2 De dödligas öde beror af stjernorna. Det sade mig alltid den hederlige fänriken, som utgaf boken om huru »gamla märken stå». Det gör ingenting till saken att han studerat sin astrologi i almanackan; desto mera praktisk blef den. Han brukade ibland med mystisk uppsyn peka på de barbariska tecken, som föreställa planeter: ju flera der stötte tillhopa, desto säkrare kunde man vara på dusk och blåst. Var då god och betrakta andra och fjerde veckan i detta års Oktober; hvad hade icke salig fänriken der upptäckt! Merkurius, Venus, Mars, Saturnus, Uranus, Skorpionen, Solen, Månen, – korteligen hela firmamentet församladt till en enda konsert, hvars resultat icke blef spherernas harmoni, utan det mest upproriska oväder, som någonsin bragt ondt rykte öfver en mulen Oktoberdag.
3 Ty detta års Oktober har åtminstone icke varit »besser als sein Ruf». Storm efter storm har skakat sina mäktiga svarta vingar öfver hafvet och jagat dess vågor allt upp på torgen af Helsingfors. Än förgås vid Frankrikes kuster en vacker finsk skonert med plommon och vin; än spetsas på finska klippor ett engelskt fartyg lastadt med skenor för den nya jernvägen mellan Petersburg och Moskva. Än roar sig vindarnes konung att dränka ett par oskyldiga jakter med last af det slag, som endast landtmannen förstår att värdera; än spränger han i hårdhändt öfverdåd det väldiga förgyllda metallklotet ofvanför nya kyrkans kupol. Hela Helsingfors betraktar med synglas af alla dimensioner hans verk; man frågar sig hvilken mekanik, som skall varligen nedtaga denna metallmassa och, efter dess hopfogande, åter upplyfta den på dess plats under det stora glänsande och fullkomligt oskadade korset. Derom bekymrar han sig föga, den vilde iskalle stormkonungen; han går ut till sjöss att söka nya rof, och alla damernas vackra sidentyger må akta sig på hemvägen från Lübeck. Hengist, som kom derifrån för åtta eller tio dagar sedan, kämpade i 48 timmar mot alla lössläppta väder ur Eoli säck; en sjö tog med sig ett stycke af skorstenen; en annan spolade öfver machineriet; bland passagerarne funnos de som redan sade farväl åt lifvet; dock slog sig fartyget med jernkraft igenom, och landstigne begrofvo passagerarne minnet af sina vedermödor uti friska ostron och lübsk champagne.
4 Roar det er att höra Murtajas äfventyr?
5 Murtaja afgick fredagen den 25:te från Åbo med 90 passagerare, deribland Hr P. Deland med hela sin trupp. Fredagsafton begynte stormen, och fartyget ankrade vid Hangöudd icke långt från fästningen. Här låg man 3½ dygn till tisdagsmorgon, då resan fortsattes och Ekenäs fick ett kort besök. Onsdagen kom man icke längre än till Porkala och thorsdagen kl. 10 f. m., efter en resa af 6 dygn och 3 timmar, till Helsingfors. De flesta dagarna var hafvet ursinnigt; stormen hven, snön yrde, regnet nedstörtade i strömmar. Stackars passagerare! utropar ni. Åh, det gick likväl för sig under däck, der man hade värma, goda varor och framförallt godt sällskap; värre var det på däck. Till all lycka var Murtaja försedt med kaptenens enskilda vinterförråd; så uppstod ingen brist, och alla passagerarne prisa med en mun fartygets chef. – Man berättar att ett af verldens största ångskepp, det berömda British Queen, varit ute i Finska viken under samma storm på resa till Kronstadt.
