2 Vore det ej så hjertans utslitet, skulle jag säga att vi lefva i »upplysningens tidehvarf». Jag har gjort denna upptäckt under en promenad på Helsingfors gator i spökmörkret af en stormig novemberqväll. Ni vet att vi hafva gatlyktor; ack ja, hvem kan vara okunnig derom! Hvarje afton, när icke månen behagar lysa gratis, ser man en svärm af mystiska figurer med stegar och oljekrukor syssla kring dessa upplysningens källor i gathörnen, för att uppigga deras domnade lifsandar. Också må man tro att de lysa. Det är icke sannt, att man behöfver söka dessa lyktor med ljus, man ser dem utan mikroskop. Men sannt är det också, att man vid deras sken ej ser något annat än dem sjelfva. Oljan står entreprenören så dyr; gasspriten än dyrare, och landet har ett hushållningssällskap. Jag vet ej hvaraf det kommer sig, men hvar gång jag ser Helsingfors' gatlyktor, kommer jag ihåg Helsingfors' och andra landets tidningar. Hvilken intressant jemförelse!
3 Tag undan ett par dagars flyktiga solsken, ett par dagars frost med snö till samma qvantitet, som en sparsam embetsmansfru består socker på sin söndagspankaka; anteckna sedan i er väderkrönika: regn, dimma, blåst, dusk, dimma, blåst, regn; lägg härtill: förstörda vägar, fördröjda poster, stigande torgpriser, choleraprat, katarrher, ljustjufvar, väderlekskonversationer, och ni har en temligen trogen bild af vår sköna November. Farhågan för vattenbrist synes numera öfverflödig. Brunnarna äro likaväl försedda som värdshusvärdarnes källare; hafvet står efter sydvestliga vindar så högt, att det, några få tum högre, skulle öfversvämma salutorget. Länge var luften, med all sin fuktighet, mild. Några i otid utspruckna sippor och syrener fingo den 17:de dennes frossan, och den 19 dennes återgick hösten till dagordningen. Helsotillståndet fortfar att vara tillfredsställande. Sedan de löpande ryktena om cholerans utbrott i Petersburg befunnits vara ogrundade och man förnummit, att choleran i Moskva väl till-,konsekvensändrat/normaliserat men åter aftagit samt ej heller visat lust att vidare sprida sig, har den ögonblickliga skrämseln lemnat rum för ett allmänt lugn i sinnena. Detta lugn har ej kunnat störas af det alarm man i Sverige gör för choleran ej ens ge|95 4|nom de spridda fall af »cholerine», en genom uttömningar lätt häfven opasslighet, hvilken man trott sig observera äfven här. Emellertid äro, för det föga sannolika fall att farsoten skulle nalkas våra nejder, särskilda rum för detta ändamål disponerade i f. d. kliniska institutet, äfvensom förslag blifvit gjorda om observationskarantäners inrättande mellan Petersburg och Wiborg. – Att likväl årstidens dysterhet inverkat på tungsintare lynnen, kan man sluta deraf, att icke mindre än tre sjelfmord denna månad här ägt rum, alla inom handtverksklassen: ett föranledt af svartsjuka, ett af utsväfningar och ekonomisk ruin samt ett af mjältsjuka utan känd anledning.
4 Sedan Hans Exc. General Thesleff i medlet af denna månad aflidit, stå både stat och kyrka i Finland utan i landet närvarande högste ledare. Hvad angår den förra vigtiga posten, emotses med skyldigt förtroende Monarkens nådiga bestämmande; biskopsvalet åter försiggår, som bekant, i morgon den 1 December inom hela erkestiftet. Måtte detta val – hvars närmare afgörande i alla fall tillkommer regeringen – utfalla till landets båtnad, ty tiden är rik på mäktiga rörelser, dess oro har fattat äfven kyrkan, och den man, som närmast i sin hand skall emottaga kyrkans ledning, behöfver sannerligen mycket mod, mycken kraft, mycken klokhet, mycken erfarenhet och framför allt mycket kristeligt sinne, för att lyckas i sitt svåra, sitt hedrande, men ansvarsfulla värf!
