2 Min Herre, vi lefva i frågornas tid. Jag talade sednast om korsande rykten, än här, än annorstädes. Här har det tusentungiga ryktet i någon mån lagt band på sin språklåda, men inne i landet gå vidunderliga föreställningar, fortfarande i svang. Än är det Turken, än Svensken, som antågar, än äro alla hamnar stängda, alla skepp förbjudna att segla o. s. v. En af mina vänner, en prest i de nordöstra landsändarna, säger sig vid alla bröllopp vara öfverhopad med frågorna: »mitä kuulu?» »Oleko rauha Suomessa?» »Voi mikä nyt liene olla mailman tila?» »Joko hän elää vielä, se vanha Punaparta?» o. s. v. Naturligtvis gaf min vän de mest lugnande försäkringar, men nyfikenheten var engång väckt och samma frågor upprepades ånyo nästa gång.
3 Örlig och ofred derhän – jag älskar mera att tala om Finlands vackra vår. Aldrig i mannaminne – och mannaminne går icke långt tillbaka nuförtiden när man lefver för dagen – aldrig erinrar man sig en sådan Juni i Maj. Redan den 8:de ankom svalan, precis samma dag som till Lund. Hvitsippan väntade icke ens på Maj; den 22:dra slog häggen i blom; samma dag höll hafsvattnet 19° Cels. Nästan hela veckan från d. 15 till den 22:dra hade man Julitemperatur; alla träd löfvades, alla gräsplaner klädde sig i den yppigaste grönska, i botaniska trädgården slog man hö. Men den 22:dra slog väderleken om i regn, blåst och kyla, som fortfor hela den veckan, och en mil härifrån snögade det. Nödtvungen återtog man vinterplaggen, frossorna triumferade, katarrherna jubilerade, snufvorna nöso hvart man kom. Frossorna ja! Det är lätt sagdt det, Min Herre, men var så god och ät kina några veckor och håll diet och blif kammarherre, så får ni se hur godt det gör. Cholerine har äfven visat sig nu, som i höstas, äfvensom bröstlidanden och halsflusser, men någon egentlig farsot vet man ej af. Att koleran åter visat sig i Moskva och att svenska regeringen i följd deraf förklarat alla sydfinska hamnar från Hangöudd österut för misstänkta, får man veta af tidningarna. Sednaste annonser tillägga, att ångfartygen icke mera gå från Åbo till Stockholm, i anseende till 5 dygns karantän, som der erfordras. Men ehuru ingen kan med visshet försäkra att koleran, som af några hitväntas i Augusti eller slutet på Juli, skall uteblifva, så är detta åtminstone likaså möjligt, som att den kommer. Man gjorde förlidet år den lugnande erfarenhet, att dess intensitet märkbart aftog ju längre den gick mot vester och norr, och ganska möjligt är det att den lokaliserar sig här och der i östern, utan att på allvar uppsöka sina gamla fjät. Detta hindrar dock ej att taga nödiga försigtighetsmått, utan att, som Svenskarne förlidet år, fjeska tillvägs i alla väderstreck.
