Årsskifte. Jul. Årsvext m. m. Universitetet. Literatur. Tidningar. Polemik. Visiter m. m. Eld. Musik. Theater.
1850 Dec. 31.
1 Min Fröken!
2 Man säger att den fattige är gifmild, och man säger sannt. Vi dödlige, hvilkas lif är en sekund och för hvilka en enda dag, en enda timma kan innebära sällheten eller förtviflan, vi strö dock omkring oss åren, ja halfva århundraden*)Poeter och mathematici ha tvistat om, huruvida årtalet 50 eller 51 borde anses börja ett nytt tidskifte. Eget nog ha poeterne dervid sett på blotta ziffran och adopterat 50, räknekarlarne deremot haft hela nummerföljden för ögonen och deciderat sig för 51, likasom den rike strör ut sitt guld öfver landsvägen, och vi räkna dem knappt. Och om vi räkna dem, så räkna vi dem efter statskalendern och almanackan, för tjenstemeriter och procenter, men när räkna vi våra gerningars blifvande skörd? Fäderneslandet, hvad har det vunnit på oss? Samtid, efterverld och en evighet utan gräns, hvad hafva vi fått för dem? Hvad skola de skörda af oss?
3 Fåfänga frågor, dem ingen hör! Melankoliska tankar, åt hvilka den glade ler! Parlons d’autre chose!
4 Vi ha öfverlefvat en grön jul, och det är icke godt. Då, säger man, dör folk som flugor, och nästa sommar blir kall. Jag vet icke om så är, jag spår aldrig. Det vet jag blott, att en jul utan snö är lik en midsommar utan grönska och ett hjerta utan kärlek. Mången af oss här i norden vet icke att värdera en årlig vinter som sig bör. Gif oss jemn snö, och vi byta icke vinter med Paris; tag den bort, och vi afundas Lappland. För det kommande året kan man på förhand experimentera. Det sägs nemligen, att väderleken de första tolf dagarne i Januari*)Menas förmodligen första månskiftet; således i år från d. 2 Jan. motsvarar årets tolf månader, köld mot värma, snö mot regn. Apropos af almanackan, ni vet kanske icke, att hon år 1851 kanoniserar ett nytt helgon, Sancta Emilia, den 19 Maj. Medgifves, att det är en tidsenlig reform, ty huru många rökoffer tändas icke inom Suomis land för detta förtjusande helgon, alltsedan namnet först kom in med Lafontaines romaner, vann ny eclat i franska vinetiketten Saint Emilion – der ni återfinner helgontiteln – och slutligen blomstrade upp i skepnad af tusende tärnor! Statskalendern deremot försmår alla komplimanger åt könet och dyrkar d. 19 Maj allt fortfarande maktens gudomlighet, Potentia.
5 För att återkomma till julen, så var dess väderlek, som sagdt, den fulaste och föret det miserablaste. Otaliga skjutskärror skramlade veckan förut genom alla tullar; det var ett skakande uppträde. Ini landet, så sägs det, var föret godt, men långs Vestkusten snölöst som här. Juldagen försof sig det svenska och ryska Helsingfors, som det brukar, under ottesången, och blott det finska vakade. Men till svenska högmessan strömmade folkmassorna så, att gamla kyrkan omöjligen kunde rymma dem. Alla dörrar voro öppna, alla farstur fulla; ett isande korsdrag gick genom den af ljus och menniskor qvalmiga byggnaden, och lyckligt vore, om icke mångens helsa toge stöt deraf. I H:fors Tidningar finer ni en eskiss om julens firande och stjerngossarne; icke sällan, säger man, äro dessa pojkar näsvisa nog, men deras upptåg är ett folknöje af äkta sort, som ej bör råka i glömska; det är den dramatiska konstens Pompeji, en »andeligh comedija» från 1400-taletkonsekvensändrat/normaliserat, kuriös att skåda i nittonde seklets midt.
6 Om årsväxten ha från de flesta håll gynnsama underrättelser inlupit. Helsotillståndet synes ej ha varit lika tillfredsställande. Här i Helsingfors har December månad varit ganska sjuklig, och isynnerhet har man observerat talrika fall af koppor (varioloider).