5 Den 1 December är äfven i ett annat afseende en vigtig dag. De i landet nyss ännu så talrikt cirkulerande ryska banko assignationerna böra nemligen till denna dag*)Nemligen enligt äldre tillkännagifvanden. Terminen är numera utsträckt till den 13 Jan 1848. vara af banken och dess underlydande anstalter invexlade, för att icke i den private ägarens hand nedsjunka till papperslappar utan värde. Styrelsen har icke sparat hvarken kungörelser eller andra välvilliga åtgärder för att göra detta i tid bekant och lätta invexlingen. Men med kännedom af den bekanta finska långtänktheten och en del landsorters afskilda läge, är det mer än sannolikt, att mången sedel af detta snart värdelösa slag skall öfver den utsatta tiden stadna i allmogens hand. I sjelfva Helsingfors såg jag banko assignationer ännu i går.
6 Troligen känner ni redan, att ett bolag bildat sig, för att åter öppna en ångbåtskommunikation med Finlands vestra kust. Aktiekapitalet är beräknadt till 20 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver, fördelade på 20 aktier, de flesta redan tecknade i Åbo och Helsingfors; dock ämnar man erbjuda några åt kapitalister i Björneborg och Österbotten. Fartyget skulle blifva ungefär af Murtajas dimensioner och inredning; ett förslag hvilket synes hafva goda skäl för sig. För att åstadkomma detta, fordras dock dubbla beloppet af aktieteckningen, och bristande 20 000konsekvensändrat/normaliserat lärer man då ansöka såsom lån af statsmedlen, mot säkerhet i fartyget. Med glädje motser hela det numera från Sverige afstängda vestra Finland denna utsigt till nya förbindelser och ett ökadt lif för dess tynande produktion.
7 Helsingfors äger sedan flera år en småbarnsskola. Genom gåfvor och enskilda bidrag sammanbragtes en summa, tillräcklig att för skolans behof bygga och brandförsäkra ett litet vackert stenhus, i den riktiga förmodan, att det öfriga skulle göra sig sjelft. Men dermed var ock kapitalet uttömdt; för skolans underhåll med allt hvad dertill hörde funnos inga resurser. Väl är skolans iråkade bryderi för ögonblicket afhjelpt medelst inkomsten af en concert; men framdeles? Skall väl kommunen kunna undgå att draga försorg om en inrättning af så oberäknelig nytta och vigt, helst sedan den fått huset till skänks? Visserligen, svaras med en axelryckning; men den enorma fattigtaxan ... de öfriga dryga utgifterna ... de små inkomsterna! Nej, kommunen kan icke nu betungas dermed. Men framdeles ... Godt och väl; blott skada, att skolan till dess går under. En utväg återstår. I förväntan på denna framtid, då staden får bättre råd, är ingen närmare att bispringa småbarnsskolan, än sparbanken, – sparbanken, som, med en grundfond af numera 10 à 11 tusen rubel silfver, årligen lägger till kapitalet en betydlig vinst. Ochså har man föreslagit, att för denna gång förära till småbarnsskolan 250 rubel s:r. Man har deremot invändt, att årliga vinsten allt fortfarande borde läggas till kapitalet, för att användas till – ziffror i årsberättelsen, istället att med en del af denna summa göra den redbaraste nytta. Man har likaledes invändt, att det vore mot stiftelsens ändamål att afhända sig penningar för en främmande inrättning. Och likväl, hvad är naturligare, enklare, billigare, än att en sparbank, som årligen drar sin vinst af räntan på den arbetande klassens insatta penningar, använder en del af sitt öfverskott till understöd för en inrättning, som bereder vård, lärdom och ledning till allt godt åt de annars vårdslösade barnen af denna samma arbetande klass? Nej, sparbanken och småbarnsskolan äro icke tvenne för hvarandra främmande stiftelser; den ena sörjer för de vuxnas väl, den andra för de vexandes, och flertalet af sparbankens insättare i framtiden skall utgöras af de nuvarande eleverna i småbarnsskolan. Derföre icke blott 250 rubel för engång, utan lika mycket eller derutöfver för hvarje år! Detta har sparbanken råd till, och hvad mera är, detta är sparbanken skyldig att göra. Den bevisar derigenom, att den icke vill på den arbetande klassens bekostnad rikta sig sjelf, utan fastmer önskar att i dubbelt afseende bereda dess väl.