4 Underliga tankesprång! Jag ser att vi kommo från ett lofqväde öfver våren till koleran.
5 För att då genast återkomma till det gladare kapitlet, vill jag erinra om ett af månadens evenemanger, studenternes majfest Floras dag. Den var i alla afseenden lyckad och utföll till allmän tillfredsställelse. Rätt uppfattad, är en sådan fest tillika en folkfest, och så tog man den ock, ty alla samhällsklasser, från geheimerådet till isvoschiken, voro med derom, naturligtvis till en stor del som åskådare. Men ochså dessa blefvo ej lottlösa. Nog kun|42 3|na studenterne dricka och röka, det vore obilligt att bestrida, men när man uppger att, förutom konjak, bränvin till supern, att förtiga mjöd och öl i oändlighet, omkring 500 kannor punsch, karolina och bischoff samt 5 000konsekvensändrat/normaliserat cigarrer, utom kardustobak, gått åt, och detta allt innan midnatt, så kan Min Herre gissa, att det på sätt och vis var fri taffel för den respektiva allmänheten. Dervid hände sig, att mot slutet en hop slödder smög sig in på ängen, tjufpojkar nappade åt sig smörgåsar och cigarrer, käringar plockade glas i förklädena – 600 glas uppgåfvos som söndrade och förkomna, – och slutligen mot morgonen, när endast tillställare och vaktmästare voro qvar, infann sig en skara trashankar från Gammelstaden för att, mir nix dir nix, utan vidare omsvep tillegna sig ankaren och buteljer. De tappre vaktmästarne drefvo fienden med förlust tillbaka, utan att »de våra» förlorade en enda man; men bataljerna och snatterierna visa nödvändigheten af vissa försigtighetsåtgärder en annan gång. Med mera vana skall säkerligen äfven kostnaden minskas; nu uppgick den till omkr. 900 Rub. S:r.rubel silver
6 Apropos af folkfester, här var för ett par år sedan fråga om folknöjen. Det arrangerades då en kapprodd, hvilken, jag vill minnas, var ganska munter. Sedan dess har dock intet gjorts för de fattigare klassernas nöje, om jag undantager att militärmusik nu oftare än förr spelat i promenaderna, hvilket med all tacksamhet för herrar chefer bör erkännas. Men i allmänna promenaden t. ex., den som dock om vackra söndagseftermiddagar hvimlar af tusen brokiga grupper, der finnes för de ringare klasserna icke så mycket som en pipa tobak eller ett glas öl eller en pepparkaka, ja icke en bänk att sitta uppå, när de tröttnat att trampa i den med det vanliga oförnuftiga öfverflödet på gångarna utbredda sanden. Gif arbetaren en glad stund, och han glömmer för den mycket, som han lägger på minnet när han ser sig åsidosatt.
7 Medan jag skrifver, når till mina öron musiken af finska gardet, som mönstras på kaserntorget. Det är en rask trupp, som skall göra det finska namnet heder, ifall det i år skulle gästa något allvarsamare än ett lustläger. När bataljonen skall aftåga, är okändt.
8 Ridderskapet och adelns deputerade ha sammanträdt för att öfverlägga om bästa sätt att använda sin betydliga kassa m. m. Det förljudes att man funnit lämpligast att för medlen uppbygga ett riddarhus. – Ny direktion är vald, sedan förra afträdt.
9 Vid universitetet sker fredagen den 2 Juni rektorsval.
10 Bland literära nyheter nämnes Hr Cygnæi dessa dagar utkommande parentation öfver professor Nervander. Musikaliskt nytt är Hr Pacii musik till »Vårt land», hvilken i morgon utkommer. Inkomsten deraf lärer komma att erbjudas Finska literatursällskapet. Hr Liewendahl lefvererar stentrycket gratis. – N:o 3 af »Literaturbladet» innehåller bland annat en tidningsrevy. Naturligtvis affärdas H:fors Tidningar med epitheten »ledsama, andelösa, ofruktbara» m. m. Gammal kärlek rostar aldrig. Med rätta prisas »Suometar». Äfven der detta blad understundom går till den ensidighet, som ofta åtföljer ifvern för en god sak, visar det nerf, raskhet och värma. Suometar förtjenar visserligen en bättre uppmuntran.
11 I musik har man profiterat af Symphoni- och Sångföreningarnes sista concerter för denna sejour, hvarförutom Fröken Boye i dag ger en concert.
12 I theaterväg har den förväntade rika skörden på sällskapsspektakler och originalpjeser tyvärr torkat in. I stället har Fru Åkerström annonserat en slutbal. Men hvarken konstmakare eller värdshusvärdar ha, som vanligt, ansträngt sin odödliga verksamhetoriginal: versamhet för att erbjuda publiken några sublima förströelser. De måtte ha blifvit stumma af häpnad, äfven de, öfver tidens kuriösa politik, liksom jag nyligen hörde en privatist, som beredde sig till studentexamen, undskylla sig för sin moraliserande lärare med »huru tycker magistern nu ochså att man skall hinna läsa, när så mycket underligt tilldrager sig i Wien, Berlin och Paris!»
13 Det är som Tysken säger: »nur nicht politisch!» Jag har gjort en visa om det, sade Jovial.
14 Lefväl, Min Herre, och tacka ni er himmelska lycka att ni sitter i fred och ro i Besarabien. Jag hoppas att Turkarne hålla sig beskedliga, ty skickar man er mot dem, så beklagar jag deras – seraljer. Au revoir!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
5.