7 Jag nämnde sednast om de högtidligheter, hvilka åtföljde den 2 December. Den 18:de i s. m. gaf både här och i landsorterne anledning till många festiviteter, och nya förberedas för den 11 Januari 1851. Universitetet, som denna dag haft lyckan att under 25 års skiften vörda i H. K. H. Thronföljaren sin kansler, har sökt och erhållit tillstånd att relevera dagens glada betydelse genom en af dessa högtidligheter, der vältaligheten och sången täfla att upphöja ett tacksamt ämne. Denna fest skall finna ett återsvar i månget hjerta; man skall inse betydelsen af ett så upphöjdt stöd för den institution, på hvilken Finlands kultur, och på samma gång dess ve eller väl, beror. Vid festen, som firas i Universitetets solennitetssal, uppträder Professor Ilmoni som talare; verser äro skrifna af Hr Cygnaeus, musik komponeras för tillfället af Hr Pacius, och en kolossal transparent målas af Hr M. von Wright. En större middagsmåltid och bal lära komma att stå i förbindelse med denna festliga tilldragelse. – Morgonbladets afgående redaktör, Philos. Kandidaten G. Ehrström, har erhållit Rehbinderska stipendiet à 200 Rub. Silfver, för studium på licentiatgrad i philosophin.
8 Till julen ha en temmelig mängd literära nyheter, jemte två musikaliska, blifvit synliga i bokhandeln, och man gör den observation, att den typografiska och lithografiska elegansen är i märkbart stigande. Lyx bör lika litet rekommenderas i detta, som andra afseenden, men sannt är, att|1 4| utsidan af en literatur i sin mån vittnar om den aktning man skänker den. I en sak tar jag mig friheten vara af olika tanke med de flesta Hrr förläggare här i landet, nemligen i deras vana att trycka små upplagor och sätta höga priser. Man grundar ett sådant system på den åsigt, att afsättningen i alla fall blir liten, emedan publiken är det – den svenska publiken i Finland, ty i Sverige kan man ej räkna på många afnämare; – jag tror att denna åsigt är falsk. Om man sammanräknar allt hvad Finland depenserar på sin literatur, skall man finna att denna summa är i årligt stigande. Hvem skulle för tio år sedan ansett det möjligt att icke-religiösa skrifter om 2 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar vore utsålda inom mindre än två år, eller att en tidning här kunde trycka 14 à 1 700konsekvensändrat/normaliserat exemplar? Och likväl är det så, och om äfven detta stigande är begränsadt, så är det säkert, att fördubblade ziffror icke tillhöra omöjligheterna. Således stora upplagor och små priser, det är min åsigt, och jag smickrar mig med att den skall bekräftas af all kommerciel erfarenhet, i fall man ställer denna synpunkt i främsta rummet.
9 I andra länder utvisa mortalitetstabellerna att afgången är störst bland fabriksarbetarne. Här i landet åter synes bland alla yrken, tidningsskrifveriet vara det, der man fortast afnötes och utledsnas, hvilket ock har sina naturliga skäl. Så har man sett åtminstone tre af landets åtta eller tio tidningar ombyta redaktioner, nemligen Morgonbladet, Borgå Tidning och Ilmarinen. Så täta ombyten gagna väl genom anbringandet af städse friskt mod och oslitna krafter, men skada genom bristande vana vid slipprig bana. Morgonbladet utgör likväl ett undantag; dess nu återvände förre redaktör tillhör ostridigt landets bästa pennor, endast han vill begagna sin förmåga.