8 Ni torde påminna er, att här också finns en »visitkassa», bildad genom frivilliga bidrag, erlagda af dem som afsagt sig nyårsvisiter, och bestämd att användas till befordrande af gudsfruktan, dygd och arbetsamhet hos det uppväxande slägtet af stadens fattigare folkklasser. Summan är obetydlig; den uppgår nu med räntor till omkring 340 rub.rubel silfver. Vid nyligen hållet möte beslöto subskribenterne, att väl låta denna fond orubbad stå och vexa för framtida disposition, men emellertid omedelbart för ändamålet använda de medel, som kunna inflyta för nästa nyårs visiter. Man har nemligen det glada hopp, att se det vackra könet äfven i Helsingfors verksamt intressera sig för den fattigare klassens vårdslösade barn, och törhända kommer en association i detta vackra syfte att visa, det man äfven här ej stadnar vid det enskilda medlidandets så ofta missbrukade gåfvor.
9 Universitetet har under månaden förlorat sin t. f. Vice Kansler. Denna vigtiga post förvaltas emellertid af General Major Nordenstam. Professionen i kemin är nyss återbesatt. – Af utrikes vistande lärare äro Adjunkten Dr Wirzén och Docenten Rektor Cygnæus återkomna till fäderneslandet. Den sednare medför intressanta historiska skatter, samlade i pariser arkiverna. – Akademiska Läseföreningen hade den 19:de i denna månad sitt årsmöte, dervid till kommitterade för det ingående året genom val utsågos Professorerne Rein (Ordförande) och Arppe, Rektor Cygnæus, Magister Elmgrén (Kassör)|95 5| och Dr Topelius (Sekreterare samt t. f. Bibliothekarie). Föreningens ekonomiska ställning*)Se härom under rubriken Helsingfors. är tillfredsställande och torde blifva det än mer, sedan fem af universitetets sex studentafdelningar (den Vestfinska undantagen) beslutit att för nästa år in corpore ingå i Föreningen mot rabatterad afgift af 2 Rub. S:rRubel Silfver per man för hela året. Med detta beslut sammanhänger ett annat, nemligen att fortfarande bibehålla Föreningens exklusivt akademiska karakter, i följd hvaraf alla icke vid universitetet inskrifne äro från Föreningen utestängda, – ett beslut, som ej utan motsägelse medelst votering genomdrefs, men hvarom utrymmet nu ej tillåter mig närmare detaljera.
10 I musik har man haft concerten för småbarnsskolan. För det lyckade arrangementet står man i förbindelse både till Hr Pacius och den talrika sång- och orchesterpersonalen. Symphoniföreningen börjar i dag med en ouvertyr af den herrlige, den nu förevigade Mendelsohn Bartholdy. Hr Cipriano Romberg är till staden anländ och ger nästa måndag concert. Allt glada utsigter.
11 Och theater sedan! Ja vasserra, tre gånger i veckan för fulla hus. Ges en omtyckt pjes, bör ni, för att erhålla biljett, anmäla er ett år förut. Det är lustspelen som egentligen gjort lycka; man har bokstafligen trängts om »Skärgårdsflickan», och »Våra Hustrur» gjorde ett betänkligt intryck på studerande corpsen. Häpna och försagda stadna dramen i kulisserna och tragedin under sufflörluckan. »Mäster Smith», »Ringarn i S:t Paul», »En Familj» ha ej öfverlefvat två representationer. Och likväl är det skådespelet, som ger repertoiren ett högre intresse. Som ett framsteg bör jag nämna, att den ofantliga förtjusningen nu lyckligen återgått under kokpunkten, sedan fru Wilson ej mera skjuter glödande kulor i blårna. Då och då synes lågan vilja uppflamma när Fru Hessler framträder – och detta må vara en vink åt Hr Deland, ifall publikens värmegrad skulle sjunka till kammartemperatur. – För resten är ej Helsingfors ensamt om Thalias gunst; i Fredrikshamn ha kadetterne nyligen gifvit en rysk pjes och derefter »Rika Morbror» med stormande bifall, hvarefter Chefen hade godheten bjuda samtliga aktörerna till sig.
12 Jag öfverlemnar åt er utomordentliga fantasi att föreställa er våra andra förlustelser, såsom Hr Ganzauges nätt arrangerade concertbaler, Hr Gauthiers dimbilder, Hr Janys björnpomada, picknickerna och tusen andra intressanta saker, i hopp att vi återse hvarandra efter julbrådskan. Således Au revoir.
*)Nemligen enligt äldre tillkännagifvanden. Terminen är numera utsträckt till den 13 Jan 1848.
