2 Våren 1851 förtjenar om sig det goda intyg, att den gått sin bana fram i stillhet. Intet buller i politiken, intet oväsende i naturen; hvarken rabulister eller ängsmaskar ha härtills visat sig, och åkrarna synas lika frodiga som tidningarna magra. Vår tid, som uppfunnit den dubbla reaktionsströmsnurran, förstår att hejda sjelfva naturen. Knappt en orkan att omtala; en jordbäfning på Rhodus, en revolution i Portugal, hvilka fattiga nyheter för den som öfverlefvat 1848! Så när hade jag glömt, hvalfisken. Det var då ändtligen en populär storhet, som enhvar begriper. Också ha tidningarne frossat derpå, och likväl påstår man att den varit mager. Man säger, att den, lik mången annan storhet, dött af hunger; det är väl möjligt, ty, observerad vid Helsingfors den 17 Sept. 1847, uppgafs den vara 60 fot lång, men har numera hopkrympt till 35. Borgå Tidning har sett flera hvalfiskar. Kanhända på plancher. Emellertid påstår man, att hvalfiskbolaget i Åbo, på grund af dessa uppgifter, ämnar utlägga en långref i Finska viken. Andra ha föreslagit klabbkrok, andra åter ryssjor. Men de flesta synas förena sig om att aflägga en pata vid Öresund.
3 Under allt detta samlar sig i London all verldens herrlighet. Res icke dit, min fröken. Men nej, res! – dit reser hvarje bildad person som det kan i Europa – res för att lära er kulturens verldshistoriska betydelse, res för att lära er, att det icke är kriget, omstörtningen, revolutionerna, som föra menskligheten framåt, att det icke är de, som hädanefter skola utgöra historiens älsklingsämne, utan, att det är den fredliga utvecklingen, det lagbundna framskridandet, hvilkas läror expositionen så högt predikar. Och kan ni icke resa, nåväl, blif då hemma och meta hvalfisk på Sitkas stränder, men vet att ni förlorat mer än ett nöje: en erfarenhet, och mer än en erfarenhet: en grundsats. Blif hemma och låt utlandets hvälfningar blända er på afstånd med sina stora löften och sina små resultater, i stället att på nära håll reducera dem till deras rätta dimensioner. Låt en ny epok i historien gå in, låt civilisationen fira sin största fest, låt alla bildningens vänner vaka, studera och glädjas att inhämta en lärdom för hela lifvet; – men blif hemma och sof, min fröken, sof godt!
4 Efter strida regnskurar i April följde flera veckors kyla i Maj. Så, menar bondepraktikan, fostras sommarens skördar. Våren i år är hvarken af de tidiga eller sena, den håller en medelväg. Sjöfarten har med liflighet begynnt. Ångbåtskommunikationen med Petersburg har fått en ny konkurrent i Hr Baird, den störste ångfabrikant i norden. I vår har man icke hört de vanliga ryktena om många besök för sommaren. Få våningar äro ännu uthyrda, men Hr Kleineh synes vänta gäster i mängd, han har köpt f. d. Tigerstedtska huset och inreder det till ett stort hôtel. Han förstår att begagna den sköna utsigten vid salutorget bättre än societetshuset, som mot samma sida placerat sin danssalong med två rader fönster – betäckta!
5 Undertiden begynna Helsingforsarne redan att utflytta. De täta militärmarscherna och smattrandet af gardets jägarexcercis öka lifligheten i det fria. Gardet har inspekterats af General Ramsay och torde på vanlig tid afgå till öfningslägret. Linieskeppet Finlandoriginal: Leipzig nyss förbygdt, torde afgå för att förena sig med sin division vid Cronstadt. – Sjöekipaget erinrar mig om Skatudden. Finnes då ingen, tecknare eller daguerrotypist, som ville åtaga sig att för efterverlden bevara det sista minnet af det fordna Helsingfors i dess armod? Ty Skatudden säges nu vara upplåten till reglering, innan kort skola dess eländiga kojor vara bortblåsta från jorden, och den punkt af Helsingfors, för hvilken naturen gjort mest och menniskan minst, skall hädanefter blifva en af dess största prydnader. Visa mig en finsk lord, som har lust att föreviga sig i marmor och granit. Till honom ville jag säga: milord, ni ser framför er en utmaning af naturen. Kasta bort en million, en half million, ja en qvart million, och bygg ett palats på den föraktade Skatuddens högsta klippor. Jemna sedan bergplatån rundtomkring, locka en liten grönska fram ur klipporna, och ingen konung på jorden skall bo mer herrligt än ni.