10 Slutet af året var krigiskt på flera håll. Österrike och Preussen föllo väl i Olmütz hvarandra i famn och svenska riksdagen kom till det resultat, att låta allt förbli vid det gamla. Men här i Finland skärmytslade Morgonbladet med Hr Baranovskij om tobakens skadlighet, – detta utan tvifvel mycket långsamt dödande gift, hvars offer kunna duka under efter 70 eller 80 års bruk deraf; Hr Bergstadi i Åbo hade att värja sitt finska tal emot en spetsig insändare i Borgå Tidn. och Hrr J. C. Frenckell & Son sitt papper mot en anmärkare i Åbo Und:r. Både Borgå och Åbo polemiken, i den förra angreppet, i den sednare försvaret, fördes i en ton, hvilken jag är långt ifrån att rekommendera till efterföljd, saken må sedan vara huru riktig som helst*)Jag vill icke draga Hrr Frenckell & Sons försäkran om tillräcklig produktion af papper i tvifvel, tror också gerna att fabrikatet år från år förbättras. Blott det torde anmärkas, att papperet ännu ofta är ganska ojemnt, och som prof må anföras Finlands Stats-Kalender för år 1851, hvarest man träffar hvitt papper omvexlande med gulbrunt..
11 Till det literära området hör äfven Svenska Akademiens tarfliga poetiska pris för detta år. I samma mån, heter det, som språket utbildas för alla arter af dikten och ledigheten af dess behandling blir allmännare, i samma mån vill Akademien äfven stegra sina fordringar på originalitet i uppfinningen och plan i anläggningen. Detta beslut var utan tvifvel högeligen af behofvet påkalladt. Ty ingenting är nuförtiden lättare och vanligare, i Sverige åtminstone, än talangen att skrifva vers, tillochmed klingande vers, och likväl ser man så sällan något verkligen godt bland de 30 à 40 poemer, som årligen täfla om Akademiens pris. Till någon del får man väl tillskrifva detta Akademiens traditionela »smak» och den omständighet, att denna institution, sedan den hade den olyckan att förlora nästan samtidigt alla sina pelare, numera icke äger inom sig flera än tvenne poeter af förtjenst, Malmström och Böttiger, samt en utmärkt konstkritikus, Rydqvist. Sveriges öfver all jemförelse störste lefvande skald, Almqvist, har ännu icke fått en plats i den vittra areopag, der hans motståndare Fahlcrantz inseglat med Noachs ark; men för att vara billig, måste man medgifva, att Almqvist ochså är så oakademisk, som man någonsin kan vara det.
12 I Åbo har till dervarande fruntimmersförenings förmån varit en liten industriexposition, hvilken förtjenar anmärkas såsom den första i sitt slag här i landet. Man kan icke annat än på det lifligaste önska, att Helsingfors köpmän, handtverkare och öfrige industriidkare måtte ega nog sammanhållning och intresse för saken, för att här åstadkomma något dylikt under nästkommande Mars månad, då stadens fruntimmersförening anställer sin exposition med lotteri. Om en så önskvärd sak komme till stånd, vore ett vigtigt inkast undanröjdt, ett inkast som man ofta hör, nemligen att intressen och viljor här äro alltför splittrade, för att på industriel väg åstadkomma något gemensamt företag af större betydenhet.
13 Nyårsvisiterna afläggas nu, liksom de förra åren, för det mesta i boklådan vid senatstorget, der man antecknar sina bidrag dels för Fruntimmersföreningen, dels, efter någras önskan, för småbarnsskolorna. Bidragen uppgå till dato inalles till omkring 160 rub. silfver.
14 Ett annat företag, äfven det första i sitt slag, omtalas af tidningarna, nemligen en kappkörning i Kuopio. Detta exempel skall icke dröja att vinna efterföljd. Här i Helsingfors såg man i går den 30 Dec. på aftonen något förr osedt, men ganska vackert, nemligen skridskolöpning med facklor på Thölöviken. Omkring 30 à 40 studenter hade förenat sig om detta nöje, med Kajsaniemi till utgångspunkt, och talrika åskådare betraktade från alla stränder detta ovanliga skådespel. Vinterns början har ock varit utomordentligt gynnande för vänner af skridskon, men detta nöje torde nu lemna plats åt skidlöpning.
15 En liten eldsvåda uppkom i fredags i Weleneska huset det största privata stenhus i Helsingfors, men afböjdes lyckligen före sitt utbrott, som var väl, emedan det blåste starkt.
