2 Under den stora missvexten på lofliga nyheter, berättas likväl såsom temmeligen sannolikt, att i Helsingfors är vår.
3 Ni och mången annan torde anse denna nyhet af mindre vigt. Men bodde ni åtta månader af året i fuktiga stenhus med hala trappor och djupa fönster; svepte ni edra fötter i varma muddar och er hela älskvärda personlighet i en rysk schlafrock; lefde ni af thévatten och bouillon de poche och födde er odödliga själ med balconversationer, preferens och studium af inrikes befordringar, så skulle ni lika så väl som vår eleganta verld sentera betydelsen af en så oskuldsfull nyhet.
4 Ja min herre, vore ni bonjourmakare eller trädgårdsmästare, hönsgumma eller poet, så skulle ni sentera betydelsen af löfsprickningstiden. Er ödmjuke tjenare är intet af allt detta, men har några år redigerat ett bland Europas största och förträffligaste tidningsblad, och derunder hvarje vår haft nöjet emottaga poetiska insändningar till större antal, än smörblomster vexa på en hårdvallsäng; som ni mins, berättar oss Bulwer, att poesi och klåda äro barnsjukdomar. Den ena beskrifver, huru »träden löfvas och jorden ter sig»;konsekvensändrat/normaliserat den andra besjunger på »tvåordiga hexametrar» den »yngrande jorden» med dess »skådande varelse»,konsekvensändrat/normaliserat dess »skönande måna» och dess »präktiga ljushet».konsekvensändrat/normaliserat Af brist på förläggare här i landet, är jag sinnad till julen låta trycka i Leipzig sex starka volumer så beskaffad poesi, med titel: »Dufvosuckar och Lejonmärg, samlade vårarne 1842–45 bland de förtjusande enrisbuskarna i nejden af Helsingfors.»
5 April har äfven i år skänkt oss den vanliga försommaren med klar himmel och mild luft. I ganska olämplig tid för blommor, fjärlar och lätt utstyrde unge gentlemän inträffar nu åter det vanliga majrusket. Det är ungdomssinnet med sin aprilhimmel, som måste afkylas af den oftast ruskiga erfarenheten, för att, deraf modereradt, kunna producera en rätt vacker och skörderik medelålders sommar. Regn saknas; kälan ligger så djupt inbiten i jorden, som den gamle Adam i menniskan. Isarna hvarken bära eller brista. Tid efter annan förnimmas opåräknade kalla bad. Här och der öppna glador. Vägar och gator hjelpligen torra. Parkerna olöfvade. Sipporna knappt utslagna. Helsotillståndet icke det bästa; ungt folk har lemnat verlden i förtid.
6 Bland allmänna samtalsämnen denna tid är utan tvifvel förordningen af den 15 April, angående fyra värfvade bataljoners efterhand skeende uppsättning, det vigtigaste. Samma nummer af Allmänna Tidn., som publicerade nämnde nådiga förordning, innehöll äfven en publikation om tulluppbörden för 1844, hvaraf finnes, att tullverkets behållning uppgått till 7 701konsekvensändrat/normaliseratRub.Rubel 42 ⁹⁄₂₈ kop.kopek mera än år 1842, men 83 078konsekvensändrat/normaliserat Rub. 54 ⁵⁄₂₈ kop. S:rkopek Silfver mindre än år 1843.
7 Conjunkturerna för handeln synas här på orten mindre gynnande. Fallissementer hafva inträffat och man fruktar flera. Bedrage vi oss ej allt för mycket, så ser man här frukterna af en öfverspekulation på tyskt kram och lyxartiklar. Kramhandeln lider redan derigenom betydlig förlust, att stora och rikt sorterade lager, till vinnande af hastig realisation, underhand – icke på auktion – bortslumpas till inköpspriser och derunder. Så såg man hela förliden vecka bittida och sent en spekulerande folkmassa belägra Hr Lentz' handelsbod, medan öfriga galanteri bodar derunder stodo nästan toma. Tillfredsställande är det emellertid, att dessa fallissementer inskränkt sig till kram- och galanterihandeln, utan att särdeles inverka på den solidare rörelsen, – Jockis kläden i synnerhet de bil|33 2|ligare, synas vinna förtroende; något, som måste gläda hvarje vän af den inhemska industrin, helst så betydliga summor årligen utgå för kläden till Tyskland samt äfven polska och ryska kläden, till följd af tullbestämningarna, begynt i stora partier införas.