Från Helsingfors.
8.
1847 November 30.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Vore det ej så hjertans utslitet, skulle jag säga att vi lefva i »upplysningens tidehvarf». Jag har gjort denna upptäckt under en promenad på Helsingfors gator i spökmörkret af en stormig novemberqväll. Ni vet att vi hafva gatlyktor; ack ja, hvem kan vara okunnig derom! Hvarje afton, när icke månen behagar lysa gratis, ser man en svärm af mystiska figurer med stegar och oljekrukor syssla kring dessa upplysningens källor i gathörnen, för att uppigga deras domnade lifsandar. Också må man tro att de lysa. Det är icke sannt, att man behöfver söka dessa lyktor med ljus, man ser dem utan mikroskop. Men sannt är det också, att man vid deras sken ej ser något annat än dem sjelfva. Oljan står entreprenören så dyr; gasspriten än dyrare, och landet har ett hushållningssällskap. Jag vet ej hvaraf det kommer sig, men hvar gång jag ser Helsingfors' gatlyktor, kommer jag ihåg Helsingfors' och andra landets tidningar. Hvilken intressant jemförelse!
3 Tag undan ett par dagars flyktiga solsken, ett par dagars frost med snö till samma qvantitet, som en sparsam embetsmansfru består socker på sin söndagspankaka; anteckna sedan i er väderkrönika: regn, dimma, blåst, dusk, dimma, blåst, regn; lägg härtill: förstörda vägar, fördröjda poster, stigande torgpriser, choleraprat, katarrher, ljustjufvar, väderlekskonversationer, och ni har en temligen trogen bild af vår sköna November. Farhågan för vattenbrist synes numera öfverflödig. Brunnarna äro likaväl försedda som värdshusvärdarnes källare; hafvet står efter sydvestliga vindar så högt, att det, några få tum högre, skulle öfversvämma salutorget. Länge var luften, med all sin fuktighet, mild. Några i otid utspruckna sippor och syrener fingo den 17:de dennes frossan, och den 19 dennes återgick hösten till dagordningen. Helsotillståndet fortfar att vara tillfredsställande. Sedan de löpande ryktena om cholerans utbrott i Petersburg befunnits vara ogrundade och man förnummit, att choleran i Moskva väl till-,konsekvensändrat/normaliserat men åter aftagit samt ej heller visat lust att vidare sprida sig, har den ögonblickliga skrämseln lemnat rum för ett allmänt lugn i sinnena. Detta lugn har ej kunnat störas af det alarm man i Sverige gör för choleran ej ens ge|95 4|nom de spridda fall af »cholerine», en genom uttömningar lätt häfven opasslighet, hvilken man trott sig observera äfven här. Emellertid äro, för det föga sannolika fall att farsoten skulle nalkas våra nejder, särskilda rum för detta ändamål disponerade i f. d. kliniska institutet, äfvensom förslag blifvit gjorda om observationskarantäners inrättande mellan Petersburg och Wiborg. – Att likväl årstidens dysterhet inverkat på tungsintare lynnen, kan man sluta deraf, att icke mindre än tre sjelfmord denna månad här ägt rum, alla inom handtverksklassen: ett föranledt af svartsjuka, ett af utsväfningar och ekonomisk ruin samt ett af mjältsjuka utan känd anledning.
4 Sedan Hans Exc. General Thesleff i medlet af denna månad aflidit, stå både stat och kyrka i Finland utan i landet närvarande högste ledare. Hvad angår den förra vigtiga posten, emotses med skyldigt förtroende Monarkens nådiga bestämmande; biskopsvalet åter försiggår, som bekant, i morgon den 1 December inom hela erkestiftet. Måtte detta val – hvars närmare afgörande i alla fall tillkommer regeringen – utfalla till landets båtnad, ty tiden är rik på mäktiga rörelser, dess oro har fattat äfven kyrkan, och den man, som närmast i sin hand skall emottaga kyrkans ledning, behöfver sannerligen mycket mod, mycken kraft, mycken klokhet, mycken erfarenhet och framför allt mycket kristeligt sinne, för att lyckas i sitt svåra, sitt hedrande, men ansvarsfulla värf!
