2 Det år, som i dag nött ut sina vandringsskor, har trampat många tunga fjät och lemnar efter sig kännbara spår. De flesta af Europas folk ha blifvit hårdt hemsökta af hunger och dyr tid, sådan icke varit i mannaminne. Nöd, oro, våldsgerningar, upplopp, förslappning af samhällets band, hämmande af civilisationens välgerningar, nedstämning af handel, industri och allmänt välstånd, hafva flerstädes varit följder af denna hungertid; smittosama sjukdomar hafva sällat sig dertill och bortryckt tusende. Politiska oroligheter ha i flera länder ökat betrycket och oredan, ty ehuru året 1847 i den europeiska samtiden antecknas som fredsår, emedan intet krig utbrustit staterna emellan, ha likväl sex af Europas skönaste länder*)Nemligen Portugal, Spanien, Italien, Grekeland, Turkiet, och Schweitz. härjats af inbördes fejder, ofta mera förstörande än de mot en utländsk makt. Och i de länder, hvilka förskonats från dessa olyckor, ha tvedrägt, partier, penningebrist och missnöje ofta stört det lugn, som alstrats af en lyckligare yttre ställning.
3 Under allt detta har Finland i sin gömda vrå af verlden genomlefvat ett år af ostördt inre och yttre lugn; det har haft sin tarfliga bergning och jemväl kunnat dela sina lifsmedel med den hungrande utlänningen; det har, med förtroende till sin styrelse, kunnat använda alla sina krafter på sin andliga och materiela förkofran. I sanning|1 5| oskattbara fördelar, när man ställer dem i bredd med så många andra länders lidanden och bekymmer! Skulle man icke tacka försynen för så stora välgerningar och deraf hämta anledning att icke knota öfveroriginal: öfven hvad äfven här kan vara bristfullt och i behof af tidsenlig reform!
4 Jag vet, Min Herre, att man tillförene kallat mig »loftalare», och jag är säker uppå, att de finnas, hvilka äfven i denna jemförelse mellan Finland och andra länder skola se en obefogad optimism, att icke säga något värre. Men hvilka motiver man än må påbörda mig, kan jag likväl ej finna något ädelt uti att misskänna ett godt, om hvilket man har den tillfredsställelsen att kunna utsäga sin tanke med full öfvertygelse. Att man i många förhållanden icke alltid har samma tillfredsställelse, det vet ni. Att icke berömma är stundom en pligt, der icke tadla är en nödvändighet. Men att dölja ett godt, för det att det är godt, dertill mana hvarken pligt eller nödvändighet.
5 Ja, Min Herre, jag anser det på vissa håll äfven hos oss, der den missnöjda blicken förbiser lyckliga förhållanden, för att fästa sig vid sådana der något är öfrigt att önska, jag anser det på dessa håll nyttigt att erinra sig de stora fördelar af lugn och ett lagbundet framskridande, hvilka vårt fädernesland äger framför månget annat. Det är ju dermed för ingen del sagdt, att vi lefva i ett fullkomlighetens land eller att Finland icke står i mycket efter andra länder. Statslifvet t. ex., vetenskapen, industrin, låt vara äfven den medvetna patriotismen, ha annorstädes uppnått en utveckling, med hvilken det icke kan falla någon in att jemföra våra förhållanden. Men om Finland i sin nuvarande ställning, ehuru ringare utveckladt i det nämnda, äger en skatt af trefnad, laglydnad, lugn och öfverhufvud jemn bergning, så må det deri finna en kraftig maning att med gladt mod arbeta på sin förädling åt alla håll, på det att en framtids möjligen oblidare dagar må finna det icke blott troget sig sjelft, ty det har det alltid varit, utan äfven troget sin roll af ett fridsamt, men på sitt sätt inflytelserikt kulturfolk här vid den yttersta nordens gränser.
