2 Nåväl, min herre, vi ha då kommit så långt som till sommaren år 1848. Hur tycker ni verlden ser ut?
3 När solen bränner och flugorna stinga, när barnen stoja och annars allvarliga menniskor rasa i öfverdåd, då brukar man säga: de rifva upp ruskväder! Hvad menar ni nu om solhettan och flugstingen och det stora stojet rundtomkring? Blir det åska eller hvad? Ovädret rasar ju redan mångenstädes.
4 1830 var julirevolutionen, belgiska revolutionen, polska revolutionen, och samma år nalkades koleran öfver Ryssland och Turkiet det öfriga Europa. Julirevolutionen och hvad derpå följde var en barnlek mot detta års omstörtningar. Jag anmärker blott, jag spår icke.
5 Nej jag spår icke, ty i våra dagar stå de gamla märken icke mer. Verldshändelserna hafva en större betydelse än att vara blotta förebud till en pest. Om derföre koleran, som står vid Rysslands vestra gräns och i Vallachiet, skulle framgå på sin förra stråt, så vill jag ej unna jesuiterna den skadeglädjen att säga: »sen, detta är himlens straff för det ni utdrifvit de fromme fäderne af Loyolas lära!» Men väl tror jag, att inga härar och inga nya konstitutioner så ögonblickligen skulle förmå bringa de upprörda passionerna till sans, som denna fruktade gissel i försynens hand.
6 Jag har börjat med detta något ruskiga ämne, emedan det i denna stund är i hvars mans mund. Till landsorterna och i Reval spridde sig redan i början af Juni rykten om kolerafall i Helsingfors. Anledningen var troligen den, att till följd af förkylning, ett fall af den sporadiska koleran vid samma tid här lärer ha inträffat. Ni torde veta att denna sjukdom med den asiatiska har endast namnet och några symptomer gemensama, men för resten alldeles icke är smittosam och förekommer än här, än der i enstaka fall, utan vidare påföljder. Här tillfrisknade patienten om några timmar. Sedan dess har helsotillståndet, med undantag af frossorna och typhus, som tyckes ha inqvarterat sig i några enstaka hus, varit temligen godt. Icke heller nu gör man sig några öfverdrifna farhågor; man fogar sina anstalter, inrättar lazaretter och på Blekholmen en 6 timmars observationskarantän och är lugn. Ty dels är det likaså möjligt att farsoten icke kommer, som att den kommer; dels vet man att den i våra glest befolkade bygder visar sig oändligt mycket lindrigare än i stora städer, der en mängd menniskor bo trångt sammanpackade i illa försedda rum och osund luft.
7 Farsotens annalkande måste naturligtvis inverka på antalet af resande österifrån. Man har väntat antingen ovanligt få eller ovanligt många. Ehuru hittills endast omkring 400, domestiker inberäknade, här inträffat land- och sjövägen, tros nästa ångfartyg komma öfverlastade. Ett ryckte förmäler att 2 000konsekvensändrat/normaliserat Petersburgare antecknat sig för utflygter med ångfartygen. Till Reval ha väl flera ankommit än hit, men de flesta ha spridt sig inåt provinsen så att Revals bad ännu är snarare mindre än mer freqventerade, i jemförelse med Helsingfors.
8 Ni kan föreställa er att spekulationerna med rums uthyrande äro i full gång. På alla fönster blänka hvita lappar med orden »zu vermiethen, покой och à louer. En spekulant, som fann detta bete alltför vanligt, ville|50 3| utsätta en begärligare lockmat och skref: hübsche Zimmer und niedriger Preis. Jag passerade förbi huset för ett par dagar sedan. En handelsbokhållare stod utanför på gatan och betraktade lappen med ironiskt småleende. »Hvad står der?» frågade jag och stod alldeles okunnig. »Åh», svarade bokhållaren med öfverlägsen min, »den enfaldiga karlen här skrifver på fönstret: vackra rum och nedrigt pris!»