6 Dock nog af salt vatten och sjökrig; vi vilja återvända dit, der vi åtminstone hafva fast mark under fötterna. Ni vet att förliden sommar var i Petersburg en stor exposition af slöjd- och landtbruksprodukter. Inbjudningen till finske ekonomer att deri deltaga blef icke så alldeles utan resultat, som väl en och annan lärer förmodat i sina alltför modesta föreställningar om eget lands produktioner. Man finner i den af 2 394konsekvensändrat/normaliserat numror bestående expositionskatalogens första del 66 numror finska artiklar, från gråsten och sand ända till åkerbärslikör, Wiborgskringlor, kläden och tröskmaschiner. De flesta, eller 52 numror, voro insända från Wiborgs län, 8 från Nyland, 1 från finska hushållningssällskapet, 1 från Mustiala, 2 från Tavastehus län, 1 från Gamla Carleby och 1 från Petersburg. Flera insända artiklar saknas och torde ingå i andra delen. Emellertid finner man att Finland icke stadnat som fullkomligt passiv åskådare; konsten att föra sitt pund till torgs begynner att långsamt repa sig också här, och hvem tviflar uppå att den har sin nytta? Jag har den djerfheten att tro, det landtbruksmötena skulle ansenligt vinna i gagn och betydelse, om med dem förenades landtbruksexpositioner, hvilka sedan efterhand kunde utsträckas till slöjdartiklar och all industri.
7 På den stora verldsexpositionen i London 1851 ha, säger man, vissa länder förbehållit sig ett visst utrymme för sina produkter, somliga 1 000konsekvensändrat/normaliserat qvadratfot, andra mindre, andra mer. Huru många fot ämnar Finland förbehålla sig? Jag ber er, min fröken, att icke draga edra vackra läppar till ett alltför malitiöst leende vid denna fråga. Vår indu|87 3|stri är ännu i sin barndom, och derföre skickar man till London dess linda af premielärft; men tro mig, redan medvetandet att också ha spelat en roll, om än en ringa, på verldsmarknaden, skall väcka detta frysande barn, vår börjande slöjd, till nytt lif med utsigt att eröfra en framtid, också det. För öfrigt går här ett tal, att hushållningssällskapets lärfter icke äro den enda finska artikel*)Kunde icke Hr Hjertas vatten-kondensator och Hr Grenmans perpetuum mobile komma i fråga? Sättarens anm., som afgår till London, och glädjande vore om ej så vore.
8 För första gången i Finland ha vänner af landthushållningen haft nöjet höra detta ämne publikt föredragas, under våren i Åbo och under hösten här, af Hr Cajander. Det kunde förutses, att det talrikare auditorium nyfikenheten i början lockade till föredragen snart skulle glesna, ty deras antal är icke stort, som möda sig med theorier utan utrymme att tillämpa dem. Studerande ungdomen åter synes icke vara böjd att från sina fyra fakulteter divergera till en femte. Lägger man härtill Hr Cajanders mindre ledighet i svenska språket och ett sätt att kalkylera, i hvilket affärsmän icke alltid kunnat instämma, så finner ni uti allt detta förklaringen, hvarföre dessa föredrag, oaktadt ämnets stora intresse och den föredragandes obestridliga insigter, icke förmått tillvinna sig en talrikare publik. Man gjorde likväl orätt uti att för denna början misströsta om en framtid för hvad jag tagit mig friheten kalla universitetets omätligt vigtiga femte fakultet, af hvilken landthushållningen utgör en hufvuddel: nationalekonomin. Den dag skall komma, när andra med mera framgång och för större kretsar skola uppträda med samma ämne; men Hr Cajanders förtjenst att först hafva brutit isen, först hafva haft mod att introducera den blyga, hos oss ännu i becksöm och vadmal gående landthushållningen inför en parfymerad och glacéhandskad hufvudstadspublik, denna förtjenst är emellertid stor nog att försäkra Hr C. om en varaktig plats i det finska jordbrukets annaler, en plats, hvilken Hr C. dessutom skall veta att förvärfva äfven uppå praktikens område.
9 Universitetets inskription den 12 Okt. visade den höga ziffran af 462 (i katalogen 460) närvarande studenter. Ovanlig förr, begynner denna ziffra nu att blifva vanlig, och detta är godt, ty för hög kan den aldrig blifva. De blifvande professorerne i orientaliska språken och literaturen samt finska språket (och literaturen?) hafva under månaden disputerat, båda för ett auditorium lika talrikt ända till trängsel, som inkompetent i ämnet ända till innanläsningen. I sanning icke underligt, då, populärt taladt, det ena ämnet svettades af Arabiens hetta och det andra skälfde af Siberiens köld. En bland de lärare, hvilka denna termin hafva största antalet åhörare, är Adjunkten Dr Törnegren, hvars föreläsningar behandla den moderna skönliteraturen.