6 År 1847 har varit mordiskt för utmärkte män. Sverige, att förtiga andra länder, har förlorat Geijer, Franzén, Järta, Björnstjerna, Lovisin, Puke. Finland, mindre rikt på celebriteter, har sett tvenne af sina högsta functionärer, Erkebiskop Melartin och General Thesleff, betala sin skatt åt förgängligheten. Den sednares höga plats är besatt, den förres blir det. Bland andra vigtigare företeelser under året förtjenar diskussionen om kyrkolagförslaget en särskild uppmärksamhet. Frågan om erkestiftets delning, synes, oaktadt biskopsvalet, tillhöra en närmare framtid, än man först hade anledning att förmoda.
7 Helsingfors har under året sett länets styresman ombytas och nya chefer utnämnas för landtmäteriverket samt väg- och vattenkommunikationerna. Chefskapet för tullverket torde i detta ögonblick vara vakant, genom Chefens, Lagman Federleys, utnämning till det så oförmodadt ledigblefna guvernörsembetet i Vasa.
8 Handel och industri i landet synas under året haft att fägna sig åt gynnsamare konjunkturer, än tillförene. Exporten af åtminstone 100 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor spannmål, potäter och andra viktualier oberäknade, måste på ett tillfredsställande sätt väga i årets handelsbalans, och det är bekant, att de finska rederierna detta år genom frakter från Odessa etc. inkasserat betydliga summor. Emellertid kan man ej neka, att ju industrin i landet, oaktadt all uppmuntran från styrelsen, ännu står ganska lågt och att handelslagstiftningen lemnar rum för många önskningar.
9 Äfven Helsingfors har mindre lidit af de täta cessioner, som utmärkt de föregående åren. Den ihåliga galanteri handeln på Lübeck synes ha blifvit något inskränkt, eller kanske rättare monopoliserad på några få händer, om man får döma deraf, att endast sex eller åtta handelshus nu drifva denna rörelse i större skala. Deremot synes handeln med vin, kolonialvaror och ryska artiklar ha tagit en större utsträckning. Helsingfors handelsflotta fortfar att vara obetydlig.
10 Helsotillståndet här var under årets förra hälft ganska oroande, men förbättrades sedermera och är nu i allmänhet godt. Stadens innevånare ha under året ökats med 121, ett antal, som likväl ej förmår fylla de många nya, till en del vidlyftiga privata byggnader, hvilka denna vinter för första gången bebos. Sedan tre eller fyra år ha ett stort antal våningar dels saknat hyresgäster, dels nödgats uthyras mot nedsatt pris, och byggnadsifvern har i följd deraf betydligt svalnat. – Väderleken, som hela hösten varit fuktig och mild, öfvergick den 16 Dec. till frost, som den 24 ändtligen nedlockade snö och skaffade slädföre. Tillförseln, som länge varit otillräcklig med höga torgpriser, har efter julhelgen åter blifvit rikare. Sjöfarten, som denna höst lidit af ovanligt svåra stormar på alla europeiska haf, kan för denna ort nu anses som slutad före vintern.
11 Af några yttranden i tidningarna finner Min Herre, att en fruntimmersförening, till lindrande af de fattigareoriginal: fatigare folkklassernas nöd och särdeles för att i någon mån afböja fattiga barns oförsvarliga missvårdande, står i begrepp att bilda sig äfven i Helsingfors. Det torde ännu vara för tidigt att yttra sig om annat än den goda afsigten, för hvars uppnående man kommer att anlita likartade föreningars på andra orter gjorda erfarenhet. Endast det synes säkert, att Föreningen äfven här har att bereda sig på många svårigheter, mycket misstroende, och att den behöfver både mod och nit, för att besegra fördomarna. Men likaså visst, som qvinnans inflytande på alla håll i lifvet är oberäkneligt stort, endast hon med sitt köns resurser af ömhet och behag förstår göra det gällande, likaså visst skall äfven denna förening lyckas, såvida enighet och välvilja leda dess företag och ingen flärd, endast den rena önskan att gagna medmenniskor, lifvar dess sträfvanden.