5 Den 1 December är äfven i ett annat afseende en vigtig dag. De i landet nyss ännu så talrikt cirkulerande ryska banko assignationerna böra nemligen till denna dag*)Nemligen enligt äldre tillkännagifvanden. Terminen är numera utsträckt till den 13 Jan 1848. vara af banken och dess underlydande anstalter invexlade, för att icke i den private ägarens hand nedsjunka till papperslappar utan värde. Styrelsen har icke sparat hvarken kungörelser eller andra välvilliga åtgärder för att göra detta i tid bekant och lätta invexlingen. Men med kännedom af den bekanta finska långtänktheten och en del landsorters afskilda läge, är det mer än sannolikt, att mången sedel af detta snart värdelösa slag skall öfver den utsatta tiden stadna i allmogens hand. I sjelfva Helsingfors såg jag banko assignationer ännu i går.
6 Troligen känner ni redan, att ett bolag bildat sig, för att åter öppna en ångbåtskommunikation med Finlands vestra kust. Aktiekapitalet är beräknadt till 20 000konsekvensändrat/normaliserat Rubel Silfver, fördelade på 20 aktier, de flesta redan tecknade i Åbo och Helsingfors; dock ämnar man erbjuda några åt kapitalister i Björneborg och Österbotten. Fartyget skulle blifva ungefär af Murtajas dimensioner och inredning; ett förslag hvilket synes hafva goda skäl för sig. För att åstadkomma detta, fordras dock dubbla beloppet af aktieteckningen, och bristande 20 000konsekvensändrat/normaliserat lärer man då ansöka såsom lån af statsmedlen, mot säkerhet i fartyget. Med glädje motser hela det numera från Sverige afstängda vestra Finland denna utsigt till nya förbindelser och ett ökadt lif för dess tynande produktion.
7 Helsingfors äger sedan flera år en småbarnsskola. Genom gåfvor och enskilda bidrag sammanbragtes en summa, tillräcklig att för skolans behof bygga och brandförsäkra ett litet vackert stenhus, i den riktiga förmodan, att det öfriga skulle göra sig sjelft. Men dermed var ock kapitalet uttömdt; för skolans underhåll med allt hvad dertill hörde funnos inga resurser. Väl är skolans iråkade bryderi för ögonblicket afhjelpt medelst inkomsten af en concert; men framdeles? Skall väl kommunen kunna undgå att draga försorg om en inrättning af så oberäknelig nytta och vigt, helst sedan den fått huset till skänks? Visserligen, svaras med en axelryckning; men den enorma fattigtaxan ... de öfriga dryga utgifterna ... de små inkomsterna! Nej, kommunen kan icke nu betungas dermed. Men framdeles ... Godt och väl; blott skada, att skolan till dess går under. En utväg återstår. I förväntan på denna framtid, då staden får bättre råd, är ingen närmare att bispringa småbarnsskolan, än sparbanken, – sparbanken, som, med en grundfond af numera 10 à 11 tusen rubel silfver, årligen lägger till kapitalet en betydlig vinst. Ochså har man föreslagit, att för denna gång förära till småbarnsskolan 250 rubel s:r. Man har deremot invändt, att årliga vinsten allt fortfarande borde läggas till kapitalet, för att användas till – ziffror i årsberättelsen, istället att med en del af denna summa göra den redbaraste nytta. Man har likaledes invändt, att det vore mot stiftelsens ändamål att afhända sig penningar för en främmande inrättning. Och likväl, hvad är naturligare, enklare, billigare, än att en sparbank, som årligen drar sin vinst af räntan på den arbetande klassens insatta penningar, använder en del af sitt öfverskott till understöd för en inrättning, som bereder vård, lärdom och ledning till allt godt åt de annars vårdslösade barnen af denna samma arbetande klass? Nej, sparbanken och småbarnsskolan äro icke tvenne för hvarandra främmande stiftelser; den ena sörjer för de vuxnas väl, den andra för de vexandes, och flertalet af sparbankens insättare i framtiden skall utgöras af de nuvarande eleverna i småbarnsskolan. Derföre icke blott 250 rubel för engång, utan lika mycket eller derutöfver för hvarje år! Detta har sparbanken råd till, och hvad mera är, detta är sparbanken skyldig att göra. Den bevisar derigenom, att den icke vill på den arbetande klassens bekostnad rikta sig sjelf, utan fastmer önskar att i dubbelt afseende bereda dess väl.