8 Som vanligt, kastar spekulationen sina ögon på den varma årstiden. Då inga utomordentliga festiviteter förmodas under sommaren inträffa i Petersburg, påräknar man ett stort antal bad- och brunnsgäster derifrån. Bland dem, hvilka redan hyrt lokaler för brunnssaisongen, nämnes äfven den celebre Bankiren Baron Stieglitz' familj, som lärer logera i det vackra Kalliolinna.
9 De klena resultater Åbo Ångfartygsbolag skördat af 1844 års seglats beklagas allmänt. Men emedan klagan ensam är en så temligen onyttig sak, bör motgången sporra bolaget och direktionen till förnyad verksamhet och nya spekulationer. Underbart förekommer det emellertid en ointresserad betraktare, att så många års nedslående erfarenhet, ej förmått betaga direktionen dess älsklingsidé, att höga priser gifva höga inkomster; ty, heter det i årsberättelsen, direktionen förmodar, att årets resultater varit vida förmånligare, derest ej en oväntad medtäflare i farten på Reval minskat inkomsten från dessa farvatten och tvunget dir:n att nedsätta fraktpriserna. Påräknar bolaget ett fortfarande monopol för sin rörelse, så bygger det sina förhoppningar på lösan sand. Täflan måste uppstå; och då allmänheten icke är till för att skaffa bolaget inkomster, utan bolaget fastmer, jemte loflig omtanke om egen fördel, bör bereda allmänheten möjligaste största billighet och beqvämlighet i kommunikationerne, så bör den allmänna rösten om prisernas dyrhet så mycket hellre considereras, som trafiken och dymedelst bolagets vinst, deraf är i hög grad beroende. En olycka för bolaget är utan tvifvel äfven det, att en så stor del af aktierna numera lärer vara försåld i Peterburg, der nödig insigt att bedömma härvarande lokala förhållanden ej kan hos aktieägarne förutsättas. Jag upprepar det: moderata priser äro af så oundgänglig vigt för bolagets revenuer i Finland, att om bolaget vill bestämma sina priser efter de i Petersburg och Reval sedvanliga, så kan det hvarken påräkna att draga någon inkomst af den finska kusten, eller hoppas att bereda denna kust något väsendtligt gagn. – Låter det verkligen göra sig för bolagets fartyg att gå ända upp till Petersburg, så är dermed en icke ringa beqvämlighet vunnen, – och beqvämlighet är hvad Petersburgska passagerare sätta i främsta rummet, då deremot de finska främst begära billighet.
10 Med all den kala ödslighet, som åt landssidan fördystrar omgifningarna af Helsingfors, medför likväl stadens läge mellan haf, vikar, uddar och höjder den ovärderliga förmån, att der af mycket kan göras, – visserligen med stora kostnader. Åtminstone i detta hänseende är Helsingfors en framtidens stad, emedan dess omgifningar kunna förskönas till en grad, hvilken inbillningen nu knappt kan ana, och emedan bergsprängare, architekter och trädgårdsmästare för oberäkneliga tider framåt hafva tillräckligt utrymme att här skapa nytt. Hvad det t. ex. kunde blifva af den nu så ödsliga Skatudden, om der i framtiden uppfördes ett slott, det låter lättare tänka, än säga sig. Bland försköningar, hvilka man redan påbörjat eller i sommar ämnar utföra, nämnes i främsta rummet anläggandet af en promenad kring Thölö-viken. För kommunikationen mellan Esbo- och Tavasttullarne, som härintills varit besvärad af långa omvägar, är denna anläggning särdeles förmånlig och förbindelsen kommer att ytterligare underlättas medelst en redan påbörjad dam från sydligaste hörnet af sällskapsträdgården till den gentöfver liggande stranden och stadsdelen, hvarefter sumpen på södra sidan om dammen efterhand skall fyllas. Är åter detta fullbordadt och hinna blott Geheime-Rådet Walleens anläggningar vid Esbo tull bidraga till traktens uttorkande, så hoppas man, att det nu lika osunda som fula Gloet innan kort skall försvinna och stadens område såmedelst väsendtligen arronderas.