9 Brunnsgästernas antal, som d. 16 dennes började med 26, hade i dag på morgonen stigit till 94 och går sannolikt i morgon redan öfver 100. Furstinnor och andra förnäma damer glänsa äfven nu i brunnssalongen. Som vanligt, har sällskapstonen der i början icke varit så ledig man skulle önska, men det tar sig väl, och de första brunnssoiréerna ha varit ganska besökta.
10 En inrättning, som här saknas och som lämpligen kunde ställas i förening med badinrättningens simhus, är en simskola. Slik exercis har sin goda nytta. Att den saknas, det vill jag likväl ej skylla bad-direktionen för, ty vid inrättningens första början fördjupades just för detta ändamål en dam i berget invid simhusen och en simlärare antogs med garanti för en liten summa – jag vill minnas 50 Rub. S:rrubel silver för sommarn. Då likväl få elever anmälde sig, att icke ens denna summa inflöt, afstadnade företaget. Unga embetsmän och handlande, som i staden qvarstadna, kunde dock lätteligen genom subskription bereda sig denna öfning. Lokal finnes ju.
11 Edra ståndsbröder, finska gardet, äro afmarscherade till lägret vid Krasnoje och lära äfven nu haft lyckan tillvinna sig en nådig uppmärksamhet. Finska linieskeppet Leipzig är, jemte sin division, ute på kryss i de danska farvattnen.
12 Tidigare än vanligt såg man här kadetter från Fredrikshamn. De hade fått sin sommarpermission en vecka förr än annars, i anseende till den bekanta nådiga tillåtelsen för alla kadetter, som fyllt 18 år, att med officersgrad ingå vid ryska armén. Omkring 45 kadetter, hvaribland äfven från tredje klassen, hade uppnått den bestämda åldern och största delen begagnade detta tillfälle till hastig befordran. Dock lärer endast högsta klassen, som ändock nu skulle afgått, ha vunnit inträde i rangkorpserna.
13 Vid universitet har under månaden skett rektorsombyte. Professor Rein utvaldes dertill d. 2 dennes, hvarefter studenterne om aftonen helsade sin nye chef med sång och af honom helsades tillbaka med den önskan, att han tre år hädanefter måtte äga deras tillgifvenhet och förtroende likasom nu. Den 21 Juni skedde med öfliga ceremonier rektorsombytet i univ:s solennitetssal, dervid afträdande rektor, Prof. Lagus, efter ett latinskt tal De forma judiciorum publica et populari, till sin eftertädare öfverlemnade embetets insignier: den röda kappan, silfverspirorna, signetet, matrikeln, statuterna samt nycklarna till konsistoriirummet, skattkammaren och carcer. – Docenten af Bruner har blifvit utnämnd till adjunkt i grekiska och romerska literaturen.
14 För resten var terminens slut utmärkt genom ett ovanligt stort antal nyblifne studenter, nemligen 102 (af 110, som anmälde sig till examen), det högsta antal, som någonsin vid universitetet vunnit lyran under en termin. Af dessa 102 voro 56 gymnasister, nemligen 16 från Borgå, 2 från Wiborg, 11 från Kuopio, 9 från Vasa och 16 ifrån Åbo gymnasier, 5 lyceister och 49 privatister. Sista examensutslaget föll d. 26 om aftonen, sedan pröfningen fortgått dagligen omkr. 10 timmar i 3 veckors tid.
15 Sällskapet Pro Fauna & Flora Fennica har firat sin årsdag. En betydlig gåfva har under året influtit: bagaren Udelii fågelsamling, innehållande 54 slägten och 115 arter i 180 exemplar. Dermed följde 6 mammalier, en snäcksamling och ägg.
16 Åtskillig literatur, bland annat äfven den fördröjde »Väktaren», har under månadens lopp sett dagen. I den alltför tidigt bortgångne Hr A. C. Öhmans ställe synes Hr Lilja i Åbo blifva en befordrare för en börjande skön-literatur här i landet. Flera mindre arbeten i denna väg ha skådat dagen på hans förlag.
