2 Således allt ännu den gamle kapten Leopold! Ja ja, befordran går långsamt i fredstider och majorsepåletter vexa icke på träden. Blefve det helst ett litet stycke krig, med Turken till exempel, liksom i de fordna goda tiderna, när man stoppade sina madrasser med Janitscharmustacher och fyllde tomrummen med paschar af tre hästsvansar. Men nuförtiden föras inga krig, nej, pennorna regera verlden ... de förd– nej bevars, inga oanständiga uttryck! – de visa, de fredälskande diplomatiska pen|9 2|norna! Nuförtiden frågas icke: huru mycket blod flöt i den striden? utan: huru mycket bläck? Det är den svarta vätskan, som flyter i samtidens ådror, och hvarje fnaskenfelt anser sig vara kallad till åderlåtare. Men en tapper karl, som ni, Min Herre, får undertiden tjena länge på graderna, och det allt har ni bläcket att tacka för; ty funnes intet bläck, så funnes inga diplomater, och funnes inga diplomater, så funnes ingen fred, och freden – ja se det är just olyckan. Jag får önska er godt nytt år, kapten Leopold!
3 Nå och hvad nytt från Helsingfors?
4 Ingenting särdeles. En vinter af Melanders mellansort, icke blid, icke kall, icke tidig och icke sen. Slädföre i södra provinserna, kärrföre i de norra. Starka isar. Snö hvarenda dag i tre veckors tid, men, till pojkarnes stora sorg, inga snöbollar. Så mycket om väderleken. Hr Leouzon Leduc påstår, att hvarje grundlig afhandling i Finland börjas med väderleken.
5 Och vidare? Vargar i några delar af landet och recensenter i andra. Här i Helsingfors går man på harjagt kring salutorget; man laddar med 20 kopeks slantar och skjuter lasstals. Marknaden bör icke förtigas; tillförseln var, i anseende till väglaget der norrpå, af några artiklar otillräcklig. Som vanligt, gjordes de största affärerna i kringlor och spitting. Temlig afgång hade böndernas kuranta varor, och jag tilltror mig kunna köpa hela Nådendal eller Kaskö med de kontanter, hvilka i thorsdags och fredags omsattes, på ett par hundrade qvadratfots rymd här i Helsingfors. Äfven bokbindarne sålde katcheser och almanackor, Eknäs handskarna försvarade sitt gamla rykte och bundtmakarnes lejonhudar syntes begärlige, men de öfrige Hrr handtverkare rosade ej synnerligen marknaden, sade man. Hvarföre ej? Emedan sälja litet och dyrt ännu anses vara höjden af klok spekulation här i landet. Det sägs ock, att skråen här med rastlös ifver förfölja bönhaseriet; huru skulle annars de höga priserna bära sig? Emellertid har man sett en vandrande Ungrare göra större marknad med mössfällor och pipkrassar för några kopek, än t. ex. någon af stadens bläckslagare med alla sina lyktor och barnpipor. Icke så utan skuld härtill är silfverrubelns förvillande klang, ty säljaren, han räknar i silfver, det förstås, och några kopek mer äro i hans ögon en bagatell; men köparen räknar i banko-assignationer, och det är förundransvärdt, hvad 7 rubel banko ännu ha för en annan klang, än 2 rubel silfver.
6 Vi lefva nu midt i högvintern och kölden söker sig in genom alla springor. Det går väl för sig att, som ni och jag, sittande framför brasan i stoppad morgonrock, theoretisera i philantropi. Klagovisor, elände, fattiga och fattigafgifter finnas öfverallt, det är det alldagligaste i verlden. Men jag tror knappt att man annorstädes får se så många gulbleka, lungsigtiga, tärda och slappa ansigten som här, och det icke blott bland de egentligen fattige, de som få och behöfva understöd, utan äfven ett stycke högre upp, bland arbetarne, som berga sig nätt och jemnt för dagen, ja ända upp bland småborgare- och vaktmästareklassen, som, man skulle tycka, står sig skäligen bra. Jag ämnar derföre ej sälla mig till dem, som med eller utan skäl skylla allt på fattigvården. Jag är fastmera böjd, att härleda denna sjuklighet och vantrefnad af bristen på en medicinal-polis, som vakar öfver beskaffenheten af de boningar man uthyr åt de mindre bemedlade klasserna. Sedan många år byggas i Helsingfors en mängd nya hus på spekulation. Hvarje husägare söker naturligtvis att så snart som möjligt draga vinst af sitt nedlagda kapital, mången gång äro fönsterna knappt insatta i September och likväl uthyras rummen redan i Oktober, så ytterst fuktiga och illa försedda, som man kan föreställa sig att de äro. Sådana rum sakna likväl aldrig invånare, ty hyrorna äro der de första åren vida billigare, och jag känner familjer, som, af nödtvång eller illa beräknad hushållning, sålunda flytta ur det ena nya sten- eller trädhuset i det andra. Följderna äro synbara. Det går likväl an den mildare årstiden. Men hvad kölden förmår, i förening med fuktighet och drag, derom torde läkarne kunna gifva de bästa upplysningar.