12 VetenskapsSocieteten firar i dag sin årsdag. Stats-Rådet v. Haartman, Professorerne Rein och Nervander hålla dervid föredrag. – Saima har på goda skäl förordat organiserandet af filial-föreningar för Finska Literatur-Sällskapet i landsorterne. Sällskapets korresponderande ledamöter skulle mångfaldigas, skulle auktoriseras att uppbära årsafgifterne af på deras ort boende ledamöter, föreslå nya sådana, föranstalta årssammanträden, sprida S:ts skrifter och meddela för S:t tjenliga upplysningar. Sjelf tillhörande det täcka könet, nitälskar Saima äfven för qvinliga ledamöters inkallande i S:t; och att neka våra hulda Fennomanskor att deltaga i nationalitetens dyrbaraste intressen, vore väl obilligt; men det som mest talar för en slik liberalitet, är väl den omständighet, att man då kunde hoppas ett afbrott i S:ts hittills kriticerade stora tystlåtenhet.
13 Inom literaturen spörjes ett synnerligt nit i folkskrifters utgifvande. Sednaste månader ha producerat flera sådana, än förut hela årtal, och flera äro under trycket. Tidningarna ha debatterat om finskan som skolspråk, om folkskolor, om pauperism, om handelslagstiftning, om tjenstefolk, om nyttan af bok-annonser, om »oskuld och arsenik» samt om rebussars företräde framför charaderna. Således läsning i vexlande ämnen.
14 Fröken Römer gaf tvenne concerter, den första för 250, den sednare för omkr. 180 åhörare. »Der Römer Name»,konsekvensändrat/normaliserat säger någonstädes salig Rotteck, »hat zwei Jahrtausenden hindurch die Welt bezaubert.» Lät man häraf förleda sig att hoppas göra bekantskap med en förtrollande tvåtusenårig fröken, så nödgades man väl afpruta ett par nollor; men på musikens trollmakt misstog man sig ej. Stor och utomordentlig är fröken Römers färdighet. När man såg de mjuka händerna med lätt behag öfverflyga tangenterna i de svåraste driller, språng och löpningar, föreställde man sig en smidig gazell, som lekande öfverhoppar ofantliga brådjup. Kännare berömma fröken Römers goda skola och jemna föredrag; geniets sjelfständighet och azuriska eld äger hon ej, hvarken i att producera eller i att återgifva; men äfven det qvinliga behaget är berättigadt att adla talenten till konst. – Förliden fredag, då isarne redan ansågos osäkra, promenerade fröken Römer till Sveaborg, för att i går gifva concert derstädes.
15 Djurströmskatheatertruppen fortfar att gifva idel pjeser öfversatta af E. W. Djurström. Både för truppens och allmänhetens bästa vore väl, om äfven andra öfversättare finge den äran. Afräknar jag Hr Forssberg, som icke sällan med en släkt af verklig konst återgifver större roller i tragedin och skådespelet, så ligger truppens starka sida egentligen åt det komiska, åtminstone på svärdslinien. Åt det hållet räknar man Hrr Romann, Lind|33 3|holm, Lindström, Sjöberg, alla användbara. Alltför blottad för den obarmhertiga kritiken i sådana pjeser som Catharina af Finland och Röfvarbandet, gjorde truppen klokast uti att åtminstone välja alfvarsamare styrka af populär scenisk effekt, såsom Stamfrun, Faust, Skyddsengeln o. m. d.och mera dylikt »Feens Perla» är af detta slag, och har derföre gifvit de bästa hus af alla. Helst ville jag likväl rekommendera det icke alltför fina lustspelet. Jag befarar, att truppen gjort skrala affärer i Helsingfors; månget spektakel har måst inställas och vanligen ha endast recetterna gifvit goda hus.
16 I natt bredde sig ett skirt täcke af snö öfver den morgonsömniga jorden. Men aprilsnö och fruntimmerstycken – ni vet hvad nutidens stadige solskensherrar säga om dem. »O wie ist der Himmel so hoch und die Welt so weit und die Untreu auf Erden so gross!» Ju dyrare bonjourerna blifva och ju tätare champagnekorkarna smälla, desto flitigare efterfrågas de unga damernas »inre värde».konsekvensändrat/normaliserat »År från år blifva strumporna bättre och vadorna sämre»,konsekvensändrat/normaliserat suckar Morgonbladet. Hvilken lycka, att poesin år från år tillvexer på samma gång som lönnarne i brunnsparken! Vore icke den, min kapten! så skulle man snart få söka oskulden – i tidningarna. Au revoir i Maj!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
4.
