2 En viss Monsieur Leouzon Le Duc, f. d. fransysk informator i ett förnämt hus härstädes och lika renommerad för sin talent att arrangera sällskapsspektakel, som för sina grundliga insigter i Sues, Sands, Souliés, Balzacs och V. Hugos odödliga snillefoster, har om Finland, Kalevala och Helsingfors sammanskrifvit tvenne pariser volumer i denna lätta stil, hvilken zephirlikt polkar öfver föremålen och hvars urbild man återfinner i den eleganta verldens soiréer och balsalonger. Bland andra lärorika upplysningar, som stå att hämta ur dessa volumer, finner man äfven en om squallret i Helsingfors. Jag ämnade härom berätta er märkvärdiga saker, men ett oförutsedt förhinder nödgar mig att tiga härmed tillsvidare.
3 – – – – – – – – – – – – – – – – – –
4 – – – – – – – – – – – – – – – – – –
5 Den tid är dock allaredan förhanden, att man koxar ut efter lärkorna i skyn. Våren är kommen, tyvärr i förtid för vedhandlare, höförsäljare och åtskilligt folk, som med Stadsmajoren i »Rika Morbor» utropa: »lyckliga land, der rågen kostar 17 riksdaler tunnan!» Mången betviflar väl, att detta i förtid födda foster skall blifva vid lif. Men den moderliga jorden synes likväl hoppas det. I södra Sverige plöjdes för tvenne veckor sedan åkern, alla vårblomster voro inslagna, bärbuskar och tidigare trän löfvades, ängarne började grönska. Man väntade ett år|25 2| sådant som 1819, då man skördade god råg i medlet af Juli. Här påminner man sig den tidiga våren 1826, som gaf en god och välsignad sommar. Ske alltså! Gatorna här äro nästan bara, tidtals nedslaskade af försvinnande snö. Isarna lida af vatt- och blåsjuka, men befaras oförskräckt tills de fått sina alla år vanliga offer af menniskolif. Trädgårdsmästarne pyssla med sina drifbänkar och lofva gurkor i Maj. Menföret stegrar, som vanligt, torgpriserna. Färskt smör har betalts med ända till 3 Rub. S:rRubel Silfver pr lispund, potäter med 9 Rub. B. A.Bankoassignationer tunnan, tallved med 3 Rub. och björkved med 3½ Rub. S:r famnen. Och dessa priser drabba alltid känbarast de mindre bemedlade, de fattige, som ej ligga med förråder, uppköpta i billigare årstider, utan nödgas låta gå ur hand i mun.
6 De oroligheter i vissa delar af Europa, hvarom ryktet sannolikt framträngt ända till Besarabien, hafva nu, som tillförene, fjerran från Finlands gränser utspelat sin blodiga roll. Okunnigt om hvad politisk passion vill säga, finner detta land en varaktig lycka i det lugna framskridandet och skall icke upphöra att tacksamt erkänna förmånerne af en yttre fred, förenad med inre tidsenliga reformer och tryggheten af egna lagars ostörda hägn. Försynen har icke anvisat det finska folket en politisk roll i verldshistorien. Må det då söka och finna sin bestämmelse uti att vara ett kulturfolk, som, börjande med att sjelf stiga till höjderna af samtidens bildning, gör sig värdigt det ädla kall, att i en framtid med skatterna af sitt samlade vetande upplysa och upplyfta de talrika spillror af den stora finska stammen, till hvilka civilisationens ljus ännu icke framträngt i österns och nordens omätliga ödemarker!
7 Från Universitetet har jag denna gång intet af synnerlig vigt att förmäla. Dock torde jag nästa gång kunna omnämna en större förändring, beträffande afdelningarna, beroende ännu på en justering af Consistorii Academici beslut. Tio eller tolf candidander tentera till 1847 års promotion. Professor Nordström, hvars afträdande man i det längsta hade önskat betvifla, är oersatt och oersättlig. Lektoratet i Tyskan besättes innan kort. Såsom något värdt efterföljd må nämnas, att vid Savolax-Karelska afdelningens årsfest den 9 Mars dess fordne Inspektor, numera Rector Magnificus, Professor Lagus förärat afdelningen ett penningebidrag såsom början till en fond, bestämd att i en framtid användas till byggande eller inköpande af ett eget hus, deri afd:n framgent hölle sina möten och förvarade sitt bibliothek, med ett ord, ägde ett hem, ett Savolax och Karelen i smått. Förslaget, – flerfaldigt realiseradt i Uppsala – förtjenar all uppmärksamhet. Alldeles samma förslag väcktes 1842 inom Österbottniska afdelningen, som tillochmed i sina hemorter öppnade subskription för detta ändamål, men der rönte en oförtjent likgiltighet.