16 Symfoniföreningen har bjudit på musik och Hr P. Deland, med korta julferier, på theater. Morgonbladet har lofvat inhemska nyheter på båda hållen. Jag vet ingenting och jag spår ingenting, men eget vore det, att som Finland äga åtminstone fyra kompositörer och inga större inhemska kompositioner, åtminstone tre theatrar och ingen större inhemsk pjes. Förr eller sednare skall man väl komma åtminstone till försök, såvida den produktiva konsten hos oss äger den ringaste lifskraft, och det vore i sanning mycket besynnerligare om det icke skedde, än om det sker. En annan gång vill jag nämna hindren; låtom oss tillsvidare hoppfullt tro på en möjlighet.
17 Men tiden lider, natten kommer, klockan klämtar, verlden vändes på sina hakar och ett nytt halft århundrade går in. Bakom oss ligger ett af historiens största och rikaste tidskiften; framför oss utbreder sig en dimma, i hvilken ögat med tvekan stirrar. Vi vete hvad det är som går, men hvem säger oss hvad som komma skall? Och likväl, det vore fegt att tvifla på det sannas, det godas, det skönas seger genom tiderna. Man begär endast alltför mycket af den korta stund, som kallas ett år, ett menniskolif. Millioner hafva bortgått i fåfäng förbidan att se hvad vi se; kanske skola ock vi gå bort under väntans tid, men de som efter oss komma skola se fulländas mycket, som nu synes ligga i vanmakt brustet. Tror ni väl, att man utan denna visshet kunde med gladt mod se så mycket skönt och godt i verlden brista och förgås?
18 Ett godt nytt år och ett gladt au revoir!
*)Poeter och mathematici ha tvistat om, huruvida årtalet 50 eller 51 borde anses börja ett nytt tidskifte. Eget nog ha poeterne dervid sett på blotta ziffran och adopterat 50, räknekarlarne deremot haft hela nummerföljden för ögonen och deciderat sig för 51
*)Menas förmodligen första månskiftet; således i år från d. 2 Jan.
*)Jag vill icke draga Hrr Frenckell & Sons försäkran om tillräcklig produktion af papper i tvifvel, tror också gerna att fabrikatet år från år förbättras. Blott det torde anmärkas, att papperet ännu ofta är ganska ojemnt, och som prof må anföras Finlands Stats-Kalender för år 1851, hvarest man träffar hvitt papper omvexlande med gulbrunt.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 10.
Årsskifte. Jul. Årsvext m. m. Universitetet. Literatur. Tidningar. Polemik. Visiter m. m. Eld. Musik. Theater.
1850 Dec. 31.
1 Min Fröken!
2 Man säger att den fattige är gifmild, och man säger sannt. Vi dödlige, hvilkas lif är en sekund och för hvilka en enda dag, en enda timma kan innebära sällheten eller förtviflan, vi strö dock omkring oss åren, ja halfva århundraden*)Poeter och mathematici ha tvistat om, huruvida årtalet 50 eller 51 borde anses börja ett nytt tidskifte. Eget nog ha poeterne dervid sett på blotta ziffran och adopterat 50, räknekarlarne deremot haft hela nummerföljden för ögonen och deciderat sig för 51, likasom den rike strör ut sitt guld öfver landsvägen, och vi räkna dem knappt. Och om vi räkna dem, så räkna vi dem efter statskalendern och almanackan, för tjenstemeriter och procenter, men när räkna vi våra gerningars blifvande skörd? Fäderneslandet, hvad har det vunnit på oss? Samtid, efterverld och en evighet utan gräns, hvad hafva vi fått för dem? Hvad skola de skörda af oss?