Helsingfors 1845 April 29.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Under den stora missvexten på lofliga nyheter, berättas likväl såsom temmeligen sannolikt, att i Helsingfors är vår.
3 Ni och mången annan torde anse denna nyhet af mindre vigt. Men bodde ni åtta månader af året i fuktiga stenhus med hala trappor och djupa fönster; svepte ni edra fötter i varma muddar och er hela älskvärda personlighet i en rysk schlafrock; lefde ni af thévatten och bouillon de poche och födde er odödliga själ med balconversationer, preferens och studium af inrikes befordringar, så skulle ni lika så väl som vår eleganta verld sentera betydelsen af en så oskuldsfull nyhet.
4 Ja min herre, vore ni bonjourmakare eller trädgårdsmästare, hönsgumma eller poet, så skulle ni sentera betydelsen af löfsprickningstiden. Er ödmjuke tjenare är intet af allt detta, men har några år redigerat ett bland Europas största och förträffligaste tidningsblad, och derunder hvarje vår haft nöjet emottaga poetiska insändningar till större antal, än smörblomster vexa på en hårdvallsäng; som ni mins, berättar oss Bulwer, att poesi och klåda äro barnsjukdomar. Den ena beskrifver, huru »träden löfvas och jorden ter sig»;konsekvensändrat/normaliserat den andra besjunger på »tvåordiga hexametrar» den »yngrande jorden» med dess »skådande varelse»,konsekvensändrat/normaliserat dess »skönande måna» och dess »präktiga ljushet».konsekvensändrat/normaliserat Af brist på förläggare här i landet, är jag sinnad till julen låta trycka i Leipzig sex starka volumer så beskaffad poesi, med titel: »Dufvosuckar och Lejonmärg, samlade vårarne 1842–45 bland de förtjusande enrisbuskarna i nejden af Helsingfors.»
5 April har äfven i år skänkt oss den vanliga försommaren med klar himmel och mild luft. I ganska olämplig tid för blommor, fjärlar och lätt utstyrde unge gentlemän inträffar nu åter det vanliga majrusket. Det är ungdomssinnet med sin aprilhimmel, som måste afkylas af den oftast ruskiga erfarenheten, för att, deraf modereradt, kunna producera en rätt vacker och skörderik medelålders sommar. Regn saknas; kälan ligger så djupt inbiten i jorden, som den gamle Adam i menniskan. Isarna hvarken bära eller brista. Tid efter annan förnimmas opåräknade kalla bad. Här och der öppna glador. Vägar och gator hjelpligen torra. Parkerna olöfvade. Sipporna knappt utslagna. Helsotillståndet icke det bästa; ungt folk har lemnat verlden i förtid.
6 Bland allmänna samtalsämnen denna tid är utan tvifvel förordningen af den 15 April, angående fyra värfvade bataljoners efterhand skeende uppsättning, det vigtigaste. Samma nummer af Allmänna Tidn., som publicerade nämnde nådiga förordning, innehöll äfven en publikation om tulluppbörden för 1844, hvaraf finnes, att tullverkets behållning uppgått till 7 701konsekvensändrat/normaliserat Rub.Rubel 42 ⁹⁄₂₈ kop.kopek mera än år 1842, men 83 078konsekvensändrat/normaliserat Rub. 54 ⁵⁄₂₈ kop. S:rkopek Silfver mindre än år 1843.
7 Conjunkturerna för handeln synas här på orten mindre gynnande. Fallissementer hafva inträffat och man fruktar flera. Bedrage vi oss ej allt för mycket, så ser man här frukterna af en öfverspekulation på tyskt kram och lyxartiklar. Kramhandeln lider redan derigenom betydlig förlust, att stora och rikt sorterade lager, till vinnande af hastig realisation, underhand – icke på auktion – bortslumpas till inköpspriser och derunder. Så såg man hela förliden vecka bittida och sent en spekulerande folkmassa belägra Hr Lentz' handelsbod, medan öfriga galanteri bodar derunder stodo nästan toma. Tillfredsställande är det emellertid, att dessa fallissementer inskränkt sig till kram- och galanterihandeln, utan att särdeles inverka på den solidare rörelsen, – Jockis kläden i synnerhet de bil|33 2|ligare, synas vinna förtroende; något, som måste gläda hvarje vän af den inhemska industrin, helst så betydliga summor årligen utgå för kläden till Tyskland samt äfven polska och ryska kläden, till följd af tullbestämningarna, begynt i stora partier införas.