8 Finska Literatursällskapet har numera öfvergifvit det nödvändiga, ehuru troligen i mångens ögon ensidiga samlande, som hitintills uteslutande tagit dess verksamhet i anspråk, och i sin mån sökt befrämja början till en vetenskaplig literatur på finska språket. Sällskapets tillgångar äro ännu alltför små, för att det skulle kunna med önskvärd kraft arbeta i sin storartade verkningskrets, och då så är, kan man, med allt erkännande af den vackra nitälskan, som manat i dagen ett nytt finskt literatursällskap i Wiborg, ej annat än beklaga den splittring i krafter, som, genom tvenne af hvarandra oberoende sällskaper, söndrat sträfvanden, hvilka bordt vara i allo gemensama. Literatursällskapet i Helsingfors heter dock det »Finska» par préferance och borde följaktligen omfatta hela landet. Men när sjelfständiga mindre samhällen bilda sig i bredd med det sigsåkallande allmänna, plär detta vara ett tecken till att detta allmänna icke förmått uppfylla sin bestämmelse. Huru dermed än må förhålla sig, är klart, att redan afsöndringen af en särskild landsorts både intellektuela och pekuniära tillgångar från det landet omfattande allmänna samfundet måste ej allenast rubba enheten i åtgärder, utan ock försvaga den annars samverkande kraften af alla för den goda saken tillgängliga hjelpmedel. Mången torde ej utan skäl högeligen klandra literatursällskapet i Wiborg för dess af Finska Literatursällskapet oberoende sjelfständiga uppträdande och allvarligen uppmana detsama att, ju förr dess hellre, underordna sin verksamhet och sina tillgångar detta sednares samt bilda sig till en filialutgrening deraf. Ty, jag upprepar det, när man äger så små tillgångar, som båda dessa sällskaper hvart för sig, hvarföre då icke hellre sammanslå dessa och såmedelst förenade bereda bådas syften en framgång, den tveklufna viljor och krafter endast kunna fördröja?
9 Numera Finska Konstföreningen är en företeelse af ganska hugnande betydelse. Dess aktier äro spridda kring hela landet, från Uleåborg och Kuopio till Åbo och Wiborg. Vid en så stor spridning, är klart, att ett betydligt antal aktietecknare ej kunna hoppas profitera af konstverkens exposition och böra för sin depens åtminstone äga utsigter att vinna något vid bortlottningen. För det flerfaldigt framkastade förslaget att använda Föreningens medel till en konstsamling talar utan tvifvel behofvet af en sådan; dock har man skäligen invändt, 1) att med 1 000konsekvensändrat/normaliserat, låt vara 2 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r årligen anskaffas föga några konstverk af utmärktare värde, (och hvad skulle väl en konstsamling med andra?) 2) att någon aktieteckning, bestämd allenast till efterkommandes fromma, näppeligen komme till stånd och 3) att äfven spridandet af konstverk i landet verksamt lifvar konstsinnet, så mycket hellre, som man ej behöfver befara, att Raphaeliska mästerstycken derigenom komme att hamna på vindar och i skräpkamrar. Den regel kan ej nog flitigt erinras, att man ej af ett nytt företag bör begära för mycket eller för detsama uppkasta vidutseende planer, på det ej äfven det lilla säkra, som dock kan vinnas, måtte uppoffras för ett osäkert större. Vinner Finska Konstföreningen stadgad debit och rikare hjelpkällor, välan så står förenämnda förslag densama alltid öppet, utan att den för ett sådant genast i början behöfver sätta sitt bestånd på spel,
10 Musiken står för närvarande på skrala fötter i Helsingfors. Vore icke Symphoniföreningen – och äfven den har ej på månadtal låtit höra af sig – så vore en musikälskare här hänvisad endast till de ganska få privata hus, der man finner mödan värdt att idka någon annan musik, än pianots. Det går piano, som man ser. Tillochmed den akademiska fången ligger i lägervall. Förgäfves väntar man äfven i vår ett oratorium. Måhända var kritiken (den mundtliga) obillig mot det sednast gifna. Saimas method att slagta af pur välmening vill ingenstädes lyckas. Det förtrampade blir oftast liggande. De svårigheter mot hvilka musiken här har att kämpa, äro dock näppeligen oöfvervinneliga. Blott man ej saknade mod, framförallt tålamod.