17 Theater och musik i deras, hvad skall jag säga, systematiska, normala, rigorösa betydelse, ha alldeles saknats. Deremot har man haft något ditåt på flera håll, nemligen
18 Alina Frasa, som tre qvällar i veckan uppträdt på Thölö i solo’s och pas de deux. Hon är ett täckt barn, den lilla Alina, och dansar med ett behag, ett uttryck, som i framtiden kunde blifva något utmärkt och vid hvilket vi här i detta tungfotade land äro aldeles ovana. Det har blifvit anmärkt att Thölö icke är rätta stället för en sådan talent, och så är det, ehuru dess publik om hvardagarna är mindre blandad, än om söndagarna. Det vare sagdt alldeles utan att förnärma Thölö – det stället har sina stora meriter, främst den, att röja en skymt af hvad man skulle kalla folknöjen, folklif, och det är godt att ett sådant ställe finns. Folk af alla klasser kunna der med nöje tillbringa en vacker aftonstund, men folk af alla klasser sentera icke en dans, som uppträder i egenskap af konst, emedan de mena att den ena »komedianten» icke är förmer än den andra. Derföre äro ock
19 Herrar Hasse och Alexander just de rätta för Thölö publik, ty lefvande ormar, »spanska snabblöpningar», luftballonger och konster på slak lina; sådant ligger inom allas omdömesförmåga och kan derföre roa alla. I söndags skickade dessa herrar en luftballong i höjden, ock efter någon väntan gick äfven montgolfieren »lodrätt emot Odens sal», men tycktes icke rätt väl trifvas i de höga regionerna, utan höll den juste milieu, som poeten rekommenderade åt Phaëton.
20 En konstmakare af förnämare slag är Hr Albert Schmidtoriginal: treblA tdimhcS, som åker omkring med ett par små »arabiska» ölänningar eller öländska araber och i brunnssalongen roar den eleganta verlden med buktaleri och hokuspokus. Hr Schmidt lofvar »just ingenting», men säger sig vilja hålla desto mer, och verkligen talar han med virtuosité i magen. Han har en spiritus familiaris, som heter Wilhelm och med hvilken han konverserar än genom väggen, än genom dörren, fönstret eller golfvet, och när Hr S. lutar sig ned och ropar: »Wilhelm, bist du da? warum komst du nicht hinauf?» svarar en tydelig röst under golfvet: »ich bin so bang für die Damen.»konsekvensändrat/normaliserat – De flesta af Hr S:s finter har man sett Bosco, Frickel och Figer göra, men en är finurlig nog. Hr S. tar ett löst på bordet kastadt täcke; »es ist so ein Teppich, ganz leer», och dervid skakar och vänder han det på alla sidor, kastar det sedan öfver axlarna, gör ett par krumbugter och framta|50 4|ger derpå undan täcket först en och sedan en annan stor glasskål, båda fyllda till brädden med vatten, hvari stora fiskar simma.
21 Midsommaraftonen var mulen, lugn och något kylig, likasom hela den veckan. På Thölö viken och bergen rundtomkring brunno åter många kokkor, raketter och svärmare blänkte i luften, kanoner och handgevär smattrade och Hr Hohmuths hornmusik spelade Bellmaniana m. m. Lägger man dertill gungor och kägelspel och båtfärder och sorl af ett brokigt menniskohvimmel, så var det en tafla i sin sort. Midsommarmorgonen spelade samme Hr Hohmuth choralmusik upp i nya kyrkans torn, och de vackra tonerna sväfvade stilla bort öfver den sofvande staden.
22 Med allvarligare tankar än annars säger jag er denna gång mitt au revoir! Gud beskydde Finland och hägne dess framtid till allt ädelt, godt och stort!
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Från Helsingfors.
6.