6 Men det finns inga lorder i Finland; hvad värre är, det finns inga millioner, och om det funnes, så hade man för dem andra utvägar. Dock kunde vi se femtio år framåt, skulle ni se min profetia fullbordad. Den dag skall komma, när man frågar sig sjelf om vår tid varit blind.
7 Från universitetet har man den goda nyhet, att bibliothekets uppställning i realordning, hvarpå arbetats i fem år, nu är i det närmaste fulländad, till stor vinst för öfversigten af dess literära skatter, inemot 100 000konsekvensändrat/normaliserat volymer. Vicebibliothekarietjensten efter Dr Törnegren har ansökts af Doktorerne Berndtson och Ingelius samt Gymnasiiläraren i Vasa Lic. Rancken. – Vid Vestfinska afdelningens årsfest den 15 Maj på Kajsaniemi ägde vanlig prisutdelning rum, dervid Mag. Reinholm erhöll det större priset för en afhandling om finska folkets lekar och danser samt Stud. Bomanson det mindre för en historisk framställning af Kastelholm förr och nu.
8 Ett litet läroverk, det minsta vid sidan af det största, är en ny småbarnsskola i Kronohagen. Der äro till en början 28 elever antecknade. Förtroendet för dessa anstalter är i märkbart stigande.
9 Bland literära företeelser omtalas en snart utkommande diktsamling af Hr F. Cygnæus. Att döma af den flitiga verksamheten på alla tryckerier, skulle man anse vår literatur icke så litet produktiv, och likväl äro dess nyheter långtifrån talrika. Mången gång nöjer man sig att åter upplägga gamla kuranta artiklar, såsom Unge Juristen, Brefställare för Finland m. m. Musiken har visat sig relativt produktivare; alla våra få kompositörer ha under sednaste sex månader låtit höra af sig i tryck: Hr K. Collan i December, Hr Pacius i April, Hrr Greve och Lagi i Maj, slutligen Hr Ax. Ingelius, som annonserar sex musikhäften på engång till subskription. Sista symfonikonserten och Hr Wohllebes konsert ha för öfrigt utgjort månadens musikaliska tilldragelser. Ni påminner er, att klarinettisten Wohllebe är blind. Hvad säger ni derom, att Hr W. dagarna före sin konsert kringvandrade hela Helsingfors, passerade, som han brukar, de mest befarna platser, ingick i alla hus, genom alla slags trappor, korridorer och portar, öfverallt utan ledsagare, vägledd endast af sin käpp och sin original: sina hörsel? Utan synens tillhjelp känner Hr W.Helsingfors bättre än mången med två friska ögon; man behöfver endast nämna gatan och huset der någon bor, så letar han sig fram och tar sällan eller aldrig fel. Ochså lät ingen den blinde mannen återvända utan att ha tecknat en eller flera biljetter, och sålunda blef hans konsert en af de mest besökta. – I tisdags hade akademiska musikföreningen arrangerat ett slags konfidentiel konsert i brunnssalongen, der omkring 200 personer tillbragte en angenäm musikalisk afton för 30 kop. silfver. Sannolikt hade åhörarne varit mycket talrikare, derest icke strida regnskurar afskrämt mången derifrån.