3 Fåfänga frågor, dem ingen hör! Melankoliska tankar, åt hvilka den glade ler! Parlons d’autre chose!
4 Vi ha öfverlefvat en grön jul, och det är icke godt. Då, säger man, dör folk som flugor, och nästa sommar blir kall. Jag vet icke om så är, jag spår aldrig. Det vet jag blott, att en jul utan snö är lik en midsommar utan grönska och ett hjerta utan kärlek. Mången af oss här i norden vet icke att värdera en årlig vinter som sig bör. Gif oss jemn snö, och vi byta icke vinter med Paris; tag den bort, och vi afundas Lappland. För det kommande året kan man på förhand experimentera. Det sägs nemligen, att väderleken de första tolf dagarne i Januari*)Menas förmodligen första månskiftet; således i år från d. 2 Jan. motsvarar årets tolf månader, köld mot värma, snö mot regn. Apropos af almanackan, ni vet kanske icke, att hon år 1851 kanoniserar ett nytt helgon, Sancta Emilia, den 19 Maj. Medgifves, att det är en tidsenlig reform, ty huru många rökoffer tändas icke inom Suomis land för detta förtjusande helgon, alltsedan namnet först kom in med Lafontaines romaner, vann ny eclat i franska vinetiketten Saint Emilion – der ni återfinner helgontiteln – och slutligen blomstrade upp i skepnad af tusende tärnor! Statskalendern deremot försmår alla komplimanger åt könet och dyrkar d. 19 Maj allt fortfarande maktens gudomlighet, Potentia.
5 För att återkomma till julen, så var dess väderlek, som sagdt, den fulaste och föret det miserablaste. Otaliga skjutskärror skramlade veckan förut genom alla tullar; det var ett skakande uppträde. Ini landet, så sägs det, var föret godt, men långs Vestkusten snölöst som här. Juldagen försof sig det svenska och ryska Helsingfors, som det brukar, under ottesången, och blott det finska vakade. Men till svenska högmessan strömmade folkmassorna så, att gamla kyrkan omöjligen kunde rymma dem. Alla dörrar voro öppna, alla farstur fulla; ett isande korsdrag gick genom den af ljus och menniskor qvalmiga byggnaden, och lyckligt vore, om icke mångens helsa toge stöt deraf. I H:fors Tidningar finer ni en eskiss om julens firande och stjerngossarne; icke sällan, säger man, äro dessa pojkar näsvisa nog, men deras upptåg är ett folknöje af äkta sort, som ej bör råka i glömska; det är den dramatiska konstens Pompeji, en »andeligh comedija» från 1400-taletkonsekvensändrat/normaliserat, kuriös att skåda i nittonde seklets midt.
6 Om årsväxten ha från de flesta håll gynnsama underrättelser inlupit. Helsotillståndet synes ej ha varit lika tillfredsställande. Här i Helsingfors har December månad varit ganska sjuklig, och isynnerhet har man observerat talrika fall af koppor (varioloider).
7 Jag nämnde sednast om de högtidligheter, hvilka åtföljde den 2 December. Den 18:de i s. m. gaf både här och i landsorterne anledning till många festiviteter, och nya förberedas för den 11 Januari 1851. Universitetet, som denna dag haft lyckan att under 25 års skiften vörda i H. K. H. Thronföljaren sin kansler, har sökt och erhållit tillstånd att relevera dagens glada betydelse genom en af dessa högtidligheter, der vältaligheten och sången täfla att upphöja ett tacksamt ämne. Denna fest skall finna ett återsvar i månget hjerta; man skall inse betydelsen af ett så upphöjdt stöd för den institution, på hvilken Finlands kultur, och på samma gång dess ve eller väl, beror. Vid festen, som firas i Universitetets solennitetssal, uppträder Professor Ilmoni som talare; verser äro skrifna af Hr Cygnaeus, musik komponeras för tillfället af Hr Pacius, och en kolossal transparent målas af Hr M. von Wright. En större middagsmåltid och bal lära komma att stå i förbindelse med denna festliga tilldragelse. – Morgonbladets afgående redaktör, Philos. Kandidaten G. Ehrström, har erhållit Rehbinderska stipendiet à 200 Rub. Silfver, för studium på licentiatgrad i philosophin.