12 Universitetet har hedrats med ett besök af sin nye t. f. Vice Canceller. H. Ex. General-Major Nordenstam skattade sig lycklig att vid detta tillfälle kunna fullgöra ett uppdrag från Canceller, H. K. H. Thronföljaren, hvilken i huldrika ordalag täckts anmoda H. Ex. att helsa universitetets samtliga lärare och studenter, under försäkran om H. K. H:s fortfarande nådiga välvilja, hvarjemte H. K. H. uttryckt det hopp att snart få återse den finska högskolan.
13 Examina hafva, som vanligt, varit täta kort före terminens slut, och det sällsporda har dervid inträffat, att privatisterne denna gång lyckligen loverat genom studentexamens klippiga farvatten, medan deremot tvenne gymnasister gjort hafveri – en tillfällighet, hvilken, i förbigående sagdt, för ingen del kan rubba den ofta uttalade|1 6| erfarenheten om de publika läroverkens stora företräde framför de privata genvägarne. – 1847 års magistrar ha valt sin blifvande bana. Likasom 1840 medicinska fakulteten fick stort tillopp och 1844 åter elementarläroverken uppslukade massan af promoti, så är det nu juridiken, som tyckes ha kommit på modet denna gång. Man räknar nu ända till 12 aspiranter på de högre juridiska graderna. Således utsigter nog att i framtiden besätta den nu till tre femtedelar vakanta juridiska fakulteten. För närvarande känner man blott en kompetent sökande, Juris Utriusque Licentiaten Mag. Florin.
14 Akademiska Läseföreningen har för år 1848 reqvirerat följande tidningar och tidskrifter: Journal des Débats (Paris), La Semaine (Paris), Revue des deux Mondes (Paris), Augsburger Allgemeine Zeitung, Hallische Literaturzeitung, Illustrirte Zeitung (Leipzig), Leipziger Musikalische Zeitung, Fædrelandet (Köpenhamn), Post- och Inrikes Tidningar (Stockholm), Frey (Upsala), Jönköpingsbladet, Pædagogisk Tidskrift (Stockholm), Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar samt alla i Finland utkommande periodiska skrifter.
15 Det literära julen producerat känner ni åtminstone till namnet af tidningarna. Att Kanawa lemnat plats för Wiborgs annonsblad, Wasa Tidning för Ilmarinen, och att Åbo Tidningar föresatt sig att på allvar rivalisera med de härtills vida öfverlägsna Underrättelserna, kan ej heller vara er obekant.
16 Då jag om theater och musik denna gång har föga att berätta, emedan båda hållit julferier, vill jag (den 1 Jan.) tillägga ett par ord om borgarbalen, som här slöt det gamla året och började det nya. Samlingen var talrik och lysande; 900 à 1 000konsekvensändrat/normaliserat personer inviterade. Alla stadens sömmerskor (och de äro legio) hade redan under juldagarna försyndat sig med sabbathsbrott. Man började med stor polonäs kring den stora salongen. Derpå följde skålarna, naturligtvis i champagne; polka tremblant med pisksmällar etc. Så dansade man sig in i nyåret, förmodligen i hopp att dansa det alltigenom. Andra spelade, andra åto sig in i framtiden. Efter slaget 12 önskade borgerskapet Guvernören och samtliga gästerna godt nytt år. Samlingen skingrades kl. inemot 3.
17 Årsskiftet ingick med mulen himmel, snöyra och mild luft. Hvad det bär i sitt sköte vet ingen. Må det bringa välsignelse, frid, upplysning och all förädling åt vårt finska land! Nöjenas larm förstummas snart, tomhet följer i flärdens spår; fosterlandskärlekens mäktiga röst, må den aldrig förstummas i finska hjertan, aldrig dö bort i egoismens gränslösa tomhet!
*)Nemligen Portugal, Spanien, Italien, Grekeland, Turkiet, och Schweitz.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
9.