10 I Helsingfors qvardröja öfver vintern flera utlänningar, bland dem Fransmannen Leouzon LeDuc, hvars i Paris utgifna arbete La Finlande berättigar författaren till vår erkänsla, emedan det är det första, som till Frankrike spridt någon kännedom om vårt aflägsna land. Hr LeDucs planer gå nu längre och omfatta en utförlig »Histoire litéraire du Nord»tillagt av utgivaren, om jag ej misstager mig, ämnad att utgöra 14 band, af hvilka det första, en magnifik volym i imperial oktav, innehållande Frithiofs Saga, Axel och Nattvardsbarnen, sistlidne vår utkommit i Paris.
11 Fru Nissen-Salomans besök är att anse som månadens musikaliska evenement. Omdömet om hennes konst har utfallit mera svalt beundrande, än enthusiastiskt varmt, men ingen nekar att ju denna konst är en ovanlig företeelse. Man hade derföre önskat se Fru N. S. med mera aktning nämnd af en okänd, men illa disponerad insändare i Å. T. N:o 83. Om sångerskans blifvande framgång i Petersburg äro tankarna delade; man fruktar att Madame Viardot gjort terrängen inpraktikabel för alla medtäflerskor. För öfrigt bekräftades genom Fru N. S:s båda konserter i Helsingfors – af hvilka till den ena såldes 779 biljetter, till den andra knappt 250 – den gamla erfarenhet att den verkligt musikaliska publiken här är rätt fåtalig. Nyfikenhet och tillfredsställelsen att i sin mån kunna fälla omdöme om en berömd personlighet fylla vid sådana tillfällen en konsertsal, men lemna den andra glest besatt.
12 Äfven Hr v. Königslöw har afrest från Helsingfors, och konsertmusiken vore nu enka efter sommarens smekmånader, derest icke Symfoniföreningen uppträder att fylla tomrummet. Att detta sker, och sker rätt snart, derom har man ett till visshet gränsande hopp. Man kan säga att Symfoniföreningen, med dess solida produktioner och tillgänglighet äfven för den mindre bemedlade, blifvit för Helsingfors ett verkligt behof, och uppfyllandet deraf kan icke stöta på andra svårigheter, än den att sammanbringa instrumentala resurser tillräckliga för ändamålet. Dessa, hoppas man, skola äfven fås, ehuru Hr Ganzauges resa i afsigt att anskaffa ett musikaliskt kapell icke haft önskadt resultat*)Hr G. har som några tidningar uppgåfvo, varit utsänd af Symfoniföreningen; men att föreningen intresserat sig för framgången af hans företag, är naturligt..
13 Sedan Hr Hessler lemnade Helsingfors, har publiken under snart fyra veckors hvila hunnit samla kontanta krafter till en ny theatersejour. Denna kulna mörka tid är för theatern den tacksamaste, och det är både derföre samt i åtanke af så många utmärkta prestationer under föregående sejourer, som Helsingfors i detta ögonblick helsar Hr Pierre Deland med familj och följeslagare välkomna åter inom dess område. Hr Deland åtföljes af fru och dotter. Hr Lagerqvist med fru, Hr Isberg med fru, Hr Lindström med fru, Hrr Happe och Schwartz samt Mamsellerna Rosengren och Bergnehr, alla bekanta för Helsingfors publik. Nya deremot äro Hr Scheele med fru samt, såvidt jag kan erinra mig, äfven Hrr Södergren, Wiberg och Gräntz. Hrr Åhman och Pousette hafva öfvergått till Hr Stjernströms trupp.
14 Återstår att se om vi nu få några nya pjeser på inhemsk botten. Ack min fröken, allmänheten är mild som ett lam, men tidningarna äro grymma som tigrar. Lycka att båda äro så nyfikna.
15 Au revoir.
*)Kunde icke Hr Hjertas vatten-kondensator och Hr Grenmans perpetuum mobile komma i fråga? Sättarens anm.
*)Hr G. har som några tidningar uppgåfvo, varit utsänd af Symfoniföreningen; men att föreningen intresserat sig för framgången af hans företag, är naturligt.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 8.