1848 Juni 29.
1 Kapten Leopold i Bender.
2 Nåväl, min herre, vi ha då kommit så långt som till sommaren år 1848. Hur tycker ni verlden ser ut?
3 När solen bränner och flugorna stinga, när barnen stoja och annars allvarliga menniskor rasa i öfverdåd, då brukar man säga: de rifva upp ruskväder! Hvad menar ni nu om solhettan och flugstingen och det stora stojet rundtomkring? Blir det åska eller hvad? Ovädret rasar ju redan mångenstädes.
4 1830 var julirevolutionen, belgiska revolutionen, polska revolutionen, och samma år nalkades koleran öfver Ryssland och Turkiet det öfriga Europa. Julirevolutionen och hvad derpå följde var en barnlek mot detta års omstörtningar. Jag anmärker blott, jag spår icke.
5 Nej jag spår icke, ty i våra dagar stå de gamla märken icke mer. Verldshändelserna hafva en större betydelse än att vara blotta förebud till en pest. Om derföre koleran, som står vid Rysslands vestra gräns och i Vallachiet, skulle framgå på sin förra stråt, så vill jag ej unna jesuiterna den skadeglädjen att säga: »sen, detta är himlens straff för det ni utdrifvit de fromme fäderne af Loyolas lära!» Men väl tror jag, att inga härar och inga nya konstitutioner så ögonblickligen skulle förmå bringa de upprörda passionerna till sans, som denna fruktade gissel i försynens hand.
6 Jag har börjat med detta något ruskiga ämne, emedan det i denna stund är i hvars mans mund. Till landsorterna och i Reval spridde sig redan i början af Juni rykten om kolerafall i Helsingfors. Anledningen var troligen den, att till följd af förkylning, ett fall af den sporadiska koleran vid samma tid här lärer ha inträffat. Ni torde veta att denna sjukdom med den asiatiska har endast namnet och några symptomer gemensama, men för resten alldeles icke är smittosam och förekommer än här, än der i enstaka fall, utan vidare påföljder. Här tillfrisknade patienten om några timmar. Sedan dess har helsotillståndet, med undantag af frossorna och typhus, som tyckes ha inqvarterat sig i några enstaka hus, varit temligen godt. Icke heller nu gör man sig några öfverdrifna farhågor; man fogar sina anstalter, inrättar lazaretter och på Blekholmen en 6 timmars observationskarantän och är lugn. Ty dels är det likaså möjligt att farsoten icke kommer, som att den kommer; dels vet man att den i våra glest befolkade bygder visar sig oändligt mycket lindrigare än i stora städer, der en mängd menniskor bo trångt sammanpackade i illa försedda rum och osund luft.
7 Farsotens annalkande måste naturligtvis inverka på antalet af resande österifrån. Man har väntat antingen ovanligt få eller ovanligt många. Ehuru hittills endast omkring 400, domestiker inberäknade, här inträffat land- och sjövägen, tros nästa ångfartyg komma öfverlastade. Ett ryckte förmäler att 2 000konsekvensändrat/normaliserat Petersburgare antecknat sig för utflygter med ångfartygen. Till Reval ha väl flera ankommit än hit, men de flesta ha spridt sig inåt provinsen så att Revals bad ännu är snarare mindre än mer freqventerade, i jemförelse med Helsingfors.
8 Ni kan föreställa er att spekulationerna med rums uthyrande äro i full gång. På alla fönster blänka hvita lappar med orden »zu vermiethen, покой och à louer. En spekulant, som fann detta bete alltför vanligt, ville|50 3| utsätta en begärligare lockmat och skref: hübsche Zimmer und niedriger Preis. Jag passerade förbi huset för ett par dagar sedan. En handelsbokhållare stod utanför på gatan och betraktade lappen med ironiskt småleende. »Hvad står der?» frågade jag och stod alldeles okunnig. »Åh», svarade bokhållaren med öfverlägsen min, »den enfaldiga karlen här skrifver på fönstret: vackra rum och nedrigt pris!»