1847 December 31.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Det år, som i dag nött ut sina vandringsskor, har trampat många tunga fjät och lemnar efter sig kännbara spår. De flesta af Europas folk ha blifvit hårdt hemsökta af hunger och dyr tid, sådan icke varit i mannaminne. Nöd, oro, våldsgerningar, upplopp, förslappning af samhällets band, hämmande af civilisationens välgerningar, nedstämning af handel, industri och allmänt välstånd, hafva flerstädes varit följder af denna hungertid; smittosama sjukdomar hafva sällat sig dertill och bortryckt tusende. Politiska oroligheter ha i flera länder ökat betrycket och oredan, ty ehuru året 1847 i den europeiska samtiden antecknas som fredsår, emedan intet krig utbrustit staterna emellan, ha likväl sex af Europas skönaste länder*)Nemligen Portugal, Spanien, Italien, Grekeland, Turkiet, och Schweitz. härjats af inbördes fejder, ofta mera förstörande än de mot en utländsk makt. Och i de länder, hvilka förskonats från dessa olyckor, ha tvedrägt, partier, penningebrist och missnöje ofta stört det lugn, som alstrats af en lyckligare yttre ställning.
3 Under allt detta har Finland i sin gömda vrå af verlden genomlefvat ett år af ostördt inre och yttre lugn; det har haft sin tarfliga bergning och jemväl kunnat dela sina lifsmedel med den hungrande utlänningen; det har, med förtroende till sin styrelse, kunnat använda alla sina krafter på sin andliga och materiela förkofran. I sanning|1 5| oskattbara fördelar, när man ställer dem i bredd med så många andra länders lidanden och bekymmer! Skulle man icke tacka försynen för så stora välgerningar och deraf hämta anledning att icke knota öfveroriginal: öfven hvad äfven här kan vara bristfullt och i behof af tidsenlig reform!
4 Jag vet, Min Herre, att man tillförene kallat mig »loftalare», och jag är säker uppå, att de finnas, hvilka äfven i denna jemförelse mellan Finland och andra länder skola se en obefogad optimism, att icke säga något värre. Men hvilka motiver man än må påbörda mig, kan jag likväl ej finna något ädelt uti att misskänna ett godt, om hvilket man har den tillfredsställelsen att kunna utsäga sin tanke med full öfvertygelse. Att man i många förhållanden icke alltid har samma tillfredsställelse, det vet ni. Att icke berömma är stundom en pligt, der icke tadla är en nödvändighet. Men att dölja ett godt, för det att det är godt, dertill mana hvarken pligt eller nödvändighet.
5 Ja, Min Herre, jag anser det på vissa håll äfven hos oss, der den missnöjda blicken förbiser lyckliga förhållanden, för att fästa sig vid sådana der något är öfrigt att önska, jag anser det på dessa håll nyttigt att erinra sig de stora fördelar af lugn och ett lagbundet framskridande, hvilka vårt fädernesland äger framför månget annat. Det är ju dermed för ingen del sagdt, att vi lefva i ett fullkomlighetens land eller att Finland icke står i mycket efter andra länder. Statslifvet t. ex., vetenskapen, industrin, låt vara äfven den medvetna patriotismen, ha annorstädes uppnått en utveckling, med hvilken det icke kan falla någon in att jemföra våra förhållanden. Men om Finland i sin nuvarande ställning, ehuru ringare utveckladt i det nämnda, äger en skatt af trefnad, laglydnad, lugn och öfverhufvud jemn bergning, så må det deri finna en kraftig maning att med gladt mod arbeta på sin förädling åt alla håll, på det att en framtids möjligen oblidare dagar må finna det icke blott troget sig sjelft, ty det har det alltid varit, utan äfven troget sin roll af ett fridsamt, men på sitt sätt inflytelserikt kulturfolk här vid den yttersta nordens gränser.