7 Vore det väl otänkbart, att bolag af enskilde kunde bilda sig här, som i Stockholm, för att antingen bygga eller hyra välförsedda hus och sedan uthyra dem åt den fattiga folkklassen? Det säges att ganska ringa ekonomisk risk är dervid att befara. Man vill blott icke vinna på den fattiges bekostnad; det är en menniskokärlek för godt pris.
8 Jag torde framdeles blifva i tillfälle att meddela något närmare om Fruntimmersföreningen härstädes, till hvilken man gjort början icke från ett, utan från tre håll. Sammankomster hafva ägt rum och stadgar föreslagits. Något apropos under dessa planer gafs på theatern en pjes, benämnd »Philantropen». Den är väl mera en föreläsning, än ett theaterstycke, ej heller innehåller den något egentligt nytt, men åtskilligt är af den att lära om den falska philantropen, som blindt följer »det goda hjertats» huggskott, och den sanna, som ger mindre, men ger med urskiljning. Denna målning, jag är öfvertygad derom, är upplysande, men icke afskräckande, och Föreningens ädla stiftarinnor skola hvarken af den eller af det misstroende, de äfven här möta på många håll, låta skrämma sig från qvinnans skönaste kall, kärleken, högre och vidsträcktare uppfattad, än samtidens egoism gerna vill medgifva.
9 Till universitetet inströmma åter studenterne, som det vill synas, något talrikare än de förra terminerna. Föreläsningarna hafva tagit sin början. Sedan mitt sednaste bref afsändes har döden skördat en veteran från kejsartiden, Gymnastik- och Fäktläraren Lektor Otta, som i sin ungdom slagits under Napoleon vid Marengo. Han var en af de många, dem franska revolutionens stormar kastat på en fjerran kust, men han ångrade ej sitt val af ett nytt fädernesland. Lektor Otta var katholik, men hans stoft jordades af en luthersk prest. – Adjunkturen i grekiska och romerska literaturen ansökes af docenterne Dr af Brunér och Dr Lagus. Till t. f. Amanuens vid universitetets astronomiska observatorium lärer studeranden L. L. Lindelöf vara antagen.
10 Tidningarna i landet år 1848 bibehålla sig vid samma antal (16), som förl.förlidet år, sedan Kanawa gått hädan och Tidskrift för Lutheraner trädt i stället. En viss pigghet röjer sig hos de båda rivaliserande Åbobladen. Ilmarinen synes beflita sig om solid rörelse, men bör taga sig till vara för den torrhet, som ofta vill följa med en prisvärd grundlighet. Allmänna Tidningen hyllar nu som alltid status quo. Morgonbladet har underbarligen blifvit ett experimentalfält för landtbruket. Helsingfors Tidningar lida af stor brist på – åprickor. Borgågumman, som envist fortfar att förneka sitt kön, har visat naglar|9 3|na åt Åbo U:r; dessa vapen röja icke stor färdighet i fäktkonsten. Literaturbladet och de theologiska tidskrifterna ha ännu ej synts till. De öfriga bladen äro sig lika. – Fyra betydliga luckor finnas i landsortspressen. Uleåborg, Björneborg och Tavastehus hafva ingen tidning, Wiborg endast ett annonsblad. Längst efter står Björneborg, som, ehuru Finlands tredje handelsstad och till lästetalet den första, icke engång äger ett tryckeri. Alla fyra hafva dock tillgång på studerade män. Och likväl? Frågorna äro fria.