1848 Maj 31.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Min Herre, vi lefva i frågornas tid. Jag talade sednast om korsande rykten, än här, än annorstädes. Här har det tusentungiga ryktet i någon mån lagt band på sin språklåda, men inne i landet gå vidunderliga föreställningar, fortfarande i svang. Än är det Turken, än Svensken, som antågar, än äro alla hamnar stängda, alla skepp förbjudna att segla o. s. v. En af mina vänner, en prest i de nordöstra landsändarna, säger sig vid alla bröllopp vara öfverhopad med frågorna: »mitä kuulu?» »Oleko rauha Suomessa?» »Voi mikä nyt liene olla mailman tila?» »Joko hän elää vielä, se vanha Punaparta?» o. s. v. Naturligtvis gaf min vän de mest lugnande försäkringar, men nyfikenheten var engång väckt och samma frågor upprepades ånyo nästa gång.
3 Örlig och ofred derhän – jag älskar mera att tala om Finlands vackra vår. Aldrig i mannaminne – och mannaminne går icke långt tillbaka nuförtiden när man lefver för dagen – aldrig erinrar man sig en sådan Juni i Maj. Redan den 8:de ankom svalan, precis samma dag som till Lund. Hvitsippan väntade icke ens på Maj; den 22:dra slog häggen i blom; samma dag höll hafsvattnet 19° Cels. Nästan hela veckan från d. 15 till den 22:dra hade man Julitemperatur; alla träd löfvades, alla gräsplaner klädde sig i den yppigaste grönska, i botaniska trädgården slog man hö. Men den 22:dra slog väderleken om i regn, blåst och kyla, som fortfor hela den veckan, och en mil härifrån snögade det. Nödtvungen återtog man vinterplaggen, frossorna triumferade, katarrherna jubilerade, snufvorna nöso hvart man kom. Frossorna ja! Det är lätt sagdt det, Min Herre, men var så god och ät kina några veckor och håll diet och blif kammarherre, så får ni se hur godt det gör. Cholerine har äfven visat sig nu, som i höstas, äfvensom bröstlidanden och halsflusser, men någon egentlig farsot vet man ej af. Att koleran åter visat sig i Moskva och att svenska regeringen i följd deraf förklarat alla sydfinska hamnar från Hangöudd österut för misstänkta, får man veta af tidningarna. Sednaste annonser tillägga, att ångfartygen icke mera gå från Åbo till Stockholm, i anseende till 5 dygns karantän, som der erfordras. Men ehuru ingen kan med visshet försäkra att koleran, som af några hitväntas i Augusti eller slutet på Juli, skall uteblifva, så är detta åtminstone likaså möjligt, som att den kommer. Man gjorde förlidet år den lugnande erfarenhet, att dess intensitet märkbart aftog ju längre den gick mot vester och norr, och ganska möjligt är det att den lokaliserar sig här och der i östern, utan att på allvar uppsöka sina gamla fjät. Detta hindrar dock ej att taga nödiga försigtighetsmått, utan att, som Svenskarne förlidet år, fjeska tillvägs i alla väderstreck.