6 År 1847 har varit mordiskt för utmärkte män. Sverige, att förtiga andra länder, har förlorat Geijer, Franzén, Järta, Björnstjerna, Lovisin, Puke. Finland, mindre rikt på celebriteter, har sett tvenne af sina högsta functionärer, Erkebiskop Melartin och General Thesleff, betala sin skatt åt förgängligheten. Den sednares höga plats är besatt, den förres blir det. Bland andra vigtigare företeelser under året förtjenar diskussionen om kyrkolagförslaget en särskild uppmärksamhet. Frågan om erkestiftets delning, synes, oaktadt biskopsvalet, tillhöra en närmare framtid, än man först hade anledning att förmoda.
7 Helsingfors har under året sett länets styresman ombytas och nya chefer utnämnas för landtmäteriverket samt väg- och vattenkommunikationerna. Chefskapet för tullverket torde i detta ögonblick vara vakant, genom Chefens, Lagman Federleys, utnämning till det så oförmodadt ledigblefna guvernörsembetet i Vasa.
8 Handel och industri i landet synas under året haft att fägna sig åt gynnsamare konjunkturer, än tillförene. Exporten af åtminstone 100 000konsekvensändrat/normaliserat tunnor spannmål, potäter och andra viktualier oberäknade, måste på ett tillfredsställande sätt väga i årets handelsbalans, och det är bekant, att de finska rederierna detta år genom frakter från Odessa etc. inkasserat betydliga summor. Emellertid kan man ej neka, att ju industrin i landet, oaktadt all uppmuntran från styrelsen, ännu står ganska lågt och att handelslagstiftningen lemnar rum för många önskningar.
9 Äfven Helsingfors har mindre lidit af de täta cessioner, som utmärkt de föregående åren. Den ihåliga galanteri handeln på Lübeck synes ha blifvit något inskränkt, eller kanske rättare monopoliserad på några få händer, om man får döma deraf, att endast sex eller åtta handelshus nu drifva denna rörelse i större skala. Deremot synes handeln med vin, kolonialvaror och ryska artiklar ha tagit en större utsträckning. Helsingfors handelsflotta fortfar att vara obetydlig.
10 Helsotillståndet här var under årets förra hälft ganska oroande, men förbättrades sedermera och är nu i allmänhet godt. Stadens innevånare ha under året ökats med 121, ett antal, som likväl ej förmår fylla de många nya, till en del vidlyftiga privata byggnader, hvilka denna vinter för första gången bebos. Sedan tre eller fyra år ha ett stort antal våningar dels saknat hyresgäster, dels nödgats uthyras mot nedsatt pris, och byggnadsifvern har i följd deraf betydligt svalnat. – Väderleken, som hela hösten varit fuktig och mild, öfvergick den 16 Dec. till frost, som den 24 ändtligen nedlockade snö och skaffade slädföre. Tillförseln, som länge varit otillräcklig med höga torgpriser, har efter julhelgen åter blifvit rikare. Sjöfarten, som denna höst lidit af ovanligt svåra stormar på alla europeiska haf, kan för denna ort nu anses som slutad före vintern.
11 Af några yttranden i tidningarna finner Min Herre, att en fruntimmersförening, till lindrande af de fattigareoriginal: fatigare folkklassernas nöd och särdeles för att i någon mån afböja fattiga barns oförsvarliga missvårdande, står i begrepp att bilda sig äfven i Helsingfors. Det torde ännu vara för tidigt att yttra sig om annat än den goda afsigten, för hvars uppnående man kommer att anlita likartade föreningars på andra orter gjorda erfarenhet. Endast det synes säkert, att Föreningen äfven här har att bereda sig på många svårigheter, mycket misstroende, och att den behöfver både mod och nit, för att besegra fördomarna. Men likaså visst, som qvinnans inflytande på alla håll i lifvet är oberäkneligt stort, endast hon med sitt köns resurser af ömhet och behag förstår göra det gällande, likaså visst skall äfven denna förening lyckas, såvida enighet och välvilja leda dess företag och ingen flärd, endast den rena önskan att gagna medmenniskor, lifvar dess sträfvanden.