11 Musiken har slumrat, men lefver i morgon upp i Symphoniföreningen. En afskedsconcert är att påräkna af violoncellisten Hr Allner, hvilken skiljer sig från Hr Ganzauges kapell, för att taga engagement i Petersburg. Detta är för vår lilla musikaliska verld en förlust, ty Hr Allner är ingen vanlig »musikant», hvars plats kan fyllas af den förstkommande.
12 Theatern har åter börjat med förnyade krafter. Det är fortfarande svenska originalpjeser, som gjort största lyckan. »Skärgårdsflickan» gafs i fredags sjunde gången för fullt hus. Af Hr Anderson har man att vänta en ny pjes, »Skomakarn och hans hustru», hvartill Hr Leistenius skrifvit kupletterna. Den allrakäraste finska långtänktheten röjer sig ochså deri, att nu när det lider till slut med Hr Delands sejour för denna vinter och nya stycken svårligen hinna inöfvas, nu först börjar det regna finska originaler. Man vet med säkerhet, att Hr Deland emottagit tre sådana: »Midsommaraftonen», »Romantiska Griller» samt en till titeln mig obekant pjes, inskickad från Tavastland. Flera, säges det, skola vara i farvattnet. Allt utvisar, att äfven här en dramatisk literatur kunde slå rot och blomma, endast det funnes litet mera ljus och värme att kalla den till lif.
13 För resten baler, concertbaler, maskrader, stora och små spektakel, stora och små »tvätter», stora och små »blusetter», preferanser, vhistpreferanser och vira, med hvad mera som hör till den fashionabla verldens oskyldiga tidsfördrif. Sedan man i pjesen »1846 och 1946» skådat för sina ögon de olyckliga följder thevatten och nykterhetsföreningar befaras medföra för hela mankönet, har en förening bildat sig för utrotande af så väl thevattnet som nykterheten, och det försäkras, att anteckningslistorna fylla sig med fruktansvärd hastighet. I afbidan på resultaterna tecknar emellertid er tjenstvillige H. T.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
1.
1848 Januari 31.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Således allt ännu den gamle kapten Leopold! Ja ja, befordran går långsamt i fredstider och majorsepåletter vexa icke på träden. Blefve det helst ett litet stycke krig, med Turken till exempel, liksom i de fordna goda tiderna, när man stoppade sina madrasser med Janitscharmustacher och fyllde tomrummen med paschar af tre hästsvansar. Men nuförtiden föras inga krig, nej, pennorna regera verlden ... de förd– nej bevars, inga oanständiga uttryck! – de visa, de fredälskande diplomatiska pen|9 2|norna! Nuförtiden frågas icke: huru mycket blod flöt i den striden? utan: huru mycket bläck? Det är den svarta vätskan, som flyter i samtidens ådror, och hvarje fnaskenfelt anser sig vara kallad till åderlåtare. Men en tapper karl, som ni, Min Herre, får undertiden tjena länge på graderna, och det allt har ni bläcket att tacka för; ty funnes intet bläck, så funnes inga diplomater, och funnes inga diplomater, så funnes ingen fred, och freden – ja se det är just olyckan. Jag får önska er godt nytt år, kapten Leopold!
3 Nå och hvad nytt från Helsingfors?
4 Ingenting särdeles. En vinter af Melanders mellansort, icke blid, icke kall, icke tidig och icke sen. Slädföre i södra provinserna, kärrföre i de norra. Starka isar. Snö hvarenda dag i tre veckors tid, men, till pojkarnes stora sorg, inga snöbollar. Så mycket om väderleken. Hr Leouzon Leduc påstår, att hvarje grundlig afhandling i Finland börjas med väderleken.