|25 3|
11 Hr Deland gör naturligtvis goda affärer i Åbo, och i Wiborg har »se ankara lysti herra» Mohr, under ryska fastan förtjusat sjelfva Kanawa. Lägger man härtill Fru Djurströms debut uppe i norden och Hrr Mineurs och Billings spektakel någonstädes inne i landet, så finner man, att 4, märk: fyra trupper på samma tid underhållit vår finska publik och af den underhållits tillbaka. Här i Helsingfors höres ej knäpp eller kny af den sorten. Naturkunnige ha gjort den iakttagelsen, att den närmaste tiden efter stora farsoter är ovanligt frisk. Alltså synes den theatersot, som någon tid härjat de gode Helsingforsarnes börsar, hafva påföljts af en sundare period. Mången af dessa börsar ser ut som helsan sjelf; men så bruka ock lungsigtige och för slag benägne se ut. Ja, min kära kapten, här i verlden är ingen säkerhet. I dag fylld och förgylld, i morgon krank och pank! heter på penningens allmänt förstådda tungomål den gamla visan om alltings förgänglighet. Icke ens Besarabien lärer derifrån göra ett undantag. Och hos oss spelas ofta på gyllene brickor svälta räf. Au revoir!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
3.
1846 Mars 31.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 En viss Monsieur Leouzon Le Duc, f. d. fransysk informator i ett förnämt hus härstädes och lika renommerad för sin talent att arrangera sällskapsspektakel, som för sina grundliga insigter i Sues, Sands, Souliés, Balzacs och V. Hugos odödliga snillefoster, har om Finland, Kalevala och Helsingfors sammanskrifvit tvenne pariser volumer i denna lätta stil, hvilken zephirlikt polkar öfver föremålen och hvars urbild man återfinner i den eleganta verldens soiréer och balsalonger. Bland andra lärorika upplysningar, som stå att hämta ur dessa volumer, finner man äfven en om squallret i Helsingfors. Jag ämnade härom berätta er märkvärdiga saker, men ett oförutsedt förhinder nödgar mig att tiga härmed tillsvidare.
3 – – – – – – – – – – – – – – – – – –
4 – – – – – – – – – – – – – – – – – –
5 Den tid är dock allaredan förhanden, att man koxar ut efter lärkorna i skyn. Våren är kommen, tyvärr i förtid för vedhandlare, höförsäljare och åtskilligt folk, som med Stadsmajoren i »Rika Morbor» utropa: »lyckliga land, der rågen kostar 17 riksdaler tunnan!» Mången betviflar väl, att detta i förtid födda foster skall blifva vid lif. Men den moderliga jorden synes likväl hoppas det. I södra Sverige plöjdes för tvenne veckor sedan åkern, alla vårblomster voro inslagna, bärbuskar och tidigare trän löfvades, ängarne började grönska. Man väntade ett år|25 2| sådant som 1819, då man skördade god råg i medlet af Juli. Här påminner man sig den tidiga våren 1826, som gaf en god och välsignad sommar. Ske alltså! Gatorna här äro nästan bara, tidtals nedslaskade af försvinnande snö. Isarna lida af vatt- och blåsjuka, men befaras oförskräckt tills de fått sina alla år vanliga offer af menniskolif. Trädgårdsmästarne pyssla med sina drifbänkar och lofva gurkor i Maj. Menföret stegrar, som vanligt, torgpriserna. Färskt smör har betalts med ända till 3 Rub. S:rRubel Silfver pr lispund, potäter med 9 Rub. B. A.Bankoassignationer tunnan, tallved med 3 Rub. och björkved med 3½ Rub. S:r famnen. Och dessa priser drabba alltid känbarast de mindre bemedlade, de fattige, som ej ligga med förråder, uppköpta i billigare årstider, utan nödgas låta gå ur hand i mun.