12 Universitetet har hedrats med ett besök af sin nye t. f. Vice Canceller. H. Ex. General-Major Nordenstam skattade sig lycklig att vid detta tillfälle kunna fullgöra ett uppdrag från Canceller, H. K. H. Thronföljaren, hvilken i huldrika ordalag täckts anmoda H. Ex. att helsa universitetets samtliga lärare och studenter, under försäkran om H. K. H:s fortfarande nådiga välvilja, hvarjemte H. K. H. uttryckt det hopp att snart få återse den finska högskolan.
13 Examina hafva, som vanligt, varit täta kort före terminens slut, och det sällsporda har dervid inträffat, att privatisterne denna gång lyckligen loverat genom studentexamens klippiga farvatten, medan deremot tvenne gymnasister gjort hafveri – en tillfällighet, hvilken, i förbigående sagdt, för ingen del kan rubba den ofta uttalade|1 6| erfarenheten om de publika läroverkens stora företräde framför de privata genvägarne. – 1847 års magistrar ha valt sin blifvande bana. Likasom 1840 medicinska fakulteten fick stort tillopp och 1844 åter elementarläroverken uppslukade massan af promoti, så är det nu juridiken, som tyckes ha kommit på modet denna gång. Man räknar nu ända till 12 aspiranter på de högre juridiska graderna. Således utsigter nog att i framtiden besätta den nu till tre femtedelar vakanta juridiska fakulteten. För närvarande känner man blott en kompetent sökande, Juris Utriusque Licentiaten Mag. Florin.
14 Akademiska Läseföreningen har för år 1848 reqvirerat följande tidningar och tidskrifter: Journal des Débats (Paris), La Semaine (Paris), Revue des deux Mondes (Paris), Augsburger Allgemeine Zeitung, Hallische Literaturzeitung, Illustrirte Zeitung (Leipzig), Leipziger Musikalische Zeitung, Fædrelandet (Köpenhamn), Post- och Inrikes Tidningar (Stockholm), Frey (Upsala), Jönköpingsbladet, Pædagogisk Tidskrift (Stockholm), Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar samt alla i Finland utkommande periodiska skrifter.
15 Det literära julen producerat känner ni åtminstone till namnet af tidningarna. Att Kanawa lemnat plats för Wiborgs annonsblad, Wasa Tidning för Ilmarinen, och att Åbo Tidningar föresatt sig att på allvar rivalisera med de härtills vida öfverlägsna Underrättelserna, kan ej heller vara er obekant.
16 Då jag om theater och musik denna gång har föga att berätta, emedan båda hållit julferier, vill jag (den 1 Jan.) tillägga ett par ord om borgarbalen, som här slöt det gamla året och började det nya. Samlingen var talrik och lysande; 900 à 1 000konsekvensändrat/normaliserat personer inviterade. Alla stadens sömmerskor (och de äro legio) hade redan under juldagarna försyndat sig med sabbathsbrott. Man började med stor polonäs kring den stora salongen. Derpå följde skålarna, naturligtvis i champagne; polka tremblant med pisksmällar etc. Så dansade man sig in i nyåret, förmodligen i hopp att dansa det alltigenom. Andra spelade, andra åto sig in i framtiden. Efter slaget 12 önskade borgerskapet Guvernören och samtliga gästerna godt nytt år. Samlingen skingrades kl. inemot 3.
17 Årsskiftet ingick med mulen himmel, snöyra och mild luft. Hvad det bär i sitt sköte vet ingen. Må det bringa välsignelse, frid, upplysning och all förädling åt vårt finska land! Nöjenas larm förstummas snart, tomhet följer i flärdens spår; fosterlandskärlekens mäktiga röst, må den aldrig förstummas i finska hjertan, aldrig dö bort i egoismens gränslösa tomhet!