|43 3|
10 Sedan mitt förra bref har theatern skådat lysande dagar: en nästan alltid fylld salong, en nästan alltid animerad publik, vanligen god ensemble på scenen, flera pjeser af värde och nästan alla af effekt – hvad vill man mera, om man icke vill det omöjliga? Månadens glanspunkt har onekligen varit »Ur lifvets strid». Det är genom sådana stycken smaken förädlas; i det de höja scenens värde och inflytande, hedra de tillika den publik, som förstår att uppfatta dem. Skola vi hoppas en inhemsk scen, så bör den taga sin esthetiska riktning åt detta håll; ämnena kunna variera i alla riktningar, men smaken bör icke hafva mer än en enda. – Hr Stjernström gör således goda affärer. Efter en månads bekantskap, jag vill icke säga med en så utmärkt skådespelare, – det visste man förut – men med en så ovanlig ledande talent i spetsen för en theater, tviflar man icke mer, att ju det, hvilket i början syntes som ett vågadt experiment, efterhand antager vissheten af en klok beräkning. Jag menar en treårig sejour. Väl återstår ännu sommaren, som pröfvar alla theatrars bestånd; det är möjligt att Hr S. ensam dukat under, i striden mot midsommargrönskan, men i förbund med Hr Torslow bör segern ej synas tvifvelaktig. Frampå högsommaren torde Hr Stjernström göra en resa till Stockholm.
11 Ju rikare revenyer theatern ger, desto rikare torde dess resurser blifva i personal, material och repertoir. Början är redan gjord med några nya dekorationer. Vid första ledighet har theaterhusets direktion för afsigt att ombygga och utvidga trappan samt isynnerhet husets utgångar. Detta är ock af högsta nöd, ty, trångt från början, har huset blifvit än trängre i gångar och korridorer sedan sista ombyggnaden. Ett fullt hus behöfver mera än 7 minuter, för att tömmas i lugn; låt en panisk förskräckelse, en elsvåda, verklig eller inbillad, störta 600 menniskor öfver hvarandra i dessa trånga gångar, och döm om följderna! Men, jag upprepar det, theaterhusets direktion vet att uppskatta vådan häraf och skall förebygga den. Tills detta skett, skola utan tvifvel sådana utomordentliga försigtighetsmått vidtagas, att allmänheten kan vara fullkomligt trygg.
12 En glad sommar, min fröken!
13 Au revoir.
Kommentar
Det finns inga kommentarer till de enskilda artiklarna och artikelserierna i delutgåvan.
Leopoldiner-Bref 15.
Våren. Hvalfisken. Expositionen. Ångfarten. Resande. Gardet och flottan. Skatudden. Universitetet. Literatur. Musik. Theater.
1851 Maj 30.
1 Min fröken!
2 Våren 1851 förtjenar om sig det goda intyg, att den gått sin bana fram i stillhet. Intet buller i politiken, intet oväsende i naturen; hvarken rabulister eller ängsmaskar ha härtills visat sig, och åkrarna synas lika frodiga som tidningarna magra. Vår tid, som uppfunnit den dubbla reaktionsströmsnurran, förstår att hejda sjelfva naturen. Knappt en orkan att omtala; en jordbäfning på Rhodus, en revolution i Portugal, hvilka fattiga nyheter för den som öfverlefvat 1848! Så när hade jag glömt, hvalfisken. Det var då ändtligen en populär storhet, som enhvar begriper. Också ha tidningarne frossat derpå, och likväl påstår man att den varit mager. Man säger, att den, lik mången annan storhet, dött af hunger; det är väl möjligt, ty, observerad vid Helsingfors den 17 Sept. 1847, uppgafs den vara 60 fot lång, men har numera hopkrympt till 35. Borgå Tidning har sett flera hvalfiskar. Kanhända på plancher. Emellertid påstår man, att hvalfiskbolaget i Åbo, på grund af dessa uppgifter, ämnar utlägga en långref i Finska viken. Andra ha föreslagit klabbkrok, andra åter ryssjor. Men de flesta synas förena sig om att aflägga en pata vid Öresund.