9 Brunnsgästernas antal, som d. 16 dennes började med 26, hade i dag på morgonen stigit till 94 och går sannolikt i morgon redan öfver 100. Furstinnor och andra förnäma damer glänsa äfven nu i brunnssalongen. Som vanligt, har sällskapstonen der i början icke varit så ledig man skulle önska, men det tar sig väl, och de första brunnssoiréerna ha varit ganska besökta.
10 En inrättning, som här saknas och som lämpligen kunde ställas i förening med badinrättningens simhus, är en simskola. Slik exercis har sin goda nytta. Att den saknas, det vill jag likväl ej skylla bad-direktionen för, ty vid inrättningens första början fördjupades just för detta ändamål en dam i berget invid simhusen och en simlärare antogs med garanti för en liten summa – jag vill minnas 50 Rub. S:rrubel silver för sommarn. Då likväl få elever anmälde sig, att icke ens denna summa inflöt, afstadnade företaget. Unga embetsmän och handlande, som i staden qvarstadna, kunde dock lätteligen genom subskription bereda sig denna öfning. Lokal finnes ju.
11 Edra ståndsbröder, finska gardet, äro afmarscherade till lägret vid Krasnoje och lära äfven nu haft lyckan tillvinna sig en nådig uppmärksamhet. Finska linieskeppet Leipzig är, jemte sin division, ute på kryss i de danska farvattnen.
12 Tidigare än vanligt såg man här kadetter från Fredrikshamn. De hade fått sin sommarpermission en vecka förr än annars, i anseende till den bekanta nådiga tillåtelsen för alla kadetter, som fyllt 18 år, att med officersgrad ingå vid ryska armén. Omkring 45 kadetter, hvaribland äfven från tredje klassen, hade uppnått den bestämda åldern och största delen begagnade detta tillfälle till hastig befordran. Dock lärer endast högsta klassen, som ändock nu skulle afgått, ha vunnit inträde i rangkorpserna.
13 Vid universitet har under månaden skett rektorsombyte. Professor Rein utvaldes dertill d. 2 dennes, hvarefter studenterne om aftonen helsade sin nye chef med sång och af honom helsades tillbaka med den önskan, att han tre år hädanefter måtte äga deras tillgifvenhet och förtroende likasom nu. Den 21 Juni skedde med öfliga ceremonier rektorsombytet i univ:s solennitetssal, dervid afträdande rektor, Prof. Lagus, efter ett latinskt tal De forma judiciorum publica et populari, till sin eftertädare öfverlemnade embetets insignier: den röda kappan, silfverspirorna, signetet, matrikeln, statuterna samt nycklarna till konsistoriirummet, skattkammaren och carcer. – Docenten af Bruner har blifvit utnämnd till adjunkt i grekiska och romerska literaturen.
14 För resten var terminens slut utmärkt genom ett ovanligt stort antal nyblifne studenter, nemligen 102 (af 110, som anmälde sig till examen), det högsta antal, som någonsin vid universitetet vunnit lyran under en termin. Af dessa 102 voro 56 gymnasister, nemligen 16 från Borgå, 2 från Wiborg, 11 från Kuopio, 9 från Vasa och 16 ifrån Åbo gymnasier, 5 lyceister och 49 privatister. Sista examensutslaget föll d. 26 om aftonen, sedan pröfningen fortgått dagligen omkr. 10 timmar i 3 veckors tid.
15 Sällskapet Pro Fauna & Flora Fennica har firat sin årsdag. En betydlig gåfva har under året influtit: bagaren Udelii fågelsamling, innehållande 54 slägten och 115 arter i 180 exemplar. Dermed följde 6 mammalier, en snäcksamling och ägg.