8 Som vanligt, kastar spekulationen sina ögon på den varma årstiden. Då inga utomordentliga festiviteter förmodas under sommaren inträffa i Petersburg, påräknar man ett stort antal bad- och brunnsgäster derifrån. Bland dem, hvilka redan hyrt lokaler för brunnssaisongen, nämnes äfven den celebre Bankiren Baron Stieglitz' familj, som lärer logera i det vackra Kalliolinna.
9 De klena resultater Åbo Ångfartygsbolag skördat af 1844 års seglats beklagas allmänt. Men emedan klagan ensam är en så temligen onyttig sak, bör motgången sporra bolaget och direktionen till förnyad verksamhet och nya spekulationer. Underbart förekommer det emellertid en ointresserad betraktare, att så många års nedslående erfarenhet, ej förmått betaga direktionen dess älsklingsidé, att höga priser gifva höga inkomster; ty, heter det i årsberättelsen, direktionen förmodar, att årets resultater varit vida förmånligare, derest ej en oväntad medtäflare i farten på Reval minskat inkomsten från dessa farvatten och tvunget dir:n att nedsätta fraktpriserna. Påräknar bolaget ett fortfarande monopol för sin rörelse, så bygger det sina förhoppningar på lösan sand. Täflan måste uppstå; och då allmänheten icke är till för att skaffa bolaget inkomster, utan bolaget fastmer, jemte loflig omtanke om egen fördel, bör bereda allmänheten möjligaste största billighet och beqvämlighet i kommunikationerne, så bör den allmänna rösten om prisernas dyrhet så mycket hellre considereras, som trafiken och dymedelst bolagets vinst, deraf är i hög grad beroende. En olycka för bolaget är utan tvifvel äfven det, att en så stor del af aktierna numera lärer vara försåld i Peterburg, der nödig insigt att bedömma härvarande lokala förhållanden ej kan hos aktieägarne förutsättas. Jag upprepar det: moderata priser äro af så oundgänglig vigt för bolagets revenuer i Finland, att om bolaget vill bestämma sina priser efter de i Petersburg och Reval sedvanliga, så kan det hvarken påräkna att draga någon inkomst af den finska kusten, eller hoppas att bereda denna kust något väsendtligt gagn. – Låter det verkligen göra sig för bolagets fartyg att gå ända upp till Petersburg, så är dermed en icke ringa beqvämlighet vunnen, – och beqvämlighet är hvad Petersburgska passagerare sätta i främsta rummet, då deremot de finska främst begära billighet.
10 Med all den kala ödslighet, som åt landssidan fördystrar omgifningarna af Helsingfors, medför likväl stadens läge mellan haf, vikar, uddar och höjder den ovärderliga förmån, att der af mycket kan göras, – visserligen med stora kostnader. Åtminstone i detta hänseende är Helsingfors en framtidens stad, emedan dess omgifningar kunna förskönas till en grad, hvilken inbillningen nu knappt kan ana, och emedan bergsprängare, architekter och trädgårdsmästare för oberäkneliga tider framåt hafva tillräckligt utrymme att här skapa nytt. Hvad det t. ex. kunde blifva af den nu så ödsliga Skatudden, om der i framtiden uppfördes ett slott, det låter lättare tänka, än säga sig. Bland försköningar, hvilka man redan påbörjat eller i sommar ämnar utföra, nämnes i främsta rummet anläggandet af en promenad kring Thölö-viken. För kommunikationen mellan Esbo- och Tavasttullarne, som härintills varit besvärad af långa omvägar, är denna anläggning särdeles förmånlig och förbindelsen kommer att ytterligare underlättas medelst en redan påbörjad dam från sydligaste hörnet af sällskapsträdgården till den gentöfver liggande stranden och stadsdelen, hvarefter sumpen på södra sidan om dammen efterhand skall fyllas. Är åter detta fullbordadt och hinna blott Geheime-Rådet Walleens anläggningar vid Esbo tull bidraga till traktens uttorkande, så hoppas man, att det nu lika osunda som fula Gloet innan kort skall försvinna och stadens område såmedelst väsendtligen arronderas.