3 Under allt detta samlar sig i London all verldens herrlighet. Res icke dit, min fröken. Men nej, res! – dit reser hvarje bildad person som det kan i Europa – res för att lära er kulturens verldshistoriska betydelse, res för att lära er, att det icke är kriget, omstörtningen, revolutionerna, som föra menskligheten framåt, att det icke är de, som hädanefter skola utgöra historiens älsklingsämne, utan, att det är den fredliga utvecklingen, det lagbundna framskridandet, hvilkas läror expositionen så högt predikar. Och kan ni icke resa, nåväl, blif då hemma och meta hvalfisk på Sitkas stränder, men vet att ni förlorat mer än ett nöje: en erfarenhet, och mer än en erfarenhet: en grundsats. Blif hemma och låt utlandets hvälfningar blända er på afstånd med sina stora löften och sina små resultater, i stället att på nära håll reducera dem till deras rätta dimensioner. Låt en ny epok i historien gå in, låt civilisationen fira sin största fest, låt alla bildningens vänner vaka, studera och glädjas att inhämta en lärdom för hela lifvet; – men blif hemma och sof, min fröken, sof godt!
4 Efter strida regnskurar i April följde flera veckors kyla i Maj. Så, menar bondepraktikan, fostras sommarens skördar. Våren i år är hvarken af de tidiga eller sena, den håller en medelväg. Sjöfarten har med liflighet begynnt. Ångbåtskommunikationen med Petersburg har fått en ny konkurrent i Hr Baird, den störste ångfabrikant i norden. I vår har man icke hört de vanliga ryktena om många besök för sommaren. Få våningar äro ännu uthyrda, men Hr Kleineh synes vänta gäster i mängd, han har köpt f. d. Tigerstedtska huset och inreder det till ett stort hôtel. Han förstår att begagna den sköna utsigten vid salutorget bättre än societetshuset, som mot samma sida placerat sin danssalong med två rader fönster – betäckta!
5 Undertiden begynna Helsingforsarne redan att utflytta. De täta militärmarscherna och smattrandet af gardets jägarexcercis öka lifligheten i det fria. Gardet har inspekterats af General Ramsay och torde på vanlig tid afgå till öfningslägret. Linieskeppet Finlandoriginal: Leipzig nyss förbygdt, torde afgå för att förena sig med sin division vid Cronstadt. – Sjöekipaget erinrar mig om Skatudden. Finnes då ingen, tecknare eller daguerrotypist, som ville åtaga sig att för efterverlden bevara det sista minnet af det fordna Helsingfors i dess armod? Ty Skatudden säges nu vara upplåten till reglering, innan kort skola dess eländiga kojor vara bortblåsta från jorden, och den punkt af Helsingfors, för hvilken naturen gjort mest och menniskan minst, skall hädanefter blifva en af dess största prydnader. Visa mig en finsk lord, som har lust att föreviga sig i marmor och granit. Till honom ville jag säga: milord, ni ser framför er en utmaning af naturen. Kasta bort en million, en half million, ja en qvart million, och bygg ett palats på den föraktade Skatuddens högsta klippor. Jemna sedan bergplatån rundtomkring, locka en liten grönska fram ur klipporna, och ingen konung på jorden skall bo mer herrligt än ni.
6 Men det finns inga lorder i Finland; hvad värre är, det finns inga millioner, och om det funnes, så hade man för dem andra utvägar. Dock kunde vi se femtio år framåt, skulle ni se min profetia fullbordad. Den dag skall komma, när man frågar sig sjelf om vår tid varit blind.
7 Från universitetet har man den goda nyhet, att bibliothekets uppställning i realordning, hvarpå arbetats i fem år, nu är i det närmaste fulländad, till stor vinst för öfversigten af dess literära skatter, inemot 100 000konsekvensändrat/normaliserat volymer. Vicebibliothekarietjensten efter Dr Törnegren har ansökts af Doktorerne Berndtson och Ingelius samt Gymnasiiläraren i Vasa Lic. Rancken. – Vid Vestfinska afdelningens årsfest den 15 Maj på Kajsaniemi ägde vanlig prisutdelning rum, dervid Mag. Reinholm erhöll det större priset för en afhandling om finska folkets lekar och danser samt Stud. Bomanson det mindre för en historisk framställning af Kastelholm förr och nu.
8 Ett litet läroverk, det minsta vid sidan af det största, är en ny småbarnsskola i Kronohagen. Der äro till en början 28 elever antecknade. Förtroendet för dessa anstalter är i märkbart stigande.