8 Ni torde påminna er, att här också finns en »visitkassa», bildad genom frivilliga bidrag, erlagda af dem som afsagt sig nyårsvisiter, och bestämd att användas till befordrande af gudsfruktan, dygd och arbetsamhet hos det uppväxande slägtet af stadens fattigare folkklasser. Summan är obetydlig; den uppgår nu med räntor till omkring 340 rub.rubel silfver. Vid nyligen hållet möte beslöto subskribenterne, att väl låta denna fond orubbad stå och vexa för framtida disposition, men emellertid omedelbart för ändamålet använda de medel, som kunna inflyta för nästa nyårs visiter. Man har nemligen det glada hopp, att se det vackra könet äfven i Helsingfors verksamt intressera sig för den fattigare klassens vårdslösade barn, och törhända kommer en association i detta vackra syfte att visa, det man äfven här ej stadnar vid det enskilda medlidandets så ofta missbrukade gåfvor.
9 Universitetet har under månaden förlorat sin t. f. Vice Kansler. Denna vigtiga post förvaltas emellertid af General Major Nordenstam. Professionen i kemin är nyss återbesatt. – Af utrikes vistande lärare äro Adjunkten Dr Wirzén och Docenten Rektor Cygnæus återkomna till fäderneslandet. Den sednare medför intressanta historiska skatter, samlade i pariser arkiverna. – Akademiska Läseföreningen hade den 19:de i denna månad sitt årsmöte, dervid till kommitterade för det ingående året genom val utsågos Professorerne Rein (Ordförande) och Arppe, Rektor Cygnæus, Magister Elmgrén (Kassör)|95 5| och Dr Topelius (Sekreterare samt t. f. Bibliothekarie). Föreningens ekonomiska ställning*)Se härom under rubriken Helsingfors. är tillfredsställande och torde blifva det än mer, sedan fem af universitetets sex studentafdelningar (den Vestfinska undantagen) beslutit att för nästa år in corpore ingå i Föreningen mot rabatterad afgift af 2 Rub. S:rRubel Silfver per man för hela året. Med detta beslut sammanhänger ett annat, nemligen att fortfarande bibehålla Föreningens exklusivt akademiska karakter, i följd hvaraf alla icke vid universitetet inskrifne äro från Föreningen utestängda, – ett beslut, som ej utan motsägelse medelst votering genomdrefs, men hvarom utrymmet nu ej tillåter mig närmare detaljera.
10 I musik har man haft concerten för småbarnsskolan. För det lyckade arrangementet står man i förbindelse både till Hr Pacius och den talrika sång- och orchesterpersonalen. Symphoniföreningen börjar i dag med en ouvertyr af den herrlige, den nu förevigade Mendelsohn Bartholdy. Hr Cipriano Romberg är till staden anländ och ger nästa måndag concert. Allt glada utsigter.
11 Och theater sedan! Ja vasserra, tre gånger i veckan för fulla hus. Ges en omtyckt pjes, bör ni, för att erhålla biljett, anmäla er ett år förut. Det är lustspelen som egentligen gjort lycka; man har bokstafligen trängts om »Skärgårdsflickan», och »Våra Hustrur» gjorde ett betänkligt intryck på studerande corpsen. Häpna och försagda stadna dramen i kulisserna och tragedin under sufflörluckan. »Mäster Smith», »Ringarn i S:t Paul», »En Familj» ha ej öfverlefvat två representationer. Och likväl är det skådespelet, som ger repertoiren ett högre intresse. Som ett framsteg bör jag nämna, att den ofantliga förtjusningen nu lyckligen återgått under kokpunkten, sedan fru Wilson ej mera skjuter glödande kulor i blårna. Då och då synes lågan vilja uppflamma när Fru Hessler framträder – och detta må vara en vink åt Hr Deland, ifall publikens värmegrad skulle sjunka till kammartemperatur. – För resten är ej Helsingfors ensamt om Thalias gunst; i Fredrikshamn ha kadetterne nyligen gifvit en rysk pjes och derefter »Rika Morbror» med stormande bifall, hvarefter Chefen hade godheten bjuda samtliga aktörerna till sig.
12 Jag öfverlemnar åt er utomordentliga fantasi att föreställa er våra andra förlustelser, såsom Hr Ganzauges nätt arrangerade concertbaler, Hr Gauthiers dimbilder, Hr Janys björnpomada, picknickerna och tusen andra intressanta saker, i hopp att vi återse hvarandra efter julbrådskan. Således Au revoir.