Storm. Hengist. Murtaja. Expositioner. Cajander. Universitetet. LeDuc. Nissen. Symfoniförening. Deland.
1850 Oktober 31.
1 Min Fröken!
2 De dödligas öde beror af stjernorna. Det sade mig alltid den hederlige fänriken, som utgaf boken om huru »gamla märken stå». Det gör ingenting till saken att han studerat sin astrologi i almanackan; desto mera praktisk blef den. Han brukade ibland med mystisk uppsyn peka på de barbariska tecken, som föreställa planeter: ju flera der stötte tillhopa, desto säkrare kunde man vara på dusk och blåst. Var då god och betrakta andra och fjerde veckan i detta års Oktober; hvad hade icke salig fänriken der upptäckt! Merkurius, Venus, Mars, Saturnus, Uranus, Skorpionen, Solen, Månen, – korteligen hela firmamentet församladt till en enda konsert, hvars resultat icke blef spherernas harmoni, utan det mest upproriska oväder, som någonsin bragt ondt rykte öfver en mulen Oktoberdag.
3 Ty detta års Oktober har åtminstone icke varit »besser als sein Ruf». Storm efter storm har skakat sina mäktiga svarta vingar öfver hafvet och jagat dess vågor allt upp på torgen af Helsingfors. Än förgås vid Frankrikes kuster en vacker finsk skonert med plommon och vin; än spetsas på finska klippor ett engelskt fartyg lastadt med skenor för den nya jernvägen mellan Petersburg och Moskva. Än roar sig vindarnes konung att dränka ett par oskyldiga jakter med last af det slag, som endast landtmannen förstår att värdera; än spränger han i hårdhändt öfverdåd det väldiga förgyllda metallklotet ofvanför nya kyrkans kupol. Hela Helsingfors betraktar med synglas af alla dimensioner hans verk; man frågar sig hvilken mekanik, som skall varligen nedtaga denna metallmassa och, efter dess hopfogande, åter upplyfta den på dess plats under det stora glänsande och fullkomligt oskadade korset. Derom bekymrar han sig föga, den vilde iskalle stormkonungen; han går ut till sjöss att söka nya rof, och alla damernas vackra sidentyger må akta sig på hemvägen från Lübeck. Hengist, som kom derifrån för åtta eller tio dagar sedan, kämpade i 48 timmar mot alla lössläppta väder ur Eoli säck; en sjö tog med sig ett stycke af skorstenen; en annan spolade öfver machineriet; bland passagerarne funnos de som redan sade farväl åt lifvet; dock slog sig fartyget med jernkraft igenom, och landstigne begrofvo passagerarne minnet af sina vedermödor uti friska ostron och lübsk champagne.
4 Roar det er att höra Murtajas äfventyr?
5 Murtaja afgick fredagen den 25:te från Åbo med 90 passagerare, deribland Hr P. Deland med hela sin trupp. Fredagsafton begynte stormen, och fartyget ankrade vid Hangöudd icke långt från fästningen. Här låg man 3½ dygn till tisdagsmorgon, då resan fortsattes och Ekenäs fick ett kort besök. Onsdagen kom man icke längre än till Porkala och thorsdagen kl. 10 f. m., efter en resa af 6 dygn och 3 timmar, till Helsingfors. De flesta dagarna var hafvet ursinnigt; stormen hven, snön yrde, regnet nedstörtade i strömmar. Stackars passagerare! utropar ni. Åh, det gick likväl för sig under däck, der man hade värma, goda varor och framförallt godt sällskap; värre var det på däck. Till all lycka var Murtaja försedt med kaptenens enskilda vinterförråd; så uppstod ingen brist, och alla passagerarne prisa med en mun fartygets chef. – Man berättar att ett af verldens största ångskepp, det berömda British Queen, varit ute i Finska viken under samma storm på resa till Kronstadt.