9 Bland literära företeelser omtalas en snart utkommande diktsamling af Hr F. Cygnæus. Att döma af den flitiga verksamheten på alla tryckerier, skulle man anse vår literatur icke så litet produktiv, och likväl äro dess nyheter långtifrån talrika. Mången gång nöjer man sig att åter upplägga gamla kuranta artiklar, såsom Unge Juristen, Brefställare för Finland m. m. Musiken har visat sig relativt produktivare; alla våra få kompositörer ha under sednaste sex månader låtit höra af sig i tryck: Hr K. Collan i December, Hr Pacius i April, Hrr Greve och Lagi i Maj, slutligen Hr Ax. Ingelius, som annonserar sex musikhäften på engång till subskription. Sista symfonikonserten och Hr Wohllebes konsert ha för öfrigt utgjort månadens musikaliska tilldragelser. Ni påminner er, att klarinettisten Wohllebe är blind. Hvad säger ni derom, att Hr W. dagarna före sin konsert kringvandrade hela Helsingfors, passerade, som han brukar, de mest befarna platser, ingick i alla hus, genom alla slags trappor, korridorer och portar, öfverallt utan ledsagare, vägledd endast af sin käpp och sin
original: sina hörsel? Utan synens tillhjelp känner Hr W. Helsingfors bättre än mången med två friska ögon; man behöfver endast nämna gatan och huset der någon bor, så letar han sig fram och tar sällan eller aldrig fel. Ochså lät ingen den blinde mannen återvända utan att ha tecknat en eller flera biljetter, och sålunda blef hans konsert en af de mest besökta. – I tisdags hade akademiska musikföreningen arrangerat ett slags konfidentiel konsert i brunnssalongen, der omkring 200 personer tillbragte en angenäm musikalisk afton för 30 kop. silfver. Sannolikt hade åhörarne varit mycket talrikare, derest icke strida regnskurar afskrämt mången derifrån.
|43 3|10 Sedan mitt förra bref har theatern skådat lysande dagar: en nästan alltid fylld salong, en nästan alltid animerad publik, vanligen god ensemble på scenen, flera pjeser af värde och nästan alla af effekt – hvad vill man mera, om man icke vill det omöjliga? Månadens glanspunkt har onekligen varit »Ur lifvets strid». Det är genom sådana stycken smaken förädlas; i det de höja scenens värde och inflytande, hedra de tillika den publik, som förstår att uppfatta dem. Skola vi hoppas en inhemsk scen, så bör den taga sin esthetiska riktning åt detta håll; ämnena kunna variera i alla riktningar, men smaken bör icke hafva mer än en enda. – Hr Stjernström gör således goda affärer. Efter en månads bekantskap, jag vill icke säga med en så utmärkt skådespelare, – det visste man förut – men med en så ovanlig ledande talent i spetsen för en theater, tviflar man icke mer, att ju det, hvilket i början syntes som ett vågadt experiment, efterhand antager vissheten af en klok beräkning. Jag menar en treårig sejour. Väl återstår ännu sommaren, som pröfvar alla theatrars bestånd; det är möjligt att Hr S. ensam dukat under, i striden mot midsommargrönskan, men i förbund med Hr Torslow bör segern ej synas tvifvelaktig. Frampå högsommaren torde Hr Stjernström göra en resa till Stockholm.
11 Ju rikare revenyer theatern ger, desto rikare torde dess resurser blifva i personal, material och repertoir. Början är redan gjord med några nya dekorationer. Vid första ledighet har theaterhusets direktion för afsigt att ombygga och utvidga trappan samt isynnerhet husets utgångar. Detta är ock af högsta nöd, ty, trångt från början, har huset blifvit än trängre i gångar och korridorer sedan sista ombyggnaden. Ett fullt hus behöfver mera än 7 minuter, för att tömmas i lugn; låt en panisk förskräckelse, en elsvåda, verklig eller inbillad, störta 600 menniskor öfver hvarandra i dessa trånga gångar, och döm om följderna! Men, jag upprepar det, theaterhusets direktion vet att uppskatta vådan häraf och skall förebygga den. Tills detta skett, skola utan tvifvel sådana utomordentliga försigtighetsmått vidtagas, att allmänheten kan vara fullkomligt trygg.
12 En glad sommar, min fröken!
13 Au revoir.