Föreningen såsom kontant förlust, derigenom att försålda arbeten inbragt mindre än de kostat. Deremot har slöjdskolan under hela tiden ej kostat mer än omkr. 740 rub., dess arbetsmaterial inberäknadt, och barnavården omkr. 1 300konsekvensändrat/normaliserat rub., summa för skolan och barnen 2 040konsekvensändrat/normaliserat rub. silfver, eller föga mer än Föreningens direkta förlust på arbetsutdelningen. Beräknar man resultaterna, så kan ej betviflas, att ju ett mera varaktigt godt blifvit med jemförelsevis ringa uppoffring uträttadt för barnen, och då härtill komma högre och mera talande skäl, än de blott ekonomiska, så synes all anledning vara att hädanefter ställa barnavården i främsta rummet såsom Föreningens hufvudsyfte.

45 Dessa skäl godkändes äfven af Föreningens talrikt samlade ledamöter, och beslöts, efter diskussion om flera framställda åsigter och med några mindre förändringar, att provisoriskt på ett år inrätta Föreningens verksamhet efter de sednast föreslagna grunder.*)Som läsas i N:o 93 af detta blad. hvarefter nya stadgar på nästa årsmöte granskas och definitivt bestämmas.

46 Härefter valdes nya Direktriser för nästföljande tvenne år.**)Hvarom skall nämnas, såsnart det är afgjordt huruvida de valda kunna mottaga dessa befattningar.

47 Som Föreningens skattmästare qvarstår Bokhandlaren Thunberg och som dess sekreterare Prof. Topelius. Till revisorer för sednaste räkenskaper utsågos Assessoren Holmberg och Handlanden Stolpe.

 

 

1. *)Vid årsmötet skall i detta och andra afseenden meddelas en på ziffror grundad statistik öfver användandet af Föreningens medel alltsedan dess stiftelse.
2. *)Tyvärr saknar Föreningen medel att taga en närmare vård om de många kringdrifvande halfvuxne gossar, af hvilka de fleste hemfalla åt tidigt förderf. Förr eller sednare blir en räddningsanstalt för vanartiga barn oundvikligt af behofvet påkallad.
3. *)En nedsatt ledamotsafgift af 1 rub. s:r per år har blifvit föreslagen, men dels har man befarat att ledamöternas antal ej skulle synnerligt ökas derigenom, dels har man ansett det riskabelt att genom en minskning af denna källa, som dock är säkrare än de extra, på samma gång minska möjligheten att något uträtta.
4. *)Som läsas i N:o 93 af detta blad.
5. **)Hvarom skall nämnas, såsnart det är afgjordt huruvida de valda kunna mottaga dessa befattningar.