6 De oroligheter i vissa delar af Europa, hvarom ryktet sannolikt framträngt ända till Besarabien, hafva nu, som tillförene, fjerran från Finlands gränser utspelat sin blodiga roll. Okunnigt om hvad politisk passion vill säga, finner detta land en varaktig lycka i det lugna framskridandet och skall icke upphöra att tacksamt erkänna förmånerne af en yttre fred, förenad med inre tidsenliga reformer och tryggheten af egna lagars ostörda hägn. Försynen har icke anvisat det finska folket en politisk roll i verldshistorien. Må det då söka och finna sin bestämmelse uti att vara ett kulturfolk, som, börjande med att sjelf stiga till höjderna af samtidens bildning, gör sig värdigt det ädla kall, att i en framtid med skatterna af sitt samlade vetande upplysa och upplyfta de talrika spillror af den stora finska stammen, till hvilka civilisationens ljus ännu icke framträngt i österns och nordens omätliga ödemarker!
7 Från Universitetet har jag denna gång intet af synnerlig vigt att förmäla. Dock torde jag nästa gång kunna omnämna en större förändring, beträffande afdelningarna, beroende ännu på en justering af Consistorii Academici beslut. Tio eller tolf candidander tentera till 1847 års promotion. Professor Nordström, hvars afträdande man i det längsta hade önskat betvifla, är oersatt och oersättlig. Lektoratet i Tyskan besättes innan kort. Såsom något värdt efterföljd må nämnas, att vid Savolax-Karelska afdelningens årsfest den 9 Mars dess fordne Inspektor, numera Rector Magnificus, Professor Lagus förärat afdelningen ett penningebidrag såsom början till en fond, bestämd att i en framtid användas till byggande eller inköpande af ett eget hus, deri afd:n framgent hölle sina möten och förvarade sitt bibliothek, med ett ord, ägde ett hem, ett Savolax och Karelen i smått. Förslaget, – flerfaldigt realiseradt i Uppsala – förtjenar all uppmärksamhet. Alldeles samma förslag väcktes 1842 inom Österbottniska afdelningen, som tillochmed i sina hemorter öppnade subskription för detta ändamål, men der rönte en oförtjent likgiltighet.
8 Finska Literatursällskapet har numera öfvergifvit det nödvändiga, ehuru troligen i mångens ögon ensidiga samlande, som hitintills uteslutande tagit dess verksamhet i anspråk, och i sin mån sökt befrämja början till en vetenskaplig literatur på finska språket. Sällskapets tillgångar äro ännu alltför små, för att det skulle kunna med önskvärd kraft arbeta i sin storartade verkningskrets, och då så är, kan man, med allt erkännande af den vackra nitälskan, som manat i dagen ett nytt finskt literatursällskap i Wiborg, ej annat än beklaga den splittring i krafter, som, genom tvenne af hvarandra oberoende sällskaper, söndrat sträfvanden, hvilka bordt vara i allo gemensama. Literatursällskapet i Helsingfors heter dock det »Finska» par préferance och borde följaktligen omfatta hela landet. Men när sjelfständiga mindre samhällen bilda sig i bredd med det sigsåkallande allmänna, plär detta vara ett tecken till att detta allmänna icke förmått uppfylla sin bestämmelse. Huru dermed än må förhålla sig, är klart, att redan afsöndringen af en särskild landsorts både intellektuela och pekuniära tillgångar från det landet omfattande allmänna samfundet måste ej allenast rubba enheten i åtgärder, utan ock försvaga den annars samverkande kraften af alla för den goda saken tillgängliga hjelpmedel. Mången torde ej utan skäl högeligen klandra literatursällskapet i Wiborg för dess af Finska Literatursällskapet oberoende sjelfständiga uppträdande och allvarligen uppmana detsama att, ju förr dess hellre, underordna sin verksamhet och sina tillgångar detta sednares samt bilda sig till en filialutgrening deraf. Ty, jag upprepar det, när man äger så små tillgångar, som båda dessa sällskaper hvart för sig, hvarföre då icke hellre sammanslå dessa och såmedelst förenade bereda bådas syften en framgång, den tveklufna viljor och krafter endast kunna fördröja?