8 Till julen ha en temmelig mängd literära nyheter, jemte två musikaliska, blifvit synliga i bokhandeln, och man gör den observation, att den typografiska och lithografiska elegansen är i märkbart stigande. Lyx bör lika litet rekommenderas i detta, som andra afseenden, men sannt är, att|1 4| utsidan af en literatur i sin mån vittnar om den aktning man skänker den. I en sak tar jag mig friheten vara af olika tanke med de flesta Hrr förläggare här i landet, nemligen i deras vana att trycka små upplagor och sätta höga priser. Man grundar ett sådant system på den åsigt, att afsättningen i alla fall blir liten, emedan publiken är det – den svenska publiken i Finland, ty i Sverige kan man ej räkna på många afnämare; – jag tror att denna åsigt är falsk. Om man sammanräknar allt hvad Finland depenserar på sin literatur, skall man finna att denna summa är i årligt stigande. Hvem skulle för tio år sedan ansett det möjligt att icke-religiösa skrifter om 2 000konsekvensändrat/normaliserat exemplar vore utsålda inom mindre än två år, eller att en tidning här kunde trycka 14 à 1 700konsekvensändrat/normaliserat exemplar? Och likväl är det så, och om äfven detta stigande är begränsadt, så är det säkert, att fördubblade ziffror icke tillhöra omöjligheterna. Således stora upplagor och små priser, det är min åsigt, och jag smickrar mig med att den skall bekräftas af all kommerciel erfarenhet, i fall man ställer denna synpunkt i främsta rummet.
9 I andra länder utvisa mortalitetstabellerna att afgången är störst bland fabriksarbetarne. Här i landet åter synes bland alla yrken, tidningsskrifveriet vara det, der man fortast afnötes och utledsnas, hvilket ock har sina naturliga skäl. Så har man sett åtminstone tre af landets åtta eller tio tidningar ombyta redaktioner, nemligen Morgonbladet, Borgå Tidning och Ilmarinen. Så täta ombyten gagna väl genom anbringandet af städse friskt mod och oslitna krafter, men skada genom bristande vana vid slipprig bana. Morgonbladet utgör likväl ett undantag; dess nu återvände förre redaktör tillhör ostridigt landets bästa pennor, endast han vill begagna sin förmåga.
10 Slutet af året var krigiskt på flera håll. Österrike och Preussen föllo väl i Olmütz hvarandra i famn och svenska riksdagen kom till det resultat, att låta allt förbli vid det gamla. Men här i Finland skärmytslade Morgonbladet med Hr Baranovskij om tobakens skadlighet, – detta utan tvifvel mycket långsamt dödande gift, hvars offer kunna duka under efter 70 eller 80 års bruk deraf; Hr Bergstadi i Åbo hade att värja sitt finska tal emot en spetsig insändare i Borgå Tidn. och Hrr J. C. Frenckell & Son sitt papper mot en anmärkare i Åbo Und:r. Både Borgå och Åbo polemiken, i den förra angreppet, i den sednare försvaret, fördes i en ton, hvilken jag är långt ifrån att rekommendera till efterföljd, saken må sedan vara huru riktig som helst*)Jag vill icke draga Hrr Frenckell & Sons försäkran om tillräcklig produktion af papper i tvifvel, tror också gerna att fabrikatet år från år förbättras. Blott det torde anmärkas, att papperet ännu ofta är ganska ojemnt, och som prof må anföras Finlands Stats-Kalender för år 1851, hvarest man träffar hvitt papper omvexlande med gulbrunt..
11 Till det literära området hör äfven Svenska Akademiens tarfliga poetiska pris för detta år. I samma mån, heter det, som språket utbildas för alla arter af dikten och ledigheten af dess behandling blir allmännare, i samma mån vill Akademien äfven stegra sina fordringar på originalitet i uppfinningen och plan i anläggningen. Detta beslut var utan tvifvel högeligen af behofvet påkalladt. Ty ingenting är nuförtiden lättare och vanligare, i Sverige åtminstone, än talangen att skrifva vers, tillochmed klingande vers, och likväl ser man så sällan något verkligen godt bland de 30 à 40 poemer, som årligen täfla om Akademiens pris. Till någon del får man väl tillskrifva detta Akademiens traditionela »smak» och den omständighet, att denna institution, sedan den hade den olyckan att förlora nästan samtidigt alla sina pelare, numera icke äger inom sig flera än tvenne poeter af förtjenst, Malmström och Böttiger, samt en utmärkt konstkritikus, Rydqvist. Sveriges öfver all jemförelse störste lefvande skald, Almqvist, har ännu icke fått en plats i den vittra areopag, der hans motståndare Fahlcrantz inseglat med Noachs ark; men för att vara billig, måste man medgifva, att Almqvist ochså är så oakademisk, som man någonsin kan vara det.