6 Dock nog af salt vatten och sjökrig; vi vilja återvända dit, der vi åtminstone hafva fast mark under fötterna. Ni vet att förliden sommar var i Petersburg en stor exposition af slöjd- och landtbruksprodukter. Inbjudningen till finske ekonomer att deri deltaga blef icke så alldeles utan resultat, som väl en och annan lärer förmodat i sina alltför modesta föreställningar om eget lands produktioner. Man finner i den af 2 394konsekvensändrat/normaliserat numror bestående expositionskatalogens första del 66 numror finska artiklar, från gråsten och sand ända till åkerbärslikör, Wiborgskringlor, kläden och tröskmaschiner. De flesta, eller 52 numror, voro insända från Wiborgs län, 8 från Nyland, 1 från finska hushållningssällskapet, 1 från Mustiala, 2 från Tavastehus län, 1 från Gamla Carleby och 1 från Petersburg. Flera insända artiklar saknas och torde ingå i andra delen. Emellertid finner man att Finland icke stadnat som fullkomligt passiv åskådare; konsten att föra sitt pund till torgs begynner att långsamt repa sig också här, och hvem tviflar uppå att den har sin nytta? Jag har den djerfheten att tro, det landtbruksmötena skulle ansenligt vinna i gagn och betydelse, om med dem förenades landtbruksexpositioner, hvilka sedan efterhand kunde utsträckas till slöjdartiklar och all industri.
7 På den stora verldsexpositionen i London 1851 ha, säger man, vissa länder förbehållit sig ett visst utrymme för sina produkter, somliga 1 000konsekvensändrat/normaliserat qvadratfot, andra mindre, andra mer. Huru många fot ämnar Finland förbehålla sig? Jag ber er, min fröken, att icke draga edra vackra läppar till ett alltför malitiöst leende vid denna fråga. Vår indu|87 3|stri är ännu i sin barndom, och derföre skickar man till London dess linda af premielärft; men tro mig, redan medvetandet att också ha spelat en roll, om än en ringa, på verldsmarknaden, skall väcka detta frysande barn, vår börjande slöjd, till nytt lif med utsigt att eröfra en framtid, också det. För öfrigt går här ett tal, att hushållningssällskapets lärfter icke äro den enda finska artikel*)Kunde icke Hr Hjertas vatten-kondensator och Hr Grenmans perpetuum mobile komma i fråga? Sättarens anm., som afgår till London, och glädjande vore om ej så vore.
8 För första gången i Finland ha vänner af landthushållningen haft nöjet höra detta ämne publikt föredragas, under våren i Åbo och under hösten här, af Hr Cajander. Det kunde förutses, att det talrikare auditorium nyfikenheten i början lockade till föredragen snart skulle glesna, ty deras antal är icke stort, som möda sig med theorier utan utrymme att tillämpa dem. Studerande ungdomen åter synes icke vara böjd att från sina fyra fakulteter divergera till en femte. Lägger man härtill Hr Cajanders mindre ledighet i svenska språket och ett sätt att kalkylera, i hvilket affärsmän icke alltid kunnat instämma, så finner ni uti allt detta förklaringen, hvarföre dessa föredrag, oaktadt ämnets stora intresse och den föredragandes obestridliga insigter, icke förmått tillvinna sig en talrikare publik. Man gjorde likväl orätt uti att för denna början misströsta om en framtid för hvad jag tagit mig friheten kalla universitetets omätligt vigtiga femte fakultet, af hvilken landthushållningen utgör en hufvuddel: nationalekonomin. Den dag skall komma, när andra med mera framgång och för större kretsar skola uppträda med samma ämne; men Hr Cajanders förtjenst att först hafva brutit isen, först hafva haft mod att introducera den blyga, hos oss ännu i becksöm och vadmal gående landthushållningen inför en parfymerad och glacéhandskad hufvudstadspublik, denna förtjenst är emellertid stor nog att försäkra Hr C. om en varaktig plats i det finska jordbrukets annaler, en plats, hvilken Hr C. dessutom skall veta att förvärfva äfven uppå praktikens område.