16 Åtskillig literatur, bland annat äfven den fördröjde »Väktaren», har under månadens lopp sett dagen. I den alltför tidigt bortgångne Hr A. C. Öhmans ställe synes Hr Lilja i Åbo blifva en befordrare för en börjande skön-literatur här i landet. Flera mindre arbeten i denna väg ha skådat dagen på hans förlag.
17 Theater och musik i deras, hvad skall jag säga, systematiska, normala, rigorösa betydelse, ha alldeles saknats. Deremot har man haft något ditåt på flera håll, nemligen
18 Alina Frasa, som tre qvällar i veckan uppträdt på Thölö i solo’s och pas de deux. Hon är ett täckt barn, den lilla Alina, och dansar med ett behag, ett uttryck, som i framtiden kunde blifva något utmärkt och vid hvilket vi här i detta tungfotade land äro aldeles ovana. Det har blifvit anmärkt att Thölö icke är rätta stället för en sådan talent, och så är det, ehuru dess publik om hvardagarna är mindre blandad, än om söndagarna. Det vare sagdt alldeles utan att förnärma Thölö – det stället har sina stora meriter, främst den, att röja en skymt af hvad man skulle kalla folknöjen, folklif, och det är godt att ett sådant ställe finns. Folk af alla klasser kunna der med nöje tillbringa en vacker aftonstund, men folk af alla klasser sentera icke en dans, som uppträder i egenskap af konst, emedan de mena att den ena »komedianten» icke är förmer än den andra. Derföre äro ock
19 Herrar Hasse och Alexander just de rätta för Thölö publik, ty lefvande ormar, »spanska snabblöpningar», luftballonger och konster på slak lina; sådant ligger inom allas omdömesförmåga och kan derföre roa alla. I söndags skickade dessa herrar en luftballong i höjden, ock efter någon väntan gick äfven montgolfieren »lodrätt emot Odens sal», men tycktes icke rätt väl trifvas i de höga regionerna, utan höll den juste milieu, som poeten rekommenderade åt Phaëton.
20 En konstmakare af förnämare slag är Hr Albert Schmidtoriginal: treblA tdimhcS, som åker omkring med ett par små »arabiska» ölänningar eller öländska araber och i brunnssalongen roar den eleganta verlden med buktaleri och hokuspokus. Hr Schmidt lofvar »just ingenting», men säger sig vilja hålla desto mer, och verkligen talar han med virtuosité i magen. Han har en spiritus familiaris, som heter Wilhelm och med hvilken han konverserar än genom väggen, än genom dörren, fönstret eller golfvet, och när Hr S. lutar sig ned och ropar: »Wilhelm, bist du da? warum komst du nicht hinauf?» svarar en tydelig röst under golfvet: »ich bin so bang für die Damen.»konsekvensändrat/normaliserat – De flesta af Hr S:s finter har man sett Bosco, Frickel och Figer göra, men en är finurlig nog. Hr S. tar ett löst på bordet kastadt täcke; »es ist so ein Teppich, ganz leer», och dervid skakar och vänder han det på alla sidor, kastar det sedan öfver axlarna, gör ett par krumbugter och framta|50 4|ger derpå undan täcket först en och sedan en annan stor glasskål, båda fyllda till brädden med vatten, hvari stora fiskar simma.
21 Midsommaraftonen var mulen, lugn och något kylig, likasom hela den veckan. På Thölö viken och bergen rundtomkring brunno åter många kokkor, raketter och svärmare blänkte i luften, kanoner och handgevär smattrade och Hr Hohmuths hornmusik spelade Bellmaniana m. m. Lägger man dertill gungor och kägelspel och båtfärder och sorl af ett brokigt menniskohvimmel, så var det en tafla i sin sort. Midsommarmorgonen spelade samme Hr Hohmuth choralmusik upp i nya kyrkans torn, och de vackra tonerna sväfvade stilla bort öfver den sofvande staden.
22 Med allvarligare tankar än annars säger jag er denna gång mitt au revoir! Gud beskydde Finland och hägne dess framtid till allt ädelt, godt och stort!