4 Underliga tankesprång! Jag ser att vi kommo från ett lofqväde öfver våren till koleran.
5 För att då genast återkomma till det gladare kapitlet, vill jag erinra om ett af månadens evenemanger, studenternes majfest Floras dag. Den var i alla afseenden lyckad och utföll till allmän tillfredsställelse. Rätt uppfattad, är en sådan fest tillika en folkfest, och så tog man den ock, ty alla samhällsklasser, från geheimerådet till isvoschiken, voro med derom, naturligtvis till en stor del som åskådare. Men ochså dessa blefvo ej lottlösa. Nog kun|42 3|na studenterne dricka och röka, det vore obilligt att bestrida, men när man uppger att, förutom konjak, bränvin till supern, att förtiga mjöd och öl i oändlighet, omkring 500 kannor punsch, karolina och bischoff samt 5 000konsekvensändrat/normaliserat cigarrer, utom kardustobak, gått åt, och detta allt innan midnatt, så kan Min Herre gissa, att det på sätt och vis var fri taffel för den respektiva allmänheten. Dervid hände sig, att mot slutet en hop slödder smög sig in på ängen, tjufpojkar nappade åt sig smörgåsar och cigarrer, käringar plockade glas i förklädena – 600 glas uppgåfvos som söndrade och förkomna, – och slutligen mot morgonen, när endast tillställare och vaktmästare voro qvar, infann sig en skara trashankar från Gammelstaden för att, mir nix dir nix, utan vidare omsvep tillegna sig ankaren och buteljer. De tappre vaktmästarne drefvo fienden med förlust tillbaka, utan att »de våra» förlorade en enda man; men bataljerna och snatterierna visa nödvändigheten af vissa försigtighetsåtgärder en annan gång. Med mera vana skall säkerligen äfven kostnaden minskas; nu uppgick den till omkr. 900 Rub. S:r.rubel silver
6 Apropos af folkfester, här var för ett par år sedan fråga om folknöjen. Det arrangerades då en kapprodd, hvilken, jag vill minnas, var ganska munter. Sedan dess har dock intet gjorts för de fattigare klassernas nöje, om jag undantager att militärmusik nu oftare än förr spelat i promenaderna, hvilket med all tacksamhet för herrar chefer bör erkännas. Men i allmänna promenaden t. ex., den som dock om vackra söndagseftermiddagar hvimlar af tusen brokiga grupper, der finnes för de ringare klasserna icke så mycket som en pipa tobak eller ett glas öl eller en pepparkaka, ja icke en bänk att sitta uppå, när de tröttnat att trampa i den med det vanliga oförnuftiga öfverflödet på gångarna utbredda sanden. Gif arbetaren en glad stund, och han glömmer för den mycket, som han lägger på minnet när han ser sig åsidosatt.
7 Medan jag skrifver, når till mina öron musiken af finska gardet, som mönstras på kaserntorget. Det är en rask trupp, som skall göra det finska namnet heder, ifall det i år skulle gästa något allvarsamare än ett lustläger. När bataljonen skall aftåga, är okändt.
8 Ridderskapet och adelns deputerade ha sammanträdt för att öfverlägga om bästa sätt att använda sin betydliga kassa m. m. Det förljudes att man funnit lämpligast att för medlen uppbygga ett riddarhus. – Ny direktion är vald, sedan förra afträdt.
9 Vid universitetet sker fredagen den 2 Juni rektorsval.
10 Bland literära nyheter nämnes Hr Cygnæi dessa dagar utkommande parentation öfver professor Nervander. Musikaliskt nytt är Hr Pacii musik till »Vårt land», hvilken i morgon utkommer. Inkomsten deraf lärer komma att erbjudas Finska literatursällskapet. Hr Liewendahl lefvererar stentrycket gratis. – N:o 3 af »Literaturbladet» innehåller bland annat en tidningsrevy. Naturligtvis affärdas H:fors Tidningar med epitheten »ledsama, andelösa, ofruktbara» m. m. Gammal kärlek rostar aldrig. Med rätta prisas »Suometar». Äfven der detta blad understundom går till den ensidighet, som ofta åtföljer ifvern för en god sak, visar det nerf, raskhet och värma. Suometar förtjenar visserligen en bättre uppmuntran.
11 I musik har man profiterat af Symphoni- och Sångföreningarnes sista concerter för denna sejour, hvarförutom Fröken Boye i dag ger en concert.
12 I theaterväg har den förväntade rika skörden på sällskapsspektakler och originalpjeser tyvärr torkat in. I stället har Fru Åkerström annonserat en slutbal. Men hvarken konstmakare eller värdshusvärdar ha, som vanligt, ansträngt sin odödliga verksamhetoriginal: versamhet för att erbjuda publiken några sublima förströelser. De måtte ha blifvit stumma af häpnad, äfven de, öfver tidens kuriösa politik, liksom jag nyligen hörde en privatist, som beredde sig till studentexamen, undskylla sig för sin moraliserande lärare med »huru tycker magistern nu ochså att man skall hinna läsa, när så mycket underligt tilldrager sig i Wien, Berlin och Paris!»
13 Det är som Tysken säger: »nur nicht politisch!» Jag har gjort en visa om det, sade Jovial.
14 Lefväl, Min Herre, och tacka ni er himmelska lycka att ni sitter i fred och ro i Besarabien. Jag hoppas att Turkarne hålla sig beskedliga, ty skickar man er mot dem, så beklagar jag deras – seraljer. Au revoir!