9 Universitetets inskription den 12 Okt. visade den höga ziffran af 462 (i katalogen 460) närvarande studenter. Ovanlig förr, begynner denna ziffra nu att blifva vanlig, och detta är godt, ty för hög kan den aldrig blifva. De blifvande professorerne i orientaliska språken och literaturen samt finska språket (och literaturen?) hafva under månaden disputerat, båda för ett auditorium lika talrikt ända till trängsel, som inkompetent i ämnet ända till innanläsningen. I sanning icke underligt, då, populärt taladt, det ena ämnet svettades af Arabiens hetta och det andra skälfde af Siberiens köld. En bland de lärare, hvilka denna termin hafva största antalet åhörare, är Adjunkten Dr Törnegren, hvars föreläsningar behandla den moderna skönliteraturen.
10 I Helsingfors qvardröja öfver vintern flera utlänningar, bland dem Fransmannen Leouzon LeDuc, hvars i Paris utgifna arbete La Finlande berättigar författaren till vår erkänsla, emedan det är det första, som till Frankrike spridt någon kännedom om vårt aflägsna land. Hr LeDucs planer gå nu längre och omfatta en utförlig »Histoire litéraire du Nord»tillagt av utgivaren, om jag ej misstager mig, ämnad att utgöra 14 band, af hvilka det första, en magnifik volym i imperial oktav, innehållande Frithiofs Saga, Axel och Nattvardsbarnen, sistlidne vår utkommit i Paris.
11 Fru Nissen-Salomans besök är att anse som månadens musikaliska evenement. Omdömet om hennes konst har utfallit mera svalt beundrande, än enthusiastiskt varmt, men ingen nekar att ju denna konst är en ovanlig företeelse. Man hade derföre önskat se Fru N. S. med mera aktning nämnd af en okänd, men illa disponerad insändare i Å. T. N:o 83. Om sångerskans blifvande framgång i Petersburg äro tankarna delade; man fruktar att Madame Viardot gjort terrängen inpraktikabel för alla medtäflerskor. För öfrigt bekräftades genom Fru N. S:s båda konserter i Helsingfors – af hvilka till den ena såldes 779 biljetter, till den andra knappt 250 – den gamla erfarenhet att den verkligt musikaliska publiken här är rätt fåtalig. Nyfikenhet och tillfredsställelsen att i sin mån kunna fälla omdöme om en berömd personlighet fylla vid sådana tillfällen en konsertsal, men lemna den andra glest besatt.
12 Äfven Hr v. Königslöw har afrest från Helsingfors, och konsertmusiken vore nu enka efter sommarens smekmånader, derest icke Symfoniföreningen uppträder att fylla tomrummet. Att detta sker, och sker rätt snart, derom har man ett till visshet gränsande hopp. Man kan säga att Symfoniföreningen, med dess solida produktioner och tillgänglighet äfven för den mindre bemedlade, blifvit för Helsingfors ett verkligt behof, och uppfyllandet deraf kan icke stöta på andra svårigheter, än den att sammanbringa instrumentala resurser tillräckliga för ändamålet. Dessa, hoppas man, skola äfven fås, ehuru Hr Ganzauges resa i afsigt att anskaffa ett musikaliskt kapell icke haft önskadt resultat*)Hr G. har som några tidningar uppgåfvo, varit utsänd af Symfoniföreningen; men att föreningen intresserat sig för framgången af hans företag, är naturligt..
13 Sedan Hr Hessler lemnade Helsingfors, har publiken under snart fyra veckors hvila hunnit samla kontanta krafter till en ny theatersejour. Denna kulna mörka tid är för theatern den tacksamaste, och det är både derföre samt i åtanke af så många utmärkta prestationer under föregående sejourer, som Helsingfors i detta ögonblick helsar Hr Pierre Deland med familj och följeslagare välkomna åter inom dess område. Hr Deland åtföljes af fru och dotter. Hr Lagerqvist med fru, Hr Isberg med fru, Hr Lindström med fru, Hrr Happe och Schwartz samt Mamsellerna Rosengren och Bergnehr, alla bekanta för Helsingfors publik. Nya deremot äro Hr Scheele med fru samt, såvidt jag kan erinra mig, äfven Hrr Södergren, Wiberg och Gräntz. Hrr Åhman och Pousette hafva öfvergått till Hr Stjernströms trupp.
14 Återstår att se om vi nu få några nya pjeser på inhemsk botten. Ack min fröken, allmänheten är mild som ett lam, men tidningarna äro grymma som tigrar. Lycka att båda äro så nyfikna.
15 Au revoir.