11 Rörande öfriga allmänna åtgärder förljudes intet.
12 VetenskapsSocieteten firar i dag sin årsdag. Stats-Rådet v. Haartman, Professorerne Rein och Nervander hålla dervid föredrag. – Saima har på goda skäl förordat organiserandet af filial-föreningar för Finska Literatur-Sällskapet i landsorterne. Sällskapets korresponderande ledamöter skulle mångfaldigas, skulle auktoriseras att uppbära årsafgifterne af på deras ort boende ledamöter, föreslå nya sådana, föranstalta årssammanträden, sprida S:ts skrifter och meddela för S:t tjenliga upplysningar. Sjelf tillhörande det täcka könet, nitälskar Saima äfven för qvinliga ledamöters inkallande i S:t; och att neka våra hulda Fennomanskor att deltaga i nationalitetens dyrbaraste intressen, vore väl obilligt; men det som mest talar för en slik liberalitet, är väl den omständighet, att man då kunde hoppas ett afbrott i S:ts hittills kriticerade stora tystlåtenhet.
13 Inom literaturen spörjes ett synnerligt nit i folkskrifters utgifvande. Sednaste månader ha producerat flera sådana, än förut hela årtal, och flera äro under trycket. Tidningarna ha debatterat om finskan som skolspråk, om folkskolor, om pauperism, om handelslagstiftning, om tjenstefolk, om nyttan af bok-annonser, om »oskuld och arsenik» samt om rebussars företräde framför charaderna. Således läsning i vexlande ämnen.
14 Fröken Römer gaf tvenne concerter, den första för 250, den sednare för omkr. 180 åhörare. »Der Römer Name»,konsekvensändrat/normaliserat säger någonstädes salig Rotteck, »hat zwei Jahrtausenden hindurch die Welt bezaubert.» Lät man häraf förleda sig att hoppas göra bekantskap med en förtrollande tvåtusenårig fröken, så nödgades man väl afpruta ett par nollor; men på musikens trollmakt misstog man sig ej. Stor och utomordentlig är fröken Römers färdighet. När man såg de mjuka händerna med lätt behag öfverflyga tangenterna i de svåraste driller, språng och löpningar, föreställde man sig en smidig gazell, som lekande öfverhoppar ofantliga brådjup. Kännare berömma fröken Römers goda skola och jemna föredrag; geniets sjelfständighet och azuriska eld äger hon ej, hvarken i att producera eller i att återgifva; men äfven det qvinliga behaget är berättigadt att adla talenten till konst. – Förliden fredag, då isarne redan ansågos osäkra, promenerade fröken Römer till Sveaborg, för att i går gifva concert derstädes.
15 Djurströmska theatertruppen fortfar att gifva idel pjeser öfversatta af E. W. Djurström. Både för truppens och allmänhetens bästa vore väl, om äfven andra öfversättare finge den äran. Afräknar jag Hr Forssberg, som icke sällan med en släkt af verklig konst återgifver större roller i tragedin och skådespelet, så ligger truppens starka sida egentligen åt det komiska, åtminstone på svärdslinien. Åt det hållet räknar man Hrr Romann, Lind|33 3|holm, Lindström, Sjöberg, alla användbara. Alltför blottad för den obarmhertiga kritiken i sådana pjeser som Catharina af Finland och Röfvarbandet, gjorde truppen klokast uti att åtminstone välja alfvarsamare styrka af populär scenisk effekt, såsom Stamfrun, Faust, Skyddsengeln o. m. d.och mera dylikt »Feens Perla» är af detta slag, och har derföre gifvit de bästa hus af alla. Helst ville jag likväl rekommendera det icke alltför fina lustspelet. Jag befarar, att truppen gjort skrala affärer i Helsingfors; månget spektakel har måst inställas och vanligen ha endast recetterna gifvit goda hus.
16 I natt bredde sig ett skirt täcke af snö öfver den morgonsömniga jorden. Men aprilsnö och fruntimmerstycken – ni vet hvad nutidens stadige solskensherrar säga om dem. »O wie ist der Himmel so hoch und die Welt so weit und die Untreu auf Erden so gross!» Ju dyrare bonjourerna blifva och ju tätare champagnekorkarna smälla, desto flitigare efterfrågas de unga damernas »inre värde».konsekvensändrat/normaliserat »År från år blifva strumporna bättre och vadorna sämre»,konsekvensändrat/normaliserat suckar Morgonbladet. Hvilken lycka, att poesin år från år tillvexer på samma gång som lönnarne i brunnsparken! Vore icke den, min kapten! så skulle man snart få söka oskulden – i tidningarna. Au revoir i Maj!