5 Och vidare? Vargar i några delar af landet och recensenter i andra. Här i Helsingfors går man på harjagt kring salutorget; man laddar med 20 kopeks slantar och skjuter lasstals. Marknaden bör icke förtigas; tillförseln var, i anseende till väglaget der norrpå, af några artiklar otillräcklig. Som vanligt, gjordes de största affärerna i kringlor och spitting. Temlig afgång hade böndernas kuranta varor, och jag tilltror mig kunna köpa hela Nådendal eller Kaskö med de kontanter, hvilka i thorsdags och fredags omsattes, på ett par hundrade qvadratfots rymd här i Helsingfors. Äfven bokbindarne sålde katcheser och almanackor, Eknäs handskarna försvarade sitt gamla rykte och bundtmakarnes lejonhudar syntes begärlige, men de öfrige Hrr handtverkare rosade ej synnerligen marknaden, sade man. Hvarföre ej? Emedan sälja litet och dyrt ännu anses vara höjden af klok spekulation här i landet. Det sägs ock, att skråen här med rastlös ifver förfölja bönhaseriet; huru skulle annars de höga priserna bära sig? Emellertid har man sett en vandrande Ungrare göra större marknad med mössfällor och pipkrassar för några kopek, än t. ex. någon af stadens bläckslagare med alla sina lyktor och barnpipor. Icke så utan skuld härtill är silfverrubelns förvillande klang, ty säljaren, han räknar i silfver, det förstås, och några kopek mer äro i hans ögon en bagatell; men köparen räknar i banko-assignationer, och det är förundransvärdt, hvad 7 rubel banko ännu ha för en annan klang, än 2 rubel silfver.
6 Vi lefva nu midt i högvintern och kölden söker sig in genom alla springor. Det går väl för sig att, som ni och jag, sittande framför brasan i stoppad morgonrock, theoretisera i philantropi. Klagovisor, elände, fattiga och fattigafgifter finnas öfverallt, det är det alldagligaste i verlden. Men jag tror knappt att man annorstädes får se så många gulbleka, lungsigtiga, tärda och slappa ansigten som här, och det icke blott bland de egentligen fattige, de som få och behöfva understöd, utan äfven ett stycke högre upp, bland arbetarne, som berga sig nätt och jemnt för dagen, ja ända upp bland småborgare- och vaktmästareklassen, som, man skulle tycka, står sig skäligen bra. Jag ämnar derföre ej sälla mig till dem, som med eller utan skäl skylla allt på fattigvården. Jag är fastmera böjd, att härleda denna sjuklighet och vantrefnad af bristen på en medicinal-polis, som vakar öfver beskaffenheten af de boningar man uthyr åt de mindre bemedlade klasserna. Sedan många år byggas i Helsingfors en mängd nya hus på spekulation. Hvarje husägare söker naturligtvis att så snart som möjligt draga vinst af sitt nedlagda kapital, mången gång äro fönsterna knappt insatta i September och likväl uthyras rummen redan i Oktober, så ytterst fuktiga och illa försedda, som man kan föreställa sig att de äro. Sådana rum sakna likväl aldrig invånare, ty hyrorna äro der de första åren vida billigare, och jag känner familjer, som, af nödtvång eller illa beräknad hushållning, sålunda flytta ur det ena nya sten- eller trädhuset i det andra. Följderna äro synbara. Det går likväl an den mildare årstiden. Men hvad kölden förmår, i förening med fuktighet och drag, derom torde läkarne kunna gifva de bästa upplysningar.
7 Vore det väl otänkbart, att bolag af enskilde kunde bilda sig här, som i Stockholm, för att antingen bygga eller hyra välförsedda hus och sedan uthyra dem åt den fattiga folkklassen? Det säges att ganska ringa ekonomisk risk är dervid att befara. Man vill blott icke vinna på den fattiges bekostnad; det är en menniskokärlek för godt pris.
8 Jag torde framdeles blifva i tillfälle att meddela något närmare om Fruntimmersföreningen härstädes, till hvilken man gjort början icke från ett, utan från tre håll. Sammankomster hafva ägt rum och stadgar föreslagits. Något apropos under dessa planer gafs på theatern en pjes, benämnd »Philantropen». Den är väl mera en föreläsning, än ett theaterstycke, ej heller innehåller den något egentligt nytt, men åtskilligt är af den att lära om den falska philantropen, som blindt följer »det goda hjertats» huggskott, och den sanna, som ger mindre, men ger med urskiljning. Denna målning, jag är öfvertygad derom, är upplysande, men icke afskräckande, och Föreningens ädla stiftarinnor skola hvarken af den eller af det misstroende, de äfven här möta på många håll, låta skrämma sig från qvinnans skönaste kall, kärleken, högre och vidsträcktare uppfattad, än samtidens egoism gerna vill medgifva.