12 I Åbo har till dervarande fruntimmersförenings förmån varit en liten industriexposition, hvilken förtjenar anmärkas såsom den första i sitt slag här i landet. Man kan icke annat än på det lifligaste önska, att Helsingfors köpmän, handtverkare och öfrige industriidkare måtte ega nog sammanhållning och intresse för saken, för att här åstadkomma något dylikt under nästkommande Mars månad, då stadens fruntimmersförening anställer sin exposition med lotteri. Om en så önskvärd sak komme till stånd, vore ett vigtigt inkast undanröjdt, ett inkast som man ofta hör, nemligen att intressen och viljor här äro alltför splittrade, för att på industriel väg åstadkomma något gemensamt företag af större betydenhet.
13 Nyårsvisiterna afläggas nu, liksom de förra åren, för det mesta i boklådan vid senatstorget, der man antecknar sina bidrag dels för Fruntimmersföreningen, dels, efter någras önskan, för småbarnsskolorna. Bidragen uppgå till dato inalles till omkring 160 rub. silfver.
14 Ett annat företag, äfven det första i sitt slag, omtalas af tidningarna, nemligen en kappkörning i Kuopio. Detta exempel skall icke dröja att vinna efterföljd. Här i Helsingfors såg man i går den 30 Dec. på aftonen något förr osedt, men ganska vackert, nemligen skridskolöpning med facklor på Thölöviken. Omkring 30 à 40 studenter hade förenat sig om detta nöje, med Kajsaniemi till utgångspunkt, och talrika åskådare betraktade från alla stränder detta ovanliga skådespel. Vinterns början har ock varit utomordentligt gynnande för vänner af skridskon, men detta nöje torde nu lemna plats åt skidlöpning.
15 En liten eldsvåda uppkom i fredags i Weleneska huset det största privata stenhus i Helsingfors, men afböjdes lyckligen före sitt utbrott, som var väl, emedan det blåste starkt.
16 Symfoniföreningen har bjudit på musik och Hr P. Deland, med korta julferier, på theater. Morgonbladet har lofvat inhemska nyheter på båda hållen. Jag vet ingenting och jag spår ingenting, men eget vore det, att som Finland äga åtminstone fyra kompositörer och inga större inhemska kompositioner, åtminstone tre theatrar och ingen större inhemsk pjes. Förr eller sednare skall man väl komma åtminstone till försök, såvida den produktiva konsten hos oss äger den ringaste lifskraft, och det vore i sanning mycket besynnerligare om det icke skedde, än om det sker. En annan gång vill jag nämna hindren; låtom oss tillsvidare hoppfullt tro på en möjlighet.
17 Men tiden lider, natten kommer, klockan klämtar, verlden vändes på sina hakar och ett nytt halft århundrade går in. Bakom oss ligger ett af historiens största och rikaste tidskiften; framför oss utbreder sig en dimma, i hvilken ögat med tvekan stirrar. Vi vete hvad det är som går, men hvem säger oss hvad som komma skall? Och likväl, det vore fegt att tvifla på det sannas, det godas, det skönas seger genom tiderna. Man begär endast alltför mycket af den korta stund, som kallas ett år, ett menniskolif. Millioner hafva bortgått i fåfäng förbidan att se hvad vi se; kanske skola ock vi gå bort under väntans tid, men de som efter oss komma skola se fulländas mycket, som nu synes ligga i vanmakt brustet. Tror ni väl, att man utan denna visshet kunde med gladt mod se så mycket skönt och godt i verlden brista och förgås?
18 Ett godt nytt år och ett gladt au revoir!