9 Numera Finska Konstföreningen är en företeelse af ganska hugnande betydelse. Dess aktier äro spridda kring hela landet, från Uleåborg och Kuopio till Åbo och Wiborg. Vid en så stor spridning, är klart, att ett betydligt antal aktietecknare ej kunna hoppas profitera af konstverkens exposition och böra för sin depens åtminstone äga utsigter att vinna något vid bortlottningen. För det flerfaldigt framkastade förslaget att använda Föreningens medel till en konstsamling talar utan tvifvel behofvet af en sådan; dock har man skäligen invändt, 1) att med 1 000konsekvensändrat/normaliserat, låt vara 2 000konsekvensändrat/normaliserat Rub. S:r årligen anskaffas föga några konstverk af utmärktare värde, (och hvad skulle väl en konstsamling med andra?) 2) att någon aktieteckning, bestämd allenast till efterkommandes fromma, näppeligen komme till stånd och 3) att äfven spridandet af konstverk i landet verksamt lifvar konstsinnet, så mycket hellre, som man ej behöfver befara, att Raphaeliska mästerstycken derigenom komme att hamna på vindar och i skräpkamrar. Den regel kan ej nog flitigt erinras, att man ej af ett nytt företag bör begära för mycket eller för detsama uppkasta vidutseende planer, på det ej äfven det lilla säkra, som dock kan vinnas, måtte uppoffras för ett osäkert större. Vinner Finska Konstföreningen stadgad debit och rikare hjelpkällor, välan så står förenämnda förslag densama alltid öppet, utan att den för ett sådant genast i början behöfver sätta sitt bestånd på spel,
10 Musiken står för närvarande på skrala fötter i Helsingfors. Vore icke Symphoniföreningen – och äfven den har ej på månadtal låtit höra af sig – så vore en musikälskare här hänvisad endast till de ganska få privata hus, der man finner mödan värdt att idka någon annan musik, än pianots. Det går piano, som man ser. Tillochmed den akademiska fången ligger i lägervall. Förgäfves väntar man äfven i vår ett oratorium. Måhända var kritiken (den mundtliga) obillig mot det sednast gifna. Saimas method att slagta af pur välmening vill ingenstädes lyckas. Det förtrampade blir oftast liggande. De svårigheter mot hvilka musiken här har att kämpa, äro dock näppeligen oöfvervinneliga. Blott man ej saknade mod, framförallt tålamod.
|25 3|11 Hr Deland gör naturligtvis goda affärer i Åbo, och i Wiborg har »se ankara lysti herra» Mohr, under ryska fastan förtjusat sjelfva Kanawa. Lägger man härtill Fru Djurströms debut uppe i norden och Hrr Mineurs och Billings spektakel någonstädes inne i landet, så finner man, att 4, märk: fyra trupper på samma tid underhållit vår finska publik och af den underhållits tillbaka. Här i Helsingfors höres ej knäpp eller kny af den sorten. Naturkunnige ha gjort den iakttagelsen, att den närmaste tiden efter stora farsoter är ovanligt frisk. Alltså synes den theatersot, som någon tid härjat de gode Helsingforsarnes börsar, hafva påföljts af en sundare period. Mången af dessa börsar ser ut som helsan sjelf; men så bruka ock lungsigtige och för slag benägne se ut. Ja, min kära kapten, här i verlden är ingen säkerhet. I dag fylld och förgylld, i morgon krank och pank! heter på penningens allmänt förstådda tungomål den gamla visan om alltings förgänglighet. Icke ens Besarabien lärer derifrån göra ett undantag. Och hos oss spelas ofta på gyllene brickor svälta räf. Au revoir!