9 Till universitetet inströmma åter studenterne, som det vill synas, något talrikare än de förra terminerna. Föreläsningarna hafva tagit sin början. Sedan mitt sednaste bref afsändes har döden skördat en veteran från kejsartiden, Gymnastik- och Fäktläraren Lektor Otta, som i sin ungdom slagits under Napoleon vid Marengo. Han var en af de många, dem franska revolutionens stormar kastat på en fjerran kust, men han ångrade ej sitt val af ett nytt fädernesland. Lektor Otta var katholik, men hans stoft jordades af en luthersk prest. – Adjunkturen i grekiska och romerska literaturen ansökes af docenterne Dr af Brunér och Dr Lagus. Till t. f. Amanuens vid universitetets astronomiska observatorium lärer studeranden L. L. Lindelöf vara antagen.
10 Tidningarna i landet år 1848 bibehålla sig vid samma antal (16), som förl.förlidet år, sedan Kanawa gått hädan och Tidskrift för Lutheraner trädt i stället. En viss pigghet röjer sig hos de båda rivaliserande Åbobladen. Ilmarinen synes beflita sig om solid rörelse, men bör taga sig till vara för den torrhet, som ofta vill följa med en prisvärd grundlighet. Allmänna Tidningen hyllar nu som alltid status quo. Morgonbladet har underbarligen blifvit ett experimentalfält för landtbruket. Helsingfors Tidningar lida af stor brist på – åprickor. Borgågumman, som envist fortfar att förneka sitt kön, har visat naglar|9 3|na åt Åbo U:r; dessa vapen röja icke stor färdighet i fäktkonsten. Literaturbladet och de theologiska tidskrifterna ha ännu ej synts till. De öfriga bladen äro sig lika. – Fyra betydliga luckor finnas i landsortspressen. Uleåborg, Björneborg och Tavastehus hafva ingen tidning, Wiborg endast ett annonsblad. Längst efter står Björneborg, som, ehuru Finlands tredje handelsstad och till lästetalet den första, icke engång äger ett tryckeri. Alla fyra hafva dock tillgång på studerade män. Och likväl? Frågorna äro fria.
11 Musiken har slumrat, men lefver i morgon upp i Symphoniföreningen. En afskedsconcert är att påräkna af violoncellisten Hr Allner, hvilken skiljer sig från Hr Ganzauges kapell, för att taga engagement i Petersburg. Detta är för vår lilla musikaliska verld en förlust, ty Hr Allner är ingen vanlig »musikant», hvars plats kan fyllas af den förstkommande.
12 Theatern har åter börjat med förnyade krafter. Det är fortfarande svenska originalpjeser, som gjort största lyckan. »Skärgårdsflickan» gafs i fredags sjunde gången för fullt hus. Af Hr Anderson har man att vänta en ny pjes, »Skomakarn och hans hustru», hvartill Hr Leistenius skrifvit kupletterna. Den allrakäraste finska långtänktheten röjer sig ochså deri, att nu när det lider till slut med Hr Delands sejour för denna vinter och nya stycken svårligen hinna inöfvas, nu först börjar det regna finska originaler. Man vet med säkerhet, att Hr Deland emottagit tre sådana: »Midsommaraftonen», »Romantiska Griller» samt en till titeln mig obekant pjes, inskickad från Tavastland. Flera, säges det, skola vara i farvattnet. Allt utvisar, att äfven här en dramatisk literatur kunde slå rot och blomma, endast det funnes litet mera ljus och värme att kalla den till lif.
13 För resten baler, concertbaler, maskrader, stora och små spektakel, stora och små »tvätter», stora och små »blusetter», preferanser, vhistpreferanser och vira, med hvad mera som hör till den fashionabla verldens oskyldiga tidsfördrif. Sedan man i pjesen »1846 och 1946» skådat för sina ögon de olyckliga följder thevatten och nykterhetsföreningar befaras medföra för hela mankönet, har en förening bildat sig för utrotande af så väl thevattnet som nykterheten, och det försäkras, att anteckningslistorna fylla sig med fruktansvärd hastighet. I afbidan på resultaterna tecknar emellertid er tjenstvillige H. T.